Herr talman! Polisen sitter på kunskapen, polisen sitter på förmågan och polisen sitter på viljan. Det enda som saknas är den lagliga rätten att göra det. Det jag pratar om är att få utveckla och använda biometri mycket mer i brottsbekämpningen.
Jag satt sommaren 1995 i USA och tittade på rättegången mot O.J. Simpson på tv. Där förevisade och pratade man om någonting som hette dna. Vi var nog inte speciellt många som då och där visste vad det var för någonting, men i dag vet de flesta vad dna är. Utvecklingen när det gäller att kunna hitta och spåra dna går framåt i rask takt. Det är många som har åkt fast efter att ha lämnat dna-spår på en brottsplats.
Nu kommer jag till det vi debatterar. För att polisen ska kunna få fast en gärningsman räcker det nämligen inte med att bara ha dna; man måste också ha någonting att matcha dna-spåret med. Ju fler personer som finns att jämföra spåret med, desto större chans är det att få en träff.
Därför är det bra att man nu äntligen tar fram lagförslag om när, hur och på vem ett dna-test får tas. Det blir klarare och lättare att tolka den nya lagen. Den som är skäligen misstänkt för brott där det finns fängelse i straffskalan får det tas dna från. Den som är anhållen, häktad eller intagen på anstalt ska det tas dna ifrån. Dna-testet lagras i det så kallade biometriregistret, och sedan kan man jämföra spår från framtida brottsplatser med registret.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Biometri i brotts-bekämpningen
Herr talman! Tack vare att allt fler platser i samhället numera kameraövervakas får polisen inte sällan in bilder och filmat material från brottsplatser, flyktvägar och andra platser där gärningsmän har uppehållit sig. Inte sällan finns det bra bilder på gärningsmännen, och det finns i dag också bra teknik för att kunna göra jämförelser av bilderna och filmerna på gärningsmännen genom så kallad automatiserad ansiktsjämförelse.
Problemet är att urvalet att göra de här jämförelserna med är begränsat. Det är ett problem i dag, och det här är för mig obegripligt. Man kan inte ge polisen det ena verktyget, att få använda kameror för att övervaka, och sedan inte ge dem det andra verktyget, det vill säga att ha något att jämföra bilderna med!
I dag fungerar det oftast så att man använder det filmade materialet för att jämföra med en känd gärningsman, det vill säga som ett bevis. Det hade varit mycket bättre om man effektivt kunde använda bilderna redan i utredningsskedet och göra jämförelser mot olika register för att kunna spåra vem personen på bilden är. Vem är gärningsmannen?
De bilder på personer som polisen i dag kan göra jämförelser med är väldigt få. Det är i princip bara personer som är tidigare dömda och tidigare misstänkta för brott som man kan jämföra bilderna från brottsplatser med.
Det här är frustrerande för de poliser som utreder grova brott såsom sprängningar, skjutningar, utpressning och våldtäkter. De har bra bilder på gärningsmännen, men de har ingenting att jämföra med.
Men nu, med det nya lagförslag vi debatterar här i dag, får polisen i alla fall ett nytt register att kunna göra jämförelser mot, nämligen Migrationsverkets register. Detta gäller både fingeravtryck och fotografier. Det här är något som poliser som jobbar med bildanalys har efterfrågat.
Jag hoppas att man – vem nu ”man” är, för det vet jag inte – också löser det tekniska så att polisen även kan få tillgång till och göra jämförelser mot körkortsregistret. Vad jag förstår jobbar regeringen just nu med att titta på om och hur man även kan använda passregistret för att göra jämförelser. Det skulle innebära väldigt många fler miljoner människor att jämföra bilder från brottsplatser med. Frågan är: Varför har man inte gjort det här tidigare?
Slutligen, herr talman: Det är glädjande att regeringen nu ger polisen möjlighet att få använda dna-baserad släktforskning i brottsutredningar. Det har visat sig vara ett bra och fungerande verktyg och även ett rättssäkert sådant när det används med omsorg och på ett korrekt sätt.
Sammanfattningsvis är jag, och jag vet många poliser med mig, glada över de förändringar som nu sker i de olika lagarna som styr hur, när och var polisen får använda sig av biometri i brottsbekämpningen.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.