Malin Höglund (M) svarade Maj Karlsson i en replik om Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m. i debatten ”Protokoll 2025/26:97 Onsdagen den 25 mars” den 25 mars 2026.
Maj KarlssonV· i en replikLedamoten Malin Höglund! I Altinget kan vi i dag läsa att regeringen inte kommer att frysa tillståndsplikten. Jag tycker att det är ett bedrövligt besked. Det görs nämligen trots att vi nu har 34 procent färre barn på…Herr talman! I dag debatterar vi Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta m.m. Våld i nära relationer är en av de mest akuta samhällsutmaningarna vi har. Moderaterna har länge tydligt sagt att det är statens och samhällets ansvar att skydda dem som utsätts för våld. Socialtjänsten är en central aktör i detta arbete.
I betänkandet lyfts flera viktiga frågor om socialtjänstens ansvar upp. Moderaterna vill här understryka både behovet av tydlighet i ansvaret och de konkreta satsningar som regeringen har gjort på området. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag.
Herr talman! För det första handlar det om trygghet och tillgänglighet. Vi menar att det inte får spela någon roll var i Sverige du bor. Alla våldsutsatta ska ha tillgång till stöd och skydd. Regeringen har därför satsat på att stärka socialtjänstens resurser, bland annat genom riktade statsbidrag till kommunerna för fler skyddade boenden och kortare handläggningstider, eftersom tiden ofta är avgörande för den som flyr våld. Dessutom har regeringen föreslagit en nationell uppföljning av socialtjänstens insatser för att säkerställa likvärdighet över hela landet.
Herr talman! För det andra är kompetens och bemötande centralt. Socialtjänstens personal ska ha rätt utbildning för att kunna möta personer som utsatts för fysiskt och psykiskt våld. Regeringens förslag inkluderar utökade utbildningar och specialiseringar inom socialtjänsten, inklusive kunskap om hedersrelaterat våld och våld i samkönade relationer. Det kompletteras av nationella vägledningar och metodstöd som ger socialtjänsten konkreta verktyg för att bemöta våldsutsatta på ett professionellt och respektfullt sätt.
Ett tredje fokus är barnens rättigheter. Barn som bevittnar våld i hemmet är själva brottsoffer och behöver eget stöd. Regeringen har därför satsat på fler barnavdelade insatser inom socialtjänsten och stödprogram som gör det möjligt för barn att bearbeta sina upplevelser och känna trygghet.
Barnperspektivet ska vara centralt i all myndighetsutövning och i varje beslut som rör våldsutsatta familjer. Det omfattar också nationellt stöd till skolor och elevhälsa för att kunna identifiera och stötta barn som utsätts för eller har bevittnat våld.
Herr talman! Vidare är samverkan mellan myndigheter en nyckelfråga. Våldsutsatta ska inte hamna mellan stolarna. Regeringen har därför stärkt samverkan mellan socialtjänst, polis, sjukvård och rättsväsen, bland annat genom gemensamma rutiner och nationella samverkansprogram som underlättar informationsdelning och tydliggör ansvarsfördelning.
Samtidigt vill Moderaterna påminna om att socialtjänsten arbetar under stora krav och med begränsade resurser. Resurser och riktlinjer måste gå hand i hand. Regeringens satsningar på ökade medel, kompetensutveckling och nationell styrning är tydliga exempel på hur man kan kombinera ansvar med konkreta verktyg.
Herr talman! Slutsatsen är tydlig. Socialtjänstens ansvar för våldsutsatta är redan starkt, men det finns fortfarande behov av att utveckla arbetet. Moderaterna vill öka den nationella likvärdigheten för stödinsatser och stärka kompetens och specialistkunskap i socialtjänsten. Vi vill sätta barnperspektivet i centrum för alla insatser, förbättra samverkan mellan myndigheter och ge tydliga resurser till kommunerna för att omsätta lagstiftningen i praktisk handling.
Herr talman! Moderaterna vill se ett samhälle där våldsutsatta får stöd, skydd och trygghet och där regeringens satsningar fortsätter att säkerställa att ingen behöver känna sig ensam eller oskyddad. Våld är aldrig acceptabelt.
Regeringen och Moderaterna vill att socialtjänsten ska vara beredd att agera när det behövs – snabbt, tryggt och effektivt.
(Applåder)
Herr talman! Ledamoten Malin Höglund! I Altinget kan vi i dag läsa att regeringen inte kommer att frysa tillståndsplikten. Jag tycker att det är ett bedrövligt besked. Det görs nämligen trots att vi nu har 34 procent färre barn på våra skyddade boenden, och det beror inte på att våldet har minskat och inte på att de har mindre behov. Det görs trots att flera kommuner inte har några boenden alls, och det beror inte på att våldet har minskat och inte på att det finns ett mindre behov.
Över 34 boenden som drivits av de ideella jourerna har tvingats lägga ned, trots att vi vet att det är de som verkligen har kunskapen för att kunna skydda kvinnor och barn. De har nu tvingats lägga ned utan att regeringen agerat.
Min fråga är därför: Varför vill regeringen inte garantera att kvinnor och barn får rätt skydd i rätt tid?
Herr talman! Jag tackar ledamoten Maj Karlsson för frågan. Jag tycker att regeringen tar den här frågan på största allvar i och med att man ser till att boendena har rätt kompetens. Det ska finnas kompetens för både kvinnan och de barn som följer med. Det görs en särskild satsning på barnen; de är inte bara medföljande till den som placeras, vilket oftast är mamman.
De boenden som vi har i Sverige ska vara trygga för kvinnan. Rätt kompetens ska finnas, och det ska vara bra för barnen. De boenden som inte uppfyller dessa krav får stänga, eller så får man utbilda sig tills man har rätt kompetens. Det ska helt enkelt vara ett skydd för kvinnan.
Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret, men jag blir ganska fundersam. Vi vet ju att de ideella jourerna har jobbat med att skydda kvinnor och barn i över 30 år – jag tror att det är närmare 40 år. Det är de som har burit det här arbetet i generationer. Jag vill inte ens tänka på hur den siffra som vi får år efter år hade sett ut utan dem. Detta tror jag att ledamoten är lika väl medveten om som jag är.
Det här handlar inte bara om att ha rätt kompetens. Man ställer krav som är omöjliga för ideella jourer att leva upp till. Det man i praktiken gör är att fördriva kunskap och ersätta den med vinstdrivande bolag. Både jag och ledamoten vet hur det ser ut inom andra områden där vi kräver exakt samma sak, till exempel HVB-hem. Det har inte varit någon fröjd att läsa om det.
Vi vet att de ideella jourernas verksamhet och kompetens och det skydd de erbjuder är det som kvinnor behöver i kris. Men nu fördriver regeringen deras verksamhet. Jag vill verkligen veta varför man inte är beredd att frysa tillståndsplikten och se till att få till stånd ett system som gör att vi kan garantera kvaliteten men också se till att de som burit den här kvaliteten i generationer kan fortsätta sin verksamhet.
Herr talman! Jag tackar ledamoten Maj Karlsson för frågorna.
Jag har besökt väldigt många kvinnojourer genom åren, vilket ledamoten säkert också har gjort. Jag gjorde det särskilt när jag var kommunalråd i Mora och var socialnämndens ordförande. Det finns både bra och dåliga kvinnojourer. I en kommun besökte jag en jour där det i princip var så att någon mötte kvinnan i dörren, sa ”varsågod, här har du en matkasse” och åkte därifrån. Sådana kvinnojourer ska vi inte ha. Vi ska ha kvinnojourer som är stödjande och hjälper till. En kvinna ska inte behöva lämnas ensam på en kvinnojour med en kasse mat när hon kanske kommer slagen från sin man, utan det ska finnas kompetens. Det är därför tillståndsplikt behövs. Det ska finnas ett skydd för kvinnan.
Herr talman! Jag tackar ledamoten Malin Höglund för anförandet.
Ledamoten nämner att tiden är avgörande när någon våldsutsatt bestämmer sig för att lämna sin destruktiva relation, och så är det. Ibland är fönstret väldigt litet när man väl har beslutat sig för att göra det. Samtidigt finns det saker som försvårar lämnandet. Personer som bestämmer sig för att lämna en sådan här relation befinner sig redan från start i en utsatt situation, med fysiskt våld, psykiskt våld och kontrollerande beteende, men även med ekonomiskt våld.
Centerpartiet har väldigt länge drivit frågan om att inrätta ett nationellt lämnaprogram. Regeringen har på papperet tagit upp den frågan och infört ett lämnaprogram. Men det lämnaprogram som presenterats av regeringen och ansvarigt statsråd är till stor del en ompaketering av befintlig politik. Det som saknas i lämnaprogrammet är möjligheten till ekonomisk frihet. Avsaknaden av sådan kan vara en av de faktorer som gör att man inte vågar lämna en destruktiv relation.
Därför har Centerpartiet föreslagit att man ska införa en lämnapeng och även tillfört medel till detta. Ledamoten nämner att regeringen tillför kommuner och regioner medel i form av statsbidrag. Men det behövs också pengar direkt till den som är våldsutsatt för att den ska våga nyttja det där fönstret, när tiden är så avgörande. Hur kommer det sig att Moderaterna och regeringen inte prioriterar att ge en lämnapeng direkt till den våldsutsatta?
Herr talman! Jag tackar ledamoten Christofer Bergenblock så mycket för frågan. Precis som ledamoten nämner är fönstret ofta väldigt smalt. När ska en kvinna våga lämna en relation? Vågar hon ta med barnen? Ska hon göra det vid hämtandet från förskolan? Ska hon göra det vid hämtandet från skolan? Många kvinnor går också tillbaka till en relation efter att ha lämnat den en första gång.
Den nya socialtjänstlagen är bättre på många sätt och vis. Det finns möjligheter för kvinnor att få stöd och hjälp av bland annat kvinnojourer. Det behöver inte alltid ske i den egna kommunen – man kan placeras i en annan kommun.
Det ekonomiska våldet spelar naturligtvis också roll. Men jag tycker att socialtjänsten jobbar på det här sättet redan i dag – man ser till att det finns en trygghet för kvinnan när det gäller både skydd och ekonomi.
Herr talman! Det har visat sig att just det ekonomiska våldet rätt ofta är en avgörande faktor i samband med att man lämnar – men också efter att man lämnat i form av det eftervåld som ofta förekommer vid uppbrott från den här formen av destruktiva relationer. Det ekonomiska våldet bygger ofta på att den våldsutövande mannen tagit kontroll över ekonomin i hushållet helt och hållet – kvinnan har inte egna pengar eller några möjligheter att klara sig utan sin man.
Just därför har det varit så viktigt för oss i Centerpartiet att lyfta fram frågan om att införa ett rent ekonomiskt stöd till dem som har behov av ett sådant för att kunna lämna en relation. Vi vet att det här är en av de faktorer som gör att man tvekar att lämna.
Därför ser vi det som rimligt att erbjuda en lämnapeng som en del av ett mer omfattande lämnaprogram. Ett lämnaprogram innefattar naturligtvis samordnade insatser från samhället. Polis, socialtjänst, sjukvård med mera samordnar sig, så att den enskilde inte behöver ha kontakt med var och en utan kan få hjälp med sina myndighetskontakter och få möjlighet att komma till ett skyddat boende. Men man behöver också i rätt många fall ekonomiskt stöd, som ger ekonomisk frihet och möjlighet att komma ur relationen.
I dag ger Moderaterna och regeringen inte stöd till vårt förslag. Men jag hoppas att detta är en fråga de tar med sig framöver. Man måste se såväl det fysiska och psykiska som det ekonomiska våldet.
Herr talman! Jag tackar ledamoten Christofer Bergenblock för repliken, som väl egentligen inte innehöll någon fråga utan bara en upprepning av vad ledamoten tidigare sagt. Jag upprepar mig på samma sätt: Den nya socialtjänstlagen är bättre, för den är i takt med tiden. Den ska vara ett skydd för kvinnor och barn. Det finns mycket hjälp att få, anser jag, även om det inte finns någon lämnapeng. Socialtjänsten har de här frågorna på sitt bord.
