Helena Storckenfeldt (M) om Klimatpolitik

Fru talman! Under lång tid var Sverige ett föregångsland i klimatpolitiken. Vi visade att det gick att förena tre saker: minskade utsläpp, fler jobb och en växande ekonomi. I dag är situationen en annan. Sveriges utsläpp ökar. Detta är inte en naturlag, utan det är ett politiskt val – ett val som den här regeringen har gjort.

Fru talman! Samtliga regeringspartier lovade svenska folket att Sverige skulle nå klimatmålen. De sa att de ville föra en mer effektiv klimatpolitik. Nu vet vi hur det blev. Regeringen och Sverigedemokraterna hade ingen plan för hur klimatmålen skulle nås, och resultatet är tydligt: Sveriges utsläpp ökar kraftigt.

I stället för att presentera ny politik för att nå målen börjar regeringspartierna ifrågasätta själva klimatmålen. Kristdemokraterna vill avskaffa alla svenska klimatmål. Liberalerna vill slopa transportmålet. I går sa klimatministern här i kammaren att frågan om att slopa transportmålet bereds i Regeringskansliet.

Detta är särskilt anmärkningsvärt eftersom regeringen tidigare har betonat, helt riktigt, hur viktigt det är att Sverige har bred enighet kring klimatmålen. Den enigheten har varit en styrka för Sverige. Den har gett stabila spelregler för industrin, och den har gjort att företag har vågat investera. Men nu är det alltså klimatministerns eget parti som börjar riva upp den enigheten. Det skapar osäkerhet, och det riskerar svenska jobb.

Klimatpolitiken handlar faktiskt inte bara om minskade klimatutsläpp, utan den handlar om just jobb, investeringar och Sveriges konkurrenskraft. Industrin står inför historiska investeringar i fossilfri teknik, men investeringar kräver en sak framför allt annat: förutsägbarhet. När politiken svänger kraftigt tvekar företagen. När spelregler ändras skjuts investeringar upp. När ambitionerna sänks flyttar kapitalet någon annanstans. Det är precis detta vi ser just nu: Osäkerheten ökar, tempot i omställningen bromsar in och andra länder konkurrerar om investeringarna.

Fru talman! Regeringen säger ganska ofta att de värnar svensk konkurrenskraft, men deras politik gör det rakt motsatta. Att sänka klimatambitionerna i en värld som ställer om är att försvaga Sveriges position. Sverige har företag som ligger i absolut framkant i klimatomställningen. Ta Volvo som exempel – de har investerat miljardbelopp i elektrifiering, och när regeringen och EU nu backar från klimatkraven på bilar slår det direkt mot Volvo och andra företag som har gått före. Det skapar också osäkerhet kring hela EU:s klimatpolitik.

I det läget behöver Sverige en regering som står upp för höga klimatambitioner i Europa, inte en statsminister som står tyst när andra regeringar försöker bromsa omställningen och riva upp långsiktigheten till förmån för sina egna – sämre och mindre konkurrenskraftiga – företag.

Fru talman! Effekterna av klimatförändringarna är redan här. Vi ser fler extrema väderhändelser – stormar som fäller skog, värmeböljor som ökar dödligheten och översvämningar som förstör vägar och fyller källare. Priset på varor som kaffe, choklad och olivolja har stigit kraftigt, och försäkringspremier riskerar att öka hutlöst mycket för enskilda individer. Forskning visar att klimatförändringarna redan påverkar ekonomin genom att störa ut leveranskedjor och orsaka högre kostnader. Det här är alltså inte ett avlägset framtidsproblem, utan det är en realitet här och nu.

Fru talman! Vissa säger att Sveriges utsläpp är små i ett globalt perspektiv, men alla utsläpp spelar roll. Sveriges styrka har alltid varit att visa att omställning är möjlig. Det är genom att ligga i framkant som vi har kunnat få andra länder att följa efter, och det är genom att ligga i framkant som vi har kunnat skapa nya jobb och nya konkurrensfördelar för Sverige.

Fru talman! Regeringen lovade en mer effektiv klimatpolitik, och resultatet blev som sagt ökade utsläpp och osäkra investeringsvillkor. Det är ett stort politiskt misslyckande. Vi socialdemokrater väljer en annan väg. Vi tänker ta ansvar för klimatet, för jobben och för Sveriges konkurrenskraft. I den globala klimatomställningen finns det två sorters länder – de som leder och de som tvingas följa efter. Sverige ska vara ett land som leder.

Fru talman! Jag yrkar bifall enbart till reservation 4. Jag står givetvis bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinning gör jag så.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Martin Kinnunen så mycket för frågorna.

Nu vet jag att Sverigedemokraterna inte alltid litar på den forskning som bedrivs, men det finns väldigt mycket forskning som visar att det finns mycket att vinna på att ställa om och minska klimatutsläppen samt att det går att göra avvägningarna mellan olika intressen på ett väldigt smart sätt om man har tillräckligt mycket tid på sig.

Det Sverigedemokraterna och regeringen nu har gjort är att de har slarvat bort fyra år i det arbetet. De har skjutit upp allt arbete som behöver göras för att vi ska klara klimatet. Samtidigt har de gjort slut på pengarna, inte bara för den här mandatperioden utan också för nästa. Det är en enorm springnota som den här regeringen och Sverigedemokraterna lämnar efter sig, med olösta klimatproblem – till och med ökade utsläpp – och dessutom ett förstört reformutrymme.

Därför är mitt besked att det kommer att bli väldigt tufft att nå de här klimatmålen. Det spelar roll att Sverigedemokraterna och den sittande regeringen har skjutit upp alla problem och lämnar den här enorma springnotan efter sig. Vi är dock beredda att göra vårt yttersta för att det ska gå. Det betyder inte att alla andra intressen ska stå tillbaka, utan vi ska hitta en lösning framåt. Men nu kommer det att vara mycket tuffare. Vi hade haft goda möjligheter om regeringen och Sverigedemokraterna hade gjort sin del av jobbet.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Martin Kinnunen för frågan. Det blev lite fel där på slutet med Sverige och socialdemokratin, men det kan vara lätt ibland att tänka att det är samma sak. Jag förstår det.

Jag har suttit i den här kammaren tillsammans med andra socialdemokrater och både pausat reduktionsplikten och sänkt skatten på drivmedel, för det blev ett för högt pris för vanliga konsumenter att betala i och med kriget i Ukraina. På andra sidan i politiken ser vi i dag en tillnyktring – man ser att världsmarknaden spelar roll. Det är komiskt: Förut kallade man det Magdapriser, men nu kallar man det inte Jimmiepriser, trots att det är två krig som har drivit upp priserna. Jag önskar lite mer ärlighet i debatten.

Vi har gjort vår hemläxa. Vi ser att det inte räcker att bara ha reduktionsplikt som inriktning. Man måste göra andra saker. Det som vi har föreslagit är att man ska upphandla det här direkt. På samma sätt som regeringen och Sverigedemokraterna vill ge förutsättningar för kärnkraft vill vi ge tillförlitliga villkor för drivmedelsproduktion i Sverige. Det behövs.

Vi tycker inte att det är bra att göra så som Sverigedemokraterna och regeringen har gjort och därmed öka vårt oljeberoende. Vi ser hur sårbart Sverige är. Vi behöver snabba på elektrifieringen, men under de här fyra åren har den bromsats in. Vi behöver göra mycket mer för att få till elektrifiering och se till att Sverige får en svensk drivmedelsproduktion.

Vi kommer att ta ansvar för att det här ska gå att kombinera med jobb och med bättre ekonomi för vanligt folk. Det är mer än vad man kan säga att den här regeringen har gjort. Trots att man har ökat utsläppen har man inte tagit ansvar för ekonomin, utan man har gjort slut på pengarna. Dessutom har man använt den största delen av pengarna till att sänka skatten för dem som tjänar allra mest.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Helena Storckenfeldt för frågan.

Det är lite märkligt att Moderaterna är så angelägna om att vi ska stå fast vid det som regeringen nu gör. Om man hade varit riktigt angelägen om det hade man sett till att det ingicks en energiöverenskommelse. Då hade vi haft stabila förutsättningar, inte bara för kärnkraften på lite längre sikt utan också för ny elproduktion här och nu. Men så viktigt var det tydligen inte för Moderaterna att få mer elproduktion i Sverige. Det var trots allt viktigare med kortsiktiga partipolitiska poänger. Att stå i valrörelsen och ifrågasätta vad andra partier tyckte om kärnkraften var viktigare än att ta ansvar för både långsiktig elproduktion och mer elproduktion här och nu.

I historieskrivningen glömmer man ofta den första biten. Vilka var det som styrde Sverige när vi byggde ut kärnkraften? Det var en retorisk fråga.

Jag vet också att Moderaterna höjde effektskatten. Helena Storckenfeldt insinuerade väl att det var Socialdemokraterna som gjorde det och att det ledde till att kärnkraftverk lades ned. Ni delar i så fall också den skulden, Helena Storckenfeldt.

Vi vet alla att kärnkraftverkens ägare fattade besluten om nedläggning på marknadsmässiga grunder. Det blev väldigt mycket dyrare med säkerheten efter de olyckor som hade inträffat.

Socialdemokraterna är tydliga: Vi vill ha mer av alla energislag. Vi är beredda att ställa oss bakom en sådan energiöverenskommelse. Vi är väldigt besvikna på att regeringen och Sverigedemokraterna sätter kortsiktiga partipolitiska poänger före att se till att Sverige har mer elkraft här och nu och också framöver.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan igen.

Jag svarar väldigt enkelt: Ja! Jag svarade redan förra gången, och jag svarar en gång till: Ja! Vi är beredda att göra det.

Jag hörde också energi- och näringsministern säga att hon gärna hade fortsatt att förhandla med Socialdemokraterna för att just få en långsiktig energiöverenskommelse. Tyvärr fick hon inte det, utan det var andra partier – Moderaterna, Sverigedemokraterna, Liberalerna, vad vet jag – som satte partipolitiska intressen före landets intressen. Det är inte mina ord, utan det är er egen energiminister som säger detta, Helena Storckenfeldt.

Jag förstår inte hur man därefter kan försöka låtsas som att det är vi som inte har velat. Vi vill ha den överenskommelsen. Men det räcker inte att få mer elproduktion jättelångt fram i tiden. Vi ser att den industri vi har i Sverige behöver elproduktion mycket snabbare än så för de investeringar man är beredd att göra i Sverige.

Tyvärr är ni inte tillräckligt intresserade av att få den typen av investeringar på plats. Det beklagar jag djupt. Men ingen behöver tveka om att vi är beredda att stötta alla energislag.

(Applåder)