Ardalan Shekarabi (S) om Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshetsförsäkringen

Herr talman, ärade riksdagsledamöter och ärade medborgare!

I går kom ny statistik från Statistiska centralbyrån som sammanställt statistiken för arbetslösheten under 2025. Det är en fruktansvärd läsning. Arbetslösheten ökade också under 2025 liksom den gjorde under 2024 och 2023. Nu har vi tre år bakom oss med växande arbetslöshet.

Arbetslösheten ökade med 30 000 människor under 2025 jämfört med 2024. Det är verkligen anmärkningsvärt med tanke på att det inte riktigt är den trenden man ser i andra jämförbara länder med undantaget Finland. Det är Sverige och Finland som är de sjuka barnen bland välfärdsländerna i Europa.

De är länder som med en aktiv politik försämrat förutsättningar för jobb och tillväxt och samtidigt fattat beslut om att försämra den ekonomiska tryggheten för den som drabbas av arbetslöshet. Det kan vara en medveten politik för att sänka lönerna. Om man ökar arbetslösheten och sänker akassan minskar man möjligheten för människor att få löneökningar i framtiden.

Sänk akassan och acceptera en rekordhög arbetslöshet så försvårar du möjligheten för fackföreningar att förhandla fram löneförhöjningar de kommande åren. Det som händer drabbar många löntagare.

Herr talman! Arbetslösheten är inte bara ett problem för dem som blir arbetslösa. Arbetslösheten är ett problem för oss alla. Det är ett faktum att vi numera har den tredje högsta arbetslösheten i Europeiska unionen. Det är ett faktum att 100 000 fler människor har blivit arbetslösa sedan Ulf Kristersson blev statsminister.

Det innebär att det blir mindre pengar till välfärden. Det innebär också att vi får sämre förutsättningar att finansiera skola, sjukvård, äldreomsorg och de investeringar som behövs för att vårt samhälle ska växa och Sverige ska kunna vara ett land med välstånd och välfärd också framöver.

Jobben och arbetslösheten är en fråga som tillhör oss alla och berör oss alla. Den politik som har förts under den här mandatperioden har lett till att vi nu har tre år bakom oss med höjd arbetslöshet. Den politiken duger inte. Vi har den mest passiva arbetsmarknadsminister vi har haft i modern tid i Sverige. Det händer minst på Arbetsmarknadsdepartementet. Arbetsmarknadsministern är inte med på talarlistan, och inte ens det parti som arbetsmarknadsministern tillhör är med.

Ulf Kristersson har alltså överlämnat arbetsmarknadsfrågorna till ett parti, Liberalerna, som kraftigt missköter arbetsmarknadspolitiken och som inte ens har klarat av att ha en långsiktighet i styrningen av arbetsmarknadspolitiken. Vi är nu inne på den tredje arbetsmarknadsministern den här mandatperioden, och vi ser resultatet – tyvärr.

Jag önskar att jag kunde stå här i dag och se att vi har ett bra läge och goda förutsättningar. Jag önskar att jag kunde stå här och säga det Magnus Persson tidigare sa i talarstolen – att det finns någon form av nöjdhet med utvecklingen. Men jag är inte nöjd när arbetslösheten är den tredje högsta i Europeiska unionen. Jag är inte nöjd när 100 000 fler människor har blivit arbetslösa under de senaste tre åren. Jag är absolut inte nöjd med att bland andra de nya grupper som nu drabbas av arbetslöshet – byggnadsarbetare, arkitekter och andra grupper som inte var i arbetslöshet innan denna ekonomiska trend kom igång – nu får sänkt akassa mitt i detta läge.

I stället för att föra en aktiv jobbpolitik med fokus på företagande, utbildning och tillväxt går Sverigedemokraterna och regeringen in och sänker akassan och försämrar den ekonomiska tryggheten för de människor som drabbas av arbetslöshet. Man skulle ändå kunna tänka sig att de stannade vid detta, men det gör de inte. De gör också privata inkomstförsäkringar som tecknas hos fackförbunden värdelösa och sätter ett tak även på dem.

Det innebär i praktiken att människor som har betalat sin akassa och sin avgift till den privata inkomstförsäkringen och som har gjort rätt för sig och jobbat men blivit arbetslösa drabbas av en ekonomisk chock. Tänk er att någons hus brinner, och personen som äger huset har gjort rätt för sig och betalat sin villaförsäkring. Men mitt under branden hör försäkringsbolaget av sig och säger: Vi kommer inte att göra något åt branden, och vi försämrar villkoren för din villaförsäkring.

Det är precis detta som Sverigedemokraterna och regeringen har gjort med arbetslösheten och de arbetslösa under de här åren. Det märks i den här månadens utbetalning för de människor som hade oturen att drabbas av arbetslöshet i oktober månad.

Herr talman! Det är dags för en annan politik med fokus på jobb, tillväxt, utbildning, företagande och full sysselsättning – det som har gjort att Sverige har blivit Sverige. Fokus ska vara på att alla människor är med och bidrar. Alla som kan ska arbeta. Vi måste ha det målet framför oss när vi fattar politiska beslut om jobbpolitiken och utbildningspolitiken. De som ändå drabbas av arbetslöshet ska ha ekonomisk trygghet. Man ska inte behöva sälja sin bostad och sin bil när man blir arbetslös, utan det ska finnas en akassa som möjliggör omställning och ekonomisk trygghet.

Mot den bakgrunden yrkar jag bifall till reservation 12 av Socialdemokraterna.

(Applåder)

Herr talman och Magnus Persson! Jag tror att Magnus Persson hörde fel. Jag hänvisade inte till januari månads siffror utan till det som Statistiska centralbyrån presenterade i går, som handlade om sammanställningen för 2025. Där konstaterade Statistiska centralbyrån att arbetslösheten ökade för tredje året i rad och att den ökade med 30 000 personer mellan 2024 och 2025.

Vi diskuterar gärna också andra siffror för det här året, och jag hoppas verkligen att arbetslösheten sjunker. Det kommer den med stor sannolikhet också att göra, men Sverige kommer fortsatt att ha väldigt höga nivåer och vara bland de länder i Europeiska unionen som har högst arbetslöshet. Det vore anmärkningsvärt om vi fick ett fjärde år med ännu högre arbetslöshet. Det får inte hända, och det hoppas jag verkligen inte på.

Akassan är en viktig fråga för oss. Socialdemokraterna är ett parti som bildades av fackförbund år 1889, och vårt syfte är att se till att vi får ett samhälle som är jämlikt och tryggt också för löntagare. Därför kommer vi alltid att fokusera på målet om full sysselsättning. Vi ska bekämpa arbetslösheten och ha en aktiv arbetsmarknadspolitik för att göra detta, och vi ska också ha en ekonomisk trygghet för den som drabbas av arbetslöshet.

Arbetslöshetsförsäkringen är en viktig del av den svenska modellen. Den berör ju inte bara dem som drabbas av arbetslöshet, utan den handlar också om att skapa förutsättningar för löneökningar för dem som arbetar, inom ramen för den svenska modellens förhandlingar. Om vi inte skulle ha en ekonomisk trygghet vid arbetslöshet skulle lönerna pressas ned, och arbetslöshetsförsäkringen har därför också denna effekt på vår arbetsmarknad.

Arbetslöshetsförsäkringen kommer alltså att vara en prioriterad fråga, och det har den alltid varit för oss. Jag lovar Magnus Persson att vi kommer att göra vad vi kan för att riva upp de försämringar som Sverigedemokraterna just har genomfört för Sveriges löntagare och företagare.

Herr talman! Jag måste rätta Magnus Persson igen. Jag har inte sagt att det är en negativ trend under 2026. Jag hoppas verkligen inte att vi får ytterligare ett år då arbetslösheten växer. Jag hoppas att detta blir ett år då arbetslösheten börjar sjunka. Men även om den gör det kommer den fortsatt att ligga på höga nivåer, enligt regeringens egna prognoser.

Den statistik jag hänvisar till ligger på Statistiska centralbyråns hemsida. Det var presentation i går. Magnus Persson bör kolla också där och ta in alla bilder, inte bara dem som gynnar hans berättelse. Vi har en verklighet. Människor där ute förhåller sig inte till Magnus Perssons eller min berättelse; de förhåller sig till verkligheten. Har de lön eller inte? Har de arbete eller inte? Har de en akassa de kan leva på eller inte?

Här har utvecklingen varit katastrofal de senaste tre åren. Det måste också Magnus Persson se. Det är väl inte rimligt att Sverige har den tredje högsta arbetslösheten i Europeiska unionen? Det är väl inte rimligt att vi i dag har 100 000 fler människor som är arbetslösa än när Ulf Kristersson blev statsminister? Det är väl inte rimligt att massor med nya grupper drabbas av arbetslöshet? Grupper som var etablerade på arbetsmarknaden kommer nu in i arbetslösheten. Det är väl ingen bra utveckling för vårt land?

Oavsett om man är sverigedemokrat, socialdemokrat eller moderat borde man kunna erkänna att detta är dåligt både för landet och för människorna. Då måste politiken ta sitt ansvar.

Magnus Persson kan inte rimligtvis tycka att arbetsmarknadsministern och departementet har gjort ett bra jobb under den här mandatperioden. Vi har en halv miljon människor som är arbetslösa. Det är 6 000 personer månatligen som är i arbetsmarknadsutbildningar som leder till jobb. Hur kan det vara så dåligt? Hur kan det vara så illa i styrningen av arbetsmarknadspolitiken att vi inte ens kan använda de resurser som riksdagen har gett till Arbetsförmedlingen för att de ska utbilda människor?

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Oliver Rosengren för frågan.

Jag har stor respekt för Oliver Rosengrens kunskaper. Jag vill också här understryka att arbetslöshetsförsäkringen är en försäkring. Den tecknas av den enskilde löntagaren eller företagaren och finansieras delvis med de avgifterna. Det finns krav på arbete för att i ett senare skede, om man drabbas av arbetslöshet, få rätt till akassa.

Allt detta vet Oliver Rosengren. Oliver Rosengren skulle aldrig få för sig att stå här och döma ut villaförsäkringar eller hemförsäkringar. Inte ens sjukvårdsförsäkringar skulle Oliver Rosengren döma ut. Men det pratas alltid nedsättande om a-kassan.

Vem vet – en dag kan jag eller Oliver Rosengren drabbas av arbetslöshet och bli beroende av akassan. Till skillnad från vad Magnus Persson sa tidigare har jag faktiskt haft akassa under en period då jag drabbades av arbetslöshet mellan notarietjänstgöringen och det jobb jag sedan fick, och jag är väldigt glad att det var en akassa som jag kunde betala hyran med. Om hyran inte skulle betalas för att jag inte klarar av att leva på min akassa är det dåligt för mig, men det är också dåligt för hela samhället. Oliver Rosengren borde ta in det och inte låta de ideologiska moderata skygglapparna stå i vägen för att inse att akassan är en viktig del av vår modell för att leva och organisera samhället.

Socialdemokraterna har massor av idéer om hur arbetslösheten skulle kunna bekämpas mer effektivt. Det viktigaste är faktiskt att vända sig till näringslivet. Jag satt för två veckor sedan en heldag med Transportföretagen: Vilka utbildningar skulle de vilja att Arbetsförmedlingen upphandlade och lät arbetslösa gå?

Det finns jättemånga bra idéer hos Transportföretagen, Visita och massor av andra branschorganisationer om utbildningar som leder till jobb. Problemet är att det bara är 6 000 personer, Oliver Rosengren, som är i arbetsmarknadsutbildningar på grund av misslyckandet på Arbetsmarknadsdepartementet.