Edward Riedl (M) svarade Martin Ådahl i en replik om Det finanspolitiska ramverket i debatten ”Protokoll 2025/26:74 Torsdagen den 19 februari” den 19 feb 2026.
Martin ÅdahlC· i en replikApropå att det ska vara lite ordning och reda både i statsfinanserna och i diskussionen här i kammaren vill jag först säga till dem som lyssnar att ingen – inte vi partier i riksdagen och inte heller Finanspolitiska…Fru talman! Jag vill börja med att säga att det finanspolitiska ramverket har tjänat och tjänar Sverige väl.
Populärversionen av detta – för er som lyssnar och inte har ekonomi som största intresse – är att det i all enkelhet handlar om att ingen regering ska göra av med mer pengar över tid än vad vi faktiskt har, utan intäkter och utgifter ska matcha. Detta säkerställer lite slarvigt uttryckt att man har en låg statsskuld. Jag kommer att använda ordet statsskuld även om det är Maastrichtskulden jag menar, det vill säga den samlade skuldsättning som staten, kommuner och regioner har.
Det är viktigt att säga att jag är stolt över att tillsammans med så många andra i den här kammaren, fru talman, ha varit en del i det arv som vi har förvaltat ända sedan 90-talet när det gäller att helt enkelt säkerställa god ordning och reda i de offentliga finanserna. Om ett land bygger upp skulder är det nämligen till följd av att man gör av med mer pengar än vad man har. Till slut tappar man kontrollen, och det står alltid medborgarna väldigt dyrt.
Ramverket omfattar fyra centrala budgetpolitiska mål. Jag tänker inte gå in på djupet i dem, för det är inte det viktiga, men tillsammans säkerställer de en god ordning vad gäller statsbudgetens framtagande och beslutande. De säkerställer att statsskulden hålls på en nivå som politiken vill ha.
Från allra första början handlade det om att beta av en statsskuld som hade byggts upp. Då hade man ett överskottsmål. När vi nu har gjort den sista översynen har vi kommit ned till att ha en av de lägsta statsskulderna i världen. Sex av riksdagens åtta partier kom då tillsammans överens om att vi nu går över till balansmål. Vi permanentar statsskulden på en historiskt låg nivå.
En annan stor sak som vi gjorde i den här översynen var att bestämma när det är rimligt att göra avsteg, alltså motiverade avvikelser från ramverket. Det kan ju nämligen dyka upp saker. Det kan inträffa finanskriser, pandemier eller krig i närområdet. Starka statsfinanser ska vara till för att hantera sådant och för att säkerställa att svenska hushåll kan ta sig igenom sådant på ett bra sätt.
Vi gör en översyn av detta ramverk vart åttonde år, alltså varannan mandatperiod. Det betänkande som vi behandlar i dag är den sista delen av den processen, när vi får tillbaka detta från regeringen. Jag vill rikta ett tack till Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, Liberalerna, Socialdemokraterna och Centerpartiet för att vi tillsammans återigen tar ansvar. Vi är inte överens om hur politiken ska utformas eller exakt vilka prioriteringar vi ska göra. De frågorna äger varje budgetmajoritet, och det är vi fortsatt överens om.
Det vi är överens om är att vi tar långsiktigt ansvar och inte bygger upp en okontrollerbar statsskuld och att vi inte sätter framtida generationer i skuld för det vi behöver göra i dag. Därför vill jag uttrycka ett stort tack för det goda samarbetet på vägen fram till dagens sista del.
Fru talman! Styrkan i det finanspolitiska ramverket är inte att det är exceptionellt mycket bättre än i andra länder. Det skulle ha varit roligt om det hade varit så att vi har stabila statsfinanser på grund av den snillrikhet i hur man tar fram ett bra ekonomiskt ramverk som jag och andra som har varit med och förvaltat det här arvet och gjort justeringar och förändringar besitter. Så är det inte, men det som gör att vi har ordning och reda och låg statsskuld är att vi inte bryter mot ramverket. Oavsett färg på regeringen gör vi rimliga avvikelser från det ekonomiska ramverket.
Det här gör att vi är väl rustade när det dyker upp kriser och störningar i ekonomin. Det gör att svenska hushåll inte behöver ta hela bördan när saker inträffar. Det gjorde att den förra regeringen under pandemin kunde balansera och se till att skydda hushåll och företag. Det fanns en bred uppslutning i den här kammaren kring de allra flesta av de åtgärderna. Det gör också att den regering som nu styr kan säkerställa snabb uppbyggnad av försvaret, säkerställa stöd till Ukraina och se till att svenska hushåll kan ta sig igenom även de här tiderna relativt väl.
Därför, fru talman, tycker jag att den här veckans debatt har varit lite märklig från oppositionens sida. Detta kanske kommer att tas upp i några av anförandena. Vi är nämligen i åtta av åtta partier överens om försvarssatsningen. Vi är överens om stödet till Ukraina och försvarsuppbyggnaden. Jag har inte sett några skuggbudgetar där man har varit mer återhållsam. Tvärtom vill man från oppositionen göra av med mer pengar, och i de förhandlingar vi haft har man velat låna mer pengar.
Det går inte ihop med den retorik som har förekommit i veckan, där oppositionen säger att de står för någon form av ansvar utöver det som regeringen gör. Jag får inte ihop den debatten.
Under pandemin tillhörde jag oppositionen, och vi var väldigt noga med att inte ta den typen av debatt om ramverket då. Därför tycker jag att den här veckans debatt har varit lite svår att förstå.
Frågan om ramverket aktualiserades efter 80-talets obalanser i den svenska ekonomin, där skuld byggdes upp av de regeringar som styrde då. Detta briserade i början av 90-talet, och Lindbeckkommissionen – som jag tror att många av oss med stor glädje hänvisar till – tog fram en hel del saker. Det handlade om allt från reformförslag för att återställa förtroendet för svensk ekonomi till de första delarna av det som sedan blev ett ekonomisk-finansiellt ramverk, där vi sträckte ut händerna över parti- och blockgränserna och till slut kunde enas om det som vi i dag fortsätter att förvalta.
Fru talman! Jag tycker ändå att det är värt att säga att det inte är något speciellt med det här ramverket, även om vi har lagt ned mycket tid på det. Det viktiga – och det är det jag tror är det viktiga i att föra arvet vidare – handlar om att man respekterar ramverket. Om man gör motiverade avvikelser behöver man göra det i mycket stor samsyn mellan partier som står bakom ramverket, för det är så vi under en lång rad år kommer att kunna säkerställa att ramverket faktiskt kan bestå.
Trots den här veckans debatter – och vi kommer säkert att ha något replikskifte i hårdare ton här också – vill jag återigen rikta ett stort tack till alla partier som är med och tar ansvar för sunda offentliga finanser. Det är viktigt för Sverige, och det är viktigt för svenska hushåll. Har man inte ordning och reda är det nämligen vanliga människor som får betala priset.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Fru talman! Jag tycker att mycket av inledningen på Edward Riedls anförande var bra. Det är en styrka för Sverige att det finns en stark majoritet för ett uppdaterat finanspolitiskt ramverk. Ramverket har tjänat Sverige väl.
Däremot blev jag förvånad över två saker, och den första är att Elisabeth Svantesson inte deltar i debatten i dag. Det har ju varit en stor diskussion inte bara om det framtida ramverket utan framför allt om hur man har förhållit sig till det ramverk som existerar i dag. Där har det kommit väldigt stark kritik.
Edward Riedl går så långt som att säga att han har svårt att förstå den kritik som riktas mot regeringen. Då ska man vara medveten om att Finanspolitiska rådet har kommit med den hårdaste kritiken de någonsin riktat mot någon regering, oavsett politisk färg. Rådet konstaterar att regeringen har lagt fram en budget som beräknas leda till de största underskotten på 30 år, bortsett från pandemin, med risk för högre räntor som följd. Detta bör diskuteras, för ramverket är ju inte starkare än att det behöver följas. Det är det kritiken handlar om, och Edward Riedl tar inte riktigt upp det eller tar det seriöst.
Som jag uppfattade det var Moderaterna faktiskt med och utformade det finanspolitiska ramverket – det var väl Anders Borg som utformade det – för att expertis och forskning i större utsträckning skulle prägla den politiska debatten. Sedan har vi en debatt där man helt avfärdar kritiken från Finanspolitiska rådet när man går med stora underskott och bryter mot regelverket. Det är inte en seriös hantering från Moderaterna i regeringsställning.
Det gör också att det skapas en viss tveksamhet. Kommer löftena och utfästelserna om framtiden att hålla? Kommer man att sköta ramverket framöver? Eller var det bara när man själv satt i regering och ville göra roliga reformer som man gjorde som man ville?
Fru talman! Låt mig börja med att ta fasta på det som Mikael Damberg började med, nämligen att det är viktigt att vi är överens om de ekonomiska ramverken eftersom de annars inte fyller någon funktion. De ska hålla över regeringsskiften och oavsett vilket parti som styr. Låt mig dock förklara varför jag ser på ramverket på det sätt jag gör och hur jag ser på Finanspolitiska rådets kritik i dag.
Det tydliggjordes av ordföranden för Finanspolitiska rådet att den kritik man levererar gäller alla partier. Den gäller alltså även alla oppositionspartier, men rådet har i uppgift att granska regeringen. Nu skakar oppositionen här inne på huvudet, men det här är tv-inspelat och Finanspolitiska rådets ordförande säger mycket tydligt att kritiken gäller alla åtta partier. Han hade önskat att det fanns något parti som var emot det regeringen gör.
När det gäller stödet till Ukraina tolkar jag det som att oppositionen fortfarande är för det. Delar av oppositionen vill att vi ska satsa ännu mer – och låna ännu mer – pengar när det gäller Ukraina. Nu ser jag att företrädare för Centerpartiet nickar. När det gäller försvarsuppgörelsen var oppositionen överens om en enda sak, nämligen att vi skulle låna mer pengar. Vi är flera här inne som var med i de förhandlingarna. Det enda oppositionen ville var att vi skulle låna mer pengar.
Enligt oppositionens skuggbudgetar, fru talman, vill alla partier i oppositionen göra av med mer pengar än regeringen. Socialdemokraterna har så sent som i dag lagt fram ett initiativ om ännu större reformer och ännu större utgifter. Kritiken från Finanspolitiska rådet omfattar alla partier, och tittar man på de sakområden som Finanspolitiska rådet pekar på ser man att kritiken träffar dem som vill låna mer, det vill säga oppositionen, hårdare.
Därför tycker jag att det här är oseriöst från oppositionen, fru talman. Stå upp för det ni vill göra, Mikael Damberg! Stå upp för det vi har kommit överens om tillsammans – försvarsuppgörelsen, stödet till Ukraina och så vidare! Vi har också ändrat ramverket, vilket är det vi pratar om i dag, i enlighet med de prioriteringarna.
Fru talman! Det stämmer att vi är överens om att finansiera stödet till Ukraina och snabbt bygga upp det svenska försvaret. Det finns en bred överenskommelse om det. Det diskuterar vi inte, men regeringspartierna försöker ju ludda till det här. Finanspolitiska rådet har inte synpunkter enbart på den överenskommelsen, Edward Riedl, utan man har synpunkter på den budget ni har lagt fram.
Man menar att budgeten inte möter de krav som det finanspolitiska ramverket ställer. Ni har valt att återigen gå fram med skattesänkningar för dem som tjänar över 66 000 kronor i månaden, vilket ni gör med lånade pengar. Det driver upp underskott, vilket driver upp skulden i Sverige i ett läge där det inte går ihop med det finanspolitiska ramverket.
Det är den skulden och det ansvaret som den sittande regeringen måste axla. Annars blir ert tal om framtida prioriteringar så mycket mindre värt. Om man inte här och nu orkar prioritera det som är viktigast kommer man inte att orka prioritera det som ligger framför oss och som är ännu större och ännu svårare.
Min slutsats är att man har kört med stora underskott och återigen byggt upp statsskulden för att driva en politik som de facto inte har fungerat. Den har lett till att vi har 500 000 arbetslösa människor, en tillväxt i EU:s bottenliga och 30 000 företag i konkurs. Det var inte värt det. I september har svenska folket ett val att göra – att byta riktning på politiken så att den prioriterar vanligt folk, att svensk ekonomi ska vara starkare och att arbetslösheten kommer ned.
Man får dock inte slarva med ramverket och den offentliga ekonomin, för då är det vanligt folk som får betala priset. Det tycker jag att regeringspartierna borde ta ansvar för, för den kritiken kommer också från Finanspolitiska rådet.
(Applåder)
Fru talman! Det som är mest olyckligt i den här debatten är att Mikael Damberg far med osanning. Vem som helst kan kontrollera detta.
Statsskulden är alltså lägre i dag än vad den var när Mikael Damberg och Socialdemokraterna fick igenom sin sista statsbudget. Statsskulden är lägre i dag än när Mikael Damberg hade ansvaret i regeringen. Att påstå att den här regeringen har byggt upp statsskulden är alltså inte att tala sanning. Statsskulden har blivit lägre.
Som jag sa handlar Finanspolitiska rådets kritik om att man tycker att kostnaderna för Ukraina borde ligga inom ramverket och finansieras där. Jag kan konstatera att vi har ett handslag med oppositionen på den punkten, så där har vi inga olika uppfattningar i sak.
När det gäller den andra delen i kritiken från Finanspolitiska rådet som Mikael Damberg tar upp, det vill säga att statsbudgeten är för expansiv, vill ju alla oppositionspartier låna ännu mer pengar. Så sent som i dag presenterade Socialdemokraterna ytterligare en ofinansierad reform; man hade en presskonferens om det alldeles här utanför.
Finanspolitiska rådet har kritik när det gäller Ukraina och när det gäller försvaret, och där har vi alltså ett handslag. Sätter man skuggbudgetarna i relation till statsbudgeten ser man att oppositionens partier vill låna mer pengar.
Den kritik som Mikael Damberg och andra försöker komma med är oseriös. När det kommer till att statsskulden skulle vara högre i dag är det dessutom inte sant, och jag blir lite upprörd över det. Jag tycker att vi ska ha bättre ordning och reda i kammaren.
Fru talman! Apropå att det ska vara lite ordning och reda både i statsfinanserna och i diskussionen här i kammaren vill jag först säga till dem som lyssnar att ingen – inte vi partier i riksdagen och inte heller Finanspolitiska rådet – tycker att stödet till Ukraina inte är tillfälligt och inte bör ligga utanför de vanliga budgetramarna. Där finns det alltså ingen kritik.
Kritiken gäller i stället att man från regeringens sida inte tar till sig att det inte hänger ihop att lägga fram en budget som är den mest expansiva på 30 år, bortsett från pandemiåren, och samtidigt – när Finanspolitiska rådet kommer med kritik – säga att pengarna är slut. Man kan liksom inte först säga ”Nu spenderar vi mer än någonsin tidigare på allt, hela SD:s shoppinglista” och sedan säga ”Oj, nu är pengarna slut, så ingen annan kan spendera någonting”. Det hänger liksom inte ihop, och det säger även Finanspolitiska rådet.
Från Centerpartiet har vi varit väldigt tydliga. Det har inte varit någon tvekan. Vi lade 10 miljarder mindre i reformutrymme på bordet, och vi lade också en mer restriktiv budget. Vi tillhör inte någon opposition som har spenderat mer.
Framför allt prioriterar vi. Problemet är att vi har haft expansiva budgetar från regeringen varje år, men vi har inte fått någon effekt på arbetslösheten, på företagen eller på tillväxten, som varit hälften så hög under Tidöregeringen som i EU. Under Alliansen och januariavtalet var tillväxten dubbelt så hög som i EU.
Det som inte heller hänger ihop är att man har den här jätteexpansiva budgeten och samtidigt en jätteoptimistisk prognos. Det påpekar Finanspolitiska rådet också. Regeringen säger att det kommer att gå bättre än någonsin eftersom det är valår, och samtidigt säger man att vi ska spendera mer än någonsin för att stimulera lite extra mycket.
Det hänger inte ihop. Det är oordning på Finansdepartementet.
Fru talman! Jag tänker börja i en annan ända än där Martin Ådahl avslutade och rikta ett tack till Martin Ådahl och Centerpartiet för gott samarbete både vad gäller ramverksdiskussionerna och vårdandet av det som vi satt och gjorde tillsammans. Jag vill också säga stort tack för det vi gjorde tillsammans vad gäller försvarsuppgörelsen och att vi ska låna till de kommande satsningarna. Jag noterar också att Finanspolitiska rådet i dag tydliggjorde att deras kritik riktas mot hela det politiska systemet – alla riksdagens åtta partier som står bakom de här uppgörelserna och lägger expansiva budgetar.
Jag delar inte Finanspolitiska rådets kritik i detta, fru talman. Jag tycker att det är rimligt att vi gör på det sätt vi gör, det vill säga att vi gör de här lånen på försvaret, och jag noterar återigen att oppositionen under förhandlingarna ville låna mer pengar till försvarsuppbyggnaden och att Centerpartiet exempelvis ville låna mer pengar till Ukrainastödet. Det går inte ihop med den kritik man i övrigt lämnar. Adderar vi dessutom alla olika utskottsinitiativ och ofinansierade löften från oppositionspartierna blir notan fruktansvärt hög. Det skulle innebära mycket större lån än vad vi har i dag.
Jag noterar också, fru talman, att statsskulden i dag, när våra fyra partier på Tidösidan styr Sverige, är lägre än när Socialdemokraterna fick igenom sin senaste statsbudget när de hade regeringsmakten. Kritiken är tom. Den håller inte.
Fru talman! Om jag själv i den rollen hade fått den typen av kritik från Finanspolitiska rådet hade jag nog känt mig väldigt ödmjuk och tänkt att här behövde göras en hel del.
Jag vill bara upprepa, och det är väldigt viktigt, att vi ser det mycket stora stödet till Ukraina som tillfälligt. Vi hoppas verkligen att det här kriget inte ska vara permanent. Då ska man, enligt alla konstens regler, lägga det utanför. Det är också en fråga om hela Europas frihet. Jag vill bara understryka det.
Jag vill också tacka för samarbetet både i målkommittén för statsfinanserna, de ramverksdiskussioner som vi pratar om i dag, och i försvarsförhandlingarna. Jag tycker att det var jättebra att det fanns en bred enighet där.
Problemet är ju att man lägger en superexpansiv budget på toppen av det och att vi få som drog i nödbromsen i höstas på gränsen till förlöjligades för att vi ville göra det. Man viftade bara bort det. Sedan säger man plötsligt att pengarna är slut och att det är tomt i kassan – vi kan ringa Finanspolitiska rådet och prata om det, men det är slut på pengar. Detta säger man alltså samtidigt som man just har sagt att man behövde pressa på med jättemånga kortsiktiga åtgärder inför valet.
Det här hänger fortfarande inte ihop, i synnerhet som man inte levererar på jobben, på företagen eller på tillväxten, så som vi alltid gjorde när vi samarbetade inte bara i målkommittéer och om försvaret utan även om att få en bra och sund ekonomisk politik i Sverige.
Fru talman! Jag tycker ändå att det känns lite ohederligt från oppositionen, för vi har alla haft del av samma underlag när vi gjorde alla de här uppgörelserna. Vi har kunnat titta på vad som händer vid försvarsuppbyggnaden. Står man bakom den och inte vill skära ned på infrastruktur, polis och rättsväsen är trapporna byggda in i nästa mandatperiod.
Allt det här har ni sett. Det var ju en del av det som vi gjorde överenskommelserna om.
Nu förs debatten på nivån att finansministern säger att pengarna är slut. För den som lyssnar vill jag då säga att de överenskommelser som vi har gjort tillsammans är det som tar en hel del av reformutrymmet nästa mandatperiod när de här investeringarna löper på.
Svaret på frågan är att då måste man göra prioriteringar eller, som oppositionen vill, skattehöjningar. Man kommer inte att ta sig undan den diskussionen; det är det som är hela poängen. Man måste bestämma sig.
Delar av oppositionen vill låna ännu mer pengar. Det kom fram i de här överenskommelserna. Då höll vi emot och sa att det här måste finansieras inom ramen för ordinarie budgetpolitik, och vi måste snabbt tillbaka till ordning och reda.
Därför finns inte reformutrymme till allt det som oppositionen vill göra. Det är bara så det är. Det är dock ingen nyhet, och jag tycker därför att det är ohederligt när ledamöter försöker låtsas som om de överenskommelser som vi har gjort inte på något sätt kommer att påverka reformutrymmet. Finansministern påminde bara oppositionen om att dessa överenskommelser kommer att kosta pengar, för vi kommer inte att låna hela vägen. Vi börjar med att låna till försvarsuppbyggnaden, och sedan behöver vi finansiera detta.
