Fredrik Ahlstedt (M) svarade Janine Alm Ericson i en replik om Utrikespolitisk debatt i debatten ”Protokoll 2025/26:73 Onsdagen den 18 februari” den 18 feb 2026.
Janine Alm EricsonMP· i en replikJag tackar för svaret även om lite kanske uteblev. Vi är mycket väl medvetna om både regeringens reformagenda för biståndet, som egentligen är en neddragnings- och nedprioriteringsagenda, och att man har prioriterat…Fru talman! Vi samlas i dag i en tid då Europas säkerhetsordning fortfarande prövas av Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina. Kriget har påmint oss om att fred och frihet aldrig kan tas för givna.
För oss moderater är utgångspunkten tydlig: Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik ska bygga på styrka, ansvar och solidaritet med våra demokratiska vänner.
För det första har vi Ukraina. Sveriges stöd till Ukraina ska vara långsiktigt, kraftfullt och uthålligt. Ukraina kämpar inte bara för sitt eget territorium utan för de principer som hela Europa vilar på: suveränitet, internationell rätt och varje nations rätt att välja sina egna ledare och sin egen väg. Vi ska fortsätta bidra med militärt, ekonomiskt och humanitärt stöd. Samtidigt måste vi arbeta för att stärka Europas samlade försvarsförmåga och se till att Ukrainas sak står högt på den internationella dagordningen och inte minst på EU:s dagordning. Vi måste helt enkelt göra så mycket vi förmår för att stötta Ukraina i kampen för frihet. Ett ryskt nederlag i Ukraina är avgörande för Europas och Sveriges framtida säkerhet.
Fru talman! För det andra har vi Nato. Moderaterna har länge drivit att Sverige ska ansöka och ansluta sig till Nato. Sveriges medlemskap i Nato markerar ett historiskt skifte i vår säkerhetspolitik. Vi har gått från militär allianslöshet till fullt deltagande i den starkaste försvarsalliansen i världen. Det innebär såklart trygghet men också ett stort ansvar. Sverige ska vara en trovärdig och aktiv allierad. Vi ska bidra till Natos kollektiva försvar, investera i vårt eget försvar och fördjupa samarbetet med våra allierade. Ett starkt Nato och därmed ett starkt svenskt försvar är den främsta garanten för fred och stabilitet i vårt närområde.
För det tredje har vi det nordiska och baltiska samarbetet. I en orolig omvärld är det nordiska och baltiska samarbetet viktigare än någonsin. Tillsammans med Finland, Norge, Danmark och Island kan vi bygga en säkerhetspolitisk helhet som gör Norden till en av världens mest integrerade och stabila regioner. Det handlar om gemensam försvarsplanering, stärkt krisberedskap och fördjupat ekonomiskt samarbete. Norden ska vara en motor för säkerhet, innovation och konkurrenskraft i Europa. I detta arbete har Sverige ett särskilt ansvar.
För det fjärde har vi det civila försvaret. Ett starkt totalförsvar kräver mer än militär förmåga. Det civila försvaret är avgörande för att skydda vårt samhälle mot kriser, cyberangrepp, desinformation och störningar i våra försörjningskedjor. Vi måste stärka robustheten i energiförsörjning, transporter, sjukvård och digital infrastruktur. Myndigheter, kommuner, näringsliv och civilsamhälle behöver arbeta mer tillsammans. Ett motståndskraftigt samhälle är en förutsättning för ett trovärdigt försvar. Det har vi inte minst sett i Ukraina. Ukrainas civila försvar är en förutsättning för att det militära försvaret ska fungera.
I detta perspektiv har Sverige blivit ett föredöme runt om i världen i fråga om hur man kraftfullt kan öka både civil och militär förmåga på relativt kort tid. En liten men nog så viktig sak är hur man kommunicerar med allmänheten och med företagen. Våra blågula broschyrer Om krisen eller kriget kommer har blivit välkända över hela världen, och många tar nu efter våra insatser på det området.
För det femte har vi näringsliv och handelsavtal. Sveriges välstånd är tätt sammanflätat med en öppen och regelbaserad världshandel. I en tid av ökande protektionism måste vi stå upp för frihandel, konkurrenskraft och innovation. Nya handelsavtal skapar jobb, stärker våra företag och minskar vårt beroende av auktoritära stater. Genom att fördjupa samarbetet med likasinnade demokratier kan vi bygga säkrare leveranskedjor, främja hållbar tillväxt och säkerställa att svenska företag kan konkurrera internationellt.
Genom frihandelsavtalet med Sydamerika, det så kallade Mercosuravtalet, och avtalet med Indien går EU och Sverige en alternativ väg med flera olika möjligheter och lägger inte alla ägg i samma korg. Det ger styrka och stabilitet samt bra förutsättningar för svenska företag.
Fru talman! Vår tid kräver tydlighet och handlingskraft. Sverige ska vara en stark röst för frihet, demokrati och internationellt samarbete. Genom att stödja Ukraina, fördjupa vårt engagemang i Nato, stärka det nordiska samarbetet, bygga upp det civila försvaret och främja handel lägger vi grunden för ett tryggare och mer välmående Sverige.
(Applåder)
Fru talman! Jag tackar för anförandet.
Jag tänkte ställa en fråga som kanske är mer om utrikesministerns anförande och biståndet än om den politik som ledamoten pratade om i sitt anförande.
I sitt senaste regleringsbrev säger sig regeringen inte längre vilja öka men däremot effektivisera klimatbiståndet för sänkta utsläpp. Effektivitet är ju bra, men man undrar lite vad det betyder i praktiken.
Även om regeringen nu aviserar att man upprätthåller stödet för utsläppsminskningar gör man det dessvärre inte för klimatanpassning. Sveriges stöd till anpassningsfonden och fonden för de minst utvecklade länderna upphör.
Förutom att detta är förödande på marken för dem som måste kunna försörja sig skickar det en dålig internationell signal och skadar svensk global klimatdiplomati. Varför gör regeringen så, och hur är det att prioritera klimatet?
Fru talman! Ledamoten Alm Ericson vet ju mycket väl hur regeringen har valt att prioritera de här olika områdena.
Vi har under lång tid jobbat med reformagendan för biståndet. Vi har framför allt prioriterat närområdet, inte minst Ukraina. På den linjen har regeringen arbetat med att säkerställa ökat bistånd till Ukraina. Vi ska säkerställa civilt bistånd, som handlar om återuppbyggande av energiförsörjningssystem, sjukvård och annan infrastruktur som behövs i Ukraina. Det ska komplettera vårt stöd när det gäller det militära försvaret.
Prioriteringen ligger alltså på att öka insatserna i närområdet och då till Ukraina.
Fru talman! Jag tackar för svaret även om lite kanske uteblev.
Vi är mycket väl medvetna om både regeringens reformagenda för biståndet, som egentligen är en neddragnings- och nedprioriteringsagenda, och att man har prioriterat stödet till Ukraina.
När det gäller stödet till Ukraina står vi helt bakom det, men vi tycker inte att det ska behöva betalas av världens allra fattigaste. Det är tyvärr den prioritering som regeringen gör – man väljer att rikta om pengar från att ge människor möjlighet att försörja sig och odla mat och se till att samhällen förblir stabila.
Samtidigt som Moderaterna och den här regeringen säger sig vara för ett ordentligt klimatbistånd med både utsläppsminskning och anpassning väljer man nu att dra ned. Hur kommer det sig att regeringen tycker att det är de allra mest utsatta som ska betala Ukrainastödet?
Fru talman! Ledamoten Ericson vet mycket väl, särskilt efter sitt engagemang i finansutskottet, att alla våra utgifter måste finansieras. Detta är då en viktig prioritering.
Det är inte så att vi har avskaffat biståndet. Sverige är fortfarande en av världens största biståndsgivare på flera områden. Nu har vi dock sagt att vi känner, vet och tycker att det är rätt och riktigt att vi ska prioritera biståndet till Ukraina.
Ukraina är otroligt viktigt för den svenska säkerheten och för svensk och europeisk stabilitet. Då har den här regeringen valt att prioritera biståndet i vårt närområde till Ukraina.
Det finns bara en viss summa pengar. Vi har varit väldigt noga med att vi inte avser att tillsätta mer medel. I det här sammanhanget ska biståndet till Ukraina prioriteras.
Fru talman! Jag fortsätter i klimatspåret. Som ledamoten nämnde är säkerhet oerhört viktigt, och jag håller helt med om beskrivningen när det gäller Ukraina. Men det är inte riktigt det detta handlar om. Vad det handlar om när det gäller klimatbiståndet är att man i stället för att satsa på utsatta områden – och då pratar vi inte om Ukraina utan om globala syd – satsar på klimatbistånd till medelinkomstländer, alltså de lågt hängande frukter som regeringen ofta pratar om.
I de utsatta områdena kommer läget nu att bli ännu värre. Det kommer att bli fler konflikter. Vi kommer att få fler flyktingar och ökad migration, vilket regeringen inte vill ha. Samtidigt hjälper man i stället de länder som har det lite lättare.
Hur kommer det sig att man gör den här prioriteringen?
Fru talman och ledamoten Lasses! För att öka effekten av de insatta biståndsmedlen vill regeringen inte sprida ut biståndet på alltför många olika delar. Flera av er har hört biståndsministern säga att vi inte längre ska hålla på med vår vattenspridare utan koncentrera biståndet för att få ökad effekt.
Det är också, precis som i den tidigare diskussionen, en prioritering: att se till att biståndet får en mycket högre effekt än vad man kunnat se vid tidigare tillfällen.
Fru talman! Jag skulle rekommendera såväl ministern som regeringen och Moderaterna att sluta med den liknelsen. Alla som vet någonting om trädgårdsodling vet att vattenspridare är bättre än att hälla allt vatten på ett ställe.
Det är fortfarande så att man satsar i dessa länder. Man lyfter bistånd från de mest utsatta länderna till de lite mindre fattiga länderna. Jag misstänker att man gör det därför att man vet att dessa projekt sänker utsläppen. Då kan man räkna in det i den svenska klimatbudgeten, så att säga, och så säger man att vi har sänkt utsläppen men gjort det utanför Europa.
Samtidigt betyder dock detta att man ökar problemen i de mest utsatta områdena, får betydligt högre migration och minskar säkerheten i världen. Jag undrar fortfarande varför man gör den här prioriteringen.
Fru talman! Regeringens ansats när det gäller reformagendan för biståndet handlar om flera olika delar. En viktig del har varit att försöka öka effekten av varje insatt svensk krona. I det perspektivet har regeringen sagt att vi ska minska antalet länder som vi ger bistånd till för att öka koncentrationen och få högre effekt. Det kommer säkert att bli högre effekt på klimatet. Det kommer säkert att bli högre effekt på tillväxten. Det finns också en möjlighet att vi kan få bättre handel med olika länder.
Sammantaget handlar det fortfarande om att öka koncentrationen för att få bättre effekt. Det är en viktig del i regeringens reformagenda.
Fru talman! Ledamoten talar mycket om säkerhetspolitik. Vi är helt överens om vikten av stödet till Ukraina. Ledamoten nämner dock inte vikten av internationellt bistånd som säkerhetspolitisk aspekt. Han nämner inte heller klimatbiståndet, som är otroligt viktigt.
Inte nog med att regeringen nu överger några av världens fattigaste och mest utsatta länder i Afrika och Asien, man avslutar även stöd till klimatfonder som på riktigt skulle göra skillnad för att motverka klimatkrisen och bidra till klimatanpassning. Detta är en säkerhetspolitisk risk – ser inte ledamoten det?
Under den senaste månaden har extrema oväder svept fram över södra Afrika med stora följder för såväl människor som natur. Enorma mängder regn har skapat regionens värsta översvämningar på flera årtionden. Miljoner människor har drabbats.
Stöd till klimatpassning i dessa länder är helt avgörande för överlevnad, inte minst för kvinnor, barn och andra utsatta grupper på många håll som har drabbats av detta extremväder. Det är därför allvarligt att regeringen helt överger de här länderna.
Fru talman! I den här debatten låter det som att Sverige helt har avskaffat sitt klimatbistånd. Vi är fortfarande ett av världens mest generösa länder när det avser klimatbiståndet.
Som jag sagt i mina tidigare replikskiften vill regeringen öka koncentrationen för att få ut högre effekt. Regeringen har också valt att prioritera biståndet i närområdet, och där har Ukraina prioriterats. Arbetet med att försvara Ukraina och återuppbygga landet med sjukvård, energiförsörjning och andra infrastrukturdelar är en viktig del även för Sverige. För Sveriges säkerhet måste vi prioritera biståndet till Ukraina.
Fru talman! Jag tackar för svaret.
Jag håller verkligen med om vikten av att stödja Ukraina. Vi menar dock att det inte får ske på bekostnad av världens mest utsatta människor och länder. Vi menar också att stödet till Ukraina måste ges additionellt, utanför det traditionella biståndet.
Det stöd som har försvunnit handlar om att man fasat ut viktiga strategier i flera länder. Man har även avskaffat stödet till anpassningsfonden och fonden för de minst utvecklade länderna. Detta är ett otroligt viktigt klimatstöd. Det är det stöd som behövs för att dessa länder ska kunna stå emot de stora klimatkatastrofer som inträffar och för att de ska kunna utvecklas och till exempel stödja småskaligt jordbruk och på andra sätt bygga upp en strategi mot detta.
Att vi överger det här stödet är en säkerhetspolitisk risk och lämnar fältet fritt för andra, auktoritära regimer att gå in i stället.
Fru talman! Den här regeringen har bemödat sig om att verkligen göra en viktig reformagenda för biståndet. En viktig del var att vi ville prioritera stödet till Ukraina. Vi har ökat biståndet till Ukraina till drygt 10 miljarder kronor – en otroligt viktig prioritering i biståndsbudgeten.
Sverige fortsätter att vara en av de största klimatbiståndsgivarna i världen. Vi kommer att fortsätta att genomföra en mängd olika projekt. Till skillnad från Vänsterpartiet och några ytterligare partier har vi dock inte en obegränsad budget med obegränsade medel. När man inte har det måste man lära sig att prioritera. Det är det som den här regeringen gör: Vi prioriterar Ukraina. Vi fortsätter också att ge bistånd – humanitärt bistånd, klimatbistånd och övrigt bistånd.
(Applåder)
Fru talman! Det pågår nu en maktkamp om världsordningen. Den pågår i vårt eget närområde på ett väldigt tydligt sätt i västra Balkan, där Ryssland målmedvetet och aktivt försöker underminera kandidatländers strävan mot EU-medlemskap, stärkt demokrati och ökad jämställdhet.
I fronten för viktiga reformer och därmed också för vår egen säkerhet står kvinnorättsrörelsen. Men på grund av regeringens nedskärningar tvingas de i detta nu att sluta med sitt avgörande arbete, till exempel när det gäller att granska lagstiftning och stödja kvinnor som har utsatts för våld. Det sker i Serbien, Kosovo, Albanien, Bosnien, Montenegro och Nordmakedonien.
Hur går det här ihop med regeringens påstående att jämställdhet är ett kärnvärde i utrikespolitiken och att vårt närområde ska prioriteras?
Fru talman! Jag har i mina tidigare inlägg talat om en viktig del i regeringens reformagenda när det gäller biståndet och budgeten. Det finns en budget, och vi har ökat stödet till Ukraina med drygt 10 miljarder i år. Samtidigt kräver det en prioritering, och vissa projekt kommer att försvinna eller minska. Vidare handlar det om att vi samtidigt kan koncentrera resurserna till flera olika projekt.
Sverige är fortfarande en av världens mest generösa bidragsgivare när det gäller utvecklingsbistånd, men det gäller också att vi använder pengarna på rätt sätt. Det handlar om att prioritera och säkerställa att vi får ut så mycket som möjligt i olika projekt.
Fru talman! Vi har gång på gång från regeringen hört att jämställdhet är ett kärnvärde i utrikespolitiken. Vi har gång på gång hört att närområdet är viktigt, men nu verkar det enbart vara en etikett eftersom inte ens kvinnorättsorganisationer i vårt eget närområde som står upp mot Ryssland går säkra för regeringens nedskärningar.
På västra Balkan har man drabbats hårt av Trumpadministrationens nedskärningar, och det finns ingen annan aktör som nu kan gå in och stödja organisationerna som Sverige lämnar.
Kvinna till Kvinna har vädjat till regeringen att göra en omvärdering för att inte skära ned det enda programmet där kvinnors deltagande säkras i reformarbetet på västra Balkan. Det är också allvarligt att nedskärningarna sker när demokratiska krafter är så pressade.
Är ledamoten beredd att agera för att rädda biståndet till åtminstone de här kvinnorättsorganisationerna så att de kan fortsätta sitt avgörande arbete?
Fru talman! Jag har sagt tidigare, och även utrikesministern tog upp det i utrikesdeklarationen, att det är viktigt att Sveriges arbete innebär att kvinnors och flickors rättigheter och egenmakt stärks.
Sverige är fortfarande en av de största biståndsgivarna, och vi kommer fortfarande att ha en mängd olika biståndsprojekt igång. Vi jobbar också vidare med att utveckla biståndet i Ukraina. Ukraina är den mest prioriterade biståndsdelen, men vi jobbar också vidare med bistånd i närområdet.
Sverige har ju ett gott och erkänt rykte bland biståndsorganisationer, och vi fortsätter att arbeta med frågorna. Sverige har av tradition gett mycket bistånd och har fortfarande en stor biståndsbudget.
(Applåder)
