Helena Gellerman (L) svarade Linus Lakso i en replik om Kommunikationer i debatten ”Protokoll 2025/26:53 Tisdagen den 16 december” den 16 dec 2025.
Linus LaksoMP· i sitt anförandeDet här är ju sista budgetdebatten för mandatperioden, och därför passar det bra att summera infrastrukturminister Andreas Carlsons och Tidöpartiernas transportpolitik. Jag ser att det redan suckas! Nej, det blir inte…Fru talman! Det här är ju sista budgetdebatten för mandatperioden, och därför passar det bra att summera infrastrukturminister Andreas Carlsons och Tidöpartiernas transportpolitik.
Jag ser att det redan suckas! Nej, det blir inte roligt – det kan jag intyga.
Låt mig börja med tågen. Andreas Carlson har ju upprepat vackra ord om att regeringen välkomnar alla transportslag, men inget kunde tyvärr vara mindre sant. I stället har vi sett hur Tidöpartierna fullkomligt har raserat utbyggnaden av den svenska järnvägen och möjligheten att åka tåg.
Det första och mest långsiktigt skadliga som Andreas Carlson gjorde var att stoppa investeringen i nya stambanor och därmed kasta bort tiotals miljarder i medfinansiering från EU som hade kunnat ge Sverige ny järnväg.
Tågresandet i Sverige har mer än fördubblats de senaste decennierna. Näringslivet vill frakta mer gods klimatsmart på järnväg, och för de flesta människor är det självklart att det behövs mer järnväg. Men det är det inte för infrastrukturminister Andreas Carlson. Han har i stället stoppat investeringar i nya stambanor i södra Sverige, och i norra Sverige saknas beslut om viktiga satsningar, inte minst Nya Ostkustbanan.
Detta är tyvärr bara en tragisk förlängning av tidigare borgerlig politik där man blockerar påbörjade satsningar i den svenska järnvägen och låter den förfalla. Norrbotniabanan blev över ett decennium försenad på grund av alliansregeringen, och nu har man presenterat ytterligare en plan som vägrar att ta investeringsbehoven i svensk järnväg på allvar.
Möjligheten att åka nattåg stoppas över hela Sverige med Andreas Carlson vid rodret. Nattågen mellan Göteborg och Umeå lades ned för snart ett år sedan, och kort därpå var det nattågen mellan Göteborg och Duved i Jämtland. De populära nattågen mellan Stockholm och Berlin läggs snart ned. Så sent som för någon vecka sedan fick vi veta att de helt avgörande nattågslinjerna till norra Norrland försämras kraftigt. Det är en katastrofal utveckling.
Vi behöver bättre underhålla den järnväg vi har, men här har Andreas Carlson lagt sig på en oacceptabelt låg ambitionsnivå med en ökning av järnvägsunderhållet på ynka 5 procent. Det innebär att 85 procent av underhållsskulden skjuts långt in i framtiden efter 2037. Om bara 15 procent av underhållsskulden kan återtas till 2030 med regeringens plan, hur ska man då klara att återta resterande 85 procent under ungefär samma tidsperiod?
Detta kan jämföras med när Miljöpartiet satt i regering. Under den perioden ökade underhållet med över 100 procent. Det är alltså en fördubbling, och vi lägger fram en plan för att återta 100 procent av underhållet till 2030. Vi ser också resultatet av de stora ökningar som gjordes under föregående regering. Det är egentligen det resultatet som flertalet av Tidöpartierna nu står och skryter om, det vill säga att underhållet verkligen har kommit igång. Men det behövs betydligt högre ambitioner än så.
Många företag vill också använda järnvägen som ett pålitligt och miljövänligt sätt att transportera gods, men i stället för hjälp från regeringen har man fått höjda banavgifter och borttagen miljökompensation. Banavgifter för tunga godståg har ökat med över 600 procent på 15 år. Det är inklusive en höjning på 55 procent mellan 2024 och 2025. Det har lett till att industrin har tvingats flytta stora mängder gods från järnväg för att lyckas hålla ned kostnaderna.
Den här regeringens misskötsel av den svenska järnvägen får konsekvenser för vanligt folk. Förra året slogs ett dystert rekord, nämligen fler försenade tåg än på över ett decennium. Vi ska komma ihåg att det bakom siffrorna döljer sig en verklighet för svenska hushåll och företag. Det handlar om att under oräkneliga timmar sitta fast i kvava tåg eller stå på perrongen i regnet utan besked. Det handlar om uteblivna leveranser, missade arbetstimmar, missade hämtningar på förskolan, förseningar till viktiga möten, förseningar till bröllop eller förseningar till den här debatten – som jag råkade ut för. Det handlar om känslan av att komma hem när den gemensamma middagen redan har kallnat.
Sverige behöver i stället omedelbart återuppta planeringen för att bygga ut och rusta upp järnvägen i hela landet, inte minst bygget av nya stambanor, beslut om dubbelspår på Nya Ostkustbanan, påskyndad utbyggnad av Norrbotniabanan och prioritering av ny järnväg mellan Oslo och Stockholm – för att nämna några exempel. Nattåg och stark regionaltrafik i hela landet borde vara en självklarhet.
Fru talman! Flyg och sjöfart har sina stora fördelar. Låt mig börja med sjöfarten. Inget annat transportslag kan transportera lika stora volymer gods på ett så energieffektivt sätt. Flyget har den stora fördelen att man kan ta sig långa sträckor på kort tid, och vi kommer att behöva flyg även i framtiden – inte minst ambulansflyg, brandflyg och militärt flyg.
Det som både sjöfarten och flyget har gemensamt är beroendet av fossila bränslen och svårigheten att elektrifiera inom överskådlig framtid. Då behöver vi naturligtvis producera hållbara bränslen för att säkra en hållbar framtid för både flyget och sjöfarten.
Med tanke på alla vackra ord från minister Carlson hade man kunnat tro att satsningen på hållbart flygbränsle och bränsle för sjöfart är i full gång. Men tyvärr har vi mest mottagit besked om att planerade satsningar avbryts i Sverige. I Ö-vik och Långsele har man avslutat eller skjutit upp planer. Skellefteå Kraft och medinvesterare tvekar på grund av uteblivet stöd från regeringen.
Ur säkerhetssynpunkt hade det varit minst sagt önskvärt om Sverige kunde tillverka egna flygbränslen till alltifrån Jas Gripen till ambulanshelikoptrar och Kustbevakningen. Då skulle vi också säkra eget fartygsbränsle för alltifrån fraktfartyg till flottan.
Från företrädarna för Tidöpartierna får vi höra att det i stället för brist på politik är flygskam som är problemet. Jag tycker att det är otroligt dåligt att man inte ens kan investera i denna helt nödvändiga utveckling i Sverige, där vi har väldigt goda förutsättningar.
Just fossilfrihet och elektrifiering har såväl Andreas Carlson som Ebba Busch, Ulf Kristersson och Romina Pourmokhtari pratat mycket om. Men hur ser det ut i verkligheten? Ett gott råd från livscoachen är att se till vad människor, inte minst regeringen, gör snarare än vad de säger.
Elektrifieringen av både transportsektorn och industrin har bromsat in kraftigt. Just elektrifieringen är nog regeringens allra största misslyckande. Den energikälla som har ökat mest under denna mandatperiod är nämligen i stället fossila bränslen, med 15 terawattimmar i årlig användning bara mellan 2022 och 2024.
Anledningen är såklart att man har lagt 57 miljarder på att subventionera fossila bränslen i stället för att lägga de pengarna på att stötta hushållen att byta till elbil, till billig kollektivtrafik och så vidare.
Branschorganisationen Mobility Swedens senaste rapport visar på en dyster utveckling. Elektrifieringen av transportsektorn till 2030 blir väsentligt lägre än tidigare prognoser visat. Samtidigt hade Sverige under förra året en rekordstor export av begagnade elbilar till andra länder, som har en tydlig plan för elektrifieringen.
Lika mörkt ser det ut när det gäller tunga transporter. Svenska företag som Volvo och Scania står beredda med elektrifierade tunga fordon som kan sjösättas på marknaden. Men den här regeringen har dödat hemmamarknaden totalt. Det är inte bara dålig klimatpolitik; det är också usel näringslivspolitik. Allt detta sker dessutom i ett läge där Europa lägger mer pengar på att köpa fossila bränslen från Ryssland än vi lägger på att stötta Ukraina.
Detta får naturligtvis konsekvenser för klimatet. Förra året ökade Sveriges utsläpp med 7 procent. Det är den största ökningen på 15 år, mitt i en lågkonjunktur. Sverige är nu det land i EU vars utsläpp ökar allra mest. Och en stor del av detta sker inom transportsektorn. Där ökade utsläppen med hisnande 20 procent.
Fru talman! Vi behöver en ny regering, en regering som tar ansvar för Sveriges och Europas säkerhet genom att öka produktionen av inhemska hållbara bränslen och som ökar takten i elektrifieringen. Vi behöver en regering som ser till att det blir billigt att resa hållbart var du än bor i Sverige. En elbilsoffensiv skulle göra så att den som behöver bil kan leasa en elbil för 1 500 kronor i månaden. Och man kan se till att det blir billigt och attraktivt att ta kollektivtrafiken. Vi vill som sagt ha ett Sverigekort så att det kostar under 500 kronor i månaden att åka kollektivtrafik i hela landet.
Vi behöver en regering som även bryr sig om den svenska järnvägen genom att återta underhållsskulden, genom att sänka banavgifterna och genom att bygga ut järnvägen med tillräcklig kapacitet med nya stambanor i hela landet, från Luleå i norr till Malmö i söder.
Fru talman! Med detta vill jag passa på att önska alla en riktigt god jul.
Fru talman! Jag hoppade till lite när ledamoten sa att det gjordes investeringar när Miljöpartiet satt i regeringen. Jag vill kontra lite grann. När Miljöpartiet satt i regeringen upprättades den här rapporten från Riksrevisionen, som jag nu håller upp. Den är inte vacker att läsa. Där påtalas det tydligt att det inte fanns någon styrning för framtagandet av en nationell plan.
Ni hade inte koll på läget, Linus Lakso. Ni hade inte koll på de ekonomiska delarna. Det var bristande kostnadskontroll. Rapporten är hemsk att läsa. Jag aldrig har läst en rapport där man så tydligt markerar emot en sittande regering som man gör i denna.
Jag reagerade på en sak till. Ledamoten sa att Volvo och Scania inte kan sälja några elektriska lastbilar och att det är regeringens fel. Regeringen har inte med det att göra, till att börja med. De ligger långt framme rent tekniskt med sina fordon. Men marknaden där ute är inte villig att betala för de merkostnader det innebär att transportera med de bilarna. De är lite styvt dubbelt så dyra som en traditionell lastbil.
Vi har också ännu en situation på marknaden. Om vi skapar ett transportsystem internt i Sverige som är dyrare än det den osunda konkurrensen kan erbjuda – jag pratar om den olagliga yrkesmässiga trafiken och deras insmugglade bränslen – slår det ut våra svenska åkerier fullständigt. Kunden är inte villig att betala den kostnaden. Det må vi ha uppfattningar om, men det är verkligheten. De svenska åkerierna har alltså inte ekonomiska förutsättningar att köpa en bil som är mer än dubbelt så dyr, eftersom de inte får hem de pengarna igen. Marknaden köper hellre osunda transporter.
Fru talman! Tack så mycket för frågorna, Thomas Morell!
Jag börjar med Trafikverket. Jag kan bara beklaga att Thomas Morell och Sverigedemokraterna inte valde att gå vidare med utskottsinitiativet om att dela upp Trafikverket i två myndigheter. Då skulle vi ha en myndighet som faktiskt kan hålla koll på vägen och en myndighet som kan ha en helhetssyn över den svenska järnvägen. Om det är någonting vi är överens om är det att det inte fungerar som det är i dag.
Vi kan bara beklaga det. Nu behöver man verkligen agera. Jag ser inte att det har hänt speciellt mycket, trots påståendena om att man har styrt upp Trafikverket. Det återstår verkligen att se.
När det gäller rapporten från Riksrevisionen som du hänvisar till, och hur man prioriterade, gjorde Riksrevisionen ett misstag där. Det är de samhällsekonomiska kalkylerna, inte ett riksdagsbeslut, som ligger till grund för den. Det är inte riksdagen som har beslutat hur Trafikverket ska beräkna vad som är samhällsekonomiskt lönsamt eller inte.
I sådana beräkningar finns det alltid val att göra. De valen utgår inte minst från vad man prioriterar, till exempel om man prioriterar klimatet. En brist i dem är att man värderar en bilists tid högre än en tågresenärs. Det kan jag tycka är fel. Det handlar också om vilken kalkylränta det ska vara och så vidare. Man kan alltså inte utgå från den kritiken, eftersom den inte är befogad.
När det gäller tunga fordon ska jag utveckla det mer. Men det är absolut regeringen som har dödat den marknaden. Det är också precis vad branschen själv säger i den rapport som den nyligen släppt.
(TREDJE VICE TALMANNEN: Så här det sista året i mandatperioden vill jag ändå påminna ledamöterna om att alla talar via talmannen. Duande och sådant ska alltså inte förekomma.)
Fru talman! Jag vill gå tillbaka till den första frågan ledamoten lyfte upp i sitt anförande: det här med investeringar i järnvägssystemet och att regeringen skulle i stort sett ha slagit undan investeringar på järnvägssidan. Så är inte fallet.
Det regeringen gjorde tillsammans med oss var att sätta stopp för höghastighetståget, för att frigöra pengar för andra investeringar. Hela idén med höghastighetståg har ju slagit undan benen för ett fungerande järnvägssystem.
Man räknar helt fel när man räknar på kostnader i samhället. Det har jag påtalat åtskilliga gånger. Man tar inte in godset i beräkningen utan räknar bara vad det kostar när vi människor blir försenade vid tågresor. Att godset, som är så oerhört viktigt för vår industri, inte är med i beräkningen blir väldigt fel. Därför har en så viktig sträcka som Göteborg–Alingsås hela tiden plockats undan i arbetet med den nationella planen. Det gjorde man medvetet i den förra regeringen; man ville styra till höghastighetståg i stället.
Vad är det då som är så viktigt med sträckan Göteborg–Alingsås? Jo, det är hela livsnerven för godsflödet upp till Norrland, Mellansverige och Mälardalen. Trafiken är så intensiv mellan Göteborg och Alingsås att när det blir störningar där fortplantar sig de störningarna till och med upp till pendeltågstrafiken i Stockholm. Därför måste man sätta fokus på att få bort just den flaskhalsen. Då pratar vi inte om höghastighetståg; det är en investering som inte kommer att leda till ökad kapacitet i systemet totalt sett, eftersom stora mängder går via Västra stambanan upp till industrin i norr. Den förra regeringen gjorde en helt bakvänd analys av verkligheten, vilket även rapporten säger.
Fru talman! Jag tackar Thomas Morell för svaren.
Jag får passa på att ställa frågan till ledamoten: Är det då så att Göteborg–Alingsås finns med i den plan som Trafikverket har lagt fram under styrning av den här regeringen? Det är min första motfråga.
När det gäller godset kan jag bara hålla med. Men grundproblemet är ju kapacitetsbrist, som även godstrafiken lider svårt av. Järnvägen är för hårt belastad. Man behöver köra väldigt många tåg. Det blir väldigt lite tid att underhålla järnvägen. Belastningen blir mycket hårdare än vad järnvägen är byggd för. Då säger det sig självt att man behöver bygga ut järnvägen. Men det är precis det som Thomas Morell, Sverigedemokraterna och den här regeringen har satt stopp för.
Vad visar då den utredning som den här regeringen gav Trafikverket i uppdrag att ta fram? Vi vill bygga nya stambanor, men vi har inte låst oss vid en exakt hastighet. Det viktiga är inte om det ska vara 250 eller 320 utan att de byggs. Ni vill däremot stoppa hela projektet. Man kan bygga 41 mil ny järnväg med hög standard. Man kan bygga fristående. Man skulle kunna bygga på brobana. Det skulle kunna göras snabbt, rationellt och effektivt med nya metoder. Alternativet blir att bygga 35 mil dubbelspår. Det kommer att bli dyrt och ge stor påverkan på befintlig trafik. Man kommer inte att kunna bygga med samma kvalitet, eftersom den gamla järnvägen är krokig.
Det framstår bara som alltmer dumt att stoppa nya stambanor. Det är väl bara att beklaga att svenska folket på grund av den här regeringens beslut kommer att få leva med tågförseningar i större utsträckning än vad som hade behövt vara fallet.
(TREDJE VICE TALMANNEN: Frågor i slutrepliker får betraktas som retoriska.)
Fru talman! Jag tänkte att jag skulle ta upp den enorma satsning som Miljöpartiet vill göra på järnvägsunderhållet under ett enda år. De vill lägga 6 miljarder extra ett enskilt år på underhåll av järnväg.
I budgeten för år 2023 tog regeringen på Trafikverkets förslag 750 miljoner som skulle ha gått till underhåll av järnväg och lade dem på vägunderhåll i stället. Det berodde på att det trafikverk som Socialdemokraterna och Miljöpartiet lämnade efter sig inte hade möjlighet att använda pengarna till järnvägsunderhåll.
Nu vill alltså Miljöpartiet anslå 6 miljarder till Trafikverket för underhåll. Men om man inte har rätat upp Trafikverket, så att myndigheten har de processer, de resurser och den personal som behövs för att kunna utföra ett effektivare underhåll, spelar detta ingen roll. Man kan lägga hur mycket pengar som helst; de pengarna kommer ju bara att förfalla vid årets slut, som min kollega Magnus Jacobsson sa.
Vi har nu sett hur Trafikverket har förändrats. Man har tecknat avtal för nya underhållståg. Man byter ut 1 700 växlar i stället för 10, som under den förra regeringens tid. Vi i den nya regeringen har tillsammans med Sverigedemokraterna gjort otroligt mycket. Vi har tryckt Trafikverket framför oss och krävt att få ut mer för pengarna. Men hur har Miljöpartiet tänkt att få ut de här 6 miljarderna i underhåll?
Fru talman! Det vi ser av ökat underhåll är ett resultat av den förra nationella planen, som Liberalerna i och för sig var med och beslutade om men tyvärr förhandlade ned med 100 miljarder, vilket har lett till bristande resurser. Det är vi i Miljöpartiet som väldigt länge har velat styra upp Trafikverket. Det är bra att regeringen äntligen genomför Miljöpartiets politik, men tyvärr görs det inte fullt ut. Det behövs en tydligare uppdelning, så att vi faktiskt får ett fokus på järnvägen. Vi anser inte att det finns ett helhetsansvar i dag.
Frågan om hur detta ska utföras togs också upp. Ja, precis – det behöver bli ett betydligt mer rationellt utförande. Som svar på frågan kan jag bara konstatera att Trafikverket först sa att det var helt omöjligt att återta mer än 15 procent av underhållet till 2037 men knappt ett år senare, vid sitt senaste besök i trafikutskottet, gav beskedet att det nog visst är möjligt, vilket är precis det som jag och Miljöpartiet har hävdat. Genom att sätta press, få bättre struktur och upphandla industriella och rationella processer kan vi återta underhållet snabbare.
Parallellt med det kan vi öka kapaciteten på den svenska järnvägen. I dag tar det tyvärr alltför lång tid, men vi hävdar att det går att pressa och styra även där, så att vi kan bygga ut järnvägen fortare. Vi ser att det är möjligt i andra länder att bygga järnväg fortare, mer rationellt och mer kostnadseffektivt än vi gör i Sverige. Det är precis det vi har sagt under hela den här mandatperioden och även drev under förra mandatperioden. Det är bra att regeringen agerar i den riktningen. Men det är för lite och för långsamt, och investeringarna i ny järnväg uteblir helt.
Fru talman! Jag tycker att det är intressant när ledamoten Linus Lakso säger att det går för långsamt. Miljöpartiet hade åtta år på sig att genomföra alla de fantastiska idéer som de tydligen hade men inte fick gehör för på Trafikverket. När vi tog över Trafikverket fungerade det inte eftersom man inte hade en effektiv process för att köpa och göra underhåll.
Vi har hört många som pratat om alla riksrevisionsrapporter som säger att det varit mycket dålig kostnadskontroll och dåliga processer. Men Miljöpartiet har alltså haft åtta år på sig att genomföra alla de här idéerna. Som ledamoten säger hör man nu efter bara två år Trafikverket säga att de kan göra detta på ett helt annat sätt. Vad beror det på? Jo, vi har fått en ny regering som har satt jättehård press på Trafikverket. Det är en stor förändringsprocess. Vi har krävt att de ger oss mer underhåll och utveckling för pengarna. På två år har de förändrat sig. I går köpte de in nya underhållståg. Det hade Socialdemokraterna och Miljöpartiet åtta år på sig att ordna, men det hände ingenting.
Om den här regeringen får sitta i fyra år till efter valet kommer man möjligen att kunna utnyttja de 8 miljarder som riksdagsledamoten har i sin budget. Men med den fart som Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade under sina åtta år kommer det inte att fungera.
Fru talman! Tack, Helena Gellerman, men jag undrar nog om inte ledamoten har drabbats av en liten minnesförlust här. Liberalerna var också en del av januariavtalet och samarbetet med den förra regeringen. Frågan kan likaväl ställas till Liberalerna om varför man inte krävde alla saker som Helena Gellerman rabblar upp här.
Sanningen att säga skedde den stora ökningen av pengar till underhåll under den förra regeringen. Som jag nämnde tidigare ökade den förra regeringen underhållet med 100 procent under den mandatperioden. Det var en dubblering, jämfört med de 5 procent som man ökar med nu.
Det är tack vare den stora satsningen som man nu har råd att köpa in större, mer rationella fordon och så vidare. Där behöver takten bara öka. Här lägger sig regeringen på en otroligt låg ambitionsnivå där man mest skjuter underhållsskulden på framtiden. Det kommer att få konsekvenser.
Vi hade, om ledamoten inte minns, beslutat om och påbörjat investeringar i nya stambanor för mer kapacitet på järnvägen. Ledamoten undrade varför vi inte påbörjade det vi hade sagt. Det var precis det vi gjorde, vill jag upplysa Helena Gellerman om. Men det har regeringen stoppat.
Nu kommer vi att stå med underkapacitet under fler decennier än vad som hade varit nödvändigt – precis som Skellefteå–Luleå står utan järnväg längs kusten på grund av att den tidigare alliansregeringen stoppade investeringar i ny järnväg.
Det här är ett mönster som tyvärr upprepar sig, där svenska tågresenärer drabbas i slutändan. Vi hade de värsta förseningarna på över ett decennium förra året under denna regering.
Fru talman! I en debatt kan det vara lämpligt att åtminstone ha någon form av stringens i sin argumentation. Å ena sidan hävdar man att den plan som nu ligger är den plan som man själv har gjort, vilket är korrekt. Det är Socialdemokraternas och Miljöpartiets plan. Den nya planen kommer att komma i vår. Å andra sidan kritiserar man regeringen för att det går för sakta när vi följer den plan som S och Miljöpartiet har tagit fram. Någonstans får man ha någon form av hederlighet.
Fru talman! Det blir också väldigt felaktigt när man säger att någonting är stoppat som inte ens fanns i planen. Höghastighetstågen i all ära, men de låg i slutet av planen. Det är korrekt att regeringen har sagt nej till just det projektet. Man har inte sagt nej till nya stambanor. Men det fanns inte med under de fyra åren. Man kan inte stoppa något som inte ens skulle starta. Någon hederlighet får vi ha i kammaren, fru talman.
Om vi fortsätter med hederligheten i just den frågan har regeringen till och med hållit en förhandling för att Göteborg–Borås ska byggas. Vi är inte alla överens, men just nu är planen att man ska bygga från Stockholm ner till Norrköping och Linköping. Kära vänner, det är nya stambanor. Det är precis det vi håller på med, i enlighet med föregående plan. Antingen är det föregående plan som gäller, eller så är det inte det. Nu råkar fakta vara att det är föregående plan som gäller.
Fru talman! Det är 85 procent av alla transporter som sker med hjul. Ändå lägger regeringen hälften av alla pengar på att vidmakthålla järnväg. Jag undrar bara: Varifrån kommer tankarna att regeringen inte satsar, när det är helt uppenbart att regeringen satsar och i stora delar följer föregående plan?
Fru talman! Tack för frågorna, även om det kanske mer var påståenden från Magnus Jacobsson.
Svaret är ganska enkelt. Det jag har kritiserat är den plan som läggs för tiden framåt i och med den proposition som lades på riksdagens bord förra året vad gäller ambitionerna för att återta det eftersatta underhållet.
Jag tycker att det går för långsamt. Det är för låg ambitionsnivå att skjuta 85 procent av underhållsskulden på den svenska järnvägen framför sig till efter 2037, när vi ser hur svenska tågresenärer varje dag drabbas konstant av tågförseningar. Jag tycker att det är för sent, för lite och för låg ambition.
När det gäller nya stambanor är det korrekt som Magnus Jacobsson påstår. De är påbörjade. Problemet är att man har stoppat hopbygget av de påbörjade stambanorna så att det går att åka tåg på nya stambanor Stockholm–Malmö och Malmö–Göteborg.
Det är om möjligt ännu värre att investera väldigt stora pengar för att påbörja ett projekt för att sedan stoppa hopbygget av järnvägen. Då får man inte ut den nytta som det skulle ha gett med nya stambanor.
Det fanns en påbörjad planering av nästa steg i projektet, som man kan kalla det om man vill vara mer nogräknad, för att knyta ihop Sverige med nya stambanor. Ett av de första beslut som regeringen fattade var att stoppa den planeringen.
Och inte nog med det, man åkte också till EU och bad att få ta bort de projekten från TEN-T-kartan så att vi inte kommer att få några som helst EU-pengar för detta.
Fru talman! Jag tror att alla som lyssnade på tidigare inlägg likt mig kan notera att diskussionen handlade om vad som hade hänt den här mandatperioden. Den här mandatperioden har regeringen fortsatt att bygga ut. Vi har sagt nej till det höghastighetsprojekt som bara slukade pengar.
Fru talman! Det är till och med så illa att Trafikverket under den förra mandatperioden, under den förra regeringen, inte ens hade ett eget anslag. Man hade fri dragningsrätt på de resurser vi avsätter. En av de saker jag är mest besviken på hos mig själv som politiker är hur jag kunde sitta i trafikutskottet i fyra år och inte notera det. Det var å andra sidan inte heller någon annan i trafikutskottet som noterade det. Jag får väl ha det som dålig ursäkt.
Fru talman! Det andra, som kanske upprör mig lite mer, är argumentationen om rysk olja och gas. De som känner mig vet att jag har gjort ett antal resor ned till Ukraina. Jag har ett stort engagemang för Ukraina. Jag vill bara i all ödmjukhet påpeka att kriget började 2014. Det eskalerade 2022.
Föregående regering gjorde ingenting för att få stopp för olja och gas från Ryssland. Man finansierade ett av de mest fruktansvärda krigen sedan andra världskriget.
Nuvarande regering har – alltför sent enligt min uppfattning, men det beror inte på vår regering – lyckats med att i EU förhandla fram ett avtal som gör att man inom EU inte får teckna nya avtal om olja och gas.
Alla dessa avtal ska upphöra 2027–2028. Det är fortfarande för sent enligt min uppfattning. Det blir lite väl magstarkt när man själv har suttit i regeringsställning och inte fått stopp på köp av olja och gas och kritiserar nuvarande regering, som de facto är med och förhandlar fram ett sådant stopp.
Det är ett alldeles för sent stopp. Men regeringen har verkligen gjort någonting. Det blir lite skamligt, fru talman, när man bara kritiserar till och med sådant som genomförs.
(Applåder)
Fru talman! Jag känner till Magnus Jacobssons engagemang för Ukraina. Det välkomnar jag verkligen. Då blir det också otroligt märkligt att man kan sitta och fatta beslut i den här kammaren om att subventionera fossila bränslen med 57 miljarder.
Även om vi inte importerar olja direkt från Ryssland upprätthåller vi en efterfrågan i Europa. Vi i Europa lägger mer pengar på att köpa fossila bränslen från Ryssland än vad vi lägger på att stötta Ukraina. Jag är den förste i den här kammaren som skulle vilja stötta Ukraina ännu mer.
Sanningen är att det tog två år för regeringen att stoppa direktimport av LNG från Ryssland till Sverige. Det gjordes först efter påtryckningar från Miljöpartiet.
Vi föreslog också ett utskottsinitiativ för ganska många år sedan, direkt efter den fullskaliga invasionen, om att omedelbart stoppa alla fossila bränslen från Ryssland. Sveriges nuvarande minister för civilt försvar sa då att man absolut inte skulle göra det eftersom det skulle legitimera miljöpartistisk politik. Det är alltså en sådan regering, med den typen av ministrar, som Sverige har.
Jag välkomnar verkligen Magnus Jacobssons engagemang för Ukraina, men det mesta går i fel riktning när det gäller att fasa ut fossila bränslen. Det är tvärtom den källa som har ökat allra mest. Regeringen borde ha pressat på mycket hårdare för att tidigare stoppa importen från Ryssland till Europa.
