Nima Gholam Ali Pour (SD) om Migration

Herr talman! Debatten hade kunnat handla om att göra Sverige till en bättre plats för de barn och familjer som söker skydd här. Den hade kunnat handla om en flicka och en pojke som efter många års väntan äntligen får återförenas med sina föräldrar.

Den hade kunnat handla om hur vi på bästa sätt ser till att barn på flykt i Sverige får en trygghet och får vara med sina familjer. Den hade kunnat handla om hur barn får fler rättigheter och möjligheter i Sverige i stället för färre.

Debatten här hade kunnat handla om hur barn kan bli lyssnade på bättre under asylprocessen och hur barn på bästa sätt får bearbeta sina trauman efter krigets fasor eller en uppväxt på flykt.

Den hade också kunnat handla om vilka som bygger Sverige 2025, vilka du träffar i sjukvården, vilka du träffar när du lämnar barnen på förskolan, när du tar bussen till jobbet eller när du besöker närbutiken och vem som finns där för dig på äldre dar. Den hade kunnat handla om vilka som är första linjens arbetare i Sverige.

Debatten hade kunnat handla om att hålla ihop och om att se efter varandra. Men det gör den inte, herr talman, och det beklagar jag.

Från regeringspartiernas sida är det oftast knäpptyst om vilka människor som bär upp svensk välfärd, trots att nästan varannan undersköterska och vartannat vårdbiträde är född utomlands. Det är de som bär upp Sverige, och de förtjänar respekt.

Tonläget från regeringen har de senaste åren inte bara varit oansvarigt utan också djupt oanständigt. Det finns partier här i kammaren som fortsätter att tävla om vem som kan behandla människor på flykt mest illa, eller fortsätter att driva en gränslös syndabockspolitik lik den vi precis hörde om. Det är oanständigt och ohederligt.

Vi har sett resultaten av en sådan politik. Den har endast inneburit djupa försämringar och grova inskränkningar för asylsökande. Och det är framför allt barn på flykt som har fått betala det högsta priset.

Migrationspolitiken har präglats av rättsosäkerhet och konstanta försämringar ur barnets perspektiv, en försämrad jämställdhet, en försämrad integration och försämringar avseende nyanländas hälsa. Man kan fråga sig: Är det värt det?

Herr talman! Den här regeringen har också systematiserat utvisningar på ett fruktansvärt sätt. Varje dag möts vi av nya reportage om liv och drömmar som krossas framför ögonen på oss. Det handlar om människor med djup förankring i Sverige. Barn som är födda här och ungdomar som har vuxit upp här utvisas till länder som de inte har någon anknytning till och som de aldrig har varit i. De kan inte heller språket. Föräldrar som arbetar inom vård, omsorg eller andra bristyrken utvisas. Det handlar om familjevänner, kollegor, barnens klasskompisar och fotbolls- eller baskettränaren. De är väletablerade som alla andra och har gjort allting rätt och riktigt.

I regeringens iver att utvisa så många som möjligt har man kastat bort ventiler och undantag så att människor som har en djup förankring och som är rotade i Sverige utvisas. Det är en obeskrivlig skamfläck. Det är slopande av spårbyte eller höjt lönegolv bara för att göra fler utvisningsbara trots deras starka anknytning till Sverige.

Denna inhumana politik krossar inte bara människors liv och drömmar. Den krossar vårt samhälle samtidigt som fascister öppet går på gatan och känner medvind.

Så kan det inte fortsätta. Vi behöver bryta den här utvecklingen och bygga ett bättre och tryggare Sverige. En regering som slår sönder människors liv, splittrar familjer och river isär samhället på det sätt som nu sker kan inte sitta kvar. Den behöver röstas bort nästa år.

Vi behöver en genomtänkt, rättssäker och solidarisk migrationspolitik som tar avstamp i asylrätten och andemeningen i internationella konventioner. Men i stället har vi en regering som inte har några som helst ambitioner att skapa ett tryggt och säkert mottagande. Tvärtom är det endast försämringar och inskränkningar och mer otrygghet och osäkerhet.

I regeringens iver att utvisa så många som möjligt skriver man avtal med Somalia, ett av världens mest korrupta länder, som vi kunde läsa om häromdagen. Man har försökt köpa utvisningar dit i ett upplägg där pengar går till så kallade spöktjänster. Ingen svensk myndighet verkar ha någon aning om vart alla dessa miljoner från våra skattemedel går, men migrationsministern tycker ändå att det här är en bra idé. I DN i går kunde vi alltså läsa att pengarna går till tre tjänstemän som alla tidigare har anklagats för korruption.

Vi har en regering som helt och hållet verkar acceptera öppen korruption. Vore det inte bättre att erkänna att det här inte blev riktigt bra och börja ta ansvar för den här situationen och avbryta ett sådant avtal och utreda det ordentligt? Man undrar ju vad regeringen sysslar med.

Herr talman! Det här är också en politik som kommer med ett högt pris. Det är inte bara asylsökande som drabbas av politiken. Jag tror att många som lyssnar på debatten kan hålla med mig om att Sverige är skörare än på mycket länge. Människor lämnas vind för våg. De får hantera den ekonomiska krisen själva. Kostnadschocker gör att föräldrar får välja mellan att betala hyra eller att sätta mat på bordet. Välfärden går sönder, inte för att det måste vara så utan för att regeringen har prioriterat och bestämt att det ska vara så.

Den rekordhöga arbetslösheten lämnas helt utan åtgärder, och regeringen har lyckats tvärnita och krascha bostadsmarknaden. Det är därför den här regeringen återkommande och konsekvent behöver syndabockspolitiken. Det är bara att konstatera att regeringen och Sverigedemokraterna på punkt efter punkt totalt misslyckas med att hantera allvarliga samhällsproblem och inte kan göra någonting annat än att skylla på invandring.

Bit för bit bryter regeringen sönder de delar av ett välfärdsland som människor behöver. Hur kan vi kalla Sverige för ett välfärdsland när människor inte har råd med mat? De har inte råd att betala hyra eller livsnödvändig medicin, som regeringen valt att göra ännu dyrare.

Tro mig! Det är inte någon invandring som har gjort Sverige skörare. Det är den här regeringens prioriteringar och ogenomtänkta signalpolitik som skadar sammanhållningen i samhället, som förvärrar och fördjupar de sociala och ekonomiska klyftorna mellan människor och som gör att det blir allt svårare att rusta upp Sverige.

I stället för att agera mot eller ens kommentera den rekordhöga arbetslösheten, de alarmerande prognoserna för välfärden eller de allt dyrare levnadskostnaderna och matpriserna har man från regeringens sida valt att lägga miljarder på skattesänkningar för de allra rikaste för att sedan återkomma med något så meningslöst och kontraproduktivt som ett återvandringsbidrag i budgeten. Det kostar över miljarden. Regeringens egen utredare har sågat det jäms med fotknölarna, och kommun efter kommun säger: Tack men nej tack!

Men så är det nog när Sverigedemokraterna budgetförhandlar. Då ska vanligt folk stå tillbaka och tvingas bära den ekonomiska krisen själv. Välfärden ska stå tillbaka till förmån för ogenomtänkta miljardutspel som regeringen kastar i sjön. Det är en återkommande syndabockspolitik från regeringen och Sverigedemokraterna, som flyr undan ansvaret för de verkliga problem som finns där ute.

Herr talman! Nyckeln till framgång för Sverige har aldrig varit försämringar, nedskärningar och sämre villkor. Vår styrka i Sverige har varit att investera i samhället och i varandra – i välfärd, utbildning, bostäder, hälsa och jämlikhet. Det är så Sverige utvecklas, och det är så Sverige växer. Det har hela vår moderna historia bevisat.

Tidigare generationer fick bättre utbildning och bättre jobb samtidigt som vi blev fler. Det var möjligt tack vare långsiktigt lönsamma investeringar. Det går att bygga ett rymligare och starkare Sverige genom att investera i samhället och människorna i det. Det är det effektivaste och viktigaste vi kan göra, och då behöver vi också investera i och arbeta för ett värdigt mottagande.

Jag är övertygad om att människor lyckas bättre med bättre förutsättningar. Det är hur vi investerar i samhället och människorna i det som avgör hur väl vi lyckas. Det sker aldrig genom den här regeringens syndabockspolitik, som vi nu hör om och som vi återkommande har hört om, för den har hela samhället förlorat på.

Herr talman! Jag känner mig smickrad över att Moderaterna lägger två minuter på att lyfta fram Vänsterpartiets politik. Jag tror att ledamoten sa att vi avvisar rubbet. Ja, vi är i opposition och delar inte migrationspolitik med regeringen. Det tror jag att människor där ute räknar med. Det är nog inte särskilt konstigt för människor där ute att Vänsterpartiet är motståndare till Tidöpartiernas migrationspolitik. Det tog dock tre och ett halvt år för ledamoten att inse detta, vilket gläder mig.

Låt mig sammanfatta: Vi är inte för försämringar för asylsökande, utan vi är för förbättringar. Vi tycker inte att man ska göra livet så dåligt som möjligt för asylsökande eller papperslösa. Bara någon med en otroligt unken människosyn lägger medvetet aggressivt fram förslag som försämrar deras livsvillkor, deras hälsa och deras barns uppväxt. Jag tycker det är otroligt dåligt och fruktansvärt cyniskt.

Jag fick frågan om vilken politik Vänsterpartiet skulle driva med de andra partierna. Vi förhandlar inte i talarstolen, men en sak tror jag att vi är överens med Miljöpartiet, Socialdemokraterna och troligtvis även Centerpartiet om: Vi vill alla få bort denna regering. Jag är glad att oppositionen är överens på denna punkt, för då kan vi bygga ett mycket bättre, tryggare och starkare Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Jag tyckte att jag svarade på frågan. Vi köper inte den cyniska politiken, och vi vill erbjuda förbättringar för denna målgrupp.

Det var precis det jag pratade om i mitt anförande. I dag har vi en regering som har systematiserat utvisningar på ett fruktansvärt sätt, och så kan vi inte fortsätta. Varje dag möts vi av nya reportage om liv och drömmar som krossas framför ögonen på oss. Det är inte mitt Sverige. Det handlar om att människor med djup förankring i Sverige blir utvisningsbara på grund av denna regering. Det handlar om att barn som är födda här och ungdomar som har växt upp och levt hela sina liv här utvisas till länder de inte har någon anknytning till, aldrig varit i och vars språk de inte kan. Vi måste förbättra för dem så att de kan stanna kvar. Det handlar om föräldrar som arbetar inom vård och omsorg eller i andra bristyrken. Det handlar om familjevänner, kollegor, barnens klasskompisar och fotbolls- eller baskettränare. Vi köper inte en politik som gör dessa människor utvisningsbara. De är en del av vårt Sverige. De är väletablerade och har gjort allt rätt.

Vi kommer att driva vänsterpolitik, så ledamoten behöver inte oroa sig. Vi kommer aldrig att gå med på de försämringar vi ser. Vi ska gå fram med förbättringar. Vi ska förbättra för människor, så ledamoten behöver inte oroa sig. Oppositionen är överens: För att få till förbättringar behöver vi får bort den här regeringen, och jag är glad att vi är överens om det. Om Sverige ska bli bättre, tryggare och starkare är det centralt att få bort denna regering.

Herr talman! Det handlar om ungdomar som har farit väldigt illa på grund av tidigare beslut och därför förtjänar upprättelse. Det kom en rapport förra året om ensamkommande. Åtta av tio har kommit in i arbete, framför allt inom omsorg. När man har farit illa av beslut på grund av plötslig lagändring förtjänar man amnesti, och det står vi givetvis bakom.

När det gäller regularisering av papperslösa gjorde tidigare regering en utredning. Ett nej kan vara ett nej och man blir utvisad, men ibland kan man inte bli utvisad utan lever i Sverige som papperslös år efter år.

Många av de berörda är etablerade på arbetsmarknaden och har utbildning och barn som går i skola och så vidare. De har många gånger levt här i 13 år eller mer. Frågan är om man ska fortsätta ha människor utanför systemen eller om man vill att människor är inne i systemen och del av samhället.

Ett nej är ju inte alltid ett nej, helt enkelt. Tyvärr funkar det så i verkligheten. Ett nej kan bli ett ja. De afghanska flickorna och kvinnorna är ett tydligt exempel på det. De hade fått nej, men en dag beslutade Migrationsverket att det inte går att utvisa flickor och kvinnor till Afghanistan. De fick ett ja. Migrationspolitiken är komplicerad.

Herr talman! Ledamoten har suttit i utskottet och arbetat med migration ett tag, så han känner nog till människors situation. Jag hoppas att han inte gör sig dummare än han vill verka. Han vill kanske ha ett coolt klipp till sociala medier om att Vänsterpartiet bara vill ha amnestier och så vidare? Jag tycker att man ska vara mer saklig och inte slänga ur sig sådant som ledamoten gör.

Ledamoten vet att människor kan hamna i limbo i 10–15 år. Frågan är hur vi vill ha det. Vill vi ha människor i systemen eller utanför? Jag har aldrig hört regeringen eller Sverigedemokraterna lösa den situationen. Jag tycker inte att människor ska leva år efter år i limbo.

I utredningen säger gränspolisen väldigt tydligt att det inte går att utvisa de här människorna. Det finns många grupper som hamnar i limbo. Papperslösa, statslösa palestinier är ett exempel på människor som levt i Sverige många år men inte kan utvisas.

Man kan inte heller ha en politik som inte är rättssäker. Jag tycker att man ska ha en rättssäker migrationspolitik. Det är jätteviktigt. Om en människa inte kan utvisas trots att man har försökt i tio år tycker jag att man ska fundera på vad man ska göra. Vad gör man till exempel om personens barn går i skolan och har vuxit upp här, om föräldrarna arbetar här, om personen är etablerad men fast i limbo?

Jag tycker att ledamoten Nima Gholam Ali Pour ska träffa någon asylsökande eller papperslös. Han valde att använda ordet illegal, men jag tror inte att människor är illegala. Ledamoten kanske ska träffa några i den här situationen? Då kan de berätta hur det är. De kanske ställer frågan: Vad ska vi göra? Och då kanske han har ett svar. De kan ju inte utvisas utan lever här i limbo.