Larry Söder (KD) om Undantag från krav enligt art- och habitatdirektivet vid vattenkraftens omprövning

Herr talman! Jag började dagen på ett sågverk utanför Mariefred – ett modernt sågverk. Det var väldigt fascinerande att se. Stockarna kom in, och det mättes med laser exakt vad man kunde få ut av stockarna. Utefter produktionslinjen ramlade det ut stockar åt höger och vänster, och de packades på slutet.

Jag sa till förmannen där: Jag undrar vad min morfar, som stod vid sågen hela livet i Lissfors i Dala-Floda, skulle ha sagt om han hade fått se ett modernt sågverk.

Det är ganska stor skillnad mellan hur det ser ut i dag och hur det såg ut när morfar började – han föddes 1914. Men de flesta av våra industrier – sågverk och annat – har legat vid vatten, för där finns kraft och energi. Det har också byggt Sveriges välstånd. Det går inte att komma ifrån att vattenkraften är och har varit otroligt viktig för Sverige. Den står i dag för en stor del av vår fossilfria elproduktion. Det är tack vare den som vi kan slå oss för bröstet när vi säger att vi nästan är fossilfria i Sverige. Den bidrar med reglerkraft, stabilitet och flexibilitet i systemet. Det vet vi.

Det var därför Miljöpartiet stod bakom den nationella planen för moderna miljövillkor för vattenkraften, den så kallade NAP:en. När man byggde mycket av vattenkraften för hundra år sedan visste man inte det vi vet i dag. Man visste väl att man stängde av vattenvägen, men man hade inte koll på hur det hängde ihop med de olika ekologiska systemen. Man såg detta som en bra energikälla. Det gav välstånd. Men man tänkte inte på – och tog inte hänsyn till – fisken i vattnet, arter i strömmande vatten och att vattnet i vårt landskap förändrades.

I dag vet vi bättre, och det vore väl konstigt om vi inte hade bättre kunskap i dag än vi hade för hundra år sedan. Därför gjordes det en bred överenskommelse. Man skulle modernisera miljövillkoren men också – och det var viktigt – värna ett stabilt energisystem.

Men det är ett problem när två tredjedelar av våra vattendrag inte uppnår god ekologisk status enligt EU:s vattendirektiv. Då har vi en skyldighet att göra någonting åt det, och det var det som överenskommelsen innebar. Man skulle miljöanpassa det som behövdes – det finns en fond. Och detta skulle göras vattendragsvis så att man faktiskt fick effekt. Det är ingen mening med att ta bort någon plutt i mitten om det fortfarande är stopp uppströms och nedströms.

Det är just den här balansen, som vi har hört om i många andra delar, mellan produktion och naturvärden som regeringen nu håller på att rasera. Man säger att man vill skapa en tydlighet och skydda vattenkraftens betydelse för energisystemet. Det är rimligt; vi vill ha bra energi. Men i propositionen framgår någonting annat. Man flyttar tydligt maktbalansen till vattenkraftsintressets fördel. Balansen blir skev. Man ska göra det lättare att ha undantag från EU:s miljölagstiftning. Man skickar en tydlig signal till de myndigheter och domstolar som får detta i sitt knä: Miljökraven ska pressas tillbaka.

Det är inte bara vi i Miljöpartiet som säger detta. Även remissinstanserna säger det. Då kan man från vissa håll börja raljera över miljöorganisationerna. Men det är faktiskt Naturvårdsverket, vårt eget verk, som har pekat på riskerna för att miljökvalitetsnormerna för vattnet inte nås. Vi kommer fortfarande att ha två tredjedelar som inte uppnår god ekologisk status. Havs- och vattenmyndigheten säger att förslagen försvårar arbetet med att förbättra vattenmiljöerna. Det finns juridiska invändningar från båda myndigheterna och från andra håll. När vi gör det här kommer vi kanske inte ens att leva upp till EU-rätten. Då kan vi riskera böter, herr talman. Det är Tidöpartiernas politik och tydligen politiken hos vissa andra partier i Sveriges riksdag.

Jag ska förekomma viss kritik som brukar komma. Man brukar försöka få det att låta som att varje miljöåtgärd hotar Sveriges elförsörjning: Skulle en fisk kunna simma förbi blir det nattsvart i bygden där. Det stämmer inte.

Den nationella planen byggde från början på stora avvägningar. Det var Energimyndigheten. Det var Havs- och vattenmyndigheten. Det var Svenska kraftnät. Det var politiska överenskommelser. Man tog gemensamt fram avvägningar för hur mycket elproduktion man kunde acceptera. Nu vet vi också att vi med utbyggnad av vattenkraften kan höja effekten, så att vi får ut mycket mer trots att vi också gör miljöåtgärder.

Vi behöver fiskvägar, minimitappning, miljöanpassade flöden, förbättrade vandringsmöjligheter, lekgrus och så vidare. Men det handlar inte om att avveckla vattenkraften. Det handlar om att ta ansvar för miljön, även för vattenkraften.

Herr talman! Den biologiska mångfalden minskar snabbt. Just sötvattensmiljöerna är det mest utsatta ekosystem som vi har i Europa. Många av våra vanliga arter har hamnat på rödlistan. Många av dem är också viktiga för havsmiljön. Öring, lax och ål behöver de här vattendragen för att antingen gå upp och leka – öring och andra laxfiskar – eller gå upp och bli vuxna – ålar. Men är det ett stopp – ett vandringshinder i vägen – sker inte detta. Det är inte bara de som fiskar som minskar fiskpopulationerna, utan det är faktiskt också våra vandringshinder.

Dessutom går vi miste om en massa stora värden för oss människor – det handlar om att kunna fiska. I Västernorrland finns det inte en enda fungerande fiskväg – inte en enda. Tänk vad det skulle kunna göra för turismen om man kunde fiska lax och öring där.

Herr talman! Jag tror att min poäng har gått fram. Jag tycker att det är problematiskt med signalvärdet i den här propositionen. Tidö skiter i miljön. Vi hörde förut att politiken är till för människor. Det är den, men vi har också en gemensam planet att ta hand om. Det är tydligt att vi kan göra både och. Vi kan öka energiproduktionen. Vi kan göra miljöavvägningar så att vi får mer fisk och så att vi får mer strömmande vatten för alla arter som behöver det – allt från insekter till musslor. Det blir då också trivsammare miljöer för oss människor att vara i, och det blir fler möjligheter att göra saker.

Herr talman! Slutligen: Miljöpartiet säger ja till vattenkraft. Vi säger ja till reglerkraft och fossilfri produktion. Men vi vill också se levande älvar, fungerande ekosystem och moderna miljövillkor. Vi tycker inte att man behöver välja mellan el och miljö. Vi kan göra både och. Det här är en falsk motsättning som vissa försöker måla upp. Därför yrkar jag avslag på propositionen och bifall till våra reservationer 1 och 4.

Herr talman! Först och främst vill vi i Miljöpartiet backa tillbaka så att vi är så nära den ursprungliga nationella planen som möjligt. När man gör de här åtgärderna är det viktigt att man tittar på avrinningsområden. Sedan är det inte fel att ta bort vandringshinder i inlandet. Allt behöver inte ha kontakt med havet från början. Vi kan till exempel titta på det som Tranås Energi har gjort. De har tagit bort fyra vandringshinder och öppnat en två och en halv mil lång sträcka. Det gör skillnad för hela ekosystemet – för gädda och abborre, ja, men också för många andra. Vi har insektsarter som behöver strömmande vatten.

De började med två stycken och har fortsatt på eget bevåg. De satte igång redan i början av 00-talet – av hjärtans lust, som de själva säger. Nu har de sett att det faktiskt blivit klirr i kassan också – kunderna har ökat med 50 procent.

Man måste vidta rätt åtgärd på rätt plats. Vi måste se till att det finns avrinningsområden. Vattenmyndigheterna har varit ansvariga för detta förut. Det har väl fungerat lite si och så emellanåt, beroende på var i landet det varit.

Som Rickard Nordin sa har man inte nyttjat pausen på rätt sätt. Även jag fick signaler om att det kanske är bra med en liten paus för att vi ska hinna i kapp med att implementera lagstiftningen och se till att vi gör rätt. Men Tidöpartierna har använt pausen till fel saker. Man urholkar lagstiftningen i stället för att se till att den går att genomföra. Jag tycker absolut att det finns massor vi kan göra för att få det här att fungera, och vi måste göra det avrinningsvis.

Herr talman! Jag instämmer i mycket av det som Rickard Nordin säger. Men det svåraste är att få en lagstiftning på plats. Sedan får man se hur man ska skruva i den.

Nu satt inte jag i förhandlingsgruppen, som Rickard Nordin gjorde, men jag satt i den interna gruppen inom Miljöpartiet. Min käpphäst var att vi skulle se till att det fanns ett forsknings- och utvärderingsråd kopplat till hela NAP:en och fonden, så att man lärde sig av det man gjorde och hela tiden utvecklade det. Tyvärr kom inte det med, men vi skriver om uppföljning i vår reservation.

Vi måste lära oss av det som gjorts hittills och förändra det som inte är bra. Men att som Tidöpartierna säga att problemet är att det är för höga miljökrav – punkt – tror vi inte är rätt väg att gå. Vi måste se till att vi gör det här. Vi ska ha både produktion och moderna miljökrav i enlighet med den gällande EU-rätten. Vandringshinder ska tas bort. Vi ska ha strömmande vatten som ger människor, djur och natur bra förutsättningar.

Herr talman! Jag tackar Larry Söder för frågan.

Oavsett vad man har för verksamhet – ett vattenkraftverk, ett jordbruk, en fabrik eller någonting annat – måste man förhålla sig till lagar och regler. Det handlar om allt från anställningsregler till miljöregler. Och det kommer att behöva vara moderniserade regler, oavsett vad det är för lagstiftning det gäller.

När det gäller vattenkraften, de moderna miljötillstånden och den nationella planen för omprövning ingår det en fond för att man ska kunna göra de här omprövningarna, så att det inte blir orimligt stora kostnader för den enskilde. Sedan är frågan: Behöver vi allt? På vissa ställen måste man kanske riva ut, på andra anpassa. Men på en del ställen kan det vara hänsynen till kulturmiljön som väger över. Det måste viktas. Det är också därför många går till domstol för prövning av hur de olika lagstiftningarna står mot varandra.

Lite söderut från den plats Larry Söder tog upp i sitt exempel – om jag får till det rätt geografiskt – har man gjort en anpassning och därmed fått in sportfiske mitt i stan. Det har blivit ett jättepopulärt stråk för vardagslivet och för promenerare. Där har man fått tillbaka pengarna på andra sätt än genom kraftproduktion. Det finns alltså många olika exempel. Att säga ”one size fits all” går inte – man måste ta varje del för sig.

Herr talman! Som jag sa i ett tidigare inlägg står de 100 minsta vattenkraftverken i Sverige för 0,45 procent av vår kraftproduktion. Jag är inte övertygad om att alla de behövs. Vi ska snarare satsa på de vattenkraftverk där vi kan öka effekten och se till att vi får mer kraft. Vissa kommer att behöva rivas ut, och andra ska anpassas; det beror på förutsättningarna.

Vi har någonting inom nästan all miljöpolitik som kallas polluter pays principle, nämligen att den som förorenar ska betala. I det här fallet känns det ju konstigt att prata om att man förorenar, men den som faktiskt stoppar här måste också anpassa sig till de nya reglerna, precis som när du har annan verksamhet. Det handlar om stora pengar där och då, absolut. Men vill vi att någonting ska vara okej att göra i dag bara för att man gjorde det förut? I dag har vi ju annan kunskap.

Nere i Halland finns det åar där havsnejonöga går upp. Det finns endast 42 individer kvar i Sverige – 42! Jag tycker att det är viktigt att de ska kunna fortsätta leva. Jag vet inte om Kristdemokraterna kanske tycker att det är okej att de dör ut, men jag tycker inte det.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)