Katarina Tolgfors (M) svarade Lotta Johnsson Fornarve i en replik om Internationellt bistånd i debatten ”Protokoll 2024/25:51 Måndagen den 16 december” den 16 dec 2024.
Lotta Johnsson FornarveV· i en replikTack, Katarina Tolgfors, för svaret! Problematiken är att de saker som jag räknade upp faktiskt inte är bistånd. Det är felaktigt att man använder biståndsmedel till sådant som inte är bistånd, menar jag. Ser inte…Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets budgetbetänkande UU2 om utgiftsområde 7 Sveriges internationella bistånd.
Omvärlden förändras i hög takt, och vi lever i orostider med konflikter och krig i vårt absoluta närområde och på andra platser i världen. Bara under de senaste fem åren har stora geopolitiska förändringar skett som påverkar utvecklingen i världen, i Europa och i Sverige. Vi har haft en global pandemi. Rysslands illegala anfallskrig mot Ukraina har snart pågått i tre år. Vi ser en eskalerande konfliktnivå i Mellanöstern efter den 7 oktober 2023. I Syrien har en diktator fallit, men osäkerheten över vad som kommer i stället är stor.
Den höga inflationen gör att stora delar av världen upplever ekonomisk tillbakagång eller stagnation och låg tillväxt. I USA signalerar den tillträdande presidenten att höjningar av handelstullar kan bli aktuella, vilket kan få stor påverkan på världsekonomin. Dessa faktorer bidrar till osäkerhet och protektionistiska strömningar.
Som en nödvändig konsekvens av dessa geopolitiska förändringar genomför regeringen en välbehövlig reformering av Sveriges internationella bistånd. Frihet, egenmakt och hållbar tillväxt är ledorden.
Fru talman! I Riksrevisionens granskningar och i analyser av Expertgruppen för biståndsanalys, EBA, har det upprepade gånger pekats på allvarliga brister i biståndshanteringen. Otillräcklig uppföljning, för många och oöverskådliga strategier samt otillräcklig redovisning av långsiktiga effekter av biståndet har länge varit ett problem. Nyligen avslöjade Svenska Dagbladet hur bristande kontroll tidigare har lett till att miljontals kronor i biståndsmedel har kunnat användas på ett sätt som strider mot regler och intentioner. Det är oacceptabelt och undergräver förtroendet för biståndet.
Jag gläds därför åt att Riksrevisionen nu har sagt att man ska genomföra en ny granskning av Sida om hur och om Sida bedriver det humanitära biståndet på ett effektivt sätt enligt de intentioner som finns i den nya reformagendan.
Under 2024 beräknas nästan 300 miljoner människor behöva humanitärt stöd och bistånd. Det är långt över den samlade påse pengar som omvärlden kan uppbringa. Det är därför angeläget att alla resurser används på ett så effektivt sätt som möjligt, enligt Riksrevisionen.
Fru talman! Med reformagendan minskar regeringen antalet strategier för att ge tydligare styrning till myndigheter och förbättra och underlätta uppföljningen. Antalet bilaterala samarbetsländer minskas från 37 till 30 länder. Antalet mellanled och mellanhänder blir färre så att vi minskar byråkratin och kan uppnå bättre effektivitet och träffsäkerhet. Sveriges insatser ska riktas dit där stödet bäst behövs och där förutsättningarna att göra mest nytta är bäst.
Gamla biståndsstrategier ersätts med nya, skarpare landstrategier. Dessa kommer att innehålla tydligare målsättningar och ökade krav på samarbetsländerna. Vi förväntar oss av mottagarländerna att vi ska kunna se konkreta framsteg i nödvändiga reformer, att man stöder demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer och att man bedriver ett aktivt arbete mot korruption.
Fru talman! Låt mig ge ett par exempel på hur det svenska biståndet används, och låt mig börja med Ukraina.
Ukraina är den största mottagaren av svenskt bistånd med anledning av det fruktansvärda krig som nu pågår där. Ryssland bedriver terror och har en medveten krigföring för att slå ut städer, människor och infrastruktur. Regering och riksdag har hittills beslutat om 17 stödpaket till Ukraina innehållandes militärt, humanitärt och ekonomiskt stöd. Den totala summan av det svenska stödet till Ukraina uppgick vid slutet av oktober i år till runt 60 miljarder kronor. Och i dagarna har regeringen fattat beslut om ytterligare ett riktat stöd på 110 miljoner kronor till Ukrainas humanitära initiativ Grain from Ukraine. Det är ett stöd som går till FN:s livsmedelsprogram World Food Program, WFP, som är genomförandepart i initiativet.
Ryssland har under senhösten ökat och intensifierat sina attacker mot flera områden och städer i Ukraina i syfte att slå ut energiförsörjningen. En viktig del i det svenska stödet till Ukraina riktar in sig på att stärka motståndskraften i det ukrainska samhället, och Sveriges och EU:s bistånd går bland annat till investeringar i landets energisystem.
Jag vill också lyfta fram det humanitära stöd som genom UN Women bidragit till att sammanlagt 76 000 kvinnor och flickor har fått hjälp, bland annat genom safe space-center som erbjuder kvinnor psykologiska, humanitära och sociala tjänster och stöd. Dessutom har svenskt bistånd till International Planned Parenthood Federation, IPPF, bidragit till att cirka 340 hälsoarbetare erhållit utbildning av klinisk hantering av våldtäkter.
Andra exempel på hur svenskt bistånd används i Ukraina är bidrag till att landets EU-integration fortgår. En viktig del i det är att fokusera på den ukrainska decentraliseringsreformen, inte minst genom stöd till lokala självstyren. En annan viktig komponent i detta är att stärka transparens och bekämpa korruption. Stödet till Ukrainas EU-närmande avser att bidra till demokratisering, stabilitet och säkerhet i vårt närområde. Det ligger i Sveriges intresse.
Fru talman! Jag vill också säga några ord om situationen i Mellanöstern och i Gaza.
Jag kanske kan lugna ledamoten Thorell lite genom att berätta att bistånds- och handelsminister Benjamin Dousa just nu befinner sig i området för att besöka både Israel och Palestina. Jag tror att det är en bra prioritering. Ledamoten får hålla till godo med oss andra i debatten.
Efter Hamas attack mot civila israeler den 7 oktober 2023 råder en mycket svår humanitär situation för människorna i Gaza. Av de 250 personer som Hamas tog som gisslan hålls enligt israeliska uppgifter cirka 100 israeler fortfarande som gisslan av Hamas.
Gaza är en geografiskt liten yta med relativt många människor. Det bidrar till den humanitära katastrofen i Gaza till följd av konflikten mellan Hamas och Israel liksom det faktum att Hamas förlagt vapendepåer och förråd vid skolor och sjukhus där civila vistas. Som i alla konflikter är kvinnor och barn särskilt utsatta.
Sveriges stöd till Gaza har ökat med anledning av den förvärrade situationen. Sedan oktober 2023 har Sverige bidragit med drygt 520 miljoner kronor i humanitärt stöd som riktar sig till akut hjälp till de hårt drabbade människorna i Gaza.
Fru talman! Jag vill nämna två strategier som är prioriterade i reformagendan. Den ena är satsningen för att stärka flickors och kvinnors egenmakt och frihet. Vi ser att rättigheter för flickor och kvinnor rullas tillbaka på många olika sätt, och det sker bland annat i Afghanistan men även på flera andra håll i världen, inte minst i Mellanöstern.
I dag lever cirka 71 procent av världens befolkning i länder som inte är demokratiska. Därför är den andra strategin jag vill nämna den som riktar sig till satsningar på projekt och samarbeten med länder där Sveriges biståndsmedel kan bidra till att man stärker mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Att försvara frihet och demokrati är viktigt för stabilitet, fred och säkerhet.
Avslutningsvis, fru talman! I regeringens reformagenda framgår tydligt att vi kopplar handelsfrågor närmare utvecklingsbiståndet. Vi är övertygade om att det är det som ger de mest hållbara och långsiktiga effekterna i bekämpandet av fattigdom.
Ett positivt exempel är att EU, inklusive Sverige, i början av december skrev under ett frihandelsavtal med handelskoalitionen Mercosur, där Argentina, Brasilien, Urugay och Paraguay ingår. Sverige riktar också fortsatt engagemang till Latinamerika för att stödja människorättsarbetare och arbetet för att stärka rättsstatens principer.
Fru talman! Behoven av stöd i världen är enorma, men det är inte det svenska biståndet. Det är därför både bra och nödvändigt att vi reformerar biståndet och att myndigheter som Sida, under ny ledning, nu gör en omfattande förändring och ser över verksamhetens struktur, metoder, redovisning och uppföljning så att vi kan säkerställa att svenskt bistånd är effektivt och transparent och att stödet når de länder och människor som allra mest behöver det - och når dit där biståndet har bäst förutsättningar att göra nytta och vara hållbart.
(Applåder)
Fru talman! Tack, Katarina Tolgfors, för anförandet!
Regeringen använder stora summor från biståndet för att bekosta sådant som inte är bistånd. Det är exempelvis 893 miljoner till inhemsk integration och 3 miljarder till återvändande i den här nya strategin.
Enligt OECD:s regelverk kan enbart frivilligt, tryggt och värdigt återvändande av flyktingar från ett utvecklingsland till ett annat vara biståndsverksamhet. Återvandring från Sverige kan aldrig någonsin finansieras med någon form av biståndsmedel.
Att så här mycket biståndspengar används till sådant som inte är bistånd, vilket strider mot OECD-Dacs regelverk, är djupt allvarligt. Det är faktiskt att lura svenska folket, tycker jag.
Hur ser ledamoten på detta? Ska Sverige inte stå upp för de regelverk som vi faktiskt har varit med och godkänt?
Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!
Regeringen har varit tydlig med att biståndspolitiken ska fokusera på att bland annat vara ett verktyg för att motverka irreguljär migration. Vi ska öka återvändandet. Vi ska bidra till ett effektivt arbete för frivillig återvandring och en hållbar återintegrering.
Detta går att koppla till biståndet och biståndets mål. Många människor vill såklart återvandra och komma åter till sitt hemland, där de har sin familj, där de är uppväxta och där de har sina rötter. Det handlar också om att man ska kunna vara med och bygga upp sitt land och leva under mycket bättre former än man gör när man är på flykt.
Utgångspunkten för regeringen och Tidöpartierna är att man ska jobba med en säker och ordnad reguljär migration som bidrar till att utveckling och välfärd i våra partnerländer kan möjliggöras. Det är också ett rimligt krav, när vi tar emot människor här och ger bistånd till andra länder, att det finns en vilja från dessa länder att faktiskt ta hand om sina egna medborgare.
Fru talman! Tack, Katarina Tolgfors, för svaret!
Problematiken är att de saker som jag räknade upp faktiskt inte är bistånd. Det är felaktigt att man använder biståndsmedel till sådant som inte är bistånd, menar jag. Ser inte ledamoten att det är ett problem att vi inte följer det regelverk som finns för hur biståndsmedel får användas? Detta är ju ett faktum.
Sedan har jag en annan fråga. Ledamoten talade väldigt väl om jämställdhet. Jag vet att ledamoten brinner för dessa frågor, och det tycker jag är bra. Men tyvärr såg vi hur svenskt bistånd till SRHR, som länge legat på runt 7 procent av det totala biståndet, dök till 5,6 procent 2022 och fortsatte nedåt 2023. Vi såg också hur anslagen till UN Women-systemet halverades i förra budgeten. Även stödet till UNFPA, som gör ett väldigt viktigt arbete för jämställdhet, har skurits ned kraftigt. Vi ser också hur jämställdhetsfrågorna och SRHR är under attack globalt. Då behöver Sverige steppa upp och inte skära ned på biståndet.
Man säger att jämställdhet är ett kärnvärde, men det stämmer inte riktigt när man faktiskt i siffror skär ned på biståndet till jämställdhet och SRHR.
Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!
Sverige har förbundit sig till OECD-Dac, men det är inte en lag som står över hur Sveriges regering prioriterar.
Som jag nämnde tidigare kan man koppla detta till arbetet med att säkra ett bra, tryggt och lyckosamt återvändande för dem som har migrerat hit, när länderna har utvecklats på ett sådant sätt att de faktiskt har möjlighet att ta hem sina medborgare igen. Detta är fullt rimligt. På det sättet möter detta de mål som vi har för svenskt bistånd, i alla fall de mål som regeringen och Tidöpartierna har.
När det gäller SRHR vet ledamoten att jag är ordförande i nätverket i riksdagen, där ledamoten själv är verksam. Om man ska nå jämställdhet och hjälpa andra länder att nå jämställdhet måste man använda hela verktygslådan. Det blir inte nödvändigtvis bättre för att man sätter en etikett och säger: Nu har vi en feministisk utrikespolitik.
Denna regering har, med den här reformagendan, ett antal prioriterade strategier. Varje strategi kan kopplas till insatser för att stärka flickor och kvinnor. Som jag nämnde tidigare gäller det till exempel demokratiarbetet. Demokratikämpar blir i allt högre utsträckning utsatta för repressalier. Ofta är de kvinnor.
Vi hade Julia Navalnaja här i riksdagen. Vi hörde hennes berättelse om vikten av det fria ordet, av att kunna utöva demokrati, av fri journalistik och fria medier.
Detta är insatser som också stärker flickor och kvinnor.
Jag nämnde även hur vi riktar bistånd för att just stärka utbildning och för att stärka flickors och kvinnors hälsa och så vidare.
Fru talman! Tack till Katarina Tolgfors för ett väldigt engagerat och genuint anförande! Jag kan verkligen känna igen mig i väldigt mycket av det som Katarina Tolgfors tog upp.
Men jag måste helt enkelt ställa en fråga, för jag får liksom inte riktigt ihop detta. Nu har regeringen och regeringsunderlaget valt att skära ned på biståndsbudgeten. Sedan har man inom biståndsbudgeten dessutom gjort en omfördelning. Man säger att en större andel än tidigare ska gå till humanitärt bistånd och att en lite mindre än tidigare ska gå till det mer långsiktiga utvecklingsbiståndet. Detta gör att det på något sätt blir dubbla nedskärningar i utvecklingsbiståndet.
Det här sker samtidigt som alla organisationer, forskare och andra som jobbar med bistånd betonar att man nu, mer än någonsin, borde satsa mer på just det långsiktiga utvecklingsbiståndet, inte minst för att förhindra ytterligare konflikter och kriser i världen.
Det är inte bara Sverige som gör så här, vill jag säga. Men min fråga blir: Varför väljer man i detta läge att göra den här omfördelningen mellan det akuta biståndet och det mer långsiktiga?
Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna!
Jag ska vara ärlig med att nivån på biståndet kommer att minska något. Men det är fortfarande högre nivåer än vad det var till exempel under den första S-ledda mandatperioden för åtta år sedan.
Nivån går ned något, men det finns fortfarande ett stort reformutrymme och fortfarande utrymme för att fortsätta att satsa för att träffa rätt. Men man kan inte ha 70 strategier, som det var uppe i ett tag. Vi minskar det för att kunna fokusera, och vi måste prioritera.
Hade det varit möjligt tror jag att det är många härinne som skulle vilja ge mer till ännu fler och göra ännu mer. Men det är inte bara Sverige som ska bidra till detta. Vi är fortfarande en av de största biståndsgivarna i världen, och det ska vi fortsätta att vara. Vi ska fortsätta att vara engagerade, men vi måste prioritera.
Regeringen och Tidöpartierna prioriterar närområdet Ukraina. Men det finns satsningar ute i världen som fortsätter. Jag gav just ett exempel med Sydamerika. Där har länder kunnat ta sig från fattigdom. Man jobbar fortfarande en hel del där med demokratifrågor, rättsstatens principer och människorättsförsvarare.
Många länder är så kallade medelinkomstländer. Där tror vi att handel och tillväxt i ekonomin är det som långsiktigt gör att länder och människor själva tar sig ur fattigdom och får egenmakt över sitt liv och sin ekonomi.
Fru talman! Absolut, handel är bra. Ledamoten vet sedan tidigare att den satsningen håller Centerpartiet med om. Allt det ledamoten säger är bra, absolut.
Men min fråga är fortfarande: Varför gör man omfördelningen från mer långsiktigt utvecklingsbistånd till det mer kortsiktiga akuta i den värld där de flesta är eniga om att man borde göra precis tvärtom? Det är min fråga.
Det handlar inte så mycket om att vi är den största biståndsgivaren eller så. Det är just fördelningen som är den stora frågan.
Fru talman! Jag ska försöka att utveckla det, ledamoten.
Ett exempel är satsningar på Swedfund. Där ser vi att vi får en hävstång och en utveckling där många projekt pekar på ett mer hållbart resultat.
Att ge mer pengar är inte alltid det som ger bäst effekt. Ett exempel är Afghanistan. Där gav Sverige och andra länder i världen under väldigt lång tid mycket bistånd. Det var det största mottagarlandet för svenskt bistånd under en lång tid.
I dag är man där beroende av bistånd. Det är 60 procent av afghanernas ekonomi som är internationellt bistånd. Det är inte en hållbar utveckling och inte en hållbar satsning.
Vi måste se till att varje svensk skattekrona får största möjliga utväxling där det finns bäst förutsättningar att utveckla ett land, utveckla människor och ge dem egenmakt och där vi ser långsiktiga resultat som Sverige är med och bidrar till.
Att det humanitära biståndet ökar beror just på ökningen av konflikter och kriser. Där ser vi att pengarna går direkt ut. De ska nå de allra mest nödställda direkt för att lindra nöd och för att se till att människor överlever dagen.
Vi har ett stort antal konflikter. Vi har människor i stort behov av att ta emot bistånd, att få hjälp och stöd med hälsa, vatten för att överleva och mat för dagen. Det är något som jag är stolt över att regeringen och Tidöpartierna prioriterar.
Fru talman! Det är helt riktigt, Katarina Tolgfors, att vi uppskattar varandra i debatten. Även om ministern är frånvarande för andra viktiga uppdrag är det vi som är här som debatterar, och jag tycker att vi samtalar på ett bra sätt. Jag får väl fråga biståndsministern skriftligen när han kommer tillbaka hur han upplevde det hela i Israel och Palestina.
Jag vill fråga Katarina Tolgfors om de nedskärningar som nu har skett av biståndet till palestinska organisationer. Det är en händelse som ser ut som en tanke. När Jakob Granit besöker Israel och Palestina möter han inga palestinska organisationer, och man har varit mycket skeptisk till att ge stöd till UNRWA.
Man tar bort stödet till Ekumeniska följeslagarprogrammet som till exempel skyddar skolbarn på väg till skolan. Man tar bort stödet till Defence for Children International - Palestine som besöker palestinska barn i fängelser och ser till att de inte utsätts för övergrepp och annat, och man dokumenterar det. Det är mycket allvarligt.
Men det allvarligaste är att man tar bort stöd till organisationer som till exempel al-Haq som dokumenterar och för fram bevis på övergrepp, brott mot krigets lagar, brott mot mänskligheten och det som skulle kunna betecknas som folkmord någon gång i framtiden och som är begångna av båda sidor. Man tar bort det stödet. Varför det? Hur kan man stå för en sådan politik?
Fru talman! Tack för frågan, ledamoten Thorell!
Det är en väldigt svår situation i Gaza, vilket ledamoten som också sitter i utrikesutskottet är medveten om. Det är svårt med tillgängligheten för hjälparbetare och för bistånd att nå fram.
Det kan vara lika svårt att bedöma att pengarna kommer dit de ska och att de insatser som ledamoten nämner faktiskt går att genomföra på ett säkert sätt.
Som du vet är det inte så att enskilda riksdagsledamöter styr vart biståndspengarna går. Jag nämnde i mitt anförande att Sverige sedan oktober 2023 har ökat det humanitära biståndet till Gaza därför att läget är akut.
Det är akut för de människor och de civila som drabbas. Du har å ena sidan en terroristorganisation som inte drar sig för att använda palestinier som mänskliga sköldar. Du har å andra sidan Israel som har rätt att försvara sig men som givetvis ska hålla sig inom folkrätten och inom krigets regler och lagar.
Det är en otroligt infekterad, djup och långtgående konflikt. Jag kan inte bedöma om det är den ena eller den andra insatsen som är den bästa. Där litar jag på att Sida och andra organisationer, som jobbar med detta och har gjort det under lång tid, själva kan säga var stödet bäst behövs.
Sverige har ökat det stöd som vi tror är det allra mest akuta nu, och det är det humanitära stödet. Förutsättningarna för att jobba med bistånd för att utveckla är ganska dåliga just nu.
Om nu UNRWA är så bra som jag hör från oppositionen i många debatter, och är de enda som sägs kunna operera i Gaza, hoppas jag att UNRWA ser till att man säkerställer säkerheten för barn och ser till att biståndet når fram där det behövs.
Fru talman! Jag blir lite bedrövad när jag hör kollegan Tolgfors här berätta att det är så väldigt svårt att veta att pengarna går till rätt saker för att Gaza har bombats till grus.
Det jag nämner - al-Haq, Ekumeniska följeslagarprogrammet, Defence for Children International - Palestine - vet vi är nyttigt och bra. Det är effektivt och behjärtansvärt, och en god sak att göra. Det vet vi. Det handlar inte om att det är helt omöjligt att bedriva det arbetet under krigstillståndet.
UNRWA är kanske inte den perfekta organisationen. Men det är den organisation som finns för att distribuera humanitärt bistånd.
Det är väl klart att regeringen har ökat det humanitära biståndet till Gaza, och det vore väl tusan annars när man ser hur det ser ut i Gaza. Vi ser att tiotusentals människor har dött och att flertalet hus är grus. Så det är klart att man behöver höja det humanitära biståndet.
Det som jag tycker är fel är att man ensidigt har skurit ned på utvecklingsbistånd, bra projekt och nyttiga insatser för annat än humanitärt bistånd. Det behöver nämligen byggas ett samhälle när kriget är slut, och även när matpaketen har nått fram behövs en framtid på Västbanken och i Gaza. Då räcker det inte att säga att man skickar så mycket pengar i humanitärt bistånd. Vi behöver bygga tillit, och vi behöver långsiktigt bygga en framtid som barnen där kan tro på. Och det gör vi inte genom att skära ned.
Fru talman! Jag tackar ledamoten Thorell för detta. Det är faktiskt väldigt bra att vi nu står här i kammaren på kvällen så att jag vet att det inte är en avatar eller någon AI-genererad Olle Thorell som jag pratar med. Skämt åsido, detta är ett jätteallvarligt ämne.
Jag är helt övertygad om att regeringen inte har några andra avsikter med sina prioriteringar för biståndet, hjälpen och stöden till Gaza än att de ska nå fram och att de ska nå det som är det allra mest akuta just nu.
Det kommer möjligen en tid för återuppbyggnad av samhället av människor i Gaza. Men den tiden är inte just nu, utan nu är det uppenbarligen den allra mest akuta hjälpen som behövs.
Jag tror också att vi kan vara ärliga och säga att oavsett vilket parti som vi tillhör står vi här och är engagerade i dessa frågor därför att vi ser att det är väldigt mycket som behöver göras runt om i världen. Sverige har ökat sitt stöd. Sverige står bakom en tvåstatslösning. Det finns en gisslan som måste släppas och som antagligen lever under fruktansvärda förhållanden. Det finns förhoppningsvis möjligheter det blir fredssamtal för människorna i Israel och för människorna i Gaza.
Sverige är inte ensamt land att ge stöd till Gaza. Det behövs fler länder. Vi gör det vi kan i samarbete med EU för att få mer muskler och se till att de människor som drabbas just nu överlever dagen.
Fru talman! Jag tackar Katarina Tolgfors för hennes anförande. Jag hade inte tänkt lyfta fram just Palestinabiståndet. Men med tanke på de svar som vi har fått tvingas jag ändå göra det. En hel del av de organisationer som ledamoten Thorell pratar om är organisationer som framför allt jobbar i Israel och på Västbanken och inte alls i samma utsträckning i Gaza. Framför allt gäller det Ekumeniska följeslagarprogrammet som inte har haft någon verksamhet i Gaza sedan 2006 eller 2008 eftersom det har varit för osäkert att vara där. Jag är lite osäker på årtalet.
I den nya Palestinastrategin från regeringen nämner man inte ordet ockupation lika mycket. Man lägger inte lika mycket tyngd vid det. Däremot pratar man väldigt mycket om en tvåstatslösning, vilket är positivt. Man är också väldigt bekymrad över det ökade bosättarvåldet. Bosättarvåldet är framför allt det våld som sker på Västbanken och i östra Jerusalem. Då är det organisationer som Breaking the Silence, en israelisk organisation, och svenska Ekumeniska följeslagarprogrammet, som är en del av kyrkan i världen, som agerar där och som bevakar vad bosättarna gör. De rapporterar och har även en lugnande effekt på just bosättarvåldet.
Samtidigt finns en del av de palestinska organisationerna, som al-Haq, som framför allt undersöker MR-brott som sker från israelisk sida men framför allt från den palestinska myndigheten.
Ska vi ha en tvåstatslösning? Ska det finnas en möjlighet för det? Om vi släpper biståndet till Gaza för stunden och bara funderar på hur vi skulle vilja att samhället utvecklas i resten av Palestina, då krävs det att vi har denna typ av organisationer som jobbar med mänskliga rättigheter, som jobbar med demokratisering och som jobbar mot det bosättarvåld som även regeringen säger sig vara emot.
Jag undrar därför: Hur ska vi satsa på detta när man drar undan detta bistånd?
Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.
Jag ska gå tillbaka till det som jag sa tidigare. Regeringen prioriterar det stöd som man tror är allra mest akut just nu, och det är humanitärt stöd till de drabbade människorna i Gaza som behöver mat, som behöver vatten och som behöver sjukvård.
Det finns ett antal fler organisationer som verkar i området, men möjligheterna för dem att faktiskt verka på ett sätt som ger resultat just nu är osäkra. Jag tror att det som först behöver göras är att ställa krav på Hamas att släppa gisslan. Det är nummer ett för att man över huvud taget ska kunna öppna upp för att föra fredsdiskussioner och för att det ska bli säkrare i Gaza.
När det gäller bosättarna och våldet tycker jag att det är bra att regeringen ser detta. Här jobbar EU och andra länder mycket närmare området än Sverige. Sverige stöder, och vi jobbar genom andra organisationer. Men det är inte bara Sverige som gör det. Jag tror att många är överens om att om man ska komma till en lösning i detta område måste närliggande länder i regionen bidra. Och just nu ser vi tyvärr en eskalering av våld, oroligheter och konflikter. Det sprider sig i stället.
Återigen: I detta läge är jag väldigt trygg med att regeringen gör rätt prioritering i fråga om det svenska stödet och biståndet. Sedan behöver mycket annat göras, och där kan Sverige vara delaktigt i olika internationella forum - EU och andra - för att se till att även de andra problem som finns i denna situation löses, men inte med svenskt bistånd och just nu.
Fru talman! Vi kommer inte att komma överens här. Jag tror att vi har lite olika syn på vilka insatser som är bäst för att minska bosättarvåldet.
Men jag vill lyfta fram en annan fråga som har varit uppe i debatten, och den gäller effektiviteten kring biståndet. En del av oss i utrikesutskottet var i New York i början av hösten och träffade flertalet FN-organ där. Någonting som var väldigt talande från flera av dem var att de får fler och fler mandat och att det är fler och fler saker som de ska göra men att de har mindre och mindre pengar. Och dessa pengar är ofta öronmärkta utifrån vissa projekt.
Samtidigt vet vi att kärnstöd till en hel del av dessa organisationer ibland är det som är allra mest effektivt. Det gör att dessa stora organisationer kan vara snabbfotade, att de kan förflytta sina positioner, att de kan samordna och så vidare. Vi har sett det när den fullständiga invasionen av Ukraina skedde. Då var UNDP där väldigt snabbt och styrde upp saker och ting. Vi såg det i Afghanistan när talibanerna tog över. Då var UNDP en av få organisationer som var kvar över huvud taget. Vi ser ungefär samma sak i Syrien nu. Snabba omvärldshändelser gör att det krävs att en del av dessa stora organisationer har tillräckligt mycket pengar för att kunna vara väldigt effektiva och väldigt flexibla.
Samtidigt ser vi att den svenska regeringen tar bort allt stöd från en av de största organisationerna, Unaids. Det blir ett minskat stöd till UN Women och ett minskat stöd till UN Peacebuilding Fund, UNFPA och även till UNDP, samtidigt som regeringen säger sig vilja öka effektiviteten i biståndet.
Jag undrar därför: Hur går detta egentligen ihop?
Fru talman! Jag har också haft förmånen att vara i New York på FN:s kvinnokonferens, där man är i två veckor. Första veckan var en konferens, och andra veckan ägnades åt speeddejtning, där jag träffade 18 FN-organisationer på en vecka. Det var lärorikt och bra.
FN är en global plattform där Sverige fortfarande har ett stort engagemang. Vi ser att FN ger möjligheter som ingen annan organisation kan ha. Samtidigt ska jag dock säga att en reflektion jag hade efter speeddejtningen med FN-organisationerna var att de alla satt i var sin skyskrapa på Manhattan. Jag såg effektiviseringsmöjligheter redan där.
Det kommer fram uppgifter som visar att FN-organisationer går ut med fakta och rapporter som inte stämmer. Till och med forskare säger att siffror inte har belägg. Vi ser att den högsta företrädaren för FN väljer att träffa Putin men inte Zelenskyj.
För mig är FN en viktig organisation, men det är också ett stort skepp. Det är i allra högsta grad läge att se över vad FN gör och hur FN kan arbeta bättre, mer transparent och pricksäkert. Sedan vet jag att väldigt många FN-organisationer gör ett fantastiskt jobb. De har muskler och möjligheter som många små organisationer inte kan ha.
Men tillbaka till kärnfrågan i reformagendan: Ja, vi drar ned på kärnstödet, och jag tror att FN överlever detta. Jag tror att det är en möjlighet för FN att se till att effektivisera, fokusera och bli sitt allra bästa.
(Applåder)
