Riksflödet
Logga in
Replikerade på Socialministern Jakob Forssmed ·

Azadeh Rojhan (S) om Ett fritidskort för barn och unga - en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra

Azadeh Rojhan (S) svarade Socialministern Jakob Forssmed i en replik om Ett fritidskort för barn och unga - en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra i debatten ”Protokoll 2024/25:134 Tisdagen den 17 juni” den 17 juni 2025.

Socialministern Jakob ForssmedKD· i en replikI dag är i grunden en väldigt bra dag, när riksdagen fattar beslut om ett fritidskort för alla barn och unga i Sverige mellan 8 och 16 år och där de som finns i särskild ekonomisk utsatthet får extra mycket på sina kort.…
Replikskiftet · 5 repliker
Julia KronlidANDRE VICE TALMANNENSD

Jag vill bara påminna om att vi tilltalar varandra med för- och efternamn eller ”ledamoten”.

Fru talman! Det är just på grund av att vi inte tror att den här reformen kommer att nå de barn och unga som står längst bort från idrottsrörelsen, från föreningsrörelsen över huvud taget, som vi inte tror på den. För vad spelar det för roll om barn och unga kommer och knackar på och säger ”Vi vill vara med, för nu har vi fått en reducerad föreningsavgift” om det inte finns någon ledare som kan ta emot dem, ingen anläggning som funkar och inga tider på anläggningarna? Vad spelar det då för roll?

Att nå de barn och unga som står längst från idrottsrörelsen löser man inte med reducerad föreningsavgift, utan det löser man genom att se till att det finns ledare som kan jobba uppsökande och vara verksamma i de områden där barn och unga finns. Fritidskortet löser inte det problemet över huvud taget. Fritidskortet är bara en reducering av medlemsavgiften – that´s it. Sedan ska det sköta sig av sig självt.

På vilket sätt kommer ett fritidskort som ger reducerad medlemsavgift att göra att de familjer som Emma Ahlström Köster själv nämnde, som inte är idrottsvana och som inte har den kulturen, helt plötsligt får den kunskapen och erfarenheten? Nej, vi har strukturella problem, och det är dem som vi behöver möta.

Vi måste se till att det finns ledare som kan jobba uppsökande. Vi måste se till att det finns anläggningar där det finns tider för barn att idrotta. Vi måste se till att nya grupper nås av idrottande och finner glädjen i den gemenskap som det innebär. Det kan inte fritidskortet lösa.

(Applåder)

Fru talman! I dag är i grunden en väldigt bra dag, när riksdagen fattar beslut om ett fritidskort för alla barn och unga i Sverige mellan 8 och 16 år och där de som finns i särskild ekonomisk utsatthet får extra mycket på sina kort. Men när jag lyssnade på Azadeh Rojhans anförande här var det ingen hejd på felfinneriet och olyckskorpskraxeriet omkring detta, utan det är bara fel. Att 120 000 barn som lever i ekonomisk utsatthet får 2 000 kronor som bara kan användas för en aktiv och meningsfull fritid i det svenska föreningslivet är alltså fel.

Jag är förvånad över att Socialdemokraterna inte har hört de barnrättsorganisationer som pekar på att avgifter är ett stort problem för de här barnen. Man har inte har hört de personer som själva har sagt att det var helt uteslutet att hålla på med flera idrotter och att de hade en klump i magen varje gång medlemsavgiften skulle betalas. Detta har vi hört från svenska elitidrottare. Jag är förvånad över att man inte har pratat med de föreningar som säger att de kommer att kunna använda det här i sin rekrytering för att peka på möjligheter för dem som finns i ekonomisk utsatthet.

Också anläggningar och utbildade ledare nämndes. Hur mycket extra satsade Socialdemokraterna på anläggningar under sina åtta år vid makten? Vi har lagt 130 miljoner kronor extra på det. Runt om i Sverige har vi rustat upp, renoverat, byggt ut, lagt till och gjort anläggningar redo för att fler ska komma till.

Det är samma sak med utbildning av ledare. Vi har satsat flera hundra miljoner på att förbereda för fritidskortet så att alla barn kan vara med. Men nu hotar det alltså föreningslivet att 120 000 barn får en större möjlighet att vara med. Detta undrar jag genuint över.

(Applåder)

Fru talman! Att det inte finns något hejd på mig när det gäller att hitta fel kan ju inte vara mitt ansvar, utan problemet ligger hos reformen som har så många fel som kan påpekas.

Att vi inte har hört barnrättsorganisationerna eller hörsammat de problem som de lyfter fram stämmer inte. Vi är kritiska till förslaget just av den anledningen – att barnrättsorganisationerna pratar om hushållens ansträngda ekonomi och hur det drabbar barnen. Men de problemen har Jakob Forssmed inga svar på. De problemen adresserar regeringen inte över huvud taget, utan tvärtom för man en politik som gör att hushållens ekonomi krymper alltmer. Man drar ned på bostadstillägget men ger barnen ett fritidskort. Om man verkligen hade velat se barnens utsatta situation hade man inte sänkt bostadstillägget på det sättet. Barnfamiljer går nu in i sommaren med mindre pengar.

Jag har besökt idrottsdistrikt som berättar för mig om sin farhåga när det gäller fritidskortet, nämligen att föreningarna nu kommer att höja medlemsavgifterna i och med att fritidskortet kommer. Även föreningarna har en ansträngd ekonomi som de behöver få ihop, och fritidskortet riskerar att leda till att de i stället höjer avgifterna för att möta de ökade kostnaderna, därför att det nu finns en möjlighet att göra det.

Min fråga är: Hur kommer statsrådet att möta den utvecklingen? Kommer det belopp som barnen får på fritidskortet att ökas för att möta de medlemsavgifter som nu i stället höjs? Vilka incitament har föreningar att inte höja dem?

Fru talman! Stödet syftar till att freda barns aktiva och meningsfulla fritid. Det handlar om att skapa ett stöd som inte konkurrerar med matkassen eller elräkningen. Vi vet att barn som kommer upp i tio, elva- eller tolvårsåldern börjar ta ansvar för familjens ekonomi, men det är ett ansvar som barn inte ska behöva ta.

Då kan man säga att alla familjer borde ha en mycket bättre ekonomi, och jag kan absolut tänka mig satsningar för att göra det möjligt, vilket regeringen också gör. Men vi vill freda detta, och vi vill skapa effekten att barnen känner: Det här är ett stöd som bara är till för mig. Det är jag som är med i föreningen. Det här stödet gör att jag inte behöver fundera på om mamma eller pappa har råd med detta.

Vi skapar stora möjligheter för föreningar att köpa in utrustning som de kan låna ut, genom de fritidskortsmedel som vi jobbar med. Vi satsar också på idrott i utsatta områden, och det är en permanent satsning, inte något projekt, för att stärka föreningslivet där det inte har varit tillräckligt starkt.

Det handlar om att bygga föreningsliv, rekrytera ledare och skapa strukturer som gör detta möjligt i lokalsamhällena. Sedan kopplar vi på fritidskortet utöver detta för att minska risken för att barn avstår därför att avgifterna är för höga. Vi vet att de är för höga för många, och därför gör vi detta.

Vi kommer förstås att följa avgiftsutvecklingen, och det gör vi redan i dag. Det är något som oroar oss. Här behöver föreningarna jobba. Vi bibehåller alla stöd till idrottsrörelsen. Vi har ökat dem och är inte främmande för att göra ytterligare satsningar, men fritidskortet för alla svenska barn mellan 8 och 16 år och det särskilda stödet till dem som är i utsatta situationer kommer att göra skillnad. Detta tror jag att även Azadeh Rojhan och Socialdemokraterna inser, bakom alla de fel som de hittar.

Fru talman! Vi i Socialdemokraterna upprepar att det här är att börja i fel ände. Det vidhåller jag, för infrastrukturen för att ta emot eventuella nya barn och unga finns inte på plats. Det saknas ledare i vårt avlånga land, och vi har en enorm anläggningsproblematik. Med de problem som i dag finns blir det väldigt svårt för idrottsrörelsen att ta emot nya barn och unga. Detta är inte något som jag säger, utan det säger idrottsrörelsen själv. Det är den kritik som de främst för fram.

Om man hade börjat i rätt ände och gjort stora satsningar för att få bukt med de strukturella problem som vi ser inom idrottsrörelsen och sedan kanske presenterat ett förslag som det här hade vi haft en helt annan diskussion. Detta är en enormt kostnadsdrivande reform, och det är väldigt svårt att se varifrån alla pengar ska komma.

Nu säger Jakob Forssmed att vi får följa prisutvecklingen, vilket betyder att den här reformen bara kan bli dyrare och dyrare. Varifrån ska pengarna tas? Behöver idrottsrörelsen vara orolig för att de breda satsningarna på att bygga en stark idrottsrörelse uteblir därför att den här reformen bara kommer att skena iväg och bli otroligt kostsam? Varifrån ska pengarna komma?

Nej, jag kan tyvärr inte göra annat än att konstatera att regeringen tar med ena handen och utarmar hushållsekonomin för dem som har det allra svårast, och sedan ger man lite grann med den andra handen genom en symbolpolitik i form av ett fritidskort. Man ser inte till de strukturella problem som finns inom idrottsrörelsen, utan man kommer med ett förslag som plåster på såren. Det är fel väg att gå.

Jag håller med om att vi borde ha hittat lösningar på anläggningsproblematiken, men jag är beredd att göra detta tillsammans med övriga partier för att hjälpa idrottsrörelsen.

(Applåder)

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.