Sofia Amloh (S) svarade Helena Vilhelmsson i en replik om Integration och jämställdhet i debatten ”Protokoll 2023/24:50 Fredagen den 15 december” den 15 dec 2023.
Helena VilhelmssonC· i en replikTack, Sofia Amloh, för ett engagerat anförande! Vi delar i mångt och mycket synen på arbetet med jämställdhet. Jag ska dock passa på att diskutera Socialdemokraternas nya samhällsanalys. Om jag vore socialdemokrat skulle…Fru talman! Vi vet att Sverige har varit ett av världens mest jämställda och jämlika länder, men så är inte längre fallet.
76 procent av styrelseledamöterna i aktiebolag är män. Sju av tio som arbetar deltid är kvinnor. Kvinnor får ut hälften av mäns tjänstepension. 70 procent av dem som vårdar med närståendepenning är kvinnor. Förra året tog kvinnor ut 70 procent av all föräldraledighet. I december 2022 var 65 procent av alla personer med ett pågående sjukfall hos Försäkringskassan kvinnor. Jämställdhetsmyndighetens kartläggning av prostitution och människohandel visar att det har skett en ökning av antalet webbsidor som marknadsför prostitution. Över 12 000 annonser och profiler identifierades på dessa webbsidor.
Detta är bara några stickprov på hur jämställdheten mår i dag.
Alla sex jämställdhetspolitiska delmål är viktiga och beroende av varandra för att uppfylla det jämställdhetspolitiska målet att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.
Att gå till ett arbete eller en sysselsättning är något fint. Förutom att man bidrar ekonomiskt till vår gemensamma välfärd innebär ett arbete eller en sysselsättning en egen identitet och självständighet. Det ger frihet.
Dagens arbetsvillkor är en konsekvens av ett ojämställt samhälle. Kvinnor har alltid varit och är även i dag de som drabbas hårdast av otrygga anställningar. Delade turer, allmän visstid, timanställningar, sms-anställningar och hyvling är i dag vardag för många kvinnor.
Kvinnor har betydligt lägre livsinkomster än män. I dag lever många kvinnor under EU:s fattigdomsdefinition.
Tidigare i veckan presenterade organisationen Sveriges Makalösa Föräldrar resultatet av en undersökning de gjort bland ensamstående föräldrar, nästan uteslutande kvinnor. Den visar att över 40 procent av föräldrarna i år har behövt låna pengar för att klara av familjens mest basala fasta utgifter. Nästan 70 procent brukar laga billigare mat till sig själva för att prioritera maten till sina barn, och bara en tredjedel har råd att låta barnen delta i organiserade fritidsaktiviteter.
Detta är alarmerande siffror som regeringen inte kan fortsätta blunda för.
När det finns citat som "Vi kommer inte att äta julmat i år utan får äta vanlig mat under helgerna" eller "Det påverkar mig så att jag mår dåligt att vara beroende av allmosor" gör det fysiskt ont i mig. Vi socialdemokrater kan aldrig acceptera att de här citaten finns i Sverige.
Fru talman! Arbetsmiljön inom främst de kvinnodominerade sektorerna är ytterst bristfällig. Som en konsekvens tvingas kvinnor ofta att gå ned i arbetstid, till längre och återkommande sjukskrivningar och till att gå i förtidspension. Dålig psykosocial arbetsmiljö och stress är de största orsakerna. Nästan var tredje kvinna i ett arbetaryrke kan inte ta en kort paus under en hel arbetsdag och kan inte alls bestämma sin egen arbetstakt. Det är bara 6 procent av männen i ett tjänstemannayrke som upplever precis samma sak. Arbetsmarknaden är oerhört könssegregerad.
De flesta som arbetar inom välfärdsyrkena är kvinnor. SD-regeringen har nu satt hela välfärdssektorn på svältkur. Vi nås av varsel efter varsel i region efter region. Det kommer inte att leda till fler kollegor eller till en bättre arbetsmiljö utan stress. Det kommer att leda till precis det motsatta. Det kommer inte att leda till färre sjukskrivningar eller tryggare anställningar. Vet ni vad? Det kommer att leda till precis det motsatta.
Fru talman! Det är arbetarkvinnor som betalar priset för den här regeringens fullständiga oförmåga att prioritera ekonomisk jämställdhet framför skattesänkningar för de mest välbärgade eller bankernas övervinster.
Fru talman! Mäns våld mot kvinnor omfattar fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, materiellt och sexuellt våld och är så utbrett att det klassas som ett strukturellt samhälls- och folkhälsoproblem, oavsett om det finns ett hedersmotiv eller inte. Våld mot kvinnor är en kränkning av den kroppsliga integriteten och kvinnors grundläggande fri- och rättigheter och är självklart en brottslig handling. Våldet måste förebyggas och motverkas, och offren måste erbjudas stöd och skydd.
Att arbeta med värderingar och könsnormer är oerhört viktigt, speciellt i tidiga åldrar. Det behöver genomsyra hela samhället för att våldet aldrig ska uppstå.
Våld mot kvinnor är varken en naturkatastrof eller något som sker slumpartat. I de flesta fall är förövaren känd av samhället. Kvinnor har larmat, lämnat och gjort allt som står i deras makt för att skydda sig och sina barn. Ändå mördas de av män som hatar dem. Det finns inga rimliga, förskönande omskrivningar för den här verkligheten.
Fru talman! Regeringen utreder ändringar av det sjätte jämställdhetspolitiska delmålet. Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Alla mål som är satta för jämställdhetspolitiken har Sveriges riksdag varit överens om, från höger till vänster. Nu vill SD-regeringen sudda ut och osynliggöra det strukturella våldet mot kvinnor.
Var tredje vecka mördas en kvinna av en partner eller expartner. Och många tusen kvinnor lever dagligen med våld och förtryck. De är ständigt rädda för sina liv. Vi kan inte låta det reduceras till ett marginellt problem för den enskilde.
När regeringen tillträdde för drygt ett år sedan lovade man att arbetet mot mäns våld mot kvinnor skulle växlas upp. Men arbetet visade sig snarare vara en nedväxling. Vi nås av rapporter om att ärenden om våld mot kvinnor och sexualbrott läggs på hög och att platserna på skyddade boenden för kvinnor som flyr från våld inte räcker till.
Det blir särskilt tydligt när regeringen i sin styrning av myndigheterna, i regleringsbreven, tar bort skrivningar om mäns våld mot kvinnor. I styrningen av Polismyndigheten togs i stort sett alla skrivningar om våld mot kvinnor bort och ersattes med ännu fler skrivningar om gängkriminalitet. Prioriteringarna blir därefter.
Jag har tyvärr inga förhoppningar om att den här regeringen kommer att göra Sverige mer jämställt. Jag kan bara hoppas att den inte driver på ojämställdheten för fort. Ett jämställt samhälle för alla kan bara uppnås genom en jämlik jämställdhet. Då krävs det att arbetarkvinnorna, alltså hälften av landets kvinnliga befolkning, sätts i centrum. Men regeringen har hittills bara visat ointresse för och en total oförmåga att sätta just de kvinnorna först.
(Applåder)
Fru talman! Tack, Sofia Amloh, för ett engagerat anförande! Vi delar i mångt och mycket synen på arbetet med jämställdhet.
Jag ska dock passa på att diskutera Socialdemokraternas nya samhällsanalys. Om jag vore socialdemokrat skulle jag inte se det som positivt att man ägnar den så mycket tid. Där finns nämligen ett uttalande som är djupt provocerande, enligt mig. Jag menar att det är tämligen grunda analyser.
En av förklaringarna till den misslyckade integrationen är - hör och häpna - feminismen, att man har satsat för mycket på feminismen och därför har missat killarna. Det får mig att undra vilken definition Socialdemokraterna har av feminism. Jag tycker i stället att man borde ha jobbat mer med feminism, inte minst i skolan, för att komma bort från detta.
Att killar underpresterar i skolan, särskilt i utsatta områden, är knappast något nytt. Men att Socialdemokraterna förklarar det med att samhället har fokuserat på feminism och därmed missat killarna är enligt mig ett ganska djupt provocerande uttalande.
Jag vill be Sofia Amloh resonera lite om detta. Delar hon den synen, på det begreppet och den problembilden? Vad betyder feminism för Socialdemokraterna och för Sofia Amloh?
Fru talman! Tack för dina frågor, ledamoten!
De samhällsanalyser som har presenterats är ett arbete där en rad arbetsgrupper har landat i en rad slutsatser. Jag tänker att jag låter det få vara så, för nu.
Men jag ska ändå lägga ut texten om detta. Faktum är att vi ser att pojkar hamnar efter i skolan. Resultaten skiljer sig åt. Många gånger är svaret just att vi har starka könsnormer som präglar även skolan, och de pojkar som hamnar efter, djupt. Det betyder inte alltid att de pojkarna inte lyckas i livet som helhet. Snarare lyckas man kanske ändå väldigt väl i livet när man väl kommer ut ur skolan.
Men vi ser också att många av pojkarna som inte klarar skolan och som hamnar efter tidigt utsätts för ett utanförskap. De har svårt att komma in i flera delar av samhället eller att uttrycka sig på ett sådant sätt som de skulle haft möjlighet att göra om inte de här könsnormerna kommit till så starkt uttryck.
Jag tycker alltså att vi ska fortsätta med vårt arbete. Som jag sa i mitt anförande har hela samhället ett arbete att göra när det gäller de här könsnormerna. Det ska börja i tidiga åldrar. Det måste självklart fortsätta. Alla barn har rätt att klara skolan.
Fru talman! Jag håller med. Jag tolkar ändå svaret som att det kanske inte kommer att stå i ett slutdokument när det gäller politikutveckling att problemet heter feminism och att det är därför pojkar misslyckas i skolan.
Självklart finns det könsnormer i skolan. Då är det ännu mer problematiskt att man i samma rapport döpte skolan till tjejskolan, eftersom det är tjejerna som lyckas i skolan. Det riktar på något sätt fokus mot att det är tjejernas fel att killarna inte lyckas i skolan.
Vi kan absolut komma åt detta genom att tidigt diskutera könsnormer i skolan och förskolan. Det viktigaste är att vi ser både killar och tjejer och att vi även identifierar hedersproblematiken, att unga tjejer är överrepresenterade bland dem med psykisk ohälsa, att den sexualisering som unga tjejer pressas av och att de hot och det hat på nätet som drabbar tjejer många gånger är större än det som drabbar killar.
Det är klart att killars resultat i skolan behöver förbättras. Men det görs genom att förbättra skolan så att både tjejer och killar mår bra där. Det görs inte genom att man ställer feminism och killar mot varandra.
Fru talman! Jag kan instämma helt i det ledamoten sa om att vi inte kan ställa feminismen och pojkar mot varandra. Det krävs att vi ser att pojkar som kommer efter har samma rätt att klara skolan. Jag känner mig också ganska säker på att det inte kommer att formuleras på samma sätt i framtida dokument i arbetsgruppen.
Alla barn har rätt att klara skolan, oavsett vilket kön de har. Förhoppningsvis är de fria från de starka könsnormer som vi vuxna blir väldigt fastlåsta i dagligen. Det är otroligt olyckligt när det tidigt sätter sig hos barnen.
Fru talman! Jag tänker lägga lite tid på ämnet mäns våld mot kvinnor. Det är ingen tvekan om att våld i nära relationer är en fråga där ett könsperspektiv dominerar. Ibland lyfter man fram män som offer i samkönade relationer, eller pojkar - det vill säga barn - och män som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck.
Stöd till utsatta män är ganska svårt att hitta. Om utgångspunkten är antalet anmälda brott är nog begreppet mäns våld mot kvinnor mest passande, men om man breddar undersökningen något får man en helt annan bild. Ända sedan 70-talet finns det studier som visar att lika många män som kvinnor slår och blir slagna. För svensk del har Brå gjort rapporter, och de visar att det går åt bägge hållen. Faktum är att både män och kvinnor utsätts och att både män och kvinnor är förövare. Våld som drabbar män är alltså betydligt vanligare än man tror.
Kvinnor får ofta betydligt mer fysiska men, och det är precis som ledamoten nämner främst kvinnor som har dött av detta våld. Det är inte förvånande eftersom män generellt är större och starkare än kvinnor och därmed kan skada en kvinna mer.
I populärkulturen - alltså film, tv och serier - finns tydliga exempel på hur det funkar när en kvinna slår en man. Örfilar och våld från en kvinna porträtteras som berättigade handlingar, och det är oftast mannen som ska skämmas efteråt för att han har gjort någonting fel. Det målas upp som att kvinnors våld knappt skadar män, för en riktig karl ska ju tåla ett litet slag.
Det är svårt att söka hjälp när den du älskar slår dig, och det blir knappast lättare när hela samhället agerar som om våldet du upplever inte existerar. Som man hamnar man i ett sådant läge.
Vad menar Socialdemokraterna att vi ska göra åt de män som slås och som göms bakom begreppet mäns våld mot kvinnor?
Fru talman! Från 2017 till 2022 var det 86 kvinnor som dog, alltså blev mördade. Det finns inga siffror som visar på att lika många män blev det. Det är den yttersta konsekvensen av det ojämställda samhället.
Det här är strukturellt, som jag sa i mitt anförande. Det är män som slår kvinnor. Jag blir ändå rätt förvånad över att man vill sudda ut detta. Det är helt uppenbart att strukturerna ser ut så här. Varför ska vi nu inte tala om vilka som är förövare och vilka som är offer? Det ska vi ju göra i alla andra politiska sammanhang, men tydligen inte här. Varför ska vi lyfta fram det som inte är strukturellt?
När det kommer till målet att bekämpa mäns våld mot kvinnor finns det under den rubriken många fler målgrupper och beskrivningar. Begreppet våld i nära relation omfattar flickor, kvinnor, pojkar, män och hbtqi-personer. Vad saknas i det delmålet för att man ska kunna jobba även med andra målgrupper?
Fru talman! Det finns inget förslag om att det här delmålet ska suddas ut. Det finns ett förslag om att det ska breddas så att alla inkluderas.
Enligt en helt färsk rapport om våld i relationer är det i 15 procent av fallen kvinnor som slår män. I 85 procent av fallen är det åt andra hållet. När det heter mäns våld mot kvinnor osynliggör vi den gruppen om 15 procent. Det tycker Socialdemokraterna uppenbarligen är en bra idé.
Lönegapet mellan män och kvinnor är strax under 5 procent, alltså en tredjedel så stort, men det är en jätteviktig fråga för Socialdemokraterna. Den vill man belysa och jobba med. Men när 15 procent av alla våldsbrott begås av kvinna mot man ska vi inte prata om det. Att bara byta ut begreppet är tydligen jätteallvarligt.
Jag vill vara tydlig med att vi inte ska sudda ut någonting; vi ska bredda det. Det finns inte ens något förslag. Vi kan väl vänta tills det finns ett förslag? Jag utgår från att man vill ta fram ett förslag där det är tydligt att det gäller mäns våld mot kvinnor, kvinnors våld mot män, kvinnors våld mot kvinnor, mäns våld mot män, vuxnas våld mot barn och så vidare.
Tanken är inte att någonting ska suddas ut. Tanken är att det ska breddas så att även den man som blir slagen av sin fru ska våga söka hjälp. Det finns ju, precis som ledamoten nämner, ett antal könsnormer i vårt samhälle som bland annat säger att den man som blir slagen ska tåla det för att vara en riktig man.
Fru talman! Socialdemokraterna är också emot allt våld. Det finns nog inget parti i den här kammaren som är emot våld mer än något annat. Men när det gäller samhällsstrukturer och att synliggöra det största samhällsproblemet är det de 85 procenten vi ska fokusera på att komma åt. Vi måste se till att en kvinna inte dör var tredje vecka. Vi måste tala om problemet.
Ni vill bredda målet och säga att allt våld är fel. Men hela jämställdhetsarbetet och jämställdhetsfrågan handlar ju om maktförhållandet mellan män och kvinnor. Jag undrar, eftersom jag inte har hört något om det och ledamoten kanske kan få ett annat tillfälle att beskriva det, inom vilket delmål kvinnor är överrepresenterade i sin maktutövning eller har en mycket starkare ställning i samhället. Inom vilket av delmålen finns det? Jag tror egentligen att vi är helt överens, för det finns inte.
Det är alltid männen som har dragit vinstlotten. Det gäller alla sex delmål. Det visar på strukturen, och det är just den vi talar om.
Den yttersta konsekvensen av det ojämställda samhället är våldet, och det drabbar i väldigt hög grad kvinnor. Det tycker vi socialdemokrater att vi ska adressera och komma åt.
