Jonny Cato (C) om Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshetsförsäkringen

Herr talman! I den här debatten har vi att behandla två av arbetsmarknadsutskottets betänkanden, dels utgiftsområdesbetänkandet om arbetsmarknad och arbetsliv, dels ett motionsbetänkande rörande arbetsmarknadspolitik och arbetslöshetsförsäkringen.

Redan inledningsvis vill jag meddela att jag i mitt anförande kommer att hålla mig till utgiftsområdesbetänkandet och de delar som rör arbetsmarknadsfrågorna, och min partikollega Saila Quicklund kommer att gå närmare in på arbetsmiljöfrågorna. Vad gäller motionsbetänkandet är det Oliver Rosengren som kommer att representera oss moderater i debatten.

Herr talman! Det är fortsatt tuffa tider i svensk ekonomi för såväl hushåll och företag som kommuner och regioner. En orolig och allt farligare omvärld fortsätter att pröva oss på olika sätt.

En av de främsta prioriteringarna för oss moderater, tillsammans med våra vänner i samarbetspartierna, är fortsatt att få ordning på inflationen. Även om det nu verkar finnas viss ljusning, exempelvis i och med dagens inflationsbesked, gäller det att vara uthållig - och det är den moderatledda regeringen.

I en inbromsande ekonomi påverkas den svenska arbetsmarknaden, även om den hittills glädjande nog visat stor motståndskraft. Vi anser dock att i och med att de strukturreformer som så väl hade behövt sjösättas under åren 2014-2022 stötte på så stort politiskt motstånd i vänsterläger behöver vi börja med att städa upp och lägga en solid grund för framtidens arbetsmarknad.

Trots en långvarig högkonjunktur under Stefan Löfvens och Magdalena Anderssons regeringsperioder orkade inte Socialdemokraterna ta tag i arbetet med att bryta utanförskap och det stora bidragsberoendet. Det är därför en av den här regeringens viktigaste uppgifter.

Herr talman! Arbetslinjen behöver återupprättas. Vi moderater är partiet för alla som arbetar, har arbetat och vill arbeta. Det förhåller sig nämligen på det sättet att om vi ska ha en gemensam välfärd i världsklass måste fler bidra i stället för att leva på bidrag. Arbetslinjen står mot bidragslinjen.

I valet 2022 sa svenska folket nej till mer av friår och ledighetsveckor och ja till att de som ställer klockan och går till jobbet ska få behålla mer av sin lön. Därför sänker den moderatledda regeringen nu skatten på arbetsinkomster genom ett åttonde jobbskatteavdrag. Det är en välriktad skattesänkning som har fokus på låg- och medelinkomsttagare, det vill säga på vanligt folk som arbetar.

En familj med en sjuksköterska och en polis kommer att få behålla över 14 000 kronor mer per år efter skatt. En familj där båda går från bidrag till arbete, med lägsta kollektivavtalad lön, får upp till 5 600 kronor mer i plånboken nästa år tack vare detta åttonde jobbskatteavdrag.

Under nästan två decennier har vi moderater i såväl alliansformat som opposition och nu i regeringsställning med Tidöavtalet som grund sänkt skatten på vanliga inkomster. Detta har gjort att helt vanliga svenskar har fått långt mer än en trettonde månadslön efter skatt att disponera, vilket dessutom har gjort att sysselsättningen antas ha ökat med över 100 000 personer jämfört med om jobbskatteavdragen aldrig hade införts i Sverige. Därför är det värt att komma ihåg att Socialdemokraterna konsekvent sagt nej, även om man i efterhand tvingats acceptera att vanliga löntagare nu får behålla mer i plånboken av sin lön efter att skatten är dragen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

För oss moderater är en av de yttersta ledstjärnorna att det alltid ska löna sig att arbeta, både ur moralisk synpunkt och för samhällsekonomin i stort. Därför har vi satt igång arbetet med viktiga bidragsreformer som införande av bidragstak, krav på heltidsaktivitet i försörjningsstödet - det som tidigare kallades socialbidrag - och kvalificering till välfärden för nyanlända. Dessa välbehövliga reformer kommer att utredas och fattas beslut om under mandatperioden för att ytterligare stärka arbetslinjen.

Herr talman! I en återupprättad arbetslinje, där det alltid lönar sig att arbeta jämfört med att inte göra det, finns också ett viktigt samspel i att hjälpa människor att rustas och att hitta och kunna få ett arbete. Så kan våra viktiga företagare hitta den kompetens de söker, och så kan den som är arbetslös få ett arbete att gå till och känna stolthet över.

Utgiftsområdet Arbetsmarknad och arbetsliv rör över 92 miljarder kronor. Det är viktigt att skattebetalarnas pengar används varsamt. Därför ser vi moderater tillsammans med våra vänner i samarbetspartierna till att effektivisera de arbetsmarknadspoliska insatserna. Det handlar om att vi nu förenklar floran av insatser och prioriterar det som är kostnadseffektivt och som leder till att fler kommer i arbete.

För att säkerställa att skattemedel används på ett effektivt sätt är det viktigt med ett gediget kunskapsunderlag gällande effekterna av olika insatser, bland annat för att kunna få fler människor i arbete. I budgetpropositionen föreslås därför en höjning av förvaltningsanslaget till Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU.

En del som ligger utanför detta utgiftsområde men som ändå har betydande påverkan på arbetsmarknadspolitiken är den utökning av antalet utbildningsplatser inom yrkeshögskolan och den yrkesinriktade vuxenutbildningen som regeringen nu genomför. Dessa utbildningssatsningar möjliggör en viktig väg för vuxna att skaffa sig den utbildning som efterfrågas på arbetsmarknaden.

Regeringen ser också till att etableringsjobben har förutsättningar att komma på plats genom både regelförändringar och budgetmedel. Det sker dels för att öka möjligheterna för nyanlända och långtidsarbetslösa att etablera sig på arbetsmarknaden, dels för att underlätta för företagens kompetensförsörjning. Nu är det upp till parterna att sluta de avtal som krävs för att etableringsjobben ska bli verklighet. Det ser vi alla fram emot.

Också fler ekonomiska åtgärder vidtas för att staten ska vara träffsäker men sparsam med arbetsmarknadspolitiken.

Herr talman! Sverige står fortsatt inför bistra ekonomiska tider som kommer att påverka arbetsmarknaden. För att möta detta är en återupprättad arbetslinje, inflationsbekämpning med stöttning till hushållen och välfärden samt strukturreformer för att få upp den låga tillväxten helt avgörande. Det är också det vi moderater tillsammans med samarbetspartierna nu fokuserar på. Den framförhandlade budgeten för nästa år är en viktig del i det långsiktiga arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknad och arbetsliv och Arbetsmarknadspolitik och arbetslöshets-försäkringen

Jag vill därför avslutningsvis yrka bifall till arbetsmarknadsutskottets förslag i betänkande 2 rörande utgiftsområde 14 i regeringens proposition.

(Applåder)

Herr talman! Den här regeringen levererar på arbetsmarknadspolitikens område på en rad olika sätt. Arbetsmarknadspolitiken kan nämligen inte kanaliseras endast genom ett eller två utgiftsområden, utan den spänner över flera olika fält, vilket jag också nämnde i mitt anförande. I riksdagen lever vi ofta i stuprör i form av utskott och utgiftsområden, men så enkelt är det inte.

Vi gör en rad olika saker. Vi sänker skatterna på vanliga inkomster; det borde glädja Centerpartiet och Jonny Cato. Vi förenklar insatsfloran för att göra insatserna mer precisa, och vi ser till att Arbetsförmedlingen blir en mer effektiv myndighet framåt. Det handlar om många stora uppdrag.

Det går helt enkelt inte att göra allt på en gång. Det tar tid när man kommer till ett bord där det inte finns så mycket att hämta. Då måste man börja om, helt enkelt.

Det är fascinerande att höra att Jonny Cato tänker att detta redan ska ha genomförts men själv inte har några exempel eller förslag på hur det ska kunna genomföras på hans sida i politiken. De frågor som Jonny Cato driver står ju i bjärt kontrast till de frågor som Vänsterpartiet driver, till exempel. Hur ska Jonny Catos regeringsalternativ få detta att gå ihop med utgångspunkt i vad Centerpartiet tycker är viktigt?

Herr talman! Centerpartiets och Jonny Catos verklighetsbeskrivning stämmer helt enkelt inte. Ett antal saker kan göras redan här och nu, till exempel att sänka skatterna och se till att insatsfloran blir mindre så att det blir effektivare. Men vi måste göra jobbet gediget och grundligt, till exempel när det gäller de bidragsreformer som krävs för att stärka arbetslinjen ytterligare: införande av bidragstak, heltidsaktivitet för rätt till försörjningsstöd och kvalificering till välfärden. Detta är några av de saker som jag nämnde i mitt anförande och som jag är övertygad om att Jonny Cato också hörde. Det Centerpartiet vill framhålla här, att det inte sker något, stämmer alltså inte.

Det är därför det är intressant att fråga Centerpartiet vad man hade tänkt göra tillsammans med exempelvis Vänsterpartiet. Det är nämligen detta som är det alternativa regeringsunderlaget.

Hur ska Jonny Cato ihop med Vänsterpartiet kunna sänka skatterna för att stärka arbetslinjen? Hur ska Jonny Cato kunna se till att dra ned på anslag till de olika delarna i myndigheterna tillsammans med Vänsterpartiet? Hur ska Jonny Cato och Centerpartiet kunna dra ned på Arbetsförmedlingen ihop med Vänsterpartiet?

Det handlar alltså om helt disparata förslag på den andra sidan, och därför är det relevant att ställa dessa frågor till Centerpartiet, även om man inte vill svara på dem.

Jag nämner ett antal insatser som nu sker. En av de viktigaste uppgifterna för den här regeringen är att återupprätta arbetslinjen efter två mandatperioder med Stefan Löfven och Magdalena Andersson, varav den senaste med stöd från Centerpartiet, där det gick åt fel håll. Vi är på väg åt rätt håll.

Herr talman! Vi gör nu ett antal saker. Vi drar slutsatser av exakt det som Teresa Carvalho nämner, att arbetslösheten stiger medan företagen behöver anställa men inte får göra det efter sina utannonseringar. Det finns en diskrepans mellan de arbetslösa och företagen, som vi måste rätta till. Det handlar bland annat om att det måste löna sig bättre att arbeta; detta är helt klart.

Denna slutsats drar aldrig Socialdemokraterna. Det handlar alltid om att ösa på med mer pengar till våra olika myndigheter för oprecisa insatser som inte leder till reguljär sysselsättning. Det vore mer intressant att höra vad Socialdemokraterna kan tänka sig att ändra på i sin politik för att få ett mer träffsäkert utfall när det gäller att fler ska komma i arbete.

Man hade åtta år på sig. Arbetslösheten bet sig fast. Vi skulle få EU:s lägsta arbetslöshet 2020, ett mål som man sedan inte riktigt ville prata om i slutet av sin regeringsperiod eftersom det gick åt helt fel håll. Man ville inte ta tag i de strukturreformer som var helt nödvändiga.

Det är också intressant att höra det ganska höga tonläget när det påstås att regeringen ihop med samarbetspartierna med Tidöavtalet som grund inte gör tillräckligt. Om vi tittar på de budgetalternativ som framgår av utskottets utgiftsområdesbetänkande ser vi att det på totalen skiljer omkring 1 procent mellan Socialdemokraternas och regeringens budgetförslag. Jag tror inte att den procenten skulle göra hela skillnaden, och det tror inte Socialdemokraterna heller. Här handlar det om retorik.

Men vad tänker Socialdemokraterna om detta, att det lönar sig för dåligt att arbeta i dag och företagen därför inte får rätt kompetens?

Herr talman! Anledningen till att vi pratar om att det ska löna sig bättre att arbeta är att vi vet att de drivkrafterna spelar roll. Det är moraliskt rätt att den som ställer klockan, går upp och går till jobbet har mer i plånboken än den som inte gör det. Det är också samhällsekonomiskt gynnsamt, för då får vi in mer skattemedel till statskassan, vilket gör att vi kan satsa på välfärden.

Den gamla Amspolitiken, som Socialdemokraterna vill tillbaka till, innebär att man öser miljarder på ineffektiva åtgärder. Det ska vi passa oss för att göra. Oaktat att man hänvisar till Gustav Möllers citat har slösaktigheten funnits där under tidigare mandatperioder. Det är väl bara att konstatera.

Vi menar att det ska löna sig att arbeta. Vi ska införa ett antal bidragsreformer som gör att det aldrig lönar sig mer att inte arbeta än att göra det. Jag nämnde dem i mitt anförande. Vi ska förenkla insatsfloran, vilket gör att vi får mer träffsäkra insatser framöver.

Det skiljer alltså lite drygt 1 procent mellan anslagen i regeringens budget och Socialdemokraternas motion på detta utgiftsområde. Trots detta tar man till dessa oerhörda brösttoner.

Man säger att vi sänker skatten mest för dem som tjänar mest. Det stämmer ju inte. Vi sänker skatten på låga och medelhöga inkomster. Det är det som Socialdemokraterna i två decennier har varit emot hela vägen. Man har tyckt att det är förskräckligt att människor ska få ut mer av den intjänade lönen, vilket nu ger mer än en 13:e månadslön för en vanlig inkomsttagare.

Det här är viktigt att komma ihåg. Socialdemokraterna kommer aldrig att gå i bräschen för att göra det mer lönsamt att arbeta. Man kommer i stället att försöka använda staten med ökade medel och få till en arbetsmarknadspolitik som inte har varit fungerande tidigare.

Men det är alltså bara 1 procents skillnad. Det vore intressant att få höra vad i denna procent som skulle göra hela skillnaden. Jag fick inte svar på det, men vi får väl återkomma till det i debatten, herr talman.