Rickard Nordin (C) svarade Fredrik Olovsson i en replik om Energi i debatten ”Protokoll 2023/24:48 Onsdagen den 13 december” den 13 dec 2023.
Fredrik OlovssonS· i en replikJag tackar för frågan. Vi har utformat vårt mål som att det ska handla om minst 60 terawattimmar. Jag ska säga att det händer saker ganska fort på detta område också. Det kommer till en hel del ny produktion de kommande…Fru talman! I riksdagen är det i december månad en enda lång radda med budgetdebatter, och som alla säkert har märkt har vi nu kommit till energipolitiken. Detta sker i ett läge när Sverige blir allt fattigare. Tio års reallöneökningar har utraderats. Julmaten - för att ta ett aktuellt exempel - har aldrig varit dyrare.
Man kan säga att regeringen nu också driver fram ett stålbad inom hälso- och sjukvården. Utvecklingen i svensk ekonomi är svagast i EU, och vi har enligt regeringen att se fram emot ökad arbetslöshet.
Den industriella omställningen och nyindustrialiseringen, som är ett kraftfullt draglok för investeringar i fler jobb, i bättre betalda jobb och i konkurrenskraft, ifrågasätts, precis som vi nyss hörde, kanske framför allt av det största partiet i regeringsunderlaget.
Regeringen och SD går också fram med stora besparingar riktade mot svensk innovationsförmåga och utvecklingskraft. Tidöpartierna agerar helt enkelt inte som att de vill ha den industriella utvecklingen. Statsråden klipper nog gärna band och inviger sådant som satts igång tidigare, men fortfarande är inställningen till omställningen ifrågasatt till höger i politiken. Det är beklagligt.
I den debatt om budgetramarna för 2024 som hölls här för några veckor sedan attackerades just denna utveckling hårt av Sverigedemokraterna, och inte heller finansministern kunde riktigt stå upp och ge de positiva besked som industrin behöver inför framtiden.
Vi ser dessutom en rad uteblivna besked om den snabba utbyggnaden av elproduktion och eldistribution som krävs för att möjliggöra en kraftfull utveckling. Villkoren för vindkraften har försämrats. Färdiga förslag som skulle förenkla regelverken har lagts i skrivbordslådan på Regeringskansliet i stället för att omsättas i lag.
Även på energiområdet borde politiken alltså ha en annan inriktning och ett högre tempo. Regeringens och Sverigedemokraternas enögda energipolitik hotar helt enkelt svensk industri och svenska jobb. Om vi inte bygger ut energiproduktionen här och nu riskerar stora investeringar och nya företag att hamna i andra länder.
Även om Sverige är en stor elexportör behövs det mer el varje år från och med nu och in på 2030-talet för att matcha den ökade användning som inte minst industrin efterfrågar. Det är en förutsättning för välstånd och för att säkra nya jobb och låga elpriser.
Om inte produktionen ökar blir vi snart beroende av andra. Därför behövs en annan politik än den som regeringen har lagt fram. Vi behöver behålla instruktionerna till Svenska kraftnät om att få in mer havsvindproduktion i näten, prioritera utbyggnaden av elnät i Sverige framför exempelvis en ny kabel till Tyskland, säga ja till de havsvindparker som ligger och väntar på regeringens bord och genomföra de färdiga förslag som redan finns när det handlar om bättre besluts- och tillståndsprocesser för elproduktion och för att bygga ut våra elnät.
Fru talman! Även kärnkraften är en viktig del av den svenska elmixen. Redan 2016 tog vi ställning för möjligheten att bygga ny kärnkraft. Det var en S-regering som gav myndigheterna i uppdrag att vara i takt med den tekniska utvecklingen, inte minst när det handlar om regelverken för små modulära reaktorer. Vi har även ställt oss bakom förslag om att göra det möjligt att bygga fler reaktorer, men inte på fler platser.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi
Kärnkraft tar dock lång tid att bygga. Sveriges elförsörjning behöver tryggas för denna och kommande mandatperiod för att Sverige nu inte ska gå miste om de investeringar och arbetstillfällen som industrin vill skapa. Företag kommer att besluta om lokalisering av sina stora investeringar redan under de allra närmaste åren, och en del har redan påbörjats. Utan årliga stora tillskott riskerar vi att gå miste om det.
Det är dags att regeringen ställer sig bakom mer ambitiösa mål på kortare sikt. Vi har exempelvis föreslagit ett nytt energipolitiskt mål till 2030. Om regeringen inte klarar detta uppdrag riskerar Sverige att missa investeringståget.
Om regeringen inte gör mer för att tillföra mer el borde man i alla fall göra mer för att åstadkomma ökad energieffektivisering. Det skapas också utrymme för nya jobb som behöver el om andra använder sin potential för effektivisering.
Vi socialdemokrater föreslår ökade statliga insatser för att inte bara vissa småhus ska kunna få stöd. Vi vill exempelvis höja subventionsgraden i rotavdraget till 50 procent och helt styra det till energieffektivisering. Eftersom regeringsunderlaget har utformat politiken så att flerbostadshus inte får del av åtgärderna vill vi tvärtom se till att de får det framöver. Dessutom vill vi underlätta för fastighetsbolag att bli en aktiv part i arbetet med att öka försörjningstryggheten.
Den socialdemokratiska regeringen gav 2021 en utredare i uppdrag att föreslå ett certifikatsystem för energieffektivisering. Syftet var att åstadkomma ett marknadsbaserat och kostnadseffektivt styrmedel för att öka takten i energieffektiviseringen och därmed bidra till de energi- och klimatpolitiska målen. Den nya regeringen beslutade att lägga ned denna utredning, vilket jag tycker är högst beklagligt. Att bli mer effektiv är en viktig del, och arbetet borde återupptas.
Fru talman! Regelförenklingar efterfrågas på bred front. Dagens system för den landbaserade vindkraften är inte rättssäkert. Det finns nu exempel på att tillstånd rivs upp trots att man har haft dem under lång tid och till och med har hunnit beställa sina verk.
Att förbättra processen och öka de kommunala incitamenten för att acceptera mer vindkraft är nödvändigt, och det finns redan förslag. En del av dessa har högerpartierna förvisso röstat emot. Där är det dags att man ändrar sig. Andra förslag är remissbehandlade och klara att lägga i en proposition. Detta gäller inte minst frågan om att bygga elnät snabbare. Vi föreslår i vårt budgetförslag att EI ska få ytterligare resurser för att korta ned sina tillståndsprocesser.
Fru talman! Eftersom riksdagen redan har beslutat om andra budgetramar än de vi skulle vilja se och eftersom vi tycker att vårt budgetalternativ är en helhet finns ingen reservation för mig att yrka bifall till. Vi avstår från ställningstagande och beskriver i stället i ett särskilt yttrande hur vi vill se politiken.
Förutom mer pengar till energieffektivisering och mer resurser till kortade tillståndsprocesser vill vi se kreditgarantier om 400 miljarder som riktas till all storskalig fossilfri energiproduktion. Jag tycker heller inte att riksdagen borde ställa upp på och godkänna Hansa Power Bridge, den nya Tysklandskabeln som ligger i Svenska kraftnäts investeringsplan och som riksdagen alltså förväntas ställa sig bakom. Man kan läsa mer om detta i vårt särskilda yttrande.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi
Avslutningsvis vill jag understryka att Sverige behöver ansvarstagande och breda överenskommelser. Detta krävs för att möjliggöra långsiktiga investeringsbeslut. Det är gott och väl att ha mål och planer till 2045, men som regering och regeringsunderlag är man också skyldig att ha en plan för att få el de närmaste åren. Det är hög tid att dessa svar börjar levereras.
Fru talman! Tack, Fredrik Olovsson, för anförandet! Vi delar synen på rätt mycket av problembilden och en hel del av lösningarna också.
Ledamoten hade ett replikskifte med Sverigedemokraterna och lyfte då fram att industrin vill ha mellan 60 och 70 terawattimmar fram till 2030, men där har inte behoven hos till exempel transportsektorn tagits med.
Det kan också tänkas att det blir fler personer i landet som använder mer el överlag, så behoven kommer kanske att landa betydligt högre än 60-70 terawattimmar, snarare kanske 80 terawattimmar. Socialdemokraternas mål är 60 terawattimmar, och min fråga till Fredrik Olovsson blir därför: Vilka projekt är det som Socialdemokraterna tänker sig inte ska bli av, med tanke på att man har ett mycket lägre mål än vad industrin själv har?
Fru talman! Jag tackar för frågan. Vi har utformat vårt mål som att det ska handla om minst 60 terawattimmar.
Jag ska säga att det händer saker ganska fort på detta område också. Det kommer till en hel del ny produktion de kommande åren, och vi har naturligtvis ett något bättre läge nu. Men när den politik som Jessica Stegrud och de andra partierna på högerkanten nu bedriver får genomslag kommer det naturligtvis att se sämre ut. De närmaste åren kommer takten att se hygglig ut. Men kraven på regeringspartierna om att presentera en plan för hur man ska komma upp till minst 60 terawattimmar till 2030 tycker jag är högst relevanta.
Sedan anser vi att det är viktigt att kunna ha en ännu högre takt för att möjliggöra ännu fler investeringar. Men det är ett tufft mål som vi har satt upp, och det skulle vara väldigt bra om regeringspartierna anslöt sig till målet om att åtminstone 60 terawattimmar behöver tas fram till 2030.
Fru talman! Kritiken mot regeringspartierna delar jag och Fredrik Olovsson - inte tu tal om det. Men när industrin själva talar om 70 terawattimmar - det visar till exempel rapporten från SKGS - och sedan ytterligare i transportsektorn och annat blir summan mer än de minst 60 terawattimmar som Socialdemokraterna har som mål.
Vi i Centerpartiet lade fram en rapport för snart två år sedan med en planeringsram på 100 terawattimmar, just för att visa att vi nog behöver allt vi kan få. Där framgick hur man skulle kunna göra det och att dessa potentialer finns.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi
Min fråga kvarstår därför. Socialdemokraterna har ett mål om minst 60 terawattimmar och säger att det är miniminivån, men industrin själv säger att miniminivån ligger på 70 terawattimmar plus transporter. Då kanske man hamnar på runt 80 terawattimmar, och då fattas det ju 20 terawatttimmar för miniminivån.
Så om vi bara genomför Socialdemokraternas mål om minimumnivån är det projekt som faller ifrån. Vilka industriprojekt är det som Socialdemokraterna tänker inte ska få sin el?
Fru talman! Vi vill naturligtvis att produktionen ökar i samma takt som behoven och efterfrågan. Man kan lugnt säga att om vi tittar bara några år tillbaka i tiden är utvecklingen ganska dramatisk. Här har det verkligen hänt någonting när allt fler företag tittar på sin egen verksamhet och konstaterar att de behöver ställa om. Och andra ser fantastiska möjligheter att utveckla ny verksamhet och nya produkter just i Sverige för att vinna nya marknader. Här har vi naturligtvis i grunden väldigt stora möjligheter.
Det som bekymrar mig är inte att vi inte är ambitiösa nog i vår målsättning - den är väldigt hög - utan att regeringen inte ens verkar ha några planer på att nå ens detta mål och än mindre ser de stora behov som finns i industrin eller ens tycker att detta är värt att uppnå.
Fru talman! Jag hör här hur ledamoten, som under tidigare anföranden har försökt ha två positioner samtidigt vad gäller just kärnkraften, här i dag är väldigt tydlig med att kärnkraften behövs och att Socialdemokraterna har varit för kärnkraft så långt tillbaka som 2016.
Samtidigt har ledamoten och Socialdemokraterna konsekvent röstat nej till de förslag om ny kärnkraft som regeringsunderlaget faktiskt har lagt fram här i kammaren. Det är därför väldigt svårt att försöka förstå vilken position som den socialdemokratiska energipolitiken ska ta när det gäller just kärnkraften. Man kan inte vara både för och emot den samtidigt. Det är ett trolleritrick som jag inte tror att ens Socialdemokraterna klarar av.
Varför röstar Socialdemokraterna mot kärnkraft i denna kammare om de nu är så mycket för den?
Fru talman! Jag tror att Louise Eklund syftar på den senaste omröstningen som vi hade om ett första steg för ny kärnkraft, där vi socialdemokrater inte vill genomföra den politik som Liberalerna vill genomföra. Men vi lade fram egna förslag om att tillåta fler reaktorer än tio på de platser där vi redan har kärnverksamhet i dag. Det var vårt sätt att ta ett steg till i den utveckling som vi har haft sedan 2016. Det var då som detta blev väldigt tydligt, och regelverken öppnades upp för att vi skulle kunna bygga mer kärnkraft i Sverige. Det var en bred överenskommelse, där förvisso Liberalerna inte var med men väl de flesta andra partierna i riksdagen, som innebar att man skulle kunna bygga upp till tio nya reaktorer.
Nu tycker vi att den tekniska utveckling som sker, och att många aktörer pratar om att de vill bygga små modulära reaktorer, innebär att det är rimligt att tänka sig fler reaktorer än de tio. Därför röstade vi för att den typen av begränsningar ska lyftas. Jag tycker att det i grunden inte är så svårt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Energi
Däremot är den omröstningen på intet sätt någonting som löser de problem som jag har tagit upp i mitt anförande om att vi behöver mer el redan till 2030 för att vi ska klara de stora industrietableringar som nu ligger i pipeline och där man behöver besked. Det behövs besked primärt från regeringen om hur man tänker lösa frågan om industrins behov. Det hoppas jag att Louise Eklund och hennes kamrater i regeringspartierna nu kan berätta om i den fortsatta debatten.
Fru talman! Vi är absolut ense om det stora behovet framöver där kärnkraften kommer att vara viktig.
Om vi ska titta tillbaka på den breda överenskommelsen, som ledamoten talade om, var Liberalerna inte med i den just för att kärnkraften var utesluten för att det inte skulle vara fossilfria mål utan förnybara. Detta är ett av de viktiga skiften som denna regering har initierat.
För mig blir frågan om just kärnkraft nästan binär - antingen är man för den, eller också är man emot den. Om man är för den förstår man behovet av att bygga ut den typen av energiproduktion i hela landet - inte minst i de södra delarna där vi inte har möjlighet till vattenkraft eller till annan typ av energiproduktion som innebär andra fördelar och inte bara själva produktionen, så att säga - som också är planerbar och ger ett mervärde till elsystemet.
För mig blir det därför konstigt att ledamoten och ledamotens parti Socialdemokraterna har denna njugga inställning att de är lite för och lite emot och inte riktigt kan bestämma sig för vilken riktning energipolitiken ska ta.
Fru talman! Det råder inget tvivel om att Louise Eklund och Liberalerna är väldigt positiva till kärnkraft. Det tror jag har framgått. Jag tror att de är så positiva till kärnkraft att de egentligen inte heller riktigt bryr sig om vad den kostar. Det är en aspekt som jag tycker är högst väsentlig att ha med i denna diskussion.
När man ska bygga det framtida elsystemet ser vi och de flesta andra att kärnkraften har en viktig roll att spela - också ny kärnkraft, som jag precis har redogjort för. Men det är klart att det finns gränser för hur mycket pengar som man kan lägga på ett sådant system. Vi behöver också se till att kärnkraften har tillräckligt låga priser för att vi ska vara konkurrenskraftiga. Annars kommer dessa investeringar inte att komma till i alla fall. Och då har kärnkraften ingen avsättning för den el som den kan producera någon gång - om ganska lång tid dessutom.
Därför kan jag mycket väl tänka mig att vi behöver ha en fortsatt debatt om kärnkraft. Men om vi inte får dessa industrier på plats nu under de närmaste fem, sex, sju eller åtta åren kommer elbehoven i Sverige på längre sikt att vara mycket mindre än enligt de väldigt lovande prognoser som vi har i dag.
Därför tror jag också att det skulle vara bra om Liberalerna koncentrerade sig på hur man ska få dessa investeringar att bli gjorda på riktigt - att man bygger och kommer igång. Då måste man ha besked också om vad som händer med elen de närmaste åren, just de år då Louise Eklunds parti dessutom sitter i regeringen.
