Magnus Resare (M) om Migration

Herr talman! Det är en mörk tid vi lever i. Vi har fler människor som drabbas av krig och konflikter än på mycket länge. I Europa pågår ett invasionskrig med miljontals människor på flykt. Ingen kan låta bli att beröras av bilderna vi möts av från Gaza.

Samtidigt pågår FN:s klimattoppmöte i Dubai, COP 28. Det leds av en oljetopp som vill att världen ska fortsätta att utvinna och bränna fossila bränslen. IPCC larmar högre och högre. På klimatrapportens kartor kan vi se hur allt fler områden kommer att bli obeboeliga allt fler dagar om året. Fler människor än någonsin är på flykt i världen.

I Sverige har vi en regering som ökar klimatutsläppen, sänker biståndet och minskar sitt ansvarstagande för flyktingmottagandet genom FN:s kvotflyktingssystem. I dag har den svenska inrikespolitiska debatten präglats av diskussionen om vad flyktingmottagandet kostar, som om asylrätten någonsin har varit någon affärsverksamhet, som om vi räddade liv för att vi tjänade pengar på det.

Herr talman! Sjuksköterskan Omids ord har etsat sig fast i mig: Man känner sig ingenting värd i Sverige i dag. Det sammanfattar väl effekterna av den SD-kontrollerade regeringens migrationspolitik. Man känner sig ingenting värd i Sverige i dag. Det var orden han uttalade samtidigt som han hängde upp det livräddande droppet vid sjukhussängen.

I korridoren stod hans kollegor och samtalade med varandra, en av dem i hijab. De är några av alla de människor som har demoniserats av högt uppsatta politiker som har talat mycket illa om invandrare som grupp och i synnerhet om muslimer. Att skuldbelägga hela folkgrupper för stora samhällsproblem är att skjuta ifrån sig ansvaret och att splittra Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Jag önskar en politik där man i stället engagerar sig i att integrera människor och att få alla att känna sig som en värdefull del av vårt land. Vi kan lära oss av Lars och Dalya som jag mötte på Ölands folkhögskola.

Lars och Dalya arbetar med en klass invandrarkvinnor som jag fick äran att samtala med. De berättade att här, i det här klassrummet, känner de sig trygga. Här vågar de prata - inte bara på svenska, utan här vågar de också prata om svåra saker i livet. De ställer frågor om hur man kan integreras och möta fler svenskar. Kommer det att finnas ett jobb för mig som äldre kvinna som inte pratar så bra svenska? Just de här kvinnorna hade inte kommit till sin rätt och klarat sfi. Folkhögskolan var den miljö de behövde.

På samma sätt som folkhögskolorna och folkbildningen under lång tid fångat upp dem som inte kommit till sin rätt i den vanliga gymnasieskolan eller komvux jobbade man här med kvinnor som alltför länge stått utanför. Tillsammans övade man inte bara svensk grammatik, utan man åkte också till simhallen och lärde sig hur det funkar med det svenska samhällets olika delar.

Detta är verkligen integration i sin allra mest värdefulla bemärkelse.

Eller så kan vi lära oss av alla dem som år efter år stått kvar och stöttat de ensamkommande som kom till Sverige 2015. Vi kan läsa kvittot i Statistiska centralbyråns rapport från den 28 november - helt fantastiska resultat! Det är 82 procent av de ensamkommande som fick uppehållstillstånd som barn och 85 procent av dem som fick uppehållstillstånd genom den nya gymnasielagen som arbetar.

Jag är inte förvånad, för jag har redan mött dem hos Världen i Värmland, föreningen som slöt upp och såg till att ungdomarna när de blev uppskrivna i ålder inte behövde lämna sin skolgång och Karlstad utan fick tak över huvudet och chansen att bo kvar. Där mötte jag ungdom efter ungdom som ställde sig upp på det möte som vi politiker blev inbjudna till, sa sitt namn och med stolthet berättade att de jobbade i hemtjänsten, som plattläggare eller som elektriker - ungdom efter ungdom, runt om i hela vårt land.

Den dagen då frågan om kostnader och lönsamhet är på tapeten undrar jag om de här siffrorna kommer att göra någon förändring i Tidöpartiernas politik. Kommer man att sluta prata nedlåtande om den här gruppen ensamkommande när vi nu har svart på vitt hur de nu är en del av samhället och verkligen stöttar upp i äldreomsorgen där det behövs och i yrken där vi har brist på arbetskraft? Man kan ju alltid hoppas, men jag hoppas nog på för mycket.

Jag vill dock säga till alla er som stod kvar, till alla er som visar vilken skillnad detta gör för enskilda människor och för integrationen i vårt samhälle: Tack för att ni stod kvar när samhället svek några av de mest utsatta!

Herr talman! Det pratas mycket om att ett nej är ett nej. Säg det till dem som alldeles före kriget i Gaza fick utvisningsbeslut dit! Säg det till kvinnorna från Afghanistan som utvisades innan Sverige ändrade sig och kom fram till att det trots allt, ett år efter talibanernas maktövertagande, inte var okej att utvisa kvinnor till Afghanistan! Säg det till alla de hundratals hbtqi-personer som inte fått rättssäkra asylprövningar hos Migrationsverket, som fått avslag för att de skämts för lite för sin homosexualitet, som inte resonerat tillräckligt djupt om sina trans- och intersexkroppar för att kvala in i Migrationsverket stereotypa föreställningar och som därför inte blivit trodda!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Nej, det är inte så enkelt som att ett nej är ett nej. Fråga de ensamkommande ungdomar med afghanskt medborgarskap som nu lever i limbo i Sverige! De får inte jobba, de får inte tak över huvudet från samhället, de har inte rätt till några bidrag och det har under flera års tid inte heller gått att verkställa utvisningarna till Afghanistan.

Säg det till Murhaf Hamid, som slog majblommeförsäljningsrekord! Han har bott hela sitt liv i Migrationsverkets boenden. Han har sett mer av Sverige än många av oss riksdagsledamöter. Han har bott i Kiruna, i Skåne och i östra och västra Sverige, alltid hos Migrationsverket. Han är född i Sverige. Nu går han i sjätte klass.

Ett nej är inte alltid ett nej. Ibland borde nejet ha varit ett ja från början. Låt oss ändå se verkligheten så komplex som den faktiskt är, där omständigheter förändras och allting inte alltid blir rätt från början.

Herr talman! Jag önskar att Sverige hade en regering som såg de människor som nu drabbas in på bara skinnet av en allt hårdare politik och allt kallare retorik. Jag önskar att vi hade en regering som bedrev en politik för att färre människor ska vara på flykt i världen och som lade all sin kraft på att förbättra integrationen och såg till att vi inte längre pratade om en vanlig klass med 30 elever. När, herr talman, blev det vanligt med 30 elever i varje klass?

Vill vi på allvar komma åt de utmaningar som samhället står inför behöver vi förstärka välfärden, motverka fattigdomen och segregationen och stärka alla de aktörer, inklusive folkhögskolorna, som faktiskt bidrar till integration varje dag - inte skära ned på allt detta och peka finger åt alla invandrare som ett kollektiv.

Det är vårt ansvar som politiker att bygga ett starkt samhälle och en stark gemenskap som rymmer alla oss som bor i det här landet oavsett var vi är födda, om vi har en religion eller inte och vilken den i så fall är.

(Applåder)

Herr talman! Två minuter kommer inte att räcka till för att rätta alla fel i Ludvig Asplings replik, men låt mig ändå ta frågan om de rättsosäkra åldersbedömningarna. Det är en fullständig rättsskandal. Vi i Miljöpartiet säger inte att vi inte ska ha någon form av åldersbedömningar. Det vi säger är att de måste baseras på rättssäkra grunder.

Till att börja med var det som vi såg under 2015 helt godtyckliga okulära bedömningar där handläggare kunde se på en person och bedöma att den var en dag äldre än vad den påstod eller flera år äldre än vad den påstod. Helt plötsligt blev lillebror storebror.

Konsekvenserna blev att barn berövades de rättigheter som tillkommer barn och i stället blev behandlade som vuxna. I vissa fall betydde det att de blev utkastade från sina familjehem och HVB-hem och i stället placerades på boenden med bara vuxna män. Där placerades barn på grund av åldersbedömningarna. Men de värsta konsekvenserna drabbade förstås de barn som absolut inte borde ha utvisats utan ett ordnat mottagande i hemlandet, i värsta fall till platser som Afghanistan.

Det vi har sagt är att de rättsosäkra åldersbedömningar som infördes, så kallade medicinska åldersbedömningar, och som inte har någon grund i vetenskap behövde avskaffas och utvärderas. Den utvärderingen valde Tidöpartierna som ett av sina första beslut att lägga ned. Man var inte intresserad av att hitta rättssäkra metoder för åldersbedömningar, och detta kan jag bara beklaga.

Herr talman! Jag tror inte att två minuter räcker till för att rätta alla felaktigheter i den repliken heller. Jag får bara konstatera att Ludvig Aspling baserar sina beräkningar på något som inte har redogjorts för här.

Jag kan konstatera att när vi höjer antalet kvotflyktingar budgeterar vi för detta. Men när det kommer till hur människor flyr runt om i världen är det ett förenklat resonemang som ligger till grund för Sverigedemokraternas analyser.

I den migrationskommitté som bland andra jag var ledamot i kunde vi konstatera att de saker som påverkar vilket land människor flyr till egentligen har väldigt lite att göra med exakta regelverk i det landet. Det handlar i väldigt hög utsträckning om var det finns en diaspora och om den allmänna bilden av Sverige.

En av de faktorer som avskräcker människor från att komma till Sverige i dag och som Migrationsverket lyfte upp på insynsrådet för en tid sedan är gängskjutningarna. Det är ändå ganska märkligt att tänka sig att vi skulle påverkas i vår vilja att motverka skjutningar i Sverige baserat på hur vi ser på invandringen.

Jag tycker att Sverige ska vara ett bra land för dem som bor här, och dem som vi tar emot ska vi behandla väl. Vi ska ha rättssäkra asylprocesser, och vi ska satsa på en bättre integration.

Herr talman! Till att börja med, Magnus Resare: Läs SCB:s rapport! Där står att över 80 procent av de ensamkommande som fick uppehållstillstånd från början, alltså inte till följd av gymnasielagen, också har arbete. Det är alltså nästan lika höga siffror både för den grupp som omfattas av den nya gymnasielagen och för den grupp som fick uppehållstillstånd som ensamkommande barn.

Jag tycker att det är fantastiska siffror. Framför allt tror jag att de är talande för kraften i det enorma stöd som gode män och familjehem har varit för att dessa ungdomar skulle integreras i Sverige. Det är förstås en slutsats som inte kan läsas rakt av i rapporten. Men det handlar alltså inte bara om gymnasielagsungdomarna, och det tycker jag är fascinerande och väldigt positivt.

Vad gäller kostnaderna finns det självklart kostnader som är relaterade till mottagande av flyktingar. Men frågan jag ställer är vad ni som nu beställer den här utredningen baserad på människors folkgrupp, alltså ursprung, vill göra med resultatet. Handlar det om att människor som kommer från länder med lägre utbildningsnivå och därför har svårare att få välbetalda jobb inte i lika hög utsträckning ska beviljas asyl när de söker? Är det detta som är syftet med den här rapporten, eller vad vill man komma åt?

Herr talman! Tittar man ut i världen ser man att länder som till exempel Libanon, där var fjärde människa är en flykting från Syrien, nu har utmaningar med dricksvattenförsörjning och andra väldigt grundläggande frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Jag tror absolut att världens länder måste samarbeta om mottagandet av flyktingar globalt ska vara hållbart. Det är klart att inte heller Sverige ensamt skulle kunna ta emot hur många som helst. Men det jag vänder mig emot är resonemang om att vi inte skulle ta emot människor bara för att det skulle innebära en kostnad. Det är det som jag tycker har varit viktigt att markera mot och fråga om.

Jag fick inte svar från Magnus Resare, och jag vet att hans chans att svara nu är förbi, men jag undrar ändå. Vad avser regeringen att göra om det visar sig att människor från en viss grupp som har fått asyl i Sverige har inneburit mer kostnader än andra? Avser man då att till exempel arbeta för att utsatta kvinnor ska skickas till talibanerna, eller vad är tanken? Vad är syftet med den här rapporten? Vill man veta hur man jobbar bättre med integration kan man väl börja mäta olika integrationsåtgärder i stället.