Malin Björk (C) om Särskild debatt med anledning av anonyma påverkanskampanjer och hur förtroendet för partiväsendet och demokratin kan upprätthållas

Fru talman! Liberalerna har alltid värnat demokratin - från kampen för lika och allmän rösträtt i början av 1900-talet till införandet av fri- och rättigheter i regeringsformen i slutet av 70-talet.

Regeringen har nu tillsammans med Liberalerna inlett ett arbete för att bland annat grundlagsskydda aborträtten. Det kommer att bli den största utvidgningen av våra rättigheter sedan 90-talet. Det har skett i samarbete under de här åren med olika partier, faktiskt alla partier i riksdagen. Men den gemensamma nämnaren för mer eller mindre samtliga demokratireformer är Liberalerna.

För att värna demokratin måste vi hela tiden uppdatera spelreglerna i takt med att förändringar i samhället sker. Före framväxten av sociala medier var det ovanligt att politiska partier kommunicerade anonymt. Nu har det blivit vanligare. Det är dags för en ny demokratireform.

I dag är fokus på den senaste tidens avslöjanden, men här krävs att vi tar ett steg tillbaka och funderar över om det är önskvärt att partier sprider sina budskap anonymt. Vi i Liberalerna säger nej och vill förbjuda partiers anonyma kommunikation.

Det vi nu föreslår är en tydlig reaktion på hur det offentliga samtalet kan kapas av dem som borde vara demokratins främsta försvarare, nämligen vi politiker. Våra väljare förtjänar seriösa politiker som inger respekt och som visar respekt för sina politiska motståndare. Våra väljare förtjänar politiker som inte kämpar för sina idéer med förakt och manipulationer utan med glöd, entusiasm och ärlighet.

Fru talman! Tack, Samuel Gonzalez Westling, för frågan! Det är lovvärt att notera att detta är en sådan stor fråga som jag har velat lyfta fram. I synnerhet därför vill vi se en lagstiftning som berör alla partier. Det handlar om att lära av historien. Detta har visat sig förekomma långt ut på ytterkanterna - åt båda hållen. Det kan upprepa sig om och om igen. Därför behöver vi en lagstiftning.

Denna fråga är större än Tidöavtalet - det hoppas jag att ledamoten noterade att jag sa. Tidöavtalet handlar om saker som vi är överens om. Det handlar om sakpolitik och om att ta ansvar för detta land, för energipolitiken, för kriminaliteten som växer och för en skola som är på bristningsgränsen. Det är ett avtal som tar ansvar i de frågorna. Men när det gäller denna fråga är det helt rätt som ledamoten lyfter fram: Här är jag inte överens med Sverigedemokraterna.

Fru talman! Jag vill förtydliga något: Under de partisekreterarsamtal som skedde mellan alla partier var man inte heller från Vänsterpartiet beredd att skriva under en hederskodex, vilket bekymrade mig mycket. Man håller fanan högt och talar om att hålla fri- och rättigheter och transparens väldigt högt, men man var inte villig att göra det.

Inte heller kom det några konstruktiva förslag från Vänsterpartiet i valrörelsen. De enda som lade fram konstruktiva förslag var vi i Liberalerna. Vänsterpartiet har möjlighet att ställa sig bakom dessa förslag i den parlamentariska utredning som nu finns. Det kan betyda någonting på riktigt.

Fru talman! Jag tackar Malin Björk för frågan.

Det känns som att vi dividerar lite om vad som hände och inte hände på det senaste kommittémötet. Min bild är att alla fick ta med sig detta hem för att ta ställning och sedan återkomma på nästkommande möte. Man fick se om detta var någonting som man kunde göra.

Det fattades alltså inget beslut på det senaste mötet, och det behöver vi invänta innan vi kan börja prata om ett utskottsinitiativ.

Jag håller inte med ledamoten om att det fattades ett beslut vid det förra mötet. Vad känslan var när man gick därifrån, eller vad man har hört, är en helt annan sak. Vi måste kunna ta ett konkret beslut vid sittande möte för att sedan veta hur vägen framåt ser ut.

Jag vill poängtera att vi just nu har en möjlighet att komma till rätta med detta genom att fatta ett beslut på nästa möte. Är man från Centerpartiets sida villig att backa upp Liberalerna?

Fru talman! Jag vill poängtera att den kommunala politiken sker på det kommunala planet. Det är skillnad när det gäller hur man hittar konstellationer och samarbetar i kommuner.

Det finns kommuner i Sverige där Centerpartiet samarbetar med Sverigedemokraterna, till exempel Uppvidinge och Skinnskatteberg. Jag noterar att man inte har höjt rösten på samma sätt som i Norrtälje. Varför har man inte gjort det?

I Norrtälje är partierna tydliga med vad de tycker, fru talman, precis som de är på nationell nivå. Vilka åtgärder man vidtar och på vilket sätt man samarbetar är dock upp till varje kommun.

Jag välkomnar att Centerpartiet ställer frågor och ställer krav på Sverigedemokraterna i sina kommuner på samma sätt som man har gjort i Norrtälje.