Boriana Åberg (M) svarade Annika Hirvonen i en replik om Riktlinjer för den ekonomiska politiken i debatten ”Protokoll 2023/24:135 Tisdagen den 18 juni” den 18 juni 2024.
Annika HirvonenMP· i en replikJag ska läsa innantill från betänkandet: "Utsläppen måste begränsas. För det behövs en strategi. Den strategi som regeringen har för det här området hänger inte ihop. Ett antal åtgärder vidtas som går i precis motsatt…Herr talman! Sommaren är här. Idas sommarvisa har klingat ut på skolavslutningarna, studenter har firats och många anställda har påbörjat eller ser fram emot sin välförtjänta semester. Dagarna är längre och ljusare.
Även den ekonomiska situationen i Sverige ter sig något ljusare i dag än för ett år sedan. Inflationen minskar tydligt. Riksbanken har genomfört en räntesänkning, och fler räntesänkningar väntar under resten av året. Vi har en moderatledd regering som jobbar för att Sverige ska byggas tryggare och rikare, och den största offensiven mot organiserad brottslighet har påbörjats.
I mars blev Sverige medlem i Nato. Det är ett mycket efterlängtat medlemskap när världen plågas av krig och oro, och det är ett medlemskap som har gjort Sverige säkrare och Nato starkare. Men det är också ett medlemskap som inte är gratis. Satsningarna på att återuppbygga det nedmonterade svenska försvaret kräver omprioriteringar och nya skatteintäkter - skatteintäkter som inte kommer från höjda skatter utan från frukten av att fler människor arbetar. Det är en ytterst rimlig målsättning när 1 300 000 individer i arbetsför ålder inte är självförsörjande.
Herr talman! Sverige måste byggas rikare igen. För oss moderater är arbete, företagande, kunskap och innovationer vägen till rikedom och välstånd - inte ständigt höjda skatter. Vi blir ofta angripna för att vi vill att det ska löna sig mer att arbeta än att leva på bidrag, och det är en diskussion som vi gärna tar.
Så här är det, herr talman: Om det inte finns människor som arbetar och betalar skatt kommer det inte att finnas några pengar till vare sig bidrag eller allt annat som behövs - skola, sjukvård, äldreomsorg, fungerande rättsväsen, försvar och infrastruktur. All välfärd, alla statens åtaganden, bygger på att så många som möjligt går till jobbet varje dag. Det optimala scenariot är att alla som kan arbeta arbetar. Därför för regeringen en politik som förstärker drivkrafterna till arbete och självförsörjning. Skatten på arbete har sänkts, framför allt för dem med låga och medelhöga inkomster och pensioner.
Om det finns finansiellt utrymme avser regeringen att under mandatperioden lägga fram ytterligare förslag om att sänka skatten på arbete för att öka drivkrafterna till arbete och utbildning. Arbetslöshetsförsäkringen reformeras med en tydligare nedtrappning för att stärka incitamenten till återgång i arbete. Arbetslöshetsförsäkringen förstärks också genom att taket höjs och fler personer omfattas. Regeringen har även gett uppdrag om att utreda hur en modell för ett bidragstak kan utformas för att säkerställa att det alltid lönar sig bättre att arbeta än att leva på bidrag.
Herr talman! Skattepolitiken påverkar även hur lönsamt det är att investera i och att driva företag i Sverige. Regeringen har remitterat förslag om det nya växa-stödet, som ger skattelättnader för de första två anställda i nya företag. Förenklade och förbättrade 3:12-regler är på gång för att göra det mer lönsamt att driva eget företag.
När Magdalena Andersson var finansminister försökte man tvärtom försämra dessa regler och på klassiskt socialdemokratiskt manér hitta vägar att krama ut några extra skattekronor ur landets entreprenörer och företagare. Dessbättre lyckades vi moderater tillsammans med övriga dåvarande oppositionspartier stoppa detta och kan nu i stället gå fram med förslag på förbättringar.
För att attrahera forskare och experter att komma och arbeta i Sverige förbättras expertskatten. För att det inte ska råda några missförstånd, herr talman, vill jag säga att jag med "förbättras" menar att den blir mer förmånlig för att Sverige ska kunna konkurrera med andra länder i kampen om experterna.
Framöver måste vi även genom skatteincitament stötta företag som vill bidra till vår tekniska utveckling och kommersialisera de idéer som framkommit på våra universitet. Detta säkerställer nu regeringen genom att se över avdraget för satsningar på forskning och utveckling.
Förutom kompetenta medarbetare och experter behöver företagen kapital. Därför är det helt rätt att uppmuntra människors sparande. Inte minst är det viktigt att kvinnor sparar för att de ska kunna lämna ett dåligt förhållande och inte vara beroende av en man för sin försörjning. Genom att de första 300 000 kronorna som sparas på ett investeringssparkonto görs skattefria ges ett tydligt incitament för sparande.
Den svenska modellen med fondsparande - och med direktägande av aktier, som med dagens investeringssparkonton - fick sitt genombrott när den borgerliga regeringen i slutet av 80-talet genomförde skattelättnader för denna typ av sparande. Förutom att det uppmuntrat människor att spara har det lett till ett, jämfört med andra länder, helt unikt spritt ägande i våra svenska företag.
Slutligen vill jag säga några ord om alla förslag från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet som handlar om införande av nya tillfälliga skatter.
Det finns inget som heter tillfälliga skatter. Kommer ni ihåg när momsen infördes? Det tror jag inte att ni gör, för det var 1960. Då hette den omsättningsskatt och var en tillfällig skatt på 4,2 procent. I 64 år har vi haft denna tillfälliga skatt, som sedan årtionden har legat på 25 procent.
Socialdemokraterna avskaffade förtjänstfullt värnskatten. Det är jag väldigt tacksam för, även om Peder Björk inte ville erkänna att man avskaffade värnskatten för att säkra sitt regeringsinnehav. Så principfast var man. Man kunde sälja sina heligaste ideal för att klamra sig fast vid regeringsmakten.
Värnskatten infördes för de rika på 90-talet. Den skulle bara finnas i några år. Alla som betraktades som rika skulle betala 5 procent utöver den 20-procentiga statliga skatten och kommunalskatten på ungefär 30 procent. Det tog 30 år att avskaffa denna tillfälliga skatt. Det spelade ingen roll att det var en skadlig skatt som slog mot utbildning och fler arbetade timmar, för den var symboliskt viktig för Socialdemokraterna.
Det är inte bara jag som säger detta. Göran Persson skrev i sina memoarer att värnskatten inte gav så fruktansvärt mycket extra pengar till statskassan, men det var en tydlig markering att man tyckte att de som hade det gott ställt i Sverige kunde betala lite mer.
Symboliken är alltid viktigare än välståndet för Socialdemokraterna. Att demonisera motståndare och att utmåla företagare, ingenjörer och skolledare som rika är viktigare än att se till att mer pengar kommer in till statskassan.
Att skapa motsättningar där de inte finns är inte att värna sammanhållningen - det är att splittra.
Som tur är har inte Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet majoritet här i kammaren. Vi har majoritet för en skattepolitik som tydligt fokuserar på att stärka hushållen genom sysselsättning och tillväxt. Det är en skattepolitik för att Sverige även framgent ska kunna vara ett av de länder som har starkast välstånd.
Redan i dag har vi som bor i Sverige fantastiska möjligheter genom fri utbildning från förskoleklassen till universitetet. Nu är det dags att incitamentet att utnyttja dessa möjligheter stärks.
Herr talman! Detta är skatteutskottets sista debatt under riksmötet. Jag vill önska kansliet och kollegorna en riktigt fin sommar.
(Applåder)
Herr talman! Det fanns väldigt lite i Boriana Åbergs anförande som jag ställer mig bakom men desto mer att debattera och opponera mot. Det var framför allt en sak som jag fastnade för och som jag tänkte att det fanns anledning att ställa en fråga om.
Boriana Åberg var otroligt tydlig från talarstolen med att det inte finns några tillfälliga skattehöjningar. Min fråga blir om samma princip gäller när regeringen själv föreslår tillfälliga skattesubventioner. Regeringen har ju gått fram med en förhöjd nivå på rotavdraget och rutavdraget - en tillfällig nivå. Ska vi, herr talman, tolka Boriana Åbergs besked från talarstolen om att det inte finns något tillfälligt i skattesystemet som att Moderaterna och SD-regeringen tänker permanenta de höjda nivåerna på rotavdraget?
Herr talman! Mitt påstående att tillfälliga skatter tenderar att bli permanenta, som momsen, eller att dra över tre decennier, som värnskatten, är faktiskt väl belagt empiriskt. Så är det, oavsett vad Peder Björk tycker.
Det handlar just om skattehöjningar. Jag hoppas att alla skattesänkningar, som har lett till att människor får behålla mer av sina surt förvärvade pengar, är för evigt.
Tyvärr gjorde Socialdemokraterna en skattehöjning genom att avskaffa ett av jobbskatteavdragen för människor som tjänade över en viss gräns. Marginalskatterna ökade med 3 procent.
Jag förstår inte varför rotavdraget är en sådan nagel i ögat för Socialdemokraterna. Ni har inte varit emot detta tidigare, när ni haft regeringsmakten. Tvärtom har ni tyckt att det är bra att man skapar jobb för byggbranschen. Det tycker vi.
Byggbranschen befinner sig i kris, och man behöver se till att det finns jobb. Därför är den tillfälliga höjningen just en tillfällig höjning. Jag tror att konjunkturen ändras. Då blir det mer arbete och fler möjligheter att bygga, renovera och förbättra.
Herr talman! Jag tror att Boriana Åberg har snurrat in sig lite grann i sitt eget lilla resonemang. Tydligen är tillfälliga skattehöjningar bara tillfälliga om de inte kallas för subventioner. Tillfälliga subventioner ska tydligen ses som just tillfälliga subventioner, till skillnad från tillfälliga skattehöjningar. Det är ett intressant perspektiv.
Det är ingen slump att vi socialdemokrater lyfter fram SD-regeringens politik för ökade möjligheter att göra avdrag på lyxrenoveringar. Detta sker i en tid då vi har en sjukvårdskris i hela landet, då hushållen går på knäna och då tillväxten är låg och arbetslösheten skenar. I det läget skulle de pengar regeringen satsar på lyx-rot för dem som tjänar över 58 000 kronor i månaden kunna användas på så många bättre sätt än att ytterligare subventionera dem som ändå har råd att renovera sitt kök för tredje, fjärde eller femte gången.
Fru talman! Boriana Åberg ska inte komma med argumentet att detta stöder byggbranschen. Det finns inget som visar på det, tvärtom. Är det något som behövs är det en riktig bostadspolitik från regeringen, och regeringens undermåliga politik på detta område räddas inte av lyx-rot.
(Applåder)
Fru talman! Peder Björk kör med härskarteknik när han säger "Boriana Åberg har snurrat in sig lite grann i sitt eget lilla resonemang". Det var inte snyggt.
Jag invänder också mot benämningen "SD-regeringen". Jag förstår att det är en marknadsföringsgrej för Socialdemokraterna. Men faktum är att det inte finns någon SD-regering, utan regeringen består av Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna. Då har jag klargjort det.
Vem bestämmer vad som är en lyxrenovering? Är det att isolera taket eller väggarna, att installera solceller, vilket numera också är väldigt förmånligt, eller att göra förbättringar? Det är varken upp till mig eller Peder Björk att avgöra om det är lyx eller inte, utan det är beställaren som ska ha bestämmanderätten - precis som i allt annat. Människor ska ha så mycket frihet som möjligt.
Regeringens absolut största utgiftspost är sjukvården. Tanken bakom rotavdraget är att det ska skapa mer jobb eftersom pengar till sjukvård, omsorg och skola samt till Peder Björks och min lön kommer från människor som arbetar och betalar skatt.
(Applåder)
Fru talman! Jag ska läsa innantill från betänkandet: "Utsläppen måste begränsas. För det behövs en strategi. Den strategi som regeringen har för det här området hänger inte ihop. Ett antal åtgärder vidtas som går i precis motsatt riktning mot vad som skulle behövas, och det innebär att omställningen blir dyrare för alla.
Mer specifikt är det ju så att hushåll med små marginaler får särskilda problem i ett sådant sammanhang. De kan ha svårare att gardera sig för ryckighet i politiken."
Jag läser vidare: "En bättre strategi vore att tala om vad som behöver göras, peka ut det som behöver göras och sedan rikta stöd av olika slag till dem som verkligen behöver det mest. Det är klart att det finns människor i samhället som kommer att drabbas. Det handlar om låginkomsttagare och bilister i glesbygd och olika snitt av dessa grupper. Men det är möjligt att göra en hel del på det här området och komma åt det som verkligen är problematiskt utan särskilt stora kostnader.
Avslutningsvis konstaterar vi att här finns det verkligen behov av ledarskap. Man behöver förklara och försvara politiken för att nå acceptans. Det går inte att anpassa politiken efter vad som just nu är accepterat; det kommer att leda till den här typen av spänningar i politiken."
Fru talman! Det jag läste upp är Finanspolitiska rådets ordförande Lars Heikenstens redogörelse och utvärdering av regeringens obefintliga strategi för klimatomställning. Slutsatsen är att det blir dyrare för oss alla och tuffast för dem som har det sämst.
Varför saknar regeringen en klimatstrategi, Boriana Åberg?
Fru talman! Jag tackar Annika Hirvonen för fråga.
Miljöpartiet har verkligen bidragit till att det blir dyrast för dem som har det sämst. Svenska folket kommer aldrig att förlåta Miljöpartiet för att man i samarbete med Socialdemokraterna stängde välfungerande kärnkraftverk. Då sköt elpriserna i höjden, vilket drabbade dem som har minst. Det drabbade även svenska företag i och med att produktion flyttades till andra länder med lägre energipriser, till exempel Finland. Stängningen av kärnkraftverken gjorde även att Sverige blev beroende av smutsig kolkraft från polska och tyska kolkraftverk.
Något annat som påverkade produktionen av värme och el var den avfallsförbränningsskatt som Miljöpartiet drev på för att införa. Denna skatt gjorde att svenska kraft- och värmeverk fick lägga om sina investeringsplaner, och produktionen av värme och el minskade. Dessutom hamnade sopor som importerats från länder i Europa utan bra miljöteknik för förbränning av sopor på soptippen, och de läcker fortfarande metall. Det är Miljöpartiets förtjänst.
Fru talman! Boriana Åberg använde hela sin talartid utan att bemöta den kritik regeringen har fått av inte bara Klimatpolitiska rådet utan även Finanspolitiska rådet för att man saknar en strategi för att nå klimatmålen och för att man bedriver en politik som inte hänger ihop, som ökar kostnaden för omställningen och som slår mot dem som har det tuffast ekonomiskt. I stället fick vi ett anförande som närmast handlade om att ursäkta Putins invasion av Ukraina och den enorma energiprisökning som det ledde till.
Är det seriöst att i en debatt som handlar om riktlinjer för den ekonomiska politiken, där jag ställer en fråga om Finanspolitiska rådets utvärdering av regeringens politik och konsekvenserna av det, ägna sig åt något slags pajkastning i kärnkraftsdebatten?
Fru talman! Jag begär en högre nivå. Jag begär att riksdagsledamöter från statsministerns parti bemödar sig om att besvara frågor om sin egen politik och inte leker valrörelse och låtsas som att detta är en fråga om kärnkraft, för, fru talman, det är det alltså inte.
(Applåder)