Elin Söderberg (MP) om Regeringens klimathandlingsplan - hela vägen till nettonoll

Fru talman! Regeringens och SD:s klimathandlingsplan pekar ut en ny riktning för svensk klimatpolitik - en riktning mot sänkta utsläpp, ekonomisk tillväxt och inte minst mot folklig förankring, som numera är en uttalad grund för klimatpolitiken. Detta är mycket viktigt, och det nämns i det första avsnittet i kapitel 7, Förutsättningar för klimatomställningen.

Utan folklig förankring kommer politiken inte att vara möjlig. Detta har varit Sverigedemokraternas viktigaste prioritering när det kommer till svensk klimatpolitik. Reduktionsplikten har här blivit den främsta symbolen - reduktionsplikten som gjorde Sverige till det dyraste landet att transportera sig i, det dyraste landet att transportera mat till matbutiker i och det dyraste landet att driva jordbruksmaskiner i.

Reduktionsplikten har vi sänkt. Det har märkts snabbt. Det är få gånger politiska beslut får så snabb verkan, men här gick det snabbt.

Det bör i sammanhanget också påpekas att den sänkta reduktionsplikten inte betyder att vi bidrar till minskade utsläpp i världen. Biodrivmedel fortsätter att tillverkas i Sverige, och nya projekt startas upp årligen. Det går inte en månad utan att jag träffar företag och branschorganisationer som talar om de planer som de har framöver.

Fru talman! Klimathandlingsplanen har kritiserats, men jag tycker att man ska vara ärlig här: Det kommer aldrig att kunna gå att lägga en klimathandlingsplan året efter ett val som är fullständigt färdigutredd och fullständigt konkret beräknad och som kan förutspå teknikutveckling och framtiden.

Klimatpolitiken ska avspeglas i budgetpropositioner, i bostadspolitik, i utrikespolitik och i miljöpolitik i en lång rad propositioner. Att samla allt i en handlingsplan direkt efter valet och tro att man ska kunna presentera alla lösningar där konkret kommer inte att gå.

Fru talman! Svensk klimatpolitik har varit framgångsrik. Vi har ett hållbart skogsbruk i absolut världsklass som bidrar till att ersätta fossilt med förnybart. Vi fasade ut det fossila ur vår uppvärmning, och vi har byggt upp ett fossilfritt elsystem. Utöver detta har vi en miljömedveten befolkning.

Vi kan konstatera att Naturvårdsverket så sent som för en månad sedan konstaterade att avståndet till klimatmålen har minskat. Vi har alltså en bättre situation i dag sett till möjligheten att nå klimatmålen än vad vi hade under den socialdemokratiska regeringen.

Fru talman! Den här debatten kretsar kring två olika saker. I den bästa av världar är det samma sak, men det är inte alltid det.

Det handlar om att minska utsläppen i världen, för det är så vi minskar risken för konsekvenser på grund av klimatuppvärmningen. Men det handlar också om att uppfylla mål. Målen är politiska, och politiken är sällan perfekt. Vi har problem med mål både på svensk nivå och på europeisk nivå.

Nu när vi går mot ett val till Europaparlamentet kan man ju ta upp några av de mål som är direkt destruktiva. Vi har ett energieffektiviseringsmål på EU-nivå som försämrar våra möjligheter att tillverka grönt stål, till exempel. Vi har förnybartmålet som gör det svårare att ställa om till fossilfria elsystem. Vi har LULUCF-målet som gör det svårare att använda förnybara produkter från vårt skogsbruk - för att ta några exempel.

Fru talman! Tack, Kajsa Fredholm, för frågorna!

Sverigedemokraterna är inte det minsta intresserade av att avstå från att satsa på kollektivtrafik. Vi kan konstatera att i Sverige är ungefär hälften av alla kostnader för kollektivtrafiken skattefinansierade på något sätt. Det kan låta attraktivt att lägga fram förslag om att öka denna subvention på olika sätt, men då ska man komma ihåg vilken form av omfördelning det är man föreslår. Det som Kajsa Fredholm och Vänsterpartiet och sannolikt även Miljöpartiet och kanske något mer parti, vad vet jag, föreslår är en enorm omfördelning från landsbygd till storstad.

De skattemedel som vi förvaltar här i Sverige när vi fattar beslut om budgeten kommer från alla våra medborgare. Om vi ska lägga pengar på kollektivtrafiken på detta sätt kommer det framför allt att gå till våra storstadsregioner. Detta betyder att man tar pengar från landsbygden och skickar dem till framför allt Stockholms innerstad, som kanske använder kollektivtrafiken allra mest. Jag tycker inte att det är en rättvis politik.

När det kommer till transportsektorn är vi på rätt väg i dag. Omställningen pågår, men vi måste skapa förutsättningar för denna omställning. Man kan titta i statistiken på vilka som i dag har möjlighet att ställa om till en elbil, till exempel. Det största problemet där är att den möjligheten inte finns därför att man inte kan ladda sin bil nära bostaden. Vi har åkerier som vill ställa om till eldrift men där det inte finns kapacitet i näten för att bygga en laddstolpe som klarar av en lastbil. Där har vi de främsta utmaningarna, och det är där vi måste satsa resurserna.

Det ser gott ut. Det kommer kanske inte att gå lika snabbt som man vill, men vi är på rätt väg. Vi måste börja med att bygga infrastrukturen, och vi ska inte omfördela enorma pengar från landsbygd till storstad.

Fru talman! Tack, Kajsa Fredholm, för de upprepade frågorna! Jag ska säga det igen: Vi tycker att man ska satsa på kollektivtrafiken.

En subvention på 50 procent är väldigt kraftig. De största kostnaderna för kollektivtrafiken finns i storstadsregionerna, och om vi öser ännu mer subventioner över dem från statligt håll handlar det om att omfördela pengar från dem som använder kollektivtrafik minst till dem som använder den mest, alltså från landsbygd till storstad. Det är en orättvis politik. Sverigedemokraterna kan naturligtvis inte acceptera en sådan enorm subvention på bekostnad av landsbygden.

Fru talman! Att sänkt reduktionsplikt gynnar bilisterna är sant, och det tycker vi är bra. Vi kan konstatera att sänkt reduktionsplikt också gynnar vårt lantbruk så att vi får mer klimatsmart svensk mat. Det gynnar även vårt skogsbruk så att vi får fler klimatsmarta produkter liksom vår kollektivtrafik då det kommer att bidra till hundratals miljoner i minskade kostnader för kollektivtrafiken i vårt land.

I princip samtliga regioner i Sverige kör sina bussar på förnybart, och vad hände med förnybart när vi sänkte reduktionsplikten? Jo, priset gick ned mer på förnybar diesel än på fossil diesel. Hur kommer då det sig? Jo, vi hade en väldigt dåligt fungerande marknad, så när priset på vanlig diesel sjönk med strax över 4 kronor per liter sjönk priset på HVO 100 med mer än 6 kronor per liter.

Bara över en natt sänkte vi alltså de årliga kostnaderna för kollektivtrafiken med hundratals miljoner kronor. Detta var till nytta för kollektivtrafiken, Kajsa Fredholm.

Fru talman! Jag förstår inte riktigt frågan. Folklig förankring bygger ju på att vi har val till Sveriges riksdag. Vi väljer människor som ska sitta här i kammaren som folkets främsta företrädare. Sedan fattar man beslut som baseras på den politik man gick till val på. Det är precis detta som sker nu. Vi har myndigheter som kommer med inspel, tips och förslag. Det är en jättebra process, men vi har folkligt valda representanter som beslutar om politiken. Man försöker att se till vad ens väljare byggde sin röst på.

Att vi genomför det som vi lovade väljarna att göra är grunden för den folkliga förankringen. En majoritet av partierna i Sveriges riksdag gick till val på att sänka reduktionsplikten. Flertalet av partierna i regeringsunderlaget gick till val på att sänka reduktionsplikten till just den nivå som den hamnade på eller lägre. Det är folklig förankring för min del.

Om Miljöpartiets politik hade byggt på folklig förankring, och om alla människor såg klimathotet och klimatfrågan som det allra viktigaste och var beredda att skuldsätta kommande generationer, hade Miljöpartiet varit ett betydligt större parti. Jag förstår att Miljöpartiet har svårt att förstå sig på folklig förankring, för det är inte det Miljöpartiets politik bygger på.

Fru talman! Ett problem har ju varit att tidigare regeringar inte har byggt sin politik på folklig förankring. Man har inte gått till val på att införa en reduktionsplikt och har inte berättat vad den kommer att leda till. Man har i stället gått till val med en dåvarande finansministerkandidat, Magdalena Andersson, som talat om att det redan var för dyrt att tanka och att man inte skulle höja drivmedelsskatterna.

Vad gjorde då Magdalena Andersson efteråt? Jo, hon höjde drivmedelsskatterna. När man införde reduktionsplikten - detta skedde när Miljöpartiet satt i regeringen - gjorde man samtidigt en kraftig sänkning av dieselpriset, så människor upptäckte inte ens att reduktionsplikten hade införts. Kostnaderna för mer HVO i tanken tog ut skattesänkningen på diesel på strax över kronan, så människor märkte ingenting.

Jag skulle vilja påstå att man helt enkelt försökte föra väljarna och folket bakom ljuset. Man berättade inte vilken politik man egentligen ämnade genomföra. Det var också därför denna politik kapsejsade. Det är därför vi har socialdemokrater som numera erkänner att politiken inte hade folklig förankring och att den inte gynnade vanligt folk.

Med detta tackar jag för en lång och trevlig debatt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 22 maj.)