Riksflödet
Logga in
Svarade Janine Alm Ericson i en replik ·

Merit Frost Lindberg (M) om Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering

Merit Frost Lindberg (M) svarade Janine Alm Ericson i en replik om Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering i debatten ”Protokoll 2022/23:92 Onsdagen den 19 april” den 19 april 2023.

Janine Alm EricsonMP· i en replikJag hör "titta på", "identifiera" och "statistik". Jag tror verkligen att vi är tämligen överens om problembilden, nämligen att den är oerhört allvarlig. Det gäller inte minst mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat…
Replikskiftet · 12 repliker

Fru talman! Jämställdhet är en frihetsfråga som har sin grund i alla människors lika värde. Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det är det övergripande målet för jämställdhetspolitiken. Och Sverige är ett av världens mest jämställda länder.

Detta ger dock föga tröst för alla de kvinnor i Sverige som i dag lever under den allra grövsta formen av förtryck, med hot och våld som vardag, för alla de familjer som har förlorat en dotter eller en syster eller för alla de barn som har förlorat sin mamma på grund av pappas slag.

Efter åtta år med den förra regeringen syns inte minsta tillstymmelse till förbättring. I dag mördas i snitt samma antal kvinnor årligen i Sverige som för tio år sedan, och hedersvåldet har fått utrymme att breda ut sig.

Den socialdemokratiska regeringen hade inte någon brådska. Det tog hela fyra år, efter riksdagens tillkännagivande, innan riksdagen kunde rösta om att göra hedersbrott till en egen brottsrubricering. Och när det väl skedde uteblev tyvärr de breddningar av lagstiftningen som Moderaterna föreslagit. Precis som när straff för våldtäkt och sexualbrott sågs över fick vi konstatera att Socialdemokraterna inte var beredda att gå lika långt som vi moderater för att skydda kvinnor och barn.

Vänsterpartiet å sin sida fortsätter oförtrutet att förminska hedersvåldets betydelse och hänvisar till rasism och främlingsfientlighet. För att inte ta minsta risk att personer från en viss kultur skulle kunna misstänkas gör man hellre avkall på de utsattas rättigheter. Men låt oss för en gångs skull tala klarspråk. Hedersvåld upprätthålls just av normer och kultur.

Jag hade en vän som levde med sin mamma och syster, och han led svåra kval. Han tvingades sätta upp regler för hur systern skulle leva. Det var tider då hon skulle komma hem och anvisningar om vem hon fick träffa. I det här hemmet följdes inget av detta, men utåt försökte han desperat hålla fast bilden av att hans regler gällde. Pressen från pappa på distans vägde oerhört tungt på denna unga pojkes axlar, och bilden var tvungen att upprätthållas framför vännerna för att han inte skulle bli tillintetgjort som man.

Att förminska och tiga om hedersvåld är inte bara att svika de flickor, kvinnor och hbtq-personer som utsätts. Det är också att förvägra hjälp till alla dem som mot sin vilja pressas att knyta näven mot sin mamma eller syster.

Vi i Sverige framhålls gärna som ett föredöme när det kommer till jämställdhet. Men vi har öppnat dörren för ett stort antal människor från andra länder som inte har kommit lika långt. Det är helt andra kulturer, där kvinnan till och med kan stå under mannens förmyndarskap. Vi har alltför länge förnekat att detta skapar svårigheter.

Om man ska kunna lösa problem måste man börja med att erkänna att de finns. Vi måste också ha en tilltro till att människor kan anpassa sig och ge människor en ärlig chans att göra det. Då måste alla få ta del av vilka rättigheter och skyldigheter som gäller här i Sverige.

De partier som har gjort sitt yttersta för att profilera sig i jämställdhetsfrågor har gjort sitt minsta för att skydda och agera. Men den moderatledda regeringen med samarbetspartier agerar nu med kraft.

Enligt Tidöavtalet kommer förslag om samhällsintroduktion för asylsökande, samhällsorientering för nyanlända och sfi-undervisning. Det kommer att ligga en ökad tonvikt vid jämställdhet, kvinnors rättigheter, religionsfrihet och samhällets övriga grundvärderingar. Och detta kommer att vara obligatoriskt - på riktigt.

Jag vill också lyfta fram två mycket genomgripande och viktiga reformer som kommer att få stor betydelse för kvinnors trygghet och egenmakt.

Den ena är en fullständig och genomgripande översyn av strafflagstiftningen. Bland annat ingår skärpta straff för vålds- och sexualbrott. Kontaktförbudslagstiftningen ska ses över med fokus på att öka brottsoffrens skydd och rörelsefrihet. Det straffrättsliga skyddet mot så kallade omvändelseförsök ska ses över. Oskuldskontroller ska kriminaliseras. I Tidöavtalet finns också åtgärder som rör skärpta straffskalor för hedersrelaterade brott.

Det är dags att kvinnor och barn får ett människovärde i lagstiftningen. Att höja straffen handlar för det första om att det ska få konsekvenser att bryta mot lagen och skada andra människor. Straffet är ett straff. För det andra handlar det om att brottsoffret ska få upprättelse, åtminstone genom lagstiftningen. För det tredje handlar det om att skydda brottsoffer och samhälle från förövare. Ett perspektivskifte kommer äntligen att ske - från förövare till brottsoffer.

Det ekonomiska våldet är också en allvarlig del av det våld som kvinnor utsätts för, och det behöver uppmärksammas mer. Att som kvinna leva i en relation utan att ha en egen försörjning eller ett dagligt sammanhang utanför hemmet ger en beroendesituation som är mycket svår att ta sig ur. Det första och viktigaste steget för att öka egenmakten är att kvinnor i större utsträckning har arbete och egen försörjning. Därför är arbetslinjen och den bidragsreform som kommer att genomföras också avgörande för jämställdheten.

På 70-talet avskaffades sambeskattning av gifta par. Kvinnors lön blev då betydligt mer värd, och sysselsättningen ökade kraftigt. Det ska alltid löna sig att arbeta. Det finns nu samma behov av reform på området. Den här gången gäller det framför allt utlandsfödda kvinnor, som måste göra samma resa som gjordes då, nämligen gå från hem till arbete. Det är ett av de absolut viktigaste stegen att ta framåt för ett mer jämställt Sverige.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Nu har vi fått lyssna till Moderaternas anförande. Ledamoten ägnade kanske majoriteten av sin talartid åt att inte berätta om sin egen politik utan snarare åt att berätta om vad som inte har gjorts eller åt att kritisera alla andra som har styrt tidigare. Det var väldigt lite framåtblickar.

Jag tror att jämställdhet omnämns två gånger i Tidöavtalet, och då tror jag att jag avrundar uppåt.

Det ska löna sig att arbeta, hörde vi också i anförandet. Ja, men de arbetarkvinnor som utgör majoriteten av dem som bär hela välfärden kommer att få färre medarbetare. De kommer att få det ännu tuffare och ännu svårare. På vilket sätt lönar det sig att arbeta då?

Här framhålls också brottsoffret flera gånger. Det är bra. Det håller vi med om. Men i betänkandet finns också ett tillkännagivande från regeringspartierna och Sverigedemokraterna om en nollvision mot våld i nära relation - alltså inte mäns våld mot kvinnor. Varför väljer man att sudda ut det strukturella samhällsproblemet, och varför sätter man inte fokus på förövarna om det nu är dem man vill komma åt?

Varför vill vi inte prata om förövaren? Varför inte sätta in de insatser som riktar sig just mot förövaren? Varför vill inte Moderaterna fortsätta att hålla i målet om mäns våld mot kvinnor?

Fru talman! Jag tror att jag nämnde ganska mycket om vår politik framåt. Den bidragsreform och arbetslinje som jag nämnde kommer att vara avgörande för kvinnors egenmakt, och straffskalorna handlar om att skydda kvinnor och barn från våld och från att mördas, vilket löpande sker i Sverige i dag.

De finns väldigt många dimensioner när man pratar om jämställdhet. Den allra grövsta formen av förtryck utsätts de kvinnor för som lever under hot och våld, och de dör som sagt i dag. Straffskalorna är avgörande för att skydda dem, och jag vill därför ställa motfrågan varför Socialdemokraterna inte har gjort mer när detta är den allra, allra grövsta formen av förtryck. Ni har inte varit den drivande parten när det gäller att skydda kvinnorna och barnen. Moderaterna har drivit på både att hedersbrott skulle bli en brottsrubricering och att den lagstiftningen ska utökas betydligt mer än vad som skedde under den förra regeringens tid. Jag skulle gärna vilja ha svar på varför man var motsträvig mot att gå framåt i detta.

När det gäller att arbeta och hur det ska löna sig för kvinnorna att komma ut i arbetslivet är, som jag nämnde, den ekonomiska situationen en väldigt viktig del i möjligheten att lämna en relation där våld och förtryck förekommer. Därför är arbetslinjen avgörande för dessa kvinnor. Om man inte ens har en egen försörjning saknar man inte bara ekonomi, utan man saknar också det dagliga sammanhang med människor utanför hemmet som kan ge stöd och hjälp och en trygghet i att lämna relationen.

Fru talman! Jag väljer först att kommentera och svara angående den nya lagstiftningen när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck. Den hamnade på riksdagens bord under en socialdemokratiskt ledd regering, och det tycker jag säger tillräckligt mycket om vilken roll vi har haft i det arbetet.

Även normer togs upp i anförandet från Moderaterna. Vi återkommer till det som finns med i det här motionsbetänkandet angående nollvisionen och att Moderaterna har en väldigt hög svansföring och väldigt höga ambitioner. Jag vet inte exakt hur det kommer att se ut, men självförtroendet är stort. Det tycker jag väl är en bra men kanske inte så ödmjuk inställning inför det stora problem som detta faktiskt är.

På vilket sätt kommer det förebyggande arbetet att finnas med i nollvisionen? Det är jättebra att vi skärper och höjer straffen. Men när vi kommer till det läget att våldet redan utförs har det ju gått alldeles för långt. Det är ett gigantiskt misslyckande. Den stora vinsten och den kamp som vi ska bedriva är väl att våldet aldrig ska ske, att kvinnan aldrig blir slagen. Det är väl dit vi ska komma. Vad är Moderaternas ambition för detta?

Fru talman! Vi är helt överens om att ett förebyggande arbete måste kombineras med stöd när våld väl förekommer. Det är den kombinationen som kan ge framgång i det här arbetet.

När det gäller nollvisionen är fokus självklart på förövare. Jag tror att jag var tydlig med att det är viktigt. Men i det mål som vi har, och som både den här och tidigare regeringar har jobbat med under många år, är nollvisionen inte begränsad enbart till våld mot kvinnor. Av den anledningen, om man nu ska anta en nollvision, har vi utökat den till att inte bara fokusera på kvinnor, även om det såklart är huvudfokus.

Jag vet inte om nollvisionen i sig är det viktiga, men självklart är det vad vi alla strävar efter. Ingen kvinna i Sverige i dag ska mördas. Alla kvinnor ska i dag kunna leva ett fritt liv där man gör sina egna val. I övrigt kan konstateras att Socialdemokraterna själva avslog en motion om nollvision för ett år sedan.

Jag håller inte med om att det säger så mycket att hedersvåld hamnade på riksdagens bord under Socialdemokraternas regeringstid. Fyra år vill jag påminna om att det tog. Det är inte acceptabelt om man vill nå framgång.

Vi moderater har självförtroende i att vi kommer att handla och agera, något som har saknats under alltför lång tid. Det här är komplicerade frågor som kommer att ta tid att lösa. Hedersvåldet är också en betydligt svårare form av våld på det sättet att det inte stannar vid en person utan handlar om hela familjer och grannskap. När det väl får möjlighet att breda ut sig kräver det helt andra åtgärder för att komma till rätta med.

Här har vi flera delar, men vi jobbar också, vill jag säga, med det förebyggande arbetet. Bland annat har vi den tioåriga nationella strategin som fortsätter.

Fru talman! Tack, Merit Frost Lindberg, för anförandet! Det är ändå skönt att höra att även den här regeringen har vissa ambitioner på jämställdhetsområdet. Det har ju funnits skäl att befara motsatsen, dels med tanke på hur mycket jämställdheten nämns i Tidöavtalet, vilket togs upp här, dels att man också har uttalat att man inte är en feministisk regering.

Detta är att backa, och det är pinsamt för Sverige som internationellt setts som ett föredöme i de här frågorna. Vi hör i internationella förhandlingar till exempel hur man inte längre litar på att Sverige ska vara det land som pushar för bättre skrivningar för kvinnors och flickors rättigheter. Det är väldigt tråkigt att höra.

Det är också tråkigt att höra ledamoten använda anfall är bästa försvar som sin metod och därmed för fram väldigt mycket som i bästa fall kan ses som osanningar. Man framhäver ju inte bättre sin egen politik genom att prata ned andras, speciellt inte när det har gjorts väldigt, väldigt mycket på det här området från den förra regeringen med miljöpartistiska jämställdhetsministrar i spetsen.

Vi lade till exempel fram ett åtgärdsprogram mot mäns våld mot kvinnor och mot hedersrelaterat våld och förtryck. Detta är punkter som den nuvarande regeringen också har tagit till sig och jobbar vidare med, vilket naturligtvis är väldigt glädjande. I dessa frågor borde vi stå mer enade och jobba för resultat i stället för fina skrivningar, vilket tyvärr fortfarande är det enda Merit Frost Lindberg har att hänvisa till.

Jag skulle därför vilja veta vad i den nuvarande regeringens politik som går längre än de förslag som den förra regeringen lade fram när det handlar om straffskärpningar, utförsel ur landet och flera av de delar som vi pratar om nu. Vad gör den här regeringen bättre?

Fru talman! Jag tackar dig för dina frågor, Janine Alm Ericson.

Som jag sa tidigare är en kombination av förebyggande arbete och agerande när kvinnor väl utsätts för brott den enda nyckeln till att nå framgång på områdena.

Jag sa också att den tioåriga nationella strategin utgår mycket från den utredning som alliansregeringen lät göra, och det arbetet kommer att fortsätta. Vi tittar nu också på de 99 åtgärder som finns i strategin, nämligen vad som behöver förändras. När man tittar på hur hedersvåldet har brett ut sig kan man se att det under åtta år inte har skett någon märkbar förbättring i statistiken. Det måste vi ändå gemensamt kunna konstatera.

Det är ett stort och viktigt arbete framåt att identifiera vad som kan ändras. En del av detta är straffskalorna. Jag räknade i mitt tal upp flera delar som kommer att förändras. Moderaterna har när det gäller detta varit drivande i att hedersbrott ska bli en egen brottsrubricering. Det gäller även lagstiftningen, så att barn kan hindras från att föras ut från Sverige för att giftas bort. Det är nog många barn som har räddats av den ändringen i lagstiftningen. Det förebyggande arbetet är oerhört viktigt.

Jag kan vända frågan tillbaka. Partier känner sig nu påhoppade för att jag har nämnt att deras arbete inte har gett något särskilt resultat under så lång tid. Det har inte ställts särskilda krav på att man ska lära sig svenska och ta del av de rättigheter och skyldigheter som man har i Sverige. Det skulle ha varit obligatoriskt, men vi vet alla att så inte har skett. Man har inte heller varit drivande i lagstiftningsarbetet. Vad vill man göra?

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag får uppmärksamma ledamöterna på att det finns en klocka på talarstolen som det är bra att hålla ett litet öga på.)

Fru talman! Jag hör "titta på", "identifiera" och "statistik". Jag tror verkligen att vi är tämligen överens om problembilden, nämligen att den är oerhört allvarlig. Det gäller inte minst mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck. Det är utgångspunkten.

Den förra regeringen startade ett aktivt arbete, bland annat med att titta på straffskalorna. Men det låter på ledamoten som att det inte görs någonting och att det inte skulle vara ett arbete som ska tas vidare. Nu ska uppfinnas nytt, utredas och ta tid. Fortsätt i stället med det viktiga arbetet, det som faktiskt förändrar.

Det var den förra regeringen som tog fram en lagstiftning som ska göra det svårare att föra ut barn ur landet för att gifta sig. Det är på vår checklista, och ja, det har räddat många barn. Därför måste detta fortsätta att utgöra ett aktivt arbete som också ges resurser.

Ledamoten pratar också mycket om det förebyggande arbetet. Det är glädjande. Det är bara när barnen är små som man kan förändra normer, få in andra tankar och bryta mönstren i de problematiska fallen. Låt oss satsa på det.

Jag skulle vilja veta vilka förebyggande åtgärder som regeringen planerar. I den allmänna debatten låter det snarare tvärtom. Man pratar om att ta bort genusflummet i skolan. Det låter bra och fräckt, men det är precis när man pratar om genus, könsroller, könsmaktsordning, samtycke och så vidare som man faktiskt uppnår resultat och förändring. Hur tänker regeringen göra?

Fru talman! Vi går från ord till handling. Jag har gett flera exempel på hur strafflagstiftningen kommer att förändras. Där har Socialdemokraterna och andra partier varit minst sagt motsträviga och röstat emot flera förslag tidigare. Men det pågår ett stort arbete för att också jobba förebyggande.

Bland annat för vi samtal med frivilligorganisationer och kvinnoorganisationer som jobbar med frågorna på frivillig basis, bland annat vad de kvinnojourer som träffar de utsatta kvinnorna anser är viktigt. Länsstyrelsen i Östergötlands län har fått ett förstärkt uppdrag att stödja regional utveckling när det gäller insatser för att bekämpa hedersvåld och förtryck. Socialstyrelsen har fått ett förstärkt uppdrag om att stärka det nationella stödet till kommunerna i deras arbete med att ge stöd till våldsutsatta och ordna stadigvarande boende, som ofta är en akut del att få ordning på. Nationellt centrum för kvinnofrid ger stöd för våldsutsatta kvinnor, och de jobbar också för att höja kunskapen. Det är fråga om en kombination att både fortsätta att öka kunskapen och att jobba förebyggande rent praktiskt. Kvinno- och tjejjourerna kan nu skicka in ansökningar i enlighet med en ny förordning för att jobba förebyggande för att motverka våldet.

Det finns flera olika delar, och det finns också skrivningar i Tidöavtalet där det uttrycks att man ska jobba förebyggande och stödja utsatta kvinnor. Vi jobbar både med lagstiftningsförändringar och med alla de organisationer som finns i dag för att jobba förebyggande.

Jag vet inte riktigt vad mer som menas med att gå till handling.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Mäns våld mot kvinnor tar sig oändligt många uttryck. Förutom det rent fysiska våldet förekommer också psykiskt våld, ekonomiskt våld och inte minst det vi gemensamt kallar eftervåldet.

Jämställdhet är ett område som täcker flera politikområden. Det är ett horisontellt tema, bland annat socialtjänst, rättspolitik, ekonomiska frågor och självförsörjning.

Jag tänkte styra in lite på frågan om våld och vårdnad. Eftervåldet är ett stort problem. För några år sedan beslutades om en ny lag om barnfrid - jag kommer inte exakt ihåg vad lagen kallas - som innebär att barn blir brottsoffer när den ena föräldern misshandlar den andra inför barnens ögon.

Moderaterna har ansvar för både rättspolitik och socialtjänst i regeringen. Jag skulle vilja veta vad man gör på den fronten för att förhindra våldet. Hur går arbetet till i Regeringskansliet? Det gäller framför allt när det går så långt som det inte får gå, att den ena föräldern dödar den andra föräldern och frågan om vårdnad. Hur jobbar regeringen med den frågan?

Fru talman! Det måste finnas en långsiktighet i arbetet för kvinnor och barn när väl våldet inträffar. Kvinno- och tjejjourernas verksamhet är mycket viktig. Det är ofta de som kommer in i den akuta situationen, och det behöver säkerställas att de kan jobba långsiktigt och varaktigt utan att behöva oroa sig för bidrag. De organisationer som jobbar för att skydda kvinnorna i en våldsam situation är en viktig del i arbetet framåt. Där för vi en dialog med dem som jobbar praktiskt och dagligen ser de fruktansvärda situationerna om vad de ser som viktigt framåt för att komma vidare och stötta ännu mer.

Socialstyrelsen har fått ett förstärkt uppdrag om att stärka det nationella stödet till kommunerna i deras arbete med att ge stöd till våldsutsatta och ordna stadigvarande boende. Det finns flera olika delar i det arbetet.

När det gäller hedersvåldet har det nationella centrumet, som redan i dag finns i Östergötlands län, fått förstärkning för att bekämpa hedersvåld och förtryck. Vi har också gjort en permanent förändring så att arbetet på detta nationella centrum ska kunna göras permanent.

Det långsiktiga arbetet är viktigt, men boende är absolut en väldigt viktig del i detta för både kvinnor och barn för att man ska kunna skapa sig ett nytt, tryggt liv.

Fru talman! Jag skulle vilja sätta ytterligare tryck på frågan, för den är oändligt allvarlig.

När domstolarna i dag dömer till vårdnad, boende och umgänge med en förälder som har utövat våld tar de inte hänsyn till om det finns risk för våld eller ens om det förekommer våld, vilket de ska göra enligt lagstiftningen.

När man tvingar barn till umgänge med en våldsam förälder och när man tvingar i det här fallet en mamma att lämna över barnen till en våldsam pappa tvingar man faktiskt brottsoffer att umgås med sin förövare. Vilka andra brottsoffer tvingar vi till det i svensk lagstiftning? Det är helt horribelt.

Jag hoppas verkligen att utredningen En uppväxt fri från våld faktiskt levererar, och det väldigt snart. Problemet med den utredningen är att den inte omfattar problemet som jag nämnde - att vårdnaden fortfarande i dag kan finnas kvar hos en förälder som har mördat den andra föräldern.

Jag vet att ledamoten inte sitter i regeringen, men jag skulle vilja veta lite om tidsplanen för det här arbetet.

Dessutom röstar vi i kväll här i kammaren om en motion från Centerpartiet som har just den lydelsen att i fall där en förälder dödar den andra föräldern ska vårdnaden förloras automatiskt och på en gång - inte efter fyra år, som vi har läst om i medierna nu på sistone.

Min undran är om det kanske rent av är så att Moderaterna och andra partier kan tänka sig att rösta för detta förslag i kväll för att sätta ytterligare press på regeringen. Om inte, när kommer det att hända något i den här oerhört viktiga frågan?

Fru talman! Tack, Helena Vilhelmsson! Du lyfter fram väldigt viktiga frågor.

Vi är helt överens om att det är en helt oacceptabel situation att barn tvingas umgås med en förälder som har misshandlat eller till och med mördat den andra föräldern. Det är en situation som inte kan få fortsätta. Jag tror och hoppas att alla partier i dag är beredda att göra skillnad där.

Det pågår ett förändringsarbete där flera olika departement är inblandade, och jag känner mig verkligen trygg med att säga att det kommer att komma förslag på förändringar av lagstiftningen när det gäller just detta.

Vi har sett alltför många exempel på barn som till och med mördats av en förälder för att man tvingats till umgänge med en förälder som man är rädd för. Det är fruktansvärt, och det är inte så det är meningen att det ska fungera - i alla fall inte om Moderaterna och den här regeringen får styra landet.

Här är vi alltså helt överens; det vill jag verkligen säga. Barns trygghet och kvinnors trygghet ska alltid gå före rätten för en förälder. Regeringen har också varit ute och kommunicerat i frågan att det är den inställning som kommer att gälla framåt.

Det är en stor översyn av flera olika lagstiftningsområden på ett ganska genomgripande sätt som är på gång. Detta kommer definitivt att vara en del i det, och det kommer att komma förslag med fokus på brottsoffer och fokus på trygghet för kvinnor och barn.

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.