Riksflödet
Logga in
Svarade Sofia Amloh i en replik ·

Camilla Rinaldo Miller (KD) om Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering

Camilla Rinaldo Miller (KD) svarade Sofia Amloh i en replik om Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering i debatten ”Protokoll 2022/23:92 Onsdagen den 19 april” den 19 april 2023.

Sofia AmlohS· i en replikTack, ledamoten, för ditt anförande! Det var en väldigt bra beskrivning av just det psykiska våldet. Det är bra att vi lyfter upp det i debatten. Det som inte syns och inte går att ta på tror jag många gånger kan vara…
DebattenHos riksdagen
Replikskiftet · 8 repliker

Fru talman! Jag vill inledningsvis säga att Kristdemokraterna ställer sig bakom utskottets förslag till beslut i motionsbetänkandet AU7.

Fru talman! I våra handlingar finns en bra sammanfattning av vad det är vi debatterar i dag, och jag skulle vilja delge åhörare och tittare denna. I betänkandet behandlar utskottet 78 yrkanden i motioner från allmänna motionstiden 2022 inom områdena jämställdhet och åtgärder mot diskriminering. Motionsyrkandena handlar bland annat om tillsättande av utredningar på jämställdhetspolitikens område, om arbetet mot mäns våld mot kvinnor och mot hedersrelaterat våld och förtryck, om åtgärder för jämställdhet i arbetslivet och om olika initiativ för att motverka diskriminering i samhället.

Fru talman! Det yttersta beviset på ett ojämställt samhälle är våld mot kvinnor. Utvecklingen i världen är oroande. Som ledamoten före mig var inne på utsätts en av tre kvinnor i världen för fysiskt eller sexuellt våld under sin livstid. Vart tionde barn tvingas uppleva sin pappas våld mot mamma. Och var tredje vecka dödas en kvinna av en man som hon haft en relation med. Faktum är att vi under de inledande månaderna av detta år tyvärr ser i statistiken att det går åt fel håll.

Våldet orsakar stort lidande och kan leda till livslånga konsekvenser. Det räcker inte med bara ord. Det behövs handling, en konkret handling mot mäns våld mot kvinnor. Det är självklart. Men vi kristdemokrater tycker inte att det räcker. Våld får aldrig tolereras eller accepteras i vårt samhälle, oavsett mot vem det sker. Därför anser vi att det behövs en nollvision för allt våld i nära relation.

Jag vill vara tydlig med att det inte räcker med att bara regeringen agerar. Också kommuner, regioner och civilsamhälle behöver agera. Och vi alla, du och jag, behöver agera. Vi behöver en nollvision för våld i nära relation. Det har jag varit tydlig med i kammaren tidigare.

Fru talman! Jag lyfter upp detta eftersom jag tyvärr tror att det finns ett stort mörkertal i statistiken gällande kvinnors våld mot män och våld i samkönade relationer. Det kan vi inte acceptera. Vi måste bredda perspektivet. Jag har personligen en vän till familjen som varit utsatt.

Min uppfattning när det gäller kvinnors våld mot män är att det inte är fysiskt våld utan mestadels psykiskt. Det finns även studier som rapporterar att mäns och kvinnors utsatthet är lika stor. Men forskningen visar att det rör sig om olika typer av våld; som jag var inne på är det mer psykiskt våld än fysiskt. Att män anmäler i mindre utsträckning beror många gånger på att det är lite förnedrande och svårare att ta på när det inte är fysiskt våld.

Fru talman! Vi har som sagt alla en uppgift här. Vi behöver jobba mer tillsammans för att upptäcka våld i nära relationer. Vi behöver våga fråga, såväl som chef som kollega, vårdpersonal, lärare, vän och medmänniska. Vi behöver ge stöd, hjälpa någon ut ur en skadlig relation och aldrig ge upp.

Fru talman! Regeringen är redan igång med ett intensivt arbete med det som jag inledningsvis hänvisade till att vi debatterar i dag. Det handlar om arbetet mot mäns våld mot kvinnor och mot hedersrelaterat våld och förtryck, om åtgärder för jämställdhet i arbetslivet och om olika initiativ för att motverka diskriminering i samhället.

För mig som kristdemokrat betyder det otroligt mycket att se att vår regering så aktivt jobbar för en jämställdhet som gör skillnad på riktigt. Jämställdhet på riktigt handlar inte om kvotering och tvångsdelad föräldraförsäkring. Den riktiga jämställdheten är friheten att göra sina egna livsval.

Därför är jag som kristdemokrat extra glad över att regeringen nu föreslår att antalet dubbeldagar ska dubbleras, från dagens 30 till 60 dagar. Dessutom förlängs möjligheten för föräldrarna att vara hemma mer tillsammans fram till att barnet är 15 månader. Redan nu vet vi att dubbeldagarna har inneburit att andelen pappor som varit hemma under barnets första tid i livet ökat. Det har också visat sig ha en positiv effekt på mammors psykiska och fysiska hälsa.

Väl fungerande familjer där vi föräldrar är närvarande och delar på ansvaret för familjen är grunden för jämställdhet. Det är där, i den nära, trygga och kärleksfulla gemenskapen vi lär våra barn hur vi ska behandla varandra. Vi lär dem att varje människa är en unik och oersättlig individ och har samma absoluta och okränkbara värde, oavsett kön, ålder, social position, funktionsvariation, sexuell identitet, etnisk eller religiös tillhörighet. Kristdemokraterna kommer att fortsätta kämpa för en helt fri föräldraförsäkring.

Fru talman! Jag vet att det arbetet kommer att ta tid. Jag vill försäkra er som lyssnar att arbetet för varje människas enskilda rättighet till ett jämställt och värdigt liv kommer att prioriteras med Kristdemokraterna i regeringen. Varje medmänniska är värdefull, och vi som har fått förtroendet att vara med och påverka utvecklingen i rätt riktning ska göra det. Vi får aldrig sluta kämpa för jämställdhet på riktigt och för möjligheten att göra sina egna livsval.

(Applåder)

Fru talman! Tack, ledamoten, för ditt anförande! Det var en väldigt bra beskrivning av just det psykiska våldet. Det är bra att vi lyfter upp det i debatten. Det som inte syns och inte går att ta på tror jag många gånger kan vara svårt att själv definiera när man är i den utsatta situationen. Det gäller framför allt hur det börjar. Det börjar diskret, med små pikningar och i vissa sammanhang, och det eskalerar systematiskt över tid, och man blir invaggad i en destruktiv relation.

Det var särskilt viktigt och bra att du underströk det. Tack!

I mitt anförande nämnde jag något som vi också haft uppe i utskottet ett flertal gånger: att också våldsformen ekonomiskt våld bör definieras. Det har kanske inte fått det ljus som krävs med tanke på hur fruktansvärt det är. Det ekonomiska våldet bör också vara en form. Vi är ganska många som behöver bli mer upplysta om hur det ter sig och hur effektivt det är att ta makten över en annan människa och begränsa just det ekonomiska utrymmet.

På vilket sätt tänker den här regeringen, som tänker jobba med jämställdhet på riktigt, göra något åt det i sitt arbete de kommande åren?

Fru talman! Tack för frågan, Sofia Amloh!

Jag håller med dig. När vi pratar om våld i nära relation handlar det om mycket mer än bara det fysiska. Det var därför jag nämnde det psykiska, som också du är inne på, och det ekonomiska våldet.

Jag var som hastigast inne på att vi har haft det i vår närhet. Jag vet exakt vad det handlar om. Vi behövde i det fallet gömma både id-handlingar och bankdosa hemma hos oss för att det ekonomiska våldet inte skulle eskalera. Jag vet alltså precis vad jag pratar om.

Jag är otroligt glad och tacksam för att vi har en jämställdhetsminister, Paulina Brandberg, som tar detta på allvar. Hon har tagit tag i det och ser till helheten, inte bara det som det har pratats om i många år. Därför finns det nu olika förslag på hur vi ska komma till rätta med att man inte ska bli utsatt.

Det är till exempel alldeles för lätt i dag att ta lån i någon annans namn. Mobilt bank-id är jättebra på många sätt, men tyvärr ser vi att det också ger en möjlighet att komma åt en persons identitet och ekonomiska tillhörigheter. Regeringen ser nu över hur man kan försvåra detta. Det gäller även sms-lån, som det också varit alldeles för enkelt att få och ta i någon annans namn.

Vi kan nog hjälpas åt att hitta bra vägar och bra lösningar här. Regeringen är verkligen på när det gäller att hitta effektiva sätt att se till att människor inte ska bli utsatta för ekonomiskt våld.

Fru talman! Precis, det är det ekonomiska våld som jag nämnde i anförandet. Jag tror att det finns ett mörkertal. Det finns också en typ av dubbelbestraffning i detta, att utsättas både för det ekonomiska våldet och för den skuld och skam det innebär att ha blivit kontrollerad av en annan människa och också att ha försatts i en svår ekonomisk situation. Det är lite tabubelagt hos gemene man att prata om ekonomi.

Det är nog inte bara jag och ledamoten som är införstådda med detta utifrån egna erfarenheter eller historier eller berättelser som vi har hört om, utan jag tror att det är otroligt utbrett. Vi behöver få upp på bordet att man inte är ensam i detta, precis som med många andra delar som rör detta politiska område.

Vi socialdemokrater emotser med spänning de förslag som vi pratar om. Det är flera olika förslag, och vi skulle gärna vilja höra mer om exakt vilka som kommer att läggas på bordet.

Ett medskick är att dessa kvinnor är väldigt skuldsatta. Den skuldsättning som de får leva med efteråt kan jag tycka att det går att göra något åt. Om denna ambition finns har Socialdemokraterna definitivt en hand utsträckt. Vi har även motioner i betänkandet som rör detta. Jag vill särskilt understryka vikten av det här och att vi bör göra så mycket gemensam sak som möjligt för att nå den förändring som behövs för dessa kvinnor.

Fru talman! Det känns gott, Sofia Amloh, att vi är överens om detta. Man skulle kunna tro att du såg vad jag just skrev på mitt papper när jag insåg att jag glömde nämna skuldsanering.

Det är ett ännu kraftigare våld att en människa som har blivit utsatt för ekonomiskt våld dessutom blir lämnad med skulder efteråt. Regeringen ser möjligheter när det gäller hur man ska komma till rätta med skuldsanering så att det inte blir brottsoffret som får leva med en dubbel skuld - skulden över att ha blivit utsatt eller låtit sig utsättas och att ha gått i den fällan samt den ekonomiska skulden.

Regeringen är igång med ett arbete för att titta på hur man kan komma till rätta med detta för att vi ska sätta brottsoffrets bästa i första rummet, inte förövarens.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Innan vi går vidare vill jag påminna om att enligt svensk parlamentarisk sed riktar talaren formellt sitt anförande direkt till talmannen och därigenom indirekt till kammarens ledamöter. Detta innebär att ledamöterna talar om varandra och inte till varandra. Man säger exempelvis inte du eller ni till varandra i talarstolen.)

Fru talman! Tack, ledamoten för anförandet! Det var många intressanta saker som jag skulle vilja diskutera mer, till exempel föräldraförsäkringen, där jag inte alls håller med om ledamotens ingångar.

Frågan om ekonomisk jämställdhet, som nyligen har diskuterats, är intressant och oerhört viktig. Jag är mycket intresserad av vilka förslag som kommer från regeringen. Där behöver vi verkligen jobba tillsammans.

Jag kan inte låta bli att uppehålla mig vid det som för en utomstående kanske ter sig fånigt, nämligen definitionen av mäns våld mot kvinnor eller av våld i nära relation. Det var en intressant jämförelse som ledamoten hade i sitt förra replikskifte, om nollvision i trafiken och så vidare. När det tenderar att bli en inte-alla-män-diskussion, vilket kanske inte riktigt var ledamotens tanke, reagerar jag med taggarna utåt.

Jag skulle också kunna använda trafiken som exempel. Om vi bestämmer oss för att jobba för en nollvision för rattonykterhet i trafiken, kan vi verkligen säga det? Det är ju inte alla förare som kör onyktra utan bara en del. Och kan vi verkligen jobba för en nollvision för skattefusk? Det är ju inte alla företagare som fuskar utan bara en del.

Jag förstår inte varför någon tror att åtgärder mot mäns våld mot kvinnor inte också är utmärkta åtgärder mot alla brott i parrelationer. Det är kvinnor som dör i relationer där män utövar våld mot kvinnor. Det är givetvis lika illa i alla nära relationer, men det är kvinnor som dör. Varför är det så viktigt att säga våld i nära relation i stället för mäns våld mot kvinnor?

Fru talman! Nu ska vi se om jag kan hålla mig till arbetsordningen. Jag ber om ursäkt.

Jag tackar Helena Vilhelmsson för frågan. Ledamoten nämnde att en nollvision för mäns våld mot kvinnor skulle vara bättre än en nollvision för våld i nära relation. Men det är ju exakt samma exempel som Helena Vilhelmsson själv tar upp, för alla män slår inte kvinnor. I så fall kan vi inte ha någon nollvision över huvud taget.

Jag skulle vilja vända på frågan och ställa samma fråga till Helena Vilhelmsson som jag ställde till ledamoten Sofia Amloh: Varför kunde vi inte bli ett enigt utskott i detta och komma fram till att det behövs en nollvision för allt våld i nära relation?

Fru talman! Sanningen är att det egentligen inte fanns någon att-sats över huvud taget om våld i nära relation, utan det var ett slags förhandlingslösning. Det som fanns var att-satser om en nollvision mot mäns våld mot kvinnor, och där hade även Sverigedemokraterna ett liknande yrkande. Det var en förhandlingslösning som Tidöpartierna eller regeringspartierna uppenbarligen tyckte var viktig.

Generellt måste man först definiera ett problem för att åtgärda det. Sedan måste man prata och prata om problemet så att alla är någorlunda överens om det, och därefter kan man komma med förslag till åtgärder. Det är ingen idé att komma med förslag om folk inte vet vad det är för nytta med dem. Då kommer förslagen inte att implementeras.

I dag är det kvinnor som dör i förhållanden med en man. Problemformuleringen för mig blir då mäns våld mot kvinnor, inte att gömma det i en annan formulering. Vem är det egentligen som sysslar med identitetspolitik? Är det den som vågar definiera ett problem eller den som bäddar in det i något annat?

Fru talman! Jag tror tyvärr att även män dör av kvinnors våld emot dem. Det är otroligt viktigt för mig att alla människor är lika mycket värda, och därför vill jag se en nollvision för allt våld i nära relation.

Vi kan jobba på ett spår, men jag tror att det är viktigt att vi ser helheten i detta. Det förminskar inte på något vis de kvinnor som är utsatta, tvärtom. Jag tror att det till och med kan lyftas upp till ett högre, viktigare och mer prioriterat arbete.

Mäns våld mot kvinnor ska upphöra, definitivt, men allt våld i nära relation måste stoppas och förebyggas. Så långt det är möjligt och så mycket vi politiskt har makt att göra detta ska vi göra det.

I detta anförande instämde Magnus Jacobsson (KD).

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.