Laila Naraghi (S) svarade Jakob Olofsgård i en replik om Familjerätt i debatten ”Protokoll 2022/23:88 Torsdagen den 13 april” den 13 april 2023.
Jakob OlofsgårdL· i sitt anförandeJag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet. För oss som får förmånen att vara vigselförrättare är det en glädje och lycka att få se två människor bestämma sig för att leva ett…Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.
För oss som får förmånen att vara vigselförrättare är det en glädje och lycka att få se två människor bestämma sig för att leva ett liv tillsammans. Men det vi debatterar i dag är när livet inte riktigt blev som vi hade tänkt oss. Det handlar om bodelning efter en skilsmässa.
Ibland blir det ju inte så som vi tänkt oss eller drömt om eller hoppats på, och när det inte blir så måste det fungera. Vartannat äktenskap slutar tyvärr med skilsmässa, och siffran är ännu högre för samboskap.
Svensk lag bygger på att skilsmässa är en grundläggande rättighet för individen. Ingen ska någonsin tvingas vara kvar i ett äktenskap man inte vill leva i.
Här blir bodelningen ett problem, vilket mina kollegor i civilutskottet har varit inne på före mig. Ägodelar ska fördelas, och detta ska dokumenteras. Själva skilsmässan går förhållandevis snabbt om man jämför med bodelningen. När två liv har flätats samman tar det tid att nysta upp dem. Men det får inte ta för lång tid.
Vem ska överta den gemensamma bostaden, eller ska den säljas, och hur ska detta gå till? Egentligen kan även detta lösas relativt snabbt om man är överens eller med hjälp av en bra jurist.
Nu slutar det inte lyckligt för alla. Då behövs det en bodelningsförrättare. Varje år kopplas cirka 1 000 bodelningsförrättare in vid skilsmässor, både för att lösa konflikten och för att skapa ekonomisk rättvisa. Men den ena parten kan av ren ondska, skulle jag vilja påstå, obstruera och dra ut på tiden i flera år vid bodelning. Den kan vägra att uppge vilka tillgångar den har eller vägra att skriva på avtalet eller att öppna brev med information och tvingar därmed kvar den andra i ett destruktivt äktenskap.
Den andra i det här fallet är kvinnor. Och som flera nu förstår är den utsatthet som kvinnor befinner sig i vid den här situationen en boja och ett fängelse. Den situation som handlar om att bli utsatt för det som vi benämner ekonomiskt våld och som vi debatterar här i dag är en jämställdhetsfråga, därför att det främst drabbar kvinnor.
Här är juridiken bakbunden, herr talman, för det nuvarande systemet brister. Det finns verktyg i dag som exempelvis vitesföreläggande, men de verktygen används sällan i praktiken, och även om de används räcker de inte till. Därför är det nu välkommet med ett tillkännagivande från civilutskottet om ett slutdatum för detta ekonomiska fängelse som även oftast innebär fysiskt våld.
Tidigare i år bjöd jämställdhetsministern in sina EU-kollegor till en konferens om just kopplingarna mellan fysiskt våld och ekonomiskt våld. Det visar att detta är en prioriterad fråga för den här regeringen. Som vi har hört här innan lyfter också justitieminister Gunnar Strömmer detta som en prioriterad fråga. Att vi här från riksdagen också prioriterar detta tillsammans visar att det är en kraftfull enad front kring det ekonomiska våldet.
Att förhala en bodelning måste straffa sig för varje våldsam man som använder bodelning som ett verktyg i våldet mot en kvinna. Jag skulle vilja rikta mig, som man, till dig, som man, som gör detta: Det är så fel! Det är ondska.
Riksdagen kommer nu att ställa sig bakom att utreda möjligheterna till en effektivare bodelningsprocess med en rimligare bortre tidsgräns. Tyvärr vaknar politiken sent inför detta faktum. Men med den nya regeringen får vi se detta som ett startskott för fler åtgärder i denna viktiga jämställdhetsfråga om våld i nära relationer.
Herr talman! Tack, ledamoten Jakob Olofsgård, för ditt anförande som rörde sig mycket om bodelningsfrågor, vilket jag tycker är otroligt spännande! Jag kommer att återkomma till bodelning i mitt anförande.
Men den fråga som jag har nu till ledamoten handlar om automatisk gemensam vårdnad vid födseln, för barn som föds av föräldrar som inte är gifta. Är frågan om att båda föräldrarna är lika viktiga för barnet inte längre viktig för Liberalerna? Varför yrkar annars Liberalerna avslag på Centerpartiets motion om just gemensam vårdnad även för ogifta? Under förra mandatperioden yrkade nämligen Liberalerna bifall till motsvarande förslag.
Den lagstiftning som vi har i föräldrabalken är från 1949. Ansvariga ministrar som fattade beslut om detta var födda mellan 1881 och 1906! För mig är det ett tecken på att vi verkligen har en lagstiftning på familjerättsområdet som bygger på hur vi såg på samhället för ganska länge sedan.
I den här lagstiftningen står det alltså att barnet från födseln står under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. Vad är då skillnaden för barnet om föräldrarnas juridiska relation är att de är gifta, sambor eller särbor? Och är inte detta en viktig fråga för Liberalerna längre?
Herr talman! Tack, ledamoten Martina Johansson, för frågan som tar upp ett viktigt ämne när det gäller våra barn och deras bästa!
Men samtidigt förstår jag inte frågan. Anledningen till att vi inte bifaller Centerpartiets motion, herr talman, är att vi sitter i regering och att detta bereds på regeringens bord. Man tittar på frågan och arbetar med detta, och vi vill inte föregripa det arbete som kommer.
Då blir det lite märkligt att säga att det inte är en prioriterad fråga, när ledamoten vet att vi har drivit detta innan och att det är en prioriterad fråga för Liberalerna att titta på. Bara för att vi inte i detta fall bifaller Centerpartiets motion innebär det inte alls att vi inte prioriterar frågan.
Herr talman! Tack, ledamoten, för svaret! Det var en nyhet att just den här frågan om automatisk vårdnad även när föräldrarna inte är gifta ligger på regeringens bord och bereds, för det finns inte något tillkännagivande om det sedan tidigare. Men det är tacknämligt om regeringen har tagit tag i frågan, för det är en väldigt viktig värdering i hur vi ser på föräldrarnas roll: att båda föräldrarna faktiskt är lika viktiga för barnet, för barnets bästa.
Även när det gäller sociala föräldrar var Liberalerna och Centerpartiet överens under förra mandatperioden om att stärka och förtydliga de sociala föräldrarnas roll ur ett barnperspektiv. Nu finns det ju motioner att bifalla även på det här området. Här ska jag väl då upplysa om att det finns en utredning, om inte ledamoten har koll på det, men det har han säkert.
Min fråga är på vilket sätt Liberalerna kommer att driva på för att detta kommer till skott, så att den liberala flaggan kan fortsätta att finnas där, eftersom Liberalerna hävdar att man är den liberala tryggheten i regeringen. Frågeställningen blir då: Om detta nu bereds, när kommer det då ett förslag om automatisk gemensam vårdnad för barn som inte har gifta föräldrar? Bra föräldrarelationer ger trygga barn, unga och unga vuxna.
Herr talman! Jag vill tacka för att ledamoten återigen lyfter frågor som är viktiga. Jag får väl upprepa, för att det inte ska snedtolkas, att jag inte sa på vilket sätt det bereds. Jag sa att det bereds. Vi talade om en föräldrabalk som är föråldrad, och jag instämmer med ledamoten i det.
Man tittar nu närmare på detta, och det är någonting som vi får återkomma till. Vi vill därför inte föregripa det helhetsarbete som pågår kring detta. När det gäller de utredningar som finns är det samma sak där. Jag ser fram emot att få återkomma när vi har en skarp proposition att diskutera vidare med ledamoten Martina Johansson.
Herr talman! Tack, ledamoten Olofsgård, för ditt engagemang i de här frågorna och den samsyn som råder! Jag blev inspirerad att begära en replik då du nämnde det initiativ som regeringen tog till den EU-konferens som jämställdhetsministern stod värd för. Vi har uppmärksammat det, och vi uppskattar att ordförandeskapet också används för detta.
Jag är osäker på om ledamoten sa det i sitt anförande, men i rubriken är det just det förebyggande arbetet kring det ekonomiska våldet som lyfts. Därför vill jag ta mig friheten att lyfta en fråga som kvinnoorganisationer har larmat om: hur frånvaron av formkrav för fullmakter används av våldsamma män för att utöva makt och kontroll över kvinnor.
Vi har ju här i riksdagen nåtts av uppgifter om denna frånvaro av formkrav. För till exempel bankärenden behöver fullmakter inte innehålla datum eller vara bevittnade, vilket har förenklat och möjliggjort för våldsutövare att skuldsätta våldsutsatta kvinnor. Trots att fullmakter har innehållit felaktiga personnummer har de kunnat användas för att ta stora lån i våldsutsatta kvinnors namn. Det begränsar kvinnans handlingsutrymme, både ekonomiskt, socialt, fysiskt och psykiskt, naturligtvis.
Ibland anförs att det är en fördel att det inte finns några formkrav. Men vi menar att det aldrig kan ha varit lagstiftarens intention att göra det enkelt för vissa och på det sättet göra det möjligt för andra att missbruka detta.
Utifrån att det är förebyggandet av det ekonomiska våldet som vi vill arbeta med undrar jag hur ledamotens och jämställdhetsministerns parti ser på de här frågorna, som man alltså säger sig gå i bräschen för i EU. Men vad är man beredd att göra här hemma för att frånvaron av formkrav inte ska kunna användas som ett instrument i det ekonomiska våldet mot redan väldigt pressade våldsutsatta kvinnor? Här borde vi inom politiken kunna göra mer.
Herr talman! Jag tackar ledamoten för att hon lyfte upp de viktiga fullmakterna. Vid det seminarium vi hade i riksdagen lyftes det tydligt fram att det finns en problematik med missbruk av fullmakter.
EU-konferensen handlade om det förebyggande men också om att börja ett samtal, använda egenskapen att vara ordförande i EU och lyfta upp frågan på EU-nivå. Det visar att det här är en prioriterad fråga för regeringen att jobba vidare med.
Jag hade ett samtal om just dessa frågor med jämställdhetsminister Paulina Brandberg före denna debatt. Jag fick med mig att med emfas kunna uttrycka att det är en prioriterad fråga att jobba med helheten i detta därför att det, som vi var inne på tidigare, är en jämställdhetsfråga att lyfta upp det på olika sätt.
Som jag nämnde i mitt anförande får bodelning bli ett startskott, som blir ett tillkännagivande, som blir något som vi från riksdagen ska följa upp och så vidare. Jag ser att det finns goda möjligheter att det kan bli verkstad också med detta, men vi får absolut inte stanna där, som ledamoten var inne på. Det finns fler saker. Fullmakter är en sådan sak, men också det som lyftes upp på seminariet, hur man ska hantera att Swish är våldsutövarens bästa bankomat.
Det finns alltså många saker att ta upp, men fullmakter är en sak som vi i Liberalerna ser positivt på att lyfta fram.
Herr talman! Jag vill verkligen understryka hur viktigt det är att Sverige som land går i bräschen och att vi försöker få med oss EU i dessa frågor. Men vi kan lägga detta åt sidan. Vi måste också klargöra det som finns här hemma.
I förra veckan ställde jag en fråga till jämställdhetsministern om formkrav för fullmakter. Jag vet inte om jämställdhetsministern har sagt något annat till partikollegan Olofsgård än det svar jag fick. Hon sa att det inte är aktuellt att införa något ytterligare lagkrav på utformning av fullmakter eller att dessa ska bevittnas. Regeringen är alltså inte beredd att göra något på den här fronten.
Förstår jag ledamoten Olofsgård korrekt? Detta kanske är fråga som bereds och diskuteras inom Regeringskansliet, och det kanske faktiskt finns en diskussion inom Tidöpartierna. När kan vi i så fall förvänta oss något, det vill säga när ska jag ställa en riksdagsfråga för att kunna få det besked som Olofsgård kanske har fått av sin partikollega?
Jag förstår verkligen poängen med att det kan finnas fördelar med att inte ha formkrav för fullmakter, men statens goda intentioner att förenkla transaktioner kan ju inte ske på bekostnad av våldsutsatta kvinnor, som kan hamna i sådana situationer som det har larmats om till oss i riksdagen.
Därför vill jag nog ändå ha lite mer besked till våra väljare: Är man beredd att inte bara tala om ett förebyggande arbete på EU-nivå utan faktiskt gå från ord till handling också här i Sverige, hemmavid?
Herr talman! Jag tackar ledamoten för ytterligare visat engagemang i denna fråga, som lyfts fram tydligt.
Jag vill förtydliga att ministern sa till mig att det är en prioriterad fråga men att hon inte nämnde något om fullmakter. Där får ledamoten fortsätta att höra av sig till och fråga jämställdhetsministern, som sitter i regeringen. Ministern får svara på de frågorna. Jag kan svara för Liberalerna som ledamot här att vi ser att detta är en viktig fråga att jobba vidare med.
