Jonny Cato (C) svarade Ciczie Weidby i en replik om Arbetsrätt i debatten ”Protokoll 2022/23:67 Onsdagen den 22 februari” den 22 feb 2023.
Ciczie WeidbyV· i en replikJag kunde inte låta bli, Jonny Cato! Jonny Cato kritiserar Moderaterna för att inte göra så mycket på arbetsmarknadsområdet, men detta är inget man kan anklaga Centerpartiet för. Centerpartiet har storslagna planer för…Herr talman! De senaste mandatperioderna har den svenska och den globala ekonomin utsatts för en lång rad kriser. Finanskrisen, eurokrisen, coronapandemin och nu Rysslands fullskaliga och olagliga krig mot Ukraina har alla satt djupa spår i svensk ekonomi och skapat stora utmaningar på svensk arbetsmarknad.
Vi befinner oss just nu i ett väldigt tufft ekonomiskt läge, med stor osäkerhet om hur ekonomin kommer att påverkas på kort och lång sikt. Osäkerheten i ekonomin och på arbetsmarknaden är betydligt större än på väldigt länge. Detta påverkar givetvis den globala såväl som den inhemska arbetsmarknaden, där arbetslösheten väntas öka ytterligare och sysselsättningen falla tillbaka. Fler människor ska arbeta; fler unga pojkar och flickor ska se sina föräldrar gå till arbetet.
Under förra mandatperioden fick Centerpartiet inom ramen för januariavtalet igenom historiska reformer av svensk arbetsmarknad, med ett omfattande omställningspaket, en stor reformering av matchningen och inte minst en modern arbetsrätt. Den nya, mer moderna arbetsrätten innebär att vi får en mer flexibel arbetsmarknad som passar dagens samhälle bättre. Detta innebär stora förbättringar för såväl människor som företag och har lagt en grund för att många fler nya jobb ska kunna växa fram.
Vi lever i en föränderlig omvärld där utvecklingen många gånger går väldigt fort. Samhället ser i dag inte ut som det gjorde för tjugo, tio eller ens fem år sedan. Detta gäller även arbetsmarknaden - digitaliseringen, automatiseringen, arbetstagares förväntningar och krav på arbetsgivare. Precis som samhället i stort är svensk arbetsmarknad i ständig förändring. Det gäller att lagar och regler och arbetsmarknadens spelregler förändras därefter.
Coronapandemin var fruktansvärd på många sätt och tvingade oss att arbeta på andra sätt än vi gjort historiskt. Den tvingade såväl arbetstagare som arbetsgivare att vara flexibla, ställa om och tänka nytt. Det finns många gånger ett före och ett efter pandemin. Januariavtalets inriktning med en ny, modern arbetsrätt var nödvändig, och vi står nu bättre rustade att klara samhällets och arbetsmarknadens utmaningar i en ny tid.
Men vi har i dag fortfarande regelverk på arbetsmarknaden som skrevs för decennier sedan, i en tid när de största företagen stod för jobben. Så är det inte längre. Numera är det små och växande företag som i allt högre grad står för jobbskapandet. En hel del lagar och regler är helt enkelt inte anpassade efter dagens arbetsmarknad och näringsliv och riskerar till och med att hindra framväxten av morgondagens jobb och i längden hota Sveriges internationella konkurrenskraft. På många platser runt om i vårt avlånga land är dessutom de små och växande företagen avgörande för näringslivets återväxt och den lokala arbetsmarknaden.
Herr talman! Jag skulle vilja säga några korta ord om arbetsrätten och EU. Den europeiska pelaren för sociala rättigheter har, trots löfte om att den inte skulle stöta sig med medlemsländernas befintliga arbetsmarknadspolitik, lett till en rad rättsligt bindande initiativ från kommissionen på det sociala och arbetsmarknadspolitiska området. Flera av förslagen är numera antagna och utgör bindande lagstiftning i medlemsstaterna.
I takt med att ännu fler konkreta förslag för genomförandet av den sociala pelaren presenteras har det blivit tydligt att den svenska arbetsmarknadsmodellen på riktigt är hotad och inte kommer att finnas kvar i sin nuvarande form om förslagen fortsätter att genomföras i den takt det nu sker.
För Centerpartiet har det alltid varit självklart att beslut om arbetsmarknaden och sociala skyddsnät behöver fattas utifrån hur det ser ut och fungerar i respektive medlemsland. En förflyttning av arbetsmarknadspolitiken till EU-nivå riskerar att sänka kraven och skyddet snarare än höja dem.
Vi behöver inte mer lagstiftning på EU-nivå i arbetsmarknadsfrågorna. Vi behöver lyssna på erfarenheterna av hur det fungerar i alla andra länder, dela med oss av kunskapen och fortsätta arbeta utifrån hur det ser ut i Sverige i dag.
Herr talman! Här hade jag tänkt stanna, men man satte ju nästan kaffet i halsen när man lyssnade på Oliver Rosengren och Moderaterna. Allt som den förra regeringen gjorde på arbetsmarknadsområdet var fel, och nu ska den nya regeringen städa upp. Det låter mycket bra!
Men hittills har ställningstagandena från den nya regeringen på arbetsmarknadsområdet varit otroligt luddiga. Utskottet vet många gånger inte vad regeringen vill. Exempelvis när det gäller att haka på Danmarks stämning gällande minimilönerna var regeringens ställningstagande ytterst tveksamt. Det satt väldigt långt inne att man skulle landa där.
Det finns en stor samstämmighet i riksdagen kring att vi ska värna den svenska modellen och att EU ska hålla sig långt borta. Men då måste den nya regeringen också leverera på de punkterna. Jag hoppas att vi får se en helt annan tydlighet framöver, för Tidöpartiernas ledamöter har inte varit jätteaktiva under utskottssammanträdena när vi har haft överläggningar om just EU-ärenden. Men om jag tolkar Oliver Rosengren rätt kommer det att bli skillnad framöver.
Avslutningsvis skulle jag vilja yrka bifall till reservation 14.
Herr talman! Jag kunde inte låta bli, Jonny Cato! Jonny Cato kritiserar Moderaterna för att inte göra så mycket på arbetsmarknadsområdet, men detta är inget man kan anklaga Centerpartiet för. Centerpartiet har storslagna planer för exakt hur mycket man kan förändra arbetsrätten och göra den så flexibel att det nästan inte finns någon arbetsrätt kvar.
Jag måste få höra Jonny Cato berätta hur han i en drömvärld skulle vilja förändra arbetsrätten ännu mer så att den blir ännu mer flexibel. Hur kan man ännu mer fritt och flexibelt anställa, eller faktiskt inte anställa, människor? Vilken typ av arbetsmarknad ska vi egentligen ha, oavsett om vi pratar om stora eller små företag? Det är jag jättenyfiken på.
Jonny Cato sa också i sitt anförande att det finns jättemånga gamla lagar, och det är alldeles riktigt. Det finns jättemånga lagar från 70-talet som ibland kan kännas lite daterade, tycker även jag. Det är jättemånga av våra medbestämmandelagar som borde stärkas ytterligare så att arbetarna har mer att säga till om och får mer inflytande på sin arbetsplats. Men jag misstänker att det inte är detta Jonny Cato menar.
Det vi ser i dessa gamla lagar är att man på 70-talet aldrig ens kunde tänka tanken att man inte skulle anställa människor, att man skulle säga: Här får du ett kontrakt på noll timmar. Det kunde man inte föreställa sig, och inte heller att det skulle hyvlas och bara struntas i turordningsregler. Det är lite funderingar jag har till Jonny Cato.
Herr talman! Tack, Ciczie Weidby, för frågorna! Det är ingen hemlighet att Centerpartiet och Vänsterpartiet har fundamentalt olika syn på arbetsmarknaden. Men jag tänkte ta avstamp där ledamoten slutade.
Min poäng är just att arbetsmarknaden inte ser ut som den gjorde på 1970-talet. Vi behöver förändra arbetsmarknaden utifrån den tid vi lever i och utifrån de förutsättningar som vi har i dag. Kraven från arbetstagarna är andra. Min generation ställer andra krav på arbetsgivare än vad mina föräldrars generation gjorde.
Automatiseringen, digitaliseringen, coronapandemin - det är mycket som spelar en roll och som gör att arbetsmarknaden ser annorlunda ut i dag än tidigare.
Det stämmer att vi i Centerpartiet fick igenom mycket av vår politik inom ramen för januariavtalet på arbetsmarknadsområdet. Jag är väldigt stolt över att arbetsmarknadens parter kom överens, även om det givetvis var under press från politikens sida, vilket Vänsterpartiet säkert kommer att framhålla, så jag säger det redan nu. Men jag tycker att det är bra. Ibland behövs det press, och det behövdes i det här fallet.
Det som är viktigt nu är att reformeringen inte är klar. Det gäller att man hela tiden lyssnar på arbetsmarknadens parter. Jag har haft bra dialog med båda sidor som fackförbund och arbetsgivarorganisationer och så vidare. Det hoppas jag att regeringen också har, och att man ständigt kan förändra detta utifrån hur situationen uppstår.
Om det är något vi har lärt oss av de stora reformerna under de gångna decennierna är det att det inte räcker med att bara genomföra stora reformer, utan man måste också följa upp dem, justera dem och se vad som kan bli bättre. Och det tycker jag är viktigt att göra framöver. Det får väl vara min dröm. Men jag ska även säga att jag är väldigt stolt över mycket av det som vi fick igenom under förra mandatperioden.
Herr talman! Man får väl vara glad för Jonny Catos skull att han är nöjd över det.
Jag är jättenyfiken på vad det är för krav eller icke-krav som Jonny Cato och hans generation har. Är det så att Jonny Cato och hans generation inte har behov av att ha en trygg anställning? Är det så att den generationen helt plötsligt inte behöver känna att man kan vara kvar på en och samma arbetsplats en längre tid och känna trygghet i det? Det handlar om att man kan känna sig trygg och veta att man ska vara på samma arbetsplats i ett par år, och man kanske också har träffat någon som man gärna vill bilda familj med och så vidare.
Problemet är att man hela tiden säger att det är nya tider nu. Ingen vill vara kvar länge på en och samma arbetsplats. Man ska hit och man ska dit. Frågan är vad som har skapat vad. Handlar verkligen den nya generationens hoppande mellan olika arbetsplatser bara om att det är så det är numera? Eller är det så att detta är det enda sättet att försörja sig? Man får ju aldrig stanna kvar någonstans. Det är projektanställningar till höger och vänster. Det är inte bara inom handel, hotell och restaurang som folk jobbar extra, utan det handlar också om personer med höga utbildningar som inte får några anställningar.
Det prekariat som har vuxit fram nu är helt sanslöst. Frågan är om detta är något som verkligen har efterfrågats eller om det bara har blivit så. Det kan vi ju diskutera, liksom det som sägs om att man inte längre kräver trygghet.
Jag ser att jag har för få sekunder kvar. Jag skulle jättegärna vilja prata mer om den nya tekniken och plattformarna, hur vi beställer tjänster och varor, vem det är som utför jobbet och under vilka villkor. Men jag hoppas att vi får anledning att återkomma till detta.
Som sagt: Vilka krav eller icke-krav är det som Jonny Cato och hans generation har på arbetsmarknaden? Det var den frågan jag försökte ställa i början.
Herr talman! Det är just detta som är utmaningen. Alla människor är olika. Alla vill vi arbeta på olika sätt. Alla förväntar vi oss olika saker när vi går upp på morgonen, och vi har olika idéer om vad som är vår drömvärld att leva och arbeta i. Det är därför vi behöver ha en flexibel arbetsmarknad som passar alla.
Även min generation vill ha en trygghet, men tryggheten ser kanske inte ut på samma sätt som den gjorde på exempelvis 1970-talet. Vi kan inte fastna i bilden att allting på arbetsmarknaden var bättre förr, utan samhället förändras, och så också arbetsmarknaden.
Herr talman! I mitt anförande tidigare sa jag att det inte finns något hot mot arbetsrätten i den här kammaren. Men jag glömde givetvis Centerpartiet. Jag ber om ursäkt för det.
Centerpartisten Jonny Cato talar om en luddig arbetsmarknadspolitik som är rund i kanterna. Man vet inte riktigt vad det är som ska komma.
Låt mig ta den andra änden på den jämförelsen. När Centerpartiet ingick det som Jonny Cato uppenbarligen är mycket stolt över, nämligen januariavtalet, berättade man om de storslagna planerna för arbetsmarknadspolitiken ett par dagar innan den långa statliga arbetsmarknadsutredningen skulle presenteras. Man hade kanske tyckt att det hade kunnat vara en god poäng att först ta del av resultaten av Cecilia Fahlbergs utredning, som i flera år hade tittat på hur man skulle kunna reformera Arbetsförmedlingen. Men det kunde inte Jonny Cato eller hans kollega Martin Ådahl vänta på. Nej, det fanns ju möjlighet för pressträff, och då måste man givetvis berätta hur det ska gå till innan man har underlagen på borden. Det är storslagna ord, men det är slarvigt och slappt införande.
Man undrar vad det är som Jonny Cato är så stolt över med den arbetsmarknadspolitik som man fick på plats. Till syvende och sist var det ju inte Centerpartiets visioner, utan det var ju i stället parternas överenskommelser som blev avtal. Nej, när plakaten får gå före politiken och reklamen före reformerna blir det inte mer än så här, och det är trist.
Men berätta nu, Jonny Cato: Vilken är nästa reform som Centerpartiet vill köra över parterna med under den här mandatperioden, om Centerpartiet fick bestämma?
Herr talman! Jag ska berätta vad man fick med Centerpartiet. Då fick man en stor och omfattande reformering av Arbetsförmedlingen. Man fick ett omfattande nytt omställningsstöd på plats, och man fick en modern arbetsrätt. Det är borgerlig liberal politik. Med Moderaterna och Tidögänget fick man höjd a-kassa.
Jag tycker på riktigt och trodde på riktigt att Moderaterna skulle kunna se det positiva i det som Centerpartiet fick igenom och som inte Anders Borg, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna och alliansregeringen orkade med att göra, det vill säga att förändra arbetsrätten och förändra Arbetsförmedlingen, men nej.
Om ledamoten tycker att vi tar varje chans till pressträff kan man ju säga att Moderaterna tar varje chans de kan att slå på Centerpartiet, även om det handlar om saker som de själva har tyckt länge, till exempel att förändra och modernisera arbetsrätten.
Detta med omställningsstudiestödet och reformen av Arbetsförmedlingen är saker som inte minst Oliver Rosengrens egen generation från "Sverige jobbar"-tiden i MUF var tydliga med och ville genomföra. Men sedan blev det dåligt bara för att Centerpartiet fick igenom det. Det är så de nya Moderaterna - de ny-nya, eller vad man ska kalla dem - agerar. Så fort Centerpartiet får igenom något är det dåligt, oavsett vad man har sagt tidigare och oavsett vad man egentligen tycker.
Jag tycker att Sverige är bäst när Sverige jobbar. Därför är jag stolt över att vi moderniserade arbetsrätten. Vi fick ett stort och omfattande omställningsstöd på plats, och vi fick en reformering av Arbetsförmedlingen.
Detta är stora reformer som har påbörjats, men de kräver mycket framöver. Nu har Moderaterna nycklarna till Rosenbad. Nu kan ni ju driva en fortsatt omställning i den riktning som ni vill, vilket vi har gett er förutsättningar för och möjligheter att göra.
Herr talman! Här talas det om den storslagna arbetsförmedlingsreformen. Man undrar ju lite vad som ska bli det revolutionerande resultatet av att gå från 80 procent upphandlat utförande till 100 procent upphandlat utförande?
Det var kanske inte direkt en revolution i arbetsmarknadspolitiken som ägde rum när Centerpartiets Martin Ådahl-reform av Arbetsförmedlingen genomfördes. Man skulle först dela upp Arbetsförmedlingen i två ben, ett ben för sökande och ett ben för arbetsgivare. Det implementerades, och ett par år senare fick man stryka det. Man startade ett stort digitaliseringsprojekt, och ett par år senare fick man lägga ned det. Ja, det är inte en reform som i alla delar imponerar. Det finns ju ögonblick när man har betraktat AF-reformeringen och känt att regalskeppet Vasas jungfruresa nog trots allt var en framgång.
Nu är vi i en ny verklighet med en regering som på allvar tänker se till att Arbetsförmedlingen levererar resultat. Så sent som i dag på morgonen stod och talade man direkt till Arbetsförmedlingen i ett seminarium om insatser och sa: Vi förväntar oss fler i arbetsmarknadsåtgärder, för vi tänker lägga om arbetsmarknadspolitiken till de insatser som fungerar.
När det kommer till arbetsrätten, som vi är här för att debattera, ska man komma ihåg att vi i Moderaterna älskar den svenska modellen. Vi vet att den svenska modellen har tjänat Sverige väl och att vi kan få på plats stabilitet och flexibilitet tillsammans när parterna tar ansvar. Politiken givetvis är en av dessa parter. Den är, precis som jag sa i mitt anförande, den tredje parten som behöver företräda dem utan arbete och som håller drivkrafterna uppe, håller trösklarna nere och ser till att Sverige jobbar.
Herr talman! Det verkar vara en ny strategi hos Moderaterna att attackera enskilda centerpartister. I programmet 30 minuter lade migrationsministern allt på Annie Lööf, och nu lägger Oliver Rosengren allt på Martin Ådahl. Vi är stolta över den centerpartistiska reformen. Det var, trodde i alla fall jag, allianspolitik som vi drev igenom.
När det gäller den svenska modellen vet Oliver Rosengren att Centerpartiet också står bakom och värnar den. Jag tycker att det var bra att parterna kom överens. Centerpartiet sa vid ett flertal tillfällen att vi hoppades att parterna kunde komma överens, och det gjorde de också.
Centerpartiet fick igenom stora reformer. Dessa var dåliga, enligt ledamoten, men jag kan konstatera att allt kommer att bli bättre nu därför att Moderaterna har haft ett seminarium på morgonen.
