Camilla Brodin (KD) om Energi

Herr talman! För Kristdemokraternas räkning vill jag yrka bifall till näringsutskottets förslag i betänkande NU3.

Jag kan börja med att konstatera, med glädje, att min partiledare Ebba Busch är ny energi- och näringsminister i Sverige. Är det någon som är kapabel att styra vårt lands energipolitik rätt efter åtta års rödgrön vanskötsel är det faktiskt Ebba.

Sverige befinner sig i en energikris, och samtidigt krävs det en ökad elproduktion för att klara elektrifieringen. Därför föreslås nu flera budgetsatsningar för att stärka energiförsörjningen. Det handlar om energieffektivisering, effektivisering av tillståndsprocesser, en satsning på kärnkraftsforskning, en satsning på el- och drivmedelsberedskapen samt ett riktat elstöd till elintensiva företag. Jag tänker gå igenom dessa satsningar lite grann för att ta oss in i detta betänkande där en del av budgeten behandlas.

Energipriserna är och har varit exceptionellt höga. För att främja energieffektivisering och därmed minska sårbarheten vid höga energipriser för småhushushåll föreslår regeringen ett stöd till energieffektivisering i småhus under de kommande tre åren.

Stödet är ett investeringsbidrag för konverteringsåtgärder som syftar till att gå från uppvärmningssystem baserade på direktverkande el eller gas till system som leder till minskad energianvändning och ett minskat effektbehov. Investeringsbidraget ges också till klimatskärmsåtgärder såsom fasad- och vindisolering och byte av fönster och dörrar i det fall småhuset har direktverkande el eller gas som uppvärmning.

En annan del är effektivisering av tillståndsprocesser. Det är en fråga som har varit aktuell under väldigt lång tid. Jag vill ändå säga att den förra regeringen gjorde några framsteg i detta och att vi var överens om att det krävdes. Men det krävs mer, och tillståndsprocesser är någonting vi verkligen måste titta vidare på.

Regeringen ökar nu anslaget till Energimarknadsinspektionen så att myndigheten kan fortsätta effektiviseringsarbetet gällande handläggning av nätkoncessioner och arbetet med att motverka flaskhalsar i tillståndsprocessen. Energimarknadsinspektionen är den myndighet som prövar elnätsföretagens ansökningar om nätkoncessioner, det vill säga tillstånden att bygga till exempel starkströmsledning, och har därmed en central roll i elektrifieringen av bland annat transportsektorn och industrin.

Detta är en viktig parameter som jag ändå upplever att alla partier pratar om. Man vill vara med och korta tillståndsprocesserna, och jag ser fram emot att kunna göra det. Vi behöver få bukt med detta inom kort.

Vi har även satsningar på kärnkraftsforskningen. Det handlar om att regeringen vill säkra ny planerbar elproduktion i Sverige, i första hand genom att möjliggöra ny kärnkraft.

Regeringen föreslår även satsningar för forskning och innovation om kärnkraft, inklusive forskning inom strålsäkerhetsområdet. Satsningen är en förstärkning av den forskning som redan finansieras av Energimyndigheten. Den påbörjades lite försiktigt förra året när vårt förslag till budget vann i denna kammare.

Vi har även en satsning på el- och drivmedelsberedskapen. Mot bakgrund av det säkerhetspolitiska läget är det särskilt angeläget att påskynda utvecklingen av det civila försvaret. Därför förstärker även regeringen insatserna för el- och drivmedelsberedskap. Det gör man till Svenska kraftnät och till Energimyndigheten för att öka robustheten i drivmedelsförsörjningen.

Det handlar bland annat om åtgärder som ökar förmågan att förebygga, motstå och hantera svåra störningar i elförsörjningen. Det är för att försörja samhällsviktiga verksamheter med el eller påskynda återuppbyggnaden vid en större störning.

Drivmedelsförsörjningens robusthet ska öka genom investeringar i leveranskedjor, exempelvis reservkraftsanläggningar, tankbilar försedda med utrustning för att kunna fylla på reservkraftsanläggningar och utbildning av just lastbilschaufförer. Den finns inte där i dag.

Herr talman! Vi har även ett riktat elstöd till elintensiva företag. Man har från regeringens sida för avsikt att införa ett riktat stöd till de verkligt elintensiva företagen. Den utformningen bereds nu i Regeringskansliet. Regeringen avsätter ändå 2,4 miljarder kronor för ett stöd till dessa.

Anledningen är att svenska företag som använder mycket el i sina processer får väldigt ökade elkostnader som är svåra att ta ut i ett högre pris till kund. Om företagen drabbas alltför negativt riskerar det att leda till ytterligare spridningseffekter i svensk ekonomi samtidigt som Sverige riskerar att förlora viktig industri till utomeuropeiska länder.

Herr talman! Utöver det som jag presenterat som är regeringens satsningar har vi vid sidan av statens budget det grannlaga arbetet att återföra 55 miljarder kronor från de så kallade flaskhalsavgifterna till hushåll och företag som ska kompenseras för de höga elpriserna, det vill säga elstödet.

Detta arbete pågår i Regeringskansliet med högsta möjliga hastighet och har den absolut högsta prioriteten. Det är en självklar hygienfråga för oss att ro i land detta. Men det är med ett mycket stort beklagande jag tvingas konstatera att det kostar mycket pengar att mildra konsekvenserna av en rödgrön energipolitik.

Låt mig få vara tydlig med att vi inte tror att vi löser några energiproblem över tid med att sätta detta plåster på hushållens och företagens elräkningar. Detta är en lindring av de konsekvenser som vi nu ser och som vi får betala för. Men vi kommer att steg för steg sätta in åtgärder för att vrida vårt land i en annan riktning. Det gör vi tillsammans med Moderaterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. Det kommer att ta tid, men vi kommer att lyckas. Med detta, herr talman, vill jag tacka för ordet.

Herr talman! Tack, Anders Ådahl, för frågan! Det här är en fråga som jag inte har fått för första gången och säkerligen heller inte för sista gången.

Vi ingick energiöverenskommelsen år 2016 framför allt för att rädda det som räddas kan. Vi såg att kärnkraften var på väg att straffa ut sig själv med de höga effektskatterna.

Vi såg också att vi behövde titta på flera olika delar. Vi var naturligtvis med på de olika samtalen. Vi lyckades vara fem partier som ändå kom överens.

Om vi tittar lite framåt i tiden från 2016 till 2019 hände det ganska mycket på den tiden både i Sverige och i vår omvärld. I det skedet talade vi inte om något planeringsmål eller leveranssäkerhet.

Vi såg: Oj, här är det flera kärnkraftverk som tas ur drift. Man drog bort mattan för att bygga ny kärnkraft vid Ringhals 5 och 6 som var planerade. Det gjorde man redan 2014.

Någonstans behöver man se till att man ändå kan samtala så att man kan ge indikationerna till alla dem som vill investera och som är elproducenter i dag om hur vi ska kunna ha mer el i framtiden och inte mindre el.

Vid den tiden var det inte någon som talade om att vi skulle ha mer el. Men det gör man i dag. I princip alla partier i Sveriges riksdag säger att vi ska ha mer el i framtiden och inte mindre el.

Däremot sa marknaden: Vi vågar inte investera. Ni har ett energimål som säger 100 procent fossilfritt 2040, men ni säger inte något stoppdatum för kärnkraften. Vem vill investera i kärnkraft om den ska vara avvecklad 2040?

Det gavs dubbla budskap. Det får vi ta på oss. Varför gick vi med på det där och då? Vi hade samtal om hur framtiden skulle kunna fungera. Men det gick inte längre, för man var inte villig att ens diskutera det framöver.

Herr talman! Tack för frågan, som ger mig chansen att försöka förklara för alla dem som ändå undrar!

Just nu är vi i ett prekärt läge. Vi har en energikris. Vi har också en energiomställning eller elektrifiering för att vi ska kunna klara klimatmålen. Då behöver det också fattas beslut här och nu.

Det har hela industrin väntat på. Jag tror inte att industrin är beredd att vänta i fyra år till på att vi ska komma fram till en ny överenskommelse. Vi är fyra partier. Vi gör precis vad vi har sagt under ganska lång tid, ända sedan 2019. Vi behöver ta steg för steg.

Vi vet inte hur det kommer att se ut i morgon. Därför kan vi inte ha en bred överenskommelse som vi säger ska finnas i 20-25 år och inte kunna rucka på den, för verkligheten ser ut som den gör här och nu. Vi måste leva med den. Därför är det viktigt med ett tydligt ledarskap. Men vi säger att vi ska ha 100 procent fossilfritt. Jag hoppas att också Centerpartiet kommer att kunna ansluta sig till det målet här i kammaren men också ge den signalen till industrin, för det är det som krävs.

Det krävs också att man kan lita på att elen finns där när man väl behöver den, om vi ska få investeringar hit. Det krävs att vi är ett fortsatt konkurrenskraftigt land, som Sverige under lång tid har varit tack vare den fina energimix som vi ska vara stolta över. Det är någonting som industrin, företagen och medborgarna kräver av sina politiker. Och jag hoppas att fler och fler vill vara med på den resan. Vi är fyra partier som är helt överens, och jag ser ändå tendenser till att fler vill vara med och ta ansvar för den här energipolitiken.

Så som det har varit nu under åtta års tid funkar det inte alls, utan här behövs ett ledarskap som den här regeringen kan ta.

Herr talman! Jag tackar Elin Söderberg för frågan.

Här får man inte glömma bort att i den förra energiöverenskommelsen från 2016 stod det att man skulle värna fjärrvärmen och kraftvärmen med den betydande roll som de ändå hade.

Miljöpartiet, som satt i regering tillsammans med Socialdemokraterna, gjorde ett övertramp och åttadubblade skatten. Man hade tre månader på sig att ställa om. Trots att kraftvärmen planerades att ställa om till att bli fossilfri till 2026 åttadubblade man skatten, vilket gjorde att planerbar produktion togs ur drift. Det var över huvud taget inte lönsamt att driva den vidare. Detta tillsammans med att kärnkraften har lagts ned har gett konsekvensen att vi är i en situation där södra Sverige inte över huvud taget klarar att ta hand om den produktion som vi så väl skulle ha behövt. Därför får Karlshamnsverket starta. Det är inte en bra miljö- eller klimatpolitik över huvud taget.

Fortsätter vi i den här riktningen kommer vi att se ännu större konsekvenser och få importera i större utsträckning än vad vi gör i dag. Vi ska ju kunna vara ett exportland av fossilfri energi till flera kringliggande länder. Jag kan ta Tyskland och Polen som exempel. Jag vill inte se att det är i det läget vi hamnar. Här gäller det att vi skapar förutsättningar för att värna den fina elmix som vi ändå har i Sverige och se till att vi gör det här på rätt sätt.