Erik Ottoson (M) om Rikets styrelse

Herr talman! Den nya regeringen har överlämnat en budgetproposition till riksdagen som omfattar en väldig massa pengar, för att uttrycka det kort.

Just det här budgetområdet är kanske ett av de absolut viktigaste, även om det inte är ett av de mest omfattande vad gäller volymen pengar. Det handlar om stora delar av värnandet av vår demokrati. Det handlar om den grundläggande funktionen i vår statsapparat, den demokratiska styrningen av Sverige och viktiga värden som mänskliga rättigheter, skyddet för minoriteter och hågkomst av till exempel Förintelsen - en rad viktiga frågor som jag tror ligger de flesta väldigt varmt om hjärtat.

Det handlar även om länsstyrelsernas arbete med en rad viktiga frågor i olika delar av landet. Deras funktion är avgörande för att regeringens politik ska nå hela vägen ut i hela vårt avlånga land. Det arbetas med att försöka förkorta tillståndsprocesserna, vilka har nämnts tidigare, och det pågår ett arbete för att Regeringskansliet ska kunna klara av de nya arbetsuppgifter det innebär att bli medlemmar av försvarsalliansen Nato och att leda arbetet i Europeiska unionen under vårt ordförandeskapshalvår som börjar vid årsskiftet.

När vi befinner oss i en värld som blir alltmer orolig och demokratin ifrågasätts på allt fler håll är internationellt samarbete en av de absolut viktigaste metoderna för att värna demokratin. De senaste decennierna har demokratin varit på stark frammarsch i världen, någonting som många av oss har börjat ta för givet men som i allt större utsträckning ifrågasätts. Ifrågasättandet sker genom inre konvulsioner i demokratier som vi alltid har sett som stabila förebilder i demokratins anda. Det sker också genom Rysslands illegala krig i Ukraina i syfte att stoppa ett lands strävan mot ökad demokrati, öppenhet och internationellt samarbete.

I ljuset av detta har Sverige en viktig roll under det kommande halvåret som ordförandeland i Europeiska unionen. Vi har i bred enighet också fattat ett mycket viktigt försvarspolitiskt beslut - att gå med i försvarsalliansen Nato. Båda dessa saker ställer stora krav på oss som land, och det ställer stora krav på vår regering och vårt regeringskansli. Båda sakerna har så här långt skett i bred enighet.

När vi kom in i Regeringskansliet tog vi därför de beräkningar av vad detta kan tänkas kosta som den socialdemokratiska regeringen lämnade efter sig och lade in dem i budgetpropositionen, helt enligt tidtabell. I riksdagen möts vi av ett särskilt yttrande från Socialdemokraterna som menar att den ökning som de lämnade efter sig i Regeringskansliet är omotiverat stor och som anser att riksdagen bör göra ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med vad som anförs i deras motion om en mer välavvägd ökning till Regeringskansliet.

Jag måste säga att jag personligen blev väldigt förvånad. Är det Natomedlemskapet eller ordförandeskapet i EU som vi ska hoppa över? Vilken uppgift är det som Regeringskansliet inte ska få resurser att genomföra? Statsministerns statssekreterare har varit i konstitutionsutskottet och redogjort för skälen bakom anslagsökningen. Han gav tydliga svar på vad det var som kostade pengar och vad våra siffror på vad detta skulle kunna tänkas kosta grundades på.

Än så länge lyser de konkreta skälen och punkterna på vad vi ska minska på inom Regeringskansliets verksamhetsområde med sin frånvaro i den socialdemokratiska motionen och i deras särskilda yttrande. Att Vänsterpartiet gör en ännu större neddragning får anses vara konsekvent. Vänsterpartiet är emot både Nato och EU, och jag har egentligen inga frågetecken kring det. Men att Socialdemokraterna som ett parti som gör anspråk på regeringsmakten väljer att göra en så drakonisk neddragning för en av de absolut mest centrala funktionerna som ska hantera dessa internationella samarbeten får anses vara uppseendeväckande, givet att det är de själva som har räknat fram siffrorna under sin tid i Regeringskansliet.

Det är genom våra internationella samarbeten som till exempel fredsprojektet Europeiska unionen och den försvarspolitiska alliansen Nato som vi försvarar våra demokratiska värden. Inte på något annat sätt kan vi vara mer effektiva i vår strävan att vidmakthålla en mer demokratisk och fredlig värld än genom dessa internationella samarbetsprojekt.

Internt i Sverige kan vi göra väldigt mycket, och det gör vi. Så sent som för någon dag sedan annonserade kulturministern det fortsatta stödet till våra hågkomstresor. De görs för att hålla vid liv minnet av Förintelsen och dess offer, för att påminna kommande generationer om vikten av öppenhet, demokrati och respekten för alla människors lika värde och för att över generationsgränserna påminna om detta. Demokratin vinns för varje ny generation. Det är när man blir tillbakalutad och inte längre slåss för sin demokrati som den börjar ifrågasättas.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! För att börja i den första änden kan jag konstatera att Ida Karkiainens resonemang bygger på bilden att den socialdemokratiska regeringen inte skulle ha inlett någon form av budgetarbete före valet. Vanligtvis börjar man arbeta med budgeten ganska tidigt i Regeringskansliet. Det är framför allt efter ett val med ett regeringsskifte, som vi har haft nu, som man inte kan inleda arbetet tidigare än så.

Jag skulle vilja mena att det kanske inte riktigt är en rättvisande bild att anta att den sittande socialdemokratiska regeringen inte började med arbetet att förbereda en budget därför att man hade ett val framför sig. Det var åtminstone inte det som förespeglades i debatter och andra sammanhang där Mikael Damberg som dåvarande finansminister signalerade vad man hade tänkt sig att göra och att man hade satt igång Finansdepartementet i olika avseenden.

Det finns absolut en sådan dimension som Ida Karkiainen redogör för, att oppositionen ofta gärna vill dra ned på Regeringskansliet och att regeringssidan gärna vill göra det motsatta. Den uppenbara skillnaden mot förra mandatperioden är att vi då inte hade något Natointräde som gjorde att man behövde dimensionera upp arbetet inom Regeringskansliet. Inte heller hade man något ordförandeskapshalvår i EU som gjorde att man behövde dimensionera upp arbetet i Regeringskansliet. Detta är två för demokratins framtid ganska viktiga frågor som vi nu behöver satsa ganska mycket pengar på - absolut!

Därför är det väldigt märkligt när man, utan någon tydlig motivering om vad man egentligen vill dra tillbaka på, bestämmer sig för att göra en sådan oerhörd neddragning på Regeringskansliet med nästan en halv miljard kronor, 400 miljoner kronor, från Socialdemokraternas sida. Det är ganska stort att minska så pass mycket med en så orolig omvärld och med så stora nya uppdrag som Regeringskansliet ska utföra som man inte har haft tidigare. Att jämföra med tidigare års budgetar blir ju lite äpplen och päron, givet att de nya uppgifterna kommer nu och inte har funnits på samma sätt tidigare.

Herr talman! Det är tveklöst så att Ida Karkiainen har en djupare insyn i eventuella effektiviseringsmöjligheter som har funnits i Regeringskansliet. Jag har som sagt aldrig varit minister själv, men det resonemanget i så fall bygger på är att det tidigare har funnits luft i Regeringskansliets budget som nu kan tas i anspråk för de nya arbetsuppgifterna. Det är inte riktigt den bilden vi har fått när den tidigare regeringen har kommit med sina förslag till budget för Regeringskansliet, snarare att det varit väldigt stramt och att de ökningar som den dåvarande socialdemokratiska regeringen kom med var välmotiverade. Det Ida Karkiainen nu beskriver leder kanske till en annan slutsats, att det då fanns luft att ta av.

Samtidigt med detta har svenska folket röstat fram ett regeringsalternativ med en ganska omfattande reformagenda som också ska kunna landsättas. Även det är en viktig demokratisk förutsättning. De nya förslag som väljarna röstade fram i valet ska kunna komma på plats, och det är ingenting som sker över en kafferast. Det måste till ett gediget arbete. Med detta är såklart samtliga i kammaren väldigt bekanta.

När Regeringskansliet får nya arbetsuppgifter och behöver anslag för att hantera dessa, och när dessa arbetsuppgifter har tillkommit i så pass bred politisk enighet, tycker jag fortfarande att det är uppseendeväckande att man utan några närmare beräkningar landar i att 400 miljoner kronor kan användas till någonting annat. Om sanningen ska fram hamnar väl nu dessa pengar i andra utgiftsområden som, vad vet jag, möjligen skulle kunna vara lättare att kommunicera att de är spännande att satsa på än Regeringskansliet.

Herr talman! Timbroiter är onekligen bra att ha. Men för att börja där Jessica Wetterling slutade kan jag konstatera att vi inte hade de här nya arbetsuppgifterna under de åren. Då hade man, som Ida Karkiainen så väl redogjorde för, ett överskott i Regeringskansliets redovisning, och då tyckte vi att det var onödigt att anslå mer medel. Men nu får man nya tunga, viktiga arbetsuppgifter. Natomedlemskapet kommer att ställa stora krav på bland annat hur vi kan utbyta underrättelser och information på ett säkert sätt. Det innebär att vi måste kunna arbeta mycket mer gentemot den här organisationen i form av möten, avstämningar och förhandlingar. Det blir arbete med en mängd ny information som måste kunna bearbetas och leda fram till åtgärder från den svenska sidan i samarbete med våra blivande partner i Nato.

EU-ordförandeskapet talar lite grann för sig självt. Varje gång vi har varit ordförandeland i EU har det behövt innebära en ganska tydlig ökning av Regeringskansliets budget och medel.

Inget av detta har varit sant när det gäller de tidigare åren då vi har föreslagit neddragningar. Då har det snarare handlat om att den dåvarande regeringen ville ha pengar till utredningar som sedan inte alltid kostade så mycket, varför det blev pengar som låg kvar.

När det gäller frågan om hågkomstresorna ligger dessa inte i den här budgeten men kommer att genomföras. Jag är inte helt säker på exakt från vilket anslag pengarna kommer att tas. Det tror jag är en fråga som bäst riktas till kulturministern i en skriftlig fråga eller interpellation.

I statsbudgeten brukar vi generellt inte heller låsa fast regeringen i så "små" satsningar som det ändå rör sig som. Det är 16 ½ miljon, och vi rör oss med ganska mycket större budgetposter. Vilken just detta hamnar i kan jag inte säga på rak arm.