Riksflödet
Logga in
Svarade Martin Kinnunen i en replik ·

Joakim Järrebring (S) om (forts. från § 11) Övergripande miljöfrågor (forts. MJU13)

Joakim Järrebring (S) svarade Martin Kinnunen i en replik om (forts. från § 11) Övergripande miljöfrågor (forts. MJU13) i debatten ”Protokoll 2022/23:106 Onsdagen den 10 maj” den 10 maj 2023.

Martin KinnunenSD· i en replikTack, Joakim Järrebring, för svaret! Jag fick inget tydligt svar. Ska jag tolka detta som att Joakim Järrebring och Socialdemokraterna tycker att den nuvarande reduktionspliktslagen, som innebär att reduktionsplikten för…
Replikskiftet · 8 repliker

Herr talman! Inledningsvis vill jag meddela att vi socialdemokrater självklart står bakom samtliga av våra reservationer, men för tids vinnande yrkar vi bifall endast till reservation nummer 9.

Det är med en känsla av djupt ansvar jag står här i talarstolen i dag eftersom vi ska debattera en av vår tids viktigaste frågor: miljön.

Vi lever i en tid då människan står inför en enorm klimatutmaning och stora miljöproblem - problem som vi människor själva har skapat genom den fossildrivna ekonomin. Det är också problem som vi fortfarande kan klara av att hantera, men det kräver att vi som beslutsfattare agerar kraftfullt för att skydda och bevara livsbetingelserna på vår jord. Det är en fråga om rättvisa, respekt och gemensamt ansvar, i dag och i morgon men också för framtida generationer.

För att på ett effektivt sätt kunna möta dessa utmaningar behöver vi ha en väl fungerande och genomtänkt miljöpolitik. En miljöpolitik som erkänner att det finns målkonflikter är en miljöpolitik som är förankrad i verkligheten. Det finns motstående riksintressen som politiken behöver döma av. Vår uppgift är att göra dessa avvägningar med fokus på hållbarhetens samtliga aspekter - den ekonomiska, den sociala och den ekologiska. Därför kan hållbar miljöpolitik vara att ge fortsatt tillstånd till Cementa. Därför kan hållbar miljöpolitik leda till nya gruvor, och därför kan hållbar miljöpolitik vara ökad produktion i skogsbruket.

Herr talman! Miljömålssystemet utgör grunden för vår miljöpolitik. De senaste utvärderingarna och uppföljningarna visar att många myndigheter gör både små och stora insatser som har betydelse för att nå målen men att Sverige behöver göra mycket mer.

Miljöpolitiken måste alltså uppdateras och förstärkas på flera områden för att vi ska kunna nå målen till 2030. Framför allt behöver vi fokusera på och prioritera arbetet med de vattenrelaterade miljökvalitetsmålen, klimatanpassningen, biologisk mångfald och en snabbare grön omställning där vi ersätter den fossilt drivna ekonomin med ett cirkulärt system.

Det är i det perspektivet man ska se Tidölagets besked om att sänka reduktionsplikten till 6 procent, vilket kommer att öka den fossila användningen och öka utsläppen från transportsektorn.

Det allvarliga är att regeringen presenterar sänkningen av reduktionsplikten isolerat och utan att svara på vilka kompensatoriska åtgärder man ser framför sig som ska väga upp de ökade utsläppen eller vad kostnaderna för utsläppsrätter eller avgifter till EU beräknas uppgå till.

Herr talman! Miljöbalken, som är den centrala delen av vår miljölagstiftning, måste tillsammans med annan lagstiftning ses över, och ramverken för processerna för miljöprövningar måste reformeras i syfte att främja nyindustrialisering och elnäts- och elproduktionsutbyggnad.

Vi behöver robust lagstiftning som tar hänsyn till både dagens och framtidens miljöutmaningar och samtidigt inte skapar onödiga hinder för omställningen.

Ska vi klara klimat- och miljöutmaningarna behöver tillståndsprocesserna bli snabbare, enklare, mer kostnadseffektiva och mer förutsägbara med fortsatt höga miljökrav.

Konkret vill vi socialdemokrater se lösningar som parallella tillståndsprocesser och att ändringstillstånd blir huvudregel. Vi vill främja berörda myndigheters och domstolars kompetensresurser och kapacitet och komma till rätta med kompletteringsträsket genom att ordförande och miljösakkunniga inom miljöprövningsdelegationerna ska kunna tjänstgöra över hela landet.

Vindkraften är en viktig del av vår omställning till ett hållbart och klimatsmart samhälle. Vindkraften är också helt avgörande om vi som land ska kunna göra den gröna omställningen till en svensk framgångssaga med nya företag och ökade resurser till välfärden genom jobb och tillväxt i hela landet.

Vindkraften är helt avgörande därför att det är vindkraften som i närtid och på medellång sikt har möjlighet att bidra med den nödvändiga ökningen av elproduktion för att näringslivets planerade investeringar ska hamna i Sverige.

Om vindkraftens utbyggnad inte tar fart igen kommer investeringarna, och därmed jobben och tillväxten, att hamna i andra länder. Någon kraftig ökning av elproduktionen kommer då inte att behövas i Sverige, vare sig från solkraft, vindkraft, vattenkraft eller kärnkraft. Att då, som regeringen gör, på flera områden försvåra för vindkraftsinvesteringar är dålig klimat- och miljöpolitik, dålig jobbpolitik, dålig tillväxtpolitik och dålig välfärdspolitik. Samtliga partier i regeringsunderlaget måste släppa det ensidiga fokuset på kärnkraften, genomföra förslagen i incitamentsutredningen och rulla tillbaka förslagen som försvårar för en snabb vindkraftsutbyggnad i Sverige.

Herr talman! Nya reformer i en statsbudget brukar ligga på mellan 20 och 30 miljarder. Jag vill säga något om de cirka 820 miljarder av våra gemensamma skattemedel som inte i tillräcklig utsträckning bidrar till den nödvändiga omställningen. Jag talar alltså om omfattningen av den offentliga upphandlingen i Sverige.

Det är naturligtvis så att 820 miljarder har en stor potentiell inverkan på miljön. Därför är det av yttersta vikt att vi ställer höga miljökrav vid upphandlingar och att vi ser till att dessa krav också efterlevs. Genom att ställa krav på giftfria, fossilfria och cirkulära lösningar i enlighet med den klimatpolitiska handlingsplanen och strategin för cirkulär ekonomi kan den offentliga upphandlingen bidra till den gröna omställningen.

Herr talman! Inom affärsvärlden och tillverkningsindustrin pratas det om arbetssättet ständiga förbättringar. Detta har sitt ursprung i den japanska affärsfilosofin kaizen. Vi kan konstatera att de budgetar som regeringen har presenterat så här långt - höstbudgeten liksom vårbudgeten och vårändringsbudgeten - har ett återkommande tema när det gäller klimat- och miljöpolitiken. Det är en form av omvänd kaizen, skulle man kunna säga. I stället för ständiga förbättringar jobbar regeringen med ständiga försämringar och ekonomiska neddragningar på miljö- och klimatområdet.

Sverigedemokraternas ekonomisk-politiska talesperson är tydlig med att riktningen ligger fast och att miljöbudgeten ska halveras. Trots det återupprepar regeringen och regeringspartierna ett mantra: Regeringen har inte sänkt Sveriges miljö- och klimatambitioner, och höstens budget är den näst största miljöbudgeten någonsin. Det finns uttryck för att beskriva beteendet att säga en sak och göra någonting annat.

Jag vill avsluta med en fråga till företrädarna för regeringspartierna: Skaver det inte åtminstone lite grann i samvetet att påstå en sak och göra någonting helt annat?

(Applåder)

(forts. § 15)

Herr talman! Ledamoten gick in på beskedet som kom från regeringen och Sverigedemokraterna nyligen om reduktionsplikten.

Övergripande miljöfrågor

Den socialdemokratiskt ledda regeringen införde reduktionsplikten för ett antal år sedan. Sedan blev det en liten paus. Men nästa år skulle reduktionsplikten chockhöjas till 40 procent.

Tack vare regeringspartierna och Sverigedemokraterna får vi nu se en sänkning till 6 procent. Det är väldigt viktigt nu med den inflationskris som vi befinner oss i. Det drabbar hushållen och företagen. Det drabbar särskilt vårt lantbruk som tillverkar vår mat och transporterna i vårt land som behövs för att maten ska tas till butikerna, och det drabbar hushållen när de ska handla och när de ska åka till matbutiken.

Herr talman! Socialdemokraterna klagar på beskedet att vi får se en sänkning av drivmedelspriserna, av transportkostnaderna och kostnaderna för vårt lantbruk. Det gillar inte Socialdemokraterna.

Det jag försöker att förstå är: Vad vill Socialdemokraterna? Vilken nivå i reduktionsplikten vill man ha? Tyckte man att den lagstiftning som man under tiden i regeringsställning infört var bra, att den skulle fortsätta att rulla på och att vi skulle se en chockhöjning av reduktionsplikten varje år framöver?

Vi skulle ha kommit till 40 procent den 1 januari. Sedan skulle vi ha gått mot 45, 50 och uppåt. Min fråga till ledamoten är helt enkelt: Vad vill Socialdemokraterna vad gäller reduktionsplikten?

Herr talman! Tack, Martin Kinnunen, för frågan!

Jag tror att vi alla är överens om att elektrifiering av transportsektorn är vägen framåt. Det är så vi klarar omställningen till 2045.

Till 2030 är det dock så att även om all nybilsförsäljning i Sverige skulle vara elbilar från och med i dag kommer fortfarande mer än hälften av fordonsflottan ha förbränningsmotorer.

För att klara transportmålet att sänka utsläppen från transportsektorn behöver vi hantera utsläppen från förbränningsmotorerna. Där var reduktionsplikten svaret som i princip samtliga förutom Sverigedemokraterna stod bakom när vi införde det.

När det gäller det besked som nu kom finns en rad olika argument för varför man gör detta. Branschen är högst tveksam till om det kommer att få de ekonomiska effekterna.

Man kan också tänka sig att man med de medel som står till buds hade kunnat göra ganska stora sociala insatser för att rikta stöd till dem som behöver det. Ska vi vara ärliga är det inte speciellt många barnfamiljer där man kör dieselbilar.

Frågan är snarare: Hur har regeringen och Sverigedemokraterna tänkt att klara transportmålet till 2030? Hur ska ni få ned utsläppen?

Herr talman! Tack, Joakim Järrebring, för svaret!

Jag fick inget tydligt svar. Ska jag tolka detta som att Joakim Järrebring och Socialdemokraterna tycker att den nuvarande reduktionspliktslagen, som innebär att reduktionsplikten för diesel ska höjas till 40 procent vid årsskiftet, är bra och ligger fast? Där skulle jag vilja se ett förtydligande.

Herr talman! Det är riktigt att alla hushåll inte har dieselbil. Men alla hushåll behöver äta mat. Alla hushåll behöver hitta livsmedel i sin matbutik. Allt hänger ihop.

Reduktionsplikten drog inte in några skatteintäkter. Vi fick inga skatteintäkter genom reduktionsplikten som vi kan dela ut till olika hushåll. Det kommer heller inte att kosta noterbara mängder skattemedel för att sänka reduktionsplikten. Det är det fantastiska med den här reformen. Vi kan sänka reduktionsplikten och få ned kostnaderna i samhället under den inflationskris som vi befinner oss i.

Herr talman! Joakim Järrebring nämner transportmålet och elektrifiering. Sverigedemokraterna delar fullständigt synen att det är elektrifieringen som är nyckeln här. Vi behöver få ut ännu fler laddplatser. Ska man transportera sig med bil i Sverige vill man inte vänta en timme på en laddstolpe när man reser genom landet.

När det gäller elektrifieringen måste insatserna snabbas på. Det är tur att vi har fått ett regeringsskifte så att det arbetet verkligen kan komma igång på allvar.

Vad gäller 2035-målet för transportsektorn tror jag att det målet kan fungera som en viktig kontrollstation i arbetet med att övergå till elektrifiering av transportsektorn. Jag är övertygad om att vi kommer att komma dit.

Reduktionsplikten var inte lösningen. Det var en dyr, ineffektiv och kortsiktig metod att ta sig dit kanske några år snabbare.

Herr talman! Tack, Martin Kinnunen, för de fortsatta frågorna! Det är klart att vi fortfarande har ett tufft kostnadsläge i Sverige, även om vi ser ljusningar. Inflationen dämpas, och elpriserna har gått ned kraftigt.

Sänkningen av reduktionsplikten sker ju inte här och nu, utan den kommer att träda i kraft först efter årsskiftet. Tänk om regeringen hade haft lite verklig omsorg om alla Sveriges barnfamiljer och i stället för att sänka skatten för de rikaste med 13 miljarder hade satsat på barnfamiljer och på dem som faktiskt har det riktigt tufft just nu!

Det hade varit en politik för att hjälpa de mest utsatta i Sverige i stället för dessa löften om en reduktionsplikt, som inte ens branschen själv tror kommer att leda till sänkta dieselpriser.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Joakim Järrebring, för anförandet! Det var så bra att jag faktiskt inte hade tänkt begära någon replik. Men så började Joakim Järrebring att fäkta lite grann på slutet, och då tänkte jag att det i alla fall ska bli rätt i protokollet!

Det handlar alltså om vindkraft, och jag vill få fört till protokollet att min regering har godkänt lika mycket havsbaserad vindkraft på 120 dagar som den rödgröna regeringen gjorde på åtta år. Så sent som i förra veckan tillsattes dessutom ytterligare en utredning för att effektivisera etableringar av havsbaserad vindkraft.

För ungefär ett år sedan röstade vi här i kammaren ned en proposition som kom från Socialdemokraterna om incitament för vindkraft. Det fanns en anledning till att den röstades ned: Vi gillade rätt och slätt inte innehållet. Incitamenten träffade fel.

Har Socialdemokraterna och Joakim Järrebring sett över detta och tänkt på vilka incitament som faktiskt skulle kunna hjälpa? De incitament som fanns med i propositionen riktade sig snarare till grupper än till personer som drabbades på riktigt. Om man ska nå fram är det viktigt att incitamenten träffar rätt - där de behövs.

Har Socialdemokraterna tänkt om i denna fråga så att vi kan hitta rätt vägar fram även där?

Fru talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för frågorna! Jag börjar med vindkraften. Jag är genuint glad att Kristdemokraterna har ändrat retoriken från valrörelsen, där man skrämde folk med stora stålskogar och så vidare.

I stället inser ni nu att vindkraften är den enda lösningen på kort och medellång sikt för att få till de investeringar som är så viktiga om vi ska få framtidens jobb och framtidens tillväxt och därmed också kunna finansiera en god välfärd i Sverige framöver. Så tack för det!

Propositionen som kammaren röstade ned handlade inte om incitamenten. Kritiken från den dåvarande oppositionen gällde just att incitamentsfrågan inte var löst. Propositionen handlade om att kommunerna skulle ge tidigt besked i planprocessen.

Vi tillsatte dock en incitamentsutredning; det är helt riktigt. Den tillträdande regeringen gav ett tilläggsuppdrag, eller snarare ett förändrat uppdrag, till utredningen. Man tog då bort möjligheten för kommunerna att få någon form av ekonomiskt incitament. Även utredaren pekade på att detta var en brist, för man kommer inte hela vägen fram med att skapa rätt incitament.

Jag är mer intresserad av att lyssna på om man från regeringspartierna har tagit till sig utredarens uppmaning att också den frågan behöver lösas. I övrigt ser vi positivt på de förslag som finns från incitamentsutredningen.

Fru talman! Vi har hela tiden stått bakom att vi behöver all fossilfri energi som vi kan få tag på - just för att klara omställningen.

Sedan är vi också tydliga med detta: Vindkraft, ja - men på rätt ställe. Det är ändå väldigt ingripande i människors miljö. Och som vi sa i debatten i går och som jag hade tänkt ta upp i mitt anförande men inte hann handlar det om acceptansen. Det är oerhört viktigt.

När propositionen diskuterades i fjol var regeringsföreträdare ute i medierna, bland annat, och påpekade att man som plåster på såren kanske skulle kunna ge en kommun en simhall för att man etablerar en vindkraftspark. Men om det skulle bli en vindkraftspark hemma hos mig känner jag mig ganska säker på att jag inte hade fått någon simhall i närheten av mig. Den hade hamnat i centralorten, fem och en halv mil bort. Det hade alltså inte hjälpt mig över huvud taget.

Det är viktigt att man möter den som blir drabbad, den som till exempel får fastighetsvärdet sänkt och den som inte kan få bygga på grund av regleringarna som följer med vindkraftsparken. Det är där man först måste sätta in incitamenten för att kunna nå vidare.

Vi tycker fortfarande att det kommunala vetot är jätteviktigt, för som sagt: Acceptansen är A och O om vi ska komma vidare. När det gäller det kommunala vetot vore det intressant att få veta hur det är med detta, för vi vet ju att socialdemokratiskt styrda kommuner har använt sig av det och sagt nej. Hur ställer sig Socialdemokraterna nu, när man inte längre är bunden i regering, till frågan om kommunalt veto?

Fru talman! Det är helt enkelt så här: Att ge ett tidigt besked i planprocessen är inte att ge upp det kommunala vetot. Det kräver bara att kommunerna tar ställning i ett tidigt skede så att man slipper lägga ned en massa tid och pengar i onödan på att ta fram ett projekt för vindkraft för att sedan, i ett sent skede, få ett negativt besked.

Det är oerhört oekonomiskt, och det slösar med samhällsresurser. Därför vore ett tidigt besked i planprocesserna från kommunernas sida bra på många olika sätt.

Vi är helt överens när det gäller incitamenten. Det är självklart viktigt att det finns acceptans för alla former av kraftslag för dem som berörs och som är närboende.

Det finns en anledning till att jag tog upp detta i mitt anförande. Kristdemokraterna - och jag tror också både Moderaterna och Liberalerna - pratar inte bara om kärnkraft numera utan faktiskt också om vindkraftens betydelse. Jag tyckte mig höra det från samtliga företrädare för regeringspartierna. Men det samarbetsparti som regeringen är helt beroende av för att kunna få igenom någon som helst politik i den här kammaren, Sverigedemokraterna, har meddelat att de ska stoppa vartenda vindkraftsprojekt som de kan.

Därför var det viktigt för mig att betona behovet av att alla inser att det är svenska jobb, svensk tillväxt och Sveriges framtida finansiering av välfärden som står på spel om vi inte får fram den elproduktion som vi behöver i närtid.

(Applåder)

0 kommentarer
Kommentarer skrivs under eget namn och stannar på Riksflödet — de skickas aldrig till källan.
Ingen har kommenterat än.
    Här kommenterar ledamöter, statsråd och partier. Är du en av dem, ta över din profil.