Kjell-Arne Ottosson (KD) svarade Rebecka Le Moine i en replik om Naturvård och biologisk mångfald i debatten ”Protokoll 2022/23:105 Tisdagen den 9 maj” den 9 maj 2023.
Rebecka Le MoineMP· i en replikVi hörde i anförandet att det är märkligt när politiker lägger sig i och reglerar något som någon annan äger. Vad skulle vi i så fall kunna reglera? Skulle reglerna bara stanna inom huset? Det blir meningslöst med en…Fru talman! Jag vill börja mitt anförande med att prata om det tillkännagivande, som även regeringspartierna står bakom, som gäller skarven.
Det finns ju sedan förra mandatperioden ett uppdrag som gäller skarven och förvaltningsplaner som på nytt togs upp i motionsflödet under allmänna motionstiden i höstas. Det råder näst intill full samsyn i utskottet, och därmed också i riksdagen, i denna fråga. Även om jobbet till största delen är igång väljer vi att ställa oss bakom dessa motioner för att verkligen visa att stödet är stort - inte minst, fru talman, gentemot EU. Det sades i en tidigare debatt, men även när det gäller detta bör Bryssel adresseras.
EU-kommissionen kom för något år sedan med signaler som visar att kommissionen tolkar fågeldirektivet mer generöst och ger utrymme för jakt i större skala trots att skarven inte är listad som jaktbar art. Trots detta måste vi självfallet kämpa för att flytta skarven till listan med jaktbara arter, så att vi själva i Sverige kan äga ärendet fullt ut. Viltförvaltningen borde vara en nationell kompetens.
Orsaken till att skarven ligger med i detta betänkande är just att den tidigare har varit mer sällsynt och därmed har blivit en del i kampen om den biologiska mångfalden. Numera är det snarare tvärtom - kvävet och fosforn i fågelspillningen tar livet av både träd och markväxter i skarvkolonierna, vilket i sin tur leder till att även andra djur och växter försvinner från området. Det är verkligen inte biologisk mångfald.
I morgon, fru talman, ska vi i miljö- och jordbruksutskottet ha två nya debatter här i kammaren. Den ena handlar om fiskeripolitik, och det skulle förvåna mig väldigt mycket om inte skarven tas upp även där. Den är ett gissel för många, inte minst inom det kustnära och småskaliga fisket.
En annan art som nämns i detta betänkande och som med stor sannolikhet kommer att komma upp i morgondagens debatt är sälen. Vi ser hur flera av våra sälarter ökar i antal, och därmed ser vi att sälnumerären i vissa delar av våra hav blir för stor. Det påverkar inte bara fisket utan även sälarna själva, med bland annat sjukdom som följd.
Vi måste därför fortsätta att jobba för att underlätta förvaltningen av säl, inte minst vad gäller det rigida regelverket runt skyddsjakten. Det gäller förstås även att ha en generös licensjakt där stammarna så kräver.
Tidigare i mitt anförande nämnde jag EU och hur de i hög grad detaljstyr sådant som borde vara svensk kompetens. Vi måste generellt våga bli tuffare gentemot EU i dessa frågor och våga utmana dem kring beslutanderätten oavsett om det rör till exempel viltstammar eller olika slag av skog.
Fru talman! Det är rätt intressant att läsa i betänkandet om de motioner som finns om skogen. Jag noterar att det är väldigt lätt att ha åsikter om skog - särskilt om skog som någon annan äger. Den är extra lätt att ha synpunkter på, för då behöver man inte ta något ansvar själv - inte heller något ekonomiskt ansvar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald
Det har gjorts en del i skogspolitiken. Under den förra mandatperioden gjordes en skogsutredning, och vissa delar av det som kom fram i den var bra. Vi vill gå vidare med arbetet vad gäller skogen i en skogsutredning som bland annat tar upp nationellt fridlysta arter, som tyvärr sätter käppar i hjulet för det hållbara svenska skogsbruket.
Ofta är det så, fru talman, att vi skyller på EU. Det är väldigt enkelt att gömma sig bakom EU. I många fall är det dock faktiskt så att det inte är EU som har gjort fel, utan det handlar om svensk överimplementering. I Sverige vill vi ofta vara Bror Duktig, och vi tar gärna tre steg mer än vad vi egentligen behöver göra när vi ska implementera direktiv.
En sådan fråga rör rapportering av status för arter och naturtyper enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet. Regeringen har nu gett ansvariga myndigheter i uppdrag att ta fram förslag till reviderade referensarealer. Vi i Sverige har förindustriell tid som referenstid, medan de flesta EU-länder har satt tiden för EU-inträdet som referenstid. Självfallet blir det så att vi sätter krokben för oss själva när vi ska gå tillbaka till hur skogen såg ut under förindustriell tid medan de flesta andra EU-länder går tillbaka till tiden för EU-inträdet. Jag ser fram emot att få resultatet av denna utvärdering och utredning för att sedan kunna gå vidare med detta.
Allemansrätten är en annan fråga som tas upp i betänkandet. Även där spretar det mellan motionerna. En sak som är intressant och som vi ser på hur man ska kunna hantera är kommersiellt nyttjande - eller utnyttjande - av allemansrätten. Allemansrätten har en funktion. Vi ser dock tyvärr hur vissa utnyttjar den i kommersiellt syfte, vilket inte var tanken. Vi bör se till att så inte sker och att man kräver att det ska ingås avtal om det är så att allemansrätten ska användas i kommersiellt syfte.
Även jag måste förstås nämna vargen, fru talman. Som värmlänning går det inte att ha en debatt om naturvård och biologisk mångfald, där vargen ingår, utan att nämna detta.
Förra vintern hade vi den största vargjakten i modern tid. Det fanns licens för att skjuta 75 vargar, men bara 57 vargar sköts. Därför har landsbygdsministern nu kallat till sig landshövdingarna för att ta reda på vad som gjorde att antalet i licensen inte uppfylldes. Jag har inte hört hur dessa samtal har förlöpt. Det jag vet är att vi om vi ändrar i det svenska regelverket så att beslut kan tas något senare skulle kunna få en licens som vi faktiskt kan uppnå. Med ganska enkla medel kan vi förändra regelverket så att vi får en mer effektiv licensjakt.
Precis som min kollega Marléne Lund Kopparklint nämnde måste Sverige få till en samförvaltning med Norge. Bägge länderna har skrivit under Bernkonventionen, där länderna säger att de ska ha en gemensam förvaltning eftersom det är en gemensam stam. Jag själv bor 100 meter från den norska gränsen. Hemma hos mig är det rätt tätt med varg, och jag kan garantera att vargarna inte har någon aning om vilken sida av gränsen de befinner sig på eller när de passerar gränsen.
Vi måste få en gemensam förvaltning eftersom stammen är gemensam. Detta är också något som vi jobbar för att få till, och vi har därför kontakt med våra norska vänner. Självfallet ska vargen ha gynnsam bevarandestatus, men det är ingen tvekan om att vi måste fortsätta det arbete som har påbörjats för att sänka vargens numerär.
Detsamma, fru talman, gäller björnstammen. Även där måste vi ta tag i de problem som vi ser, inte minst nu när björnen kommer ut ur idet. Det är ganska generöst med skyddsjakt, vilket är väldigt bra, men vi borde kanske minska numerären så att vi inte får så stora problem som vi har nu.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald
Jag hade egentligen tänkt fortsätta med några punkter till, men jag noterar att min tid närmar sig slutet. Därför, fru talman, vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
(Applåder)
Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.
Både jag och ledamoten Ottosson uppskattar att vara ute i naturen för att paddla kajak, vandra, jaga med mera. Det gör många andra också, vilket blev särskilt tydligt under coronapandemin då folk hittade ut och upptäckte vad den svenska naturen har att erbjuda.
Nu skär regeringen ned ordentligt på detta område, och länsstyrelserna runt om i landet har larmat om konsekvenserna av det. Skötsel och service kommer att upphöra, toaletter kommer att försvinna och broar och spångar kommer inte att underhållas eller byggas. Och vem ska tömma sopkorgarna? Rovdjursinventeringar kommer det inte heller att finnas resurser till.
Den socialdemokratiska regeringens satsning på naturnära jobb kunde också användas för att djurägare skulle få hjälp att sätta upp rovdjursstängsel mot bland annat varg. Kommer djurägarna få betala allt själva nu?
I och med dessa neddragningar försvinner 1 000 statligt finansierade årsarbetstillfällen från Sveriges gles- och landsbygdsområden.
Frågorna är många. Anser ledamoten Ottosson att utvecklingen som länsstyrelserna beskriver till följd av regeringens budget är önskvärd?
Ledamoten sa inte så mycket om biologisk mångfald i sitt anförande trots att det är huvudämnet för betänkandet. Ledamoten får gärna utveckla vad han vill med den biologiska mångfalden.
Fru talman! Tack för frågorna, Malin Larsson! Jag ska försöka besvara dem.
En anledning till att jag nämnde till exempel säl, skarv och varg i mitt anförande är att det är djur som verkligen sätter käppar i hjulet för den biologiska mångfalden. Så ser naturen ut. Vi måste ha balans mellan våra djurarter för att få biologisk mångfald, och det gäller särskilt rovdjuren.
Jag hade tänkt prata mycket mer om skog i mitt anförande, men tyvärr räckte tiden inte till. Är det några som verkligen ser till att vi har biologisk mångfald i skogen är det våra 330 000 enskilda markägare i Sverige som sköter sin skog.
Utmaningen är snarare att här måste staten agera på ett sådant sätt att våra skogsägare kan lita på staten. Tyvärr är vi inte där i dag. Många markägare sköter sina skogar prickfritt, och då blir det höga naturvärden i skogen. Men när de anmäler avverkning blir det stopp eftersom de skött sin skog så bra att det blivit höga naturvärden.
Det borde snarare vara ett defaultläge, alltså att alla sköter sina skogar så att de ger höga naturvärden när det är dags för avverkning. Men problemet i dag är att de inte vågar sköta sina skogar så, för då vet de att när de anmäler avverkning sätter staten stopp för den. Därför vågar de inte sköta skogen så som de skulle göra om de kunde lita på staten.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald
Fru talman! Även när det gäller skogen har regeringen dragit ned så att de som frivilligt vill skydda sin skog inte får någon ersättning. Det är ett stort problem.
Ledamoten Ottosson har också uttalat sig om nedskärningarna på arbetet mot invasiva, främmande arter och beklagat att det blev som det blev. Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och övriga partier i regeringsunderlaget för dock denna politik, och de rättade inte heller till det i vårändringsbudgeten, vilket de borde ha gjort om de liksom jag anser att detta arbete är viktigt.
Varken Sverigedemokraterna eller Kristdemokraterna verkar vilja dra ned på detta viktiga område. Är det Moderaterna och Liberalerna som har drivit budgetminskningarna så hårt att arbetet mot invasiva arter i stort sett kommer att upphöra?
Fru talman! Låt mig först rätta ledamoten Malin Larsson. I vårändringsbudgeten sköt vi till extra pengar just till de skogsägare som vill skydda sin skog. Den som frivilligt skyddar sin skog ska snabbare få ersättning. Vi sköt till extra pengar i vårändringsbudgeten just för att de inte skulle drabbas.
När vi tog över makten i höstas var det snabba puckar från början av oktober till att budgeten skulle läggas fram, och jag ska villigt erkänna att i vissa delar gick det kanske för fort. Därför ska vi i årets budget rätta till sådant som inte blev som det var tänkt.
Frivillighet vid skydd av skog är en bärande del, för då minskar konfliktnivån. Här tror jag att Socialdemokraterna och Kristdemokraterna är helt eniga.
Ja, det blev mindre pengar till arbetet mot invasiva arter än vad jag hade hoppats. Men när jag kollade upp det såg jag att vi följde den rödgröna regeringens långtidsbudget. Eftersom vi har följt den och inte lagt till några pengar kan man ute i landet inte göra det jobb man tänkt göra fullt ut. Vi följde alltså Malin Larssons eget partis budgetförslag och att då skylla på oss blir lite övermaga.
Jag kan garantera Malin Larsson och övriga i salen att är det något vi har spelat in för kommande budget är det att mer pengar ska gå till kampen mot invasiva, främmande arter. Det kan jag lova alla.
Fru talman! Vi hörde i anförandet att det är märkligt när politiker lägger sig i och reglerar något som någon annan äger. Vad skulle vi i så fall kunna reglera? Skulle reglerna bara stanna inom huset? Det blir meningslöst med en folkvald riksdag om vi politiker och lagstiftare inte vågar ta beslut som gynnar samhället i stort.
Ledamoten talade sig varm för de 330 000 skogsägarna och om att skapa tillit, förtroende och långsiktighet. Men det gör man inte genom den ryckighet som regeringen har skapat via sin budget, en budget som regeringen har fullt ansvar för. Man har dragit ned 70 procent på skyddet av värdefull natur. Man har också dragit ned på skötsel av värdefull natur. Det handlar om de pengar som går till markägare som vill något annat med sin skog än att få ett kalhygge. Detta förtroende har man förstört med en budget där man inte satsar på landsbygden. Man tar också bort fler än tusen gröna jobb på landsbygden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald
Det går inte att skylla ifrån sig på detta sätt när man sitter vid makten. Det här är ett svek mot alla dem som behöver stå i kö i åratal för att få sin mark skyddad på frivillig basis.
Fru talman! Ledamoten nämner att man har justerat detta i vårändringsbudgeten. Det räckte till ungefär två avtal, och sedan var pengarna slut. När vi pratar skog pratar vi om stora summor. Inte miljoner utan miljarder behövs för att uppnå långsiktighet och trovärdighet.
Det kommer många initiativ från EU, där regeringen strävar emot. Är ledamoten och Kristdemokraterna beredda att göra en svexit på grund av att man ser detta som nationell kompetens?
Fast när jag hör nivån på debatten undrar jag om vi har tillräcklig nationell kompetens för att fatta sådana stora och viktiga beslut för biologisk mångfald.
Fru talman! Jag tackar Rebecka Le Moine för frågan.
Det blir lite komiskt när en ledamot för Miljöpartiet och en av dem som - vad ska jag säga - uttrycker sig ganska klart och tydligt i många av de här frågorna, står och pratar om förtroende i fråga om skog. Jag reser ganska mycket runt om i landet och besöker många skogsägare. Det är tydligt att det parti som har absolut lägst förtroende i skogsfrågorna inte är Kristdemokraterna. Det är Miljöpartiet. Det är jättetydligt oavsett vilka man besöker. Att då stå och prata om att vi inte inger förtroende i skogsfrågorna blir väldigt märkligt.
Vad vi skickar ut med de förändringar vi gör i politiken är en framtidstro till våra skogsägare att de på nytt ska kunna lita på staten och att de ska våga utveckla sin skog på ett sådant sätt att vi får höga naturvärden utan att de för den skull riskerar att staten kommer och tar det.
Jag vet inte hur ledamoten Le Moine bor, men jag brukar ta exemplet med ett hus: Låt oss säga att du äger ett hus, och så kommer staten och talar om för dig att du inte får använda andra våningen i ditt hus. Du får ingen ersättning, men du får inte gå dit. Hur skulle den vanlige svensken reagera då? Jag tror att det skulle bli ganska rejäla reaktioner. Precis på samma sätt hanterar staten de svenska skogsägarna. I vissa delar kan de få ersättning, men i många delar inte alls. Att ledamoten då står här och pratar om förtroende i skogsfrågor, det förstår jag inte, fru talman.
Fru talman! Jag är övertygad om att ledamoten har varit på många bjudmiddagar med högt uppsatta vd:ar för de största bolagen. Jag har pratat med väldigt många som äger marken, och det är plus minus noll i lönsamhet. I Sverige är lönsamheten för skogsägare bland de absolut lägsta i EU. Det vi gör är att pressa priserna för markägare och skogsägare för att kunna gynna industrierna. På precis sådana bjudmiddagar som ledamoten har varit på får man höra: Rör ingenting, för vi har det precis så gött som vi vill ha det!
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald
Det är stora miljardutdelningar i industrin medan markägarna och skogsägarna går på knäna. Jag får många samtal från oroliga skogsägare som säger att det inte finns någon lönsamhet för dem och att de inte känner någon framtidstro. Speciellt är det så när dessa människor har väntat på en ersättning från staten för ett skyddat område eller för att sköta ett område, och så byter vi plötsligt regering och det finns inga medel, utan de måste börja om och stå i kö i flera år.
Låt oss ta fasta på exemplet som ledamoten nämner. Detta är nämligen också en fråga som har kommit upp när jag har besökt många på landsbygden. De berättar att de köpte sitt hus för den fantastiska skogen, den fantastiska miljön. Nu är den miljö där deras barn har vuxit upp avverkad, och de har ett kalhygge som granne. Det sänker husvärdet, och det sänker livskvaliteten för dessa människor på landsbygden. Men tänk, Rebecka, säger de, om jag hade bott i stan! Då hade jag haft inflytande över vilka färger husen hade fått; jag hade haft inflytande över minsta dass. Men inget sådant inflytande lämnas till personerna på landsbygden. Det finns alltså en stor orättvisa inbyggd i den politik som förs. Jag vädjar verkligen till regeringen och ledamoten att lyssna till alla de röster som finns därute och inte bara på industritopparnas vädjan.
Fru talman! Jag vet inte i vilken ända jag ska börja.
Det är möjligt att Rebecka Le Moine är på många bjudmiddagar hos de stora skogsbolagen. Jag kan villigt erkänna att jag har varit på middag hos ett nätverk vars ordförande sitter här i salen. Vi har nämligen ett skogsindustrinätverk här i riksdagen, och hos dem har jag varit och ätit mat. Den möjligheten har även Rebecka Le Moine. Alla riksdagsledamöter kan besöka skogsindustrinätverket. Där har jag varit, det har jag inga problem med att erkänna. Det är helt öppet och transparent. Några andra bjudmiddagar för stora skogsbolag eller skogsindustrin har jag inte varit på. Möjligtvis ränner Rebecka Le Moine på dessa och dömer därmed andra efter sig själv. Det får vara upp till henne.
Ledamoten pratar om lönsamhet. En del i att lönsamheten inte är så stor som den skulle kunna vara är att den omgärdas av så många lagar och regler. Självfallet är det så att om vi kan förändra dessa i vissa delar skulle det kunna öka lönsamheten ännu mer. Samtidigt pratar ledamoten väldigt ofta om hyggesfritt. Är det något som verkligen skulle sätta skogsägare i konkurs så är det att bedriva hyggesfritt skogsbruk. Då avverkar du några träd då och några träd då, och skogsmaskiner får komma gång på gång. Det kostar väldigt mycket pengar, och de kan inte plocka ut mer än vad det kostar att driva skogen just där och då. Är det något som verkligen tär på lönsamheten är det hyggesfritt.
Slutligen blir det väldigt tydligt vad jag nämnde tidigare om att ha åsikter när någon annan äger skogen, fru talman, när riksdagsledamoten står här och påstår att man som boende ute på landsbygden ska kunna komma och påverka hur andra ska göra med sin egen ägda skog. Det säger allt.
