Återkallelse av svenskt medborgarskap

Utredningen lämnar mot denna bakgrund förslag till nya bestämmelser i lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap, medborgarskapslagen, som innebär att ett svenskt medborgarskap under vissa förutsättningar ska kunna återkallas dels då medborgarskapet förvärvats på felaktiga grunder, dels för personer som dömts för vissa mycket allvarliga brott.

Utredningen har också enligt sina direktiv haft möjlighet att ta upp andra frågor som har samband med de frågor som ska utredas och lämnar även förslag avseende hur processen för fråntagande av medborgarskap bör se ut.

Utredningen har utformat förslagen utifrån den grundläggande förutsättningen att de ska vara förenliga med det förslag till grundlagsändring som kommittén lämnat – respektive med den av regeringen, i sin proposition i december 2025, föreslagna lydelsen av

2 kap. 7 § regeringsformen och den tolkning som regeringen där gör av begreppet statens vitala intressen – samt med Sveriges internationella åtaganden, såsom medborgarskapskonventionen, FN:s konvention om begränsning av statslöshet, Europakonventionen, EU:s rättighetsstadga och barnkonventionen. En ytterligare utgångspunkt vid genomförandet av uppdraget har varit att genomgående beakta allmänna krav på rättssäkerhet och att bestämmelser som möjliggör fråntagande av ett svenskt medborgarskap ska vara tydliga, förutsägbara och effektiva.

Utredningens förslag

Återkallelse på grund av oriktiga uppgifter

Utredningen föreslår att ett svenskt medborgarskap får återkallas från den som – vid tidpunkten för beslutet om återkallelse av det svenska medborgarskapet – också är medborgare i en annan stat och som har förvärvat medborgarskapet genom att medvetet ha lämnat oriktiga, ofullständiga eller annars vilseledande uppgifter, eller på annat sätt handlat otillbörligt, om förfarandet har varit av avgörande betydelse för förvärvet av medborgarskapet. Detta ska framgå av en ny bestämmelse i medborgarskapslagen (14 a §). För att återkallelse ska kunna ske ska det vara fråga om situationer där medborgarskapet inte skulle ha beviljats om de rätta förhållandena hade varit kända eller om det otillbörliga handlandet inte hade förekommit. De oriktiga, ofullständiga eller annars vilseledande uppgifterna kan handla om till exempel identitet eller tidigare brottslighet. Med otillbörligt handlande avses hot, mutor, uppvisande av falska intyg och andra liknande oärliga handlingar. De oriktiga uppgifterna eller det annars otillbörliga handlandet ska kunna tillskrivas den enskilde, vilket innebär att exempelvis otillbörligt handlande som utförts av någon för den enskildes räkning också omfattas.

Återkallelse av ett svenskt medborgarskap kan ske oavsett hur medborgarskapet förvärvats. Barn som fått svenskt medborgarskap från födseln men där uppgiften om föräldraskapet visar sig felaktig, omfattas dock inte av den föreslagna bestämmelsen.

När ett svenskt medborgarskap fråntas någon på denna grund får även hans eller hennes barn som inte har fyllt 18 år fråntas sitt svenska medborgarskap om barnet förvärvat detta samtidigt som föräldern eller på grund av att föräldern varit svensk medborgare. Ett barn ska dock inte kunna fråntas sitt svenska medborgarskap om den andra föräldern har kvar sitt svenska medborgarskap eller om fråntagandet skulle leda till att barnet blir statslöst. Detta föreslås framgå av en särskild bestämmelse i medborgarskapslagen

(14 c §). Vid beslut om återkallelse av ett barns medborgarskap enligt denna bestämmelse ska barnets bästa alltid beaktas.

Utredningens förslag innebär att utgångspunkten är att det svenska medborgarskapet ska återkallas när det har förvärvats genom oriktiga, ofullständiga eller annars vilseledande uppgifter eller genom annat otillbörligt handlande. Beslutet om återkallelse måste dock föregås av en proportionalitetsbedömning. Vid denna bedömning ska enligt förslaget hänsyn särskilt tas till handlandets allvar, hur ingripande en återkallelse blir för den enskilde och hans eller hennes närstående samt hur lång tid som förflutit sedan medborgarskapet förvärvades. Med närstående avses i första hand make/maka eller sambo samt barn till den som åtgärden rör.

Den föreslagna grundlagsändringen i 2 kap. 7 § regeringsformen innehåller ingen tidsgräns inom vilken frågan om återkallelse måste initieras eller beslut om återkallelse fattas. Skälen för återkallelse kan, beroende på situationen, bli svagare ju längre tid som gått sedan det handlande som låg till grund för förvärvet av medborgarskap ägde rum. Samtidigt kan en återkallelse av medborgarskapet vara motiverat även om de förhållanden som låg till grund för beslutet ligger långt tillbaka i tiden. Med hänsyn härtill har utredningen gjort bedömningen att någon fast preskriptionstid (det vill säga en tidpunkt inom vilken återkallelse kan ske) inte bör föreskrivas. I stället föreslås att det av lagtexten ska framgå att det vid bedömningen av om återkallelse ska ske också ska beaktas hur lång tid som förflutit sedan medborgarskapet förvärvades.

Återkallelse på grund av brott – två alternativa förslag

Återkallelse på grund av brott som allvarligt hotar Sveriges säkerhet

Utredningen lämnar två alternativa förslag om fråntagande av det svenska medborgarskapet för den som har begått viss allvarlig brottslighet – och därmed två författningsförslag till en ny bestämmelse i medborgarskapslagen (14 b §) om återkallelse av svenskt medborgarskap på grund av brott. Enligt det ena förslaget, som utgår från begreppet brott som allvarligt hotar Sveriges säkerhet , får ett svenskt medborgarskap återkallas från den som – vid tidpunkten för beslutet om återkallelse av det svenska medborgarskapet – också är medborgare i en annan stat och är dömd för ett brott för vilket det svåraste straff som är föreskrivet är fängelse i fyra år eller mer, eller för förberedelse eller stämpling till ett sådant brott, och som avser brott mot 18, 19, 21 eller 22 kap. brottsbalken, mot terroristbrottslagen (2022:666) eller mot 13 kap. brottsbalken som har syftat till att framkalla fara för Sveriges säkerhet eller att allvarligt hota eller skada centrala samhällsfunktioner. Med brott som har syftat till att framkalla fara för Sveriges säkerhet eller att allvarligt hota eller skada centrala samhällsfunktioner, avses att det endast är sådana allmänfarliga brott där straffbestämmelsen syftar till att skydda Sveriges säkerhet som omfattas av bestämmelsen. Ovan nämnda brott är sådana att de enligt utredningen kan hota Sveriges säkerhet, detta bland annat mot bakgrund av hur innebörden av begreppet Sveriges säkerhet har formulerats i tidigare lagstiftningssammanhang. För att återkallelse ska kunna ske ska det vara fråga om brott som allvarligt hotar Sveriges säkerhet. Detta återspeglas i den föreslagna bestämmelsen genom kravet på att det svåraste straff som är föreskrivet för brottet ska vara fängelse i fyra år eller mer.

Återkallelse av ett svenskt medborgarskap föreslås även kunna ske – under ovan angivna förutsättningar – från den som har dömts för brott som omfattas av Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion och som avser folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelse eller aggressionsbrott.

Återkallelse på grund av brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen

Enligt det andra – alternativa – förslaget till en bestämmelse om återkallelse av svenskt medborgarskap på grund av brott, som i stället utgår från uttrycket brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen , kan det svenska medborgarskapet – förutom för den som har dömts för de brott som redogjorts för i avsnittet ovan om brott som allvarligt hotar Sveriges säkerhet – även återkallas från den är dömd för brott mot 3, 4, 9, 10, 15, 17 eller 20 kap. brottsbalken, vapenlagen (1996:67), bidragsbrottslagen (2007:612), lagen (2010:1011) om brandfarliga och explosiva varor eller lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott, om det svåraste straff som är föreskrivet för brottet är fängelse i fyra år eller mer och brottet har begåtts inom ramen för ett kriminellt nätverk samt allvarligt skadar Sveriges vitala intressen. Av bestämmelsen framgår att detsamma gäller för den som dömts för förberedelse eller stämpling till ett sådant brott.

Sveriges säkerhet får anses vara ett av det mest grundläggande vitala intresse för landet, varför den som har gjort sig skyldig till brott som allvarligt hotar Sveriges säkerhet (exempelvis högförräderi, spioneri och terroristbrott) enligt utredningen även har gjort sig skyldig till brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen. Detsamma gäller den som har dömts för brott som omfattas av Internationella brottmålsdomstolens jurisdiktion och som avser folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelse och aggressionsbrott.

Den ytterligare brottslighet som omfattas av den föreslagna bestämmelsen om brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen utgår från regeringens beskrivning av vilken brottslighet som därutöver omfattas av uttrycket. Av propositionen framgår bland annat att viss allvarlig systemhotande brottslighet som begås inom ramen för kriminella nätverk omfattas. Det vitala intresse som aktualiseras i det sammanhanget är främst statens grundläggande funktion att upprätthålla sitt våldsmonopol. Det kan enligt regeringen till exempel handla om skjutningar, sprängdåd eller andra grova våldsbrott som är av sådan omfattning att det hotar samhällets förmåga att upprätthålla allmän ordning och säkerhet i en viss stadsdel eller ett annat geografiskt område. Att någon begår ett våldsbrott är dock inte i sig tillräckligt för att statens våldsmonopol ska äventyras. Vidare framgår att den organiserade brottsligheten också kan hota demokratin eller rättssäkerheten exempelvis genom allvarliga och omfattande angrepp mot myndigheter eller politiskt beslutsfattande till exempel efter infiltration eller i form av hot eller våld, som innebär en väsentlig negativ påverkan på myndighetens eller den beslutande församlingens förmåga att utföra sin uppgift. Även storskalig och systematisk välfärdsbrottslighet kan, beroende på omständigheterna, omfattas av uttrycket. Vidare framgår av propositionen att bland annat de finansiella strukturer som aktörerna inom organiserad brottslighet har byggt upp i Sverige utgör ett hot mot statens grundläggande funktioner. Den föreslagna grundlagsbestämmelsen omfattar dock inte all brottslighet som begås inom ramen för kriminella nätverk, utan endast sådan som är till allvarlig skada för Sveriges vitala intressen .

Utredningen bedömer mot denna bakgrund att brott mot 3, 4, 9, 10, 15, 17 eller 20 kap. brottsbalken, vapenlagen, bidragsbrottslagen, lagen om brandfarliga och explosiva varor samt lagen om straff för penningtvättsbrott, om det svåraste straff som är föreskrivet för brottet är fängelse i fyra år eller mer och om brottet har begåtts inom ramen för ett kriminellt nätverk samt allvarligt skadar Sveriges vitala intressen, kan utgöra sådan brottslighet som omfattas av regeringens beskrivning av brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen. Bedömningen av om en viss brottslighet har begåtts inom ramen för ett kriminellt nätverk och utgör brottslighet som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen, bör göras genom en helhetsbedömning av vad som framgår av brottmålsdomen.

Att det ska vara fråga om brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen framgår även beträffande detta förslag av kravet på att det svåraste straff som är föreskrivet för brottet ska vara fängelse i fyra år eller mer.

Gemensamt för förslagen om återkallelse på grund av brott

Vad gäller återkallelse på grund av brott innebär kravet på att personen ska vara dömd för brott att brottmålsdomen måste ha fått laga kraft. Den föreslagna regleringen ska gälla för alla svenska medborgare som har dubbla medborgarskap. Vidare omfattas alla slags förvärv av det svenska medborgarskapet av bestämmelsen. Det svenska medborgarskapet kan även återkallas för den som är under 18 år och som har dömts för ett sådant brott som här föreslås.

I den mån försök, anstiftan, medhjälp, förberedelse eller stämpling till de gärningar som omfattas av bestämmelsen är straffbelagt, kan även dessa osjälvständiga brott omfattas av bestämmelsen och leda till återkallelse. För försök, anstiftan och medhjälp ska vid bestämmande av straffet för det osjälvständiga brottet, detta behandlas på samma sätt som ett fullbordat brott. Eftersom särskilda begränsningar gäller i fråga om de maximistraff som får dömas ut vid förberedelse eller stämpling till brott, anges dessa särskilt i den föreslagna bestämmelsen om återkallelse på grund av brott.

Utredningens förslag innebär vidare att ett svenskt medborgarskap även får återkallas från den som också är medborgare i en annan stat och som är dömd för ett brott utanför Sverige som enligt svensk lag motsvarar ett brott som anges i respektive bestämmelse om återkallelse på grund av brott. När det gäller brott som motsvarar de gärningar som allvarligt hotar Sveriges säkerhet krävs det dock att det brott som den enskilde dömts för utanför Sverige allvarligt hotar Sveriges säkerhet. Beträffande brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen måste gärningen vara riktad mot Sverige eller svenska intressen .

Enligt utredningens förslag är utgångspunkten att det svenska medborgarskapet ska återkallas när förutsättningarna för återkallelse är uppfyllda. Beslutet om återkallelse måste dock föregås av en proportionalitetsbedömning. Vid denna bedömning ska hänsyn särskilt tas till handlandets allvar, hur ingripande en återkallelse blir för den enskilde och hans eller hennes närstående samt hur lång tid som förflutit sedan medborgarskapet förvärvades. Med närstående avses, i enlighet med vad som angetts ovan, i första hand make/maka eller sambo samt barn till den som åtgärden rör.

Bestämmelsen är även tillämplig i de fall den dömde är under

18 år. Vid prövningen av om barnets medborgarskap ska återkallas måste dock tas särskild hänsyn till att åtgärden rör ett barn. Utredningen föreslår därför att det av bestämmelsen uttryckligen framgår att barnets bästa alltid ska beaktas vid beslut om återkallelse av medborgarskap.

Processen vid återkallelse av medborgarskap

Utredningen föreslår att Migrationsverket ska vara den myndighet som beslutar om återkallelse av ett svenskt medborgarskap när detta aktualiseras antingen på grund av oriktiga uppgifter eller annat otillbörligt handlande eller på grund av viss allvarlig brottslighet. Detta ska framgå av medborgarskapsförordningen (2001:218) (6 §).

Den föreslagna ändringen av 2 kap. 7 § regeringsformen innebär att det krävs att den fällande brottmålsdomen ska ha fått laga kraft. Migrationsverket har att vid prövningen om återkallelse av medborgarskap på grund av brott utgå från vad som framgår av den lagakraftvunna brottmålsdomen och den bedömning som den allmänna domstolen har gjort av det straffbara handlandet. Om detta har varit sådant att det allvarligt skadar statens vitala intressen är dock en fråga för Migrationsverket att bedöma.

Ett ärende om återkallelse på grund av oriktiga uppgifter eller annat otillbörligt handlande bör inledas hos Migrationsverket så snart det finns anledning till det, det vill säga om Migrationsverket får indikationer på att det kan finnas förutsättningar för att återkalla medborgarskapet. Ett ärende om återkallelse på grund av brott bör inledas så snart som möjligt efter det att brottmålsdomen fått laga kraft. Utredningen har dock inte funnit skäl att särskilt reglera inom vilken tid ett ärende om återkallelse ska initieras.

Utredningen föreslår att om det meddelas dom i mål mot en svensk medborgare som också är, eller kan antas vara, medborgare i en annan stat, och som gäller brott som kan leda till återkallelse av det svenska medborgarskapet enligt utredningens förslag, så ska domstolen inom en vecka från det att domen vunnit laga kraft sända en kopia av domen till Migrationsverket. Skyndsamhetskravet för underrättelsen är föranlett av att det vid prövningen av om en återkallelse av medborgarskapet ska ske, ska beaktas hur lång tid som har förflutit från det att den dömde förvärvade sitt svenska medborgarskap. Ett svenskt medborgarskap får bara återkallas från den som har ett annat medborgarskap när beslutet om återkallelse fattas. Även den omständigheten att det i vissa situationer är möjligt för den dömde att avsäga sig sitt andra medborgarskap i syfte att freda sitt svenska medborgarskap är därför av betydelse.

Den föreslagna underrättelseskyldigheten utesluter inte att Migrationsverket på annat sätt, precis som beträffande utländska brottmålsdomar, får kännedom om en lagakraftvunnen dom avseende brott som kan föranleda återkallelse av det svenska medborgarskapet och att återkallelse kan ske även i ett sådant fall.

Vad gäller handläggningen hos Migrationsverket föreslår utredningen, eftersom en återkallelse av ett svenskt medborgarskap är en mycket ingripande åtgärd, att denna ska vara muntlig om den enskilde begär det och det inte är obehövligt eller särskilda skäl talar emot det. Utredningen föreslår också att den enskilde ska ha rätt till ett offentligt biträde om det inte måste antas att behov av biträde saknas. Vidare ska, när ett barn berörs av ett beslut om återkallelse, barnet ges möjlighet att framföra sina åsikter.

Reglerna i medborgarskapslagen om överklagande kommer även gälla för beslut om återkallelse av medborgarskap. Detta innebär att Migrationsverkets beslut i ärenden om återkallelse ska kunna överklagas till migrationsdomstol.

Eftersom en återkallelse av ett svenskt medborgarskap är ett för den enskilde betungande beslut innebär detta att det är Migrationsverket som har bevisbördan för att förutsättningarna för en återkallelse är uppfyllda. Migrationsverket måste göra sannolikt att förutsättningarna för återkallelse föreligger.

Om Migrationsverket skulle behöva kompletterande information för bedömningen av framför allt om det är fråga om brottslighet som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen, bör myndigheten kunna inhämta information från Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Utredningen föreslår därför att Migrationsverket ska få lämna ut uppgifter till och hämta in uppgifter från Polismyndigheten och Säkerhetspolisen vid prövningen av ärenden om återkallelse av ett svenskt medborgarskap. En ny bestämmelse om detta föreslås införas i medborgarskapsförordningen (7 b §). Utredningen lämnar dessutom ett förslag om en uppgiftsskyldighet i medborgarskapsförordningen (7 c §), som bryter sekretessen mellan Polismyndigheten och Migrationsverket i ärenden om återkallelse av medborgarskap kopplad till förslaget om återkallelse på grund av brott som allvarligt skadar Sveriges vitala intressen.

Utredningen bedömer att gällande bestämmelser om sekretess och personuppgiftsbehandling är tillämpliga även på ärenden om återkallelse av ett svenskt medborgarskap.

Ikraftträdande

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2028. De nya bestämmelserna om återkallelse av medborgarskap på grund av oriktiga uppgifter och annat otillbörligt handlande (samt om fråntagande av barns medborgarskap när den ena eller båda föräldrarna fråntas sitt eller sina medborgarskap) föreslås tillämpas endast i de fall det svenska medborgarskapet har förvärvats efter lagens ikraftträdande. Den nya bestämmelsen om återkallelse på grund av viss allvarlig brottslighet föreslås tillämpas endast i de fall brottet har begåtts efter lagens ikraftträdande.