Amanda Palmstierna

Herr talman! Tack, Roger Hedlund, för ditt svar!

Jag tycker att det vore bättre att vara stolt över att på riktigt få ned kriminaliteten än över att fylla upp våra fängelser. Vi ser att om man hade gått på experternas linje, alltså det de säger är det sätt som vi kan få ned kriminaliteten på, då skulle vi ha varit på en annan plats i dag. Självklart måste de som begår brott tas om hand. Så är det absolut. Men den politik som regeringen för är ju inte det mest effektiva sättet att få ned kriminaliteten på. Det är det vi invänder mot.

Jag tänker också på det här att regeringen hela tiden vill koppla ihop flyktingvågen med kriminaliteten. Jag vet inte om Roger Hedlund läste Dagens Nyheter i morse. Där står det att kommunerna har tackat nej till det här återvandringståget som Tidöregeringen vill se därför att de helt enkelt lever i en verklighet. Hur skulle vi då få våra äldreboenden att fungera och vår sjukvård att fungera? Där finns det ju otroligt många människor som utbildar sig, som jobbar och som bygger det här landet tillsammans med oss. Om vi utvisade dem, vem skulle då ta hand om våra äldre? Kommunerna har ett stort problem med kompetensförsörjning – också moderatledda kommuner i många fall.

Det finns en helt annan väg att gå i ett Sverige där vi kan arbeta tillsammans och lyssna på det som experterna säger. Då skulle vi hamna på en helt annan plats.

Herr talman! Tack, Roger Hedlund, för din fråga!

Vi kan se att regeringen under den här mandatperioden har agerat sent i många olika frågor. Också i den här frågan, gällande utbyggnad av anstalter och häkten, har den agerat väldigt sent. Det är därför vi ser det desperata tilltaget att öppna upp för lättnader i plan- och bygglagen. Regeringen hade kunnat arbeta med det här på ett mer ordnat sätt för länge sedan, tillsammans med de kommuner där det finns samma majoritet som Tidöregeringen har.

Jag vill också säga att regeringens förslag på rättsområdet inte är i linje med vad experter tycker är ett bra sätt att förebygga och minska kriminalitet. Om man tog till sig tillgänglig expertkunskap skulle det se ut på ett annat sätt.

När det gäller till exempel att sätta 13åringar i fängelse, vilket har varit väldigt omdebatterat, tycker vi att det är mycket bättre att de tas om hand inom Sis, där man är van att möta barn och unga och kan erbjuda barn en likvärdig skolgång. När dessa barn är på Sis-hem och får en skolgång tror vi att de har möjlighet att ta sig bort från kriminalitet, i stället för att de är i fängelse där de får bra kunskap i hur de kan fortsätta med kriminalitet. Det blir så att säga ett växthus som gör att det blir ännu mer kriminalitet och en ännu värre situation i samhället.

Om man tar till sig expertkunskapen och det som faktiskt fungerar skulle vi inte behöva vara i dagens situation.

Herr talman, ledamöter och åhörare! Regeringen vill öppna upp för möjligheten att runda plan- och bygglagen och föreslår att regeringen ska få rätt att meddela föreskrifter om undantag från bestämmelser i plan- och bygglagen för att ordna tillfälliga kriminalvårdsanstalter och häkten.

Lagrådet avstyrker regeringens förslag. Man menar att det innebär avsteg från de demokratiska processer som plan- och bygglagen utgår från. Man menar också att konsekvenserna inte är utredda och inte går att bedöma.

Regeringens förslag till undantag från plan- och bygglagen skiljer sig, enligt Lagrådets och enligt Miljöpartiets åsikt, från de undantag som i nuläget finns för extraordinära situationer. Lagrådet menar att de nuvarande undantagen kännetecknas av att de gäller för situationer som är svåra att förutse, till exempel den coronapandemi som drabbade Sverige och världen, medan det aktuella förslaget i huvudsak är en förutsägbar konsekvens av regeringens kriminalpolitik.

Vi i Miljöpartiet avstyrker regeringens förslag att regeringen ska få rätt att meddela föreskrifter om undantag från vissa bestämmelser i plan- och bygglagen. Vi kan inte se att de demokratiska processer som plan- och bygglagen utgår från och det kommunala självstyret, som regeringen i så många andra fall talar sig varm för, kan rundas på det här sättet.

Det förslag som ligger på bordet innebär som sagt att plan- och bygglagen ska kunna rundas inte bara för extraordinära händelser som inte har kunnat förutses utan också när konsekvenserna varit kända sedan länge.

Under den här mandatperioden har regeringen på flera olika sätt ändrat praxis till det sämre. En ny sådan praxis är en forcerad och snabb lagstiftningsprocess där lagstiftningar blir hafsverk och där regeringen har tagit för vana att inte lyssna på experter och Lagrådet när lagförslag tas fram.

Herr talman! Detta går ut över rättssäkerheten. Vi ser en risk att det öppnas upp för en ny praxis där regeringen tullar på plan- och bygglagens demokratiska processer. Då bör man ställa sig frågan: Vad kan nästa steg tänkas bli?

Med det yrkar jag bifall till reservationen.

Herr ålderspresident! Ledamöter! I dag debatterar vi ett lagförslag som syftar till att ge bättre kontroll över vem som äger en fastighet och att hindra att reglerna kringgås när hyresrätter ombildas till bostadsrätter. Vi stöder regeringens förslag. Men det som vi har kritik mot är det som inte finns med i regeringens lagförslag. I utredningen Vem äger fastigheten, som det här lagförslaget utgår från, fanns ett förslag till hyresförvärvslag med. Men det har regeringen valt att inte gå vidare med.

Herr ålderspresident! Jag besökte i går Hyresgästföreningen i Järva, eftersom de ville lyssna till vår bostadspolitik. De frågade mig om just hyresförvärvslagen, för att oseriösa aktörer inte ska kunna lägga händerna på en hyresfastighet. De undrade om det förslaget kommer att komma till riksdagen och beslutas om.

Det är inte konstigt att de frågade; de vet vad de pratar om. I Rinkeby har hyresfastigheter köpts billigt, renoverats så att hyrorna har skjutit i höjden för att sedan säljas till stora vinster. Ni har kanske hört talas om kungen av Rinkeby, som gjorde 1 miljard i vinst 2016.

I dag kan vem som helst ta över fastighetsägaransvaret för en flerfamiljsfastighet utan att det görs någon prövning. Tidigare fanns det en lagstiftning på det området, en lag om förvärv av hyresfastigheter, men den togs bort av en tidigare borgerlig regering 2010.

Nu finns alltså ett färskt utredningsförslag om att återinföra en ny, moderniserad hyresförvärvslag som är anpassad till dagens förhållanden. Men det struntar regeringen i. Man väljer att se bort från detta.

Vi vet att det i dag är mycket svårt att komma åt oseriösa fastighetsägare. Boende vittnar om fastighetsägare som lämnar hyresgäster i fastigheter som är närmast under förfall. Utredningen om skärpta kontroller vid fastighetsförvärv har föreslagit åtgärder för att skärpa kontrollen vid överlåtelser av fastigheter. Syftet är att skydda hyresgäster mot oseriösa överlåtelser av hyresfastigheter och hindra att den svenska fastighetsmarknaden utnyttjas för brottslighet.

Utredningen har föreslagit hur en modern och effektiv förhandsprövning av förvärv av hyresfastigheter kan utformas. Vi anser, i likhet med utredningen, att det ska införas en hyresförvärvslag som är anpassad till nuvarande förhållanden. Fastighetsförsäljningar kan i dag ske genom till exempel överlåtelser av aktier eller andelar där förvärvaren får ett bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen som äger fastigheten.

Fastighetsförsäljningar som sker ska anmälas till kommunen, som inom 25 arbetsdagar ska godkänna förvärvet eller lämna ärendet vidare till hyresnämnden för prövning. Det helt övervägande antalet förvärv av fastigheter kommer att få ett mycket snabbt klartecken, och prövningen kan riktas mot de förvärv där det finns goda skäl att göra en närmare kontroll.

Hyresnämnden ska se på om förvärvaren har förutsättningar och avsikt att förvalta fastigheten på ett godtagbart sätt. De ska se på om den föreslagna förvaltaren har gjort sig skyldig till misskötsel tidigare eller anses vara olämplig att inneha fastigheten och kan påverka människors liv på ett negativt sätt. Det kan till exempel handla om personliga eller ekonomiska förhållanden eller kopplingar till organiserad brottslighet.

Hyresnämnden ska kunna hämta uppgifter från andra statliga myndigheter, som polisen och Skatteverket, och sedan besluta om att antingen ge tillstånd till förvärvet eller avslå ansökan. Om hyresnämnden avslår en ansökan blir förvärvet av fastigheten ogiltigt.

Herr ålderspresident! Vi i Miljöpartiet anser att regeringen ska återkomma med ett lagförslag som är baserat på utredningens ursprungliga förslag men som också tar in relevanta synpunkter från remissvaren. Flera remissinstanser lyfter till exempel oklarheten om hur förvärv genom aktieöverlåtelser ska omfattas av regleringen, eftersom sådana fastighetsaffärer inte genererar ett lagfartsärende. Det behöver tydliggöras hur detta ska hanteras i praktiken. Precis som Boverket anser vi att det behövs en uppföljning av effekter och tillämpning utifrån syftet att hindra oseriösa överlåtelser av hyresfastigheter samtidigt som regleringen inte drabbar seriösa förvärvare negativt.

Herr ålderspresident! Tidöregeringen vill ge bostadsrättsföreningar tydligare möjligheter att neka medlemskap i föreningen om det finns brottslighet i historiken. Men att hela fastigheter kan överlåtas och hamna i händerna på organiserad brottslighet blundar samma regering inför. Återigen sviker Tidöregeringen hyresgästerna. Mitt svar till Hyresgästföreningen i Rinkeby blev tyvärr: Nej, inte den här mandatperioden – Tidöregeringen bryr sig inte om detta. Men mandatperioden är snart slut. Det är dags för en ny regering som gör verklighet av den här hyresförvärvslagen.

Vi i Miljöpartiet anser att alla har rätt till en trygg bostad, oavsett om de bor i villa, bostadsrätt eller hyresrätt. Med det yrkar jag bifall till reservation 2.

Fru talman! Gode män behövs när människor är särskilt sårbara. Som vi har hört gäller det barn utan föräldrar, äldre och vid sjukdom. Det är därför mycket glädjande att vi i dag debatterar lagändringar som syftar till att stärka den enskilda människans rättigheter och till att skapa bättre möjligheter att rekrytera och behålla kompetenta gode män och förvaltare.

Enligt uppgifter från Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare finns det ungefär 128 000 ställföreträdarskap i Sverige i dag, och trenden är ökande – fler behöver ställföreträdare nu än tidigare.

Ställföreträdare kan vara gode män eller förvaltare. I nuläget har inte alla som behöver en ställföreträdare möjlighet att få en sådan på grund av en brist på människor som är villiga att åta sig uppdraget. Anledningar kan vara det administrativa krånglet och bristen på strukturer för att stödja det här uppdraget. Till exempel ingår en ansvarsförsäkring för uppdraget inte i hemförsäkringen och finns inte heller hos kommunen, och det är många som inte känner till detta.

Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare och organisationer som företräder dem som behöver ställföreträdare, som till exempel JAG, alltså Jämlikhet Assistans Gemenskap, har länge förespråkat flera åtgärder för att förbättra inom området. Bland annat har de lyft vikten av just ett nationellt ställföreträdarregister.

I en debattartikel från våren 2025 skriver RFS, alltså Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare, tillsammans med andra organisationer bland annat att ett nationellt ställföreträdarregister innebär att det kan bli enklare och smidigare för ställföreträdare att visa sin behörighet samt för banker, myndigheter och andra aktörer att kontrollera en ställföreträdares behörighet. De skriver att det måste bli enklare för alla att ha och vara ställföreträdare och att det inte ska behöva råda osäkerhet kring vem som har en ställföreträdare, vem som är ställföreträdare och vad ställföreträdaren är behörig att göra.

Utredningen om gode män och förvaltare kom 2021 och lade fram en rad förslag som inkluderade förändringar av bland annat föräldrabalken och ärvdabalken. Idén med ett nationellt ställföreträdarregister fanns också med i utredningen. Det är mycket glädjande att detta nu kommer att bli verklighet, och vi har haft en stor enighet om det. Direktivet omfattade dock inte allt som hade behövt ses över. Flera andra åtgärder skulle behöva göras.

I remissyttrandet skrev Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare också att det krävs en uppdatering av regelverket kring ställföreträdare så att det anpassas bättre till de digitala verktyg som ofta används för att sköta till exempel bankärenden.

Det är alltså bra att idén om ett ställföreträdarregister har tagits vidare, men det kom fram andra bra och relevanta synpunkter under remissrundan, så vi skulle gärna vilja jobba vidare med det här så att det blir ett tryggt, rättssäkert och hållbart system både för dem som behöver ställföreträdare och för dem som är ställföreträdare.

Därmed, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 1.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Fru talman! Ledamöter! Vi står mitt i en klimatkris. Många unga är djupt oroade över de klimatförändringar vi ser i dag, och det är de unga som kommer att leva längst med konsekvenserna. Det handlar om konsekvenser som vi ser redan i dag i form av värmeböljor, översvämningar och livsmedel som blir dyrare på grund av klimatet – kaffe, till exempel. Det kommer även att bli än fler konsekvenser.

Det gäller att vi ser krisen i vitögat och inte lämnar de unga ensamma med känslan av oro. Det gäller också att vi har en plan framåt för hur vi ska minska klimatutsläppen.

En femtedel av Sveriges klimatutsläpp kommer från bygg- och fastighetssektorn. Det är de inhemska utsläppen, och sedan är det också väldigt mycket utsläpp från importerade varor, det vill säga konsumtionsutsläpp. Bygg- och fastighetssektorn spelar med andra ord en nyckelroll i klimatomställningen.

Branschen knuffar också på – läs Fossilfritt Sveriges färdplaner! Där finns många förslag för oss politiker att ta vidare. Läs också debattartiklar från tunga byggbolag! Byggaktörer har gått ut med gemensamma debattartiklar och uppmanat Tidöregeringen att införa skarpa gränsvärden för minskade klimatutsläpp, alltså skarpa klimatkrav. I Danmark finns det ett samarbete som kallas Reduction Roadmap, vilket är en överenskommelse om bindande mål för klimatutsläpp från byggsektorn. I Danmark har byggbranschen varit med i och drivit på beslutsfattandet, och det är något vi borde ta efter i Sverige.

Sverige har dessutom goda förutsättningar: Bygg- och fastighetssektorn har teknik och kompetens att genomföra klimatomställningen, och det finns redan i dag pilotprojekt där man har byggt med låga klimatutsläpp och utan betydande extrakostnader. Vi vet alltså redan hur man bygger med ett halverat klimatavtryck.

Sverige har som sagt goda förutsättningar att lyckas minska utsläppen från byggbranschen och dess materialanvändning. En av våra stora basnäringar, skogen, är en nyckel. Vi behöver självklart ha ett hållbart skogsbruk, men valet av trästomme i stället för stomme av betong och stål sänker en byggnads klimatavtryck med 30–50 procent. Träprodukter som får ett långt liv i byggnader har också stor klimatpotential, och det finns dessutom stor potential i att återbruka stommar, stora byggnadsdelar och andra byggprodukter som annars driver på klimatutsläppen. Det behöver byggas upp ett system för cirkulär hantering av byggnadsmaterial.

Varför händer då ingenting? Branschen knuffar på, och det finns pilotprojekt som visar att detta inte är fantasier utan något som faktiskt redan har förverkligats i mindre skala. Varför händer ingenting? Det korta svaret är att det inte finns några direkta ekonomiska incitament för eller regleringar som driver på det här. Det behövs med andra ord en politisk vilja.

Vad gör då Tidöregeringen i det här fallet? Jo, den sitter på händerna. Gränsvärden för klimatutsläpp, alltså klimatkrav, har varit uppe och vänt flera gånger. Det första vi hörde var att Boverket skulle införa gränsvärden tidigast 2025 och senast 2027. Det senaste beskedet från regeringen är 2030. Boverket ska lämna förslag till regeringen om en utökad klimatdeklaration för nya byggnader som ska gälla 2028 och om gränsvärden för byggnaders klimatpåverkan som ska gälla senast 2030. Men vet ni vad? Det är alldeles för sent.

Att låta detta träda i kraft 2030 innebär fyra förlorade år, särskilt när tekniken och de tekniska förutsättningarna finns redan i dag. Boverket har hållit hearings och lagt fram tre olika förslag. Man har haft mycket dialog, vilket är bra. Det mest ambitiösa förslaget behöver tas vidare och vässas, och det behöver göras nu – inte om fyra år.

Med rätt klimatkrav kan Sverige uppfylla sitt klimatlöfte och leda exporten av hållbar byggteknik. Ambitiösa klimatkrav är inte bara en nödvändighet för att Sverige ska hålla sitt löfte i Parisavtalet. Det stimulerar också teknikutvecklingen för en enorm marknad där Sverige har goda förutsättningar att bli vinnare. Men det behövs som sagt en politisk vilja. Det behövs långsiktiga spelregler som gör det till en konkurrensfördel att ställa om här och nu i stället för att skjuta omställningen på framtiden.

Vi i Miljöpartiet vill se nationella klimatkrav för minskade klimatutsläpp för byggnader i linje med Parisavtalet. De behövs nu, inte om fyra år.

Så kan klimatutsläppen minskas. Så ger vi branschen rätt förutsättningar att ställa om. Så kan bygg- och fastighetssektorns konkurrenskraft stärkas. Så kan vi också skapa jobb i Sverige.

Jag vill yrka bifall till reservation 33 under punkt 18.

Fru talman! Ja, det var just propositionen En mer flexibel hyresmarknad som jag menade.

Jag tycker att det är symtomatiskt. Man vill se till att det kan bli både en anpassad hyra, som kan bli mycket högre jämfört med det system vi har i dag, och ett försvagat besittningsskydd. Man ska alltså inte ha rätt att bo kvar i sin bostad, i sitt trygga hem, på samma sätt.

Det skulle innebära en otrolig försämring av den modell vi har i dag. Det innebär en stor risk att gå fram med dessa förslag för de skulle verkligen kunna leda fram till marknadshyror. På samma sätt är trygghetshyror ett sätt att sminka grisen för att ta fram marknadshyror. Men låt oss lämna det därhän nu.

Jag vill ta upp en annan fråga. Jag tror att vi nu har hört i alla bostadsdebatter att sju av tio vill bo i småhus. Det verkar vara Moderaternas vallöfte och viktigaste bostadspolitik. Ledamoten Josefsson nämnde också Stockholms län.

Därför vill jag nämna att Region Stockholm, som nu har ett bostadskansli, har gjort en undersökning. De har tittat på dem som vill ha villa i Stockholms län. Är man beredd att bo i någon annan typ av boendeform om man får ha gröna kvaliteter? Då säger 75 procent ”Ja, jag vill gärna bo så att jag har en uteplats eller en balkong med gröna kvaliteter”. Det behöver inte vara just en villa, utan man vill ha gröna kvaliteter.

Därigenom kan man spara på mark och minska transporter. Det blir bättre för både klimat och biologisk mångfald och för den sociala samvaron.

Trädgårdsstaden är en väldigt god stadsbyggnadsidé, men inte om den kidnappas i syfte att enbart bygga villor. Därför vill jag ställa en fråga: Är ledamoten Josefsson beredd att driva på för en trädgårdsstad som på riktigt är en trädgårdsstad, där man blandar upplåtelseformer och människor och inte bara kidnappar den för att bygga villamattor?

Fru talman! Tack, ledamoten Josefsson, för anförandet!

Jag kommer inte att upprepa frågan om trygghetshyra och marknadshyra, eftersom jag precis hörde replikväxlingen. Jag instämmer i den hållning i frågan som Miljöpartiets samarbetspartier har.

Jag vill uppehålla mig vid bostadspolitiken som en klassfråga. Jag tycker att det är magstarkt att ledamoten anklagar den rödgröna sidan för att göra bostadspolitiken till en klassfråga.

De senaste reformer som har gjorts innebär att man höjer bolånetaket och sänker amorteringskravet. Senast i dag kunde man läsa i nyhetsflödet att det här gör att priserna på bostadsmarknaden höjs. De som är unga får skynda sig att hinna köpa ett boende innan priserna rusar iväg. Här hade man kunnat ha startlån för förstagångsköpare i stället för att införa den här reformen till alla.

Det här höjer priserna, och då ökar klyftorna. Det gör det svårare för unga att komma in jämfört med om man hade haft ett startlån.

Det finns dessutom en proposition som vi snart kommer att debattera. Förslagen i den blir som att ta in marknadshyror bakvägen. Man lägger fram förslag om en anpassad hyra och om ett minskat besittningsskydd. Detta ser vi med stor oro på, och vi kommer att få debattera detta igen här i kammaren.

Jag undrar faktiskt om det är ett aprilskämt att den rödgröna sidan skulle stå för ökade klassklyftor i bostadsbyggandet och er sida för minskade sådana.

Är ledamoten Josefsson beredd att säkerställa att marknadshyror inte ingår i den proposition som vi snart kommer att bereda i utskottet?

Herr talman! Jag tackar Lars Beckman för följdfrågan.

Intentionen är det inget fel på. Jag håller med om att statsrådet och Tidöregeringen har en mycket god intention. Man kan dock inte bara se till intentionen. Man behöver också titta på själva resultatet: Vad är det som händer ute i verkligheten? Vad är det som landar hos människor, i människors telefoner och i människors vardagsekonomi?

Där ser vi att det har varit en kraftig ökning av denna typ av skuldsättning på grund av dessa lån. Den är nu på nedgång men är fortfarande omfattande och stor. Åtgärderna är helt enkelt inte tillräckliga. Det är det som är min kritik, och det var också det jag framförde till statsrådet: Det är jättebra med den här intentionen, men det behövs ett förbud för att komma ännu längre och för att helt och hållet komma bort från den här marknaden. Den finns fortfarande i dag, och även med de skärpningar som görs kommer det att finnas kvar många problem.

Herr talman! Tack för frågan, ledamoten Beckman!

Det här var ju en fin reklampaus för Tidöregeringens politik. Jag håller med om att det var ett engagerat statsråd. Det var också därför jag i mitt anförande berömde Tidöregeringen för att ha infört skärpningar kopplat till sms-lånen.

Min kritik handlar om att detta är ett så pass stort och omfattande problem att man behöver gå ännu längre. Det här är också ganska symtomatiskt för Tidöregeringens politik: Man kommer en bit, man gör regleringar, men de räcker inte ända fram. Det gäller både telefonförsäljningen och sms-lånen. I vissa fall behöver man helt enkelt ha modet att sätta ned foten och införa ett förbud.

Jag frågade också statsrådet explicit om det handlade om ett förbud mot de här lånen. Nja, det är väl inte riktigt det, menade han, och så kom alla de här olika typerna av regleringar.

Nej, det är inte ett förbud. Den här lånemarknaden kommer att vara mer begränsad men ändå finnas kvar.

Jag anser inte att detta är proportionerligt om vi väger det mot människors behov av skydd, till exempel vid olika typer av psykisk ohälsa eller vid ekonomisk utsatthet som gjort att man tvingats in i skuldfällan. Miljöpartiet tycker att det är rimligt att helt och hållet förbjuda den här typen av lånemarknad. Det finns andra, mycket mer sunda lånemarknader. På så sätt kan vi främja hållbara ekonomiska lösningar i stället.

Herr talman! De senaste åren har vi sett en kraftig ökning av antalet skuldsatta människor som hamnar hos Kronofogden och som är oförmögna att ta sig ur den skuldfälla som de har hamnat i.

De senaste siffrorna, från 2025, visar att skulderna fortsätter att öka i hög takt. Skuldberget har fördubblats under en tioårsperiod, och många av de skuldsatta vittnar om att en bidragande orsak har varit tillgången till snabba sms-lån. De har ofta höga räntor och korta återbetalningstider, och det kan leda till en skuldfälla för dem som tar sms-lån.

Statsrådet Wykman gick ut med ett pressmeddelande och sa att Tidöregeringen hade förbjudit sms-lån, men det stämde ju inte riktigt. Man har gjort skärpningar, absolut, till exempel att låneföretag ska ha banktillstånd. Det finns andra typer av regleringar som man också har gjort, vilket vi i Miljöpartiet tycker är bra, men man har inte infört något förbud.

Jag blev lite nyfiken på hur det ser ut nu – skulle jag kunna ta ett sms-lån? Jag provade faktiskt innan jag kom in här i kammaren, herr talman. På några sekunder hade jag en hel uppsjö av sms-lån att välja mellan, med en ränta på 22 procent och omedelbar utbetalning, och det var inga problem ifall jag hade betalningsanmärkningar. Det finns alltså fortfarande saker som vi behöver arbeta med här.

Vi i Miljöpartiet har väldigt svårt att se behovet av den här lånemarknaden. Om man helt förbjuder sms-lån skulle antalet människor som hamnar i överdriven skuldsättning minska. De som tar sms-lån tillhör oftast ekonomiskt utsatta grupper. Det kan också handla om spelberoende eller psykisk ohälsa. De har svårt att få lån från traditionella banker. Ifall man helt förbjuder sms-lån skulle bättre låneinstitut och mer hållbara ekonomiska lösningar främjas. Vi i Miljöpartiet anser att sms-lån behöver förbjudas.

Ett annat välkänt problem är telefonförsäljningen. Här har vi en gemensam reservation från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Det här är en affärsmetod som har orsakat problem för konsumenter i flera decennier. Konsumentverket har gått på djupet med den här frågan och utrett vad som behövs.

Det är egentligen ingen som vill ha telefonförsäljning, och värst utsatta är sårbara grupper. En stor andel av de uppringda upplever att det är otydligt att det över huvud taget rör sig om ett säljsamtal. Telefonförsäljare upplevs som påstridiga, konsumenter blir stressade att göra köpet och regler för hur avtal ska ingås följs inte.

Regeringen går fram med vissa förslag på det här området, till exempel att operatörer som tillhandahåller telefoni och sms ska vara skyldiga att stoppa samtal och meddelanden som misstänks användas för bedrägerier. Men jag tycker verkligen att regeringen missar chansen att förbjuda telefonförsäljning helt.

Dagens ehandel gör det möjligt för företag att nå konsumenter. Det var annorlunda för 20–30 år sedan, när det inte fanns andra kontaktmetoder. Men som det ser ut i nuläget är det fullt möjligt att nå konsumenter på andra sätt. Om man till exempel får ett mejl kan man läsa det i lugn och ro på sina egna förutsättningar i stället för att bli uppringd när man står mitt i matlagningen, sitter i bilkö eller vad det nu kan vara och stressas att göra ett köp.

Vi tycker att konsumentskyddet här väger tyngre än företagens behov av att marknadsföra sig via telefon. Därför anser vi att telefonförsäljning behöver förbjudas snarast.

Men det är ju inte bara sms-lån och telefonförsäljning som är problematiskt. Konsumentmarknaden är ganska komplex i dag, med ehandel och marknadsföring på sociala medier, så vi tycker att det är viktigt med en bra konsumentvägledning. Det är också något som flera partier har debatterat i dag.

Budget- och skuldrådgivningen är obligatorisk för kommunerna. Det är något kommunerna måste ha. Konsumentvägledningen är däremot frivillig, och många kommuner har avvecklat den. Men konsumentvägledningen och skuldrådgivningen är ju lite av kommunicerande kärl, för i konsumentvägledningen kan man nå människor innan de hamnar i skuld och hjälpa till där.

Det finns en nationell konsumentupplysning. Men skillnaden mellan den lokala och den nationella är att när man kommer till kommunen kan man sätta sig med någon och få hjälp på plats att titta på sitt avtal. Man kan få hjälp med tvistlösning. Man kan ta med sig kontraktet och säga: Det här blev inte alls som jag hade tänkt mig. Har jag möjlighet att ta mig ur det här på något sätt?

Konsumentvägledarnas förening har också långa Excelark där man listar när man har hjälpt människor som har ingått avtal som inte var korrekta. Man har också skrivit upp hur mycket pengar man har hjälpt till exempel gamla damer att spara när de har blivit hjälpta med sin konsumentskada.

Konsumentverket gjorde också en uppskattning för några år sedan av hur mycket pengar det rör sig om. Det är 40 miljarder varje år eller 6 000–7 000 kronor per vuxen och år.

Därför tycker vi i Miljöpartiet att det behöver lagstiftas om obligatorisk kommunal konsumentvägledning. Sedan behöver det utredas vilket stöd kommunerna behöver för att genomföra det här, och där kan man ha den här dialogen. Det kan också hända att mindre kommuner behöver samverka, till exempel, för att få till det.

Det sista jag tänker ta upp i dag är ett annat systemfel som vi vill motverka. Det är planerat åldrande, det vill säga att produkten är gjord för att bli oanvändbar i förtid.

Vi behöver gå över till en konsumentmarknad där produkter är framtagna för att hålla och designade för att kunna repareras. Reservdelar och information ska finnas tillgängliga.

För två år sedan antog EU lagstiftning om det här, Right to Repair eller rätt att reparera. Syftet med lagen är just att det ska bli enklare och billigare för konsumenter att reparera produkter i stället för att slänga dem. Konsumenternas rättigheter stärks, och produkttillverkarnas skyldigheter blir tydligare. Företagen måste designa produkter som är lättare att reparera, lagerhålla reservdelar och se till att det finns information om hur man reparerar produkten. Det rör sig om till exempel mobiltelefoner, surfplattor och bärbara datorer men också om tvättmaskiner, torktumlare och kylskåp – sådant som verkligen är kopplat till människors vardagsekonomi.

Sverige har på sig till och med juli i år att klubba den här lagen i riksdagen. EU införde lagen för två år sedan. Men tror ni att Tidöregeringen då var först på bollen med att driva igenom den här lagstiftningen i Sverige? Nej, det var de inte. De gjorde som de brukar göra med EU-lagar som är bra för miljön, planeten och plånboken – de lägger dem i byrålådan eller papperskorgen.

Det senaste löftet var att lagförslaget ska komma i september, men då är det ju val. EU-lagen kom alltså för två år sedan, så här tycker vi i Miljöpartiet att Tidöregeringen sviker konsumenterna vad gäller både plånboken och planeten. Vi i Miljöpartiet anser att lagen om rätt till reparation behöver införas i svensk lagstiftning omgående.

Med det yrkar jag bifall till reservation 18.

Fru talman! Min fråga går till vikarierande klimat- och miljöminister Johan Britz.

Energieffektivisering är bra för plånboken. Internationella energibyrån pekar på att det behövs snabba investeringar i energieffektivisering som kan ge sänkta boendekostnader på kort sikt.

De senaste åren har priserna på fjärrvärme i Sverige ökat kraftigt, men det har skett i skuggan av ökningarna av kostnaderna för el och fossila bränslen. Tidöregeringen har avvecklat stöd för energieffektivisering och slopar nu målet om att Sverige ska ha 50 procent effektivare energianvändning till 2030 och föreslår i stället några luddiga meningar med oklar uppföljning.

Klimatpolitiska rådet kritiserar den förda politiken och efterlyser kvantifiering, konkreta reformer och incitament.

Mina frågor till ministern är då: Kommer ministern att siffersätta det nya målet? Och kommer ministern att skjuta till rättvisa och snabba energieffektiviseringsstöd som också inkluderar flerbostadshus och särskilt sårbara hushåll med låga inkomster?

Fru talman! Jag tackar ledamoten Farivar för den nya frågan.

När det gäller kvotering är vi nog ändå överens om detta med meritokrati. Miljöpartiet ser strukturella problem, och rapporter och undersökningar visar att trots hög kompetens sitter inte tillräckligt många kvinnor i styrelser. Indirekt kvoteras alltså män med lägre kompetens in. Det vi vill uppnå är alltså riktig meritokrati. Det förekommer diskriminering på grund av kön, ålder och mångfald. Många undersökningar visar detta.

Det allra bästa är om företagen själva kan komma till rätta med detta och jobba strukturellt för att komma bort från diskriminering. Men om vi år efter år ser att det inte fungerar och att kvalificerade kvinnor inte kommer in i styrelser på grund av sitt kön måste något göras. Vi ser att det finns en strukturell diskriminering, och den vill vi komma åt så att det blir verklig meritokrati.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 mars.)

Fru talman! Det var tråkigt att vi inte kunde fortsätta att debattera reduktionsplikten, så vi får helt enkelt prata om de andra hållbarhetslagarna.

När det gäller de små företagen tyckte jag att jag var tydlig i mitt anförande. Här behövs det olika typer av kompetensstöd så att det går att göra detta på ett enkelt vis. Det behövs också nyanser och skalor i regelverket. Vi vill inte ha superhårda krav på de riktigt små företagen, utan här behövs det gummiband i regelverket.

Hur stärker detta stora företags konkurrenskraft? Den frågan hade man kunnat ställa till företagen själva, eller så hade man åtminstone kunnat lyssna på företagen när de vände sig till näringsministern. De ville inte att due diligence-förslaget skulle försämras eftersom de låg långt fram i detta arbete, vilket stärkte deras konkurrenskraft. Om man inte vill lyssna på Miljöpartiet i denna fråga, varför inte lyssna på företagen i stället och höra deras syn på det? Det är sorgligt att Tidöregeringen inte lyssnar på de här proaktiva, tunga och välkända svenska företagen.

Fru talman och ledamöter! Synen på konkurrenskraft har utvecklats över tid. Gammaldags konkurrenskraft fokuserar enbart på låga kostnader, volymer och produktionseffektivitet och har ett ensidigt fokus på regelförenkling medan modern konkurrenskraft fokuserar på hög kompetens, innovation och att skapa unika värden och förmåga att hantera komplexa globala värdekedjor i en osäker omvärld.

Fru talman! Tidöregeringen har missat unika chanser att stärka Sveriges moderna konkurrenskraft. När lagen om tillbörlig aktsamhet, den som ibland kallas företagslag för mänskliga rättigheter, klimat och miljö, förhandlades i EU menade en grupp svenska företag att Sverige, alltså Tidöregeringen, riskerade att underminera den utveckling som har skett vad gäller att företag ska ta ansvar för klimat och miljö och mänskliga rättigheter.

Företagen skrev ett offentligt brev till näringsminister Ebba Busch. Bakom brevet stod bland annat Ericsson, Ica, Ikea och Volvo Cars. De vädjade till näringsministern att inte lobba för de här drastiska försämringarna. Men, fru talman, näringsministern lyssnade inte. Tidöregeringen nådde framgång med sitt lobbande för drastiska ambitionssänkningar.

Likadant gjorde man med lagen om hållbarhetsrapportering. Tidöregeringen har också lobbat för att lagen ska skjutas upp, ett så kallat stop the clock, för att drastiska försämringar ska kunna göras. I EU har ambitionsnivån också rullats tillbaka när det gäller många olika hållbarhetslagar.

Tidöregeringen visar inget ledarskap i EU för klimat och miljö eller för mänskliga rättigheter. Man vattnar ur och försenar såväl i EU som på hemmaplan. Det blir ett race to the bottom.

Förra mandatperioden visade den rödgröna regeringen ledarskap och drev på i EU för en stark lagstiftning för mänskliga rättigheter, klimat och miljö och en stark lagstiftning för hållbarhetsrapportering.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet tycker att Sverige ska ta ledningen och driva på i EU och inte acceptera en drastisk sänkning av hållbarhetsambitionerna som kallas för regelförenkling. Regelförenkling är okej om man kan bibehålla kvalitet och klimat- och miljökrav. Men här handlar det inte om det. Man kallar det för regelförenkling, men egentligen är det drastiska ambitionssänkningar.

Industrin står för en stor del av Sveriges territoriella växthusgasutsläpp och behöver ställa om till fossilfrihet. Klimatomställningen i Sverige är till nytta för såväl klimatet som svensk konkurrenskraft och svensk ekonomi. Men det behövs långsiktiga spelregler som gör klimatomställningen möjlig och förutsägbar.

Sverige borde därför vara en stark röst i EU och verka för ett EU-regelverk som stärker företags hållbarhetsredovisning och för en företagslag för klimat, miljö och mänskliga rättigheter. Småföretag behöver såklart stödjas i arbetet med att ställa om, inte genom att man helt och hållet tar bort detta utan genom olika typer av kompetenssatsningar. Sverige har en historia av att jobba på detta sätt, så det är inga konstigheter. Regeringen borde därför ta nödvändiga initiativ för att ge företagen ett sådant kompetensstöd.

Fru talman! Långsiktiga spelregler för klimatomställningen i Sverige och EU kombinerat med kompetensstöd till små företag hade kunnat stärka Sveriges långsiktiga konkurrenskraft, minska klimatutsläppen och minska vår sårbarhet och utsatthet för händelser i omvärlden. Vi lever ju i en orolig tid. Men Tidöregeringen har försuttit denna chans.

Därmed yrkar jag bifall till reservation 7.

Fru talman! Jag ber om ursäkt! Det är väl kanske lite så att detta har varit ett rött skynke och att jag därför faktiskt råkade höra fel när ledamoten höll sitt anförande. Jag släpper därför den tråden och tar i stället upp hållbarhetsrapporteringen, där jag faktiskt hörde rätt. Jag får väl även skylla på den sena timmen.

När det gäller hållbarhetsrapporteringen kan små och medelstora företag som sagt behöva stöd och hjälp för att kunna införa detta på ett bra sätt. Jag håller verkligen inte med om att detta bara är en administrativ pålaga, utan det är ett sätt att utveckla sin affärsmodell och arbeta innovativt med frågan samt ha en transparens. Det är också ett sätt att se till att företag som faktiskt gör ett bra jobb premieras i stället för att företag som så att säga inte gör sitt jobb ska premieras.

Det här är liksom olika sätt att se på konkurrenskraft. Modern konkurrenskraft bygger på ett långsiktigt värdeskapande där det finns många olika produkter och tjänster kopplat till klimatomställningen, till miljö, till mångfaldsfrågor och så vidare. Man ser också att företag som har en mångfald många gånger är mycket lönsammare. Min åsikt är därför att vi borde jobba mycket mer med de här frågorna, för att stärka företagens konkurrenskraft långsiktigt och inte backa in i framtiden.

Min fråga till ledamoten Rashid Farivar är därför helt enkelt: Varför är Sverigedemokraterna så villiga att sänka företagens konkurrenskraft genom att förhindra och försvåra för dem?

Fru talman! Tack för anförandet, ledamoten Rashid Farivar! Ledamoten tog upp både reduktionsplikt och hållbarhetsrapportering i sitt anförande, och därför måste jag såklart begära replik.

Jag börjar med reduktionsplikten. Nu ser ledamoten väldigt frågande ut, men i alla fall: När det gäller reduktionsplikten är det väldigt olyckligt att Tidöregeringen och Sverigedemokraterna vill låsa in Sverige och människor i ett fossilberoende. Det här att det ska bli billigare vid pump visar liksom på en bensinpopulism, och vi tycker att man verkligen behöver se till att det blir billigare elbilar i stället. Vi ställer oss därför frågande till detta. Jag undrar varför ledamoten är så ivrig att se till att Sverige blir väldigt sårbart på det här sättet.

När det sedan gäller hållbarhetsrapporteringen lyfte ledamoten att det väldigt mycket blir en administrativ börda för företagen. Vi tycker dock att man kan sätta in stöd till små och medelstora företag vad gäller hållbarhetsrapporteringen, för att underlätta för dem att göra detta. Det är ju att långsiktigt stödja företagens konkurrenskraft att jobba med hållbarhetsfrågor på ett framsynt och innovativt sätt, och det är något som väldigt många svenska företag är duktiga på att göra. Varför vill ledamoten göra det svårare för svenska företag att ha en modern konkurrenskraft?

Fru talman! Jag håller helt med om att det är osmakligt att regeringen lägger en valfläskbudget precis det sista året. Det får vi, när vi förhoppningsvis sitter i regering, sedan komma och städa upp efter. Det är ju inte första gången det här händer, utan någonting som vi ser om och om igen.

En liknelse man kan dra gäller den snabba utbyggnaden av häkten och fängelser. Där kör man på för fullt. Men när det gäller att se till att barn inte vräks väntar man fyra år med till exempel obligatoriska hyresgarantier. Man borde verkligen prioritera den här frågan mycket mer. Det är dock inte Alireza Akhondis parti som driver frågan på det här sättet.

Jag ska även svara på hur vi får ihop kalkylen. Många olika åtgärder måste vidtas här. Exempelvis behöver konkurrensen i byggsektorn öka. Det finns tyvärr mycket fusk i byggsektorn. Där behöver vi fler insatser. Det behövs också olika stöd, såsom kreditgarantier och investeringsstöd.

Vi behöver också titta på helheten. Grundmodellen med ett bruksvärdessystem och parter som förhandlar med varandra behöver ligga fast, men den behöver utvecklas. Hyrorna behöver vara rimliga. Det är inte hyresgästerna som ska betala hela byggnationen, utan staten behöver ta ansvar och hjälpa till. Det är en väldigt viktig och tydlig prioritering för Miljöpartiet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 mars.)

Fru talman! Tack, ledamoten Alireza Akhondi, för replik i denna sena timme! Jag tycker att det är ganska lyxigt. Som sist i debatten är man inte alltid van vid att få en replik. Det uppskattas, även om mina kollegor längre ned på talarlistan kanske inte gör det.

Vad gäller hyressättning – oavsett vad man väljer att kalla det – är själva poängen att människor ska få rimliga bostadskostnader. Det är vad vi från Miljöpartiet vill. Man ska kunna bo. Men en högre andel av kostnaderna går till boendet, och vi tycker inte att det är rimligt. Det är detta vi vill åt. Man måste hjälpa människor ur fattigdomen.

Det är också viktigt att det ges incitament för att bygga nya hyresrätter. Men vi tycker inte att man ska kasta ur sig förslag som gör att det blir en väldigt hög hyra. Det är inte rätt väg att gå. Det vore rimligare att i stället skjuta in sig på olika typer av statliga stöd, byggkrediter och så vidare.

En annan sak som inte har kommit upp i kammaren i dag är ökad konkurrens i byggsektorn, vilket är väldigt viktigt. Det är ett spår som man absolut behöver titta på för att få ned kostnaderna.

Låt oss lägga begreppen åt sidan. Vi kan inte ha ett hyressystem där hyrorna skjuter i höjden så att människor inte har råd att bo. Det är det som är det viktiga.

Vad gäller barnvräkningar behöver vi alla jobba tillsammans med frågan. Men det vi debatterar i dag i den här kammaren är vad man kan göra nationellt och vad riksdagen kan göra. Den kommunala politiken får vi diskutera på kommunal nivå. Jag har såklart mycket kontakt med Åsa Lindhagen, som finns i Stockholms stad och som brinner för barns villkor.

Fru talman! Ledamöter! Regeringens politik är inte en arbetslinje. Det är en fattigdomslinje. Regeringens politik är inte en tak-över-huvudet-linje. Det är en fattigdomslinje.

Den vanligaste orsaken till att människor vräks från sina hem är att de inte har kunnat betala hyran. Det har vi debatterat ordentligt här ikväll, och jag vill fortsätta på den tråden.

Förra året vräktes över 3 000 människor från sina hem. Över 800 barn berördes av vräkningar. 7 procent av Sveriges befolkning lever i materiell och social fattigdom.

Ta in det! Är det ett sådant Sverige som vi vill ha?

Tydligen vill Tidögänget det, för de har försämrat akassan och infört en mycket snabbare nedtrappning, som gör att arbetslösa snabbare förlorar stora delar av sin inkomst. De har inte höjt barnbidraget eller underhållsstödet alls trots alla kostnadsökningar. Barnbidraget är nu värt mindre än det har varit på 50 år. När det gäller bostadsbidraget, som vi också har debatterat många gånger här, togs det tillfälliga tilläggsbidraget bort förra året. Barnfamiljerna får mindre i plånboken nu än för ett år sedan. Tidöregeringen skrotade också det statliga investeringsstödet, som fanns för att få fram prisrimliga hyresrätter.

Fru talman! Den vanligaste orsaken till vräkning är att människor inte kan betala hyran. Då behöver vi bredda debatten och utöver hyresrätter och bostadspolitik prata om den samlade kostnadsbilden för människor och om fattigdomen.

På detta vill då högersidan införa marknadshyror. Vissa kallar det trygghetshyror, andra inte. Det är att lägga ut dimridåer att kalla det trygghetshyror. Det är marknadshyror, och detta riskerar att driva upp kostnaderna ordentligt.

Vi i Miljöpartiet vill se ett Sverige som håller ihop. Vi vill minska klyftorna. Vi vill att bostaden ska vara en social rättighet. Alla har rätt till tak över huvudet. Vi vill reformera bostadsbidraget ordentligt så att det inte äts upp av inflationen. Vi vill ta ett statligt ansvar för bostadsbyggande och införa uppgraderade statliga stöd för prisrimliga klimatsmarta hyresrätter.

Karolina Skog, som var miljöpartistisk minister i den rödgröna regeringen, utredde en social bostadsförsörjning och tog fram flera olika förslag. En del av förslagen har regeringen tagit vidare, vilket är väldigt bra. Andra har man inte tagit vidare. Hon tog fram ett förslag om obligatoriska hyresgarantier, alltså att kommunen ska garantera att hyran kan bli betald. Det är ett väldigt viktigt förslag som sänker trösklarna för människor att komma in på hyresmarknaden. Men det förslaget väntade regeringen i fyra år med att införa. Nu har vi hört argumentet om det kommunala självstyret. Jag tycker inte att det håller att regeringen väntar till kvart i tolv med att införa det här förslaget – under valrörelseåret och egentligen efter propositionsstopp. Hade det varit prioriterat hade man lagt fram det tidigare.

Karolina Skog lade också fram ett förslag om att de krav en hyresvärd får ställa ska regleras så att de är rimliga sett till den sökta lägenheten. Det är svårt för många att komma in på hyresmarknaden trots betalningsmöjligheter just för att de krav hyresvärden ställer är orimligt höga. Det är någonting som behöver regleras. Det ska vara lika över landet. Vi i Miljöpartiet vill att den här regleringen genomförs.

Fru talman! Jag vill också prata om renoveringar och hyresgästers delaktighet. Hyresgästers ställning i samband med renoveringar måste stärkas. I höstas gjorde Hem & Hyra en granskning som visade att hyresgäster som regel förlorar överklaganden i hyresnämnden när det gäller renoveringar. Man tvingas alltså på renoveringar som man inte vill ha. Vi har sett exempel på utrivna och sedan totalrenoverade kök och badrum som har inneburit en chockhöjning av hyran och som har varit emot hyresgästers vilja. Det blir renovräkningar.

Ett ökat inflytande för hyresgäster skulle sannolikt leda till att de renoveringar som genomförs skulle vara mindre omfattande.

Fru talman! Nödvändiga renoveringar behöver förstås göras. Men att tvingas in i standardhöjningar som inte behövs och som inte är efterfrågade är inte okej.

Med bruksvärdet försöker man ringa in en bostads praktiska värde för en hyresgäst, och bruksvärdet ligger till grund för sättandet av en skälig hyra. Men bruksvärdessystemet behöver ses över så att man ökar resurseffektiviteten och förstås ser till att människor inte tvingas få chockhöjda hyror.

Det är tyvärr många fastighetsägare som inte återbrukar fungerande inredning från till exempel kök och badrum när de renoverar. De har inte riktigt incitament till att göra det. Men om de i stället kör med slit och släng och river ut helt och hållet och gör nytt blir det ett högre bruksvärde, som sedan ligger till grund för hyresförhandlingarna. Och då blir det högre hyra.

Det finns exempel på renoveringar där gammal kvalitet och design har bytts ut mot sämre kvalitet, följt av höjd hyra. Men det finns också exempel på motsatsen, där hyror kunnat hållas nere med en varsam renovering av äldre köksskåp och originaldetaljer. Det finns alltså goda exempel på att man kan göra det här.

Vi i Miljöpartiet anser att regelverket behöver ses över för att stärka hyresgästers ställning vid renovering och för att förtydliga att bruksvärdessystemet ska gå bättre hand i hand med en ökad resurseffektivitet.

Fru talman! Det sista spåret jag vill ta upp i dag i debatten – och som finns i betänkandet – är delningsboende. Det handlar om att bo tillsammans med gemensamma ytor.

Genom livet finns det många tillfällen när man har behov av att se över sitt boende och när traditionella boendeformer kanske inte riktigt passar. Det kan vara när man ska plugga och behöver byta bostadsort och förlorar sitt vanliga sociala sammanhang. Det kan vara när man har förlorat sin partner på ålderns höst och gärna vill ha spontant socialt umgänge.

Att bo i ett delningsboende kan vara en livsstil eller något man trivs med under en del av livet. Det är inte för alla, men det är en pusselbit som i stora delar saknas på dagens bostadsmarknad. Vi behöver stärka detta.

En kollektiv bostadslösning ger flera fördelar när det gäller ökade sociala möjligheter. Men den ger också ekonomiska och klimatsmarta fördelar, för man delar på boyta, inredning, hushållsapparater och så vidare.

En form av delningsboende innebär att man har ett privat rum och ett privat badrum. Sedan delar man på kök och vardagsrum. Det är väldigt viktigt att städningen ingår i hyran och att det finns en relationell förvaltning, som man kallar det. Annars kommer det inte att fungera.

När det gäller att till exempel bygga om kontorsfastigheter till bostäder skulle det innebära många fördelar vid byggande av delningsboenden, för det är lättare att utforma en planlösning för delningsboenden i gamla kontorsfastigheter. Då slipper man tulla på detta med dagsljus och tillgänglighet, som ju Tidöregeringen har lagt fram förslag om.

Men det finns juridiska hinder som gör det svårt att etablera och driva delningsboenden i Sverige. Regelverket är otydligt och förlegat. Det skapar en osäkerhet både för de boende och för bostadsföretag.

Det kom en dom 2024. Där prövades hyran för en tidigare boende i en typ av delningsboende med bland annat delat kök och vardagsrum. Hyresnämnden bedömde i det fallet att det skulle likställas med en andrahandsuthyrning av en traditionell lägenhet. En sådan bedömning försvårar och kan sätta stopp för många kommersiella delningsboenden.

Fru talman! Det här regelverket behöver ses över. Det behövs en tydlig juridisk definition. Regelverket behöver tydliggöras för att öka tryggheten och stärka skyddet för både hyresgäster – med rimliga hyresnivåer – och hyresvärdar, så att det går att driva delningsboenden.

Vi i Miljöpartiet har länge kramat kollektivt boende och delningsboenden. Vi tycker nu att regelverket behöver tydliggöras så att man kan lägga till en pusselbit som saknas på bostadsmarknaden – för att stärka hyresgästers trygghet, för att minska klimatutsläppen och för att motverka ensamhet.

Fru talman! Jag står bakom alla våra motioner, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till reservation 6.