Paulina Brandberg

Fru talman! har frågat mig hur jag ska säkerställa att Arbetsmiljöverket ges tillräcklig kapacitet för sin tillsynsverksamhet för att kunna möta den utveckling som Norrbottens län befinner sig i.

Jag vill börja med att tacka för frågan och säga att jag delar engagemanget. En prioriterad fråga för regeringen är att främja industrins gröna omställning. Detta innefattar självklart ett parallellt arbete i syfte att skapa förutsättningar för en god arbetsmiljö för arbetstagarna.

En helt central utgångspunkt för regeringens arbetsmiljöpolitik är att ingen ska skadas eller mista livet till följd av sitt arbete. I det ligger att ge myndigheterna så goda förutsättningar som möjligt att genomföra sitt uppdrag på ett bra sätt. Under flera års tid har Arbetsmiljöverket fått permanenta tillskott för att stärka sitt tillsynsarbete och genomföra fler arbetsmiljöinspektioner. Arbetsmiljöverkets förvaltningsanslag är högre för 2024 än det var för 2023, och detta anslag får användas för bland annat arbetsmiljöinspektioner.

Det grundläggande syftet med Arbetsmiljöverkets tillsyn är att kontrollera att arbetsgivare lever upp till arbetsmiljölagstiftningen. Enligt Arbetsmiljöverkets instruktion ska tillsyn främst planeras med utgångspunkt i analyser av arbetsmiljörisk och risk för att aktörer medvetet bryter mot regelverket. Hur detta arbete utförs, vilka kategorier av anställda och vilket antal anställda som ska utföra tillsynen är dock något som Arbetsmiljöverket självt har att planera och besluta om. Jag förutsätter att Arbetsmiljöverket fullgör sina uppgifter på ett effektivt, välavvägt och ändamålsenligt sätt, inte minst på tillsynsområdet.

Utöver sin ordinarie inspektionsverksamhet samordnar Arbetsmiljöverket även myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet. I samverkan deltar ytterligare åtta myndigheter med både personal och analyskapacitet. Från arbetslivskriminalitetscentret i Umeå planeras inspektioner av arbetsplatser för Västerbotten och Norrbotten, och vid dessa inspektioner deltar även personal från de andra myndigheterna. De gemensamma inspektionerna ger ett mervärde jämfört med om myndigheterna enbart skulle driva arbetet mot arbetslivskriminalitet inom den egna organisationen.

Vad gäller arbetslivskriminalitet gav regeringen i december 2023 ett förlängt uppdrag till de samverkande myndigheterna att under 2024 fortsätta sitt tidigare uppdrag. Regeringen avser att senast under tredje kvartalet 2024 återkomma med ett förnyat uppdrag. Delegationen mot arbetslivskriminalitet ska, i enlighet med sina direktiv, redovisa en uppföljning och analys av myndigheters samverkan senast den 23 februari 2024. Det förnyade uppdraget ska beakta förslagen i delbetänkandet och innebära ett effektivare genomförande av regeringens prioriteringar. Bland annat ska arbetet slå hårdare mot den kriminella ekonomin, organiserad brottslighet i företagsmiljö och människoexploatering genom arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Frågan om Arbetsmiljöverkets tillsynskapacitet är viktig, och jag kommer naturligtvis att fortsätta att aktivt följa frågan.

Fru talman! Om vi ska börja med resurserna till Arbetsmiljöverket: Regeringen har tillskjutit resurser, och jag har också fått besked från Arbetsmiljöverket att de avser att anställa fler arbetsmiljöinspektörer för att kunna genomföra det uppdrag man har fått av regeringen, det vill säga att genomföra fler fysiska och oanmälda kontroller.

I resursfrågan kan jag också konstatera att det i Socialdemokraternas regeringsunderlag finns både partier som vill höja anslagen och partier som vill sänka anslagen till Arbetsmiljöverket. Vad resultatet skulle bli om Socialdemokraterna satt i regeringen är alltså skrivet i stjärnorna.

Jag vill dock tacka Teresa Carvalho för debatten. Jag hoppas att vi kommer att kunna fortsätta diskussionen framöver. Det är mycket som händer i närtid i och med diskussionen med parterna och de olika uppdrag som kommer att redovisas både från Myndigheten för arbetsmiljökunskap och från Arbetsmiljöverket, och regeringen kommer som sagt inte att utesluta några åtgärder. Vi kan nämligen aldrig acceptera som ett normalläge att så många människor såväl dör som blir skadade och sjuka på och av jobbet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite magstarkt av Teresa Carvalho att påstå att arbetslivskriminaliteten är en blind fläck i Tidöavtalet och att det är en bortglömd del av regeringens politik. Det här är en regering som på alla sätt växlar upp arbetet mot den organiserade brottsligheten. Detta syns inte minst i vår budget.

Fru talman! År 2022 hade vi inte ett enda åtal i Sverige gällande människohandel. Jag arbetade 2022 som åklagare med fokus på människohandel, och jag kan berätta att det inte berodde på att vi inte hade någon människohandel till Sverige. Vi har en omfattande människohandel till Sverige just inom de branscher som är mest utsatta för arbetslivskriminalitet, så man kan ju fråga sig varför vi inte har några åtal. Jo, på grund av att vi har en skenande brottslighet som har satt rättsväsendet under en oerhörd press.

Fru talman! År 2012 hade vi samma antal poliser i förhållande till befolkningsmängd som vi hade 2022. Trots den skenande brottsutvecklingen gjorde Socialdemokraterna ingenting för att se till så att rättsväsendet kunde anpassa sig efter denna utveckling och se till att mota tillbaka både gängkriminaliteten, som det är mycket fokus på i debatten, och även annan brottslighet som är kopplad till den utveckling vi har.

Regeringen växlar upp det arbetet, för just att komma åt arbetslivskriminaliteten, om vi pratar om den frågan, är helt avgörande för att vända utvecklingen och få bort de oseriösa aktörerna som dels utsätter sina arbetstagare för enormt stora risker, dels konkurrerar ut de seriösa aktörerna på vår arbetsmarknad.

Fru talman! I övrigt vill jag upprepa det jag tidigare har sagt, nämligen att regeringen inte utesluter några åtgärder framåt. Det finns dock saker och ting som är på gång. Jag ska träffa arbetsmarknadens parter i nästa vecka. Vi har också ett uppdrag till Mynak, som just nu gör en utvärdering av systemet med sanktionsavgifter. Det är en redovisning som jag kommer att motta i mars i år. Jag kommer självklart inte att föregripa den på något sätt, utan den kommer jag att noga ta till mig när den väl kommer för att se om det finns någonting som vi behöver åtgärda i det avseendet.

Fru talman! Eftersom jag inte bara är biträdande arbetsmarknadsminister utan också Sveriges jämställdhetsminister vill jag passa på att poängtera att nu när vi pratar mycket om dödsolyckor är det jätteviktigt att vi inte glömmer dem som dör och blir sjuka av jobbet. Där har vi en majoritet kvinnor, medan majoriteten av dem som dör på jobbet är män.

Här finns en tydlig jämställdhetsaspekt, och det är viktigt att vi i vårt arbete framåt med de åtgärder som vi vidtar inte missar dem som blir sjuka och dör av jobbet. Det är lätt att det hamnar i skuggan här.

Fru talman! Även detta är en fråga som vi har diskuterat tidigare i kammaren. Men det är absolut en viktig fråga, så jag fortsätter gärna att diskutera den.

När det gäller arbetet med att minska dödsfallen på våra svenska arbetsplatser måste vi se vad denna fruktansvärda utveckling beror på. Det är någonstans där kärnan ligger.

Vi ser att vi har utmaningar. Det handlar bland annat om att vi måste göra det lättare att göra rätt. De flesta arbetsgivare på svensk arbetsmarknad vill göra rätt. De vill ha en bra och god arbetsmiljö för sina anställda. Vi måste se hur vi på olika sätt kan underlätta det arbetet för dem. Det gör vi bland annat genom det uppdrag som vi har gett om hur vi kan få fler lokala skyddsombud, som vi pratade om i förra debatten.

Vi måste dock också se att det finns arbetsgivare som inte vill göra rätt, som medvetet fuskar och begår brott. De gör avsteg från säkerhetsarbetet på ett medvetet sätt på bekostnad av arbetstagarnas liv och hälsa.

Om vi analyserar varför det ser ut som det gör just nu kan vi se att vi har en ansträngd ekonomi. Vi har en byggbransch i kris. Det är inte svårt att föreställa sig att det påverkar dödstalen att vi helt plötsligt får en tuffare situation för våra byggbolag. Det blir svårare och svårare för de seriösa arbetsgivarna att konkurrera med de oseriösa arbetsgivarna.

Regeringen växlar upp detta arbete rejält. Jag ska säga att det var positivt att den förra regeringen tog initiativ till center mot arbetslivskriminalitet. Ett sådant center hann öppnas innan denna regering tillträdde, och vi har nu installerat sådana center i samtliga polisregioner i Sverige.

Det som den förra regeringen inte gjorde trots att man satt åtta år vid makten var att riva ned de sekretesshinder som finns mellan myndigheter och som gör att det myndighetsgemensamma arbetet haltar i dessa frågor. Detta är akut och fullständigt avgörande. Om vi ska ha ett effektivt arbete mot vår arbetslivskriminalitet och om vi ska komma åt de oseriösa aktörerna räcker det inte att man har skrivborden bredvid varandra i dessa center mot arbetslivskriminalitet. Man måste man också kunna utbyta information med varandra. Regeringen kommer i närtid att riva dessa sekretesshinder för att vi ska kunna växla upp arbetet på ett sätt som är effektivt på riktigt.

Apropå kriskommission kommer jag i nästa vecka att ha möte med arbetsmarknadens parter för att på riktigt lyssna in vad de ser som nödvändiga åtgärder. Jag har haft kontakter med dem även tidigare under mandatperioden, men nu ska vi ha fokus just på frågan om dödsolyckor. När det gäller vilka åtgärder vi vidtar framöver kan jag säga att regeringen ser att detta är en akut situation. Vi utesluter inga åtgärder framöver, men jag kommer först att lyssna in vad parterna ser som nödvändiga åtgärder - både på arbetsgivarsidan och på arbetstagarsidan.

Fru talman! Teresa Carvalho har frågat mig om jag och regeringen kommer att ställa oss bakom förslaget om en kriskommission för byggbranschen och vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att minska dödsfallen i arbetslivet.

Jag vill börja med att tacka Teresa Carvalho för engagemanget i dessa viktiga frågor, ett engagemang som jag och den övriga regeringen fullt ut delar. Det är viktigt att vi, över partigränserna, har en samsyn i grunden i dessa allvarliga frågor, och det är en förutsättning för att kunna ställa tydliga krav på alla aktörer i arbetslivet.

Varje dödsolycka är en tragedi för de inblandade och oacceptabel för ett modernt arbetsliv. Ingen ska behöva dö på eller av jobbet. År 2023 innebar, med totalt 65 döda på våra arbetsplatser, ett mycket tungt och sorgligt facit, och en omskakande påminnelse till alla aktörer.

Det förtjänar att upprepas att det är arbetsgivaren som har arbetsmiljöansvaret enligt arbetsmiljölagstiftningen. Vid Arbetsmiljöverkets inspektioner av dödsolyckor kan det ofta konstateras att det har funnits brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet, att det inte har gjorts ordentliga riskbedömningar för det arbetsmoment som skulle utföras eller att säkerhetsåtgärder inte har vidtagits eller har varit bristfälliga.

Arbetsgivare måste förebygga både dödsolyckor och de arbetsmiljörisker som leder till ohälsa på längre sikt. I detta arbete är det mycket viktigt med kunskap om arbetsmiljö och om var riskerna finns samt hur dessa kan förebyggas.

Regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att minska antalet dödsolyckor i arbetslivet.

Här kan nämnas att regeringen har bett Arbetsmiljöverket att återrapportera vilka åtgärder de har vidtagit för att öka antalet fysiska oanmälda inspektioner, för att öka möjligheten att upptäcka arbetsgivare som har brister. Jag kan tillägga att Myndigheten för arbetsmiljökunskap i mars månad ska leverera en utvärdering av användningen av sanktionsavgifter till regeringen. Jag ser fram emot att ta del av den utvärderingen.

När det gäller den specifika frågan om vad Teresa Carvalho betecknar som en kriskommission för byggbranschen menar jag att styrkan i arbetsmiljöarbetet är att först och främst lyssna på dem som besitter en bred och omfattande kunskap om hur arbetsmiljöfrågor hanteras i praktiken och nära verksamheterna. Jag har därför kallat till mig representanter för arbetsmarknadens parter i de berörda branscherna för att lyssna in vad de ser som viktigt att göra, på såväl kort som lång sikt, för att vända den här utvecklingen.

Fru talman! Jag blir lite perplex. Man kan ju läsa innantill vad regeringen har gett för uppdrag, och det står uttryckligen att det ska ske inom ramen för gällande författning. Ändå påstås i debatten att detta inte kan tolkas på något annat sätt än som att vi egentligen menar något helt annat än vad som står i regeringsbeslutet.

Jag skulle vilja påminna Teresa Carvalho om att det är vi i regeringen som innehar regeringsmakten. Om vi hade velat besluta något annat än det som står i beslutet hade vi förstås skrivit det. Vi har ju makten att göra det. Men nu har vi alltså inte gjort det.

Om man vill veta vad regeringen har för avsikt med sitt beslut räcker det att läsa innantill. Det är det som står i beslutet som är regeringens politik och det som regeringen har gett i uppdrag till Arbetsmiljöverket. Jag ser som sagt fram emot att ta emot resultatet av det här arbetet från Arbetsmiljöverket den 30 april i år.

Därmed tackar jag för dagens debatt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Till att börja med vill jag förtydliga att jag står här i rollen som statsråd och talar för den politik som regeringen driver. Den här interpellationen rör ett regeringsbeslut som regeringen fattade i september. Det är också en fråga som vi har diskuterat här i kammaren. Jag svarade på en interpellation från Ciczie Weidby om precis samma ämne i oktober förra året, och jag har också haft diskussioner med Teresa Carvalho om exakt samma fråga när vi hade en särskild debatt här i riksdagen om dödsolyckorna, men jag förtydligar gärna igen vad det uppdrag som regeringen har gett gäller.

Den här regeringen ser det nämligen som otroligt oroväckande att det blir fler och fler arbetsplatser som står utan lokala skyddsombud. Vi tycker att de lokala skyddsombuden har en viktig roll i det dagliga arbetsmiljöarbetet ute på våra arbetsplatser. Regeringen har därför sett det som nödvändigt att vidta åtgärder för att fler ska vilja engagera sig som skyddsombud.

Som Teresa Carvalho mycket väl känner till har vi i dag en ordning där vi har två sätt som skyddsombud kan förordnas på. Det finns icke-fackliga skyddsombud och det finns fackliga skyddsombud. Regeringen har inte velat göra några begränsningar i uppdraget, utan vi tycker att det är viktigt att se hur vi över huvud taget kan få fler skyddsombud. Det är mot denna bakgrund som vi har gett uppdraget. Vi har uttryckligen skrivit att det inte ska vara några begränsningar, utan det ska avse både de fackliga och de icke-fackliga skyddsombuden.

Jag som statsråd och regeringen är såklart medvetna om att det är olika regelverk för de fackliga och de icke-fackliga skyddsombuden. De skyddas av olika lagar - de fackliga skyddsombuden skyddas av förtroendemannalagen medan de icke-fackliga har sitt skydd i arbetsmiljölagen, som ger ett svagare skydd. Det är helt korrekt.

Vi tycker dock att den här situationen är akut, och frågan om arbetsplatsolyckor och säkerhet på arbetsplatser har också blivit ännu mer aktuell sedan det här uppdraget gavs. Jag vill därför förtydliga vad uppdraget innebär. Vi har inte gett i uppdrag att ändra i någon gällande författning, utan det är ett uppdrag som enbart syftar till att se hur vi kan få fler skyddsombud på våra arbetsplatser.

Jag kan bolla tillbaka frågan till Teresa Carvalho. Driver Socialdemokraterna frågan om att ändra i nuvarande författningar och ta bort de icke-fackliga skyddsombuden? Vilka konsekvenser ser man att detta skulle få, med tanke på att vi då skulle få ännu färre lokala skyddsombud på våra arbetsplatser?

Fru talman! har frågat mig om jag och regeringen avser att ändra den nu gällande ordningen för hur lokala skyddsombud som huvudregel utses.

Jag vill börja med att tacka Teresa Carvalho för engagemanget i frågan. Jag är övertygad om att vi båda delar uppfattningen att skyddsombuden spelar en mycket viktig roll för ett välfungerande arbetsmiljöarbete för trygga och säkra arbetsplatser.

Regeringen gav den 14 september 2023 Arbetsmiljöverket i uppdrag att lämna förslag som kan leda till att fler arbetstagare vill engagera sig i rollen som skyddsombud. Uppdraget ska redovisas senast den 30 april 2024.

Bakgrunden till uppdraget är den oroväckande utveckling som innebär att allt fler arbetstagare arbetar på arbetsplatser som saknar skyddsombud. Ett viktigt led i ett välfungerande lokalt arbetsmiljöarbete är därför att fler tar steget till att engagera sig som skyddsombud och att fler vill stanna längre i rollen som skyddsombud.

Det finns i dag för många arbetsplatser som saknar skyddsombud. Därmed följer också att det finns för många arbetsplatser där risken är stor att det finns brister i det viktiga arbetet med att identifiera risker för arbetsrelaterad ohälsa, dödsolyckor och andra allvarliga olyckor.

Av det fullständiga uppdraget, som finns att läsa på regeringens hemsida, framgår att det inte ingår i uppdraget att lämna förslag på författningsändringar. Uppdraget innebär alltså ingen förändring av arbetstagarorganisationernas rätt att med stöd av arbetsmiljölagen utse skyddsombud. Uppdraget innebär inte heller någon förskjutning som innebär att skyddsombud ska kunna utses av arbetsgivaren.

Enligt arbetsmiljölagen (1977:1166) utses skyddsombud i princip alltid av den lokala arbetstagarorganisationen, som är eller brukar vara bunden av kollektivavtal i förhållande till arbetsgivaren. Men det framgår också uttryckligen av arbetsmiljölagen att skyddsombud i vissa fall kan utses direkt av arbetstagarna. Det finns inte något lagkrav på att ett skyddsombud ska vara medlem i en arbetstagarorganisation.

Enligt uppdraget ska Arbetsmiljöverket under genomförandet föra dialog med arbetsmarknadens parter och andra samhällsaktörer som myndigheten bedömer relevanta. Jag ser fram emot att ta del av resultatet av detta arbete och Arbetsmiljöverkets redovisning av uppdraget.

Fru talman! Jag ska inleda mitt slutanförande på samma sätt som jag inledde mitt förra anförande, nämligen att jag tycker att det är fascinerande att det inte verkar som att den andra sidan lyssnar på vad man säger. Jag sa inte ett enda ord om barnbidraget i mitt förra anförande, eller att det inte skulle spela någon roll. Det jag pratar om är att vi behöver bekämpa inflationen, för om vi inte gör det blir vilka pengar som helst som vi har i våra plånböcker eller på våra bankkonton inget värda.

Jag pratade också om konkreta åtgärder - inte bara löst flum - för att nå gruppen utrikes födda kvinnor.

Jag vill få in ytterligare ett perspektiv när vi pratar om dessa frågor. Vi befinner oss såklart i en ekonomisk kris, som drabbar de utsatta. I denna situation är det såklart viktigt att vi värnar våra pengar och ser till så att de går till rätt saker och till dem som behöver dem som mest.

Den här regeringen satsar hårt på att bekämpa den kriminella ekonomin, som i dag omsätter mellan 100 och 150 miljarder kronor. Den ska vi krossa. Vi behöver nämligen se till så att skattebetalarnas pengar hamnar där de verkligen kan göra skillnad, till exempel i vår välfärd och för dem som faktiskt har rätt till våra välfärdspengar - de som behöver mer pengar i sina plånböcker. Detta är enormt eftersatt av den förra regeringen, och innan vi pratar om någon form av skattereformer behöver vi ta bättre vara på våra befintliga skattemedel. Det skulle kunna göra stor skillnad om de pengarna gick åt rätt håll.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Ibland när man står i denna talarstol undrar man om den som man debatterar med över huvud taget lyssnar på vad man pratar om. Jag har presenterat konkreta åtgärder. Ändå påstås det att jag funderar och analyserar.

Jag nämnde i mitt förra inlägg två åtgärder som regeringen har vidtagit, och vi gör mycket mer än det. Vi har till exempel ett särskilt fokus på gruppen utrikes födda kvinnor som vi ser är den absolut mest utsatta gruppen bland kvinnor. Här har regeringen också gjort flera satsningar.

Vi har till exempel en överenskommelse som tecknades i våras mellan regeringen och SKR om en gemensam satsning för att nå ut till utrikes födda kvinnor som besöker den öppna förskolan för att vi ska försöka få in dem på arbetsmarknaden.

Vi har också en myndighetsgemensam plan för att öka utrikes födda kvinnors inträde på arbetsmarknaden och som ska konkretiseras. Här är berörda myndigheter Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Jämställdhetsmyndigheten och Migrationsverket.

Det finns flera sådana konkreta åtgärder som just syftar till att öka den ekonomiska jämställdheten med fokus på de grupper som behöver det allra mest.

Vi befinner oss dock i en ekonomisk kris. Det kan inte ha undgått någon i detta land. Och i en ekonomisk kris har det historiskt varit så, och denna kris är inget undantag, att den drabbar de ekonomiskt mest utsatta allra mest. De som har minst marginaler drabbas mest i en ekonomisk kris.

Det enskilt absolut viktigaste att göra i denna situation har varit att bekämpa inflationen. Även om man skulle se till att människor får fler kronor i plånboken hjälper inte det om dessa kronor sedan inte är värda någonting och om de inte räcker till att betala hyran och köpa mat och kläder, eller för den delen till barnens fritidsaktiviteter. Där har regeringen haft ett starkt fokus på att bekämpa inflationen, och där ser vi nu positiva resultat. Det är resultatet av denna regerings politik och har stor betydelse för alla i vårt land, men såklart särskilt för dem med minst marginaler som har ett stort intresse av att varje krona faktiskt också ska vara värd någonting när räkningarna ska betalas.

Fru talman! När vi pratar om ekonomisk jämställdhet kan jag känna en frustration över hur smal den diskussionen alltför länge har varit.

Vi pratar om löneskillnader. Det är jätteviktigt att prata om löneskillnader, för det finns än i dag alldeles för stora löneskillnader mellan män och kvinnor. När man tittar på vad det beror på ser man att det till största delen beror på att män och kvinnor gör olika yrkesval som påverkar inkomsterna.

Vi kan dock inte stanna där. Vi måste titta på livsekonomin. Vi måste titta på kvinnors företagande, kapital och sparande. Det handlar inte om, som Sofia Amloh påstår, att lägga någon form av ansvar på kvinnor, att skuldbelägga kvinnor, för att de inte har tillräckliga finansiella kunskaper. Men när vi ser att kapital och ägande skiljer sig så mycket mellan män och kvinnor kan vi inte bara passivt stå och se på och säga: Det kan vi inte prata om, för då skuldbelägger vi kvinnor. Vi måste såklart hitta orsakerna till att det ser ut på det sätt som det gör och agera för att stärka kvinnors ekonomi, inte bara i lönekuvertet utan genom livsekonomin.

Det är riktigt, precis som Sofia Amloh påpekar, att ekonomisk ojämställdhet kan utgöra ett hinder när det gäller att lämna en våldsam relation. Vi måste generellt i vårt arbete med att bekämpa och förebygga mäns våld mot kvinnor och annat våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck riva de hinder som finns i dag, så att människor har reella möjligheter att lämna en våldsam relation eller för den delen en relation som man av någon annan anledning inte vill stanna i. Detta handlar inte bara om våldet, utan det handlar om friheten att kunna stanna i eller lämna relationer som man inte vill vara en del av.

Här behöver vi vidta en rad åtgärder, och det gör denna regering. Som exempel kan jag nämna att i regleringsbrevet för 2024 gav regeringen ett nytt uppdrag till Jämställdhetsmyndigheten om att analysera bostadsmarknaden ur ett jämställdhetsperspektiv. Det är också en jätteviktig åtgärd som såklart hänger ihop med frågan om ekonomiska begränsningar som kan finnas när det gäller att lämna en relation. Har man inte ekonomiska möjligheter att skaffa sig en ny bostad kan det göra att man stannar kvar i en relation.

Vi har också i regleringsbrevet för 2024 gett ett uppdrag till Mynak, Myndigheten för arbetsmiljökunskap, att undersöka hur ökat distansarbete har påverkat jämställdheten. Om vi tittar på ett längre perspektiv har vi när det gäller löneskillnaderna mellan män och kvinnor sett att gapet successivt har minskat. Men vi har sett en avstannande effekt de senaste åren. Och här är det såklart också viktigt att vi ser vad som orsakar denna situation, vilken inverkan som pandemin har haft och hur den situation som vi nu befinner oss i efter pandemin påverkas av ett ökat distansarbete.

Detta är några exempel på de åtgärder som regeringen vidtar för att ge alla människor - män och kvinnor - frihet och möjlighet att lämna relationer som de inte vill stanna kvar i.

Fru talman! Sofia Amloh har frågat mig hur jag avser att agera för att ekonomin inte ska hindra kvinnor från att lämna en dålig relation.

Jag välkomnar ledamotens engagemang i frågan, ett engagemang jag delar. Mäns våld mot kvinnor ska bekämpas med samhällets fulla kraft. Mäns våld mot kvinnor kan även handla om ekonomiskt våld som leder till att ekonomin hindrar kvinnor från att lämna en dålig relation.

Ekonomisk jämställdhet är ett av de jämställdhetspolitiska delmålen: Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut. Regeringen står bakom detta mål. Till detta kommer förstås också vikten av att fler människor, särskilt kvinnor och flickor, ska kunna bygga upp sin ekonomi för att känna både trygghet i vardagen och tro på framtiden. Här är finansiell kunskap oerhört viktig för att man ska kunna fatta välinformerade beslut gällande sparande och kapital, som i dag är ojämställt fördelat.

Dessvärre står vi inför ett sämre konjunkturläge, vilket gör tillvaron än mer ekonomiskt ansträngd för många hushåll. I det läget är det viktigt att finanspolitiken är välavvägd och att regeringen agerar för att få ned inflationen. Inflationen slår mot de svenska hushållen i allmänhet men i synnerhet mot de särskilt utsatta hushållen med små eller inga marginaler. Bland de särskilt utsatta hushållen ingår ensamstående kvinnor med barn.

Gällande ekonomiskt våld i nära relationer vill jag betona att det är en allvarlig form av våld och förtryck, där kontroll och makt utövas av våldsutövaren med hjälp av ekonomin. En våldsutsatt person som redan befinner sig i ekonomisk utsatthet riskerar att drabbas hårt, vilket kan försvåra för dem som vill lämna destruktiva och våldsamma relationer. Detta kan bli särskilt påtagligt när de ekonomiska marginalerna minskar då exempelvis boendekostnaderna och matpriserna ökar. För den som utsätts kan det få allvarliga konsekvenser i form av långvarig skuldsättning. Det begränsar i sin tur möjligheten att lämna relationen och att skaffa en ny bostad.

En viktig del i regeringens pågående arbete för att bekämpa våld i nära relationer, inklusive ekonomiskt våld, är ett myndighetsgemensamt uppdrag för att öka upptäckten av våld (A2022/00842). En annan angelägen insats är Socialstyrelsens uppdrag om att stärka det nationella stödet till kommunerna i deras arbete med att ge stöd till våldsutsatta att ordna stadigvarande boende (A2022/00528). Ett tryggt boende är avgörande för att kunna upprätthålla skydd och en förutsättning för en fungerande livssituation för våldsutsatta kvinnor och barn. Socialstyrelsen har också i uppdrag att föreslå åtgärder för att våldsutsatta ska få ett mer samordnat stöd vid myndighetskontakter, vilket kan vara avgörande för att lämna en våldsam relation (S2023/03257). Jämställdhetsmyndigheten har i uppdrag att höja kunskapen om våldsutsatta personer som lever med skyddade personuppgifter, med fokus på kvinnor och barn (A2023/01276). Skatteverket har därtill i uppdrag att etablera en nationell struktur för samverkan med, och informationsspridning till, andra myndigheter i syfte att bidra till en enhetlig, säker och effektiv hantering av skyddade personuppgifter (Fi2023/03131).

Den tioåriga nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor gäller till 2026, och ett åtgärdsprogram för att intensifiera arbetet gäller 2021-2023. Regeringen arbetar nu med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram för att motverka och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive ekonomiskt våld, som ska gälla för 2024-2026.

Avslutningsvis vill jag poängtera att regeringen noga följer frågor gällande ekonomisk jämställdhet och ekonomiskt våld.

Fru talman! Vi är överens om en hel del i den här debatten, men jag kommer inte att instämma i att det är att beklaga att vi inte har en socialdemokratisk regering.

Den här regeringen tar dessa frågor på stort allvar. Jag kan tycka att det känns lite magstarkt när den här regeringen anklagas för att inte resurssätta tillräckligt. Mycket av den problematik som vi har på arbetsmarknaden beror på att ett skuggsamhälle tillåtits breda ut sig på den svenska arbetsmarknaden i och med att det varit straffritt att bedriva sådan verksamhet. Alltför många oseriösa företag har kunnat konkurrera ut de seriösa företagen genom att begå brott mot svensk lagstiftning på ett sätt som de borde straffas för och som våra myndigheter borde ha bättre förutsättningar att beivra. Den här regeringen har inte gjort någon hemlighet av att vi går fram med att krossa den kriminalitet som har brett ut sig i vårt samhälle och få bort skuggsamhället. Vi ser vilka effekter det får inom vårt arbetsliv.

När det gäller parterna är vår svenska modell sådan att det är många som har pusselbitar i det här arbetet. Den svenska regeringen för absolut samtal, inte bara med anledning av en hissolycka utan kontinuerligt under arbetet. Jag kan lugna samtliga inblandade i den här debatten med att den typen av samtal förs kontinuerligt i flera olika forum, och så kommer såklart att fortsätta ske. Dock menar den här regeringen att det är viktigt att särskilt lyssna in den senaste månadens problematik.

Svar på interpellationer

Jag tackar för debatten. Jag hoppas och tror att vi kommer att fortsätta diskutera de här frågorna i kammaren framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Till att börja med kan jag säga att regeringen rent konkret just nu bygger ut och förbättrar det myndighetsöverskridande samarbetet. Att lösa de här problemen, och framför allt komma åt de aktörer som tjänar pengar på bekostnad av arbetstagarnas hälsa och säkerhet och som skär ned på säkerhetsarbetet för att öka vinsten medan arbetstagarna får betala priset, är otroligt högt prioriterat från regeringens sida.

För att få till detta behövs ett bättre myndighetsöverskridande samarbete. Vi behöver framför allt riva sekretesshindren. Det hoppas regeringen snart kunna få igenom i Sveriges riksdag, för att det ska kunna ske ett fungerande informationsutbyte mellan myndigheter.

Ledamoten Weidby konstaterade att jag lade pannan i djupa veck under hennes anförande. Det var för att jag inte kände igen det hon sa utifrån mitt förra anförande. Jag har inte påstått att regeringen vill förändra arbetsmiljölagen eller förtroendemannalagen när det gäller skyddsombuden och hur de utses. Tvärtom är uppdraget till Arbetsmiljöverket formulerat så att det ska ske inom gällande regelverk. Det står uttryckligen i uppdraget att Arbetsmiljöverket inte ska komma med några förslag på författningsändringar.

Jag är nyfiken och ställer även den här frågan till Socialdemokraterna och interpellanten. Det stämmer att det har kommit påståenden om att regeringen vill klippa banden mellan facken och skyddsombuden. Men om man läser innantill i regeringens beslut ser man att det inte är frågan om det. Vi har sagt att vi vill titta förutsättningslöst på hur de lokala skyddsombuden kan bli fler - både de fackliga och de icke-fackliga.

Socialdemokraterna tog inget initiativ för att åtgärda problemet med att fler och fler arbetsplatser står utan lokala skyddsombud, men jag skulle ändå vilja fråga. Jag undrar om Socialdemokraterna tycker att det var en dålig idé att ge ett sådant uppdrag, men om de hade gjort det - hade de då formulerat det så att man uteslutit de icke-fackliga skyddsombuden från sådana uppdrag? Varför hade man i så fall gjort det? Är det inte bättre att titta på hur skyddsombuden kan bli fler, generellt?

Vi pratar ju såklart här om vårt ansvar som politiker. Vi har ett jättestort ansvar. Men jag vill ta tillfället i akt och säga att för att det här arbetet ska fungera måste många aktörer ta sitt ansvar.

Jag pratade häromdagen med en representant för Eskilstunas kommunala fastighetsbolag. De arbetar med att själva göra oanmälda inspektioner på sina egna byggen. Jag menar att det behövs flera sådana initiativ och fler arbetsgivare som också tar större ansvar för att öka säkerheten på svenska arbetsplatser. Jag vill inte på något sätt förminska mitt eget ansvar, men vi måste vara flera i samhället som delar på det.

Fru talman! Jag vill tacka ledamöterna för inläggen. Jag är glad att vi även denna sena eftermiddag kan diskutera dessa viktiga frågor.

Jag vill ta avstamp i en viktig aspekt. Den senaste månaden har vi på förekommen anledning pratat mycket om dödsolyckorna. Det är viktigt att vi gör det eftersom vi ser en hemsk utveckling. Men det är viktigt att vi inte glömmer det breda perspektivet, vilket också har lyfts fram av ledamöterna. Dödsolyckorna på arbetet är en del av tragedin. Men vi har också alltför många som skadas och blir sjuka och dör av arbetet.

Detta är också en viktig jämställdhetsfråga. Det finns stora könsskillnader. Det är män som dör på jobbet och i huvudsak kvinnor som blir sjuka av jobbet. Det är alltså viktigt att vi har den aspekten med oss när vi pratar om dessa frågor. När det gäller dessa frågor måste vi såklart ha en arbetsmiljöstrategi, en lagstiftning och ett arbete som hanterar problematiken i sin helhet.

Vad är regeringen beredd att göra? Vi måste såklart ha ett fungerande, systematiskt arbetsmiljöarbete, vilket precis har lyfts fram här. Då måste vi jobba bland annat med att göra det lätt att göra rätt, för dem som vill göra rätt. Där har regeringen bland annat utvecklat arbetet med skyddsombud, som nämndes här. Vi har också adresserat att vi måste gå på dem som inte vill göra rätt. Vi måste höja ambitionsnivån när det gäller att komma åt arbetslivskriminaliteten. Vi måste jobba inom båda områdena.

Jag tar gärna vid lite extra i fråga om skyddsombuden, som ledamoten Weidby tog upp och som vi pratade om i går. Som jag sa i går är det korrekt att det finns olika lagstiftningar som ger dem som är fackligt anslutna och dem som inte är det olika skydd. Förtroendemannalagen gäller de fackliga skyddsombuden och ger ett bättre skydd.

Problemet är att vi har för få skyddsombud. Regeringen anser att skyddsombuden fyller en viktig funktion på våra svenska arbetsplatser. Det är ett problem att allt fler arbetsplatser saknar skyddsombud. Mot den bakgrunden har regeringen gett Arbetsmiljöverket i uppdrag att titta på hur vi kan få fler skyddsombud generellt. Det gäller både de fackliga och de icke-fackliga skyddsombuden. Vi tycker att alla skyddsombud behövs.

I debatten i går frågade jag ledamoten Weidby om Vänsterpartiet vill ändra dagens lagstiftning och ta bort de icke-fackliga skyddsombuden och hur man i så fall ser på konsekvensen att vi får ännu fler arbetsplatser som står utan lokala skyddsombud. I dag vill jag bolla den frågan vidare till interpellanten Haraldsson.

Hur ser Socialdemokraterna på det, med tanke på den kritik som har riktats mot regeringen utifrån det uppdrag som vi har gett Arbetsmiljöverket? Vill Socialdemokraterna ta bort de icke-fackliga skyddsombuden? Hur ser man då på konsekvensen att vi kommer att få ännu fler arbetsplatser som står utan lokala skyddsombud?

Fru talman! Johanna Haraldsson har frågat mig vilka initiativ jag och regeringen tagit som ett resultat av regeringens arbetsmiljöstrategi samt vilka reformer jag menar är nödvändiga för förstärkt förebyggande arbetsmiljöarbete på svenska arbetsplatser.

Jag vill börja med att tacka för frågan och understryka att jag delar Johanna Haraldssons engagemang i arbetsmiljöfrågor.

År 2021 presenterade den dåvarande regeringen i en skrivelse till riksdagen en arbetsmiljöstrategi. Det övergripande målet för strategin överensstämmer med målet för arbetslivspolitiken om goda arbetsvillkor och möjlighet till utveckling i arbetet för både kvinnor och män. Vidare ingår delmålet om en arbetsmiljö som förebygger ohälsa och olycksfall, som motverkar att människor utestängs från arbetet, som tar hänsyn till människors olika förutsättningar och som bidrar till utveckling av både individer och verksamhet.

Strategin innehåller utöver nämnda mål inom arbetslivspolitiken även fyra delmål: ett hållbart arbetsliv, ett hälsosamt arbetsliv, ett tryggt arbetsliv samt en arbetsmarknad utan brott och fusk. Regeringen arbetar målmedvetet för att nå dessa delmål; bland annat finns nu alla sju arbetslivskriminalitetscenter på plats. Dessa center fungerar som nav för myndigheternas arbete mot arbetslivskriminalitet.

Vad avser reformer finns ett tydligt regelverk redan på plats genom arbetsmiljölagen (1977:1160). Lagstiftningen bygger på att arbetsgivaren samverkar med arbetstagarna i syfte att åstadkomma en bra arbetsmiljö. Det är arbetsgivarna, arbetstagarna och deras representanter som tillsammans bedriver det dagliga arbetsmiljöarbetet på de enskilda arbetsplatserna. Det är och kommer fortsatt att vara det systematiska och förebyggande arbetsmiljöarbetet som är grunden till en god arbetsmiljö. Detta måste vara en naturlig del av verksamheten för alla arbetsgivare, såväl stora som små.

Men mot bakgrund av det gångna årets mörka utveckling avseende arbetsrelaterade dödsfall är det tydligt att ansvariga aktörer behöver göra mer för att stärka det förebyggande arbetet. Jag har därför kallat till mig representanter för arbetsmarknadens parter för att lyssna in vilka åtgärder de ser som kan stärka det förebyggande arbetet.

Avslutningsvis, som jag svarade Johanna Haraldsson på en skriftlig fråga den 7 juni 2023, anser jag - och det gäller oförändrat - att Sverige har en ambitiös arbetsmiljöstrategi med en inriktning för arbetsmiljöarbetet på nationell nivå. Den är även väl förankrad såväl hos myndigheterna på området som hos arbetsmarknadens parter. Arbetet med att nå målen i strategin fortsätter.

Herr talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga! Det ska inte finnas några tomma skolbänkar, som det i dag gör efter varje skollov; det är helt korrekt. Detta måste vi agera för.

Som jag har nämnt tidigare under frågestunden beslutade regeringen förra veckan om en lagrådsremiss gällande ett utvidgat utreseförbud, för att kunna skydda fler ungdomar. Men vi ser också att den befintliga lagstiftningen om utreseförbud inte har tillämpats i den omfattning som jag kan tycka att den borde ha tillämpats. Vi måste kolla vad detta beror på.

En förklaring är att det fortfarande bland de aktörer som ska tillämpa denna lagstiftning råder en stor okunskap och också en ängslighet för att ta i dessa frågor. Vi behöver genomföra ett stort kunskapslyft.

Vi måste också rikta in oss särskilt på skolan. Regeringen har gett Skolverket i uppdrag att stärka det systematiska arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck. Jag hoppas och tror att detta är en pusselbit för att den lagstiftning vi har ska kunna tillämpas i större utsträckning.

Herr talman! Vår arbetsmarknad förändras, och den förändrades kanske i extra hög takt under pandemin, när våra levnadssätt förändrades och vi därmed fick se nya former av arbete breda ut sig och eskalera på svensk arbetsmarknad. Det är viktigt att alla arbetare i Sverige, oavsett i vilken form man utför sitt arbete, har en säker och trygg arbetsmiljö med bra arbetsvillkor.

Inom EU pågår just nu trilogförhandlingar om det så kallade plattformsdirektivet, som riktar in sig på just denna typ av arbetare och ser till deras skydd, mot bakgrund av att detta är något vi ser mer och mer av, inte bara i Sverige utan i hela EU. Sveriges ståndpunkt är såklart att vi inväntar utgången och ser vad som händer med detta direktiv. Sedan får vi se vilka åtgärder vi eventuellt behöver vidta i svensk lagstiftning som en följd av detta.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Ja, förra året var ett oerhört mörkt år med 65 personer som gick till jobbet men aldrig kom hem.

Jag delar absolut bilden av att just byggbranschen är en av de branscher som är särskilt drabbade. Då är det såklart logiskt att i regeringens arbete med hur vi kan få ned dödstalen titta särskilt på dessa riskbranscher, där olyckstalen är som störst.

Med anledning av detta har jag kallat till mig representanter för parterna och arbetsgivarorganisationer inom de branscher som är mest drabbade för att lyssna in vilka åtgärder som faktiskt kan fungera i just de branscherna för att trycka ned dödstalen. Jag vill också fråga arbetsgivarorganisationerna hur vi kan få arbetsgivare att ta ett större ansvar i de här frågorna, för vi kan aldrig acceptera det som ett normalläge att så många inte kommer hem till sina familjer och sina nära och kära efter arbetsdagens slut.