Emma Nohrén

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Livsmedelspolitik

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet. Också jag instämmer i mycket av det John Widegren pratar om.

Det är ju med skräckblandad förtjusning vi ser på vädret just nu och på långtidsprognoserna - jag tittar efter varje dag om det ska komma något regn. Hemma i min trädgård och min hobbyodling är det slokande blad, och på de ytor utanför trädgården som bonden har slagit är det nu brunt. Det brukar det aldrig vara hos oss på västkusten.

John Widegren pratade ganska mycket om att det måste göras saker här och nu. Det ska vidtas åtgärder, och regler ska tas bort så att man kan vara överallt. En hel del av dessa saker måste göras, och dem kan vi säkert stå bakom. Men vilka långsiktiga satsningar på lantbruket och matproduktionen vill regeringen göra för att vi inte ska hamna här igen?

Klimatförändringarna är här. Vi kan inte säga att just den här sommaren beror på dem, men vi ser trenden med stigande temperatur. Vi vet att jordbruk globalt sett står för en tredjedel av utsläppen - i Sverige är det 14 procent. Vi måste minska utsläppen av växthusgaser från jordbruket, och även från andra livsmedelsproducerande delar, men vi måste också anpassa vårt jordbruk till det nya klimatet för att vi inte ska behöva ta till panikåtgärder. Vilka åtgärder vill regeringen se för att förebygga detta?

Fru talman! När det gäller skötsel av värdefull natur är det så att det arbete man gjort de senaste åren blir ogjort och kommer att kosta ännu mer att göra om. Vi ser nu en utarmning av den biologiska mångfalden, och om vi inte kan fortsätta arbetet med hävdade marker kommer många arter helt enkelt att vara borta för alltid. Jag får också frågor från de få småbrukare som finns kvar och som sköter markerna om de måste slakta av sina djur eftersom de inte har möjlighet att ha dem kvar.

Detta är viktiga frågor för att vi ska både följa våra nationella lagar och uppfylla våra internationella åtaganden. Säger ministern att det inte är viktigt?

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari. Den handlar om den minskade budgeten för skötsel och skydd av värdefull natur - framför allt skötsel.

Regeringen har tagit bort 45 procent av budgeten för detta, vilket vi har diskuterat många gånger i kammaren under det senaste halvåret. Men nu på våren ser vi resultatet och de svåra avvägningar som görs ute i landet. Att minska budgeten nu när det faktiskt kostar mer pengar att sköta naturen är förödande. Med klimatförändringarna får vi större kostnader då vi har en längre växtperiod och andra arter. Vi har almsjuka, vilket ger sköra, stora träd som gör det farligt att vara ute. Vi ser också invasiva arter komma in.

Jag har fått frågor från utförare. De undrar: Ska vi rädda trehundraåriga ekar eller en slåtteräng med hotade arter? Ska vi fortsätta sköta ett område med hotade vildbin, eller ska vi fortsätta arbetet med invasiva arter? Dessa saker står mot varandra. Vad avser regeringen att göra?

Fru talman! Det är tur att skogsvolymen ökar med tanke på att vi för ungefär hundra år sedan hade all-time-low när det gällde hur mycket skog vi hade i Sverige. Det var på den tiden industrialiseringen hade gjort efterfrågan på skog och virke så stor att vi högg ned väldigt mycket av skogarna. I Bohuslän, där jag bor, avskogade man i princip hela kusten för att få bränsle till att göra tranolja av sill. Det är otroligt viktigt att vi lärde oss något av historien och började återplantera. Det skiftet kom för ungefär hundra år sedan, och sedan dess har det ökat.

Längre tillbaka i tiden - för tvåhundra år sedan - fanns det mycket mer skog än i dag. Allt beror på vilken baseline man använder, fru talman. Jag hoppas att vi ska använda den kunskap vi har i dag om vad vi behöver ha för skogar för att kunna bevara den biologiska mångfalden och ha ett hållbart brukande.

Fru talman! Jag ska anknyta till frågan som Malin Larsson från Socialdemokraterna tidigare ställde och som handlade om hur vi ska skydda de värdefulla skogar som byggts upp och som i vissa fall har stått där hela tiden. I skogspropositionen står det att värdefulla skogar inte ska avverkas. Det har alla kommit överens om. Varje ord vägdes på guldvåg, och det fanns pengar avsatta för att uppnå alla delar av skogspropositionen. Men vi ser nu i hemställan från Skogsstyrelsen att man inte kan göra det.

Jämfört med i den budget som föreslogs för två år sedan försvann 2 miljarder när Kristdemokraternas och Moderaternas budget i stället gick igenom. Sedan försvann ytterligare en halv miljard i den budget som ligger nu. 2 ½ miljarder behövs för att genomföra detta. Har ni tänkt bara göra vissa delar, och handlar det bara om avverkningsdelarna när det kommer till den nya skogsutredningen?

Fru talman! Jag sa ju att jag skulle återkomma när ledamoten hållit sitt anförande för att fråga om miljömålet Levande skogar. Det lät som att Kristdemokraterna inte tycker att vi ska ha kvar det målet för att det inte går att uppnå - i stället för att vidta åtgärder så att vi faktiskt kan uppnå det. Är det korrekt uppfattat, och finns det i så fall andra miljömål som Kristdemokraterna också vill skrota för att de helt enkelt är för jobbiga att uppnå?

Ledamoten tog upp i sitt anförande att ungefär 1 procent av skogen avverkas varje år. Det är väl ganska rimligt med tanke på att skogen har ungefär hundra års omloppstid. Det är det man har som avkastning. Det kanske till och med är lite högt, om vi vill öka på skogen. Virkesförrådet minskar dessutom lite grann framöver.

Mina frågor gäller alltså dels miljömålen och om ledamoten inte tycker att vi ska försöka nå dem, dels detta med frihet under ansvar. Ledamoten talade väldigt fint om skogsägarnas ansvar och om äganderätten. Mycket av det håller jag med om, men vi måste också ha ett ramverk som man kan hålla sig till. Mina frågor till ledamoten gäller helt enkelt ansvarsbiten. Vad betyder frihet under ansvar, och är det alltid upp till den enskilda individen att säga vad som är rätt och fel?

Fru talman! Det är synd att detta är slutrepliken, för nu kan jag inte fråga ledamoten om hans parti inte längre står bakom våra miljömål och inte vill ha kvar Levande skogar som ett av våra miljömål. Jag får väl ta replik på ledamoten senare och ställa den frågan.

Jag tror absolut att våra skogsägare är kapabla att göra saker och vill göra saker. Det ska inte vara hela handen. Däremot måste vi ha ett visst ramverk att hålla oss till. Vi måste kunna ge möjligheter till en verktygslåda för vad man kan göra.

Precis som ledamoten säger finns det kunskap vi trodde på förr som inte är relevant i dag. Vi har lärt oss mycket mer. Det skogsbruk vi håller på med i dag har vi fått ny kunskap om. Trots att vi har hållit på med frihet under ansvar så pass länge ser vi också att vi minskar den biologiska mångfalden i skogen i dag. Därför behöver vi kanske ha ett nytt sätt att se på vissa delar, och vi behöver bevara våra värdefulla skogar.

Med ökad teknik och bättre skogsmaskiner kommer vi åt skogar som vi inte kom åt förut. Det gör att vi också måste tänka på att ta bättre hänsyn. Vi avverkar fler av våra äldre skogar, skogar som inte tidigare har varit avverkade. Dem anser vi att vi behöver bevara.

Skogspropositionen nämndes förut, och där var vi alla överens om att det skulle vara ett givande och ett tagande. Det känns som att ledamoten och regeringen nu ägnar sig åt lite cherry-picking och bara tar just frivilligheten men inte de andra delarna som också stod där. Det vi var överens om var att värdefulla skogar inte ska avverkas.

Det fanns också pengar, 2 miljarder kronor, i den budgetproposition som S-MP-regeringen lade fram 2021 för att man skulle genomföra de här sakerna. Men som bekant föll den, och 2 miljarder kronor försvann. Efter att den nya regeringen tillträdde försvann ytterligare en halv miljard. Då är det svårt att genomföra det vi här har kommit överens om.

Fru talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för att du uppmärksammar två av våra alldeles utmärkta reservationer, som jag givetvis står bakom. I den ena skriver vi också att vi vill ha ett etappmål till i miljömålssystemet som handlar om att vi ska öka andelen hyggesfria skogar till 30 procent. Det är precis detsamma som vi gör på flera andra områden. Vi måste ta till oss ny kunskap, och vi ser att detta är en del i att kunna bibehålla och få tillbaka biologisk mångfald och även få större resiliens mot klimatförändringarna.

Jag ser det inte som att vi vill avhända våra skogsägare någonting. Snarare vill vi ge verktyg så att man kan uppnå det mål om levande skogar som även våra skogsägare ska vara med och bidra till. Utan kunskap, utan möjlighet att se vad som finns och veta hur min skog hänger ihop med andra skogar, är det svårt för mig att göra rätt val. Detta handlar just om den kunskap som jag talade om i mitt anförande.

Sedan måste vi ha vissa regler. Vi kan inte låta alla göra vad som helst, för då ser vi inte helheten - lika lite som Kjell-Arne Ottosson om han har en fabrik får göra vad som helst. Det finns vissa lagar, regler och ramverk att förhålla sig till.

Däremot är det oftast den som verkar på platsen, som äger sin skog och som har skött den som vet vad som behöver göras. Men den personen kanske inte har kunskapen, eller möjlighet att tillgodogöra sig den, om hur det påverkar i det stora hela. Den kunskapen vill vi bidra till med den här landskapsutbildningen.

Fru talman! Skogen är ett ämne som verkligen engagerar. Det kanske också är det ämne som vi debatterar mest i den här kammaren. Vi har numera också ganska stora skiljelinjer när det gäller skogen, i alla fall på miljöområdet.

Fru talman! Att Sverige är ett skogsland som utmärks av skogsbruk och av våra skogar märks tydligt i allt från vår folklore och olika historier till det kunnande vi har. Skogen återkommer i mycket, och svenskar söker sig till skogen.

Jag kan gå till min egen familj: Min farfar jobbade i skogen på vintrarna och flottade på somrarna. Min morfar jobbade på sågverket hela livet, så han var stendöv efter att ha stått vid sågen. Min far, nu pensionerad, har utbildat sig inom cellulosateknik. Han var kemist och sålde sedan massabrickor världen över med svensk teknik från svensk skog. Min svägerska har disputerat på cellulosabakterier. Skogen är alltså någonting som mer eller mindre finns i vårt dna. Vi är uppvuxna med detta, och många av våra värden kommer från skogen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Skogen har lång omloppstid. Det som min farfar planterade är det kanske jag som ska avverka nu, under min levnadstid. Och det som jag planterar kanske det är mina syskonbarn och deras barnbarn som får njuta av.

Detta innebär också ett väldigt stort ansvar. Det är stora värden som ska förvaltas över lång tid. Vi får hela tiden ny kunskap, och den måste vi implementera. Är det någonting som forskningen visar i dag är det att dagens skogsbruk inte är hållbart. Vi når inte våra fastställda mål - mål som vi har kommit överens om i den här kammaren. Det gäller både miljökvalitetsmålet Levande skogar och miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv.

När Naturvårdsverket i januari släppte sin fördjupade utvärdering av de svenska miljömålen tryckte de på två saker: klimat och biologisk mångfald. De hade ett särskilt avsnitt om skogen och ett stort antal konkreta förslag till regeringen om hur man ska kunna öka den biologiska mångfalden och hur man som skogsägare ska kunna bidra. Det handlar också om hur man kan hjälpa till att lindra effekterna av klimatförändringarna och se till att minska klimatutsläppen.

Klimatförändringarna är inte bara ett av de miljömål vi inte uppnår; de påverkar också de andra miljömålen och samhället i stort. Med ökad klimatpåverkan får vi också andra ändrade värden i skogen och i andra delar. Det handlar även om vår egen hälsa.

Fru talman! Vi ser att den biologiska mångfalden utarmas både globalt och i Sverige. Naturvårdsverket har tillsammans med sina systermyndigheter gjort en samhällsekonomisk analys av biologisk mångfald i skogslandskapet. Den visar att det finns goda möjligheter att öka samhällsnyttan genom en förbättrad styrning och incitament för ett hållbart brukande.

Fru talman! I dag är över 1 000 arter som räknas som skogliga upptagna på rödlistan. Man pekar ut det intensiva och storskaliga trakthyggesbruket och kalhyggesbruket som förödande för både den biologiska mångfalden, vattenkvaliteten och klimatet. Vi ser en ändrad hydromorfologi, alltså vattnets väg i skogen. Vi ser att det är andra arter som kommer, och vi får en minskad bördighet.

Det likriktade skogsbruk vi har i dag bygger på ett fåtal trädslag. Vi ser utbredda kalavverkningar och ohållbara markberedningar; det är fortfarande den dominerande skogsbruksmodellen i dag. Som jag sa är det detta som pekas ut som anledningen till att vi inte uppnår våra miljömål när det gäller Levande skogar.

Fru talman! Ett ekosystem hänger ihop. Ett ensamt träd kan rymma ett ekosystem, men det är också en del i ett större. När vi fragmenterar våra skogar och inte ser helheten kan vi orsaka stora skador.

Jag vill säga redan nu att jag kommer att yrka bifall till reservation 9. Den handlar just om att man ska säkra ett ekologiskt fungerande landskap, där arter kan sprida sig och där tillräckligt mycket av arternas livsmiljöer finns bevarade. Man ska ha ett landskapsperspektiv i förvaltningen. Man kan också kalla det för en ekosystemansats, och den ska vara den centrala utgångspunkten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

Vi tycker att myndigheternas arbete med landskapsplanering i samverkan med markägarna behöver fördjupas och att statens ansvar för ekologisk funktionalitet ska kunna påverka för att identifiera områden med värdefull natur och se till att den skyddas för negativ påverkan.

Vi anser också att det är nödvändigt att en systematisk nationell skogsinventering genomförs. Det blir ett kunskapsstöd för våra skogsägare och ett viktigt verktyg för just denna landskapsplanering. När man förvaltar någonting är det viktigt att veta vad som finns och vad som behöver skyddas. Det som ska brukas ska man bruka på ett ansvarsfullt och hållbart sätt.

Vi har nästan 50 procent, närmare bestämt 47 procent, enskilda skogsägare i Sverige. Jag tror att alla dessa vill göra rätt, men det är ett stort ansvar att se till att alla ska ha samma kunskap om vad de ska göra och om vilka möjligheter som finns i och med den nya kunskapen. Därför anser vi i Miljöpartiet att det är viktigt att vi ökar kunskapen genom utbildning och kunskapsunderlag för skogsägare.

Vi vill att Sverige ska vara ett grönt föregångsland inom ett hållbart och naturnära skogsbruk. Hyggesfria och naturnära brukningsmetoder har stora fördelar för den biologiska mångfalden, och vi måste få till en skoglig kontinuitet - också för kolinlagringen i skogen.

Vi hörde i ett tidigare replikskifte om frivilliga avsättningar. Det är otroligt viktigt. Men för att kunna göra dem på rätt sätt och på ett sätt som gör att vi bidrar till helheten behövs mer kunskap. Därför har Miljöpartiet en reservation om att öka dialogen med skogsägare och se till att möjliggöra denna kunskap.

När man tittar på områdesskydd ser man att det som finns i dag inte räcker för att uppfylla våra nationella och internationella miljömål. Vi behöver en omställning till ett hållbart brukande, men vi behöver också ha fler områden skyddade.

Fru talman! Jag har en sista passus, och jag ska återkomma till klimatet. Vi måste öka arbetet med klimatanpassning. När det gäller skogsbruket och jordbruket kommer det att vara stora klimatrelaterade risker. Vi behöver klimatanpassning av vårt skogsbruk dels för att vi inte ska förlora värden, dels för att vi ska få en ökad lönsamhet.

Arter och förädlingsmaterial som vi sätter ut i dag kanske inte klarar av ett framtida klimat. Vi behöver därför ha mer kunskap och forskning om hur vi ska nå målen. Vi måste också se till att vi har tillräckligt mycket skog kvar för att vi ska ha en resiliens i systemet som hjälper oss att buffra mot klimatförändringar.

(Applåder)

Fru talman! Det var glädjande att höra, för vad jag har sett har landsbygdsminister Peter Kullgren uttryckt tvivel om hur effektivt ett stopp för till exempel industriellt fiske i Östersjön skulle vara. Men betyder detta att Kristdemokraterna och regeringen också öppnar för att faktiskt förbjuda industrifisket, som är det som tar upp den största mängden? Kan man då se det som en kombination av åtgärder - att både flytta ut trålgränsen och förbjuda industrifisket - så att vi faktiskt kan rädda de småskaliga fiskarna och så att det finns fisk för humankonsumtion kvar?

Fru talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för ditt anförande! Jag var också lite nyfiken på var Kristdemokraterna egentligen står när det gäller utflyttningen av trålgränsen. Det är ju en kristdemokratisk minister som har hand om detta. Samtidigt var ni, precis som vi hörde, det enda parti som inte stod bakom riksdagsbeslutet om en utflyttad trålgräns för två år sedan. Jag kan inte se att ni har ändrat er heller. Samtidigt är det välkommet att se att det finns lokala kristdemokrater på Gävleborgskusten som nu ger sig in i debatten om strömmingskrisen och Östersjöns framtid och som vill se den utflyttade trålgränsen.

Kan vi lita på att detta blir genomfört? Är det bara någonting som ni måste göra? Eller ser ni att detta faktiskt skulle påverka? Om ni gör det: Varför hålla på med detta experiment? Varför inte se att det faktiskt är nu eller aldrig vi kan göra detta om vi ska rädda strömmingen? Varför inte flytta ut trålgränsen once and for all?

Fru talman! Ja, jag hoppas verkligen att vi kan fortsätta att äta räkor.

Som jag har försökt förklara har trålfisket blivit en förenkling. Det är en destruktiv fiskemetod. Trålning på fel plats gör att man får större skador än vad som motsvarar det som man får upp.

När det gäller räkfisket har trålverkstaden, SLU med flera tagit fram flera olika trålar som går på botten. Vissa av dem funkar. Och de svenska trålarna är absolut bättre än många andra.

Vi hade ett fantastiskt burfiske av kräftor förr. Men det slogs ut på grund av minskad minimistorlek på kräftan. Det gjorde att det var enklare att tråla upp kräftorna igen, vilket är väldigt tråkigt. Men vi kan se att med viss reglering kan man styra mot bättre metoder.

Att det inte finns någon del i havet som är helt skyddad från bottentrål tror jag att de allra flesta håller med om. Har vi ett skyddat område ska det väl vara skyddat från botten och uppåt. Vi vill därför se ett trålfiskeförbud i skyddade områden, och vi vill se ett förbud mot och en utfasning av destruktiva fiskemetoder. Men det betyder inte att vi inte ska äta vissa fiskar och skaldjur, för det finns metoder och vissa nya redskap som utvecklas som gör att vi kanske kan ta upp dem ovanför botten. Och, precis som ledamoten sa, finns vissa av dessa redskap redan i bruk.

Fru talman! Tack för frågan, Beatrice Timgren! Jag tror att det var från en intervju från förra året när det uppdagades hemma i Lysekil att det låg ett stort antal pigghajar under en av fiskebåtarna i fiskehamnen. Pigghajar är en rödlistad art. Det finns bara 1-2 procent kvar av det forna beståndet. Pigghajen var tidigare en av våra vanligaste hajar. Det är också en av dem som har den längsta reproduktionstiden. De blir inte könsmogna förrän de är 24-25 år, och sedan har de en dräktighet på två år. När man får upp dem som bifångst är det lite som att fånga elefanter, så det är väldigt allvarligt.

Det var dock ett lagligt fiske som hade bedrivits. Däremot var det olagligt att inte kasta i dem direkt. Så ser lagen ut när det kommer till hajar och rockor.

Från Miljöpartiets sida driver vi på för ett förbud mot trålfiske med början i skyddade områden. I dag bedrivs det ju trålfiske där. Men vad vi egentligen säger är förbud mot destruktiva fiskemetoder. Det är ord som inte alltid faller alla på läppen, för det som är destruktivt på ett ställe kan funka på ett annat. Viss trålning, pelagisk trålning och sådant, påverkar inte botten, utan det är framför allt bottentrålning som vi är emot. Däremot tycker vi att det borde vara förbjudet i skyddade områden som våra nationalparker - ja.

Fru talman! Vi är nu här för att debattera fiskeripolitiken. Det är ett område där många vill se förändringar men där vi ser att ganska lite händer just nu.

Det är ett oerhört viktigt ämne: Klarar vi inte av att förvalta våra fiskbestånd påverkar det hela havets ekosystem. Ett friskt hav är förutsättningen för att vi ska klara även våra landbaserade ekosystem och den klimatkris vi är i.

Jag vill redan nu säga att jag står bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men för tids vinning yrkar jag endast bifall till reservationerna 2 och 9.

Fru talman! Jag tror att när många tänker på sjöar och hav är det något som de har ett ganska gott minne av - det är något som de flesta uppskattar att vara vid, bada i och segla på. Att stirra ut över en stilla vattenspegel är något av det mest avkopplande man kan göra. Det ger ro i själen.

Men den där glittrande vattenytan kan också ibland vara en förbannelse. För det gör att vi inte ser vad som händer under ytan. Hade vi gjort det tror jag att vi för länge sedan hade dragit i nödbromsen. För där det tidigare har varit ett myllrande friskt ekosystem har det skett stora förändringar. När vi inte har dessa referenspunkter att gå tillbaka till eller bilder som kan visa hela sjölandskapet eller havslandskapet är det svårt att förstå. Men vi får lita på forskarna. Och jag kan säga att bara under de tjugo år som jag har dykt har det skett stora förändringar under ytan.

När vi pratar om fiske är det viktigt att komma ihåg att vi har fiske i både sjöar, älvar, åar och våra hav. Jag kommer i dag framför allt att prata om Östersjön, men vi ska inte glömma bort insjöfisket och att det också är i ett ganska utsatt läge, både när det gäller predation och med miljögifter och annat.

Om man skulle titta ut över Östersjön nu och titta på en bild från längre tillbaka i tiden skulle man se dessa stora förändringar. Nästan alla våra stora rovfiskar och även större exemplar av fiskar har försvunnit. Vi ser att torsken har kollapsat. Gädda och abborre har nästan försvunnit, och strömmingen saknas inne i skärgården. I stället har vi fått spigg, en liten fisk som har ökat med nästan 50 gånger.

En sådan liten spigg, vad gör den då för skada? Jo, den äter de små kräftdjur som äter upp algerna som växer till när vi har övergödning. Utan kräftdjuren får vi alger som lever på övergödningen och som skuggar ut de långlivade algerna. Med överfiske och uttag av stor fisk får vi alltså dåliga förhållanden även vid kusten. Det blir ett självspelande piano, samtidigt som övergödning bidrar till minskad rekrytering av fisk.

Vi lär tyvärr inte av historien, fru talman. Man kan titta i avskrädeshögar efter Amerikas urinvånare, 400-500 år tillbaka, och hitta hörselstenar, otoliter, efter torskar. De är gjorda av samma material som våra tänder, så de är ganska lätta att hitta även efter lång tid. Man kan analysera dem, och då såg man att medeltorsken som de åt var 1,4 meter. Medeltorsken på Göteborgs fiskauktion år 1900 var 1,1 meter. I dag är minimimåttet för att få ta upp torsken 30-38 centimeter beroende på fiskeområde. Vi har alltså fiskat bort de stora individerna och gått ned till de mindre.

Det här har vi sett. Forskningen påtalade det. Ändå fortsatte vi att fiska. Vi vidtog inte de åtgärder vi behövde, och nu har vi ett torskfiskestopp i Östersjön.

Strömmingen visar nu upp samma tendenser. Inne vid kusten finns det inga stora individer. De som är av rätt storlek för humankonsumtion är borta, och vi får ett bestånd där biomassan fortfarande är densamma men fiskarna är fler och mindre.

Det här är allvarligt och någonting som borde få larmklockor att ringa i våra huvuden. I stället drar vi ned, minskar lite, naggar på marginalerna - och det gjorde vi med torsken också. När torsken försvann utanför Kanadas kust för över tjugo år sedan drog man i nödbromsen. Man trodde att man skulle ha ett torskfiskestopp på två år, men torsken har fortfarande inte återhämtat sig. Om vi inte gör någonting nu kanske vi inte har något sillfiske över huvud taget i Östersjön heller.

Jag och Miljöpartiet ser att detta är av allra största vikt. Vi måste vidta de åtgärder som behövs. Det finns inskrivet i den gemensamma fiskeripolitiken att man kan ha en försiktighetsansats, en försiktighetsprincip. Ser man tendenser till att någonting inte funkar kan man dra i nödbromsen.

Vi ska också ta en ekosystembaserad approach och titta på alla arterna ihop. Därför anser vi att vi måste minska sill- och strömmingskvoterna kraftigt i Östersjön. Det går inte att bara flytta fisket, för om vi har samma fisketryck tas ju den fisken upp någon annanstans.

Det här måste vi förstås göra gemensamt med våra kollegor i EU, och det är otroligt viktigt att vi gör det. Precis som föregående talare från Moderaterna sa måste vi också se hur tillståndet är i beståndet, om fisken mår bra, hur den genetiska versionen ser ut och så vidare. Man måste titta på annat än bara biomassa.

Vi hörde också i ett replikskifte om experimentet att flytta ut trålgränsen. Utskottet har varit överens om att vi ska flytta ut trålgränsen, men det som håller på att ske nu är ett experiment där man flyttar in gränsen på vissa ställen men inte på andra. Det är för att kunna jämföra data, säger man. Men grejen är att om vi flyttar ut trålgränsen vet vi att vi får ett minskat fisketryck vid kusten, och det är viktigt för hela ekosystemet. Vi har en försiktighetsprincip som säger att vi måste vidta de åtgärder vi kan för att bevara det här.

Vi i Miljöpartiet säger: Flytta ut trålgränsen nu! Gör inget experiment! Vi har inte råd med tre förlorade år till. Och vem vill vara referensområde där trålgränsen är nära land? Så länge kvoterna är desamma får de ju ett högre fisketryck i stället.

Vi vill också se ett förbud mot industrifiske. Det handlar alltså om de stora båtarna som tar upp stora mängder sill pelagiskt, varav 90 procent blir djurfoder och inte går till humankonsumtion. Det var förbjudet i Östersjön tidigare men är nu tillåtet. De här båtarna tar upp otroliga mängder. En båt kan på en dag ta upp mer än vad fiskarna inne på kusten i vissa områden gör på tio års tid.

Det måste också till andra åtgärder för havsmiljöarbetet. Regeringens nedskärningar på havsmiljöarbetet och miljöövervakningen får förödande konsekvenser. Vi hörde om vikten av att titta på kontrollerna, men det går inte om vi inte har pengar och inte kan tillståndet.

Sist men inte minst måste vi ta det stora helhetsgreppet och se till att vi får en havsmiljölag där vi inför förslagen från Miljömålsberedningen. Då får vi ett nytt golv att stå på så att vi kan gå vidare.

Jag vill tacka för den debatt vi har här i dag. Men detta är för viktigt för att bara göra ett experiment. Vi måste flytta ut trålgränsen och minska sillkvoterna nu!

(Applåder)

Fru talman! Precis som ledamoten säger stod vi här för ett halvår sedan ungefär och hade samma debatt. Då skulle propositionen eventuellt komma, men nu har regeringen uttryckligen sagt att den inte ska komma - det står uttryckligen i vårändringsbudgeten. Man har tagit bort medel för att införa den. Medlen som fanns i budgeten var ju också till för att man skulle kunna göra en offensiv och bra havspolitik, som förstås också skulle bidra till bättre hållbart fiske.

För mig skorrar det falskt när ledamoten nu säger att regeringen har höga ambitioner samtidigt som en av de lägst hängande frukterna inte blir verklighet. Frågan är återigen: Tror ledamoten att den bara kommer att skjutas på framtiden på grund av det stora arbete som ledamoten säger att regeringen har, eller är det helt enkelt ett skrotat förslag?

Fru talman! Jag ska försöka hålla mig till våra talarregler. Jag ber om ursäkt om jag gjorde övertramp sist.

Fru talman! Jag uppskattade verkligen Johanna Hornbergers anförande. Mycket av det som ledamoten säger håller jag med om. Det är viktiga frågor. I dessa frågor har det också ofta varit stor samsyn i miljö- och jordbruksutskottet och riksdagen, inte minst när det gäller det stora arbete som Miljömålsberedningen gjorde när den lämnade över ett betänkande med alla partier i Sveriges riksdag bakom sig till regeringen för två år sedan. Det har sedan varit på remiss och varit väl omhändertaget.

Det visar på helheten med havsfrågorna. Det vi gör på land påverkar det vi gör i havet, det vi gör på kusten påverkar fisket och fisket påverkar i sin tur, och så vidare. Det stora greppet där var ekosystembaserad förvaltning, alltså att hav och klimat hänger ihop, att detta är så stora frågor att vi faktiskt skulle behöva en havsmiljölag som gör att vi behöver ta hänsyn till dessa frågor och att varje regering skulle ta fram en havsmiljöproposition vid varje nytt regeringstillträde.

Detta skulle bli en proposition till riksdagen, och den låg på S- och MP-regeringens bord och var aviserad till förra våren. Sedan var det en socialdemokratisk regering, och den lade inte fram den på det halvår de satt. Och nu har vi en ny regering, en borgerlig regering, som i sin vårändringsbudget sa att det inte kommer att bli någon.

Min fråga till ledamoten är: Är detta också en tillfällig paus som med vattenkraften, och kommer vi någon gång att få se detta arbete bli verklighet? Kommer det någon havsmiljöproposition?

Fru talman! Nej, det var väl nästan uppenbart att det inte finns något samarbete här, med tanke på de anföranden vi hört. Men det gör att jag och förmodligen många i svenska folket undrar hur stabilt det är i regeringen och i samarbetspartierna, framför allt när det kommer till vår ödesfråga: klimatet och miljön. Som vi hörde i ett tidigare replikskifte har det funnits meningsskiljaktigheter; Sverigedemokraterna har till exempel varit ute och krävt att vi ska ta bort reduktionsplikten. Även när det gäller skogsbruk och annat finns det flera exempel på att regeringen och regeringspartierna har ett annat synsätt.

Men vem är det som bestämmer i de här frågorna? Du säger att det inte finns något samarbete, men vad händer om ni tycker olika? Jag tror att det är många som skulle vilja veta det.

Fru talman! Jag kunde inte låta bli att trycka på knappen när jag hörde två så diametralt olika anföranden från en företrädare för regeringspartiet Liberalerna och en från samarbetspartiet Sverigedemokraterna som är grunden till att den regering Sverige nu har kan samla en majoritet.

I torvfrågan var det uppochnedvända världen vad gäller det ni sa. Jag undrar hur samarbetet kan fungera och vem som bestämmer om regeringsföreträdare pratar om nackdelarna med torv och torvbrytning och att det ska fasas ut medan Martin Kinnunen snarare sjunger torvens lov och ser den som lösningen på väldigt många av framtidens utmaningar.

Den första frågan från min sida är helt enkelt om partierna kan samarbeta och den andra är vem som vinner om det här skulle komma upp. Finns det över huvud taget ett samarbete mellan regeringen och Sverigedemokraterna här?

Fru talman! Jag tackar Elin Nilsson för svaret. Jag ser det som i alla fall ett halvt löfte om att Liberalerna kommer att kämpa för det. Jag hoppas att ni lyckas.

Det rimmar dock lite illa med hur ni beter er nu när ni sitter i regeringsställning, bland annat när det gäller budgeten och de prioriteringar som görs. Klimatsidan har varit uppe, men när det gäller biologisk mångfald är det ganska tomt.

Nu får vi ny lagstiftning från EU som kommer att hjälpa till när det gäller biologisk mångfald. Man säger att det vi har nu är bottenplattan och att vi ska öka restaureringen av våra marker. Elin Nilsson var själv inne på att vi har ändrat landskapet och till viss del måste återskapa det.

Hur kan regeringen då motsätta sig den lagstiftningen och försöka försvaga den? Argumenten Elin Nilsson framför här handlar ju om det som vi måste göra. Den svenska regeringen urvattnar nu systemet. Allt som handlar om att återfå biologisk mångfald eller skapa sådan i skogen och, enligt restaureringslagen, alla biologiska system försämrar vi, försöker att slingra oss ur och tycker är dåliga. Hur kommer det sig att regeringen har den inställningen? Håller ledamoten med om den?

Fru talman! Tack, Elin Nilsson, för ditt anförande om torvbrytning och torv, som var väldigt spännande att lyssna på. I detta delar vi ju väldigt mycket åsikter.

Utdikningen i Sverige har skett på ett ganska brutalt sätt, även om den har tjänat oss väl. 75 procent av alla större våtmarker nedanför fjällkedjan är borta, 90 procent i slättlandskapet. Nu pågår ett stort arbete, som vi också måste göra, med att återställa våtmarker.

Torvbrytningen medför stora problem, som du sa, men är också en av de verksamheter där man faktiskt har ett återställningskrav på sig efteråt, vilket man inte kan säga om alla andra verksamheter som naggar i kanten.

Elin Nilsson sa också, fru talman, att det kanske inte gynnar ens biologiska mångfald hemma i trädgården på det sätt man tror om man bär hem jord med torv i eftersom den har gjort det dåligt för miljön i en annan ände - det var så jag uppfattade henne. Då kan jag inte låta bli att ställa en fråga.

Regeringen har tillsatt pengar för att återställa våtmarker. Men de pengarna är ju inte nya, additionella pengar utan pengar man tar från anslaget till värdefull natur. Det blir egentligen samma sak: Man gör våtmarker för pengar som egentligen var på väg att bli någonting annat. Man öronmärker pengarna till värdefull natur så att det blir mindre till exempelvis ängsskötsel. Vi hörde ju stora protester utifrån landet när man nu inte skulle ha möjlighet att sköta sina naturreservat och sådant.

Hur ser Elin Nilsson och Liberalerna på detta? Är det, med tanke på engagemanget här för torv- och våtmarkerna, någonting man kommer att ändra på - att det faktiskt blir mer pengar så att man i stället för antingen eller kan göra både och?

Herr talman! Jag tjuvstartade debatten lite grann genom att begära replik innan det var dags för mitt anförande; det är ju ett spännande ämne vi har att debattera i dag.

Vi debatterar betänkandet Övergripande miljöfrågor. Det är ett lite spretigt betänkande, men det är otroligt viktigt. Det handlar om de stora frågor som sätter ramverket, till exempel miljömålssystemet, miljöbalken, tillståndsprocesser, äganderätt - som det precis talades om - samt talerätt, miljöbrott och offentlig upphandling. Det handlar om de stora delar som sätter spelreglerna.

Jag vill redan nu säga att jag givetvis står bakom Miljöpartiets samtliga reservationer men att jag för tids vinning yrkar bifall enbart till reservation 15, som handlar om att miljöbalken måste klimatsäkras.

Herr talman! Vi står inför en avgörande tid om vi ska klara klimatutmaningen. Forskningen är entydig. Den senaste IPCC-rapporten talar sitt tydliga språk - och tyvärr ett väldigt ledsamt språk: Vi är just nu inte på väg att klara de gemensamma åtaganden vi har. Forskarvärlden är också tydlig med att vi verkligen måste försöka göra det. Vi måste klara Parisavtalets mål att hålla oss under 1,5 grader. Det handlar om att vi ska kunna leva i en värld som vi känner igen, som går att förvalta och där vi kan få livsmedel, transporter och allt annat att fungera.

Överskrider vi 1,5 grader vet vi inte riktigt vad som väntar, men forskningen visar att det förmodligen är ett mycket mer skrämmande jordklot vi kommer att leva på. Det kommer att vara mer omfattande extremväder, mer torka och skyfall och sönderslagna ekosystem, förmodligen med massmigration som följd eftersom många jordar inte kommer att gå att bruka. Det får inte ske.

Herr talman! Detta är någonting vi har vetat ett tag, och efter några skakiga år har faktiskt Sverige försökt komma på rätt väg. Just nu pågår den gröna omställningen i Sverige.

Genom långsiktiga spelregler och gemensamma mål för vart vi ska skapade S-MP-regeringen förutsättningar. Gemensamt i denna sal, förutom något parti, har vi också antagit en klimatlag - det klimatpolitiska ramverket. Vi har ett 2030-mål om vart vi ska, för att ge förutsättningarna att nå målen. Vi skapade också förutsättningar för att detta ska gå att nå med gemensamma medel, såsom Klimatklivet, Industriklivet, Fossilfritt Sverige med mera.

Det knorrades förstås i början - man sa att det inte går - men sedan insåg man allvaret och såg att det nog kommer att gå. Det är svårt, men om vi lyckas kommer det också att ge konkurrensfördelar. Om Sverige lyckas ta på sig ledartröjan kommer våra företag också att få det bra. Vi ser nu möjligheterna; vi ser fossilfritt stål och batterifabriker. Sverige har ledartröjan på sig - och måste fortsätta ha det.

På typiskt svenskt sätt satte vi oss också ned och pratade om hur vi går vidare. Miljömålsberedningen fick ett nytt uppdrag att titta på hur konsumtionsutsläppen kan minskas. Gemensamt från alla partier levererade vi också en modell för hur det skulle kunna gå till, liksom en modell för hur svensk export skulle kunna bidra till detta.

Tyvärr har den modellen inte gått vidare under den nya regeringen, och här kommer vi till det aber som finns i sammanhanget, herr talman: Vi har fått en borgerlig regering på plats som tillsammans med samarbetspartiet Sverigedemokraterna drar undan mattan för det som höll på att hända.

Vi ser en kullkastning av energipolitiken, nya spelplaner, en motaktion mot det billigaste energislaget - vindkraft - och en sänkning av reduktionsplikten utan att man berättar vad man ska göra i stället. Man tog bort äggen ur korgen och lade inte dit några nya alls. Vi ser också en total oförmåga att se att biologisk mångfald och friska ekosystem är en del av lösningen - att ett friskt jordklot och friska ekosystem har högre resiliens. Nej, den här regeringen verkar ta bort allting, och nåde den som säger att en art eller en växt skulle vara nödvändig.

Tydliga och långsiktiga spelregler är en förutsättning för att man ska kunna planera sin verksamhet, och den ryckighet som råder nu är inte av godo. Den ökar risken för att ekonomiska investeringar uteblir. Utan en långsiktig plan står företagen villrådiga.

Vi ser att det behövs en lagstiftning som tar höjd för detta nya, och vi ser att miljöbalken behöver klimatsäkras. Vi ser att det i tillståndsprövningar behöver finnas stoppregler gällande höga växthusgasutsläpp, och vi ser att lagstiftningen behöver utvecklas så att man kan stoppa det fossila och i stället få investeringar i det fossilfria.

Vi ser att det behöver göras en storsatsning på förnybar och billig energiproduktion, och i dag är vindkraften den billigaste energikällan. Redan i år väntas vindkraften stå för 30 procent av den svenska elproduktionen, och företag står i kö för att bygga i de bästa vindlägena. Hos Svenska kraftnät finns över 70 ansökningar om havsbaserade vindkraftsparker, vilket med råge motsvarar det elbehov vi har och kommer att ha.

För att den positiva utvecklingen när det gäller förnybar energi ska hålla i sig behöver det kommunala vetot reformeras. Det kom ju en utredning, men den fick tilläggsdirektiv som gjorde detta omöjligt att lösa. Det måste också vara effektiva tillståndsprocesser, och vi anser att alla prövningar bör samlas på en och samma myndighet. Tillstånden måste nämligen till för att allt detta ska kunna ske, herr talman - för att vi ska kunna bygga upp den gröna omställningen.

Jag tror att flera av mina politiska motståndare kommer att trycka på regelförenklingar och borttagen möjlighet till överklagande. Om man läser betänkandet ser man att de tycker att det bästa vore om företagen fick göra som de ville, när de ville. Och visst är regelförenklingar bra - vi ska inte ha regler i onödan - men många regler finns där av en anledning. Vi ska se till att vi inte trampar på andra värden. Vi ska väga olika samhällsintressen mot varandra.

Ibland uppstår målkonflikter, och då måste de lösas. Samtidigt ser vi att flera av de nya verksamheter som nu står på kö inte ens var påtänkta - man visste inte ens att de skulle komma till - när reglerna skrevs. Därför måste vi uppdatera lagstiftningen, men det betyder inte samma sak som att stryka allting.

Jag tror att det absolut viktigaste som behöver göras rör kapacitet. När jag är ute och pratar med företag som ibland har väntat på tillstånd i många år och som fått beskedet att det de har skrivit inte är tillräckligt utan att de måste komma med kompletteringar visar det sig att det sällan är lagstiftningen som är felet. I stället är det kapaciteten på andra sidan - att kommunerna inte har de tjänstepersoner på plats som behövs. Länsstyrelserna har inte de personer på plats som behövs, det vill säga inte tillräckligt mycket personal. Inte heller i domstolarna finns det tillräckligt mycket personal.

Vi hörde precis min kollega från Socialdemokraterna berätta att vi var på besök hos landshövdingen i Västra Götalands län i måndags. Där pratades det om hur man gjorde med de stora ansökningar som kom in: Man jobbade i team och arbetade ned den långa handläggningstid som har varit, för att visa att detta är viktigt. Man hade med all personal och all kunskap från början. Detta har gjort att spaden redan har satts i marken för en batterifabrik i Göteborg och att det är en på gång i Mariestad. Men man sa också att man får mindre pengar och att man inte kan göra detta utan pengar.

Till mina kära vänner i regeringspartierna och samarbetspartiet vill jag därför säga: Vill ni ha verkstad, se till att ge mer medel till kommuner, regioner, landsting och domstolar! Då kommer köerna att minska och den gröna revolutionen att vara här tidigare än vi trodde.

(Applåder)