Romina Pourmokhtari

Herr talman! Det här är en fantastiskt intressant fråga eftersom det finns många områden där vi arbetar för att minska utsläppen. När det gäller torven är det bra att det finns ett utsläppshandelssystem i EU, som reglerar utsläppen som kommer från energitorven.

När vi pratar om odlingstorv tycker jag verkligen att vi ska se till den fantastiska förmåga som finns, inte minst i Sverige. Sverige har nyligen fått pris för att vi är det mest innovativa landet. Jag är övertygad om att vi kommer att kunna utveckla alternativ som kanske inte lyckas exakt lika otroligt bra som odlingstorven men som kan främja hög produktivitet, kvalitet och tillväxt i vår odling.

Jag vill också vända mig emot att om man har odlingstorv går det bra men om man inte har det går det inte. Jag skulle säga att om man har odlingstorv går det väldigt bra och om man använder andra typer av tillväxtfrämjande alternativ går det inte riktigt lika bra som det gör med odlingstorven.

Herr talman! För oss är det alldeles självklart att de svenska skogsägare som drabbas av avsevärda inskränkningar i rätten att använda den mark de äger, inte minst till att producera de fantastiska råvaror vi använder oss av i klimatarbetet och för omställning bort från fossila produkter, förtjänar rimliga förutsättningar, förutsägbarhet och stabilitet. De ska inte motarbetas av det offentliga. Vi ska inte göra det svårt för dem. Det ska absolut inte vara som hittills, nämligen att de när de gör rätt riskerar att få avverkning stoppad helt utan ersättning. Det är viktigt för oss att de inte ska förlora på att göra rätt.

Jag har svårt att begripa hur de som tycker att detta är fråga om negativa förändringar menar att det vore bra att skogsägare ska förlora när de gör vad som är bra för miljöskyddet, när de stärker den biologiska mångfalden i Sverige. Jag är alldeles övertygad om att de svenska skogsägarna delar den bilden.

Herr talman! Det raka svaret är: Nej, det finns i dag inga sådana planer från regeringens sida.

Det är dock självfallet så att vi hela tiden måste tänka på vilken värld vi lever i när vi utvecklar vår klimat- och miljölagstiftning. Vi måste exempelvis se till att den lagstiftning vi har inte försämrar för svenska bönder och jordbruksproducenter och deras kapacitet att förse hela vårt avlånga land med olika livsmedel. Vi måste även se till att svenska skogsägare kan ta ansvar för miljöskydd men också producera alla de bioråvaror som vi har nytta av i hela vårt samhälle.

Vi måste alltså se till att vår lagstiftning är anpassad efter den verklighet vi lever i, och den verklighet vi i dag lever i innebär alldeles uppenbart ett väldigt skarpt säkerhetsläge där det är viktigt att vi har förmåga att säkra de grundläggande funktionerna i vårt samhälle. Detta är en fråga som är ständigt närvarande och som vi arbetar med på många olika sätt. Men när det gäller just det som ledamoten ställer frågor om finns det i dag inga planer från regeringens sida.

Herr talman! Det gör jag så gärna!

Vi har vissa arter i Sverige som är väldigt hotade men ett artskydd som kan stoppa avverkning för att skydda en art som vi samtidigt skjuter 20 000 individer av per år. Det är ju ett system som försvagar skyddet generellt. Att vi nu ser till att koncentrera skyddet till de allra mest hotade arterna är jag helt övertygad om leder till ett starkare miljöskydd som gör att vi faktiskt kan rädda utsatta arter på ett väldigt bra sätt. Det är väldigt viktigt att vi fortsätter att göra det så att svenska skogsägare både är glada och kan bidra till ett starkt miljöskydd.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Vi har ett system i dag som faktiskt straffar den som försöker göra rätt, och så kan vi inte ha det. Det är inte ett system som stärker miljöskyddet, och det är inte ett system som är sjyst mot svenska skogsägare. Det är inte ett system som gynnar någon, och det här försöker Tidöregeringen steg för steg rätta till. Vi gör det bland annat genom de förändringar som ledamoten nämner, det vill säga vårt nyligen presenterade förslag om ersättning vid rådighetsinskränkningar. Det är ett första steg.

Vi arbetar också vidare på flera fronter; bland annat kollar vi på hur vi kan göra artskyddsreglerna mer förutsägbara så att man kan veta vad som gäller. Inte minst tittar vi också på hur EU-lagar har översatts till svenska och hur vi kan se till att de inte översätts på ett sätt som missgynnar svenska skogsägare, och vi har även gett i uppdrag till Naturvårdsverket att se över vilka arter som är nationellt fridlysta. Att denna nya artlista plockas fram är ett väldigt viktigt steg i det här arbetet.

Herr talman! Jag förstår självklart den oro som nu finns, inte minst på grund av oppositionens retorik i både tv-debatter – där jag får stå och försvara mig mot rena lögner om detta från Centerpartiet – och nu i kammaren.

Det har inte funnits ett veto mot att bryta i alunskiffer tidigare. Den rödgröna regeringen utredde huruvida man ska förbjuda brytning i alunskiffer, och den rödgröna regeringens utredare kom fram till att det inte behövs ett förbud mot att bryta i alunskiffer.

Jag menar att detta är ett väldigt enkelt sätt att skrämma upp folk. Det är oseriöst, och jag beklagar att man hanterar svensk gruvnäring med så pass lite respekt och seriositet.

Herr talman! Det finns mycket att nämna om detta. Vi märkte också under gårdagens partiledardebatt att dessa frågor väcker stort intresse.

Låt mig vara tydlig. Om man är så fruktansvärt oroad över kommunernas makt över gruvor och kommunernas rätt att få uttrycka sig, hur kommer det sig att det endast är uran man menar att kommunerna ska ha ett veto mot? Det är just det som är den här regeringens problem. Vi ska inte särskilja och favorisera för att begränsa kärnkraften. Vi vet alla att detta var skälet till att de särskilda uranlagstiftningarna dök upp runt 2017 från den tidigare regeringens sida.

Det är det detta handlar om. Det handlar om att renodla vår gruvlagstiftning och se till att de starka miljövillkor vi har gäller på ett ordentligt sätt. Vi ska inte särbehandla enskilda metaller och mineral – som uran. Det är detta förändringarna handlar om.

Självklart ska vi ha rent dricksvatten i Sverige. Självklart ska vi ha helt säkra dricksvatten i Sverige. Jag är övertygad om att svensk miljölagstiftning alltid kommer att ta stor höjd för detta och ha god marginal. Det verkar även denna regering för. Det ska det inte råda några oklarheter om.

Vårt arbete handlar exempelvis om att det finns många gruvor i Sverige som bryter många andra metaller och mineral där man ibland får upp små mängder uran. Vi menar att de mängderna uran inte ska hanteras som avfall så att Sverige sedan ska importera från andra länder, som det var under den tidigare regeringens tid. Här gäller det att vi har sunt förnuft och tar vara på de resurser som i dag faktiskt bryts och tas upp ur marken och ser till att det uranet inte hanteras som avfall, för det vore resursslöseri. Det borde även Miljöpartiet kunna köpa.

(Applåder)

Herr talman! Vi har föreslagit flera olika åtgärder för att förbättra processerna. Jag skulle säga att den tidigare regeringens väldigt otydliga instruktioner har lagt grunden för att prövningarna går till på ett sätt som inte är bra.

Vi arbetar hela tiden för att förbättra och förtydliga. När regeringen är tydligare finns det mindre utrymme att göra på olika sätt, göra godtyckliga bedömningar eller exempelvis överimplementera EU-lagstiftningen på ett orimligt sätt. Här kommer vi från regeringen att behöva arbeta vidare på många olika sätt.

Nu rinner tiden ut, men vi kommer säkert att få tillfälle att diskutera detta vidare.

Herr talman! Tack, ledamoten, för en välställd fråga!

Tidöregeringen arbetar aktivt med att se till att konsekvensen vid miljöprövningar av vattenkraft inte ska bli att en massa vattenkraft läggs ned och att processerna blir utdragna, dyra och oförutsägbara och, inte minst, riskerar att påverka den rena och fantastiska el som vattenkraften förser hela vårt avlånga land med.

Det är därför viktigt att vi förbättrar processerna, och detta har regeringen gjort. Sedan vi tillträdde har vi pausat prövningarna för att se över och förbättra dem. Det gör vi i många olika led. Det gäller både hur vi hanterar små kraftverksdammar och hur vi generellt hanterar de miljöprövningar som pågår.

Det finns nu ett system som arbetar utifrån en fond där man finansierar och på andra sätt försöker se till att processen går rätt till. Vi måste också göra vårt från det offentligas sida – från länsstyrelser, staten och olika kommuner – för att processerna ska bli mer stabila. Detta är ett arbete som sker på många olika sätt.

Herr talman! Det var snarare nu det blev en applåd för Miljöpartiets linje.

Kanske behöver fler från Miljöpartiet träffa svenska skogsägare och fråga dem om de tycker att regelverket är förutsägbart och om det går att begripa vad det är man ska göra för den biologiska mångfalden för att få hjälp och stöd av staten. Jag har aldrig träffat en skogsägare som vet säkert vad som händer när man gör rätt, vad det finns för stöd och hur man ska göra för att stärka miljöskyddet. Men det kommer Tidöregeringen att rätta till.

(Applåder)

Herr talman! Myndigheten Naturvårdsverket tittar just nu på en ny artlista och gör bedömningar av hur olika arter ska hanteras utifrån den risk som finns för dem. Man tittar på vilka arter som ska vara nationellt fridlysta och vilka som inte ska vara det.

Regeringen arbetar på många fronter för att det ska vara mer förutsägbart för svenska skogsägare vad de ska göra. Under de rödgrönas tid och under Miljöpartiets ansvar fick de skogsägare som tog ett ansvar och hade en stor biologisk mångfald på sin mark ett avverkningsstopp men ingen ersättning för det av staten. Det främjade de skogsägare som inte tog ansvar för den biologiska mångfalden.

Därför tror jag att de liberaler som ligger vakna snarare gör det för att de är nöjda över att vår politik ger de skogsägare som gör gott rätt. Det vore ju bakvänt om de som inte värnar om den biologiska mångfalden skulle tjäna på det, men så var det i Miljöpartiets Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Det blir nog svårt för Kajsa Fredholm att på ett fullgott sätt redogöra för hur alla miljardärer är större utsläppare än dem som inte är miljardärer. Man kan ju utgå från nidbilden att alla som har mycket pengar flyger till höger och vänster, äter mer kött och gör saker som ökar utsläppen. Eller så ser verkligheten kanske ut som så att det finns miljardärer som har en ganska ohållbar livsstil och i hög utsträckning bidrar till utsläpp men att det också finns miljardärer som är en del av lösningen och investerar i klimatarbete. Vi menar att det finns en variation och att man inte ska generalisera.

(Applåder)

Herr talman! Det finns olika sätt att se till att de som har mest också bidrar mest till klimatarbetet. Regeringen menar att om man tjänar väldigt mycket betalar man också mer i skatt än vad de som tjänar mindre gör och att skattemedel är något som sporrar klimatarbete och klimatomställning i Sverige. Det finns också prismekanismer på plats som innebär att den som släpper ut ska betala. Om man släpper ut mer genom att konsumera mer och resa mer blir kostnaderna också högre, och på så vis betalar man också mer.

Ju mer man släpper ut, desto mer ska man betala. Så är det i Sverige, och Sverige har haft koldioxidskatt nästan längst i världen. Men det finns också många andra system.

Herr talman! Regeringen tycker att det är bra att Europa precis har beslutat om ett 2040-mål för klimatet som är på 90 procents ambitionsnivå. I princip samtliga experter sa att det skulle bli väldigt svårt att lyckas med detta. Vi var några få länder som kämpade för en hög ambitionsnivå. Sverige var i täten och tog en avgörande roll. Detta ger stabilitet till industrin.

Det ger också stabilitet att Socialdemokraterna väljer att rösta för regeringens fantastiska förslag kring kärnkraften. En energiöverenskommelse kanske hade haft en större funktion om det fanns en så pass stor splittring att det skilde sig mellan regeringen och oppositionen.

Herr talman! Det är onekligen tydligt att det finns olika bilder av vad det är som händer i Europa. Klimatfrågan är i varje fall global – alla ledamöter kan nog ställa sig bakom att utsläppen inte stannar vid ländernas gränser.

Vi ser också att Europa tar sitt ansvar här. Europa levererar just nu när det gäller Parisavtalet genom att anta lagar om utsläppshandel och ansvarsfördelningsförordningen. De ser till att länderna måste leverera vad gäller begränsningar av utsläppen och steg för steg minska sina utsläpp.

Sverige är det land som ligger längst fram och har lägst utsläpp per capita av samtliga EU-länder. Utan Sverige hade EU inte, för bara några veckor sedan, fattat beslut om ambitiösa 2040-mål; det kan vi också konstatera.

Här finns det onekligen olika bilder av läget, inte minst i europeisk klimatpolitik.

Herr talman! Jag vill som miljöminister lyfta fram att det finns många sätt att engagera sig för den svenska miljön och den svenska naturen och i hur vi ska se till att den står stark och klarar sig undan både föroreningar, global uppvärmning och andra miljöhot som våra hav och vatten möter i dag.

Man behöver inte gå med i ledamotens parti för att påvisa ett sådant engagemang. Exempelvis har mitt parti, Liberalerna, sedan början av 1900-talet drivit dessa frågor, tagit ansvar för svensk miljö, skyddat nationalälvar och kämpat för att vi ska bygga kärnkraftverk i stället för kolkraftverk så att vi kan ta ansvar för vår miljö.

Det finns många sätt att engagera sig i miljöpolitiken och miljöfrågorna, som är oerhört viktiga. Jag kan vara väldigt tydlig med att jag själv tycker att de hamnar i skymundan när klimatfrågan är så oerhört debatterad och diskuterad, inte minst i denna kammare.

Jag uppskattar alltid när ledamöterna läser rapporter och tar initiativ till interpellationsdebatter om miljöpolitik och om hur vi ska värna den fantastiska miljö som vi har i Sverige.

Att vi har miljöfarliga vrak i våra svenska vatten vet vi. Det finns ungefär 17 000 vrak, varav några bedöms vara särskilt farliga. 300 bedöms vara miljöfarliga, varav cirka 30 utgör en akut miljöfara. Regeringen kommer att fortsätta att verka för att vi ska sanera, och vi tar ansvar för dem.

Vilka vrak som ska prioriteras och saneras är det inte regeringen som bedömer, utan det gör Havs- och vattenmyndighetens experter. Jag tycker att detta är en lämplig ordning och att det är så det ska gå till, men jag kommer självfallet att prata med myndigheten så som jag alltid gör om många olika frågor, till exempel havsvind och fiske men också sanering.

Jag uppskattar som sagt att ledamoten uppmärksammar mig på frågan om kemiska stridsmedel.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Vi kan självklart ha en diskussion om att ledamoten inte tycker att vi borde godkänna havsbaserade vindkraftverk, om att vindkraften är farlig för vår havsmiljö eller om hur den påverkar vår fiskenäring.

Men låt mig återgå till frågan om sanering och tydliggöra det hela. Jag tycker, herr talman, att ledamoten lite grann insinuerar att regeringen väljer att prioritera klimat och olja framför sanering av kemiska stridsmedel och miljö. Jag vill verkligen vara tydlig med att det inte är så. Regeringen prioriterar inte sanering av olja av klimatskäl i stället för att fokusera på kemiska stridsmedel.

Det skulle vara ganska klurigt för vilken minister som helst att gå in och detaljreglera hur myndigheten ska bedöma vilka vrak som ska saneras och inte. Det beror på att vi i Sverige har en ordning där ministrarnas ansvar är utformat på ett annat sätt än att man går in och gör sakmässiga bedömningar. Det är någonting som myndigheterna gör själva med sina experter, som anställs för sin kompetens inom fältet. Det är inget som jag som minister ska ägna mig åt, för det vore ministerstyre.

Däremot kan man såklart föra en dialog med myndigheten och fråga: Är det endast pengar som gör att ni inte sanerar de vrak som innehåller kemiska stridsmedel? I så fall är det en pengafråga, och då kan jag lyfta upp den i nästa budgetförhandling och diskutera med mina kollegor i regeringen. Är det här en fara som vi vill komma åt, eller är det en bedömning som görs av andra skäl, exempelvis att de vrak som innehåller kemiska stridsmedel finns på ett så stort djup att det är praktiskt väldigt svårt att lyckas med det?

Jag kan som minister till exempel ta initiativ till samarbete med länder som har ett sådant här arbete, som ledamoten nämner. Det finns exempel på länder som jobbar med det här och där det verkar fungera. Då är det självklart relevant för oss att prata med dem och se hur de har arbetat med frågan.

Jag tycker att detta är en intressant diskussion, och jag vill tacka ledamoten för att hon uppmärksammar mig på den här problematiken. Det regeringen gör för att motverka detta är helt enkelt att vi arbetar genom saneringsanslaget, där det finns pengar att tillgå för myndigheten för sanering. Sedan gör man från myndighetens sida bedömningen av vilka vrak som ska saneras utifrån de tillgängliga resurserna.

Herr talman! Det gäller att lyssna noga på svaret. Regeringen har ansvar för vissa delar av arbetet. Det är regeringen som bestämmer hur mycket medel vi lägger i budgeten till exempelvis sanering. Ledamoten vet mycket väl att det föregås av en diskussion med samtliga samarbetspartier, och då har vi landat i en viss summa. Den summan går sedan över till Havs- och vattenmyndigheten, som utifrån denna summa bedömer vilka åtgärder som är mest relevanta att genomföra och vilken kapacitet man har utifrån tillgängliga medel.

Det är alltså inte så att regeringen bestämmer att olja är viktigare att sanera än kemiska stridsmedel. Så fungerar det inte, och jag menar att regeringen inte heller bör bestämma vilka vrak som är känsligast och bör saneras. Däremot kan regeringen såklart prata med Havs- och vattenmyndigheten om vilka ytterligare verktyg man anser behövs för att man ska lyckas ta hand om exempelvis kemiska stridsmedel.

Det som har hänt är inte att regeringen i stället för att sanera kemiska stridsmedel har valt att sanera olja för att vi tycker att klimatet är viktigare än miljön, utan det som har hänt är som sagt att myndigheten har utrett om det är tekniskt möjligt att sanera de vrak som är fyllda med kemiska stridsmedel och landat i att kostnaden för att sanera dem ligger på mellan 2 miljarder och 80 miljarder kronor. Då bedömer man att det är bättre att använda de resurser som finns i budgeten för saneringsanslaget till att sanera de vrak som man kan sanera.

Jag har följt med på en sanering för att se hur arbetet går till. Den gången var det sanering av ett vrak med olja, och det är väldigt tuffa arbetsförhållanden och en tuff miljö. Det är insatser som medför stora risker både för de människor som genomför insatserna och för miljön. När man sanerar river man också på olika sätt upp en plats som är förorenad, och det är ett komplext arbete.

När man kollar på de miljarder som går till hanteringen av sådana här utmaningar ska man lyfta fram att det också är viktigt att se till att minska den här typen av föroreningar, som fortfarande sker och som sker hela tiden. Jag menar då inte specifikt kemiska stridsmedel i svenska vatten utan snarare andra typer av föroreningar som också kräver sanering för att vi ska kunna fiska vår fisk och äta våra skaldjur.

Vi kommer att behöva arbeta på båda sätten, inte bara med sanering utan också med att förebygga spridningen på olika sätt. Där finns en utmaning, och vi diskuterar med olika partier hur man ska gå till väga med satsningarna.

Slutligen, herr talman, vill jag nämna att 80 miljarder, som arbetet med sanering av kemiska stridsmedel maximalt skulle kosta, absolut inte är den mängd pengar som regeringen satsar på klimatet. Hela min klimat- och miljöbudget för detta år är exempelvis 19,6 miljarder kronor. 80 miljarder kanske låter lite, men det är väldigt många olika typer av satsningar som ska omfattas av de medel som läggs ut.

Herr talman! Elsa Widding har frågat mig om jag anser att Sverige bör vidta åtgärder för att minska spridningen av dumpade kemiska stridsmedel till det omgivande havsområdet och vilka åtgärder som i så fall kan bli aktuella. Elsa Widding har även frågat mig hur jag, om regeringen inte anser att åtgärder bör vidtas för att minska spridning, ser på det faktum att trålning tillåts i sådana områden. Slutligen har Elsa Widding frågat mig om jag anser att Havs- och vattenmyndigheten tar ansvar för problemen och vidtar erforderliga åtgärder och hur regeringens prioritering ser ut mellan arbetet med klimatåtgärder och den här typen av miljökatastrofer i Sverige.

Under åren 2018–2027 pågår en särskild satsning för att bättre hantera miljöfarliga vrak runt Sveriges kust. För 2025 har regeringen avsatt 40 miljoner kronor på anslaget 1:4 Sanering och återställning av förorenade områden, det så kallade saneringsanslaget, inom utgiftsområde 20 Klimat, miljö och natur för just denna typ av arbete.

Inom ramen för detta arbete har Havs- och vattenmyndigheten analyserat riskerna med de miljöfarliga vrak i svenska vatten som är fyllda med kemiska stridsmedel. Provfisken och sedimentprovtagningar visar att vraken är en källa till spridning av kemiska stridsmedel till både sediment och fisk och skaldjur. Myndigheten har därför utrett om det är tekniskt möjligt att sanera vrak fyllda med kemiska stridsmedel på sådant stort djup. Havs och vattenmyndighetens beräkningar visar att kostnaderna för att sanera alla i dag kända vrak från kemiska stridsmedel ligger mellan 2 miljarder och 80 miljarder kronor, med stora risker för människor och miljö vid ett sådant arbete.

Man har därför bedömt att det i dagsläget är bättre att använda tillgängliga resurser för att sanera de vrak som innehåller stora mängder olja. Satsningen för att hantera de mest miljöfarliga vraken runt om i svenska vatten har hittills resulterat i att elva vrak har sanerats på 770 ton olja, med goda effekter för natur- och djurliv.

I det specifika vrakområde väster om ön Måseskär som Elsa Widding lyfter fram och där det sker läckage till sediment och marina organismer pågår trålning i viss omfattning. Havs- och vattenmyndigheten arbetar för närvarande med att utveckla åtgärder för att minska spridning av kemiska stridsmedel från dumpningsplatserna. Bland annat övervägs åtgärder för att begränsa aktiviteter i området.

Regeringen prioriterar miljöarbetet för att motverka och begränsa effekter av föroreningar, till exempel för att minska spridning av PFAS i miljön inom ramen för saneringsanslaget. De beräknade kostnaderna för att hantera dumpade stridsmedel är i mångmiljardklassen och svåra att hantera, vilket visar på de ekonomiska fördelarna av att förhindra miljöförstöring och föroreningar snarare än att hantera konsekvenserna av dem i efterhand. Detta är också bakgrunden till regeringens klimatarbete och visar på vikten av att begränsa både klimatförändringar och miljöföroreningar.

Herr talman! Tack, ledamöterna, för ännu en fantastisk debatt om hur Sverige ska lyckas med klimatarbetet!

Det stämmer absolut att Tyskland styrs av en koalition där förbundskanslern kommer från ett högerparti men där det även finns socialdemokrater. När det gäller Nederländernas regering var det en liberal kollega, från mitt systerparti, som jag samarbetade med under förhandlingarna i EU.

Poängen, som jag hoppas att vi ändå är överens om efter den här debatten, är att Sverige är den starka rösten för en hög klimatambition i EU. Vi satt bokstavligen hela natten och förhandlade, herr talman. Efter 22 timmar av förhandlingar lyckades vi se till att det svenska näringslivet fick sitt 90-procentsmål med hög ambition. Det var inte lätt, eftersom det inte var många länder som ville se det i det här läget. Skälet till att man inte ville se det är kostnaderna.

Jag hoppas att vi i Sverige framöver också ser till att minska polariseringen i klimatpolitiken. I stället för att diskutera vilka man samarbetar med och inte måste man inse att den majoritet som nu finns i kammaren för en högerregering inte minst är en konsekvens av att det enda svaret den rödgröna regeringen hade när det gällde klimatarbetet var bränslepriser.

Den här regeringen vill ha en bred palett där vi fokuserar på att bygga kärnkraft och vindkraft. Vi fokuserar också på bränslepolitiken, men som en del i helheten för att lösa Sveriges klimatutmaningar. Vi fokuserar inte ensidigt på höga bränslepriser.

Herr talman! Det är därför bekymrande att jag under den här debatten inte har fått svar på den fråga jag ställde om Socialdemokraterna vill ha höga bränslepriser igen, om det skulle bli ett maktskifte vid nästa val.

Jag hoppas att klimatdebatten framöver kan fokusera mer på att Sverige är ett föredöme och på hur vi ska fortsätta vara det. Och det är vi bara om vi ser till att bibehålla vårt rena elsystem, och det rena elsystemet kräver kärnkraft.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.