Adam Marttinen

Herr ålderspresident! Jag utesluter inte att nykriminalisering är vägen framåt för att färre kvinnor ska utsättas för allvarliga brott, särskilt i nära relation. Därför är det väldigt glädjande att vi har en regering som gör ganska banbrytande åtgärder på området.

En ny påföljd som föreslås från regeringens sida är just förvaringsdom för att göra det möjligt att hålla människor även med tidsbestämda straff inlåsta om de i enlighet med sin tidigare brottshistorik anses utgöra en fara för samhället.

Kriminalvården har ganska goda verktyg för att identifiera de allra farligaste gärningsmännen som ger sig på sina kvinnor i partnervåld. Nivåerna är låg, mellan och hög sannolikhet för återfall i brott. Tyvärr har dessa verktyg visat sig ha ganska hög träffsäkerhet. På våra anstalter sitter i dag drygt 400 personer som bedöms ha en hög återfallsrisk i just den här typen av kriminalitet. I frivården är de runt 700. Dessvärre har vi blivit uppmärksammade på väldigt många fall där personer i frivården har inlett nya relationer med kvinnor som de gett sig på och därmed skapat nya brottsoffer.

Ny kriminalisering i all ära, men varför är Socialdemokraterna emot att införa en typ av förvaringsstraff som gör det möjligt att hålla inne personer med en hög återfallsrisk? Så kan man ju undvika att skapa nya brottsoffer från första början.

Herr talman! Jag tror att vi är ganska många i det här landet som börjar få en känsla av att vi saknar just upprättelse i vårt land för de allra grövsta brotten. Om inte denna moderatledda regering kan säga rakt ut att man kan öppna upp för möjligheten att straffmyndiga förövare ska mötas av det allvarligaste straffet, nämligen livstidsstraffet, kommer den moderatledda regeringen att kunna ta hänsyn till brottslingens perspektiv precis som Socialdemokraternas regeringar har gjort tidigare. Jag tror att det är en farlig väg framåt för vårt land.

Herr talman! Tidigare socialdemokratiska regeringar valde under sin regeringstid att inte skärpa straffen för straffmyndiga förövare som är under 18 år. Det var någonting som då möttes av kritik från både Moderaterna och Sverigedemokraterna.

I Tidöavtalet, som våra partier är överens om, ska just den straffrabatt som finns i dag ses över för straffmyndiga förövare som är under 18 år. Det är dock inte närmare specificerat hur en sådan straffskärpning kan se ut.

Jag vill därför fråga justitieministern om regeringen är beredd att låta vår utredning öppna upp för att den som är under 18 år och straffmyndig ska kunna mötas av ett livstidsstraff för de allra grövsta brotten, exempelvis där en oskyldig människa skjuts ihjäl på öppen gata framför ögonen på sina egna barn.

Herr talman! Grundorsaken till att vi yrkade avslag på Miljöpartiets reservation om en blocköverskridande samverkan är att samverkan är helt meningslöst om en part vägrar förstå de strukturella grundorsakerna till en viss typ av problematik, som ändå är tydlig och väl beskriven.

Det står i Säkerhetspolisens årsböcker att invandringen har bidragit till den våldsbejakande islamismens utbredning i vårt land. Men för en socialdemokrat sitter det långt inne att tillstå att man har haft ansvar för den tillväxten genom sitt regeringsinnehav. Av den anledningen vill jag påstå att det saknas grund för båda reservationerna. Det finns goda beskrivningar av de olika miljöernas tillväxt och orsakerna till den, och det finns även en tydlig koppling - tyvärr, får man väl säga - till Socialdemokraternas regeringsinnehav.

Slutligen finns det inget behov av någon samverkan eller blocköverskridande uppgörelse med de resterande partierna i kammaren. Det skulle vara helt meningslöst och kontraproduktivt att föra samtal med partier som vill göra det svårare för Säkerhetspolisen att bekämpa terrorism och med partier som förnekar kopplingen till sakernas tillstånd.

Herr talman! Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna har haft flera debatter genom åren på temat terrorism. Vi har också sett utvecklingen i vårt land när det kommer till de våldsbejakande miljöerna. Den våldsbejakande islamismen är som bekant av Säkerhetspolisen sedan tidigare betraktad som den största och snabbast växande. Så har det varit under en 10-15-årsperiod.

Socialdemokraterna säger i en reservation tillsammans med Miljöpartiet att det saknas ett mer utförligt resonemang om de strukturella grundorsakerna till våldsbejakande extremism. Jag skulle vilja ställa en fråga till Socialdemokraterna och Anna Wallentheim. Kan de i dag erkänna - det har ju varit svårt hittills för dem - att den invandringspolitik som främst Socialdemokraterna haft ansvar för i sina regeringar har varit bidragande och grundorsak till att den våldsbejakande islamismen kunnat växa sig stark i vårt land?

Herr talman! Vi debatterar justitieutskottets betänkande Nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera.

Det är en ny, samlad strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism som omfattar arbetet hos myndigheter och olika samhällsaktörer och som ger en lägesbild och pekar på politiska initiativ och olika målsättningar.

Av betänkandet att döma finns det inte några stora politiska skiljaktigheter mellan regeringen och oppositionen. Det finns dock två reservationer från Miljöpartiet, varav Socialdemokraterna har anslutit till den ena, och ett särskilt yttrande från Vänsterpartiet.

Nationell strategi mot våldsbejakande extre-mism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera

Socialdemokraterna och Miljöpartiet menar bland annat att de saknar "ett mer utförligt resonemang om de strukturella grundorsakerna till våldsbejakande extremism och terrorism samt förslag på åtgärder för att bekämpa dessa". Man pekar på segregation och utanförskap som potentiella grundorsaker och vill ha med dessa grundorsaker för att kunna bekämpa extremisternas tillväxtmiljöer och rekryteringsbas - bra så.

Miljöpartiet har också en önskan om en ny blocköverskridande uppgörelse och pekar på den uppgörelse som skedde mellan den förra regeringen och den dåvarande oppositionen, vilket på den tiden exkluderade Sverigedemokraterna. Man blir inte riktigt klok på exakt vilken typ av uppgörelse de frågar efter, men det verkar vara enligt receptet ju fler kockar, desto bättre soppa.

Jag håller av flera skäl inte med om den analysen. Jag håller inte heller med om att det finns något större behov av ytterligare analys av grundorsakerna till att vi har en tillväxtmiljö bland extremister och terrorister i vårt land, något som Socialdemokraterna och Miljöpartiet pekar på och vill ha.

Jag tycker att den analysen är ganska glasklar, och den finns också beskriven i dokument utanför just detta betänkande, bland annat i Säkerhetspolisens årsrapporter genom åren.

Vänsterpartiet har ett särskilt yttrande till detta betänkande, där man beskriver att man har en skiljaktig mening mot regeringen när det kommer till exempelvis ökad användning av hemliga tvångsmedel, fler möjligheter för myndigheter att dela information och ytterligare åtgärder för att förhindra spridning av terrorisminnehåll på digitala plattformar.

Man är alltså emot den typ av åtgärder som har gjort att Säkerhetspolisen får ett mer effektivt handlingsutrymme att bekämpa terrorism. Skulle vi ha accepterat Vänsterpartiets linje genom åren och låtit dem bestämma kan vi alltså på goda grunder säga att Säkerhetspolisen i de fall där de lyckats stoppa terrorattentat i vårt land genom sina underrättelseinhämtningar inte hade kunnat göra det. Sverige hade med Vänsterpartiets politik sannolikt fått uppleva fler terrorattentat.

Den samlade kritiken från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna är alltså att man vill se en större samling kring grytan. Man vill ha en närmare analys, men jag menar att det redan är klart.

Sammanfattningsvis kan man säga, herr talman, att Vänsterpartiet är emot effektiva åtgärder i arbetet mot terrorism. Miljöpartiet vill släppa in utländska terrorhot i vårt land helt utan kontroll, och Socialdemokraterna vill bygga sitt regeringsunderlag på dessa två partier.

Så här är det: Det största hotet är islamism. Den främsta orsaken till det är invandring. Den bästa lösningen för att förebygga denna situation framåt är utvisning.

Så länge vi inte kan komma överens om den problembeskrivningen och den målsättningen för politiken finns det inget behov av att inkludera Socialdemokraterna eller Miljöpartiet i det gemensamma arbetet framåt mot terrorism.

Herr talman! Jag yrkar avslag på motionerna och bifall till att skrivelsen läggs till handlingarna.

(Applåder)

Herr talman! Vi debatterar justitieutskottets betänkande om 2023 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar, som tidigare har hetat lagen om särskild utlänningskontroll. Det är en lag som gör det möjligt för vårt land att utvisa personer som inte nödvändigtvis har begått ett brott men som befaras kunna utgöra ett problem som kan leda till terrorattentat i Sverige eller att vårt land, vårt rikes intressen, på olika sätt hotas.

Lagen har varit väl debatterad i den här kammaren genom åren. Den har också skärpts i enlighet med de krav Sverigedemokraterna har ställt under det senaste decenniet, på många olika sätt till det bättre. Det vill säga att vi har fått bättre möjligheter att använda förvar av flera olika skäl, inte bara för att kunna verkställa utvisningar utan även när det kan befaras att människor kommer att begå brott.

Det har alltså skett en hel del förbättringar, men Sverigedemokraterna har fortfarande ganska många synpunkter på hur lagen är utformad och hur den kunde göras bättre för att säkerställa att inga säkerhetshot rör sig fritt i vårt land. Vi vet ju av sorglig erfarenhet i vårt land vilka små medel som krävs för att personer som utgör säkerhetshot ska kunna utföra fruktansvärda attentat på våra gator.

Den 17 oktober hade vår statsminister en presskonferens med anledning av det terrorattentat som skedde dagen innan i Bryssel, där två svenska fotbollssupportrar kallblodigt sköts ihjäl av en våldsbejakande islamist. En av de slutsatser som vår statsminister delgav under presskonferensen var att farliga människor som utgör ett hot mot andra och inte är svenska medborgare måste lämna vårt land omedelbart. Det är en slutsats vars innebörd är svår att misstolka. Med detta kommer också ett politiskt ansvar att faktiskt se till att det också blir så.

Jag har full förståelse för att den här typen av ärenden är komplexa och att en fullt ut transparent redogörelse för allt arbete som sker för att utvisa utlänningar som utgör säkerhetshot inte är möjlig. Men just lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar måste ändå anses vara ett av de mest offensiva verktygen om man vill förmå utländska säkerhetshot att lämna landet omedelbart.

Vi ser att siffrorna i redogörelsen när det gäller hur många ärenden som hanteras med hjälp av lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar inte imponerar. Ett enda nytt ärende om utvisning har väckts under perioden 1 juli 2022-30 juni 2023. Det ska för tydlighetens skull nämnas att den här regeringen inte har varit verksam under hela den perioden och att styrningen av våra myndigheter sker efter en viss ordning.

Man kan alltså utifrån detta konstatera att Säkerhetspolisen behöver en mer tydlig styrning från regeringen om orden från vår statsminister ska få verklig betydelse. För att inte verkställighetshinder ska stå i vägen måste ett mer offensivt arbete ske med just diplomatiska garantier och utvisningar till fler tänkbara mottagarländer. Det måste alltså sättas fart med detta.

Med detta sagt ska också regeringen känna ett stort stöd från Sverigedemokraterna i ett fortsatt arbete med att just utvisa utlänningar som utgör säkerhetshot.

De utländska säkerhetshoten kan däremot i vanlig ordning känna stöd för sin närvaro i Sverige från den politiska vänsterkanten. Vänsterpartiet har i traditionsenlig ordning samlat sina invändningar mot lagen, som alltså gör det möjligt att utvisa säkerhetshot, i ett särskilt yttrande i betänkandet. Tidigare har Vänstern velat avskaffa lagen helt och hållet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2023 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar

Detta visar lite grann skillnaden mellan Vänstern och framför allt Sverigedemokraterna. Med Vänstern får vi hit fler utländska säkerhetshot som vi får allt svårare att utvisa. De blir säkert till och med medborgare om Vänstern och Miljöpartiet får bestämma själva. Men om Sverigedemokraterna får bestämma får vi inte hit några utländska säkerhetshot, och de som finns i vårt land skulle utvisas precis så omedelbart som statsministern uttryckligen önskade vid sin presskonferens den 17 oktober 2023.

Herr talman! Vi debatterar motionsbetänkandet om terrorism. Sverigedemokraterna är av uppfattningen att vi i Sverige har alldeles för många terrorhot. En del har kanske historiskt varit av motsatt uppfattning - det kan man i alla fall tro när man granskar den politik som har legat till grund för den största tillväxten av våldsbejakande extremism i vårt land.

I Säkerhetspolisens årsböcker genom åren framgår det ganska tydligt att den grupp som är störst när det gäller våldsbejakande extremism, det vill säga den våldsbejakande islamismen, har sin grund i den invandring som tidigare regeringar har haft ansvar för. Till stora delar är bredden och omfattningen på det terrorhot vi har i Sverige i dag tydligt kopplad till Sveriges tidigare invandringspolitik.

Detta har Sverigedemokraterna varit emot. Sverigedemokraterna har varit av uppfattningen att vi inte ska ha någon massinvandring till vårt land. Vi har inte varit av uppfattningen att vi behöver fler terrorhot i Sverige. Människor som hyser sådana sympatier och utgör ett hot mot vårt land ska inte få uppehållstillstånd i Sverige eller svenskt medborgarskap. De ska inte kunna åka till Syrien eller Irak och delta i terrorkrig - mörda kvinnor och barn - för att sedan komma tillbaka till Sverige, stanna kvar här, behålla sina medborgarskap och leva på bidrag. Detta har varit effekten av de tidigare regeringarnas politik, och det har Sverigedemokraterna varit emot.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Terrorism

Enligt den linje som kommer sig av att vi är av uppfattningen att vi har alldeles för många terrorister i vårt land har vi en reservation i betänkandet. Sverigedemokraterna har motionerat om ytterligare en möjlighet att utvisa människor ur vårt land. Det är nämligen, skulle jag vilja påstå, den brottsförebyggande åtgärd där vi har mest att hämta - att utvisa människor som utgör terrorhot ur vårt land.

Vi har i dag möjligheten att utvisa människor som utgör ett hot mot riket säkerhet. Det är en rätt svårtillämpad lag förvisso, men vi har den möjligheten. Om Sverigedemokraterna hade fått bestämma hade det varit lite mer tryck i den frågan. Vi får se om den här regeringen lyckas leva upp till det. Det är en fråga som jag kommer att följa ganska noggrant. Det vill jag göra er uppmärksamma på.

I vår motion tar vi sikte på en tidigare lag som har funnits i Sverige om utvisning i rikets intresse. Det handlar alltså om en breddning av möjligheten att utvisa personer som på ett eller annat sätt utgör ett hot eller inte bör vara kvar i Sverige.

Låt mig också nämna något mot bakgrund av debatten här i dag. Det är lätt att partier blir ensidiga. När Socialdemokraterna talar om terrorism är det nynazism och högerextremism man tar upp, och sedan är det tyst.

Jag vill betona att det finns en påtaglig risk för terrorattentat kopplade till den högerextrema miljön. Det är inte så konstigt, utan det framgår av Säkerhetspolisens årliga rapporter att det är en av de större miljöerna i vårt land. Vi har också tidigare haft den våldsbejakande autonoma miljön som har varit mer vilande, men man ska inte ta alldeles för lätt på det heller.

Miljöer rör sig och växer lite olika och utgör hot i olika situationer på olika sätt. Därför är det väldigt bra att vi har en säkerhetspolis som har fått utökade befogenheter och att vi har en regering som ser till att Säkerhetspolisen får en större kostym sett både till resurser och till verktyg, liksom att vi har en polis som får detsamma. Detta hjälper vårt land att hålla koll på personer, oavsett om personerna har högerextrema, autonoma eller islamistiska motiv. Det hjälper att vi har en regering som beaktar det och inte ensidigt stirrar sig blind på en eller annan extremism för att det passar det politiska narrativ som man vill driva igenom.

Jag tycker det är lite anmärkningsvärt att Socialdemokraterna helt negligerar den största hotande miljön för vårt land, den våldsbejakande islamismen. Men det får stå för Socialdemokraterna. Vi står för vår politik, och jag yrkar bifall till vår reservation om utvisning i rikets intresse.

Herr talman! Det är såklart ett tydliggörande från Centerpartiets sida när man säger att man värderar vissa frågor mer än andra. Jag tycker att det är ett värdefullt tydliggörande i den här debatten om vapenfrågor att legalt vapenägande inte låg särskilt högt på Centerpartiets agenda när man väl prioriterade. Man valde då en rödgrön regering framför att genomföra de sakfrågor som man i plenum, i riksdagen, i tillkännagivanden tyckte var så viktiga. Det var egentligen bara det svaret jag var ute efter, och det fick jag.

Vi har nu som bekant en regering som arbetar för de här frågorna. Om vi sverigedemokrater är missnöjda med någonting som kommer ut på andra sidan kan man lita på att vi i kammaren, precis som vi gör i det här betänkandet, kommer att sätta ned foten och markera. Det är vår roll i politiken. Vi pratar inte bara, utan vi gör också det som vi säger. Det kanske är skillnaden mellan Centerpartiet och Sverigedemokraterna.

Herr talman! Nu blir det lite tillbakakaka i repliken. Det vore väl inte helt i sin ordning om vi gick härifrån och var överens?

Jag har en fråga: Vad är Centerpartiets roll i riksdagen värd? Jag tror aldrig Sverige har haft en regering som negligerat så många tillkännagivanden som den tidigare socialdemokratiska regeringen med Morgan Johansson som ansvarigt statsråd. Vi var nog uppe i en fyra fem tillkännagivanden i en och samma sakfråga när det kom till femårslicenserna. Där var Sverigedemokraterna överens med Centerpartiet i sakfrågan. Vi hade också väldigt många tillfällen att avsätta just det statsråd som negligerade tillkännagivandena. Men Centerpartiet valde att stödja ett statsråd som helt och hållet negligerade tillkännagivandena.

Vad vill jag säga med det här? Jo, att jag tycker att det finns en liten diskrepans mellan de tuffa ord som ofta förekommer i debatten och den faktiska handlingen från Centerpartiets sida. Om vi hade haft en gemensam avsikt att tillkännagivandena i Sveriges riksdag ska genomföras borde vi också vara eniga om att statsrådet som helt negligerade tillkännagivandena inte förtjänade att vara statsråd. Men när det kom till kritan valde Centerpartiet en socialdemokratisk regering som fullständigt struntade i riksdagens tillkännagivanden och dessutom gång på gång misslyckades med att implementera vapendirektivet. Det lämnade oss med ganska ansenliga summor i böter från EU.

Vad är Centerpartiets röst värd när det verkligen gäller i de här frågorna? Nu har vi en regering som arbetar fullt ut med att genomföra de direktiv som den förra, centerpartistiska, regeringen helt negligerade.

Herr talman! Jag instämmer i att det finns ett principiellt problem med att kriminalisera innehav av magasin, nämligen att människor begränsar sig i sin hantering av magasin. Det utgör inte ett problem över huvud taget att människor har vapenmagasin hemma. Detta är ett principiellt fel som kan leda till att människor innehar magasin på ett sådant sätt att de gör sig skyldiga till brott, och det tycker jag är helt fel. I den bästa av världar innebär det dock ett ganska litet problem på kort sikt.

Vad ska vi göra från riksdagens sida? Ja, Sverigedemokraterna står ju bakom reservationen, och kommer också att rösta för den i kammaren, om att regeringen bör utreda användningsreglering som en alternativ implementering. Mer än så kan man kanske inte begära av ett parti som sitter i riksdagen och inte i regeringen. Men vi kommer definitivt att trycka på för att nå framgång också i den frågan.

Sedan blir debatten lite rumphuggen av att vi har en utredning som inte har presenterat sitt fulla förslag, som kommer i maj. Det kan hända att det blir positiva utfall även när det kommer till vapenmagasin. Vi lyfter de frågorna i den referensgrupp till utredningen som är tillsatt, men det är som sagt ovisshet.

Vi väljer det säkra före det osäkra. Vi har yrkat bifall till reservationen för att sätta tryck i frågan och visa att det finns en principiell invändning mot den implementering som gjordes. Visar det sig att det finns problem längre fram som är mer eller mindre påtagliga eller att utredningen inte omhändertar frågetecken är jag förvissad om att vi också kommer att få ett breddat stöd för vår uppfattning i denna fråga i kammaren och inte behöver stå ensamma med den. Det ser vi dock ut att få göra denna gång.

Jag ser fram emot ett fortsatt gott arbete med att sätta tryck i frågan.

Herr talman! Det finns många svar på det. Sverigedemokraterna sitter inte i regering. Det är det första. Vapenfrågorna inryms inte i Tidöavtalet. Det är det andra.

Regeringen lade ett förslag på bordet där vi antingen kunde implementera eller avstyrka implementeringen. I det valet valde vi att implementera det förslag som kom på bordet.

Vi var inte helt nöjda. Jag tror att jag ganska väl minns mina ord när jag diskuterade saken med justitieministern och departementet: Ta böterna! Det är inte vårt fel att vi ställs inför en situation med böter. Ta böterna och utred anmälningsregleringen!

Jag hade ganska många möten där jag tryckte på för att vi skulle gå den vägen. Så blev det inte, och det tycker jag är tråkigt. Det är också anledningen till vi i dag har en gemensam reservation i betänkandet.

Jag tycker också att man ska ha respekt för den hållning regeringen presenterar. Det finns inga väl kända problem. Om det inte blir några kända problem är dock den principiella saken kvar, där vi inte är helt nöjda. Det tycker jag är skäl nog att gå vidare med en utredning.

Vi tycker inte att EU ska lägga sig i svensk vapenlagstiftning över huvud taget. Det var också anledningen till att Sverigedemokraterna 2017 ansåg att det inte var förenligt med subsidiaritetsprincipen att gå vidare med EU-direktivet. Vi har varit väldigt kritiska till det från början, eftersom syftet har varit att komma åt kriminella och terrorister. Det gör man inte med reglering av vapenmagasin. Vi tycker att man kan lämna det helt därhän.

Men om det inte blir ett jättestort problem kring detta är det inte heller någon jättestor sak att orda om. Då handlar det om det principiella: Ska EU ha någonting att säga till om när det gäller hur vi ska reglera våra vapenmagasin? Det tycker vi inte att EU ska ha över huvud taget.

Herr talman! Vi debatterar justitieutskottets betänkande om vapenfrågor. Vapenfrågor har inte alltid hanterats i ett särskilt betänkande här i riksdagen, utan tidigare ingick de frågor som rör exempelvis legalt vapenägande i betänkandet om polisfrågor.

Jag har tittat lite i de historiska protokollen och sett att just 2017 var Sverigedemokraterna ganska ensamma om att skriva motioner med syftet att förenkla för legalt vapenägande. Det handlar om bland annat femårslicenserna, vapengarderoben och andra frågor som vi har betonat genom åren när det kommer till synnerliga skäl och sådana saker som det har väckts kritik mot. Det ska sägas att också Centerpartiet var med och skrev motioner på den tiden.

Men Sverigedemokraterna var ganska isolerade under några år i början av förra mandatperioden och ensamma om att tycka att det behövde göras någonting. Därefter har fler partier, framför allt inom den konstellation som man nu kallar Tidögänget, det vill säga Moderaterna, Kristdemokraterna och faktiskt också Liberalerna, arbetat ganska hårt och utfört ett jättebra arbete i opposition gentemot den förra regeringen när det kommer till att skapa tillkännagivanden.

Det handlar om många av de frågor som berörs här, exempelvis femårslicenserna. Jag kan inte minnas att någon annan fråga har rönt så många tillkännagivanden under en och samma mandatperiod. Då hade vi en rödgrön regering som vägrade att tillmötesgå de tillkännagivanden som vi riktade från riksdagen.

Detta är lite grann bakgrunden till det vi debatterar i dag. Det har funnits ett växande tryck i frågorna, och vi har nu fått en klar majoritet och en regering som vill göra någonting åt de frågor som vi så länge har arbetat för i riksdagen i opposition.

Herr talman! Det är glädjande, och jag har stor tillit till att vi får ut ganska goda resultat från vapenutredningen med det tilläggsdirektiv den har. Det är ganska skarpa direktiv, och det ger förmodligen och förhoppningsvis stora möjligheter för riksdagen att fatta beslut i de frågor där man kan förändra lagstiftningen enligt de tillkännagivanden som tidigare har funnits. Det handlar kanske primärt om femårslicenserna, som har varit väldigt omdebatterade. Det gäller också vapengarderoben och andra frågor som hör till detta.

Det handlar om en uppdelning av vapenlagstiftningen så att lagen träffar olika beroende på vad man har för uppsåt. Kriminella utan vapenlicens ska givetvis straffas om de har beväpnat sig i kriminellt uppsåt, men den som har en vapenlicens och i övrigt hanterar den ganska bra ska inte drabbas av de straff som vi tycker är rimliga för kriminella.

Det finns många saker som är mycket bra och som jag tror kommer att falla väl ut. Det är lite tidigt att säga något nu, och vi lever i en lite oviss tid fram till dess att utredningen presenteras i början på maj. Men det finns hopp, som jag ser det.

Vi har däremot diskuterat och debatterat implementeringen av EU:s vapendirektiv ganska många gånger i den här kammaren. Det började med att den socialdemokratiska regeringen försökte implementera EU:s vapendirektiv inte bara en gång, utan två gånger och kanske tre, om jag minns rätt. Man saknade helt enkelt stöd i riksdagen för sitt förslag till implementering. Man vägrade att förankra förslaget i riksdagen. Ingen socialdemokrat hörde av sig till Sverigedemokraterna för att fråga vad vi tyckte. Det är ett dåligt sätt att hantera en implementering av EU:s vapendirektiv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vapenfrågor

Detta har också lett fram till att Sverige fick betala ganska dryga böter till EU för att man inte lyckades implementera lagstiftningen i tid. Det ansvaret vilar såklart fullt ut på den förra regeringen, som inte sanktionerade sina förslag i riksdagen.

Det finns ett frågetecken och en fråga som blir hängande i luften, och detta har kommenterats tidigare i ett replikskifte mellan Centerpartiet och Moderaterna. Det handlar om regleringen av vapenmagasin, där det finns oklarheter. Är det en överimplementering, och är det ett stort problem? Vi har inte riktigt rett ut den frågan, anser Sverigedemokraterna. Vi är inte helt säkra på att det är ett stort problem, och vi är inte heller helt säkra på att den utredning som nu arbetar anammar vissa delar som kan finnas när det kommer till exempelvis hantering av vapenmagasin för personal inom Försvarsmakten. Ska det vara illegalt att inneha vapenmagasin privat för dem?

Det kan finnas en möjlighet att detta hanteras inom den vapenutredning som finns, men vi är inte helt säkra på den saken från Sverigedemokraternas sida. Vi är definitivt ganska osäkra just när det gäller den principiella inställningen till regleringen av vapenmagasin, där skillnaden utgörs av det som kallas för användningsreglering och innehavsreglering. Vi tycker att man borde utreda användningsregleringen fullt ut på ett principiellt plan.

Sedan kan det vara så - det ska sägas - att justeringar i befintlig reglering tar bort en hel del farhågor och en del problem som gör att detta kanske inte behövs. Men för Sverigedemokraternas del ser vi att det finns en principiell ingång som är viktig att bevaka och utreda om man vill uppnå en minimiimplementering med minsta möjliga negativa effekt i de här frågorna.

Därför, herr talman, har vi valt att yrka bifall till reservation 1 i betänkandet, som handlar om genomförandet och minimiimplementering.

Fru talman! Tack, återigen, justitieministern, för svaret och för en utvecklad bild av de utmaningar vi står inför!

Trots detta ligger nog min åsikt ganska fast där jag började: att det är intressant inte bara utifrån ett generellt samhällsperspektiv utan även från ett ekonomiskt perspektiv att titta på hur låg standard vi kan erbjuda i Sverige generellt sett och ändå upprätthålla någon form av nivå som inte äventyrar mänskliga rättigheter. Den nivån är intressant att undersöka just för kategorin utlänningar som ska utvisas, eftersom de saknar behov av återanpassande åtgärder i anstalt.

Det är trots allt en kategori som är betydande i våra anstalter i dag. Jag tror att siffran är någonstans kring 3 000 utländska medborgare som årligen skrivs in på våra anstalter. Det är ett ansenligt antal individer som vi gemensamt ska se till att utvisa fler av och som går på en hög dygnskostnad. Jag tror att det saknar stöd hos den svenska befolkningen att vi har ett så generöst innehåll för personer som har kommit hit och misskött sig å det grövsta så att de nu sitter i anstalt och som dessutom ska utvisas efter sina straff.

I den expansion som regeringen nu gör av kriminalvården tycker jag att det är befogat att titta på möjligheterna för kriminalvården att göra en särskillnad mellan utländska och svenska medborgare och erbjuda den absolut lägsta standarden för de utlänningar som ska utvisas ur vårt land.

Fru talman! Tack, ministern, för ytterligare svar!

Även om man inte kan ge ett rakt svar på frågan i dag tycker jag, utöver det bra arbete som redan sker med kriminalvårdens utveckling, att man ändå kan ge en fingervisning om man tycker att det är rimligt att människor som ska utvisas hanteras inom en kriminalvård med en ganska hög dygnskostnad i jämförelse med jämförbara länder i Europa. Det är väl något så när allmänt erkänt att vi har en hög standard på svenska anstalter, och utifrån en skattebetalares synvinkel kan det ju tyckas vara helt och hållet bortkastade pengar att en sådan hög standard kommer människor till del som inte har behov av det som den högre standarden syftar till.

Kanske ligger det också någonstans i frågans riktning om man ska se över innehållet generellt utifrån ett kostnadsperspektiv. Går det att göra generella effektiviseringar på våra anstalter? Kan man tänka sig att vissa typer av intagna får ett sämre innehåll, exempelvis utefter en bedömning av om de kan vara mottagliga? Det är ju bortkastade pengar att personer som visar ointresse för att delta ska erbjudas och genomgå behandlingar.

Man borde kunna utreda frågan brett och då också inkludera frågan om en särskild kategori av just utländska medborgare som ska utvisas. Kan det vara av något som helst intresse för regeringen att kika på frågan om kostnadsaspekten, hur man kan minska kriminalvårdens utgifter generellt per intagen och kanske i ett bredare perspektiv också titta på kategorin utlänningar som ska utvisas?

Det kan väl vara en försiktig öppnare till min första fråga.

Fru talman! Tack för svaret, justitieministern, på frågan! Frågan rör som bekant delar av den expansion som kriminalvården står inför och de tankar och idéer som kan uppstå kring hur vi ska utveckla kriminalvården framgent i vårt land. Det finns stora möjligheter när vi expanderar att också ändra innehållet i våra anstalter. Och som jag lite grann poängterade i den fråga som jag ställde till justitieministern är det en väldigt stor andel av dem som är intagna på svenska anstalter som är utländska medborgare.

I allt bra arbete som Sverigedemokraterna gör tillsammans med regeringen finns det synpunkter från Sverigedemokraternas sida på om det verkligen är nödvändigt att alla utlänningar som sitter på våra anstalter ska få allt det som andra intagna får på våra anstalter.

Syftet med att vi har en ganska bra standard på våra anstalter är förhoppningsvis att alla de som avtjänar straff ska komma ut som bättre människor och kunna återintegreras i det svenska samhället. Just det behovet finns inte när det gäller de personer som ska utvisas. Vi är också överens om att fler av de utlänningar som sitter på våra anstalter ska utvisas, vilket gör att det blir en större kategori av intagna på våra anstalter som saknar behov av att återanpassas till det svenska samhället.

Min fråga till justitieministern är ganska konkret. Innehållet på våra anstalter anpassas såklart efter individuella behov och förutsättningar. Det kan vara utbildning. Det kan vara behandling. Det kan vara andra saker. Det kan vara sysselsättning i övrigt. Det kan till exempel handla om kontakt med samhället och om kontakt med anhöriga som hjälper de intagna.

När det kommer till dem som är utlänningar och som ska utvisas saknas som bekant behovet av återanpassning och egentligen allt annat. Inte minst lär det saknas acceptans från svenska skattebetalare för att man har ett ganska påkostat innehåll för personer som ska utvisas och inte komma tillbaka till Sverige.

Frågan är därmed ganska konkret och begränsad till de människor som sitter på svenska anstalter och som ska utvisas. Behöver vi ha en hög standard för de individerna, som ska utvisas ur vårt land? Kan statsrådet tänka sig en möjlighet att göra en särskild anstaltstyp som anpassar innehållet till det mest basala utöver att verkställa tid i anstalt för de personer som ska utvisas?

Jag tycker att svaret hittills är något svävande, men jag tycker att frågan är ganska konkret och bör kunna besvaras.

Herr talman! Jag kan bara konstatera att illegala migranter som skulle ha utvisats från Sverige och Europa har genomfört terrorattentat och dödat oskyldiga människor i Sverige och Europa. De hade aldrig varit i Sverige eller Europa om Sverigedemokraterna fått bestämma. Tusentals personer som i dag befinner sig i Sverige och som Socialdemokraterna välkomnat utgör ett direkt terrorhot mot vårt land. Det är fråga om människor som sjunger visor med antisemitiska texter om hur man vill förinta Israel som nation. De hade aldrig varit här om Sverigedemokraterna fått bestämma.

Både Europa och inte minst Sverige befinner sig i ett allvarligt säkerhetsläge. Jag tänker på alla de IS-anslutna som kunde åka från Sverige till Syrien och Irak och delta i de terrorkrig som begicks för att sedan välkomnas tillbaka, till och med flygas tillbaka, till Sverige med den svenska regeringens goda minne. De lever här i dag som fria medborgare. Så hade det inte sett ut om Sverigedemokraterna fått bestämma.

Det är ganska stora skillnader mellan Socialdemokraternas så kallade förebyggande politik och Sverigedemokraternas inriktning och syn på hur man bygger ett tryggt och säkert land. Det är skillnader som jag tycker är väl värda att belysa i en debatt som denna.

Herr talman! Vi har helt enkelt helt olika syn på vad som är förebyggande politik och vad som kan göra skillnad. Man kan läsa de rapporter som Säkerhetspolisen gett ut genom åren. De delger oss att den största tillväxten av våldsbejakande extremism i Sverige finns inom den våldsbejakande islamismen. Den har väldigt stark koppling till den stora migration till Sverige som inte minst Anna Wallentheim och hennes parti har klappat händer för genom årtiondena.

Jag ska svara på hur vi ska jobba förebyggande. Vi fick höra att den rödgröna regeringen levererat 28 propositioner mot terrorism. Vi hade blivit mycket gladare om de hade utvisat 28 våldsbejakande terrorister från vårt land, men det var ingenting Socialdemokraterna lyckades göra under sin regeringstid. Terroristerna lever tvärtom kvar i Sverige nu, är flaggade av Säkerhetspolisen och går omkring på våra gator. Det är resultatet av Socialdemokraternas politik.

Visst, kör med er förebyggande politik! Föreslå social rättvisa! Föreslå inkomstfördelning och allt vad det är! Men jag tror att den typ av extremism som vi pratar om här är mer djupt rotad än så. Jag tror inte att man når någon större framgång genom att dela ut bidrag till dem som är mindre bemedlade, utan det krävs helt andra åtgärder. Dessa personer ska helt enkelt utvisas från landet, och de extremister som söker sig till Sverige ska inte släppas in från första början. Då har vi kommit en väldigt bra bit på väg.

Herr talman! Vi debatterar justitieutskottets betänkande om ekonomiska sanktioner mot terrorism. Det kommer sannolikt inte att vara den debatt på temat som går till historien, men det är nog så viktigt att vi ställer oss bakom propositionens huvudsakliga innehåll, nämligen att göra det möjligt att frysa tillgångar om personer anses eller misstänks vara delaktiga i utförande av terrorhandlingar.

Jag vill också poängtera allvaret i det samlade arbete regeringen gör mot terrorism, inte bara i Sverige utan även i övriga Europa - inte minst mot bakgrund av att vi har haft ett fruktansvärt terrorattentat nyligen då två svenska medborgare mördades av en islamistisk terrorist.

Det är sorgligt att se hur Europa utvecklats under socialistiska och liberala regeringar, och det är sorgligt att se hur även Sverige utvecklats under socialistiska och liberala regeringar.

Vi får höra från Socialdemokraterna att vi måste angripa orsaken till att den här terrorismen slår så hårt mot oss i vår del av världen. Om Socialdemokraterna får bestämma handlar det då om tro på ökad samhällsgemenskap och att social rättvisa är vägen framåt. Jag frågar mig hur det ska gå till i praktiken. Ska Socialdemokraterna övertala en radikaliserad islamist att ingå i en samhällsgemenskap med oss andra? Det verkar som att Socialdemokraterna på riktigt tror att det är möjligt. Sverigedemokraterna ser inte det som en möjlig väg framåt. Den är däremot förenad med väldigt stora risker.

Vi har haft terrorattentat i Sverige med kopplingar till Islamiska staten och med islamistiska motiv. De har kunnat ske i vårt land på grund av att människor kunnat befinna sig här illegalt och på grund av ansvarslösa regeringar som inte i första hand har tagit säkerheten på allvar utan har trott på en möjlig samhällsgemenskap i ett mångkulturellt Sverige. Det är vad Socialdemokraternas regeringar har trott på i första hand. Tyvärr har vi fått leva med konsekvenserna av den naiva föreställningen om hur ett samhälle ska kunna hålla ihop. Vi har fått blod på våra gator till följd av naiva regeringars politik.

I det här sammanhanget finns det en reservation från Vänsterpartiet i betänkandet. De anser att det är alldeles för lågt ställda beviskrav för när sanktionerna ska kunna göras gällande. Man skriver att ett högre beviskrav skulle kunna minska risken för att sanktioner riktas mot oskyldiga personer och även att vissa etniska grupper misstänkliggörs i högre grad än andra. Det är ett beaktande från vänsterhåll som känns igen, och det är en röd tråd genom rödgröna regeringars samlade politik. Man tar andra perspektiv i beaktande i stället för att ha säkerhet och kamp mot terrorism som huvudprioritet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomiska sanktioner mot terrorism

Jag frågar mig hur en rödgrön regering skulle ha agerat i förhållande till den här lilla propositionen. Gissningsvis hade Vänsterpartiet fått genomslag för sina synpunkter. Det skulle inte vara konstigt, för så har det varit under rödgröna regeringar historiskt sett. Just den här typen av invändningar mot lagförslag har fått genomslag. Vi har haft rödgröna regeringar som värnat andra perspektiv än säkerhet. Därför, herr talman, är jag glad över att det finns en väldigt bred majoritet från utskottets sida som går betydligt längre än vad Vänsterpartiet vill i det här betänkandet.

I övrigt är jag väldigt glad över att vi har en regering som är fri från vänstersidans inflytande så att vi kan utforma en politik som på riktigt sätter svenskars och européers liv främst när det kommer till kampen mot terrorism.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hemliga tvångsmedel - effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott

Fru talman! Vi debatterar regeringens proposition Hemliga tvångsmedel - effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott. Jag tycker inte att det går att göra det utan att ta upp den senaste veckans eller för den delen den senaste tidens, de senaste årens eller de senaste decenniernas utveckling i samhället, där den grova organiserade brottsligheten har kommit att påverka och ta större plats i lokalsamhällena, den senaste veckan med mord på oskyldiga, skottlossningar som skrämmer och tystar närboende och mord som drabbar anhöriga och oskyldiga, och där breder sorgen ut sig, och skräcken tar vid.

Det är i detta sammanhang som vi nu debatterar en proposition från regeringen som gör att brottsbekämpande myndigheter får bättre verktyg för att komma åt de kriminella individerna genom hemlig avlyssning.

Jag tittade lite på nyheterna i går, fru talman, och lyssnade till intervjuer med de boende i det område i Uppsala där det senast har skett mord och skottlossningar. De sa till reportern att polisen vet vilka det är, och de frågade: Varför gör polisen inte något åt detta? Varför lyckas polisen inte stoppa skottlossningarna? Varför lyckas polisen inte stoppa morden? Det beror på att man inte har tillräcklig kontroll över de planer som de gängkriminella syr ihop för att mörda och skjuta ihjäl varandra och anhöriga.

Polisen har inte tillräckliga befogenheter och verktyg för att ha den kontroll som medborgarna begär, men nu går den nya regeringen som sagt framåt med stöd av Sverigedemokraterna. Det finns en majoritet i Sveriges riksdag för att ge polisen de verktyg som polisen själv har efterfrågat. Det finns en majoritet för detta.

Jag noterar, fru talman, att det i samma betänkande finns reservationer från Socialdemokraterna. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet, som vill avslå propositionen och hindra att polisen och åklagare får dessa verktyg.

Det finns reservationer från bland andra Miljöpartiet om att begränsa möjligheten till användning av hemliga tvångsmedel när det kommer till överskottsinformation, och det finns begränsningar när det gäller hur vi ska utreda och belasta våra myndigheter med kontroll över de verktyg som vi nu vill ge de brottsbekämpande myndigheterna.

Hos den andra sidan av politiken finns det invändningar, avslagsyrkanden och förslag om begränsningar, men hos regeringen med stöd av Sverigedemokraterna finns ett glasklart bifall till att ge polisen dessa verktyg.

Det är ganska stor skillnad i svensk politik, fru talman, och det gläder mig att vi äntligen har en klar majoritet för ett paradigmskifte i kriminalpolitiken som gör att regeringen kan vara handlingskraftig och inte behöver luta sig mot samarbetspartier som har invändningar och avslagsyrkanden när det gäller de verktyg som polisen själv efterfrågar.

Det här, fru talman, är ingen ny debatt för Sverigedemokraterna. Redan för tio år sedan föreslog Sverigedemokraterna i Sveriges riksdag att hemliga tvångsmedel skulle utökas för att man skulle komma åt den grova organiserade brottsligheten. På den tiden var Sverigedemokraterna ensamma i kammaren om att ha den uppfattningen. Samtliga andra partier var överens om att lagstiftningen var väl avvägd och att det inte krävdes några förändringar för att komma åt den organiserade brottsligheten.

Sverigedemokraterna förutsåg att i de områden som segregeras genom integrationspolitik, genom mångkulturella agendor och genom massinvandringspolitik kommer våldet att eskalera. Här behöver vi från hela samhällets sida agera mot den politik som tidigare regeringar har fört, inte minst när det kommer till polisens, åklagarnas och de brottsbekämpande myndigheternas verktyg för att komma åt den brottslighet som annars riskerar att eskalera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hemliga tvångsmedel - effektiva verktyg för att förhindra och utreda allvarliga brott

Nu har brottsligheten eskalerat till följd av tidigare regeringars misslyckade politik. Nu är det väldigt, väldigt sent att komma med de verktyg som krävs, men det är inte desto mindre viktigt att vi går från ord till handling och faktiskt gör något åt situationen.

Det finns alltid, fru talman, en diskussion om var balansen ska ligga mellan den personliga integriteten och de brottsbekämpande myndigheternas möjlighet till effektiv brottsutredning. Sverigedemokraterna har länge påpekat att tyngdpunkten har legat alldeles för mycket på att värna de kriminellas integritet. Detta gäller inte bara hemliga tvångsmedel utan också möjligheten till permission för brottslingar som är intagna på anstalt och gängkriminellas möjligheter till villkorlig frigivning.

När det handlar om gängkriminellas villkor över huvud taget i samhället har tyngdpunkten hos vänstern alltid legat på att värna deras integritet, medan Sverigedemokraterna har belyst att det finns en problematik som gör att den gängkriminella miljön kommer att expandera till följd av brist på handlingskraft från regeringen.

Jag kommer i denna debatt att yrka avslag på samtliga reservationer från vänsterkanten och oppositionen och yrka bifall till propositionen i dess helhet.