Gulan Avci

Herr talman! Vi har tagit del av berättelser om ett samhälle där tryggheten är förlorad. Vi ser en utveckling där föräldrar kämpar för att hålla sina barn borta från gängen men står maktlösa. Det är en verklighet där många barns vardag är präglad av våld, otrygghet och svek. Det är barn som är svikna av sina närmaste och av samhället och pojkar med ett farligt våldskapital, som är ett hot mot sin omgivning och mot sig själva.

Herr talman! Det är en alarmerande utveckling vi ser. Våldet eskalerar, och gängen rekryterar allt yngre barn. Samhällets ansvar är tydligt: Vi måste skydda dessa barn från att falla ännu djupare samtidigt som vi har en skyldighet att skapa trygghet för alla som riskerar att drabbas av gängens våld.

Inte ens de särskilda boendena som ska vara en trygg plats för de barn som har fått en placering där är en fristad från gängens grova våldsvärld. Konflikter tas med in, blossar upp och eskalerar. Nya medlemmar rekryteras. Hämndaktioner planeras. Personal hotas, och våldet ökar. Det är ingen överdrift att hävda att situationen är allvarlig och kräver handling.

Det är i det perspektivet som förslaget vi har att debattera i dag ska ses. Det handlar om att stärka säkerheten och öka tryggheten på våra särskilda ungdomshem och klippa av gängens tentakler in dit.

Förslaget ger möjlighet för personalen att använda avskildhet som en sista utväg i akuta situationer där inga andra åtgärder har fungerat och där det finns hög risk att unga skadar sig själva eller andra.

Det är viktigt att understryka att den nya lagen ska vara noggrant reglerad. Avskildhet kommer endast att användas för ungdomar som vårdas med stöd av LVU på särskilda ungdomshem med förhöjd säkerhet eller för dem som avtjänar påföljden sluten ungdomsvård.

Den maximala tiden för avskildhet kommer att vara nio timmar, och ett sådant beslut ska alltid kunna överklagas. Jag tycker att det är en bra balans mellan att å ena sidan skydda och vårda ungdomar och å andra sidan värna om säkerheten för alla inblandade.

Herr talman! I en ideal värld skulle tvångsåtgärder vara överflödiga. Sis-hemmen är till för att hjälpa, vårda och skydda några av samhällets mest utsatta barn. Men verkligheten ser annorlunda ut. Vi har att hantera en verklighet där hot och våld har blivit en del av vardagen. Problemen är djupt rotade, och det kräver långsiktiga lösningar. Men att inte agera vore ett stort svek.

Regeringen har redan vidtagit åtgärder för att förbättra vårdkvaliteten, öka säkerheten och stärka styrningen av Sis. Det är viktiga, men inte tillräckliga, åtgärder. Fler reformer krävs för att skapa en tryggare miljö på våra ungdomshem.

Samtidigt har en del oppositionspartier i den här debatten försökt skapa en missvisande bild av förslaget. De tar till överdrifter och försöker anlägga en bild av att regeringen vill låsa in barn utan att bry sig om deras framtid. Precis som jag sa inledningsvis ska proportionalitet självklart råda. Avskildhet ska alltid användas med största försiktighet. Men att inte ge personalen nödvändiga verktyg för att garantera en trygg miljö på de särskilda ungdomshemmen är att vända ryggen åt de problem som finns. Det är problem vars existens ingen av oss i den här kammaren kan förneka.

Herr talman! Huvuduppdraget för Sis är och ska förbli att arbeta vårdande och med ett tydligt brottsförebyggande fokus. Samtidigt måste vi vara ärliga med hur verkligheten ser ut. Våldet har redan orsakat stort lidande. Familjer har förlorat sina barn till gängen, och oskyldiga har fallit offer för en våldsspiral som måste brytas.

Den åtgärd regeringen föreslår är inte en lösning på alla problem, men den utgör ett nödvändigt steg för att skapa trygghet för barnen som bor på dessa hem, för personalen som dagligen möter en tuff verklighet och för samhället i stort. Det handlar om att ge unga en chans till vård och stöd i en säker miljö samtidigt som vi skyddar andra.

Herr talman! Att säkerställa trygghet för barn på våra Sis-hem är en fråga om ansvar. Det handlar om att agera mot våld och kriminalitet som förvandlat dessa hem från skyddade miljöer till platser där hot och osäkerhet är vardag.

Regeringens förslag är en del av lösningen - ett verktyg för att stärka säkerheten och skapa trygghet för både barn och personal. Vårt uppdrag är tydligt. Vi ska möta verkligheten med åtgärder som gör skillnad. Det är vår plikt att agera här och nu.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett förstärkt konsu-mentskydd mot risk-fylld kreditgivning och överskuldsättning

Fru ålderspresident! Nackdelen med att stå sist på en talarlista är att anförandet inte riktigt liknar det man skrev innan man gick in i kammaren.

Jag tycker att det är väldigt bra att vara i ett utskott där vi har en bred uppfattning kring viktiga frågor som civilutskottet hanterar. I går diskuterade vi barnrättsfrågor, och vi var väldigt överens om hur viktiga de frågor som rör barns utsatthet är.

I dag har vi att debattera riskfylld kreditgivning och överskuldsättning. Jag noterar, som sista talare, att vi är överens om inriktningen i den proposition som vi ska fatta beslut om i dag.

Jag måste säga, fru ålderspresident, att det var väldigt kul att lyssna till ledamoten Alireza Akhondi, som uttryckte en väldigt stor glädje över den här propositionen. Jag tänkte bara komma med en liten kunskapsupplysning eftersom det i ett replikskifte mellan Larry Söder och Alireza Akhondi inte framgick tydligt att en lag kommer att träda i kraft vid årsskiftet som innebär att ränteavdraget för blancolån och annan kredit kommer att fasas ut under de kommande två åren. Detta är ett viktigt steg i att se till att det finns en sansad kreditmarknad så att människor inte blir överskuldsatta.

Mycket har sagts om den här propositionen, och jag håller med mina kollegor i Moderaterna och Kristdemokraterna om varför vi behöver gå fram med den här propositionen och ta ytterligare steg för att stärka skyddet för konsumenter på kreditmarknaden.

Fru ålderspresident! Självklart är det viktigt att komma ihåg att den enskilde individen alltid ska ha rätten att bestämma över sin privatekonomi och själv ska fatta beslut om vilka krediter man vill ta. Men i en situation där vi väldigt tydligt ser att väldigt många människor har blivit överskuldsatta kan samhället inte bara stå med armarna i kors, utan då behöver också samhället ta ett ansvar för situationen.

I det här sammanhanget är det viktigt att påminna om, vilket även talare före mig har gjort, att vi faktiskt har haft en lång period av negativa ekonomiska händelser. Pandemin, den höga inflationen, skenande mat- och elpriser, räntehöjningar och så vidare har drabbat väldigt många hushåll. Jag tror därför inte att man kan ha som utgångspunkt att klandra alla som har hamnat hos Kronofogden, utan det finns delvis en förklaring till den situation som har uppstått. Men självklart har det också varit alldeles för lätt att få konsumtionslån, och det behöver vi nu hantera.

Jag tycker att det är bra att en av utgångspunkterna för propositionen är att vi nu sänker räntetaket från 40 till 20 procentenheter. Jag tror att det kommer att bidra till att kreditinstitutionerna inte kan göra så vidlyftiga vinster som man tidigare uppenbarligen har kunnat göra på ganska utsatta gruppers bekostnad.

Jag ska inte förlänga debatten. Det här är bra och viktiga steg i det arbete vi har framför oss, och om man har läst propositionen noggrant vet man också att regeringen inte kommer att nöja sig med de här förslagen. Vi är beredda att vidta ytterligare åtgärder om vi inte får bukt med de problem som uppenbarligen råder på kreditmarknaden.

Ett förstärkt konsu-mentskydd mot risk-fylld kreditgivning och överskuldsättning

Jag yrkar för säkerhets skull bifall till reservation 2, även om min kollega Larry Söder också har gjort det.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Fru talman! Tack för att vi kan slutföra debatten innan uppehållet för partiernas gruppmöten!

Jag önskar att den här debatten aldrig hade behövt äga rum i dag. Vi talar om barn som har svikits, inte bara av sina egna föräldrar utan av hela samhället som haft en skyldighet att skydda dem. Det är barn vilkas hem borde ha varit en plats av trygghet och kärlek, men som i stället har blivit en plats för rädsla, hot och våld.

Jag har noterat att det varit många viktiga och känslosamma inlägg om andra frågor som är minst lika relevanta i debatten. En är givetvis frågan om juridiskt ombud för barn vid vårdnadstvister. Det är bra att den frågan har lyfts upp här.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryggare hem för barn

Jag instämmer till hundra procent med justitieministern om att det är nästa viktiga steg i detta mycket viktiga arbete för att stärka barns rättigheter. Det gäller inte minst de barn som i dag lever i en mycket stor utsatthet. Med det sagt tänker jag gå över till det som debatten egentligen handlar om, fru talman, nämligen tryggare hem för barn.

Det är just för dessa barn vi står här i dag. Det är de som själva inte kan föra sin egen talan och som tvingas leva i skuggan av vuxna människors handlingar och val. Det är barn vilkas behov gång på gång har ignorerats därför att föräldrarätten har prioriterats över barnens rätt till trygghet och god omsorg.

Vi måste vara mycket tydliga: Att vilja vara en del av sitt barns liv är inte samma sak som att kunna eller förtjäna att vara det. Tragedierna är många och smärtsamma att ta in. Det handlar om barn som har tvingats till umgänge med föräldrar som varit farliga för deras liv och hälsa. Det är barn som trots tydliga varningssignaler och rapporter om hot och våld inte har fått det skydd de behövt. Det har i vissa fall gått så långt att det kostat barnens liv.

Det är inte bara enskilda misstag. Det är ett systemfel, och vi har ett ansvar att rätta till det systemfelet. Det är precis det som vi nu gör, inte minst med det beslut som vi ska fatta här i morgon, fru talman.

Det lagförslag vi debatterar i dag vilar på en självklar grund. Det är att barns rätt till trygghet och säkerhet alltid måste väga tyngst. Risken för att ett barn ska fara illa ska vara den avgörande faktorn vid alla beslut i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge.

Det är en förändring som inte bara handlar om en lagtext utan om en grundläggande omprioritering. Vi går från en fokus på att främja en nära kontakt med båda föräldrarna till att tydligare sätta barnets skydd och välmående i främsta rummet.

Ingen förälder har rätt till umgänge om det riskerar att skada barnet. Enligt det nya lagförslaget får umgänge inte ske om det finns en risk att barnet far illa. Det kan exempelvis vara om barnet vistas i skyddat boende eller har skyddade personuppgifter på grund av hot från en förälder.

Fru talman! Det här förtydligandet ger domstolar ett kraftigare mandat att prioritera barnets säkerhet över vuxnas rättigheter.

Vi ändrar också synen på familjehemsplacerade barns rättigheter. Det tidigare kravet att det måste vara "uppenbart bäst" för barnet att överföra vårdnaden till familjehemsföräldrar tas nu bort.

I stället införs en helhetsbedömning som sätter barnets trygghet och stabilitet främst. Att rycka upp ett barn från en trygg tillvaro på grund av juridiska teknikaliteter är inget annat än ett svek, ett svek som detta lagförslag nu rättar till.

Liberalerna har länge ifrågasatt normer som prioriterat vuxnas krav framför barns behov. Med detta förslag skickas ett tydligt budskap: Barnens rättigheter går först.

Det handlar inte bara om lagändringar. Det handlar om hur vi ser på barnens rättigheter och vuxnas ansvar. Vi måste lämna gamla tankesätt och i stället sätta barnets behov av trygghet i centrum. Att skydda barn från våld och rädsla är inte bara en juridisk skyldighet. Det är också en moralisk plikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryggare hem för barn

Fru talman! Jag är glad att så många ställer sig bakom denna reform. Det råder enighet om dess nödvändighet, och vi är många som står bakom de mest utsatta barnen i vårt samhälle.

Men samtidigt står vi här i dag och debatterar en fråga som jag inledningsvis sa att vi inte borde behöva debattera. Varför? Jo, den bistra sanningen är att orden om de svikna barnen har varit många under många år. Debatterna har varit många, men handling har alltför ofta lyst med sin frånvaro.

Vi ser nu till att barns rätt till trygghet inte längre kan offras för att vuxnas intressen ska få gå före. För de barn som gång på gång blivit utsatta och svikna av samhället sätter vi nu deras trygghet främst.

Vi ska skydda barnen inte bara för en kort stund, utan för resten av deras liv. Det är vårt ansvar som samhälle, och det är ett löfte vi inte kommer att svika. Jag utgår ifrån att samtliga åtta partier står bakom detta löfte. Med detta yrkar jag bifall till propositionen.

Fru talman! Tack för svaret, statsministern! Även om frågan inte var uppe är den otroligt viktig, eftersom de kommande sex månaderna kommer att vara formativa för Europas, Ukrainas men också Sveriges framtid.

Jag vill ändå understryka hur tacksam jag är över det tydliga och oförtröttliga engagemang som finns både här hemma och i EU för det fortsatta stödet till Ukraina - det militära, ekonomiska, politiska och humanitära stödet. Jag är helt övertygad om att denna linje kommer att vara lika stadigt förankrad under de sex kommande månaderna. Men man blir självklart orolig när det är ett land som Ungern, som sedan kriget inleddes gång på gång försökt förhala både stöd till Ukraina och sanktioner riktade mot Ryssland.

Med detta vill jag önska statsministern lycka till i de kommande förhandlingarna. Jag är övertygad om att statsministern kommer att nå goda framgångar.

Fru talman! Jag tänkte inte uppehålla mig vid de topposter som ska tillsättas utan vid det skifte på ordförandeposten i ministerrådet som ska ske inom knappt en vecka. Då ska ju Ungern ta över ordförandeklubban.

Med sloganen "Make Europe Great Again" ska Viktor Orbáns ministrar leda arbetet i EU under de kommande sex månaderna. Det har nu gått 14 år sedan Viktor Orbán tillträdde som premiärminister i Ungern. Inför ögonen på hela Europa har han sedan dess genomfört reform efter reform för att bygga sin illiberala demokrati.

Rättsväsendets oberoende har inskränkts, hbtq-personers rättigheter har beskurits, kvinnors rätt till fri abort har inskränkts och den pressfrihet som fanns i Ungern är i dag en chimär, då merparten av medierna står under regeringspartiets kontroll.

Valkretsarna har ritats om för att gynna regeringspartiet. I Freedom Houses senaste index är Ungern det enda land i EU som i dag klassas som "delvis fritt". Ungern placerar sig därmed i samma kategori som länder som Serbien, Marocko och Tunisien.

Det senaste halvåret har Viktor Orbán utmålat EU som ungrarnas fiende. Efter den fullskaliga ryska invasionen av Ukraina har Ungern försökt att stoppa eller förhala varje nytt stödpaket eller skarpare sanktioner mot Ryssland. De EU-bidrag till Ungern som hållits inne har använts som förhandlingskort för att få Ungern att till slut säga ja till olika EU-beslut.

Hur länge ska vi acceptera att Ungern tillåts agera på detta sätt? Det har pågått sex utfrågningar gällande Ungern, och ytterligare en diskussion hålls i dag.

Jag vill mot denna bakgrund fråga statsministern om det förs diskussioner i stats- och regeringschefskretsen om att samla stöd för att en gång för alla slå fast att Ungern allvarligt och ihållande åsidosätter EU:s grundläggande värden.

Fru talman! Om sex veckor är det dags för landets grund- och gymnasieelever att inleda det långa sommarlovet. För många är det någonting att se fram emot, men långt ifrån alla ser fram emot sommarlovet. För tusentals barn i Sverige är sommarlovet inte en ljus punkt utan den mörkaste tiden på året.

Jag har genom åren pratat med många unga tjejer som är livrädda för vad som ska hända när skolorna bommar igen sina portar för sommarlov. Den rädsla och den oro som många bär med sig inför det faktum att de kan tvingas åka till föräldrarnas hemland och giftas bort med en person som de aldrig har träffat eller är kär i är det väldigt svårt för oss som lever fria liv att förstå eller ens ta in.

Fru talman! Vi har genom åren tagit del av de många rapporter som har avlöst varandra. Det är rapporter som visar att tiotusentals barn och unga lever i ofrihet mitt bland oss, med hedersförtrycket som sin vardag. Bland de vittnesmål jag har tagit del av var det yngsta hedersoffret bara fyra år. Det var en liten flicka som riskerade att bli bortförd till sin pappas hemland för att bli bortgift med sin kusin. Tack och lov avslöjades planerna, och flickan kunde omhändertas.

Detta gör mig väldigt illa berörd. Hur kan ett barns rättigheter kränkas på ett så grovt sätt? Hur kan en pappa begå ett så fruktansvärt brott mot sin egen dotter? Det är dessa barns öden som är min drivkraft i kampen mot hederskulturen.

Fru talman! Det har under lång tid funnits en stor ovilja att bekämpa hederskulturen. Det beror delvis på den okunskap som har funnits och på kunskap som har varit för dålig, men det beror också på rädslan att stämplas som rasist. Jag har personligen stämplats som rasist genom åren på grund av min kamp mot hederskulturen.

Det är en sak att kasta glåpord på politiker som mig - det kan jag ta, trots att det många gånger har varit djupt kränkande och sårande - men värre är det för de många socialsekreterare, lärare och andra som till slut inte har vågat agera för att skydda barn och unga mot barnäktenskap, könsstympning, kränkande oskuldskontroller, oskuldsoperationer och uppfostringsresor i föräldrarnas gamla hemland.

Tack och lov har dock ett tillnyktrande skett med tiden, och vi har kommit en bra bit på vägen. Det visar inte minst dagens betänkande, som handlar om ett utökat reseförbud för barn. Lagändringarna gör att vi kan skydda fler barn från att föras ut ur Sverige och utsättas för brott och övergrepp.

Det handlar bland annat om utreseförbud gällande kränkande uppfostringsresor för barn. Jag läste en krönika av rektor Linnea Lindquist i Expressen, där hon beskrev vad en skolelev berättat för henne om att hans föräldrar skickade honom på en uppfostringsresa i deras hemland. Han sa: "I mitt land band de fast mig vid bänken när jag inte satt still. Läraren slog oss med en träpinne och när vi sa fula ord tog han fram kedjorna."

Fru talman! Den befintliga lagen är bra, men den är inte tillräckligt tydlig och räcker inte. Därför måste vi bredda utreseförbudet. Det handlar om att kunna skydda barn även från, bland annat, skadliga uppfostringsresor och omvändelseförsök av hbtqi-personer, vilket inte är möjligt i dag. Ska den nya lagen göra verkan är det självklart att centrala myndigheter som polisen och Migrationsverket behöver få tillgång till uppgifter om personer med utreseförbud så att de kan agera tidigt och kraftfullt för att stoppa dessa bortföranden innan det är för sent.

Jag har noterat att det finns de som oroar sig för att den nuvarande lagen och det utvidgade lagförslaget riskerar att ta över socialtjänstens och andra viktiga myndighetsaktörers arbete för att skydda utsatta barn. Till dem vill jag vara tydlig: Det utökade reseförbudet ska ses som just vad det är, nämligen ett viktigt komplement till vårdinsatser med stöd av lagen av vård av unga och andra skyddsåtgärder som socialtjänsten ska vidta för att skydda utsatta barn. Det är inte ett verktyg som ska ersätta övriga insatser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett utvidgat utrese-förbud för barn

Till slut vill jag understryka att vi liberaler, som i decennier har tagit kampen mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket, självklart kommer att följa hur det utvidgade lagförslaget efterlevs i praktiken. Visar det sig att en viss typ av förtryck riskerar att nedgraderas kommer vi självklart aldrig att tveka att agera.

Därför yrkar jag bifall till förslaget i detta betänkande. Det är en stor seger för alla de barn som får sina mest grundläggande mänskliga rättigheter kränkta i ett av världens mest jämställda länder, på grund av traditioner och kulturyttringar som inte hör hemma vare sig i Sverige eller i någon annan del av världen.

Fru talman! Under de senaste 20 åren har brottsligheten ändrat karaktär och blivit mer brutal. Brottsligheten har också sjunkit radikalt i åldrarna. I dag har vi en utveckling där barn dödar varandra på öppen gata. Oskyldiga människor får sina hem sprängda, och allt fler anhöriga till gängkriminella söker desperat skydd hos polisen.

Dagens system med sluten ungdomsvård är inte anpassat för att ta hand om så grova brottslingar med så stort våldskapital. Dessa barn och unga utgör en fara för både sig själva och andra människor.

På grund av de svaga säkerhetsföreskrifterna kan många barn och unga ha kontakt med gängkriminella utanför de särskilda ungdomshemmen och fortsätta med sina kriminella aktiviteter. Personalen kan med dagens lagstiftning inte hindra dem från att använda mobiltelefoner eller andra elektroniska verktyg för att koppla upp sig mot nätet, vilket har möjliggjort direktkontakt med den kriminella världen och bidragit till att många unga har kunnat planera sina rymningar och faktiskt har kunnat rymma från de särskilda ungdomshemmen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Begränsningar och kontroll i fråga om elektroniska kommu-nikationstjänster och besök på särskilda ungdomshem

Fru talman! Vårt uppdrag som politiker är att se utvecklingen och agera i tid. Ingen i den här kammaren kan säga att man inte har sett hur brottsligheten har brutaliserats och skapat skräck i stora delar av vårt samhälle, samtidigt som ungdomsvården inte har kunnat hantera situationen.

Ska den här utvecklingen kunna stoppas är det nödvändigt att skärpa reglerna för hur kommunikationsutrustning kan användas. Förändringarna som föreslås i betänkandet innebär en avsevärd förbättring för säkerheten. De skyddar barn mot de kriminella gängen och stärker den slutna ungdomsvården. I dag debatterar vi alltså inte frihetsinskränkningar, som några i kammaren har velat påskina, utan vi debatterar hur vi ska kunna ge barn som lever i utsatthet den trygghet de har rätt till men inte har fått.

Att pojkarna, för det handlar oftast om pojkar, i så ung ålder har blivit förövare och dragits in i grov kriminalitet är det yttersta beviset för att samhället har misslyckats med att skydda dem från de kriminella gängen. Att vi nu ger Sis-hemmen viktiga verktyg som reglerar hur dessa barn och unga ska få använda elektronisk utrustning handlar alltså om att skydda dem mot gängens möjlighet att kunna ha kontakt och locka in dem till fortsatt kriminalitet.

Det handlar om att ge dessa barn och unga en ny chans att välja en ny väg och att ge dem skydd och den mest ändamålsenliga vården. Men det handlar också om att skydda samhället. Under de senaste åren har det rapporterats om hur unga har lyckats rymma och sedan har begått nya brott, vilket har fått allvarliga konsekvenser, hur de har hotat personal och andra unga på hemmen och hur Sis har gått in i stabsläge på grund av den eskalerande utvecklingen.

Fru talman! Det är tydligt att Sis behöver genomgå en omfattande förändring. Sanningen är att den under lång tid förbisågs av den socialdemokratiskt ledda regeringen. Myndigheten Sis gavs inte de adekvata verktyg den behövde för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Men nu gör den här regeringen det. Vi prioriterar åtgärder som ökar tryggheten och kvaliteten i samhällets vård samtidigt som vi har påbörjat en stor men viktig förändring av Sis-hemmen. Det handlar om att skydda samhällets mest utsatta barn som i dag inte får det stöd och den hjälp som de behöver och som de förtjänar.

Fru talman! Jag vill understryka att dessa förändringar inte kommer att lösa de stora samhällsproblemen, men den här propositionen kommer att vara ett viktigt steg i rätt riktning så att vi får en viktig statlig institution som faktiskt kan utföra sitt viktigaste och primära kärnuppdrag, det vill säga att hjälpa och skydda de utsatta barnen.

Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Herr talman! Den här frågan är viktig, och jag tar med mig detta. Men jag vill också understryka att värdegrundsarbete behöver ske på bred front. I mitt första inlägg nämnde jag skolan och förskolan, men det handlar också om viktigt stöd till civilsamhället, till exempel kvinnoorganisationer. Den här regeringen har för detta år ökat anslagen för jämställdhetsarbete, inte minst det förebyggande arbetet på olika nivåer, med 600 miljoner kronor.

När man pratar om unga relationer i det tidevarv och den samtid som vi lever i tror jag också att vi måste utgå från ett brottsförebyggande perspektiv. Vi vet ju att om vi inte fångar upp pojkar tidigt så riskerar en och annan att bli våldsverkare. Många riskerar också att hamna i kriminella gäng.

Vi liberaler brukar säga att den bästa medicinen för att motverka att unga killar hamnar på glid är en god skolgång. Vi är beslutna att fortsätta att satsa på skolan och se till att barn lämnar grundskolan med fullständiga betyg. Vi behöver också få in ett större perspektiv och ett fokus just på det förebyggande arbetet med en viktig värdegrund som handlar om pojkars och flickors lika rättigheter.

Jämlikhets- och jämställdhetsperspektivet är grunden för den mycket viktiga fråga som ledamoten adresserar här i kväll.

Herr talman! Tack för frågan, Helena Vilhelmsson! Du adresserar en väldigt viktig fråga. Machokulturen är ett otroligt stort problem, och vi vet att det börjar i skolan. Därför är det förebyggande arbetet i skolan otroligt viktigt. Jag skulle snarare säga att vi måste börja redan i förskolan. Det är där man får väldigt mycket influenser, det är där ryggdunkarna mellan pojkarna börjar och det följer tyvärr med många pojkar upp i åren där man till slut, i en vuxen relation, utsätter en nära partner för våld.

Jämställdhetsminister Paulina Brandberg pratar väldigt mycket om att vi måste jobba förebyggande inte minst med sexualupplysning och annat viktigt förebyggande arbete för att nå ut till unga människor och inte minst pojkar. Jag kan inte på rak arm svara på hur anslagen ser ut för just detta arbete, men det jag däremot vet är att Jämställdhetsmyndigheten har getts ett viktigt uppdrag att jobba målinriktat gentemot pojkar. Är det någonting som vi måste göra på bred front och med rätt fokus så är det att arbeta med den viktiga värdegrunden om pojkars och flickors lika rättigheter. Det ska vi göra både i förskolan och i skolan. Här finns det alltså ett väldigt viktigt arbete att göra.

Det är kommunerna som är huvudmän för båda dessa verksamheter, och jag tror därför att det är viktigt att se över styrdokumenten för förskolan och skolan så att det finns en tydlighet i hur man bedriver den här typen av verksamhet både i förskolan och i skolan.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag påminner om att vi inte använder "du" i kammaren.)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motionsyrkanden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering

Sedan måste jag ta tillfället i akt att få säga att det är väldigt roligt att få stå i talarstolen i kammaren igen - det var ett tag sedan senast - och framför allt att få debattera jämställdhetspolitik denna kväll. De som har följt mig i mitt politiska arbete vet att jag brinner för just jämställdhetspolitiken och hur viktig svensk jämställdhet är för mig.

Herr talman! Anledningen till det är väldigt enkel. Halva befolkningen i vårt land består av kvinnor. Tyvärr finns det än i dag, år 2024, många kamper att ta, många orättvisor att bekämpa, många rättigheter att kräva och nya mål att nå för jämställdhetspolitiken.

Herr talman! Debatten just i dag är kanske mer viktig än någonsin tidigare. Bara under de senaste tio dagarna har vi nåtts av det brutala beskedet att ytterligare tre kvinnor har blivit mördade av en man som stått dem nära.

Vi har också nåtts av rapporter som visar att gängkriminella numera utnyttjar och säljer kvinnor och flickor för att lösa sina smutsiga skulder. Det är oftast kvinnor och flickor som lever i ofrihet med hedersrelaterat våld och förtryck som vardag, vilket innebär att de nu lever i dubbelt utanförskap och dubbel ofrihet.

Därför tänker jag, herr talman, inte ägna min talartid åt att prata om huruvida den tidigare rödgröna regeringen i åtta år gjorde mycket eller lite för jämställdhetspolitiken. Jag tänker inte ägna talartiden åt att peka finger åt enskilda politiker. De frågor vi har att debattera i kväll är alltför viktiga för det. Mitt fokus kommer att vara vad den här regeringen, som mitt parti Liberalerna är en del av, gör för att motverka och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck, som ju är två av vår tids absolut viktigaste kamper att ta när det gäller jämställdhetspolitiken.

Men jag måste ändå säga att jag faktiskt med lite förvåning noterar att oppositionspartierna har lämnat reservationer just när det gäller hedersförtrycket. Jag tycker att vi gjorde ett väldigt gott arbete under förra mandatperioden när vi samarbetade för att flytta fram positionerna, och den här regeringen har tagit arbetet vidare.

Vi kan titta på vad regeringen har gjort sedan den tillträdde för drygt 16 månader sedan. Bara för i år har den satsat 600 miljoner kronor extra för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck och mäns våld mot kvinnor. Jämställdhetsminister Paulina Brandberg har gett flera uppdrag till myndigheter för att öka kunskapen bland yrkesverksamma så att de bättre ska kunna förstå våld och förtryck där det finns ett hedersmotiv. Jämställdhetsmyndigheten, Socialstyrelsen och Polismyndigheten har pågående uppdrag som kommer att göra skillnad när det gäller kunskap, bemötande, tillgång till skydd och stöd samt upptäckt av våldsutsatthet för såväl hedersutsatta flickor och kvinnor som kvinnor som drabbas av våld i nära relationer.

Regeringen arbetar också med att ta fram ett åtgärdsprogram för perioden 2024-2026 för att säkerställa ett samordnat, långsiktigt och effektivt arbete med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersförtryck och annat våld i nära relationer.

Ett sjunde delmål för jämställdhetspolitiken lyftes fram här. Den politiken är jätteviktig om man menar allvar med att man vill lägga hedersförtrycket och hederskulturen, som är utbredd i vårt land, i centrum för svensk jämställdhetspolitik. Det är någonting som Liberalerna självklart driver i regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jämställdhet och åtgärder mot diskriminering

Med den här regeringen har vi också fått ett perspektivskifte i synen på brottsoffer och förövare. En till regeringen nyligen överlämnad utredning innehåller många viktiga förslag på en effektivare kontaktförbudslagstiftning och ett utökat skydd för brottsoffer. Utredningen föreslår bland annat att kontaktförbud ska kunna utfärdas vid otillbörlig övervakning, till exempel genom gps-sändare eller appar, men även som ett skydd för utsatta under rättsprocesser.

Fler omständigheter ska kunna beaktas vid riskbedömningen för att öka möjligheterna att utfärda kontaktförbud, även för den person som aldrig har begått ett brott tidigare men som nu begår ett våldsbrott mot en kvinna.

Utredningen föreslår även att kontaktförbud ska kunna utfärdas i större geografiska områden. Det kan handla om vistelseförbud i en hel kommun. Det är aldrig brottsoffret, herr talman, som ska behöva tvingas lämna sitt hem eller sitt närområde. Det ska alltid vara förövaren som tvingas bort.

Barn som drabbas av våld ska ha rätt till en särskild företrädare i ärenden som gäller kontaktförbud, just för att tillgodose barnets bästa. Vi får aldrig glömma att barn också är brottsoffer, oavsett om de själva utsätts för våld i hemmet eller ser sin mamma utsättas för våld i hemmet.

Allt detta sker samtidigt som regeringen skärper straffen som rör mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck och annat våld i nära relationer.

Herr talman! Jag är stolt över allt det viktiga arbete som görs på bred front för att stärka jämställdheten och bekämpa orättvisorna. Men jag är självklart inte nöjd. Jag kommer aldrig att nöja mig så länge kvinnor blir mördade av sina män, så länge flickor och kvinnor i ett av världens mest jämställda länder tvingas växa upp under hedersförtryckets hårda järngrepp, så länge kvinnor lever i ekonomisk utsatthet som håller dem kvar i destruktiva och farliga relationer, så länge kvinnor tvingas ta ut merparten av det oavlönade jobbet för hem och barn, så länge kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden på grund av sitt kön, så länge normen är att just kvinnor ska jobba deltid och så länge kvinnor efter ett helt yrkesliv får sämre utslag på den pension de förväntas leva på.

För mig som liberal och feminist är det viktigt att ha flera tankar i huvudet samtidigt, herr talman. Vi måste ha förmågan att debattera jämställdhetspolitik och det kvinnor möter på arbetsmarknaden, i samhället och privatlivet, men vi måste också ha förmågan att ta fajten mot medeltida och ojämställda traditioner som riskerar att backa tillbaka bandet för det vi har kämpat för i över hundra år i detta land. Det handlar om kampen mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket, kampen mot mäns våld mot kvinnor och kampen för kvinnors ekonomiska frihet.

Det finns ingenting som begränsar en människas frihet så mycket som våld och förtryck gör. Därför är våld mot kvinnor i hederskulturens namn inte bara en jämställdhetsfråga utan också en demokratifråga.

Herr talman! Statsministern! Det finns få saker som är så centrala och viktiga som kampen mot antisemitismen just nu. Jag vill rikta ett stort tack till statsministern, som leder en regering som tar judehatet i Sverige på allvar. Det är tydligt att hela regeringen prioriterar frågan.

Arbetet mot antisemitismen spänner över många områden och departement. Det finns ett behov av samordning. I Tyskland har man en kommissionär för judiskt liv och kampen mot antisemitismen. Uppdraget går ut på att samordna gentemot berörda aktörer, vara kontaktperson gentemot judiska organisationer och jobba kunskapshöjande.

Jag undrar hur statsministern ser på att tillsätta en nationell samordnare i Sverige som arbetar för judiskt liv och mot antisemitism.

Herr talman och statsministern! För de allra flesta är ofrivilligt barnafödande något som hör historien till, men så är inte fallet för många av de kvinnor som kommit till Sverige från länder där hederskulturen är en del av samhällsnormen.

När flerbarnstillägget infördes 1982 hade det en viktig fördelningspolitisk betydelse. I dag är det dock en kvinnofälla som försvårar integrationen och som försämrar möjligheterna för många kvinnor att lära sig det svenska språket och förvärvsarbeta.

För att bryta den negativa utvecklingen behöver vi se över våra bidragssystem och förändra flerbarnstillägget. Alla kvinnor ska ha makten att bestämma över sitt eget liv. Då kan inte samhällets svar vara att fler barn ska leda till högre bidrag.

Med anledning av detta undrar jag hur statsministern ställer sig till att förändra flerbarnstillägget.