Katja Nyberg

Fru talman! I dag debatterar vi en ny förverkandelagstiftning.

Sverige har på några få årtionden gått från att vara ett av världens tryggaste länder till något helt annat. Gängkriminalitet och organiserad brottslighet tillhör numera vardagen. Sverige har gått från att vara ett föregångsland när det gäller trygghet och säkerhet till att vara ett skräckexempel.

Trots att regeringen med Sverigedemokraterna i spetsen sakta men säkert jobbar för att skifta maktbalansen är problemet med gängkriminalitet, med återkommande skjutningar och sprängningar, fortsatt enormt. Allt fler oskyldiga får sätta livet till i gängens uppgörelser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny förverkande-lagstiftning

Fru talman! Brottslighet ska inte löna sig, och ett ytterligare steg för att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten är att strypa den kriminella ekonomin. Utmärkande för den organiserade brottsligheten är att dess huvudsakliga drivkraft utgörs av viljan att göra ekonomiska vinster.

Polisen bedömer att den organiserade brottsligheten årligen omsätter 100-150 miljarder kronor. Att rikta in sig på de kriminellas tillgångar är ett effektivt sätt att slå mot gängens toppskikt och minska incitamenten för barn och unga att agera hantlangare åt gängkriminella.

Fru talman! Svensk brottsbekämpning har framför allt fokuserat på lagföring av enskilda brott. De omfattande tillgångar som finns i sammanhang som kan kopplas till organiserad brottslighet angrips därför huvudsakligen inom ramen för lagföring av enskilda brott. De senaste årens brottsutveckling visar att det finns ett behov av en förverkandelagstiftning som är bättre anpassad till dagens förhållanden.

En effektiv förverkandelagstiftning kan minska möjligheterna för de kriminella nätverken att göra vinster på sin brottsliga verksamhet, begränsa deras möjligheter att bygga upp resurser som kan återinvesteras i nya brottsupplägg eller i den legala ekonomin samt bidra till att bryta nyrekryteringen av unga genom att minska incitamenten att begå brott. En mer offensiv lagstiftning är nödvändig i dagens Sverige för att vi ska nå framgång när det gäller att bekämpa den organiserade brottsligheten.

Go for the money eller tillgångsinriktad brottsbekämpning är internationellt sett en välkänd strategi för att bekämpa organiserad och ekonomisk brottslighet. Den nya förverkandelagstiftningen är avsedd att säkerställa att brottslighet aldrig ska löna sig.

Fru talman! Regeringens förslag till en ny förverkandelagstiftning är en av de största reformerna på straffrättens område sedan brottsbalken infördes för 60 år sedan. Det kommer att innebära en reformering av förverkandelagstiftningen för att den ska kunna utgöra ett effektivt verktyg i brottsbekämpningen. Genom förslaget blir det möjligt att förverka egendom som inte står i proportion till en persons inkomst.

I den nya lagstiftningen kommer det inte att finns krav på brottsmisstanke eller på att personen ska ha dömts för ett brott. Beviskravet är att det ska vara klart mer sannolikt att egendomen härrör från brottslig verksamhet än att den inte gör det.

Den nya lagen kommer med andra ord att innebära att förverkande kan genomföras utan koppling till vare sig påvisad brottslighet eller konstaterade brottsvinster. En sådan utvidgning kommer att ge de brottsbekämpande myndigheterna möjlighet att i större utsträckning konfiskera egendom och pengar och därigenom öka trycket mot den organiserade och ekonomiska brottsligheten.

Tidöpartierna arbetar gemensamt med en lång rad förslag som kommer att slå hårt mot den organiserade kriminaliteten. Den nya förverkandelagstiftningen kommer tillsammans med redan genomförda och planerade lagändringar och straffskärpningar att göra skillnad. Men det kommer att ta tid att vända den negativa brottsutvecklingen - tid som vi egentligen inte har på grund av tidigare regeringars misslyckanden.

Men vår signal är tydlig. När brottsligheten breder ut sig kommer vi att möta och mota tillbaka den. Tiden när staten såg mellan fingrarna och backade i stället för att ta ett steg framåt är över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny förverkande-lagstiftning

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Vi debatterar i dag en nationell strategi mot organiserad brottslighet.

Sverige har på några få årtionden gått från att vara ett av världens tryggaste och minst korrupta länder till att vara ett land där gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten blir alltmer tongivande.

Polisen bedömer att den organiserade brottsligheten årligen omsätter 100-150 miljarder kronor. Vi har gängkriminalitet med återkommande skjutningar och sprängningar, och allt fler oskyldiga människor får sätta livet till i gängens uppgörelser.

Men helt nattsvart är det inte. Sverige är fortfarande ett av världens minst korrupta länder och hamnar i dag på sjätte plats i världen när man mäter vilka länder som har minst korruption. Sett till länderna i EU innehar Sverige en tredjeplats, en plats vi haft de senaste tio åren. Bara Danmark och Finland har varit och är bättre i EU.

Att just Sverige och Norden rankas högst i världen när det gäller frånvaro av korruption förvånar mig inte. Norden har några av världens mest homogena länder med stor tilltro till varandra, myndigheter, staten och vårt demokratiska system.

Den stora invandringen till Sverige håller dock på att förändra detta. Vi har tagit emot väldigt många människor från länder där man inte har samma tilltro till myndigheter, till staten eller till det demokratiska samhället.

Fru talman! Korruption kan ta sig många uttryck. Det kan röra sig om allt från kriminella nätverk som använder myndighetsanställda för sin verksamhet och fusk med assistansersättning där assistansbolag misstänks ha infiltrerat Försäkringskassan till att olika grupper försöker infiltrera politiska partier eller att en klanledare lovar bort en massa röster till ett enskilt politiskt parti mot någon form av motprestation.

Vårt välfärdssystem är i stor utsträckning tillitsbaserat och baseras på uppgifter från den sökande. Den totala omfattningen av felaktiga utbetalningar från de statliga välfärdssystemen bedöms uppgå till cirka 20 miljarder kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Motståndskraft och handlingskraft - en nationell strategi mot organiserad brottslighet

Ekonomistyrningsverket uppskattar att cirka 90 procent av de felaktiga utbetalningarna har orsakats av de sökande, men det är okänt i hur stor utsträckning organiserad brottslighet ligger bakom dessa felaktiga utbetalningar.

Oavsett vad korruption beror på måste frågan tas på största allvar. Vi har ett ansvar att säkerställa att vi vänder denna negativa trend.

En betydelsefull åtgärd för att motverka felaktiga utbetalningar och brott mot välfärdsystemen var inrättandet av Utbetalningsmyndigheten den 1 januari 2024. Myndigheten ska administrera ett system med transaktionskonton som gör utbetalningar från vissa statliga myndigheter och genomföra dataanalyser och granskningar i syfte att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar.

Fru talman! De kriminella är beroende av personer som i sin profession fattar myndighetsbeslut eller utfärdar intyg. Det kan leda till att kriminella försöker infiltrera myndigheter. Påverkan behöver inte vara uttrycklig eller tydlig; det kan vara fråga om mer subtil påverkan. Syftet kan vara att förmå en tjänsteman att fatta ett visst beslut eller att avstå från att fatta beslut, vilket kan leda till självcensur och till att en tystnadskultur utvecklas.

Problemen finns redan i dag inom Polismyndigheten men omfattar även näringslivet, till exempel anställda vid banker och mäklarfirmor samt revisions- och advokatbyråer. Det finns också exempel på så kallade insider i svenska hamnar som skapar sårbarheter och möjliggör smuggling i sjötrafiken.

Att otillåten och otillbörlig påverkan, infiltration och korruption får fäste i Sverige måste motverkas.

Kommuner, regioner och myndigheter behöver ges ökat stöd vid offentlig upphandling genom bättre förutsättningar att granska leverantörer för att minska risken att företag med koppling till organiserad brottslighet tilldelas uppdrag.

Medvetenhet och kunskap om problemen behöver öka och insatser genomföras för att försvara och upprätthålla de värden som utgör fundament i ett väl fungerande samhälle.

I Sverige råder i dag arbetskraftsbrist i många sektorer. Det finns och kommer fortsatt att finnas stora rekryteringsbehov i såväl offentliga som privata verksamheter, varav vissa klassas som säkerhetskänsliga. Ett exempel är Polismyndigheten, där läckor har fått allvarliga konsekvenser när människor skadats och till och med mördats.

Det är viktigt att trots en utmanande arbetssituation upprätthålla gedigna och omsorgsfulla rekryteringsprocesser. Alla arbetsgivare måste ta ansvar för att undvika anställning av personer som kan vara olämpliga för en viss tjänst.

Fru talman! Förutom en lång rad straffskärpningar och ökade resurser till inte minst Polismyndigheten och Tullverket krävs det ett helhetsgrepp där hela samhället sätts in i kampen mot den systemhotande brottsligheten.

Här fyller den nationella strategin mot den organiserade brottsligheten en väldigt viktig funktion. Det är en strategi som tydligt pekar ut färdriktningen och anger hur vi tillsammans ska arbeta mot den systemhotande brottsligheten - en strategi som regeringen tagit fram tillsammans med Sverigedemokraterna.

Det centrala är att vi arbetar ihop i statliga myndigheter, kommuner, regioner, näringsliv och civilsamhälle. Det är en förutsättning för att vi ska lyckas vända denna negativa trend.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Motståndskraft och handlingskraft - en nationell strategi mot organiserad brottslighet

Strategin har fem huvudsakliga mål: att stoppa kriminella karriärer, att minska tillgången på illegala vapen och explosiva varor, att slå sönder den kriminella ekonomin, att bygga robusthet mot otillåten och otillbörlig påverkan samt att säkerställa tillförlitliga identiteter och en effektiv informationsförsörjning. Sammantaget kommer det att innebära ett hårt slag mot den organiserade brottsligheten.

Jag saknar dock ett sjätte mål. Det är ingen hemlighet att gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten till stor del är importerad. Det är en stor brist att man inte pekar på detta i strategin. Det borde vara ett huvudmål att kraftigt minska invandringen till Sverige och öka utvisningarna, med målet att slå mot de grupper som försöker använda Sverige som en tummelplats för sina kriminella verksamheter. Det borde vara ett huvudmål att utvisa grovt kriminella, gängkriminella och dem som vägrar rätta sig efter de normer, värderingar och lagar som gäller i Sverige.

Ett ytterligare sätt att förstärka samhällsskyddet är att införa en möjlighet att utvisa gängkriminella som saknar svenskt medborgarskap, även utan att de har dömts för brott. En sådan möjlighet finns i dag för annan systemhotande brottslighet genom lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar.

Fru talman! Fler brott måste leda till lagföring. Många gånger har en persons kriminella bana inletts med mindre grov brottslighet som sedan eskalerat mot allvarligare brott. Samhället behöver sätta stopp för detta i tid. Den som begår brott ska stå till svars för sina gärningar, vilket är grundläggande för att upprätthålla förtroendet och respekten för rättssystemet.

Dessvärre är det alltför många gärningspersoner som i dag undkommer lagföring, även vid riktigt grov brottslighet. Detta är inte acceptabelt i en rättsstat som Sverige. Att ta en annan människas liv får inte resultera i ökad status och fortsatt kriminell karriär. Det ska resultera i lagföring och straff. Gärningspersoner måste mötas av en konsekvens, fortsatta våldsdåd måste förebyggas och brottsoffer och anhöriga måste få upprättelse.

Tidöpartierna arbetar gemensamt med en lång rad förslag som kommer att slå hårt mot såväl gängkriminaliteten som den organiserade brottsligheten. Redan genomförda och planerade lagändringar och straffskärpningar kommer att göra skillnad.

Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet Stärkt skydd för vissa polisanställda. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Polismyndigheten har i dag stora utmaningar i att fullfölja sitt uppdrag. Gängbrottsligheten har grävt sig in i samhället och kan i dag anses som systemhotande. Polisen bedömer att 62 000 personer i Sverige är medlemmar i eller har anknytning till kriminella nätverk, och det våldskapital som den organiserade brottsligheten besitter riskerar att påverka de polisanställdas agerande.

I och med det alltmer offensiva och intensiva arbete som Polismyndigheten utför i syfte att bekämpa den organiserade kriminaliteten har de polisanställdas utsatthet ökat. Gränserna för vad de grovt kriminella är kapabla att göra har passerats för länge sedan.

Poliser möts vid ingripanden, visitationer och beslag av vapen, narkotika och pengar av ett enormt våldskapital från dessa kriminella, som inte skyr några medel för att fortsätta sin brottsliga verksamhet. Dessa poliser behöver få ett utökat skydd för att inte behöva röja sin identitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt skydd för vissa polisanställda

Fru talman! Ett stort hot mot polisverksamheten är polisers stora utsatthet för påverkansförsök som otillåten påverkan, kartläggning och trakasserier. Den alltmer otrygga tillvaron att jobba i har lett till att färre poliser vill arbeta i yttre tjänst, och det har blivit svårare att rekrytera polisstudenter.

Polismyndigheten genomförde 2018 och 2021 enkätundersökningar bland poliser, där det framgick att 68 procent av ingripandepoliserna blivit utsatta för minst ett men oftast flera påverkansförsök under en tolvmånadersperiod. Motsvarande utsatthet för poliser i utsatta områden var i vissa fall nästan 100 procent.

Om man specifikt tittar på polisers utsatthet för självcensur, det vill säga när en polis på grund av oro för att råka ut för repressalier mot sig själv eller sin familj inte utför sina arbetsuppgifter eller utför dem felaktigt, kan man se en oroande stor ökning när det gäller poliser i yttre tjänst. Detta är inte ett marginellt problem.

Som jag tidigare nämnde har 68 procent av ingripandepoliserna och nästan 100 procent av poliserna i utsatta områden utsatts för påverkansförsök under en tolvmånadersperiod. Det visar att normaliseringen av hot och trakasserier såväl ur arbetsmiljöperspektiv som ur lagföringsmässigt perspektiv nått en oroväckande nivå.

Blir man som polis rädd och inte vågar utföra sitt arbete på grund av rädsla för repressalier är vi illa ute, och det är extremt allvarligt. Denna utveckling är mycket bekymmersam, och den riskerar att bli systemhotande, om den inte redan är det. Enligt uppgifter jag har fått från poliser i yttre tjänst är det tyvärr där vi befinner oss i dag. Som orsak till att poliser hamnar i självcensur angavs oro för att utsättas för våld eller hot, underbemanning i ingripandesituationer och risk för eskalerande situation vid ingripanden.

Subtila hot är i dag den vanligaste typen av påverkansförsök. De är svåra att bevisa och är oftast den typ av hot som påverkar den enskilde mest. Hoten är ofta väldigt personliga och går, som jag brukar säga, genom uniformen.

Ett sätt att minska polisanställdas utsatthet är att skydda deras identitet. I de fall det behövs ska de kunna använda en annan beteckning än sitt namn vid dokumentation av åtgärder och beslut. Även uppgifter som kan bidra till att identiteten röjs ska kunna sekretessbeläggas.

Fru talman! Polisen finns där för medborgarna och ska upprätthålla rättsstaten. En särbehandling där man accepterar hot och kränkande handlingar signalerar till poliser, kriminella och allmänheten att det är okej och att villkoren i polisers anställningsavtal medför en skyldighet att acceptera sådant.

Polismyndigheten har genomfört djupintervjuer med poliser, där det har framkommit att poliser som regelmässigt blir föremål för kränkningar blir mer och mer känsliga för hot och andra kränkande beteenden. Tröskeln för att orka mötas med våld och hot och bli behandlad på ett skymfligt sätt nöts ned, kränkning efter kränkning. Detta är en avgörande anledning till att många poliser inte orkar arbeta vidare i yttre tjänst utan i stället söker sig till inre tjänst, där hot och kränkningar inte är lika vanligt förekommande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt skydd för vissa polisanställda

Det har till och med gått så långt att kvinnliga poliser undviker att arbeta i vissa områden för att de helt enkelt inte orkar höra glåpord som riktas mot dem dagarna i ända. Detta ska självklart ingen behöva tåla oavsett om man är polis eller inte. Den tuffa arbetsmiljön för poliser har dessutom en avskräckande effekt och kan leda till en minskning av antalet kompetenta sökande till polisutbildningen.

Fru talman! Poliser har normalt sett en stridsvilja utöver det vanliga även när de inte är i tjänst. Medborgarna förväntar sig, med all rätt, att polisen ska göra sitt jobb och inte undvika obehagliga situationer på grund av rädsla för repressalier, för vem ska annars skydda medborgarna och omhänderta de kriminella?

Det är farligt när det blir normaliserat att inte våga ingripa och i stället använda självcensur och undvika situationer eller platser där kriminella vistas. I det läget är rättsstaten hotad. Det är mycket svårt, om inte omöjligt, att vända den utvecklingen.

Även poliser har familj, barn, nära och kära. Vi som politiker och medmänniskor har en moralisk skyldighet att göra allt vi kan för att skydda dem som ska skydda oss. Tyvärr har situationen i Sverige i dag gått så långt att det skyddet måste stärkas.

Att skydda våra poliser och polisanställda genom att de inte ska behöva uppge sin identitet till grovt kriminella är ett litet men ändå viktigt steg för att de ska känna sig tryggare och för att vi ska kunna återskapa rättsstaten.

Fru talman! Jag håller med Rasmus Ling när det gäller polisutbildningen. Vi har diskuterat detta eftersom det är en viktig aspekt för att kunna locka fler som befinner sig mitt i livet att bli poliser. Polisyrket handlar ju mycket om erfarenhet och att kunna hantera människor.

Faktum är att det pågår en dialog mellan regeringen och Polismyndigheten om just polisutbildningen. Det har alltså inte hamnat mellan stolarna, utan dialog pågår. Polismyndigheten har skickat in vad den anser är viktigt, och regeringen håller på att titta på det. Jag ville bara förtydliga det så att ledamoten inte tror att inget händer i den frågan.

Polisfrågor

Fru talman! Med relativt små resurser gör polisen allt de kan för att upprätthålla svensk lag. Polisen ser till att skydda den stora majoriteten av laglydiga människor som inte vill att de kriminella gängen ska ta över. För att polisen ska kunna arbeta effektivt med allt från brottspreventivt arbete till ökad brottsuppklaring behöver vi ge polisen alla verktyg och resurser som krävs för att de ska kunna utföra sitt arbete på bästa möjliga sätt. Men det finns ytterligare en faktor, och det är att svensk polis behöver ha politikernas förtroende och stöd för att kunna utföra sitt arbete fullt ut.

Sverige har en poliskår att vara stolt över. Svenska poliser är professionella, välutbildade och hårt arbetande. Regelmässigt övervåld eller utbredd rasism präglar inte kåren. De förtjänar uppskattning och stöd. Polisens främsta problem är i stället underbemanning och undermåliga arbetsvillkor.

Fru talman! I förra veckan skedde ett fruktansvärt mord i Skärholmen. En pappa som var på väg till simhallen med sin tolvårige son blev avrättad, och sonen blev vittne till mordet. Sveriges medborgare ska kunna känna sig trygga och inte behöva vara rädda för att bli skadade eller dödade i sitt bostadsområde.

För att komma åt gatugängen behövs polisiär närvaro. Som läget är nu har polisen inte makten i vissa områden. Polisen behöver äga gatorna och befinna sig i dessa områden 24:7. Att beväpnade gäng kan befinna sig bland vanliga skötsamma medborgare är ett enormt misslyckande. Vad som behövs i de här områdena för att lyckas är en ständig polisiär närvaro. Poliserna ska äga territoriet.

Det som kommer att ske efter skjutningen i Skärholmen är att polisen i sedvanlig ordning genomför en trygghetsskapande insats, vilket innebär att en massa poliser kommer att befinna sig i området i en till två veckor. Sedan återgår allt till det normala, och gängen kommer återigen att stå beväpnade på samma platser som tidigare.

Fru talman! Jag får höra från mina tidigare poliskollegor att de som vill jobba och rensa upp motarbetas, vilket är ett stort problem. Har vi en poliskår som inte vågar eller har mandat att arbeta och göra sitt jobb av rädsla för att utmålas som rasistisk eller diskriminerande, hur ska vi då ens ha en chans att skydda våra medborgare och minska antalet skjutningar och sprängningar?

Jag kan garantera er att svensk polis inte gör skillnad på människor utifrån om de har utländsk bakgrund eller inte. Vad svensk polis gör skillnad på är de som beter sig som man ska och de som beter sig avvikande. Det handlar om att se och värdera beteendemönster och att slå tillbaka mot dem som hotar våra skötsamma medborgares trygghet. Svensk polis ska känna sig trygg med att det finns ett solitt stöd från både polisledning och politiker.

Fru talman! I förra veckan hade vi en debatt gällande säkerhetszoner. Det är ett förslag som kommer att träda i kraft den 25 april i år. Säkerhetszoner är ett verktyg som kanske hade kunnat förhindra dödskjutningen av Mikael i Skärholmen.

Oppositionen säger sig vara redo att göra allt för att förhindra våldsbrott som mordet på Mikael. Men trots det röstade samtliga oppositionspartier nej till säkerhetszoner med motiveringen att man är rädd för att svensk polis kommer att vara rasistisk eller använda sig av etnisk profilering. Den identitetspolitik som oppositionen använder sig av kommer varken att underlätta brottsbekämpning eller polisens arbete.

Andra nödvändiga faktorer för att underlätta polisens arbete är samverkan med andra myndigheter som till exempel Försvarsmakten och sociala myndigheter. Försvarsmakten kan i dag, efter förfrågan från Polismyndigheten, understödja polisen vid ett omfattande eller nära förestående terrorangrepp. Men Sverigedemokraterna anser att Försvarsmaktens rätt att assistera ordningsmakten inte enbart ska gälla vid terrorism utan även annan kriminell aktivitet eller i extraordinära situationer.

Fru talman! Ett offensivt polisarbete kommer att innebära oro i de områden där polisen arbetar. Får inte de kriminella nätverken arbeta i fred kommer de att bli aggressiva och uttrycka sitt missnöje på olika sätt som till exempel upplopp eller bilar som tänds på. Det som inte får ske när detta händer är att polisen backar. Vi politiker behöver därför stötta polisledningen så att de vågar ta de beslut som krävs för att stävja kriminalitet och upplopp.

Det är inte en, två eller tre åtgärder som kommer att krävas för att trycka tillbaka brottsligheten. Vad som kommer att behövas, med tanke på det läge som tidigare regeringar satt oss i, är en arsenal av precisa attacker mot brottsligheten. Attityden att polisen inte kan ges mer auktoritet eller fler verktyg då de riskerar att missbrukas måste bort. Vi måste visa att det finns ett grundmurat förtroende för våra duktiga poliser.

Det skifte inom politiken som skett under den nya regeringen kom i grevens tid, men jag är inte säker på att vi kommer att få bukt med detta ens under min livstid. Så långt har det gått. Det kommer att ta tid, men kursen håller på att läggas om, och jag kan ändå känna en strimma av hopp inför framtiden.

Jag yrkar bifall till reservation 16.

Herr talman! Jag vill komma in lite på detta med diskriminering. Rasmus Ling påtalar att fler visitationer görs av människor med utländsk härkomst. Troligtvis finns det en anledning till detta. Återigen: Det handlar inte om hudfärg eller etnicitet. Jag är så trött på att man håller på och pratar om den här identitetspolitiken - att polisen på något vis skulle välja ut dem som kontrolleras på grund av att de har ett visst utseende. Det handlar om en sammanvägd bedömning som man gör.

När det gäller din fråga om diskrimineringslagen och huruvida vi kommer att stödja detta kan jag faktiskt inte svara på det just nu. Jag vet inte hur vi kommer att göra med det.

Herr talman! Det jag har sagt är att oppositionen uttrycker att det finns en risk för att polisen kommer att vara rasistisk och diskriminerande i sina bedömningar i samband med visitationer. Jag vet av egen erfarenhet att svensk polis inte är rasistisk eller diskriminerande, utan de kommer att göra sina visitationer grundat på väl underbyggda beslut. Detta är inget man gör på grund av hudfärg eller etnicitet. Man gör en sammanvägd bedömning utifrån situation, tid, plats och personen i fråga. Sedan gör man en visitation.

Herr talman! Jag fick inte heller något svar på frågan om den effekt som man menar ska uppnås. Om det är fler beslag av skjutvapen och sprängmedel är det inte detta som är syftet med säkerhetszoner. Säkerhetszoner ska, som jag sa tidigare, vara säkra zoner. Denna typ av beslag ska alltså minska, liksom förhoppningsvis visitationer. De som är kriminella ska inte våga ta in detta i området i fråga, vilket gör att det blir en säker zon för dem som bor där. Det kommer också att bli tryggare för dem som bor där, och det är det som är hela grejen.

Som jag sa i mitt anförande: Om jag bodde i ett sådant här område och upplevde en risk att bli skjuten, skadad eller dödad skulle jag, om det fanns poliser i området som kunde genomföra visitationer eller bara genom sin närvaro upprätthålla tryggheten, känna att det var bra. Det skulle då vara skönt att bo där på ett helt annat sätt än det är nu, när man löper risk att bli skadad eller dödad om man går ut.

Jag förstår inte riktigt varför Mattias försöker få det att låta som att detta skulle innebära en osäkerhet för dem som bor i området. Det är ju snarare tvärtom; det kommer att bli säkrare för dem att befinna sig i området. Man kommer att känna trygghet. I Danmark har effekten bevisats. Där har områdena blivit tryggare för dem som bor där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetszoner

Det kommer bara att bli bättre, som jag ser det. Jag kan inte se det på något annat sätt. Det kommer att bli tryggare zoner, helt enkelt, säkra zoner.

Herr talman! Jag skulle vilja vända på frågan. Jag undrar vad oppositionen menar med effekt. Skulle effekten vara att fler vapen och mer sprängmedel tas i beslag? Då tror jag att oppositionen har missuppfattat vad säkerhetszoner går ut på.

Säkerhetszoner ska vara säkra zoner. Polisen kommer inte att ta fler vapen och mer sprängmedel eller göra fler visitationer, utan syftet är att detta inte ska ske i denna zon. Där ska vapen och sprängmedel inte finnas. Visitationerna ska alltså förhoppningsvis minska; det är det som är hela grejen. Det ska vara en säker zon, och därför ska detta minska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetszoner

Jag förstår alltså inte riktigt vad oppositionen menar med effekt. Om ni menar att det ska bli fler visitationer och beslag tror jag att ni har missuppfattat detta.

Herr talman! I dag debatterar vi säkerhetszoner. Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Säkerhetszoner är en del i det nödvändiga paket som regeringen och Sverigedemokraterna lägger fram för att bekämpa den organiserade brottsligheten.

Läget i Sverige är i dag så allvarligt att det krävs riktade offensiva åtgärder för att ge polisen kapacitet att slå tillbaka den grova kriminaliteten. Syftet med säkerhetszoner är att skjutningar och sprängningar inom de kriminella miljöerna ska kunna motverkas mer effektivt än vad som i dag är möjligt.

Jag förstår inte varför oppositionen gör en så stor grej av det här. Dessa zoner kommer inte att upprättas utan anledning, utan där det finns en påtaglig risk för sprängningar och skjutningar. Det är alltså inga småbrott vi pratar om. Vi pratar om skjutningar och sprängningar som sker i bostadsområden där flertalet av de boende inte är kriminella och inte har något med dessa brott att göra över huvud taget men däremot löper risk att bli allvarligt skadade eller till och med dödas på grund av gängkonflikter. Att mena att det inte skulle vara proportionerligt att genomföra visitationer i de här områdena för att förebygga fortsatta skjutningar och sprängningar är för mig ofattbart.

Herr talman! Gängbrottsligheten har grävt sig in i samhället och kan i dag anses som systemhotande. Polisen bedömer att 62 000 personer i Sverige är medlemmar i eller har anknytning till kriminella nätverk.

För att ha en chans att komma till rätta med denna kriminalitet behövs en hel kedja med åtgärder, allt från förebyggande insatser till fler och skarpare verktyg i verktygslådan.

En del menar att det redan i dag går att genomföra dessa åtgärder. Men polisen som ska utföra åtgärderna anser att dagens befogenheter inte är tillräckliga för att dämpa konflikter och skydda allmänheten i den omfattning som krävs.

Skillnaden mellan nuvarande befogenheter och säkerhetszoner är att det i dag behöver finnas en konkret misstanke för att polisen ska få visitera en person eller genomföra husrannsakan i fordon, och många poliser tycker att regelverket är svårt att tillämpa i brottsförebyggande syfte.

I och med att säkerhetszoner kommer att ge polisen en mer generell möjlighet till visitation, en ökad tydlighet i beslutsfattandet och en ökad legalitet i polisens åtgärder kommer det att underlätta polisens arbete och minska risken för att poliser ska behöva ta felaktiga beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetszoner

Ett exempel på att fler verktyg till polisen fungerar är lagförslaget om preventiva vistelseförbud, som trädde i kraft i februari i år. Lagen innebär en möjlighet att begränsa att en viss person eller personer som främjar grov brottslighet får vistas på vissa platser.

Rågsved i Stockholm har beskrivits som en öppen drogscen. Men efter att fem personer som ingår i kriminella nätverk förbjudits att befinna sig i Rågsveds tunnelbanestation, centrum och närliggande skolor vittnar boende i området om att det har blivit lugnare. Fler befogenheter till polisen ger bevisligen resultat.

Trots det finns det politiker som säger att dessa säkerhetszoner inte behövs och att det redan i dag finns tillräckligt skarpa metoder. Man kan tycka så, men verkligheten visar på det rakt motsatta. Om dagens lagstiftning och förebyggande åtgärder hade varit tillräckliga skulle det inte ha sett ut som det gör.

En del menar att personer som inte har något med gängrelaterad kriminalitet att göra godtyckligt kommer att bli föremål för visitationer. Det är en sak jag inte förstår med det resonemanget - om jag inte har något att dölja och syftet är att det inte ska skjutas eller sprängas i mitt bostadsområde, då skulle jag vara tacksam för att polisen genomförde dessa visitationer.

Att avfärda krav på allmän ordning som hot mot rättsstaten eller hävda att polisen kommer att vara rasistisk och diskriminerande är att uttrycka en direkt misstro mot svensk polis. Denna identitetspolitik är inte bara oroväckande utan direkt skadlig.

Herr talman! Polisen kommer inte alltid att göra rätt i sina bedömningar, men tanken att polisen medvetet skulle visitera personer enbart på grund av deras hudfärg eller etnicitet är befängd. Det handlar inte om hudfärg eller etnicitet utan om en sammanvägning av tid, plats och polisens kännedom om personen.

Sverige har en av världens bäst utbildade poliskårer, och svensk polis är varken rasistisk eller diskriminerande. Dessutom toppar polisen kategorin förtroende för samhällsinstitutioner med 72 procent.

Det verkar som att oppositionen letar efter fel. Miljöpartiet menar att det finns risk för att zonen blir för stor och Socialdemokraterna att det finns risk för att den blir för liten, vilket sammantaget borde betyda att regeringens förslag är väl avvägt.

När det gäller visitationer av barn sker dessa i säkerhetssyfte vid flyg, konserter, riksdagen och så vidare. Varför inte i säkerhetszoner? Syftet är ju detsamma, det vill säga att upprätthålla en säker zon. Att inte få visitera barn skulle dessutom kunna innebära att ännu fler barn utnyttjas av äldre kriminella.

I stället för att uttrycka misstro, varför inte visa att ni står bakom och tror på svensk polis? I stället för att kritisera tuffare åtgärder mot gängen, visa att ni förstår att ytterligare åtgärder måste vidtas! Det är något helt annat än det som varit eftersom det uppenbarligen inte är tillräckligt.

Herr talman! Säkerhetszonerna kommer inte att vara en generallösning för att stävja den grova kriminaliteten, men de kommer att förbättra och förenkla polisens arbete. Det är en viktig pusselbit i ett pussel som ska sättas i ett större sammanhang.

Säkerhetszoner är ett av många verktyg för att svensk polis ska kunna arbeta ännu effektivare mot det som vi alla vill: stävja den organiserade kriminaliteten och på sikt kunna ge polisen tillräckligt med luft i systemet för att kunna lägga mer resurser på att utreda vardagsbrott och synas mer ute på gator och torg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetszoner

Självklart får inte denna möjlighet missbrukas, utan en kontroll ska föregås av goda underrättelser med transparens som kan granskas. Syftet med säkerhetszoner är att åtgärderna ska ligga till grund för utredningar som leder till åtal och dom.

Genom att vi nu agerar med en helt annan precision och kraft än tidigare regeringar skapar vi förutsättningar att sakta men säkert göra Sverige till ett bättre och tryggare land.

(Applåder)

Herr talman! En viktig aspekt som Petter Löberg verkar ha missat ser man när man tittar på siffrorna gällande antalet poliser med utländsk bakgrund jämfört med antalet totalt sett i Sverige.

Den genomsnittliga åldern för en svensk polis i dag är 42,2 år. De flesta poliser är födda på 80- och 90-talet. År 1980 var 7,5 procent av Sveriges befolkning födda utomlands - och endast 3,4 procent om vi räknar bort personer födda i andra nordiska länder. År 1990 var 9,2 procent födda utomlands - och endast 5,4 procent om vi räknar bort personer födda i andra nordiska länder.

Bland de sökande till polisutbildningen förra året hade 23 procent utländsk bakgrund. Bland dem som kom till prövningen sjönk andelen till 16 procent, och bland de bekräftat antagna till utbildningen var siffran nere på 9 procent. Det betyder sammantaget att utvecklingen inom svensk polis är helt normal och följer befolkningskurvan.

Om man däremot tittar på andra yrken, till exempel inom försvaret, ser man att andelen officerare med utländsk härkomst är 3 procent. När det gäller soldater är andelen 4,5 procent. Borde inte det svenska försvaret representera befolkningen bättre, på det sätt som Socialdemokraterna vill? Eller ska vi kvotera in svenskar som saknar utländsk härkomst för att bättre representera befolkningen bland exempelvis tandläkare eller vårdpersonal? Ni hör ju själva; det blir absurt.

Jag vill slutligen tillägga att det viktigaste inte är att svensk polis ska spegla samhället. Det viktigaste är att vi har rätt polis, alltså duktiga och kompetenta poliser som klarar av det komplexa yrke som polisyrket är.

Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret.

Det är anmärkningsvärt att Petter Löberg utgår från antagandet att det är viktigare hur en polis ser ut än vad en polis ska kunna. Att implicit hävda att sökande till polisutbildningen blir utsorterade på grund av hudfärg eller etnisk tillhörighet är rasistiskt. Att personer med invandrarbakgrund dessutom skulle ha lågt förtroende för poliser med svensk bakgrund säger faktiskt mer om dem. Den identitetspolitik som Socialdemokraterna håller på med bottnar i att göra människor till offer på grund av tillhörighet till en viss grupp.

Svensk polis behöver alla som klarar testerna. Det stämmer att det är färre personer med invandrarbakgrund än etniska svenskar som klarar testerna. I ett försök att få fler antagna till polisutbildningen togs svensktestet bort 2012, men det gav inte förväntat resultat. Det har i stället lett till att nivån på de antagnas svenskkunskaper generellt har blivit sämre.

Frågan är hur mycket man egentligen ska vrida och vända på antagningskraven för att få fler antagna till polisutbildningen. Jag menar inte bara personer med utländsk bakgrund. Skulle man fråga sökande till polisutbildningen vad de verkligen vill är jag säker på att de skulle säga att de vill bli antagna på egna meriter och inte på grund av specifik grupptillhörighet. Helt uppriktigt tycker jag det är motbjudande att Petter Löberg försöker få det att låta som att Totalförsvarets plikt- och prövningsverk, som sköter rekryteringen till polisutbildningen, medvetet skulle utesluta personer som klarar testerna på grund av hudfärg eller etnicitet. Då är man faktiskt väldigt fördomsfull.

Fru talman! Eftersom det inte verkar finnas några planer på att tillsätta en utredning gällande detta har jag ett förslag som jag undrar om statsrådet skulle kunna tänka sig att ta i beaktande. I utredningen Ökade möjligheter att förhindra illegal handel via post konstaterades att det inte finns något lagligt hinder för att en enskild aktör, till exempel Postnord, använder sig av hundar för att eftersöka narkotika i sina lokaler även om det inte pågår någon förundersökning.

Då har jag en tanke i avvaktan på att denna fråga utreds, vilket jag hoppas kommer att ske. Skulle statsrådet med ett regleringsbrev kunna ge direktiv till Postnord att använda sig av egna narkotikahundar i sina terminaler i syfte att hitta misstänkta försändelser? När hunden markerar kan personalen tillkalla polis till platsen för att undersöka försändelsen närmare. Hur ser statsrådet på detta? Är det en möjlig väg för att förhindra distribution av narkotika i alla fall via Postnord, som är en statlig aktör, i avvaktan på en framtida utredning?

Fru talman! Jag förstår inte riktigt statsrådets svar när han håller med mig i min frågeställning. Vi har i dag väldigt stora problem med narkotikahandeln och med den grova gängkriminaliteten. Och för att göra allt för att stoppa detta behöver det tillsättas en utredning eftersom detta är ett stort problem. Det transporteras så mycket narkotika genom postoperatörerna i dag. Det måste därför komma ett tydligare svar när det kan tillsättas en utredning gällande detta.

Dessutom säger statsrådet i sitt svar: "Regeringen och dess myndigheter arbetar kontinuerligt med utvärdering av brottsbekämpande åtgärder för att öka tryggheten i samhället samt att fler brott utreds och leder till lagföring. I detta arbete ingår att försvåra flödet av narkotika."

Distribution via postoperatörer är ett flöde av narkotika som sker dagligen. Och den största distributören av narkotika i Sverige är postoperatörer, där Postnord ingår.

För mig blir statsrådets svar bara tomma ord om regeringen inte gör det som verkligen krävs för att förhindra narkotikahandeln i Sverige.

Det har utställts ett löfte till svenska folket att vi ska göra allt som står i vår makt för att identifiera, spåra upp och låsa in kriminella som förpestar människors vardag. Detta löfte måste och ska hållas.

Då undrar jag återigen: Varför tar regeringen inte tag i denna avgörande faktor för att bekämpa den organiserade brottsligheten och för att försvåra flödet av narkotika inom Sveriges gränser?

Fru talman! Tack, Erik Slottner, för svaret!

Tanken med den nya lagändringen i postlagen är god, men tyvärr har den blivit tandlös. Postnord säger i sitt remissvar att det kan vara synnerligen svårt att avgöra vad en misstänkt försändelse kan innehålla och huruvida fängelse i så fall ingår i straffskalan.

I princip krävs det att en försändelse har gått sönder och att det har trillat ut tabletter för att det ska kunna anmälas till polisen. Dessutom kan det finnas rädslor hos personalen för att anmäla misstänkta brev och paket eftersom det kan leda till repressalier från dem som håller på med narkotikahandel.

Som statsrådet nämnde konstaterades det i utredningen att det finns anledning att reglera denna fråga särskilt för att ge Polismyndigheten möjlighet att regelbundet söka igenom postoperatörernas lokaler med hundar men att frågan tyvärr inte rymdes i utredningens uppdrag. Som vi alla vet behöver polisen alla verktyg de kan få för att bekämpa den grova kriminaliteten, och då borde det vara av största vikt att utreda denna fråga för att ge polisen även detta verktyg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som det är nu ingår postoperatörerna i de kriminella nätverkens distribution av narkotika i Sverige. Jag lyssnade på ett reportage gjort av Sveriges Radio som handlade om den nya postlagen, och där intervjuade man bland annat en narkotikalangare som hade använt sig av Postnords tjänster i nio år och sänt brev och paket utan att ha blivit avslöjad. Han såg Postnord som en pålitlig samarbetspartner och tyckte att Postnord sköter sig väldigt bra.

Utifrån de samhällsproblem vi har i dag med gängkriminalitet, där en stor del av verksamheten består av narkotikahandel och där postoperatörer ingår som en pålitlig samarbetspart, borde det vara av största vikt att denna fråga regleras särskilt. Vi måste använda varje verktyg som finns i lådan för att mota tillbaka den gängkriminalitet som tidigare regeringar har tillåtit sprida sig som en löpeld över landet.

Statsrådet nämnde i sitt svar att Tullverket har möjlighet att i sin kontrollverksamhet undersöka postförsändelser som kommer från ett annat EU-land eller från tredjeland utan att det finns en konkret misstanke, vilket är bra. Men problemet är att svenska narkotikalangare använder postoperatörer i Sverige för att distribuera narkotika som redan har tagits in i landet. Det är den nationella posten som behöver undersökas, inte posten från ett annat EU-land eller från tredjeland. Samma lagstiftning som redan finns för tullen borde finnas även för polisen.

Därför undrar jag om statsrådet har för avsikt att tillsätta en utredning där denna högst aktuella fråga kommer att utredas.

Fru talman! En viktig del av demokratins grund består av människors förtroende för rättsstaten och att staten uppfyller sitt ansvar för säkerhet och brottsbekämpning. För att värna demokratiska värden som trygghet, säkerhet och yttrandefrihet måste allt från mängdbrottslighet till grov brottslighet bekämpas.

Fler poliser är en absolut nödvändighet för att vi ska kunna hantera de utmaningar som vi står inför i dag. Men tillväxten får inte ske till varje pris. Den måste ske med den polisiära kompetensen i behåll, och den måste ske med utrymme för kompetensutveckling.

Utredningar från Riksrevisionen visar att kombinationen tillväxt och kompetens är nödvändig för att polisen ska kunna uppvisa bättre resultat såväl när det gäller mängdbrott som när det gäller dödsskjutningar i gängmiljö. Det relevanta är med andra ord inte enbart fler poliser utan fler duktiga, effektiva och kompetenta poliser.

Fru talman! Polisens hantering av mängdbrott är väldigt ineffektiv. Riksrevisionen har granskat hur polisen hanterar mängdbrott, som utgör cirka 80 procent av alla anmälda brott. Trots stora anslagsökningar, fler anställda och en genomgripande omorganisation har resultaten av mängdbrottshanteringen blivit sämre sett till uppklaring.

När extremt allvarliga brott, katastrofer eller ordningsstörningar sker tvingas polisen prioritera. Det går ut över lägre prioriterad verksamhet som vardagsbrott, ordningshållning och brottsförebyggande arbete. Men det går inte att enbart skylla på den ökade grova kriminaliteten. Om Polismyndigheten ska kunna nyttja sina resurser på bästa sätt måste det skapas ett större utrymme för verksamhetsutveckling, strategiskt beslutsfattande och medbestämmande. Ledning, styrning och organisationskultur behöver justeras för att Polismyndigheten på ett effektivt sätt ska kunna utföra sitt uppdrag.

Fru talman! Det finns en tydlig gemensam nämnare för många barn, ungdomar och unga vuxna som blir medlemmar i de kriminella gängen. Mord, mordförsök och andra grova brott genomförs av brottslingar som en gång började sin kriminella bana med enklare brott, till exempel att stjäla varor i butik. Problemet är att det inte ledde till någon konsekvens. De lärde sig då att det är riskfritt att begå brott.

Sverige har i dag störst antal stölder per invånare i EU. Varje år stjäls det för cirka 8 ½ miljard svenska kronor i butiker runt om i Sverige. Tillsammans med kostnaderna för brottspreventivt arbete i handeln uppgår kostnaderna för trygghet och säkerhet till drygt 25 miljarder kronor.

För att stävja denna brottslighet krävs samarbete mellan handlare, kommun och polis. Det krävs även att polisen utreder mängdbrott. Som det är nu läggs flertalet utredningar ned - många gånger genom så kallad direktavskrivning - även när det finns bevismaterial att tillgå.

Vad beror dessa brister på? Enligt Riksrevisionen beror detta bland annat på att polisen inte har lyckats bemanna lokalpolisområdena i tillräcklig utsträckning och inte har genomfört nödvändig kompetensutveckling. Gränsen för civilanställda är också för snävt satt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens han-tering av mängdbrott

Det finns dessutom brister i de initiala utredningsåtgärderna - PKC eller 114 14 - som behöver åtgärdas. Detta beror bland annat på en alltför hög arbetsbelastning, bristande kompetens och att PKC inte råder över den personal som utför brottsplatsundersökningar. Även de e-anmälningar som anmälaren gör själv kan leda till att allvarliga brott rubriceras felaktigt och läggs på hög. Det är en tidsödande uppgift för PKC att behöva komplettera dessa anmälningar, och en del ärenden som borde hanteras akut hamnar långt ned i en hög av anmälningar.

Konsekvensen blir att den operativa nivån får en omfattande arbetsbelastning som resulterar i bristande utredningsåtgärder. Det riskerar i sin tur att leda till att brott som har förutsättningar att utredas i stället blir liggande under så lång tid att de inte längre går att utreda, eftersom bevisningen har försvagats. En annan konsekvens kan vara att handläggningen avslutas utan att någon utredning inleds över huvud taget trots att ärendet skulle ha kunnat utredas vidare.

Polisen medger själv att det finns brister i de beslut som fattas om att inte inleda förundersökning, så kallad direktavskrivning, men trots Riksrevisionens kritik och Polismyndighetens medvetenhet om oförmågan att hantera mängdbrott på ett tillfredsställande sätt har läget inte förbättrats. Det var 13 år sedan Riksrevisionen gjorde en liknande granskning, och i princip kvarstår samma problem. Det är anmärkningsvärt att Polismyndigheten inte klarar av att hantera mängdbrott mer effektivt.

Fru talman! Den som har blivit utsatt för inbrottsstöld i sin bostad vet att det är en enorm kränkning av den personliga sfären. Att en utredning lagts ned med motiveringen att brott ej kan styrkas förstärker känslan av otrygghet. Det förstärker känslan av misstro och undergräver på sikt förtroendet för hela rättssystemet.

Tilliten till rättsstaten och rättsväsendet skiljer sig åt mellan olika delar av landet och mellan olika grupper. I vissa områden finns det egna rättskipande grupperingar. Övergripande finns det en bild av att polisen abdikerat från vardagsbrotten när resurserna inte räcker till och när man inte heller uppvisar tillräckliga resultat när det gäller de allra grövsta brotten. Det är provocerande, fru talman, och det är ett direkt hån mot de utsatta att de möts av en verklighet där staten i realiteten har kapitulerat.

Läget är allvarligt. Om Polismyndigheten inte kommer till rätta med de tillkortakommanden som granskningen har synliggjort kommer det på sikt att leda till att brottsutsatta privatpersoner, näringsidkare och organisationer inte får sin trygghet och säkerhet tillgodosedd. En direkt konsekvens av detta är att allmänhetens förtroende för rättsväsendet riskerar att minska.

I och med att vi kommer att få en ny högsta polisledning har vi dock en reell chans att vända på utvecklingen. Det känns hoppfullt.

Fru talman! Vi debatterar i dag Riksrevisionens rapport om Polismyndighetens arbete med särskilda händelser riktade mot organiserad brottslighet.

Den organiserade brottsligheten står inte bara för ett dödligt våld som drabbar allt fler - den äter sig också in i välfärdssystemet. Samtidigt lever vi under ett förhöjt terrorhot, och de demokratiska värdena utmanas av hot och våld. Sammantaget gör detta att vi verkligen behöver en polismyndighet som fungerar fullt ut.

Riksrevisionen har granskat om Polismyndighetens arbete med särskilda händelser är en effektiv ledningsform för att bekämpa grov brottslighet. Resultatet av Riksrevisionens utredning gällande särskilda händelser är tyvärr i samma anda som rapporten om mängdbrott: Polisen räcker inte till för att hantera sitt uppdrag fullt ut.

I grund och botten handlar det om polisbrist. Polisbristen får den ordinarie verksamheten att halta samtidigt som särskilda händelser används för att lösa långvariga kriser, och det skapar problem.

Det sätt som Polismyndigheten använder särskilda händelser på gör att den ordinarie verksamheten blir lidande. Poliser flyttas för att lösa resursbristen genom att man åberopar särskilda händelser, vilket i sin tur leder till resursbrist på andra håll.

Poliser som flyttas behöver lägga tid på att etablera sig på en ny ort. Det blir brist på kontinuitet och långsiktighet, och det blir sämre möjligheter att arbeta relationsbyggande. Dessutom kan särskilda händelser som pågår under längre tid leda till parallella ledningssystem och ineffektiv resursanvändning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Polis-myndighetens arbete med särskilda hän-delser riktade mot organiserad brotts-lighet

Majoriteten av de polisanställda som Riksrevisionen har tillfrågat i granskningen uppger att särskilda händelser har störst effekt i det korta perspektivet. Närmare en tredjedel av de lokalpolisområdeschefer som har besvarat Riksrevisionens enkät uppger att särskilda händelser riktade mot grov brottslighet till största delen skulle kunna hanteras av linjeverksamheten med stöd av tydligare ledning och styrning. Lokalpolisområdescheferna uppger dessutom att de inte görs några konsekvensanalyser av hur deras verksamhet påverkas när resurser skickas till en särskild händelse. De känner sig inte heller involverade i besluten, trots att det är de som har bäst vetskap om vilka problem och behov som finns i deras lokalpolisområde.

Fru talman! En viktig del i vårt demokratiska samhälle är att vi ska kunna förvänta oss att statens medel förvaltas och nyttjas på bästa sätt. Polismyndigheten har fått enorma resursökningar, men resultaten förbättras inte. Det går inte enbart att skylla på den ökande grova kriminaliteten. Polisen behöver bli effektivare och använda sina resurser på ett bättre sätt.

Den tidigare veka och allmänt räddhågsna regeringen har nu ersatts av en regering med en helt annan tydlighet och fokus. Det vi sverigedemokrater har sagt behövs är nu äntligen på väg att bli verklighet. Vi kommer att se till att i varje enskild del pusha nuvarande regering. Vi kommer att agera blåslampa för en politik som verkligen ger polisen det som behövs för att den ska få en rimlig chans att uppnå bättre resultat.

Som jag har sagt tidigare, fru talman, behövs det en hel kedja med åtgärder - alltifrån ett borttagande av provocerande och i grunden helt absurda straffrabatter till hårdare straff överlag - samtidigt som vi stärker närvaron lokalt och ser till att förebyggande insatser verkligen är förebyggande och inte ett slag i luften. När en ungdom i tidig ålder tillåts hålla på och hålla på utan någon egentlig konsekvens kommer denna ungdom att fortsätta att hålla på. Det är inte svårare än så.

Fru talman! Nu väntar ett paradigmskifte som går ut på att brottslingar kommer att behandlas som just brottslingar och inte som offer. Vi kommer att jobba för att få fler duktiga poliser och fler poliser som verkligen är ute på fältet - som kommer närmare medborgarna och gör konkret skillnad genom att visa upp sin närvaro. Vi kommer att se till att brottslingarna inte får en lugn stund. Det är inte de som ska skyddas; det är allmänheten som ska skyddas. Nu har vi en reell chans att vända utvecklingen - med en ny ledning för polisen, med en ny och betydligt mer precis politik och med ett förhållningssätt som signalerar styrka.

Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden.

I och med att rörligheten över gränserna har ökat har Sverige fått ett allt större problem med att utlänningar olovligen uppehåller sig i landet. Sverige har i dag stora problem med ett skuggsamhälle där många människor som inte har rätt att vistas i Sverige befinner sig, och det är en miljö som medför mycket kriminalitet.

För att polisen effektivt ska kunna bekämpa brott behöver de få utökade möjligheter till att använda tvångsmedel, exempelvis kroppsvisitation och husrannsakan även i förebyggande syfte.

Vi behöver få ett slut på den defensiva hållningen gentemot grovt kriminella utlänningar, som varit vägledande under alltför lång tid. Tveksamhet och otydlighet från statens sida skickar signaler till brottslingar att Sverige varken har mod, kraft eller vilja att stoppa individer som olovligen befinner sig i landet.

Dagens regelverk ger inte polisen tillräckliga möjligheter att ingripa mot den gränsöverskridande brottsligheten. Det krävs en särskild anledning för att polisen ska få utföra kontroller mot individer som misstänks olovligen vistas i landet. I praktiken är det svårt att bygga upp en sådan misstanke, och det finns därför ett påtagligt behov av att utöka möjligheterna att använda tvångsmedel i vissa situationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Tanken med den föreslagna lagförändringen är att den ska ge polisen utökade befogenheter i gränsnära områden där det finns ett stort behov av att kunna kontrollera utlänningars vistelserätt och bekämpa brott. Viktigt att framhålla är att en utökning av kontroller kommer att vara proportionerlig och ske genom underrättelseinformation, riskprofiler, tips och så vidare. Dessutom ställs krav på att misstankegraden för ingripande, även i förebyggande syfte, ska vara fängelse i mer än ett år.

Fru talman! Internationella ligor står i dag för en stor andel av tillgreppsbrottsligheten i Sverige. Olovlig vistelse i landet medför problem som gränsöverskridande brottslighet, som dessutom många gånger bedrivs i organiserad form, vilket medför både otrygghet och stora kostnader för Sverige.

När det gäller annan gränsöverskridande brottslighet är det genom smuggling som kriminella grupperingar förses med en stor del av de vapen som används vid skjutningar och även den narkotika som säljs i landet.

Vi ser varje dag dess konsekvenser, och oförmågan att sätta hårt mot hårt leder till mänskliga tragedier och ett lidande som kunde ha stoppats. Jag hoppas innerligt att alla de politiker som aktivt motsatt sig en tuffare och hårdare politik har vaknat upp. Detta är inte en tid när Sverige behöver en Törnrosasömn. Vi måste resolut visa samtliga kriminella element vad som gäller. Det är hit men inte längre från och med nu.

Fru talman! Ett mer effektivt arbete i gränsnära områden, med möjlighet till fler ingripanden från myndigheter, kommer att ha en avskräckande effekt och leda till att Sverige blir ett mindre attraktivt mål både för kriminella och för utlänningar vars avsikt är att vistas här olovligen.

Individer med brottsligt uppsåt ska, när fingret på kartan hamnar på Sverige, tänka på begränsningar och inte på möjligheter. De ska helt enkelt veta att Sverige har ett nytt förhållningsätt - ett förhållningsätt som innebär att deras tidigare frizon är avskaffad.

Polismyndigheten, Kustbevakningen, Säkerhetspolisen och Tullverket behöver därför ges utökade befogenheter i gränsnära områden. Genom dessa nya befogenheter kommer myndigheterna att få nya möjligheter att ingripa mot enskilda individer för att kontrollera deras rätt till vistelse i Sverige samt för att förebygga brott. Dessa myndigheter kommer även att behöva utökade möjligheter att använda kamerabevakning.

Fru talman! Den nya lagen kommer att gälla även för personer under 18 år. Med tanke på att barn som lever utan uppehållstillstånd i Sverige hamnar utanför samhället och löper stor risk att utnyttjas eller dras in i kriminalitet är det viktigt att även barn ingår i lagförslaget. Jag behöver väl knappast nämna att just detta är av yttersta vikt med tanke på de fruktansvärda brott som begåtts i detta land av personer under 18 år.

Gällande utökad kamerabevakning av trafikflöden kommer det bland annat att ge underlag för ingripanden mot personer som ska föra ut stöldgods eller illegala varor ur landet. Möjligheterna att göra sådana ingripanden kommer att förbättras väsentligt när kamerabevakningen bedrivs inte bara i gränsnära områden utan också vid vägar i närheten av dessa områden. Myndigheterna kan till exempel få information om att ett visst fordon är på väg mot ett område, och då ges tid att förbereda ett ingripande, vilket inte är möjligt i samma omfattning i dag.

Väljarna gav i valet ett tydligt mandat för en politik som en gång för alla skulle göra upp med den tidigare saft-och-bulle-politiken. Vi söker nu en tydlighet, en skärpa och en betydligt högre ambitionsnivå när det gäller att bekämpa brottslighet var den än visar sig. Förslaget är ytterligare ett steg på vägen och ett led i att bygga ett tryggare och säkrare Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utökade polisiära befogenheter i gränsnära områden

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! Vi debatterar i dag betänkandet En ny lag om ordningsvakter. Det är en mycket välkommen lag eftersom den gamla lagen är föråldrad och behöver moderniseras. Det har funnits ett behov av att reformera den nuvarande lagen om ordningsvakter, LOV, då användningen av ordningsvakter har förändrats väsentligt sedan lagens tillkomst för 40 år sedan.

En fråga som återkommande har aktualiserats under de senaste åren är om ordningsvakter kan användas på ett bättre sätt än vad den nuvarande lagen medger för att på så sätt tillgodose samhällets behov av trygghet och ordning på allmän plats.

Polismyndigheten har angett att den ökade användningen av ordningsvakter har lett till att lagen är mycket svår att följa. Den nu gällande lagen är inte anpassad för de krav som olika aktörer ställer för att kunna använda ordningsvakter. Till exempel finns det osäkerhet i fråga om hur stora geografiska områden som Polismyndigheten kan förordna för ordningsvakter. Både Polismyndigheten och ett flertal kommuner har dessutom inkommit till Justitiedepartementet med framställningar om ändringar i LOV.

Herr talman! Under de senaste årens negativa kriminella utveckling har Polismyndigheten haft en allt större användning av ordningsvakter för att motverka ordningsstörningar samt i det trygghetsskapande arbetet. Den negativa samhällsutvecklingen har lett till att ordningsvakter fått allt större betydelse för att upprätthålla den allmänna ordningen i samhället.

Ett exempel på detta är att Polismyndigheten i sin verksamhetsanalys för de kommande åren har konstaterat att ordningsvakter är en resurs som kan komplettera polisens arbete och medverka till att polisiära resurser i första hand används i situationer där polisiär kompetens är oundgänglig.

Ett mer flexibelt sätt att använda ordningsvakter kommer att frigöra resurser från polisen, som då i större utsträckning i stället kan fokusera på sina kärnuppgifter.

Viktigt att ha i åtanke är dock att ordningsvakter aldrig kommer att kunna ersätta poliser och att arbetet med att få fler poliser i yttre tjänst måste fortgå. Men dagens brist på poliser gör att ordningsvakter har fått en allt viktigare roll att fylla, och det gäller även i det trygghetsskapande arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny lag om ordningsvakter

Herr talman! I betänkandet föreslås en ny lag som ska skapa förutsättningar för ökad och mer flexibel användning av ordningsvakter. Ordningsvakter ska användas för att medverka till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt främja trygghet. Men de ska även ges fler befogenheter, till exempel att transportera vissa omhändertagna personer och utökad rätt att kroppsvisitera för att fastställa identitet. Det kommer att innebära att en polisman inte behöver komma till platsen för att fastställa identitet. Den tid en person är frihetsberövad kommer därmed att kunna kortas, och ordningsvakten kan återgå till andra arbetsuppgifter snabbare än vad som är möjligt i dag.

Ordningsvakter kommer i och med den nya lagen även att kunna arbeta i ett större geografiskt område, vilket också kommer att bidra till bättre effektivitet i ordningsvakternas arbete.

Herr talman! Varje år omhändertas drygt 60 000 personer med stöd av lagen om omhändertagande av berusade personer, LOB. Men dagens regelverk ger inte en ordningsvakt rätt att transportera den omhändertagne. Tiden från det att en person har omhändertagits av en ordningsvakt med stöd av LOB till att polisen kommer till platsen kan vara väldigt lång. Väntetiden för den omhändertagne blir ännu längre med tanke på att polisen måste inhämta uppgifter om omhändertagandet och sedan köra personen till sjukhus, tillnyktringsenhet eller polisstation.

Den nya lagen kommer att utöka ordningsvakters befogenheter att omhänderta personer enligt LOB och polislagen. I och med att ordningsvakter ges möjlighet att transportera personer som har omhändertagits kommer väntetiden för både den enskilde och ordningsvakterna att kunna minska avsevärt.

Utöver kortare väntetider skulle förslaget även frigöra resurser hos Polismyndigheten, vilket innebär att poliser i större utsträckning kommer att kunna ägna sig åt uppgifter där polisiär kompetens är nödvändig. Låt mig tillägga att det kommer att vara polisen som bedömer om det är lämpligt att överlämna transporter till ordningsvakter.

När det gäller ordningsvaktsutbildningen och kontrollen av ordningsvakter vill jag säga att ordningsvakter även fortsättningsvis ska stå under Polismyndighetens ledning. Utbildningen ska vara kvalitetssäkrad och relevant utifrån ordningsvaktens befogenheter. En ordningsvakts förordnande kan återkallas om personen till exempel åsidosätter sina skyldigheter.

Genom att göra dessa förändringar stärker vi det trygghetsskapande arbetet. Det kommer även att stärka legitimiteten i medborgarnas ögon, då det är uppenbart att den här förändringen utgör ett led i att höja effektiviteten och skärpa fokus i varje del inom rättsväsendet.

Herr talman! Det är av absolut central betydelse att vi använder våra gemensamma resurser effektivt. Inom ramen för detta arbete är det en viktig, för att inte säga fundamental, del att vi är flexibla nog att anpassa politiska åtgärder utifrån hur verkligheten förändras. Det är just detta anslag som ligger till grund för det politiska förslag som vi debatterar i dag.

Det finns en förståelse för att det offentliga inte i alla lägen förmår att svara upp mot alla situationer i varje given stund. Men det finns även ett rättmätigt krav på att vi ska göra vårt yttersta när det gäller att använda de resurser vi har på bästa sätt. Den nya lag som ligger på bordet i dag är ett utmärkt exempel på en förändring i denna riktning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny lag om ordningsvakter

Genom den nya lagen tar vi ytterligare ett steg på vägen mot ett Sverige som förmår att på ett mer effektivt sätt leverera den välfärd som våra medborgare har rätt att förvänta sig.

Jag yrkar bifall till regeringens proposition.