Fredrik Malm

Fru talman! Jag tycker att det är väldigt angelägna frågor Rose-Marie Carlsson lyfter fram. Vi har ett antal utmaningar på det här området. En utmaning är att människor som är utbildade för att arbeta i förskolan har sökt sig till andra jobb. Det är en utmaning att få fler av dem att komma tillbaka. Detta gäller hela skolsektorn och även andra yrkeskårer, som till exempel polisen. Av de personer som är utbildade för att arbeta i skolan i Sverige är det 48 000 som inte arbetar i skolan. Det motsvarar exempelvis hela invånarantalet i Österåkers kommun – alltså bara de människor som är utbildade för att arbeta i skolan men som inte gör det. Det är en utmaning.

En annan utmaning, fru talman, är att vi behöver fler förskollärare. Problemet är att förkunskaperna bland många av studenterna på de utbildningarna inte är på en nivå som gör att de kommer att klara att jobba med det specifika uppdraget om språkinlärning för de yngsta barnen i förskolan.

Utredaren föreslår att man ska höja kraven för att komma in på förskollärarutbildningen. Den bedömningen måste vägas mot att vi vill utbilda fler. Om vi höjer kraven kommer kanske färre in, men vi vet samtidigt att vi behöver fler. Jag ser inte att det är en lösning att sänka kraven för att komma in. Vi behöver snarare höja statusen på hela yrkeskategorin. Detta är en arbetsmiljöfråga och en lönefråga för kommunerna. En del går säkert att styra med statsbidrag för att höja kvaliteten.

Egentligen behöver vi åstadkomma ett antal åtgärder, men jag tror att höjda krav när det gäller betyget i svenska på förskollärarutbildningarna på sikt också kan leda till att man höjer statusen för hela yrket.

Fru talman! Breda penseldrag, säger Camilla Hansén från Miljöpartiet. Snarare var det ett brett dråpslag Miljöpartiet åsamkade svensk förskola när man för sju år sedan drev igenom en läroplan med målsättningen att inleda digitalisering för barn redan vid ett års ålder. Det är ju då många börjar i förskolan.

Vi vänder nu den här politiken. Vi ser inte att det är en målsättning att barn från ett års ålder ska sitta med Ipad i förskolan. När de några år senare ska knäcka läskoden och lära sig skriva pekar forskningen på att det görs bäst med penna och papper. Sedan är det såklart jättestor skillnad mellan en ett- eller tvååring och en fem- eller sexåring.

Det är inte heller så att allting är svart eller vitt – förutom möjligen i Miljöpartiets värld, där man omfamnar digitalisering i väldigt unga åldrar. Men jag ser inte det som en väg framåt för Sverige.

Tvärtom, fru talman, skulle jag säga att vi från Liberalernas och regeringsunderlagets sida – och även, tycker jag, från flera andra partiers sida – tar de här larmsignalerna på rätt stort allvar.

Om vi går lite högre upp i åldrarna ser vi till exempel att flickor i 12 och 13-årsåldern i dag sover i genomsnitt ungefär en timme mindre än tidigare.

Det finns även studier som visar på att barn vid ett års ålder i dag kan tillbringa flera timmar per dag framför Youtube därför att föräldrarna är stressade och det är ett sätt att hantera vardagspusslet att sätta en padda framför barnen när man gör andra saker. Men det är ingen bra samhällsutveckling. Det går ut över nyfikenhet, det går ut över läsning, det går ut över rörelse, det går ut över sömn och det drabbar koncentrationen. I förlängningen blir vi skrollande individer utan riktig social kontakt med varandra.

(Applåder)

Fru talman! Min enkla uppfattning är att man inte ska använda sig av digitala läromedel i de allra yngsta åldrarna i förskolan. Forskningen visar tydligt vilka negativa konsekvenser det har. Det är möjligt att Miljöpartiet har en annan uppfattning, men hos våra barn och unga i Sverige ser vi i dag en tydlig nedgång i koncentrationsförmåga, i sömn, i hur mycket man rör på sig och så vidare.

Det här är en av de absolut viktigaste frågorna, skulle jag säga, både specifikt för skolsektorn och för Sverige som nation på ett brett sätt. Det är en utmaning för svensk folkhälsa, och vi tar verkligen detta på absolut största allvar.

Det är också så utbrett i dag. För ett antal år sedan vet jag att man hade särskilda subventioner för att olika grupper i samhället skulle kunna ha en dator hemma och så vidare. I dag har vartenda hushåll tillgång till skärmar, mobiltelefoner och allt vad det är, så jag ser inte riktigt varför just förskolan också ska ägna stor del eller del av sin verksamhet åt detta. Snarare handlar det om att svensk skola ska vara kompensatorisk och kunna bidra till att ge andra intryck och nya möjligheter och perspektiv för barn och ungdomar.

Fru talman! Vi har nu att debattera förskolan, och det är ett fyrtiotal yrkanden som omhändertas i betänkande UbU8. Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Det är i förskolan – tidigare sa man dagis – som det livslånga lärandet tar sin början. För många barn är förskolan den första institution de möter, den första kontakten med samhället utanför hemmet. Här ges barn möjlighet att växa som individer och utvecklas socialt i gemenskap med andra. Förskolan lägger grunden för en trygg och framgångsrik skolstart, och den är avgörande för att alla barn ska få så goda förutsättningar som möjligt i livet.

Svensk skola befinner sig i kris. Pisamätningen från 2022 visar på en dramatisk nedgång i kunskapsnivåerna, särskilt inom läsning och matematik. Det är det största tappet på decennier. Samtidigt dominerar skärmar många barns fritid och har tillåtits ta allt större plats även i förskolan, precis som i skolan. Barn läser och leker mindre medan skärmtiden ökar.

Forskningen är tydlig. För mycket skärmtid påverkar barns mående och inlärning negativt. Därför behöver vi en förändring. Regeringen har vidtagit åtgärder för att minska skärmtiden i både skola och förskola. En viktig del i detta är det riktade statsbidrag som gör det möjligt att köpa in mer fack- och skönlitteratur samtidigt som utbildningen i huvudsak ska vara skärmfri. Språkutveckling och läsförståelse måste stärkas från tidig ålder, och vi ska ge barnen bättre förutsättningar för att bli trygga, kunskapstörstande individer genom hela livet.

Fru talman! Förskolan har även en central roll i att bryta det utanförskap som har bitit sig fast i delar av vårt land. För många barn innebär förskolan en chans att få nya vänner och uppleva andra miljöer, att få ett bredare perspektiv på samhället. För nyanlända barn är förskolan en nyckel till att lära sig svenska språket i en pedagogisk och stimulerande miljö.

Samtidigt vet vi att förskolan inte når alla. Trots att Sverige internationellt sett har en hög andel barn i förskolan – totalt nästan 90 procent – är deltagandet betydligt lägre bland barn med utrikes födda föräldrar och barn i socioekonomiskt utsatta områden. Sedan 2023 råder ett lagkrav för kommunerna att aktivt söka upp de treåringar som ännu inte är inskrivna i förskolan och informera föräldrarna om vikten av förskolegång. Många nyanlända föräldrar känner inte heller till hur det svenska välfärdssystemet fungerar – det är fullt naturligt om man inte har varit här särskilt länge – eller är osäkra på vad förskolan innebär. Här har kommunerna en viktig roll att spela.

Förskolans uppdrag är dock större än så. Den kan vara avgörande exempelvis för barn som lever under hedersförtryck, där familjens eller klanens normer styr livet in i minsta detalj. För dessa barn är förskolan ofta en av få platser där de får uppleva en friare tillvaro och ges möjlighet att utvecklas på egna villkor. Genom att stärka förskolans roll i att främja det svenska språket och grundläggande demokratiska värderingar kan vi bryta destruktiva mönster och ge fler barn chansen till en ljusare framtid.

Fru talman! Kvaliteten är avgörande. Barn i de yngre åldrarna är oerhört mottagliga, receptiva, för kunskap och intryck. Därför måste vi satsa på utbildade förskollärare, en allsidig undervisning som kombinerar pedagogik med lek och rörelse och en verksamhet där språket står i centrum.

För att säkerställa hög kvalitet i förskolan tillsatte regeringen en utredning om att höja kraven på lärar- och förskollärarutbildningarna, vars betänkande kom för några månader sedan. Utredaren har föreslagit att blivande förskollärare ska ha minst D i svenska för att antas på den utbildningen. Det här hanteras nu i Regeringskansliet på sedvanligt sätt så att det ska komma lagförslag framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förskolan

För mig är det självklart att framtidens förskollärare måste ha den språkliga kompetens som krävs för att ge barnen en bra start.

Fru talman! Att investera i förskolan är att investera i framtiden. Den svenska förskolan är och ska förbli en plats där alla barn oavsett bakgrund får möjlighet att växa, lära och utvecklas. Genom att stärka förskolans roll i att bryta utanförskapet och höja kunskapsnivåerna i svensk skola tar vi viktiga steg mot en bättre framtid för Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Jag kom precis tillbaka från Ukraina. Det är smärtsamt att se de enorma umbäranden som den ukrainska befolkningen nu lever under. Samtidigt är det otroligt vilket mod och vilken heroism den ukrainska befolkningen visar i att stå emot den ryska aggressionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Vi måste förstå att det här för Rysslands del inte handlar om Krimhalvön, Donetsk och Luhansk. Det handlar om att man vill krossa den ukrainska staten, infrastrukturen, ekonomin, befolkningen och identiteten. Man vill göra den ukrainska nationen till en historisk parentes. Kort och gott förnekar man ukrainarna rätten att ha en ukrainsk identitet.

Fru talman! Det är väldigt viktigt att vi förstår den här imperialismen. Ryssland har sedan lång tid tillbaka i ledningen en politisk mentalitet som är snarlik islamisters sätt att tänka och resonera - ett territorium som någon gång varit kontrollerat av Ryssland ska alltid vara det. Man accepterar inte landöverträdelser.

Vi kan titta historiskt på detta. År 1917, i slutet av första världskriget, gjorde Vladimir Lenin och hans kumpaner statskupp i Petrograd. Deras mål var att skaffa sig kontroll över Ryssland, men också att till varje pris ta Ryssland ut ur första världskriget, eftersom östfronten, det vill säga Rysslands västfront, blödde.

Det ledde fram till en fred våren 1918 i mars i Brest-Litovsk där Ryssland avträdde stora landområden. Helt plötsligt avträddes Estland, Lettland, Litauen, Finland några månader tidigare, Ukraina, Georgien, Armenien, Azerbajdzjan och så vidare. Alla dessa områden som tidigare hade varit ryska såg dagens ljus och blev självständiga stater.

Sedan kapitulerade Tyskland på hösten, vilket gjorde att freden inte gällde längre. Direkt satte Vladimir Lenin och hans medbrottslingar i bolsjevikregimen igång arbetet med att försöka ta tillbaka de områdena.

Man hade tidigare lagt sig i det finska inbördeskriget och stött den röda sidan där. Nu bedrev man krig i Estland, Lettland och Litauen. Man anföll Polen och Warszawa 1920. Man krigade i Ukraina och införlivade Ukraina i Sovjetunionen så att det blev Sovjetrepublik. I Baku rullade Röda arméns pansarvagnar och tanks in i augusti 1920. Azerbajdzjan, Armenien och Georgien införlivades återigen i det ryska imperiet.

Men det var några länder som klarade sig från de ryska härjningarna då. Det var Finland, som lyckades behålla sin frihet. Det var Estland, Lettland, Litauen och Polen. De klarade sig undan. De behöll sin självständighet.

Vad gjorde Sovjetunionen då? Jo, då väntade man till att det andra världskriget började. Man attackerade Finland i vinterkriget, styckade Polen i en pakt med Hitler, och sedan ockuperade man Estland, Lettland och Litauen och återinförlivade dem.

Då var det ryska imperiet återigen intakt. Det var bara att det var bolsjevikisk-kommunistiskt i stället för som tidigare tsarfascistoid. Det var NKVD och KGB som säkerhetstjänsten hette i stället för Ochrana, men i övrigt var det samma sak.

Sedan går vi fram till 1990. Då kollapsade Sovjetunionen, och då blev återigen dessa länder självständiga. Det var Estland, Lettland och Litauen. Det var Ukraina, Armenien, Georgien och Azerbajdzjan. Men Ryssland accepterade inte detta.

Det vi nu ser är att man anföll Georgien och ockuperade delar av Georgien. Man förrådde i praktiken Armenien på ett sätt som gjorde att Armenien fick utstå en etnisk rensning från Nagorno-Karabach för att armenierna ville gå en annan väg än Ryssland. Man har fullskaligt överfallit och anfallit Ukraina i vad som i förlängningen skulle kunna leda till ett folkmord och ett kärnvapenkrig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Om omvärlden i detta läge försöker tvinga på Ukraina en fred som inte ger Ukraina någonting tillbaka innebär det att man fryser konflikten ungefär där stridslinjerna ligger nu. Ryssland kommer att bunkra upp och fortsätta mobilisera medan omvärlden kommer att säga till Ukraina att de nu inte behöver lika mycket vapen, för nu är det fred. Sedan kommer Ryssland att anfalla Ukraina återigen efter ett och ett halvt år eller två år. Eller så får vi en utveckling där Ryssland i stället går mot något annat land där man inte accepterar deras självständighet.

Fru talman! Vad vi måste förstå är att den imperialism och kolonialism som vi ser från ryskt håll bygger på en föreställning om att Ryssland måste styras enväldigt och att Ryssland kan ta sig rätten att attackera, att dominera, att förolämpa, att bedriva hybridkrig och så vidare mot sina grannländer. Detta ser vi i Sverige hela tiden. Vi ser i stort sett varje dag hur Ryssland agerar mot oss, och vi har aldrig varit en del av det ryska imperiet.

Fru talman! När vi tittar på vår egen historia vet vi allting vi har gått igenom historiskt, och vi vet om västvärldens kolonialism och imperialism. En tidigare talare här nämnde till exempel Kongo. Det är jätteviktigt att vi tittar på vår egen historia i västvärlden.

Men vi måste också förstå att inkludera den ryska kolonialismen och imperialismen i den kontexten. Kolonialism och imperialism är inte enbart något som västvärlden har ägnat sig åt. Det är i hög grad något som Ryssland ägnat sig åt. Det spelar ingen roll om det är under Vladimir Putins regim, om det var under Sovjetunionens med Stalin, Lenin, Brezjnev, Chrusjtjov och så vidare eller om det var under det gamla tsarimperiet. Därför måste Ukraina vinna detta krig.

(Applåder)

Herr talman! Niklas Sigvardsson har alldeles rätt. Jag hade med mig mentalt att i stort sett alla replikskiften som Niklas Sigvardsson och jag har haft har handlat om omställningsstudiestödet. Detta faller alltså lite på kontot hjärnsläpp. Detta rör mycket riktigt studiestödssystemet i stort. Det nämnde jag också i mitt anförande.

Centralt i detta är att Sverige fortsatt ska ha ett mycket generöst system för att man ska kunna få bidrag och ta studielån för att finansiera sina studier. Nu har det dock gått nästan ett kvarts århundrade sedan det här systemet infördes. Det är aningen rörigt, till exempel med tanke på att det väl finns fyra olika modeller för avbetalning i systemet. Vi vet också hur stora förändringar som nu görs, exempelvis när det gäller omställningsstudiestödet och mycket annat. Behovet av en översyn är väldigt stort.

Herr talman! Jag upplever att det även här i kammaren finns en bred samsyn om grundprinciperna i det svenska studiestödssystemet. Sedan blir det ibland diskussioner om nivåer, och det kommer olika förslag om hur lång tid det ska ta eller om det ska skrivas av vid en viss ålder och så vidare. Men i grova drag är vi alla överens om den huvudsakliga inriktningen.

Jag får väl avsluta med att återigen säga att jag tror att riksdagen och svensk politik har god kapacitet att hantera även den här översynen inom den ordinarie praxis vi har för att ta fram ny lagstiftning i Sverige.

Herr talman! Reformen är viktig för utbildning och kunskap. Reformen är också mycket viktig för den svenska arbetsmarknaden, och den är en del av den överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter som slöts för fyra fem år sedan. Det borgar för att det finns ett långsiktigt perspektiv i omställningsstudiestödet och att både fack och arbetsgivare är beredda att ta det ansvaret. Det handlar om att först mejsla ut principerna och designa reformen, och sedan handlar det om att vi anslår medel till detta. Det här är ett positivt exempel på när den svenska modellen fungerar bra.

Jag har inte hört några tendenser från någon i riksdagen eller från något parti om att man skulle vilja äventyra den långsiktiga hållbarheten. Vi är ju alla fast beslutna att vårda reformen.

Herr talman! Jag tycker nog inte att man ska frångå den ordinarie ordningen för hur vi tar fram lagförslag och vad som brukar vara praxis i utredningsväsendet. Den ordinarie ordning vi har i Sverige för att stifta lagar, utreda, remittera och så vidare fungerar väl.

Fru talman! Vi har nu att debattera utbildningsutskottets betänkande om studiestöd och 40 motionsyrkanden från allmänna motionstiden under detta riksmöte.

Sverige är och ska förbli en kunskapsnation som bidrar med innovationer i världsklass och säkrar vårt framtida välstånd genom uppfinningar inom områden såsom medicin, ekonomi, industri, välfärd och mycket annat.

Fru talman! En välutbildad befolkning är en av Sveriges allra starkaste tillgångar för vår konkurrenskraft och vår förmåga att upprätthålla en generell välfärdsstat. Men bildningsnivån i det svenska samhället uppvisar en del oroande trender. Pisaundersökningen från förra året pekar på en veritabel läskris bland svenska högstadieelever, där var fjärde elev inte kan läsa ordentligt. Vi riskerar att fostra en generation funktionella analfabeter om det här fortsätter.

Samtidigt finns ljusglimtar i resultaten från andra undersökningar. De pekar på förbättringar i resultat för matematik och även vuxnas förmågor. Timss är ett exempel. Däremot kvarstår skillnader mellan grupper, och föräldrars bildningsnivå fortsätter att ha en stor inverkan på barns livschanser. Ens framtid ska inte avgöras av hur många hyllmeter böcker man har hemma utan i stället av ens egna förmåga och driv.

I det här hänseendet, fru talman, är studiestödet helt centralt för att garantera lika möjligheter för alla att utbilda sig i Sverige. Det är något som vi i Liberalerna helhjärtat står bakom. Det är en viktig frihetsinstitution i bemärkelsen att alla individer i Sverige ges möjligheten att förverkliga sig själva. Vi gör ingen åtskillnad på rik eller fattig, utan vi ska ha ett system för högre utbildning som kan lyfta fram begåvade och ambitiösa personer oavsett bakgrund, kön, ort eller status.

Herr talman! Dagens studiestödssystem fungerar relativt bra. Det ska vara rekryterande för kvinnor och män oavsett bakgrund, såväl unga som äldre, såväl arbetslösa som anställda och oavsett utbildningsbakgrund, kön eller härkomst. Studiestödet ska vidare vara långsiktigt hållbart, och principen är att studielånet ska betalas tillbaka fullt ut.

Regeringen har nu aviserat i budgetpropositionen för innevarande år att man ämnar göra en översyn av studiestödssystemet. Grunderna i dagens studiestödssystem har funnits sedan 2001, och därefter har det inte genomförts någon större översyn av systemet. Vi måste säkra att systemet är följsamt också mot dagens och framtidens utbildningssystem och givetvis arbetsmarknadens behov.

Herr talman! Sedan januari 2023 - nu två år - finns ett nytt omställningsstudiestöd för att förbättra förutsättningarna för vuxna att finansiera studier som kan stärka deras framtida ställning på arbetsmarknaden. Det handlar om att säkra de kompetenser som en snabbt föränderlig ekonomi kräver. Omställningsstudiestödet är fortfarande en ny reform som byggs upp och byggs ut, och allt har inte fungerat perfekt från början. När vi genomför stora reformer, särskilt reformer som vi aldrig har genomfört förut så att säga och inte bara lappar och lagar utan gör något helt nytt, är det alltid så att man under resans gång behöver komplettera eller förstärka saker. Handläggningstiderna i omställningsstudiestödet har varit för långa, och många som ansöker om stöd väntar på besked. Regeringens ambition - och jag är övertygad om att alla i kammaren instämmer i detta - är att handläggningstakten ska öka.

Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att korta handläggningstiderna i omställningsstudiestödet. I november antog riksdagen propositionen Ett effektivare omställningsstudiestöd för att förenkla bestämmelserna runt reformen. Vi har också i budgeten för innevarande år ökat anslagen till Centrala studiestödsnämnden, CSN, med ytterligare 50 miljoner kronor för att klara av ärendemängden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Studiestöd

Det är angeläget, herr talman, att handläggningstiderna minskar så att de inte hämmar utbyggnaden av studiestödet. Det ska bli fullt utbyggt framöver och verkligen bidra till omställning och kompetensförsörjning för svenskt näringsliv och den offentliga sektorn i Sverige.

Fru talman! Miljöpartiets största bekymmer för svenskt skolväsen verkar vara att regeringen bytte namn på ett statsbidrag, från likvärdighetsbidraget till kunskapsbidraget. Jag ser ett antal andra utmaningar.

Det sades här förtjänstfullt från Miljöpartiet att Liberalerna får berätta om sin politik. Det gällde dock inte de tidigare replikörerna i så stor utsträckning. Men det är bra att Miljöpartiet adresserar detta.

Det enklaste är att läsa Liberalernas partiprogram och diverse skolpolitiska program. Men kan också läsa Tidöavtalet. I Tidöavtalet ser man vad denna regering kommer att göra under mandatperioden. Och det är väldigt starkt präglat, i alla fall i skolavsnittet, av Liberalernas grundvärderingar. De delas också i mycket stor utsträckning av de andra tre samarbetspartierna. Det handlar om att gå från skärm till pärm. Det handlar om att gå tillbaka till grunderna, att sätta in stöd tidigare, att höja läraryrkets status och att förbättra arbetsmiljön i skolorna, så att elever som förstör till exempel ska kunna gå i en akutskola. Det handlar också om att vi ska få ordning på friskolesektorn, så att vi fortfarande har en valfrihet men att det är rimliga ekonomiska incitament för enskilda huvudmän. Det handlar också om mycket annat.

Allt detta finns uppställt. Man kan bara googla på Tidöavtalet. Då får man upp det och kan se skolavsnittet som är tio tolv sidor. Tidöavtalet är också väldigt konkret specificerat, betydligt mer än ett annat avtal som jag var delvis involverad i för några år sedan, nämligen januariavtalet som var betydligt luddigare. Men Tidöavtalet är väldigt konkret i fråga om vad vi kommer att göra. Och jag är övertygad om, fru talman, att när det genomförs kommer det att bidra positivt till att vända utvecklingen i svensk skola.

(Applåder)

Fru talman! Miljöpartiet hade ansvaret för den svenska skolan under ganska många år från 2014 och fram till ungefär 2021. Då minskade likvärdigheten dramatiskt i svensk skola.

Fru talman! Jag tror att man måste börja med att någonstans definiera vad detta är för någonting. Det är ett begrepp som man allmänt svänger sig med. Det har absolut ingenting med likhet att göra, eftersom barn är olika. Det handlar om att man har lika rättigheter och att man har lika skyldigheter. Men framför allt ska barn också ha lika möjligheter att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. Det betyder att alla inte kommer att kunna lika mycket och att alla inte kommer att ha läst exakt samma sak på samma sätt under lika lång tid alla gånger i slutändan.

Likvärdighet handlar alltså om att se den enskilda individen och att investera i att den enskilda eleven ska kunna nå så långt som den eleven har förutsättningar att nå och att kunna tänja gränser, lära sig ytterligare lite, höja ambitionerna och så vidare.

Fru talman! Om vi tittar på Miljöpartiets skolpolitik ser vi att Miljöpartiet ofta har gått i en annan riktning. Man har varit ganska flummig och inte tyckt att detta med struktur, ordning och reda samt lugn och ro är särskilt viktigt. Det har man länge uppfattat som någonting auktoritärt. Man omhuldade digitaliseringen väldigt mycket och sa att den skulle lyfta svensk skola. Men så blev det inte. Man har länge varit fientlig till att det över huvud taget ska finnas betyg i svensk skola. Men det är också viktigt för att öka motivationen för barn och ungdomar och så vidare.

Det denna regering nu gör är att i stor utsträckning försöka parera konsekvenser av beslut som Miljöpartiet har varit väldigt drivande i. Och vi är fast beslutna om att stärka likvärdigheten i svensk skola.

Fru talman! Nu är vi tillbaka i en ganska vanlig vänster-höger-debatt.

Några av de stora problemen som hämmar svensk tillväxt i dag är de mycket höga priserna för elektricitet och energi. Det är en följd av att Linus Sköld och hans regeringar har monterat ned svensk kärnkraft, vilket har bidragit till detta.

En annan stor problematik är problemen med infrastrukturen när det handlar om att människor ska komma till jobbet i stora regioner. Det är också en följd av att Linus Sköld och hans parti inte gjorde de satsningarna utan i stället prioriterade att man skulle bygga höghastighetsbanor och så vidare i stället för att få den regionala inpendligen att börja fungera.

Fru talman! Vi kan hålla på och gaffla om detta fram och tillbaka hur länge som helst. Det är ganska tråkigt. Det är viktigare att vi ser vad vi kan göra för att lyfta den svenska skolan.

Vi är överens om en del. Men det finns också betydande skillnader. Framför allt fokuserar regeringen väldigt mycket på innehållet. Vi gör det genom en rad ganska tunga utredningar som nu ser över resursfördelning, friskolor, läroplaner, betygssystemet och så vidare.

Det är klart att om det hade gjorts tidigare, om den förra regeringen hade varit lite mer ambitiös och intresserad av det, då kanske vi hade fått upp tillväxten ännu lite snabbare.

Nu gör vi de nödvändiga reformerna för att vi ska kunna få en bättre samhällsekonomi och framför allt för att vi ska få fler ungdomar som är intresserade av lära sig saker och är intresserade att läsa vidare på universitet och så vidare för att utveckla hela vårt samhälle och vår demokrati.

Fru talman! Det räcker avslutningsvis att titta på tabellverket i budgetpropositionen. Hur mycket man än vill det från Socialdemokraternas sida kan man inte hävda att vi sparar när vi satsar mer resurser på detta område.

(Applåder)

Fru talman! Det enkla svaret är att vi gör det. Vi ökar anslagen till svensk forskning och till högre utbildning. Det har gjorts i de flesta forskningspolitiska propositioner som har kommit. De kommer alltid i mitten av mandatperioden, och så löper de över fyra år. Den som nu presenterades kommer att löpa fram till 2028.

Fru talman! När det sedan gäller tillväxt är det viktigt att påpeka att tillväxt är oerhört viktigt för att vi ska kunna finansiera vår gemensamma välfärd, för att vi ska kunna göra investeringar och för att människor ska få mer i plånboken, reallöneökningar och mycket annat.

Fru talman! Det är precis som Linus Sköld rabblar upp här. Det har varit pandemi, vi har kriget i Ukraina och vi har osäkerhet. Sverige är en mycket stor investerare. Jag tror att vi till exempel är den tionde största investeraren i USA. Det kommer nu att få en ny presidentadministration med betydande osäkerhet om vad som kommer att ske där.

Vi har enorma utmaningar i Mellanösternregionen, vilket kan påverka oljepris och mycket annat. Om det kommer en tillväxtprognos som justerar ned tillväxten beror det på den globala konjunkturen och mycket annat.

Det som är viktigt är att vi har en regering som är beredd att genomföra strukturella reformer för att få fler människor i arbete, och dit hör satsningar på forskning. Det är oerhört viktigt, inte minst sett till pandemi, klimathot, vaccin, medicinsk forskning och så vidare.

Det handlar om att vi ska kunna göra de banbrytande nya innovationerna och kunna rulla ut läkemedel som gör att vi lever längre, att vi kan bota svåra sjukdomar och så vidare. Allt det förutsätter att vi verkligen prioriterar just utbildning och forskning.

Fru talman! Det där sista blir lite svårt på detta område, eftersom skolan i Sverige är kommunaliserad sedan 1980-talet. Men jag förstår vad man menar från presidiets sida.

Vad gäller modersmål är vår uppfattning i Liberalerna: Har man rätt till modersmålsundervisning har man rätt till det. Det har inte alla. Det beror ju på om man kan någonting om språket. Använder man språket, så att säga, vardagligt hemmavid har man rätt till detta. Det är viktigt att det inte, så att säga, inkräktar på annan ämnesundervisning och lektionstid i skolan. Det ska ha sin egen tid. Då tycker jag att det är fullt rimligt att barn som har ett annat modersmål än svenska ska kunna undervisas i det.

Jag har inte tagit del av all forskning, men logiken säger väl precis det som Daniel Riazat menar: Att kunna fler språk är väl bättre än att kunna färre språk, tänker jag. Det kan säkert ha en positiv inverkan också på inlärning.

Fru talman! Sedan kom det en lång radda från Vänsterpartiet. Det var högt och lågt. Man menar att det prioriteras fel. Vänsterpartiet har en i grunden socialistisk uppfattning, vilket innebär att man i stort sett kan beskatta lönekollektivet hur mycket som helst. Man menar att man kan göra större satsningar på offentliga verksamheter än alla andra. Det är bara det att vi i slutändan med Vänsterpartiets politik, fru talman, inte kommer att ha tillräckligt många människor som jobbar i Sverige. Och det slår mot vår ekonomiska tillväxt.

Man måste också se till att det finns en privat sektor och att det finns människor som kämpar och sliter och som går till jobbet varje dag. De förtjänar att få lite lägre skatt så att de kan få mer frihet i sin vardag. Det är också en prioritering. Den gör inte Vänsterpartiet, men vi gör den prioriteringen.

(Applåder)

Fru talman! Våra partier har en sak gemensamt. Vi ändrar våra partinamn ibland. Skillnaden är att vi ändrar partinamnet för att förstärka kopplingen till vår ideologi medan Vänsterpartiet ändrar partinamnet för att försvaga kopplingen till sin ideologi. Där finns en skillnad.

Jag skulle vilja säga så här, fru talman: Det finns ingenting som hindrar en kommun, en kommunpolitiker eller ett parti på kommunal nivå att satsa mer på skolan. Det finns ingenting som hindrar det.

Det finns en orsak till att vi ändå har en så pass stor statlig finansiering av svensk skola. Trenden över tid har varit att staten har tagit ett större ansvar för skolan därför att många kommuner inte har klarat sitt huvudmannaskap. Det är klart att det står SKR fritt att, så att säga, göra samma sak. Om man nu anser att de statliga stöden är för låga finns det ingenting som hindrar att kommunerna prioriterar om och prioriterar upp skolan mer. Jag skulle verkligen välkomna detta.

Vårt parti försöker i alla kommuner där vi är med och styr självklart att hela tiden, i varje förhandling, satsa det där lilla extra på svensk skola, för det är den viktigaste frågan för mitt parti. Andra partier gör andra prioriteringar.

(Applåder)

Fru talman! När man lyssnar till Socialdemokraterna kan man lätt få uppfattningen att vi har ett statligt huvudmannaskap för svensk skola i dag, men så är det inte. I grova drag är finansieringen till 80 procent kommunal och 20 procent statlig via riktade och generella statsbidrag till kommunerna.

Däremot antar vi såklart regelverket här - skollag och mycket annat. Men i grund och botten är de exempel som ledamoten tar upp en följd av kommunala prioriteringar. Vi måste också vara uppriktiga med att säga som det är: Kommunerna presterar väldigt olika när det gäller svensk skola. I Stockholms stad, till exempel, satsar man inte särskilt mycket på skolan. Däremot höjer man, tillsammans med regionen, skatten så att lärarna i Stockholm får mindre köpkraft exempelvis. Det ser alltså väldigt olika ut.

Fru talman! Man kan titta i budgetpropositionerna. Då ser man att vi för varje år ökar stödet till svensk skola, till forskningen och så vidare. Vi har gjort stora satsningar på läroböcker. Vi har nu ett omfattande reformtempo när det gäller att se över friskolesystemet, betygssystemet, skolpengssystemet, läroplanerna, rektorers och lärares administrativa börda och mycket annat.

Jag skulle verkligen välkomna om Socialdemokraterna också kunde se denna problematik. Då skulle vi gemensamt kunna hjälpa till att vända den utveckling i svensk skola som tyvärr har varit nedåtgående under många år.

Fru talman! Även denna replik är väldigt relevant i fråga om läskrisen.

Det finns strukturella problem som är väldigt svåra för kammaren att riktigt ändra på. Starka krafter driver i dag många ungdomar från läsning till skrollande och sådant. Vi ser det även på andra områden, till exempel folkhälsoområdet, genom att man rör sig mindre. Detta påverkar också barnens sömn, koncentrationsförmåga och så vidare.

Det här är en bred global trend som är en följd av digitaliseringen, och man måste förstå att det också har en påverkan på skolresultaten. Det som är viktigt och något som vi kan göra är att se till att stödet sätts in tidigare, vilket även togs upp i replikskiftet med Centerpartiet. Vi behöver screena barn för att se vilka som behöver ett extra stöd. Det är självklart en särskild utmaning med personer som är nyanlända och som inte har svenska språket med sig. Detta studeras särskilt i utredningar om språkförskola och annat.

Fru talman! Jag ser framför mig att vi kommer att kunna göra större satsningar under åren framöver nu när inflationen i stor utsträckning är nedbrottad. Fasta priser har varit ett problem för företag och offentlig sektor, såsom kommuner. I praktiken har inflationen gröpt ur mycket av reformutrymmet för både stat och kommuner. Men nu har vi som sagt brottat ned inflationen, vilket är positivt.

Fru talman! När jag lyssnar till ledamoten Anders Ådahl får jag nästan intrycket att han tycker att de 6,5 miljarder som kommer det sista året, 2028, som ett extra påslag till forskningen i Sverige är för mycket pengar. Den uppfattningen delar inte jag. Jag skulle självklart gärna se att resurserna var ännu större, men vi är inte gjorda av pengar och har många angelägna områden att förstärka och satsa på. Men 6,5 miljarder är ett stort tillskott till svensk forskning.

Ledamoten Ådahl säger också att systemet inte funkar och att vi måste rätta till systemet. Jag skulle säga att svensk högre utbildning står sig stark, men den kan självklart vässas ytterligare, vilket vi nu har ambitionen att göra.

Fru talman! Centerpartiet föreslår kanske att man i stället ska ha ett anslag; nu är det många olika anslag.

Grundtanken med ökade resurser är att svensk forskning ska kunna höja kvaliteten, att vi ska kunna locka de bästa forskarna i världen också hit och att vi ska kunna vinna Nobelpris och inte bara dela ut Nobelpris. Då är spetsforskningen, det som man vanligtvis kallar excellens, oerhört viktig. Självklart har också grundforskning och alla våra lärosäten en viktig roll, men vi behöver satsa extra på just spetsforskningen.

Anslagen delas ut genom olika aktörer och så vidare, och det vet ledamoten. Men det är klart att inte alla forskare ska forska på precis allt eller vara överallt - eller vad ledamoten nu antydde. Ambitionen måste vara att forskarna ska kunna få mer tid för sin forskning.

Fru talman! Jag tror att såväl Niels Paarup-Petersen som jag själv och alla andra här i kammaren vet att det inte finns något trollspö man kan vifta med för att lösa alla utmaningar. Detta är ett mödosamt arbete som behöver göras.

Vi kan inte heller anta ny lagstiftning i kammaren om förslagen inte först har blivit utredda, remitterade, lagrådsprövade och så vidare. Vi kommer alltså inte ifrån att det kommer att ta tid att vända utvecklingen i svensk skola. Det handlar till stor del om att hantera konsekvenserna av den stora förändring som gjordes för 30-35 år sedan.

Fru talman! Jag vill dock påpeka att det är väldigt slentrianmässig argumentation och retorik från Centerpartiet här. Om man tittar på anslagsutvecklingen i budgetpropositionen ser man att i stort sett varje tabell visar att det satsas kontinuerligt på svensk skola. Beskrivningen av stora neddragningar stämmer inte, i alla fall inte när det gäller de statliga resurserna till skolan.

Det ser däremot väldigt olika ut i kommunerna, på grund av att många kommuner dessvärre inte klarar av att ta sitt ansvar som huvudman för svensk skola. Det är därför vi behöver ett ökat statligt ansvarstagande.

Min och mitt partis uppfattning är att vi behöver återföra huvudmannaskapet för skolans finansiering från kommunerna till staten. Det finns tyvärr inte majoritet här i kammaren för en sådan reform, men det är enligt min uppfattning det allra viktigaste.

Fru talman! Det som Niels Paarup-Petersen tar upp är mycket relevant.

På arbetsmarknaden har vi en ganska stor grupp som är väldigt svår att få i jobb. Det är långtidsarbetslösa och så vidare. Politiker laborerar med diverse olika försök till lösningar för den gruppen. Det handlar om nystartsjobb, instegsjobb, olika skattelättnader, arbetsmarknadsprogram och så vidare.

På samma sätt egentligen har vi i svensk skola en grupp elever som inte klarar av grundskolan och därmed inte blir behöriga till de nationella programmen. Då har ambitionen varit att de ska läsa ett så kallat introduktionsprogram. Ungefär en av fem som börjar gå ett introduktionsprogram får i slutändan en gymnasieexamen. Det är för lågt.

Problemet är att en stor grupp elever som är väldigt skoltrötta förväntas gå längst av alla i skolan. Den problematiken har även tidigare regeringar sett. Nu kom ett betänkande från en utredning av det vi kallar yrkesskola, som man har tittat på för att till exempel kunna få mycket mer yrkesintroduktion. Det gäller många i gruppen som inte har klarat av grundskolan.

Det andra jag vill säga när det gäller detta och som jag tycker är viktigt är att vi hela tiden måste fortsätta försöka pressa resurserna ned mot de yngre åldrarna, särskilt när det gäller läs- och skrivkunskaper. Man sätter generellt in stöd för sent i svensk skola.

Fru talman! Det är två konkreta saker. Det görs jättemycket mer. Det kommer nu en rad olika utredningar om bland annat skolans finansiering, friskolor, läroplaner och mycket annat som sammantaget ska bidra till att förbättra svenskt skolväsen.