Fredrik Malm

Herr talman! Vi har nu att debattera utbildningsutskottets betänkande 13 om vuxenutbildning.

Inledningsvis vill jag säga att vuxenutbildningen är väldigt viktig för Sverige. Den ger många individer en andra chans och gynnar samhället i sin helhet. Många kan här läsa in en behörighet som de behöver för att kunna ta sig vidare i livet. Studiebeviset öppnar dörrar in på arbetsmarknaden.

Vuxenutbildningen i Sverige innebär att det aldrig är för sent att utbilda sig, även om man helt saknar grundskoleutbildning. För mig som liberal är detta väldigt viktigt.

Med vuxenutbildningen kan vi också tillgodose behovet av utbildad arbetskraft som företagen fullkomligen skriker efter. Många företag i Sverige uppger att det största hindret för deras expansion är kompetensförsörjningen.

Vuxenutbildningen, och inte minst yrkeshögskolan, kan täppa igen i alla fall en del av de här hålen och bidra till att vi gör både Sverige och alla våra invånare rikare.

Herr talman! Därtill har vi vår åldrande befolkning. Framöver kommer fler människor att behöva arbeta. Om vi inte klarar av det kommer vi att tvingas antingen sänka våra ambitioner för välfärden eller tvingas höja skatterna.

Jag som liberal vill inget av detta. Jag vill absolut inte urholka vår välfärd, och jag vill inte heller höja våra skatter. Vi måste helt enkelt få en bättre matchning på arbetsmarknaden, en bättre kompetensförsörjning och hjälpa fler att kunna ställa om för att klara denna framtid för vårt land.

Därtill har vi, herr talman, haft en stor invandring i Sverige. Var femte invånare är nu född i ett annat land. Många har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Det kan hänga ihop med att man inte har lärt sig svenska, till exempel, eller att man inte har kunnat fullfölja eller ens gå i skolan i hemlandet till följd av krig, konflikter och annat. Det gör också att vuxenutbildningen blir väldigt viktig för många människor som har kommit till Sverige som äldre.

Yrkeskraven är högre i dag än vad de har varit tidigare. Samtidigt är det många som vill läsa en yrkesutbildning, eller som i alla fall skulle kunna göra det men som inte uppfattar dessa som tillräckligt attraktiva.

Det råder på sina håll också bristande kvalitet i vuxenutbildningen. Detta gäller självklart inte alla utbildningar; det finns massor av utbildningar inom sfi, yrkesvux, kommunal vuxenutbildning och yrkeshögskolan som håller en väldigt bra kvalitet, men vi ser också en del brister. Det är för krångligt, och det tar ibland för lång tid att stänga utbildningar som inte upprätthåller en viss kvalitet. Det är helt enkelt för lätt att göra ett dåligt jobb.

Det som många kommuner inte heller vill tala om, herr talman, är att man ofta väljer det som är billigast - inte nödvändigtvis det som är bäst för målgruppen. Här måste man hitta lösningar så att kommuner inte ska behöva satsa pengar på sådant som inte ger resultat.

Det är också viktigt att det finns många olika aktörer: egen regi, privata aktörer, yrkeshögskola, folkhögskola och så vidare. Inte minst är det viktigt för att nå alla målgrupper. Chansen att lyckas inom vuxenutbildningen är mycket större om det finns en mångfald av utförare.

Herr talman! Det ekonomiska läget har ändrat förutsättningarna på arbetsmarknaden. Det finns en ökad efterfrågan på yrkesutbildning för vuxna. Regeringen har kommit överens om att nu i vårändringsbudgeten tillföra 167 miljoner kronor extra. Det innebär ungefär 2 000 helårsplatser inom regionalt yrkesvux för detta år. Detta ska läggas till den väldigt stora satsning som även gjordes i budgetpropositionen för detta år som var närmare 1 miljard, om jag inte minns fel, i ökat tillskott. Detta är viktigt för att inte fler människor ska hamna i utanförskap i Sverige.

När man ökar platserna mycket är det samtidigt viktigt att det inte blir förvaring av människor. Syftet med vuxenutbildning måste alltid vara att man ska komma i jobb. Det är ju det som är absolut viktigast, så att fler barn kan se sina föräldrar gå till jobbet varje morgon.

Regeringen har också, kan vi notera, beslutat att införa ett nytt statsbidrag för yrkesinriktad vuxenutbildning vid företagsetableringar och företagsexpansioner. Det handlar om 125 miljoner kronor för detta år, som framför allt riktas mot kommunal vuxenutbildning, främst med fokus på glest befolkade län.

Vi vet att efterfrågan på yrkesutbildad arbetskraft med kompetens inom till exempel digitalisering, automatisering, elektrifiering och så vidare just nu ökar mycket till följd av att företag etablerar sig och expanderar, inte minst i norra Sverige.

Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Det blir lite tröttsamt, det här. Vi har haft en försöksverksamhet som har rullat i tolv år. Denna verksamhet gör vi nu permanent. Då säger Centerpartiet att det kommer att bli pannkaka av alltihop.

Vi öppnar alltså upp för att man kan ansöka om att få starta en sådan här utbildning. Det kommer att bli pannkaka av alltihop, säger Centerpartiet, och målgruppen är för svagt definierad. Men det är den inte. Målgruppen är ju de som söker till de här utbildningarna. Finns det plats och man klarar antagningskraven kommer man in.

Jag kan inte förstå, herr talman, att det i Sverige inte är några som helst problem att unga personer som är väldigt duktiga på fotboll kan spela i akademier och gå fotbollsgymnasium. Är du väldigt duktig på simning kan du gå simgymnasium. Är du duktig på att sjunga kan du gå i musikklass med riksintag.

När det handlar om idrott och musik får man vara hur duktig som helst. Då ska man pressas. Alla ska bli nästa Zlatan och så vidare. Men när det handlar om teoretiska ämnen börjar det alltid skava lite hos vänstersidan, herr talman. Är det här verkligen bra? Borde vi? När jag växte upp, herr talman, var det frågan om allmän och särskild matte som man menade utmanade hela jämlikheten i Sverige och så vidare.

I skollagen, vårt viktigaste lagstiftningsdokument för skolan, framgår mycket tydligt att elever ska ges stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. Vad propositionen gör nu, herr talman, är att ge våra huvudmän bättre möjligheter att leva upp till skyldigheten. Huvudmännen har ansvar för att alla elever ska utvecklas så långt som möjligt. Nu ger vi dem ytterligare möjligheter. Det är frivilligt att vara med, och det är frivilligt att söka utbildningarna. Det är ju jättebra.

(Applåder)

Herr talman! I grundskolan handlar det här, som jag nämnde, om lite mer än 700 elever. Omfattningen är snarlik på gymnasiet. Dessa klasser har bedrivits som försöksverksamheter som regeringar har förlängt, och man är alltid lite orolig för om verksamheten kommer att förlängas så att man kan göra ett nytt intag för hösten och så vidare. Man har alltid levt i en viss osäkerhet.

Denna försöksverksamhet blir nu permanent, och eftersom vi ser att det finns väldigt många duktiga, engagerade, högpresterande och intelligenta ungdomar som också borde beredas möjlighet att gå i en sådan här klass tycker vi att det borde finnas möjligheter för ytterligare ett antal sådana här klasser. Vi öppnar därför upp för att ytterligare sådana klasser kan startas. Regelverket för detta förbereds nu inom Regeringskansliet, och ansvarig myndighet blir Skolverket.

Det här tolkar oppositionen som att var femte elev kommer att gå i en spetsklass. Ja - om det vore så att 20 procent av Sveriges ungdomar presterar så pass bra vore det ju en sak. Min bild är att det kommer att vara betydligt färre än så. Vi talar i dag om 1 500 ungdomar som går i sådana här spetsklasser. Men vi öppnar också upp för att man ska kunna läsa vissa ämnen i en snabbare takt i grundskolan.

Problemet, herr talman, är Centerpartiets. Till skillnad från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet säger ju Centerpartiet att man tycker att det här i sak är bra. Men efter nästa val vill Centerpartiet regera med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, som vill riva upp allt det här. I sin reservation vill de avslå hela propositionen. Det blir nog lite bekymmersamt för Centern att få ihop det där, tror jag.

Herr talman! Vi inrättar en helt ny skolform, säger Socialdemokraterna. Så är det inte riktigt. Den försöksverksamhet som har funnits i tolv år motsvarar för grundskolan ungefär 750 elever om alla de här 25 skolorna har ett tak på 30 elever. En årskull i Sverige består av drygt 100 000 ungdomar, och det är alltså 750 i varje årskull som i dag har möjlighet att gå i en sådan här spetsklass.

Det tycker jag är lite lite, herr talman. Jag skulle gärna se fler sådana här spetsklasser, för det är uppenbart att vi har ungdomar i Sverige som skulle må bra av att gå i en sådan klass och verkligen få de utmaningarna i sin skolgång.

I förslaget ser man också att det genomgående handlar om att det ska finnas en möjlighet att gå i en sådan här klass. Om man går på högstadiet ska man inte behöva flytta till en annan stad, utan möjlighet ska ges till entreprenadlösningar och annat för att man i alla fall ska kunna läsa in vissa ämnen i en snabbare takt och bo kvar hemma hos sina föräldrar på hemorten.

Åsa Westlund talar om låg kvalitet. Det förstår jag inte, herr talman. Hela poängen med detta är ju att vi ska ha hög kvalitet i den här undervisningen som riktar sig till de elever som är väldigt högpresterande för att ge dem möjlighet att utvecklas mer i skolan.

Varje gång sådana här frågor kommer upp skruvar Socialdemokraterna lite på sig. De tycker att det är okej att elever som är duktiga på att sjunga kan gå i Adolf Fredriks musikklasser eller att de som är duktiga på idrott kan gå på ett riksidrottsgymnasium. Men om man är bra på matematik? Om man är bra på svenska och humaniora, ska man inte kunna gå i en spetsklass då? Handlar det bara om idrott och musik? Varför inte också teoretiska ämnen?

(Applåder)

Herr talman! Jag noterade tidigare Vänsterpartiets invändningar, och nu noterar jag Socialdemokraternas invändningar och säger samma sak: I grund och botten är detta ert sätt att säga att ni inte vill ge de duktiga eleverna denna möjlighet eftersom det hotar er grundsyn på svensk skola. Detta är klassiskt, och det finns till och med ett uttryck för det i Sverige: jantelagen. Socialdemokraternas grunduppfattning är att om en elev som är väldigt duktig tillåts gå snabbare fram äventyrar detta det stora elevkollektivets möjligheter att utvecklas i skolan. Jag är helt emot den grunduppfattningen och menar att varje elev måste mötas av så höga förväntningar som möjligt i svensk skola.

Försöksverksamheten har funnits i tolv år, och nu vill vi göra den permanent. I Regeringskansliet bereds de olika bestämmelserna för exempelvis inträdesprov och sådant avtalsmässigt som Åsa Westlund nämner, till exempel vad som händer om en elev läser halva tiden och sedan vill återgå till en vanlig klass. Det finns säkert en del man måste titta närmare på, men försöksverksamheten har ju funnits i tolv år. Nu gör vi den permanent, vilket jag är väldigt positiv till.

Avslutningsvis: Målgruppen blir de elever som söker dessa utbildningar. Regeringen får återkomma till var ribban ska ligga gällande förkunskapskrav för att kunna bli antagen.

Herr talman! Det är nästan lite rörande med Vänsterpartiets stora engagemang för att rätta till bristerna i detta system. Sanningen är att Vänsterpartiet har varit emot detta från dag ett. Å ena sidan säger man att detta kommer att bli marknadsskola och att en massa aktörer kommer att gå in i syfte att göra vinst. Å andra sidan säger man att utbildningarna är dyra och kräver mer resurser. Ja, det kräver definitivt ett engagemang från skolan. Det ställs höga krav, och det är ju hela poängen med spetsklasserna. Statsbidraget för dessa utbildningar täcker väl inte alla kostnader men är på någonstans mellan 20 miljoner och 30 miljoner kronor för i år.

Herr talman! Ger vi denna utbildningsform en fastare struktur blir det tydligare för dem som driver spetsklasserna vad som gäller. Då slipper de oförutsägbarheten och osäkerheten. Med en försöksverksamhet vet de ju inte om till exempel Vänsterpartiet i en framtida regering stoppar den. Blir den permanent ges också större möjlighet till uppföljning, och finns det brister i systemet ska de givetvis rättas till.

Kärnan i detta är dock att vi har en grupp elever som är väldigt duktiga i skolan, lär sig snabbt och skulle må bra av att befinna sig i en intellektuell miljö där de får mer utmaningar och kan ta höjd för att lära sig ännu mer framöver.

Herr talman! Jag har noterat att det finns en del kritik som i huvudsak inriktar sig på process- och beredningsfrågor. I praktiken är det väl bättre om man är uppriktig från Vänsterpartiets sida och säger att man inte ville ha detta. Man tycker att det bidrar till ökad ojämlikhet i samhället att de elever som är mest högpresterande och lär sig snabbast får mer tuggmotstånd.

Detta utmanar Vänsterpartiets hela syn på skolan, på samhället och på människor. Vi har olika uppfattningar här.

Från Liberalernas sida utgår vi från den enskilda individen - den enskilda eleven i det här fallet. Om en elev är väldigt duktig på till exempel matematik och teknik ska den eleven med det här förslaget kunna söka till en riksrekryterande utbildning i en spetsklass. Annars riskerar de här barnen och ungdomarna bara att hållas tillbaka. De lär sig på nolltid, och skolan blir ingen utmaning för dem.

Detta är Vänsterpartiet i grund och botten emot, herr talman, men de lindar in det och säger att förslaget är dåligt berett eller att det är en otydlig målgrupp. Målgruppen är inte alls otydlig i detta! Målgruppen är ju de som söker en sådan här utbildning. Att på förhand definiera den är egentligen inte möjligt eller önskvärt. Det är de ungdomar som söker utbildningen. De kriterier som ska gälla för antagning och sådant bereds nu i Regeringskansliet. Allting kan inte stå i skollagen, utan man tar fram olika typer av bestämmelser.

Jag har väldigt svårt att förstå Vänsterpartiets kritik. Lagrådet har inte haft några invändningar. De allra flesta remissinstanser är positiva. Det är en helt sedvanlig lagprodukt. Sedan är Vänsterpartiet av ideologiska skäl emot detta. Det kan jag förstå, men jag tycker att det är ett bra förslag.

Herr talman! Sverige har sedan tolv år tillbaka en försöksverksamhet i grundskolan, i praktiken högstadiet, och i gymnasiet. Det innebär att det på ett trettiotal skolor i Sverige finns spetsklasser. Det betyder att de elever som läser i en sådan klass i grundskolan i praktiken läser på gymnasienivå, och på gymnasiet läser man i betydligt snabbare takt än i ett vanligt nationellt gymnasieprogram. Det finns i naturvetenskapliga ämnen, samhällsorienterande ämnen och även i vissa språk.

Detta är jättebra. Vi införde det när vi hade en alliansregering. Det var 2012 som det trädde i kraft. Det har varit en försöksverksamhet. Vår ambition från Liberalernas sida har hela tiden varit att det ska bli permanent. Det är vår uppfattning. Vi ser också på de utvärderingar och enkäter som görs att man är väldigt positiv till detta.

Det finns en grupp elever i svensk skola som är väldigt högpresterande. De måste få mer tuggmotstånd och större utmaningar och möjligheter än de ofta får i den vanliga klassen, om jag uttrycker mig på det sättet. Spetsklasserna ger en möjlighet för elever som är väldigt duktiga. Ofta krävs inträdesprov för att man ska bli antagen till en sådan utbildning.

Redan när mitt parti och Centerpartiet hade en budgetsamverkan med Socialdemokraterna och Miljöpartiet - alltså det som kallades januariavtalet - hade vi ambitionen att göra spetsklasserna permanenta, men det blev inte så, för avtalet sprack i förtid. Men nu går regeringen fram med en proposition så att de ska kunna bli permanenta. Från Liberalernas sida tycker vi att det är väldigt viktigt.

Förslaget i propositionen innebär också att man ska kunna läsa vissa ämnen på gymnasial nivå i grundskolan. Vi öppnar alltså även för detta. I Regeringskansliet bereder man nu detta och arbetar med hur olika bestämmelser ska utformas för dem som ska kunna bedriva dessa utbildningar. En skola eller en kommun ska kunna göra en ansökan om detta hos Skolverket, och då är det förstås viktigt hur bestämmelserna ser ut, så att detta inte urvattnas utan att vi tvärtom har väldigt höga ambitioner.

De elever som är väldigt duktiga och högpresterande ska ges möjlighet att gå i en spetsklass. Till syvende och sist handlar det om Sverige och om vår framtid som innovationsland. Att vi har duktiga ungdomar som behöver få mer utmaningar i skolan ska definitivt inte ställas i motsats till andra som behöver viktiga insatser i skolan, till exempel elever som behöver mer stöd och så vidare. De ska också få det.

Från Liberalernas sida handlar detta om vår syn på kunskap och utbildning - att varje elev, varje barn och varje ungdom hela tiden ska kunna få nya utmaningar och att vi ska ha höga ambitioner - och också om en människosyn där vi inte vill stöpa alla i samma form. Vi har i dag en skola där vi vet att en del elever behöver mer stöd, men det finns också en del elever som kan gå snabbare fram. Det är bakgrunden till propositionen.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Den enskilt viktigaste faktorn för att det svenska systemet ser ut som det gör är Socialdemokraterna. År 1989 drev de igenom en kommunalisering av svensk skola, vilket innebär att vi i dag har ett kommunalt huvudmannaskap. Låt mig påpeka för Paula Örn och hennes partikollegor att Socialdemokraterna drev igenom en reform som över tid kraftigt bidragit till en mycket bristande likvärdighet i svensk skola och som gjort att många svenska kommuner inte klarar sitt uppdrag som huvudman för skolan. Det är ett faktum.

I Sverige har vi fördelningen 80-20. Kommunala pengar utgör 80 procent, och generella och riktade statsbidrag utgör ungefär 20 procent. I stället för att ta sina egna kommunalråd och kommunpolitiker i örat och säga till dem att de måste satsa på skolan skyller Socialdemokraterna på regeringen. Vi gör vad vi kan men vill se ett ökat statligt ansvar. Vi gör stora satsningar på läromedel och kunskapsbidrag bland mycket annat för att just möjliggöra för kommunerna att klara sitt uppdrag på ett bättre sätt. Men i grund och botten är det kommunerna som har huvudmannaskapet för svensk skola, och då måste även socialdemokratiska kommunalråd vara beredda att ta detta ansvar.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig börja med att påpeka att den moderatledda regeringen består av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna och att den genom Tidöavtalet har ett samarbete med Sverigedemokraterna. När mitt parti samarbetade med Socialdemokraterna under förra mandatperioden var det ingen som kallade regeringen L-regeringen eller C-regeringen. Jag tycker att vi ska vara korrekta och att den där retoriska slängigheten passar bättre på Twitter än i kammaren.

Fru talman! Så till den ekonomiska delen. Sverige har ett inflationsmål på 2 procent, och det bedömer man att vi kan nå i slutet av 2025. Nya rapporter från Europeiska unionen pekar på en ljusning i svensk ekonomi, och inflationens toppnivå på runt 10 procent har pressats ned. Men vi är långt ifrån framme. Alla verksamheter i Sveriges offentliga sektor och välfärd och även många privata anordnare med upphandlade kontrakt vittnar om att inflationen gröper ur möjligheten att höja kvaliteten. Det är ett brett problem som en regering oavsett färg hade behövt brottas med.

Vi gör allt vi kan för att satsa mer på skolan, men vi liksom Socialdemokraterna vet att pengar inte växer på träd. Vi har dock gjort stora satsningar på svensk skola och kommer att fortsätta att göra det. Men situationen är ansträngd, även för hushållen.

Sverige måste gemensamt bekämpa inflationsmonstret för att regeringen sedan ska kunna ta sats och göra nya omfattande satsningar på svensk skola.

Fru talman! Vi har i dag att behandla ungefär 120 olika yrkanden om lärare och elever i motioner från den allmänna motionstiden förra hösten. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Det som sker i klassrummen i dag avgör hur Sverige ser ut i morgon och i framtiden. Därför är det katastrofalt att svensk skola befinner sig i en så allvarlig situation. En av sju elever klarar inte grundskolan. Matematik och läskunskaperna är nere bland 2000-talets lägsta nivåer, enligt Pisamätningarna. Våld och hot har tyvärr blivit vardag för många elever och lärare.

Sverige hade en gång i tiden en skola i världsklass. Vi liberaler vill återupprätta den skolan. Vi vill se en stark kunskapsskola med fokus på faktakunskaper och förmågor som att läsa, skriva och räkna. Vi vill ha en trygg skola som ställer tydliga krav och har höga förväntningar på alla, oavsett deras bakgrund. Skolan måste tillbaka till grunderna. Det skulle vara bra för alla, särskilt för de barn och ungdomar som behöver skolan mest.

Lösningen på landets utmaningar när det gäller segregation och långsiktig tillväxt finns i ett utbildningssystem av hög kvalitet. Barn och ungdomar som blir allt bättre i skolan skulle på sikt leda till en bättre kompetensförsörjning på arbetsmarknaden och en starkare och mer konkurrenskraftig svensk ekonomi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Men, fru talman, god utbildning är inte bara en tillväxtmotor. Enligt oss liberaler är det den absoluta hörnstenen i ett välmående och demokratiskt samhälle. Genom skolgången stärks individens makt över sitt eget liv. Det skapas också en utjämnande effekt om alla, oavsett hur hemförhållandena är, får gå i en avgiftsfri skola.

Fler måste vilja arbeta i skolan, och fler måste vilja bli lärare. Regeringen genomför just nu ett antal viktiga insatser för att hantera lärarbristen och stärka läraryrket. Det handlar till exempel om statsbidrag för karriärtjänster och insatser för behörighetsgivande utbildning. I vårändringsbudgeten för 2024 sköt vi till 850 miljoner kronor i statligt stöd till skolan i form av det så kallade kunskapsbidraget för att fler skolor ska kunna behålla sina lärare. De kommunala och fristående skolhuvudmännen har dock ett betydande ansvar när det gäller förutsättningarna för skolpersonalen.

Det är ingen hemlighet, fru talman, att Liberalerna vill se ett återförstatligande av huvudmannaskapet för svensk skola. Det skulle vara det enskilt mest effektiva sättet att garantera likvärdighet över landet och säkra stabil och enhetlig finansiering av skolsystemet. Det skulle därtill höja läraryrkets status.

Lärares arbetsmiljö måste bli bättre, och lärare måste få vara just lärare. Så lite tid som möjligt bör gå åt till administrativa bisysslor. Regeringen har tillsatt en utredning som ska göra en översyn och lämna förslag för att minska den administrativa bördan. Vi väntar också spänt på att få höra förslagen från utredningen om stärkt trygghet och studiero i skolan.

Lärare i utsatta områden har ett särskilt viktigt uppdrag. Därför har riksdagen beslutat att avsätta 165 miljoner kronor per år detta år och de kommande två åren för en bättre arbetsmiljö för lärare i skolor med socioekonomiska utmaningar.

Fru talman! För drygt 30 år sedan genomfördes mycket stora förändringar i det svenska skolväsendet. Huvudmannaskapet för skolan flyttades från staten till kommunerna. Något år därefter kom friskolereformen, som gav privata aktörer, såväl ideella som vinstdrivande, möjlighet att starta och driva skolor med skattefinansiering. Med friskolesystemet, kommunaliseringen och en del andra förändringar, bland annat minskad regelstyrning, blev en del saker som tidigare var självklara i svensk skola - till exempel att det finns matsal, gympasal och skolbibliotekarie - inte lika självklara.

Liberalerna vill återreglera grunderna i svensk skola. Vi har tillsatt utredningar om obligatorisk undervisningstid för elever som behöver det. Elever som är i behov av mer undervisningstid måste kunna få det. Det ska också kunna vara betingat med en skyldighet att delta i till exempel lovskola.

Vi satsar på fler speciallärare, mindre undervisningsgrupper och bemannade skolbibliotek. Vi möjliggör nu mycket stora satsningar på riktiga böcker i skolan, både läroböcker och skönlitteratur i skolbiblioteken.

Vi ser över läroplaner. Det ska till exempel vara mer fokus på fakta- och ämneskunskaper. Läsning och läsinlärning är också något som ska uppvärderas betydligt. Dessutom behöver lärarutbildningen reformeras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Lärare och elever

Samtidigt, fru talman, kan det inte ha undgått någon att den psykiska ohälsan - för att vara uppriktig - har spridit sig som en löpeld, också bland unga och mycket unga barn i Sverige. Vi måste göra något åt detta.

Skolan kan ju inte i sig vända en trend som vi i dag ser i hela västvärlden och även långt utanför västvärlden, men det är mycket bra att regeringen nu har föreslagit en utredning om att stärka elevhälsan. Flera av de olika delarna kan komma in i detta. Den psykiska ohälsan är ett jätteproblem bland våra barn och ungdomar i dag.

Vi tar också kampen mot skärmberoende och överdriven användning av digitala verktyg i skolan. Barn lär sig bäst med papper och penna.

Fru talman! Det finns en välvilja inom svensk skola som ibland blir missriktad. Detta gäller till exempel systemet med så kallade extra anpassningar. Att elever med lässvårigheter förvägras möjlighet till intensivträning med speciallärare och i stället får som anpassning att till exempel "öronläsa" texter - i praktiken att lyssna på en ljudbok - är ett stort svek mot de elever som behöver skolan allra mest.

Skiftet mot inkludering och mer av extra anpassningar har i praktiken i många fall lett till exkludering för många elever. Det har också skapat en orimlig arbetsmiljö för många lärare. Det bör sägas att inkluderingen av alla elever i samma klassrum, liksom regleringen om extra anpassningar, gjordes med goda intentioner, och detta har säkert också varit till hjälp för många barn. Men det riskerar att bli mycket negativt för särskilt utsatta elever och för lärarnas arbetssituation. Utredningen om elevhälsan ska också titta på detta med de extra anpassningarna.

Pedagogiska experiment i all ära, fru talman, men det som är allra viktigast för svensk skola är att vi går tillbaka till grunderna.

(Applåder)

Fru talman! Det fanns ju en reglering av klasstorlekarna. Den tog Socialdemokraterna bort när man kommunaliserade svensk skola. Det har sedan lett till att klasserna blivit alldeles för stora i Sverige.

Vi menar att detta är ett stort problem. Om klasserna blir för stora blir det för liten tid för eleverna för individuell handledning och individuell hjälp från lärarnas sida. Vi behöver generellt ha mindre grupper. Det gäller även i förskolan, givetvis, vilket även Kommunal och andra driver väldigt hårt.

Anna Lasses och Centerpartiet frågar när detta ska komma. Ja, detta är vad vi vill i Liberalerna. Vi hoppas verkligen att fler partier ser denna viktiga utmaning och är beredda att ansluta sig till detta. Vi har ett antal frågor som vi driver med stor uthållighet. Ibland går det snabbt; ibland tar det lite längre tid.

Vi blev medlemmar i Nato häromdagen. Det tog 25 år efter det att Liberalerna som första parti tog ställning för detta. Jag hoppas att vi snart kan ansluta oss till euron. Men det är klart att ensam inte är stark. Vi behöver vara många i detta arbete.

Fru talman! Som svar på den mer generella frågan kring resurser kan jag säga: Skolan är en del av den offentliga sektorn. Den är en del av svensk välfärd. Vi ser detta också som en viktig investering. Det handlar om att skapa mer frihet, skapa mer oberoende, skapa mer kritiskt tänkande och skapa mer självständiga individer. Vi ser skolan som en investering i Sverige, och i varje budgetförhandling sätter Liberalerna alltid skolan främst.

Sedan har vi, som alla vet, en tuff situation i dag. Vi har en inflation. Vi har ett krig i Ukraina. Vi har mycket stora investeringsbehov när det gäller svensk infrastruktur och inte minst vår polis, vår försvarsmakt och så vidare. I den totala ekvationen handlar det om att det finns ett parti som verkligen värnar skolan också i de förhandlingarna, och det är Liberalerna.

Fru talman! Det vi vill från Liberalernas sida är att återföra huvudmannaskapet för svensk skola till staten och återinföra regelstyrning av svensk skola. Det handlar om till exempel lärarnas arbetstid och mycket annat. Vi tar små steg åt detta håll på olika sätt nu. I sommar träder till exempel ny lagstiftning i kraft som innebär reglering av vad läroböcker och lärverktyg är för något. Det kommer att regleras hårdare vad till exempel ett skolbibliotek är.

Detta är för att vi vill återföra svensk skola till att vara en skola i världsklass och för att det ska vara tydligt vad som gäller i svensk skola. Ett bibliotek är inte en bokhylla på hjul i en korridor. Ett gymkort är inte en idrottslektion. Det är rimligt att skolor i Sverige har skolmatsal och inte bara laddar på ett kontantkort åt barnen så att de kan gå till Ica och köpa Nocco.

Om man återinför regelstyrningen måste man också ha någon reglering av klasstorleken. Annars blir risken att klasserna sväller för att kompensera för de ökade kostnader som de andra reglerna innebär. Jag tycker att man ska se detta i det perspektivet. Det är alltså en bredare fråga och en viktig fråga för oss i Liberalerna. Vi driver på, och ni i Centerpartiet är varmt välkomna att också ansluta er till detta, så blir vi ännu starkare när det gäller att göra verklighet av detta.

Fru talman! Det var högt och lågt och vitt och brett i Camilla Hanséns replik. Men låt mig försöka samla upp detta.

Vi satsar stora resurser på vår skola i Sverige, men vi har för låga resultat. Elever i svensk skola lär sig för lite, och det beror på en rad olika faktorer. Jag har nämnt en del av dem i mina anföranden. Men i grund och botten får vi alltså ut för lite för de pengar vi investerar i svensk skola.

Vi har generellt för låga ambitioner i svensk skola. Vi har för många elever som inte når målen. Vi har en stor grupp elever som efter årskurs 9 inte blir behöriga till de nationella programmen på gymnasiet. Det är ungefär 15 procent i varje årskull. Vi har också en grupp som inte når gymnasieexamen och inte kommer in på universitetet eller hoppar av svensk gymnasieskola. Helt enkelt presterar svensk skola inte tillräckligt bra. Vi ser detta i Pisamätningarna, Timss, Pirls och på andra håll.

Det som är regeringens, mitt eget partis och även regeringens samarbetsparti Sverigedemokraternas uppfattning är att vi behöver gå tillbaka till grunderna för svensk skola. Det handlar om lärarledd undervisning, ordning och reda i klassrummet, riktiga läroböcker och om att prioritera det som är kärnuppgifterna i skolan för att på så sätt också höja kunskapsresultaten.

Fru talman! Jag instämmer i mycket av det som Camilla Hansén säger. Jag skulle gärna se att vi fick tusentals behöriga lärare i svenskt skolväsen. Problemet är att det är många behöriga lärare som har lämnat skolan på grund av arbetsmiljöproblematiken, och det är väldigt svårt att snabbutbilda lärare. Man kan göra så kallad kort KPU för att snabbt bli lärare, men det är inte en tillfredsställande situation i dag. Vi har för få behöriga lärare, helt enkelt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grundläggande om utbildning

(Applåder)

Fru talman! Jag upplever att det finns ett mycket brett stöd i svensk politik för att precis som Camilla Hansén uttrycker det öka det statliga ansvaret för svensk skola. Sedan varierar det hur långt man vill gå och så vidare, men det finns en insikt om att den stora decentralisering som gjordes på 90-talet i form av dels kommunaliseringen, dels friskolereformen, dels det vi kallar skolpeng - resursfördelningssystemet - och därtill luddigare läroplaner sammantaget har lett till en mer bristande likvärdighet i svensk skola. Man måste parera de negativa konsekvenserna av dessa reformer på 90-talet. Detta finns det ett brett stöd för.

För min och mitt partis del vill vi gå betydligt längre. Vi menar att man i grund och botten bör förstatliga huvudmannaskapet för svensk skola och återinföra regelstyrningen. Den avreglering och decentralisering som skedde på 1990-talet har nämligen frontalkrockat med likvärdigheten i svensk skola men också försämrat våra möjligheter att höja kunskapsresultaten. Detta är en mycket stor orsak till att vi i dag ser sjunkande kunskapsresultat i internationella mätningar.

Jag välkomnar varje steg som innebär att staten tar ett större ansvar, men det finns ingen majoritet i riksdagen - det vet även Miljöpartiet och Camilla Hansén. Det finns ingen majoritet för att återförstatliga huvudmannaskapet för svensk skola. Då får vi i alla fall försöka komma fram till en ökad statlig styrning för att den vägen kunna höja likvärdigheten i svensk skola.

Fru talman! Det sista Socialdemokraterna tar upp omhändertas i en annan utredning som kommer med sitt betänkande om ett år, där vi ser över hela resursfördelningssystemet. Jag hade gärna sett att det hade kunnat ske tidigare, men tyvärr har vi haft åtta förlorade år när det handlar om att få en rimligare reglering av friskolesektorn i Sverige. Jag beklagar detta. Vi kommer nu verkligen att ta tag i och se över detta, för vi kan inte ha en ordning med så pass skeva ekonomiska incitament som de som är inbyggda i svensk skola i dag.

För att, fru talman, återgå till det som är själva kärnfrågan här talar Socialdemokraterna gärna om mer resurser till skolan, men i slutändan innebär detta att tusentals kommunpolitiker runt om i Sverige måste göra dessa prioriteringar. Gör man inte dem på lokal nivå kommer inga pengar till skolan. Problemet är att socialdemokratiska kommunpolitiker prioriterar en massa andra saker, och sedan står Socialdemokraterna i riksdagen och lägger skulden för detta på mig och mina partikollegor, på oss som har undertecknat Tidöavtalet och på regeringen. Men i grund och botten är detta en fråga om att kommunerna måste klara av att prioritera skolan högre.

(Applåder)

Herr talman! Vi får gå tillbaka en bit i tiden. För 34 år sedan drev Socialdemokraterna igenom en kommunalisering av svensk skola. Det har varit förödande, herr talman.

De senaste sju åtta nio tio åren har vi sett att de statliga satsningarna på skolan ökar. Det beror på att kommuner, ofta socialdemokratiskt ledda, inte klarar av att prioritera skolan; man prioriterar en massa annat i stället. Det innebär att staten nu måste gå in och täcka upp för ett ansvar som kommunerna inte har tagit.

Jag delar inte, herr talman, uppfattningen att kommunerna i Sverige går på knäna. Det är ett slentrianmässigt, närmast sloganmässigt, brett uttalande. Det finns många kommuner i Sverige som har god ekonomi och som klarar sina uppgifter. Men det finns många kommuner som har betydande problem - det är mycket riktigt. Staten kan kompensera för en del, genom riktade eller generella statsbidrag och olika typer av satsningar, men i slutänden är fördelningen ungefär 80-20 mellan kommun och stat när det handlar om satsningar på skolan.

I grund och botten är alltså detta, herr talman, en fråga om att våra kommunpolitiker måste förmå att prioritera skolan högre. Staten kan hjälpa till och bör ta ett större ansvar. Jag är den första att argumentera för just detta. Staten bör självklart öka anslagen i så stor utsträckning vi kan. Men i slutändan måste kommunerna göra prioriteringar för skolan.

Avslutningsvis kan jag notera till exempel att den röda ledningen för Stockholms stad struntade i att söka riktade statsbidrag för läroböcker, vilket har gjort att Stockholms stads skolelever nu har gått miste om 46 miljoner kronor till läromedel. Sossarna tyckte inte att det var så viktigt, och det är också ett väldigt stort problem i detta sammanhang, skulle jag säga.

Herr talman! Nu har vi att behandla ett betänkande med ett hundratal yrkanden från allmänna motionstiden i riksdagen i höstas. Det rör skolans värdegrund, trygghet, betyg, läromedel och en del annat.

Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att svensk skola står inför mycket stora utmaningar. Resultaten i förra årets Pisamätning kan inte beskrivas på något annat sätt än som en ren kunskapskollaps. I dag kan var fjärde elev inte läsa eller räkna ordentligt. Detta är enormt allvarligt för Sveriges framtid som en rik kunskapsnation. Den här utvecklingen måste vändas.

Liberalerna har i regeringen sett till att viktiga första steg tagits mot mer statlig styrning och en tydligare regelstyrd skola. Det handlar bland annat om alla elevers rätt till riktiga skolböcker, bemannade skolbibliotek och tillgång till elevhälsa.

Mitt parti har även inlett ett långsiktigt arbete, herr talman, för att återupprätta skolans grundläggande delar. Ett arbete för att reglera lärarnas tid till undervisning samt för- och efterarbete är redan igång.

Liberalerna kommer också att driva på för att det ska införas ett tak för hur många elever varje klass maximalt får innehålla.

Herr talman! Det finns inga snabba lösningar för att lyfta svensk skola. Det finns inte heller några enkla lösningar. Den som tror det har inte förstått vare sig vidden av de här utmaningarna eller hur en så pass omfattande verksamhet som svensk skola med så många huvudmän, regelverk, fördelningssystem och medarbetare kan förändras.

Vad som krävs är en rad reformer och ett kontinuerligt, mödosamt arbete under många år för att höja svensk skola till att åter bli en skola i världsklass.

Svensk skola måste återgå till att vara en kunskapsskola. Fokus måste vara på lärarledd undervisning av hög kvalitet med fokus på kunskapsresultat och läroböcker av hög kvalitet i en miljö som präglas av lugn och ro och ordning och reda, att eleverna följer de regler som gäller och att lärarna har en arbetsmiljö som gör att de trivs och vill utvecklas i jobbet. Föräldrarna måste ta ett större ansvar för att deras barn sköter sig i skolan.

I grund och botten, herr talman, behöver svensk skola ett statligt huvudmannaskap igen. Detta är i det längre perspektivet den allra viktigaste pusselbiten för att garantera likvärdigheten i svensk skola.

Tre decennier av kommunalt huvudmannaskap har försämrat kunskapsresultaten. Det har urholkat läraryrkets status och skapat orimliga skevheter i resursfördelningen. Många kommuner har inte tagit det ansvar för sin skola som krävs, antingen för att de inte har prioriterat det eller för att de inte har haft kapacitet att kunna prioritera det.

Ett sätt att öka likvärdigheten i undervisningen är att satsa på läroböcker av hög kvalitet. Det gör den här regeringen. Den 1 juli i år förtydligas det i skollagen att elever ska ha tillgång till läromedel, läroböcker och andra lärverktyg som behövs för en god kunskapsutveckling i enlighet med utbildningens mål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Grundläggande om utbildning

Samtidigt definieras vad läroböcker, läromedel och lärverktyg är. Det säkerställs på så sätt att skollagen inte kan tolkas som att det räcker att elever får använda sig av digitala lärverktyg eller information på internet i undervisningen.

Parallellt fortgår vår satsning på riktiga läroböcker ut till kommunerna i form av det stora statsbidraget på i år cirka 650 miljoner kronor. Detta ska användas för att säkerställa elevers tillgång till riktiga, fysiska läroböcker. Genom detta riktade statsbidrag får Sveriges skolor möjlighet att köpa in ungefär 1,3 miljoner läroböcker under detta år.

Det finns mycket starka skäl för denna satsning, herr talman. Läroböcker i skolan förbättrar inlärningen, höjer undervisningens kvalitet, gör det lättare för föräldrar att hjälpa sina barn med skolarbetet och minskar arbetsbördan för lärare, som lägger tiotals timmar varje termin på att producera egna läromedel.

Fler läroböcker är också en förutsättning för att minska skärmtiden i skolan. Det finns ett starkt vetenskapligt stöd för att omfattande skärmtid försämrar psykisk hälsa, sömn, rörelse, koncentrationsförmåga och skolresultat.

Herr talman! I nästan hela västvärlden har psykisk ohälsa bland ungdomar blivit alldeles för vanligt. Sedan 2010 har antalet unga tjejer som känner ångest ökat med 150 procent i Sverige. Denna utveckling sammanfaller med sociala mediers historiska utbredning. Enligt Statens medieråd använder 80 procent av de äldre barnen sin mobiltelefon på natten, och de sover som en konsekvens av detta mindre. Detta är en delförklaring till minskad koncentrationsförmåga och sämre psykisk hälsa. I en skolenkät uppgav nästan nio av tio elever att mobilen går ut över sömn, skolarbete och rörelse.

Vi menar att skärmtiden är något som föräldrar ska ta ansvar för men att politiken måste tvinga nätjättarna att sluta motarbeta Sveriges föräldrar.

Själva grundproblemet är att nätjättarnas affärsmodeller bygger på att maximera barns skärmtid - ju mer skärmtid, desto högre annonsintäkter. Apparna är konfigurerade på ett sådant sätt att de ständigt påminner om sin existens genom notifikationer och vibrationer. När man väl använder dem är innehållet till synes oändligt, och genom algoritmer är det skräddarsytt efter varje användares preferenser.

Det här har ingen plats i svensk skola. Därför har vi lagt fram en mängd förslag, herr talman, för att skärmtid ska ersättas av fritid och att skolan ska gå från skärm till pärm. Våra barn behöver mindre skärmtid. De behöver mer läsning och mer skrivning med papper och penna. Framför allt behöver de en kunskapsskola som en motvikt till en hetsig samtid, en skola som går tillbaka till grunderna.

(Applåder)

Herr talman! Det är mycket riktigt så att Liberalerna och Vänsterpartiet samarbetade för att införa ett stopp för export av krigsmateriel till Turkiet. Nu minns jag inte exakt vilket år det var - om det var 2017 eller 2018 - men det är mycket riktigt. Det skedde dock inte här; om jag inte minns fel gick det via EU-nämnden, som fattar beslut.

Vi kommer återigen tillbaka till precis samma grundfråga, herr talman, där oppositionen försöker blanda bort korten och sprida någon sorts dimridåer. Man försöker i praktiken göra gällande att en motion är en proposition, men det är två olika saker.

Frågan har nu kommit till regeringens bord. Det är en utredning på 650 sidor, och den ska ut på remiss så att många olika aktörer, organisationer, myndigheter och andra kan yttra sig. Sedan går detta in för en lagstiftningsprocess, och det är helt enligt sedvanlig ordning och praxis. Det är inget märkligt, och det är inte konstigare än att Daniel Riazats egna motioner om bemannade skolbibliotek har blivit avslagna i riksdagen med precis samma argument av Socialdemokraterna.

Jag noterar dock att många av frågorna som oppositionen är upprörd över är frågor som inte just Daniel Riazats parti men andra partier hade ansvar för under åtta års tid, från 2014 till 2022. Men de kom aldrig i mål eftersom de inte bemödade sig om att sköta det politiska hantverket och få fram produkter som riksdagen kunde rösta för.

Det är märkligt att de som nu sitter i opposition och som tidigare var i majoritet gjorde så lite för att åtgärda det man nu bråkar om. Mycket av det vi nu kommer att styra upp för de fristående skolorna hade jag önskat hade skett långt tidigare, men det skedde inte därför att det inte prioriterades. Man prioriterade endast att bråka i debatten men inte att lägga fram lagförslag.

Sverige förändras med lagar genom lagstiftning, och det är vad vi måste fokusera på.

(Applåder)

Herr talman! Jag lyssnar på Daniel Riazats replik och konstaterar att han glömmer det som är viktigast: Om vi vill införa offentlighetsprincipen för fristående skolor i Sverige krävs det ett lagförslag. Vi inför inte offentlighetsprincipen genom att rösta på Vänsterpartiets reservation eller för ett tillkännagivande. Vi inför ingen offentlighetsprincip på det sättet.

Regeringen lägger fram propositioner. Man kan skriva många motioner i riksdagen; så är det. En del är bra, och en del är mindre bra. De flesta avslås, och en del kan leda till bra saker. Men de lagar vi stiftar i riksdagen baseras på propositioner från regeringen. Vi måste ju ha ett lagförslag. Det lagförslaget arbetar nu regeringen med, och jag är fast besluten att se till att vi jobbar hårt för att lagförslaget ska bli så bra som möjligt.