Fredrik Malm

Herr talman! Jag kan påminna ledamoten Camilla Hansén om att utredningen alltså kom för en vecka sedan. Den ska nu ut på remiss, och sedan ska den beredas i Regeringskansliet. Den processen kan påverka flera departement. Detta ska därefter prövas av Lagrådet, och sedan blir det en proposition som kommer till Sveriges riksdag. Det är omöjligt för mig, herr talman, att en vecka efter att utredningen har kommit ge specifika datum till Camilla Hansén för varje steg i en sådan process. Det tror jag inte att någon regering klarar av att göra.

Det vi måste se här, herr talman, är nödvändigheten i att få ordning och reda i svenskt skolväsen. Det innebär också en nödvändighet att få ökad insyn så att man kan få all den information som behövs i svenskt skolväsen kring lärartäthet, betyg och mycket annat - exempelvis de ekonomiska delar som berör skolverksamhet, om det handlar om aktiebolag. Vi är fast beslutna att jobba mycket aktivt för att få till stånd en bra lagstiftning på detta område.

Jag konstaterar dock, återigen, att utredningen redan ligger på regeringens bord. Socialdemokraterna var tvåa på bollen, Centerpartiet var trea på bollen och Miljöpartiet är då möjligen fyra på bollen. Men vi är nu fast beslutna att få ett lagförslag till Sveriges riksdag.

Herr talman! Detta börjar faktiskt bli lite tröttsamt. Vi röstar inte i dag om att fullt ut införa offentlighetsprincipen i svenskt skolväsen. Vi röstar inte om det. Vi röstar eventuellt om ett förslag om ett tillkännagivande, som det kan bli om det blir en majoritet för oppositionens förslag. Samtidigt bereds frågan i Regeringskansliet.

Utredningen har kommit. Jag kan inte säga mycket om tidsplanen, herr talman. Utredningen måste först gå ut på remiss. När remissrundan är avslutad ska man samla in synpunkterna och gå igenom dem.

Herr talman! Detta är inte märkligare än att Camilla Hanséns eget parti 2017, när man satt i regering, här i riksdagen röstade ned förslag om att till exempel bemanna skolbibliotek med hänvisning till att det pågick en beredning i Regeringskansliet. Det är inte heller konstigare än att Miljöpartiet 2015, när de dessutom hade skolministerposten, röstade ned ett antal motionsyrkanden i riksdagen om att införa offentlighetsprincipen för friskolor med hänvisning till precis samma sak.

Det är regeringen i Sverige som lägger fram lagförslag till riksdagen, och sedan behandlar vi dem.

Jag är fast besluten om att vi ska kunna lägga fram ett så bra och välavvägt lagförslag som möjligt, som innebär att allmänhet, medier och myndigheter får tillgång till den information de behöver och att alla elever och föräldrar kan göra välavvägda val när de väljer skola.

Herr talman! Jag ska reda ut logiken, så att även Centerpartiet förstår den.

Vi har demokrati i Sverige via val. Det skapar en riksdagsmajoritet. Det skapar därefter en regering i Sverige. Denna regering har nu fått en utredning på sitt bord. Jag prioriterar, herr talman, att läsa den utredningen. Den är på ungefär 650 sidor. Centerpartiet prioriterar att läsa sin egen partimotion från i höstas.

Utredningen är mer relevant, för den kommer att leda fram till att vi kan få ett lagförslag, så att vi kan införa det som jag, Centerpartiet och andra vill införa. Detta går nu in i ett skede där vi kan genomföra dessa förändringar, så att vi kraftigt kan öka insynen i de fristående skolorna.

Om jag hade varit centerpartist hade jag välkomnat denna process. Men Centerpartiet ansluter sig i stället till en mycket märklig och banal argumentation, som jag bara uppfattar som att man inte tar någon hänsyn till den grundläggande skillnaden mellan en proposition och en motion. Man behöver inte ens läsa en A-kurs i statskunskap för att lära sig det. Det ska man faktiskt lära sig redan på högstadiet i Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Det är mycket riktigt som Anders Ådahl beskriver det, att vi i Liberalerna stegvis har omprövat delar av vår skolpolitik. Det har vi gjort därför att vi är visa och inte alltid envisa. Vi håller inte fast vid gamla käpphästar om vi ser att vi behöver förändra i systemen.

Mitt anförande här handlar om de omfattande reformer av svenskt skolväsen som genomfördes de sista åren på 1980-talet och en bit in på 1990-talet. Man avskaffade den statliga regelstyrningen i svensk skola. Man kommunaliserade skolan. Vi fick en friskolereform som med tiden har lett till konsekvenser som man inte förutsåg när den reformen infördes och så vidare.

Vi behöver ett omtag i stora delar av svensk skolpolitik med tanke på dessa reformer. De har inte slagit väl ut. Jag tror att alla kan se det. Det kan man se om man bemödar sig om att läsa de internationella mätningar som görs - det handlar om läsförståelse, skrivförståelse, skrivförmåga, kunskaper i matematik och så vidare. Det är förödande resultat. Detta förstärks inte minst av den mycket utbredda skärmtiden bland barn och ungdomar, som försämrar deras koncentrationsförmåga och så vidare. Det är mycket riktigt att vi gör upp med detta.

Sedan gäller det offentlighetsprincipen. Jag konstaterade i mitt förra replikskifte att Socialdemokraterna är tvåa på bollen. Faktum är att Centerpartiet nu är trea på bollen. Utredningen har kommit. Den går in för beredning. Den ska remitteras. Den ska beredas. Det blir lagrådsprövning. Detta kommer till riksdagen, och vi kommer att ta ställning till det.

Vad vi röstar om i dag handlar inte om att införa en offentlighetsprincip. Det är inget lagförslag vi röstar om. Det handlar om ett tillkännagivande, och det är något helt annat.

Herr talman! Här skingrades ju ingen Lützendimma. Det är för övrigt Socialdemokraterna som likt en stor rökmaskin har lagt denna dimma över Sveriges riksdag. I stället trasslar man in sig ännu mer i märkliga resonemang.

Herr talman! Jag tycker att man ska ha viss respekt för vad som är riksdagens respektive regeringens uppgift. När vi framöver förhoppningsvis röstar igenom en lag om att införa offentlighetsprincipen över hela linjen i svenskt skolväsen är när vi får ett lagförslag. Ett sådant lagförslag bereds ju nu.

Herr talman! Linus Sköld är tvåa på bollen här. Utredningen kom ju för en vecka sedan och ska ut på remiss. Den kommer att beredas i Regeringskansliet, och sedan återkommer regeringen med ett lagförslag - helt enligt den praxis och sedvanliga ordning som riksdag och regeringskansli alltid jobbar efter.

Jag förstår inte denna upprördhet, som jag närmast tolkar lite som när en italiensk fotbollsspelare filmar i straffområdet. Man spelar upprörd och indignerad. Men vi följer ju precis samma praxis som Socialdemokraterna följer när de själva sitter i regeringsställning.

Nu har Linus Sköld ingen mer replik, men det vore intressant att få veta varför Socialdemokraterna röstade nej till exempelvis Vänsterpartiets motion om bemannade skolbibliotek för ett antal år sedan. Det vore också en intressant fråga att få ett svar på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

(Applåder)

Herr talman! Det är just nu närmast en Lützendimma över den här församlingen av felinformation, desinformation och mycket märkliga påståenden från Socialdemokraternas sida.

Låt mig då påminna om, herr talman, att Socialdemokraterna har suttit i regering i 83 av de senaste 100 åren. Jag utgick faktiskt från, herr talman, att Socialdemokraterna på den tiden lärt sig skillnaden mellan en motion och en proposition. Men det verkar inte vara så.

Om vi ska införa en offentlighetsprincip i Sverige gör vi det genom ett lagförslag om att göra det. Det finns inget lagförslag på bordet. Därmed har vi inte att rösta om att införa en offentlighetsprincip i dag. Det vi har att rösta om är ett tillkännagivande, och det är någonting annat.

Nu har ju utredningen kommit, precis som Linus Sköld nämnde, och den kommer att gå ut på remiss. Därefter kommer den att beredas i Regeringskansliet, helt enligt vanlig process, sedvanlig ordning och praxis.

Herr talman! Jag tror att det var 2017 som Vänsterpartiet väckte en motion i riksdagen om bemannade skolbibliotek. Det var även Socialdemokraternas ståndpunkt vid den tiden. Socialdemokraterna avslog Vänsterpartiets motion med hänvisning till att det pågick en process i Regeringskansliet. Året innan avslog Socialdemokraterna motioner om att införa en offentlighetsprincip i svensk skola, alltså exakt det som vi diskuterar nu och med exakt samma argument också.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

Det här är inget konstigt. Vad man försöker göra från Socialdemokraternas sida är att blanda bort korten i detta. Men i sakfrågan är det mycket riktigt så att Liberalernas uppfattning är att alla skolor ska behandlas lika i den här delen. Vi anser att en offentlighetsprincip ska införas.

Herr talman! För 30 år sedan genomfördes mycket stora förändringar i det svenska skolväsendet. Huvudmannaskapet för skolan flyttades från staten till kommunerna. Något år därefter kom friskolereformen som gav privata aktörer, såväl ideella som vinstdrivande, möjlighet att starta och driva skolor med skattefinansiering.

Som en följd av dessa två reformer fick vi ett förändrat resursfördelningssystem, det vi vardagligt kallar för skolpeng. Därtill förändrades betygssystemet i samma veva från ett relativt system till ett kunskapsrelaterat system. Likaså minskade regelstyrningen i skolan. Exempelvis togs regleringen av lärarnas undervisningstid bort.

Med friskolesystemet har också med tiden saker som tidigare varit helt självklara i svensk skola inte blivit lika självklara, till exempel att det finns matsal, gympasal och skolbibliotekarie.

Parallellt med dessa stora förändringar fick också pedagogiska trender ett starkare stöd. Vi kan lite generellt beskriva dem som postmoderna. I huvudsak innebar det mindre traditionell undervisning och mindre fokus på faktakunskaper.

Övergripande skolfrågor

Något senare, herr talman, kom den digitala omställningen som med tiden alltmer har kommit att genomsyra skolsystemet. Inte minst har den inneburit minskad tillgång på fysiska läromedel för elever. De senaste tio åren har vi sett alltmer växande problem med den kraftigt ökade skärmtiden, som har en negativ påverkan på barns och ungdomars sömn, koncentrationsförmåga, kunskapsinhämtning, rörelse och psykiska hälsa.

Många av dessa förändringar är en konsekvens av politiska beslut, men inte alla. En del är också en följd av bredare samhällsförändringar såväl i Sverige som globalt. Men de har sammantaget fått en tydlig konsekvens: Svenska barn och ungdomar lär sig allt mindre i skolan. Det är konsekvensen av alla de förändringar som jag beskrev. De senaste Pisaresultaten visar detta svart på vitt.

Det vi nu bevittnar är inget mindre än en kunskapskollaps. Den viktigaste uppgiften för den regering och den riksdagsmajoritet vi har nu är att vända den förödande utvecklingen och höja kunskapsresultaten i vår svenska skola. Det är vår viktigaste uppgift vid sidan av att stärka Sveriges nationella säkerhet och få bukt med den organiserade brottsligheten.

Herr talman! De stora förändringarna för tre årtionden sedan innebar också en avreglering och en omfattande decentralisering av svensk skola. Konsekvensen av detta har blivit en frontalkrock med en av utbildningssystemets viktigaste grundpelare, nämligen likvärdigheten. Det säger egentligen sig självt. Det är ganska logiskt, om man tänker efter.

Flyttar man det finansiella huvudansvaret från staten till nästan 300 kommuner kommer också kommunerna att göra olika prioriteringar, fatta olika beslut och ha väldigt olika förutsättningar och varierande lokal kompetens.

En del kommer att satsa mer på skolan och en del kommer att satsa mindre på skolan. Och precis som i riksdagen är det olika politiska majoriteter i kommunerna, och de kan också skifta.

Herr talman! Alla de genomgripande skolreformerna för tre decennier sedan har med tiden kritiserats alltmer kraftfullt, inte minst av mitt eget parti Liberalerna. Kritiken har i stor utsträckning handlat om just sjunkande kunskapsresultat och bristande likvärdighet.

Många av dessa förändringar ses nu över, tack vare den nya regeringen, tack vare Tidöavtalet och tack vare Liberalerna. Det handlar om friskolesystemet, skolpengssystemet, den ytterst problematiska betygsinflationen, lärarutbildningen, insyn, ägarprövning, att skapa studiero och en hel del annat.

Från Liberalernas sida är vi beredda att gå mycket långt för att förändra den svenska skolan, återupprätta kunskapsskolan och höja läraryrkets status.

Samtidigt är det viktigt att slå fast, herr talman, att valfriheten i svensk skola inte ska avskaffas. Vi kommer inte att bidra till att flytta makten från föräldrar och elever till politiska byråkrater. Men vi kommer att strama upp regelverken, så att valfriheten och de val som elever och föräldrar gör ska leda till en god utbildning för alla och inte, som i dag, bli till ett lotteri för många. Vi måste återigen få en skola i världsklass.

Herr talman! Jag har den senaste veckan noterat att oppositionen försökt att skapa dimridåer kring frågan om offentlighetsprincipen vad gäller fristående skolor. Man har påstått att riksdagsmajoriteten kommer att rösta nej till att införa en offentlighetsprincip. Detta är inte sant. Det finns inget sådant lagförslag att ta ställning till.

Vad riksdagen röstar om i eftermiddag handlar om ett tillkännagivande i frågan. Men förra veckan kom Skolinformationsutredningen med sitt betänkande, där den här frågan tas upp. Utredningen ska nu gå på remiss. Därefter kommer den till Regeringskansliet för beredning i sedvanlig ordning. Det är helt enligt den ordning som vi har i Sveriges riksdag att utskottet och majoriteten då kan hänvisa till den process som pågår. Samma sak har hänt många gånger i riksdagen. Till exempel röstade Socialdemokraterna, när man satt i regering med Miljöpartiet, nej till både offentlighetsprincip och bemannade skolbibliotek med hänvisning till att frågorna bereddes i Regeringskansliet. Det är alltså inget konstigt med detta alls.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande skolfrågor

Herr talman! Skolan måste tillbaka till grunderna. Vi behöver mer ordning i klassrummet och mer ordning i skolsystemet. Vi behöver återupprätta en stark kunskapsskola med fokus på faktakunskaper och förmågor som att läsa, skriva och räkna. Vi behöver en trygg skola med tydliga förväntningar. Det är bra för alla och särskilt för de barn som behöver skolan mest.

Med detta vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Jag tror att det är viktigt att vi har lite perspektiv här.

Ledamoten Ådahl kan gå in på vilket lärosäte som helst i Sverige, oavsett om det är ett universitet eller en högskola. Om han går in där med ingångsvärdet att lärosätet inte verkar under akademisk frihet i dag tror jag att han befinner sig i någon sorts parallell omloppsbana runt det jordklot vi faktiskt lever på. Vi har en fri akademi i Sverige. Vi har fri forskning i Sverige. Liberalerna värnar denna ordning, precis som jag hoppas att alla partier i riksdagen värnar den ordningen.

Fru talman! Jag kan också konstatera en sak till. Politiken styr alltid den högre utbildningen genom de ekonomiska resurserna. Vi gör det i budgetpropositionen. Vi gjorde det häromdagen i en vårändringsbudget. Vi kommer att göra det i höst med en forskningspolitisk inriktningsproposition och så vidare. Det sker hela tiden, och det sker varje dag.

Samma sak gäller den svenska skolan. Vi har nu ökat stödet till just teknikutbildningar. Med Centerpartiets resonemang borde vi möjligen inte göra det. Men vi har valt att göra den prioriteringen eftersom vi anser att de utbildningarna är väldigt viktiga.

Man kommer aldrig ifrån att den högre utbildningen är ett samspel där våra lärosäten ska vara så fria som möjligt. Men i slutändan finns det också 7, 8, 9 eller 10 miljoner skattebetalare därute som ställer oss till ansvar för att vi ser till att vi allokerar resurser på ett sådant sätt att vi når de mål som vi i demokratisk ordning har fattat för den högre utbildningen.

Det här hänger ihop. Det går inte att frikoppla sektorer, där dessutom varje universitet är en myndighet, helt och hållet från all politik. Det är omöjligt att göra det. Samtidigt ska vi absolut inte ha en ordning där politiken bestämmer saker som är orimliga att möta för våra lärosäten. Det är ett ständigt samspel.

Jag hoppas att vi framöver kan fortsätta att utveckla svensk högre utbildning på sätt som gör att vi kommer att vinna ännu fler Nobelpris i framtiden.

(Applåder)

Fru talman! Apropå exemplet tror jag att Donald Trump mycket gärna skulle gå in och säga ett och annat om de nämnda lärosätena. Det är dock mycket riktigt att autonomin i USA är mycket stor, så han skulle ha föga framgång i detta.

Vad det här handlar om är snarare en diskussion om hur vår högre utbildning i ett vidare perspektiv ska se ut och fungera. Vår utbildningsminister har varit mycket tydlig med nödvändigheten av att stärka STEM-ämnena med en STEM-strategi så att vi får fler ingenjörer, stärker ingenjörsutbildningarna och så vidare. Den prioriteringen gjorde tyvärr inte de tidigare regeringarna. De prioriterade andra saker inom utbildningssektorn.

Ledamoten Anders Ådahl har förstås helt rätt i att Liberalerna och Centerpartiet ideologiskt står ganska nära varandra nu. Man bör dock notera, fru talman, att det inte alltid har varit så. Centerpartiet orienterade sig ju i liberal riktning för att nå mer urbana väljare någon gång på sent 1990-tal, medan Liberalerna har varit liberaler sedan liberalismen och partiväsendet föddes i Sverige.

När det gäller sammansättning av styrelser uppfattar jag det inte alls som någon sorts ingrepp i den fria akademin. Det finns regler för hur styrelsemedlemmar tillsätts på våra universitet och lärosäten. Dessa regler är bestämda av regeringen. Nu justerar man dem för att stärka kompetensen och säkerhetskunskapen i styrelserna. Detta görs efter tydliga påpekanden från våra rättsvårdande myndigheter, och det har därefter varit föremål för utredning. Jag ser inte alls några konstigheter i detta förfarande.

Fru talman! Jag lyssnade på detta långa resonemang och konstaterade att Camilla Hanséns parti har styrt Sverige åtta av de senaste tio åren. Varför hände ingenting? Hur har Miljöpartiet kunnat acceptera att den här utvecklingen har fortgått?

Om man bara satsar på kvantitet och den stora målsättningen är att så många som möjligt ska in i den högre utbildningen, då blir det mindre lärarledd undervisning. Så blir det ju om man inte samtidigt kompenserar lärosätena för den ökade kostnaden. Det viktigaste för oss är att ha en så hög kvalitet som möjligt.

Jag instämmer i analysen att detta är ett problem i Sverige. Det är ett problem att den lärarledda undervisningstiden - till exempel den tid en student får med sin handledare - är otillräcklig. Jag hoppas att vi i takt med att vi bekämpar inflationen, stärker den svenska ekonomin och produktiviteten i den och därmed förstärker våra möjligheter att investera mer i den högre utbildningen verkligen gör just det.

Liberalerna är ju det parti som i varje förhandling de senaste 30-40 åren har försökt att mjölka ut det där lilla extra till skola och utbildning. Det är ju vårt partis viktigaste fråga, och vi tar gladeligen hjälp av alla som vill bidra i detta arbete framöver.

Fru talman! Om vi talar om grundlagar kan vi börja med att konstatera att rätten för ministrar att skriva debattartiklar faktiskt är grundlagsskyddad, vilket jag hoppas att Miljöpartiet tar fasta på.

Självklart måste regeringsföreträdare, partiledare eller alla vi här inne kunna uttala oss i frågor om forskning även om vi inte just för dagen ska klubba den forskningspolitiska propositionen. Det gör vi ju bara en gång per mandatperiod, och det vore en torftig debatt om forskningen om vi inte kunde diskutera inriktningen för forskningen även de andra dagarna.

Jag skulle säga så här, fru talman: Jag stänger inga dörrar för en dikussion kring det som Camilla Hansén tar upp. Det ska dock sägas att det nu ligger ett uppdrag hos UKÄ, om jag inte minns fel, kring exempelvis den fria forskningen och hur den skyddas för forskare. Det uppdraget tror jag ska redovisas i maj, och sedan får vi se därefter också - det är väl lite av en övergripande bild och så vidare. Men jag välkomnar den diskussionen.

Fru talman! Det finns ett talesätt som lyder: "Som man frågar får man svar." Det kapslar möjligen in det här replikskiftet en aning.

Det är ju inte vi här som fattar beslut om enskilda kurser på lärosätena; det är jag övertygad om att Niklas Sigvardsson är helt medveten om. Men om det inom den högre utbildningen i Sverige relativt sett nästan blir neddragningar på tunga, dyra och långa utbildningar som är mycket viktiga för svensk tillväxt - inte minst utbildningar inom industri, verkstadsteknik, grön omställning och så vidare - samtidigt som det sker en väldigt kraftig ökning av kortare kurser där man kanske inte alltid kan se riktigt samma koppling till arbetsmarknaden tror jag att även Socialdemokraterna skulle uppfatta den utvecklingen som inte helt optimal.

Om vi lägger retoriken en aning åt sidan tycker jag alltså att man när man tittar på vårt utbildningssystem måste kunna föra en politisk diskussion kring frågan om dimensionering och så vidare av utbildningarna - och det tycker jag gäller över egentligen hela linjen, alltså från de yngsta åldrarna ända upp till universiteten. Men sedan har vi ju fria lärosäten, och utifrån de riktlinjer och budgetallokeringar som görs bestämmer de självklart själva över utbildningen, kursinnehåll och sådana saker. Jag tror alltså inte att Niklas Sigvardsson egentligen ska behöva vara så orolig.

Fru talman! Jag uppskattar att Niklas Sigvardsson är så pass ödmjuk att han konstaterar att ledamoten Malm får resonera "på sitt sätt". Det är mycket bra. Jag uppskattar verkligen det.

Det är väl så här, fru talman: Vi har under ett antal år haft en diskussion om exempelvis dimensionering av den svenska gymnasieskolan. Man har diskuterat behovet av att fler läser till exempel yrkesinriktade program och att det innebär att lite färre kommer att läsa teoretiska program. Det är klart att man även när det gäller den högre utbildningen måste kunna föra en diskussion kring exempelvis dimensionering. Det kan handla om kurser som är lite längre, om kortare kurser eller om att man från politiskt håll - kanske i en forskningsproposition eller på annat sätt - vill staka ut en färdriktning för att man vill prioritera vissa forskningsområden lite mer och så vidare.

Jag uppfattar att det Mats Persson vill är att ha en sådan diskussion därför att han ser en risk i utvecklingen under de senaste åren, det vill säga att vissa utbildningsgrenar - särskilt teknikutbildningarna, som är väldigt viktiga för Sverige och ofta ganska dyra när det gäller labb, lärarledd undervisning och annat - riskerar att falla ut negativt på totalen, så att säga. Det är lite så jag uppfattar det.

Jag välkomnar den diskussionen. Jag tycker att den är lika viktig för den högre utbildningen som för gymnasieskolan. I övrigt får väl var och en själv svara för vad man säger. Den som väljer att använda ord som hobbykaraktär kan väl göra det. Jag använder i alla fall inte det uttrycket, men vilka ord man använder står det var och en fritt att välja.

Fru talman! Vi ska nu debattera utbildningsutskottets betänkande om högskolan.

Fria och självständiga universitet är en hörnsten i det demokratiska samhället. Den som fritt får söka kunskap kommer också att fördjupa sig och bidra till både sin egen och samhällets utveckling och bildning.

Många av dagens samhällsproblem kommer att kräva mer kunskap och forskning för att vi ska kunna lösa dem. Det gäller till exempel hur man kan bota svåra sjukdomar och hur vi kan få fram vaccin och mediciner, möta klimatkrisen och få fram mer näring i livsmedel men också hur vi kan tackla sociala utmaningar såsom kriminalitet, psykisk ohälsa och barns inlärning, till exempel. Här finns en nyttoaspekt för samhället och möjligheten att skapa bättre liv för miljarder människor. Det kan handla om allt från att lindra smärta vid sjukdom till att ge barn möjlighet till en bättre skolgång.

Forskning, vetenskap, kunskap och fakta är också centralt för att vi ska kunna bli mer resistenta mot konspirationsteorier, desinformation och självutnämnda experter och lycksökare på Youtube i största allmänhet. Kunskap stärker samhällets motståndskraft. En folkmassa som är välutbildad blir svårare för en demagog att hetsa. En grupp som är välutbildad blir svårare för en ideolog att manipulera och lura med enkla lösningar.

Den fria akademin är en förutsättning för ett liberalt samhälle, för ett öppet samhälle och för att Sverige ska vara en framgångsrik industri- och välfärdsnation. Sverige är ett litet land men har höga ambitioner inom utbildning och forskning. Vi är, för att använda ett engelskt uttryck, ett small and smart country. Därför måste vi också prioritera smart.

Fru talman! Regeringen gör stora satsningar för att främja svensk innovationskraft och tillväxt, inte minst genom att satsa på STEM-fälten, alltså naturvetenskap, teknik och ingenjörsvetenskap. Under de kommande åren görs riktade satsningar för fler undervisningstimmar på tekniska utbildningar.

Vi möter industrins och sjukvårdens kompetensbehov genom att det utbildas fler sjuksköterskor och ingenjörer. Det genomförs också satsningar på forskning och utbildning inom samhällsviktiga områden såsom cybersäkerhet, batteriteknik, 6G och så vidare.

I vårändringsbudgeten görs också satsningar på andra delar av utbildningssystemet, inte minst på regionala yrkesvuxutbildningar. Också i de instanser som leder upp till högskolan, nämligen grundskolan och gymnasiet, städar regeringen upp. Det är helt nödvändigt att göra detta. Vi ska ha en skola som i de yngre åldrarna återgår till grunderna.

Mitt parti Liberalerna är också för att återreglera svensk skola och göra upp med new public managements målstyrning. 1990-talets kommunalisering och flera andra förändringar har varit djupt skadliga för svenskt skolväsen, vilket också har drabbat den högre utbildningen eftersom elevernas kunskapsinhämtning försämrats.

Även på högskolor och universitet måste vi höja kvaliteten. Excellens inom forskning lägger grunden för vårt välstånd, och det finns ett egenvärde i att Sverige är med och bidrar till lösningar på mänsklighetens stora utmaningar.

Fler utländska forskare måste komma till och även stanna i Sverige och bidra med sina kunskaper. Därför har en utredare fått i uppdrag att lämna förslag på åtgärder som förbättrar möjligheterna att attrahera och behålla utländska doktorander och forskare i Sverige. Syftet är bland annat att stärka vår konkurrenskraft som forsknings- och innovationsnation.

Detta, fru talman, sker i en omvärld som blir alltmer osäker. Antagonistiska aktörer vill Sverige illa. Detta konstaterar Säkerhetspolisen såväl som den militära underrättelsetjänsten och även Totalförsvarets forskningsinstitut, som också bedömer att lärosätena är sårbara.

Regeringen lät förra året en utredare se över hur universitetens och högskolornas kompetens i säkerhetsfrågor kan öka. Han lämnade sitt förslag i januari i år och pekar där på stora brister. Därför har regeringen för en dryg månad sedan gett uppdrag till nomineringspersonerna - det som vanligt folk kallar valberedningar - att beakta att det finns kompetens i säkerhetsfrågor i universitetsstyrelserna. Detta är mycket viktigt.

Vi måste inse allvaret, fru talman, i att stater som Ryssland, Kina och Iran ser svenska lärosäten - våra universitet och högskolor - som viktiga mål för informationsinhämtning och även i vissa fall som föremål för sabotage.

Avslutningsvis, fru talman, hänger den utbildningskedja som löper från förskolan upp till universiteten ihop. Om barn i de yngre åldrarna inte utvecklas och får tillräckliga kunskaper sänks kvaliteten längre fram i kedjan.

Pisamätningen handlar om elever på högstadiet, medan Pirls handlar om mellanstadiet. Den kunskapskollaps vi bevittnade i den senaste Pisamätningen indikerar mycket stora utmaningar framöver också för våra universitet och högskolor. Därför måste vi förmå att se nödvändigheten av satsningar på kvalitet och excellens i den högre utbildningen men också stora satsningar på baskunskaper och studiero i de yngre åldrarna.

Med dessa ord vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret. Jag har en uppföljande fråga. Det pågår nu inom EU en diskussion om att omvärdera Europeiska centralbankens riktlinjer för etiska investeringar. I nuläget klassas vapeninvesteringar som icke hållbara investeringar.

Vi har en liknande utmaning i Sverige, där både Miljömärkning Sverige AB och Pensionsmyndigheten i sina riktlinjer klassar just investeringar i vapen som icke hållbara investeringar.

Nu ansvarar inte försvarsministern för dessa verksamheter, ska påpekas. Men anser försvarsministern mer generellt att det är en rimlig syn på vapeninvesteringar?

Fru talman! Jag har en fråga till försvarsminister Pål Jonson. Ukraina är nu i desperat behov av ammunition, särskilt, och av utrustning och vapen för att vinna kriget mot Ryssland.

Europeiska unionen har lovat att förse Ukraina med 1 miljon artillerigranater. Detta löfte utstakades för ett år sedan. Nu har endast en tredjedel levererats, och detta dessutom alldeles för sent.

Det produceras inte tillräckligt med försvarsmateriel inom EU eller Sverige. Ukraina blir lidande såväl som våra egna säkerhetsintressen. Samtidigt har Nordkorea, för att nämna ett exempel, skickat uppemot 3 miljoner artillerigranater till den ryska imperialistiska sidan. Vi ligger efter.

Vad kan Sverige göra för att snabba på produktionen och försändelserna av, särskilt, ammunition till Ukraina?

Herr talman! Jag har inte sett någon diktatur som vill bli medlem i Nato. Turkiet är Natomedlem sedan 1950-talet. Jag har inte sett något stort intresse från odemokratiska stater att bli medlemmar i Nato. Det som jag har sett intresse för under de senaste åren är att Sverige och Finland blir medlemmar i Nato. Jag förhåller mig till en något gammaldags uppfattning, kan man tycka när man följer det svenska offentliga samtalet ibland, att Sverige faktiskt fortfarande är en demokrati. Det är jag övertygad om att Emma Berginger också instämmer i.

Jag ser därför inte att risken är särskilt stor att en massa diktaturer plötsligt kommer att släppas in i Natofamiljen.

(Applåder)

Den utrikespolitiska debatten var härmed avslutad.

Herr talman! Först och främst vill jag säga att jag känner mig väldigt trygg med den deklaration som utrikesministern läste upp tidigare i dag. Det finns tydliga skrivningar där, och vi har fortfarande en rad verktyg i vår verktygslåda som står till buds för vår dialog och även, när så krävs, kritik mot andra stater. Vi har vårt medlemskap i FN, vi har vårt medlemskap i Europeiska unionen, vi har vår utrikespolitik, vi har vår diplomatiska apparat, vi har fria medier där frågor kan adresseras och så vidare. Miljöpartiet får det att låta som att det är just Nato som är det specifika organet för att adressera denna typ av frågor.

Det som är viktigt med Natomedlemskapet är säkerheten i vårt närområde. Det är skyddet för Sverige och skyddet för de baltiska staterna, som bara har 1, 2 respektive 3 miljoner invånare, om de blir anfallna av hela det ryska krigsmaskineriet.

Jag tycker att det är olyckligt att man ställer dessa frågor mot varandra. Vi behöver Natomedlemskapet för vår trygghet och för vår säkerhet.

Sedan handlar det inte bara om Turkiet och om Ungern. Det kan finnas även andra länder där Sverige ser att det finns brister. Då har vi upparbetade kanaler och mekanismer för det. Vi har hela utrikespolitiken. Ibland används bistånds- eller handelspolitiken.

Miljöpartiet talar själva om att man måste se sektorsövergripande och bredare på dessa begrepp. I denna del instämmer jag i detta.

Herr talman! Självklart är det så som Håkan Svenneling beskriver det. Samtidigt är Turkiet, trots sina tillkortakommanden, en partner i andra sammanhang för Sverige. Vi behöver Turkiet för att till exempel svenska gängkriminella ska kunna ställas inför rätta där. Vi behöver kontakter med många länder i världen, även underrättelsemässigt, eftersom terrorismen i dag, särskilt den jihadistiska, är global på olika sätt.

Men när det handlar om rättssäkerheten för svenskar är det självklart så att Sverige är en rättsstat.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag säga att Vänsterpartiet nu riktar kritik mot Liberalerna vad gäller Turkiet och Natoprocessen. Viss kritik kan även riktas mot Vänsterpartiet, som uttryckligen använde den kurdiska frågan för att sabotera vårt Natomedlemskap genom att vifta med flaggor och annat, vilket skapade stora problem för Sverige i dialogen för att kunna bli medlem.

(Applåder)

Herr talman! Tack så mycket, Håkan Svenneling, för de vänliga orden inledningsvis! Jag tror att vi är många, betydligt fler än talmannen och jag själv, som när ett historieintresse.

För mig och oss i Liberalerna är Natomedlemskapet oerhört viktigt eftersom det handlar om säkerheten i vårt närområde och i Östersjöregionen och vad vi kan göra. Sedan har vi en rad synpunkter på andra länder. Vi kan ha synpunkter på demokratiska stater, och vi har givetvis särskilt synpunkter på auktoritära och odemokratiska stater. Vi har många verktyg för att föra fram synpunkter. Jag ser framför mig att Sverige som en aktiv medlem i Nato också kan diskutera frågor där, om det rör Nato på det sättet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt med anledning av Sveriges medlemskap i Nato

Annars har vi vår utrikespolitik, vår diplomati, vårt MR-arbete och så vidare. Om det finns fog för att kritisera Turkiet, vilket jag tycker att det finns i många frågor, ska vi självklart fortsätta att göra det. Det gäller inte bara frågan om kurderna utan också en rad andra frågor.