Mauricio Rojas

Fru talman! Venezuela befinner sig mitt i en avgörande kamp för friheten och demokratin. Vid presidentvalet den 28 juli vann den demokratiska oppositionens kandidat Edmundo González en överväldigande seger mot den sittande presidenten Nicolás Maduro. De olika internationella organisationer som granskat valresultatet har bekräftat oppositionens klara seger och fördömt regeringens plumpa försök att förfuska det venezuelanska folkets vilja.

I detta sammanhang vill jag fråga utrikesministern om den svenska regeringens insatser i syfte att stödja Venezuelas folk i kampen för att återfå både friheten och demokratin.

Fru talman! Ledamoten verkar inte förstå att samma orsak som gjorde att ni inte ändrade dagersättningen under sju år i regeringsställning också är orsaken till att vi gör det vi gör i dag. Trots att ledamotens parti satt i regeringen under så lång tid tycks hon inte ha funderat på varför man inte gjorde det man nu föreslår och tycker är jätteviktigt, nämligen att höja dagersättningen. Man satt sju år i regeringen, och nu frågar man helt oskyldigt varför vi gör det vi gör.

Då borde man fundera över varför man sitter i en regering. Och man borde fundera, fru talman, över ansvaret för det som har hänt. Det är det allra viktigaste. Om man inte funderar på det och om man inte fattar vad som har hänt med Sverige och varför Sverigedemokraterna finns i denna riksdag kommer man aldrig att kunna föreslå en politik som fungerar för alla i detta land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade levnads-villkor för utlänningar med tillfälligt skydd

Det är jätteviktigt att man är självkritisk. Vi är självkritiska. När vi föreslog allt det vi föreslog för 20 år sedan misslyckades vi med att övertyga de andra partierna. Det var ett stort politiskt misslyckande från vår sida. Vi tar ansvar för det. Att de andra inte säger ett ord om detta är inte klädsamt. Det är inte humant. Det är inte ärligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade levnads-villkor för utlänningar med tillfälligt skydd

Fru talman! Det skulle vara klädsamt om andra partier funderade på det egna ansvaret för det som har inträffat, det som tvingar oss att förändra både migrations- och integrationspolitiken. Miljöpartiets ansvar, men inte bara Miljöpartiets, är mycket stort i det avseendet. Ni ville inte se det som höll på att hända.

I dag står vi här och betalar priset för det. Hela Sverige betalar priset: konflikter, spänningar, dåliga villkor för alla och brottslighet - men inte minst också ett parti som växer på grund av er strutsmentalitet att inte vilja se detta, nämligen Sverigedemokraterna. Det var ni som gjorde det möjligt för ett sådant parti, som protesterade mot er strutsmentalitet, att växa. Det vore bra om ni började tänka på det.

Ledamoten frågade om de tolv månaderna. Och det handlar inte bara om dem; vi kan ta dagersättningen direkt. Vi skulle kunna höja den, och då skulle mycket av detta förändras. Men då undrar jag: När ni satt i regering med Socialdemokraterna, vilket ni gjorde under sju år om jag inte minns fel, varför ändrade ni inte på detta? Glömde ni humaniteten och allt det ni säger just nu?

Ni hade en möjlighet. Ni satt i regeringen under lång tid, många år efter att man hade beslutat denna mycket låga nivå på dagersättningen. Ni gjorde ingenting då. Kan du förklara varför? Om du gör det kan du också förstå varför vi föreslår det vi föreslår i dag.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag får påminna om att vi tilltalar varandra med för- och efternamn och inte med "du".)

Fru talman! Den proposition som vi debatterar i dag handlar om en exceptionell situation förorsakad av Rysslands lagvidriga invasion av Ukraina i februari 2022. Det var anledningen till att EU:s massflyktsdirektiv från 2001 för första gången aktiverades genom ett beslut av Europeiska rådet den 4 mars 2022.

Det ryska invasionskrigets brutalitet och behovet av att tillfälligt ta emot ukrainare som söker skydd i Europeiska unionen har tyvärr inte minskat sedan dess. Därför har rådet förlängt massflyktsdirektivet tre gånger. Senast skedde det den 13 juni 2024, det vill säga efter regeringens överlämnande av denna proposition till riksdagen den 23 maj 2024.

Det gör att de personer som har kommit från Ukraina och har haft ett uppehållstillstånd med tillfälligt skydd i minst två år nu kan folkbokföras hos Skatteverket och betraktas som bosatta i landet, med alla de rättigheter som normalt sett tillkommer de personer som är lagligt bosatta i Sverige.

Redan under juni och juli innevarande år ansökte drygt 13 000 ukrainare om att bli folkbokförda. Allt tyder på att den siffran kommer att fortsätta att öka under de påföljande månaderna, särskilt med tanke på att nästan 50 000 ukrainare sökte skydd i Sverige mellan mars och oktober 2022 och att drygt 30 000 av dessa har ansökt om förlängt uppehållstillstånd under 2024.

Dessa omständigheter gör att det råder stor osäkerhet om hur många personer som kommer att beröras av den proposition som vi avhandlar i dag. Dessutom har vi ett kontinuerligt inflöde av nya ukrainska medborgare som söker skydd hos oss genom massflyktsdirektivet. Mellan januari och augusti 2024 sökte 7 821 ukrainare skydd i Sverige, men läget i Ukraina är så pass allvarligt och oförutsägbart att det kan bli betydligt fler skyddssökande framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade levnads-villkor för utlänningar med tillfälligt skydd

Dessutom är det tyvärr inte helt otänkbart att andra krissituationer i vårt närområde tvingar fram nya beslut om att aktivera massflyktsdirektivet. Det gör att behovet av att reformera det nuvarande regelverket är lika stort som det var före Europeiska rådets beslut från juni 2024 om att förlänga massflyktsdirektivet.

Det måste skapas bättre villkor för dem som kommer till oss, men det måste göras utan att frångå själva grunden för deras uppehållstillstånd, nämligen att det handlar om ett tillfälligt skydd och inte om en mer permanent form av bosättning i Sverige.

Fru talman! Det är viktigt att påpeka att vi befinner oss mitt i en process av betydande migrationspolitiska förändringar som kommer att leda till en helt ny ordning på området. Inriktningen på det arbetet är viktig att känna till för att fullt ut förstå innehållet i nuvarande proposition, inte minst med anledning av tillgången till de så kallade bosättningsbaserade förmånerna.

I dag får en person med uppehållstillstånd tillgång till dessa förmåner näst intill på en gång, men som bekant pågår numera ett arbete som syftar till att få fram ett regelverk baserat på en successiv kvalificering till dessa förmåner eller rättigheter. Det medför en avgörande skillnad jämfört med i dag. Den tidigare orimliga och kontraproduktiva ordningen kommer att ersättas med en rättighetstrappa, där den invandrade personens egna integrationsinsatser kommer att få en central betydelse för vilka förmåner eller rättigheter han eller hon får tillgång till.

Fru talman! En vanligt förekommande slogan i arbetarrörelsens ungdom var "Gör din plikt - kräv din rätt!". Det kan sägas vara devisen för denna nya integrationspolitiska ordning, som skapar en adekvat balans mellan plikter och rättigheter samt starka incitament att satsa på en snabb integration i det svenska samhället. Detaljerna om detta kommer vi att få tillfälle att återkomma till framöver, men det är viktigt att nämna denna nya inriktning i denna kontext för att förstå den nuvarande propositionens mening i frågan om de bosättningsbaserade förmånerna.

Fru talman! Vissa partier, som Vänsterpartiet och Miljöpartiet, håller fortfarande fast vid tanken att alla rättigheter ska vara tillgängliga från första början. Eller för att säga det på ett annat sätt: Rätten ska inte bara komma före plikten, utan den ska komma oavsett plikternas uppfyllande.

Det här är i princip samma partier som vill att invandringen ska återgå till de okontrollerade nivåer som rådde innan nuvarande regering började genomföra det migrationspolitiska paradigmskiftet - det paradigmskifte som vi har diskuterat ett flertal gånger i denna kammare och som samlar en stor riksdagsmajoritet, inklusive Socialdemokraterna, bakom sig.

Det är samma partier som kräver fullständiga rättigheter från dag ett som vill att föreliggande proposition avslås. Det är inte det minsta förvånande med tanke på att några av dessa partier föreslår en regularisering av alla personer som har befunnit sig i Sverige en viss tid, även om de från början till slut har vistats helt illegalt i vårt land. Dessa partier vill dessutom återgå till de migrationspolitiska bestämmelser som gällde fram till 2016, med permanent uppehållstillstånd som huvudregel, och avskaffa transportörsansvaret, ge asylsökarvisum till alla som vill komma till Sverige och söka asyl, utöka rätten till familjeåterförening med mera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade levnads-villkor för utlänningar med tillfälligt skydd

Denna väg, det vill säga i princip fri invandring med fullständiga rättigheter, skulle leda inte bara till en mycket stor invandring, som vi inte kan hantera och som väldigt få skulle uppfatta som legitim eller acceptabel, utan även till att de mycket stora integrations- och segregationsproblem som vi har i dag skulle växa exponentiellt.

Fru talman! Detta är definitivt inte vägen till en mer human invandringspolitik utan till att motståndet mot invandring i alla dess former växer och till att än allvarligare sociala spänningar och konflikter får fotfäste i vårt land.

Liberalerna är positiva till både invandring och mångfald och ser därför ett stort behov av att bekämpa dagens växande utanförskap och separatistiska tendenser samt att skapa villkor för en hållbar integration av både gamla och nya invandrare. Det förutsätter en ny migrations- och integrationspolitisk ordning med tydliga krav på dem som kommer till oss och starka integrationsincitament. Men i dag räcker det inte med det. Efter mer än två ur integrationssynvinkel förlorade decennier har också en mycket stram migrationspolitik blivit en absolut nödvändighet.

Fru talman! För drygt 20 år sedan föreslog Liberalerna en radikalt annorlunda integrationspolitik i syfte att parera det redan då växande utanförskapet bland betydande invandrargrupper. Det var vår bestämda åsikt att detta var det enda sätt som gjorde det möjligt att bedriva en generös migrationspolitik. Dock var det inte många som då var villiga att erkänna och än mindre åtgärda det integrationshaveri som var på väg att inträffa.

Vi hade rätt. Men vi fick inte rätt, och det är det som är avgörande i politiken.

I dag betalar vi alla priset för den strutsmentalitet som på den tiden präglade migrations- och integrationsdebatten. Nu är vi tvungna att både förändra grunderna för integrationspolitiken och, åtminstone under en viss tid, strama åt migrationspolitiken. Detta är en central del av vårt nuvarande regeringssamarbete och en avgörande insats för Sveriges framtid. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Det handlar inte om missbruk. Det handlar om en regering som inte gjorde det som lagen säger att en regering ska göra.

Enligt rapporten visar granskningen att den regering som Miljöpartiet satt i inte prioriterade återkallelse i sin styrning av myndigheten.

Det låter på ledamoten som att de inget visste och att det är bra att det kommer en rapport så att de får veta det. Tänk om myndigheter i regel skulle svara på det viset: Vi visste inte att det begicks brott. Men nu har vi fått en rapport, så nästa gång blir det bättre.

Det är inte seriöst, herr talman. Jag hoppas att ledamoten, som jag respekterar mycket för hennes insatser i kammaren, säger något vettigt om rapporten.

Herr talman! När jag hörde vad ledamoten Hirvonen sa i sitt anförande och i replikskiftena undrade jag vad det är vi diskuterar i dag. Vi diskuterar en rapport som handlar om politiskt ansvar för att hundratals miljoner kronor utbetalats felaktigt och för att tiotusentals personer har kunnat bo i Sverige utan att ha rätt till det.

I stället för att ta ansvar som ett regeringsparti, som Miljöpartiet var under dessa år, försöker sig ledamoten på ett trolleritrick. Hon försöker att prata om något annat - om Tidöavtalet och om ditt och datt - och ställa frågor om det.

Jag tror inte att det här är bra, herr talman. Man måste ta sitt politiska ansvar fullt ut. Det är vad ett före detta - och kanske blivande - regeringsparti borde göra. Detta är inte rätt mot väljarna eller medborgarna. Det är inte rätt mot alla de personer som inte fick del av de resurser som under denna tid felaktigt betalades ut till personer som var här i Sverige utan att ha rätt till det. Detta är inte att ta ansvar för en reglerad invandringspolitik. Det underminerar tilliten till myndigheterna.

Jag hoppas, herr talman, att ledamoten tar sitt ansvar och svarar på det som denna rapport grundar sig på.

Herr talman! I sin rapport Systemet för återkallelser av uppehållstillstånd konstaterar Riksrevisionen att regelverket för återkallelser av uppehållstillstånd inte tillämpas som det var tänkt.

När till exempel en person med permanent uppehållstillstånd i Sverige flyttar varaktigt från landet ska Migrationsverket återkalla uppehållstillståndet. Trots det hade 9 000 personer kvar sina permanenta uppehållstillstånd i slutet av 2020 fast de registrerats som utflyttade från Sverige 2019 eller tidigare. Läget var mycket sämre 2018 och 2019, då mellan 14 000 och 16 000 personer befann sig i denna situation och kunde fortsätta att få ekonomiskt bistånd, barnbidrag, föräldrapenning och andra bosättningsbaserade förmåner som de inte hade rätt till.

I detta sammanhang kan det vara relevant att påpeka att ett permanent uppehållstillstånd enligt utlänningslagen ska återkallas om personen inte längre är bosatt i Sverige. Det handlar alltså om något som myndigheterna är förpliktade att göra, inte som i andra fall då utlänningslagen i stället använder verbet "får".

Herr talman! Riksrevisionens analys visar också att 1 700 personer som var folkbokförda i Sverige och hade uppehållstillstånd för arbete helt saknade registrerade arbetsinkomster år 2020 utan att tillståndet återkallades. Ytterligare 2 800 personer med uppehållstillstånd för studier saknade registrering för någon form av studier i Sverige. Det innebär att nästan vart tionde arbetstillstånd och vart fjärde studerandetillstånd kan ifrågasättas.

Dessa siffror är också försiktiga skattningar. Som Riksrevisionen påpekar finns det även ytterligare skäl till återkallelser som inte täcks av registerdata och som därför inte omfattas av skattningen.

Herr talman! Det handlar om en allvarlig underlåtenhet att göra det som enligt lagen borde ha gjorts. Det handlar om en försummelse som är symtomatisk för ett oacceptabelt sätt att hantera migrationsfrågorna. Det underminerar trovärdigheten i hela vår reglerade invandringspolitik.

Hur kunde detta ske? Vem bär ansvaret för detta fullständiga haveri vad gäller att följa de regler som normerar rätten att uppehålla sig i Sverige?

Herr talman! Riksrevisionens rapport är kristallklar i detta avseende. Enligt Riksrevisionen är en viktig förklaring till de nämnda bristerna att återkallelser har haft en låg prioritet hos både regeringen och Migrationsverket. Mellan åren 2013 och 2022 gav regeringen inte Migrationsverket några mål, uppdrag eller återrapporteringskrav rörande återkallelser. Det vill säga, i klartext: Regeringen brydde sig inte alls om detta.

Så här står det att läsa i rapporten:

"Granskningen visar att regeringen inte har prioriterat återkallelser i sin styrning av myndigheten. Det är en viktig förklaring till att även Migrationsverkets ledning har prioriterat ned verksamheten i sin interna styrning. Till exempel ingår återkallelseärendena inte i myndighetens interna produktionsmål och resursfördelning."

Trots detta så graverande konstaterande hävdar Socialdemokraterna, som hade regeringsansvaret mellan 2014 och 2022, att det var de som drev igenom ett historiskt migrationspolitiskt paradigmskifte. Detta påstående rimmar mycket illa med de allvarliga försummelser som Riksrevisionen har kartlagt. Socialdemokraterna har alltså en hel del att förklara i detta sammanhang.

Herr talman! Den allvarliga politiska försummelse som Riksrevisionen har konstaterat, plus andra brister i detta sammanhang, har kostat skattebetalarna ansenliga summor.

Granskningen visar på felaktiga utbetalningar från statliga myndigheter och kommuner på upp till 430 miljoner kronor under perioden 2013-2020. Utbetalningarna har gått dels till personer vars uppehållstillstånd har återkallats, dels till personer som varaktigt flyttat från landet utan att deras permanenta uppehållstillstånd har återkallats. Det direkta felet ligger hos Migrationsverket och de utbetalande myndigheterna, men i grunden finns det ett fundamentalt politiskt ansvar, en bristande politisk vilja från regeringens sida att ta itu med denna fråga.

Men det finns något ännu viktigare som uppmärksammas i rapporten. Enligt Riksrevisionen är de felaktiga utbetalningarna ett symtom på en vidare problematik med bristande kontroller av vilka som omfattas av de svenska socialförsäkringarna. Det är inte att värna välfärden för det svenska folket.

Herr talman! Nu har vi en regering som tar dessa frågor på allvar, och därför har Migrationsverket i sina regleringsbrev fått i uppdrag att prioritera ärenden om återkallelse av uppehållstillstånd. Det är ett paradigmskifte på riktigt som kommer att återställa trovärdigheten i vårt reglerade invandringssystem och dessutom spara en hel del resurser som behövs till skolan, sjukvården och rättsväsendet.

Resultatet av denna ändrade inställning har varit mycket påtagligt. År 2022 återkallades drygt 4 800 uppehållstillstånd. År 2023 återkallades närmare 11 000 uppehållstillstånd för personer som inte längre uppfyllde kraven. Från 4 800 till 11 000, herr talman - det är ett paradigmskifte på riktigt.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Nima Gholam Ali Pour (SD) och Magnus Resare (M).

Fru talman! Att bli svensk medborgare innebär att man fullt ut och på ett oåterkalleligt sätt blir en del av vår nationella gemenskap. Det är det finaste Sverige kan ge en utlänning, men det är också förpliktande. Man får rättigheter men också skyldigheter.

Det måste finnas en bra balans mellan det ena och det andra. Så har tyvärr inte varit fallet hittills. Därför är jag glad över att vara med i det parlamentariska underlaget för en regering vars arbete inriktas mot att återställa balansen och uppvärdera det svenska medborgarskapets dignitet.

Fru talman! Att inte ställa höga krav för att man ska kunna få bli svensk medborgare devalverar inte bara medborgarskapets betydelse utan även betydelsen av att vara med i en ödesgemenskap som till syvende och sist kan kräva allt från oss.

Liberalerna har länge arbetat för att höja medborgarskapets status, till exempel genom att ställa ett språkkrav för att man ska kunna få bli svensk medborgare. När vi framställde detta tämligen minimala krav blev vi, som bekant, stämplade som främlingsfientliga och mycket mer.

Sverige har förlorat årtionden tack vare motståndet mot denna och andra viktiga åtgärder syftande till att stärka medborgarskapets värde och delaktigheten i samhällsgemenskapen. Resultaten är, som vi vet, en enorm splittring och ett förödande utanförskap.

Men tiderna förändras, och nu finns det i denna kammare en bastant majoritet för detta språkkrav och likaså för andra krav gällande de personer som vill bli svenska medborgare.

Vi vill gärna gå längre i detta avseende och ställa krav på kunskaper i hur Sverige fungerar och om de grundläggande värden som utgör fundamentet för vår fria, demokratiska och jämställda samhällsgemenskap. Vi vill också, enligt Tidöavtalet, se en längre vistelsetid, ett hederligt levnadssätt och ett försörjningskrav som villkor för att man ska kunna få bli svensk medborgare.

Det är inga extrema krav utan normaltillståndet i en stor majoritet av länderna runt om i världen.

Fru talman! Vi vill gärna att medborgarskapet ska ses som både en sporre till och ett bevis på en lyckad integration, det vill säga som en slutstation i en integrationsprocess som går via olika etapper, som på ett balanserat sätt ger tillgång till allt fler rättigheter men också ställer allt högre krav på den person som fullt ut vill ingå i den svenska samhällsgemenskapen.

Den proposition som vi debatterar i dag är en del av det viktiga arbete som regeringen bedriver för att stärka det svenska medborgarskapets ställning.

Så är det i två avseenden.

För det första föreslår regeringen att unga personer som är skäligen misstänkta eller dömda för viss brottslighet, som utgör ett hot mot Sveriges säkerhet eller allmän säkerhet eller som har en anknytning till vissa grupper och organisationer inte ska kunna förvärva svenskt medborgarskap genom anmälan, det vill säga på ett praktiskt taget ovillkorat sätt.

De nya bestämmelserna i lagen om svenskt medborgarskap föreslås med vissa undantag gälla för alla som har fyllt 15 år. Det skulle förhindra att det som hände med den 17-årige pojke från Armenien som sköt ihjäl trebarnspappan och ordningsvakten Fredrik Andersson på ett gym och ändå fick bli svensk medborgare skulle upprepas.

För det andra föreslår regeringen ändringar i reglerna om befrielse från svenskt medborgarskap. Ändringarna innebär ett förstärkt skydd för barn och vuxna som befinner sig i en utsatt situation. Ingen ska mot sin vilja, till exempel på grund av att han eller hon lever i en hederskontext, tvingas avsäga sig sitt svenska medborgarskap.

Fru talman! Det handlar om högst rimliga förslag, som Liberalerna givetvis ställer sig bakom. Oppositionen visar i detta avseende samma splittring som vi numera är vana vid. Socialdemokraterna ställer sig bakom regeringens förslag, och så gör också Centerpartiet. Men de gör det lite i smyg och har valt att inte delta i denna debatt. Det kan fortfarande rättas till om någon ledamot från Socialdemokraterna eller Centerpartiet skulle vilja det.

Miljöpartiet och framför allt Vänsterpartiet ställer sig vid sidan av riksdagsmajoriteten i dessa frågor. Det är inget nytt under solen, med andra ord.

Sist men inte minst, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Herr talman! I slutet av kammardebatten den 17 april 2024 gjorde Miljöpartiets ledamot Mats Berglund ett gripande inlägg om den stora baltiska invandringen som skedde för 80 år sedan. Då kom det ungefär 40 000 baltiska flyktingar till vårt land, av vilka kring 30 000 stannade i Sverige. Det var den i särklass största utomnordiska invandring som någonsin registrerats i svensk historia.

Ledamoten Berglund är barn till en av dessa tiotusentals flyktingar som lämnade sitt hemland inför sovjetstyrkornas offensiv mot Nazityskland 1944. Hans då fyraåriga mamma samt två av hennes systrar var med på den farofyllda resan över Östersjön mot Sverige. Minnet av den terrorregim som Sovjetunionen upprättade vid ockupationen av de baltiska republikerna 1939-1940 var skrämmande nog för att föranleda en formlig massflykt från Estland, Lettland och Litauen.

I Sverige var inte alla glada över att balterna sökte sig hit. Till exempel ville Sveriges kommunistiska parti helt enkelt utvisa alla 30 000 balter till Stalins terrorvälde. Jag vet inte om Vänsterpartiet någonsin har bett om ursäkt för vad partiet ville göra med balterna när det hette Sveriges kommunistiska parti, men om det inte är så vore det hög tid att göra det nu.

Herr talman! Med tanke på dagens integrationsproblem kan det vara intressant att reflektera ett ögonblick över denna invandring, som i dag uppfattas som mycket lyckad ur integrationssynvinkel. I det avseendet kan man påpeka, som historikern Maija Runcis har gjort, att balternas framgångsrika integration har osynliggjort gruppen och att vi på det viset har förlorat en viktig migrationspolitisk referenspunkt.

Till att börja med är det värt att påminna om att det på den tiden rådde en oförblommerad assimilationspolitik som skulle krocka med balternas vilja att upprätthålla en egen identitet och bevara sitt kulturarv, inte minst inför det sovjetiska hotet att utplåna balternas nationella särart. Viljan att gå en egen integrationsväg ogillades starkt i ett Sverige där den etnisk-kulturella homogeniteten betraktades som en självklarhet.

Särskilt provocerande var balternas och i synnerhet den största flyktinggruppens, esternas, anspråk på att kunna ha skolor där deras språkliga och identitetsmässiga arv bevarades. Välkänd är en ledare i Dagens Nyheter från den 3 juli 1945 där följande kan läsas: De balter som vill stanna här får finna sig i att undervisningen av deras barn ordnas så att assimileringen underlättas, och om den baltiska intelligentian är missnöjd med det får den väl söka sig ett nytt land.

I detta sammanhang är det relevant att påpeka att esterna utan någon som helst offentlig finansiering redan under lägervistelsen 1944-1945 hade startat 43 skolor där drygt tusen barn gick. Därefter startade man egna skolor i Stockholm, Göteborg, Helsingborg och andra svenska städer. Vidare upprättades runt om i landet 56 kompletteringsskolor som på kvällarna eller helgerna gav barnen det som den svenska skolan inte kunde eller ville ge dem, det vill säga en koppling till den egna historien och identiteten. Bara på 1950-talet fick de estniska skolorna ett stöd från det offentliga, om än begränsat. Deras roll i att främja de unga balternas framgångsrika skolgång kunde inte längre förnekas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migrationsfrågor

Så småningom blev balterna en naturlig del av Sverige, men inte för att de tvingades till det utan för att de gick sin egen väg, inte den som andra hade tänkt att de skulle gå. Det var samma integrationsväg, mångfaldens väg, som en gång vallonerna hade gått i 1600-talets och 1700-talets Sverige eller för den delen svenskarna i Amerika. Sanningen är att assimilationspolitiken, till skillnad från assimilationen som en långsiktig intergenerationell process, aldrig har fungerat. Den skapar bara motstånd.

Herr talman! Vilka var då de villkor, utöver beslutsamheten att bygga en egen integrationsväg, som gjorde balternas resa i Sverige till en framgångssaga? Att närmare titta på dessa villkor kan hjälpa oss att begripa de problem som vi har upplevt under de senaste decennierna, då utanförskapet och utslagningen har blivit en trist verklighet för stora delar av flera nyinvandrade grupper.

Fyra villkor förefaller vara avgörande i detta sammanhang:

Det fanns gott om arbete, inte minst relativt enkla jobb som kunde utföras även om man hade bristfälliga kunskaper i svenska språket. I början av 1950-talet var två tredjedelar av balterna i Sverige industriarbetare.

Man hade en relativt stark utbildningsbakgrund - de baltiska republikernas utbildningsväsenden var bland de bästa i världen under mellankrigstiden.

Vägen mot ett utbrett bidragsberoende fanns då inte som ett alternativ, inte heller den integrationsindustri som senare skulle få till uppgift att lägga livet till rätta för invandrarna.

Sist men inte minst fanns en kulturell närhet som på ett naturligt sätt gjorde att den mångfald som balterna skapade inte utvecklades i konflikt med det svenska samhällets grundvärderingar.

Herr talman! Balternas lyckade integration är mångfaldens väg, den typ av mångfald som liberalt sinnade personer gärna vill se blomma upp i Sverige. Men den förutsätter att man bedriver en realistisk migrations- och integrationspolitik som tar hänsyn till de villkor som underlättar eller försvårar integrationen. Om man inte gör så är risken stor att det växer fram en dystopisk och konfliktalstrande mångfald.

I dagens djupt splittrade Sverige, där parallellsamhällena är en hotande del av verkligheten, finns det ett skriande behov av gemensamhet och en överordnad identitet som samlar oss alla som nation, men i ett land som präglas av stor mångfald kan detta inte nås genom en assimilationspolitik som syftar till att utplåna olikheterna.

Vår uppgift är, för att säga det på ett bibliskt sätt, att skilja agnarna från vetet. Vi måste vara stenhårda mot den mångfald som hotar det fria och demokratiska samhällets sammanhållande fundament men samtidigt öppna anpassningsvägar för alla dem som vill bejaka en annorlunda etnisk-kulturell identitet på det vis som balterna en gång gjorde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migrationsfrågor

Herr talman! Låt mig nu övergå till de motioner som behandlas i betänkandet. Det handlar om ett stort antal motioner som resulterat i 39 reservationer, vilka med all tydlighet visar den splittring som råder bland oppositionspartierna på detta område liksom så många andra. Detta är intressant i sig, eftersom det åskådliggör att det i dag bara finns en samlad och genomförbar migrationspolitik, nämligen den som de partier som bildar regeringsunderlaget förfäktar.

Herr talman! Jag kommer nu att lyfta fram den kontrast som finns mellan Vänsterpartiets och Socialdemokraternas kommittémotioner och som belyser oppositionens fundamentala splittring i migrationsfrågor. Låt mig börja med att kort summera några av de förslag som återfinns i de kommittémotioner som Vänsterpartiet har presenterat.

En regularisering bör införas för de personer som under en längre tid levt i Sverige oavsett tidigare uppehållsrättslig status, det vill säga även om de från början till slut var helt illegala i vårt land.

Rätten till familjeåterförening ska stärkas. 18-årsregeln vad gäller barnens rätt att återförenas med föräldrarna ska avskaffas.

Vi bör återgå till de migrationsbestämmelser som gällde fram till 2016 med permanent uppehållstillstånd som huvudregel.

Asylvisum ska utfärdas för de personer som vill komma till Sverige för att söka asyl.

Transportöransvaret avskaffas, och så vidare.

Herr talman! Bland annat Frontex, som är EU:s gränsbevakningsstyrka, ska reformeras och sedan avvecklas.

Herr talman! Jag tror inte att jag behöver göra denna lista ännu längre för att man ska förstå att om denna politik skulle genomföras skulle vi få en migrationskris som skulle överträffa den som vi upplevde 2015-2016.

Jag undrar om Vänsterpartiets företrädare har funderat på de oändligt långa köerna som skulle bildas utanför de svenska ambassaderna och konsulaten runt om i världen med människor som vill söka asylvisum.

Jag undrar också om vänsterpartisterna begriper den mäktiga signaleffekt som förslaget om en regularisering av alla de personer som har befunnit sig i Sverige under en viss tid skulle innebära. Om en sådan regularisering genomfördes, vem skulle då kunna övertyga både potentiella migranter och människosmugglare om att inte fler regulariseringar skulle ske i framtiden?

Herr talman! Jag övergår nu till att kort betrakta Socialdemokraternas kommittémotion.

Vill Socialdemokraterna göra någonting av det som deras tänkbara samarbetspartner i en eventuell regering vill göra? Inte alls. Socialdemokraterna står i princip för samma restriktiva migrationspolitik som regeringen och Sverigedemokraterna föreslår.

Socialdemokraterna vill exempelvis avskaffa EBO, intensifiera arbetet med återvändandet, införa språk- och samhällskunskapskrav för att kunna få permanent uppehållstillstånd, och de vill inte alls återgå till den lagstiftning som var i kraft fram till 2016.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migrationsfrågor

Herr talman! Frågan man ställer sig är: Med vilka partier tänkte Socialdemokraterna regera? Varken Vänsterpartiet, Miljöpartiet eller Centerpartiet accepterar deras migrationspolitiska paradigmskifte. Det vore bra om väljarna fick någon klarhet i dessa inte alls oväsentliga frågor.

Herr talman! Jag vill avsluta mitt anförande med att yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialförsäkrings-frågor

Herr talman! Vi debatterar i dag ett stort antal motioner om olika socialförsäkringsfrågor. En hel del av dessa motioner innehåller värdefulla synpunkter och förslag som jag är säker på att regeringen kommer att ta hänsyn till vid politikutvecklingen inom socialförsäkringsområdet. Det mest intressanta är emellertid något annat. De motioner vi diskuterar visar med all tydlighet att det inte finns en samlad opposition utan fyra partier som stretar åt olika håll och som inte ens har kunnat enas om en enda reservation.

Här finns det extrema partier som Vänsterpartiet, som vill spendera 18 miljarder mer än vad regeringen föreslår inom utgiftsområde 10, som handlar om ekonomisk trygghet vid sjukdom. Men det finns också partier som Centerpartiet, som vill spendera 4 miljarder mindre än regeringen. Och så finns det partier som Socialdemokraterna, som vill spendera nästan lika mycket som regeringen. Budgetdifferensen mellan Socialdemokraterna och regeringen ligger på 0,2 procent inom detta budgetområde.

Allt detta understryker en enkel men viktig poäng: Det som oppositionspartierna lovar har ingen som helst möjlighet att bli verklighet. Det är bara retorik, fagra ord utan substans och politiskt spel för galleriet. Politik är nämligen inte att vilja, som en berömd socialdemokrat brukade säga, utan att kunna förverkliga det man vill.

Herr talman! Oppositionspartiernas budgetdiskrepans inom socialförsäkringsområdet berättar också om något annat, som är än viktigare.

Bland oppositionspartierna finns det två helt olika sätt att se på de offentliga finanserna. Å ena sidan finns det två partier, Socialdemokraterna och Centerpartiet, som i stora drag följer regeringens problembeskrivning och likaså har viljan att driva en ansvarsfull finanspolitik som inte får hushållens värsta fiende, inflationen, att blossa upp. Å andra sidan finns det två partier, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som verkar leva i en helt annan värld och föreslår en mycket expansiv finanspolitik med enorma skattehöjningar, stora underskott och en snabbt växande skuldsättning. Det är karakteristiskt för populistiska partier av den typ som har ruinerat så många länder runt om i världen.

Miljöpartiet föreslår en ökning av de offentliga utgifterna med cirka 465 miljarder kronor för åren 2024-2026 i jämförelse med regeringens utgiftsramar. Det finansieras med stora skattehöjningar på sammanlagt 178 miljarder kronor. Men det räcker inte: En nota på 289 miljarder kronor skickas också vidare till kommande generationer via statsskulden. Det är ett typexempel på en omvänd intergenerationell solidaritet, där morgondagens svenskar tvingas att betala för dagens statsfinansiella excesser.

Vänsterpartiet å sin sida vill utöka de offentliga utgifterna med cirka 410 miljarder kronor under den nämnda treårsperioden. Det finansieras med en skattechock på 225 miljarder kronor och en skuldsättning på, i runda tal, 185 miljarder kronor.

I jämförelse med dessa två partiers enorma generositet med andras pengar är Centerpartiets och Socialdemokraternas utgiftsökningar för de kommande tre åren närmast spartanska.

Herr talman! Det stora problemet bakom dessa helt motstående inställningar är att dessa fyra partier vill regera ihop. Två utpräglade populistiska underskottspartier skulle i så fall styra Sverige tillsammans med Socialdemokraterna och Centerpartiet. Hur detta skulle gå till utan att äventyra Sveriges framtid är för mig en gåta som jag låter andra fundera på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialförsäkrings-frågor

Med detta avslutar jag mitt inlägg och yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågor och invändningar.

I denna sena timme är vi i alla fall överens om att både Centerpartiet och Liberalerna vill förkorta föräldrapenningdagarna genom att eliminera de 90 dagarna med lägst ersättning. Vi vill använda dessa pengar till att minska inkomstbortfallet under de andra föräldrapenningdagarna.

Det är väldigt tydligt att det i dag inte finns en majoritet bildad av Centerpartiet och Liberalerna i denna riksdag. När den finns ska vi säkerligen kunna göra mycket mer av det här. Så länge det inte finns någon majoritet måste vi bejaka den politiska verklighet som finns. Det finns andra partier som bildar regering och utgör regeringsunderlag, och inget annat parti i kammaren skulle stå bakom en så genomgående reformering av föräldraförsäkringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk familjepolitik

Det är dock en idé vi lyfter så att det kanske i framtiden uppstår en öppning där man inser att vårt nuvarande system verkligen har mycket stora problem. Det har inte hjälpt särskilt mycket vad gäller jämställdheten. Föräldraförsäkringen är väldigt lång, men den utnyttjas på ett sätt som det egentligen inte var tänkt. Meningen var nämligen att skapa en mycket mer jämställd föräldraförsäkring, och det har vi inte uppnått. Vi vill inte heller gå den väg som Vänsterpartiet och andra partier vill gå, det vill säga att ännu mer inskränka föräldrarnas valfrihet.

Jag tror alltså att vi är ganska överens med Centerpartiet, men vi får vänta tills vi får en bastant majoritet här i riksdagen.

(Applåder)

Herr talman! Ledamoten, eller det parti som ledamoten representerar, vill också minska föräldrapenningdagarna. Vi är överens om att de 90 lägstadagarna ska bort. Detta står i Centerpartiets motion, så där är vi överens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk familjepolitik

Det som Centerpartiet kanske inte har funderat på är att förändra systemet i grunden. Vi kan se att den norska modellen har gett mycket stora vinster vad gäller jämställdhet. Om jag inte minns fel tog 45 procent av männen ut lika många dagar som kvinnorna, och detta är fantastiskt i jämförelse med den svenska verkligheten.

Det som jag pratade om i 15 eller 14 minuter var vårt långsiktiga sätt att se på föräldraförsäkringen. Det ingår inte i det som regeringen föreslår i dag, men vi skiljer mellan det och vår långsiktiga vision, där det givetvis finns mycket som sammanfaller med Centerpartiets idéer.

Det vi har uppnått är det som står i budgetpropositionen, men vi vill gärna gå en annan - lite längre - väg än de andra partierna. Jag tror att det vore mycket möjligt för Centerpartiet att gå den vägen med oss.

Herr talman! Jag vill inleda mitt anförande med några funderingar över de motioner som vi behandlar i dag i ett specifikt avseende, nämligen föräldrars frihet att bestämma över hur de disponerar föräldraförsäkringen. Sedan kommer jag att kort presentera Liberalernas förslag på detta område.

Herr talman! Den lagstadgade fördelningen av de så kallade reserverade dagarna har varit en av de mest omdebatterade delarna av vår föräldraförsäkring, och detta av huvudsakligen två anledningar.

Den ena är att en politiskt bestämd fördelning av dessa dagar inkräktar på familjens bestämmanderätt, något som för somliga är en oacceptabel inblandning i familjens liv.

Den andra anledningen är att det uttalade målet för familjepolitiken - att bidra till ett mer jämställt föräldraskap - inte alls verkar vara på väg att uppnås. Det gör att de som är beredda att offra familjens valfrihet för jämställdhetens skull gärna vill gå mycket längre vad gäller politikens inblandning i familjernas liv.

Herr talman! I de motioner som vi diskuterar i dag finns dessa två helt motsatta ståndpunkter tydligt representerade. Sverigedemokraterna vill i kommittémotionen En trygg familjepolitik med barnets bästa i fokus avskaffa all politisk reglering på detta område. Därför vill de helt enkelt avskaffa de reserverade dagarna för respektive förälder och på det viset, som det står att läsa i motionen, "ge tillbaka valfriheten till familjerna".

Motionärerna är väl medvetna om att en sådan valfrihet skulle kunna leda till ett bakslag för jämställdheten, men i det avseendet påpekar de att "valfriheten för familjen är för oss prioriterad".

Den rakt motsatta ståndpunkten står Vänsterpartiet för. I kommittémotionen En starkare ekonomisk familjepolitik föreslår partiet att man ska "göra om föräldraförsäkringen så att den delas lika mellan föräldrarna, utan möjlighet att överlåta dagar". Denna frihetsfientliga linje är inte alls förvånande för ett parti med den bakgrund som Vänsterpartiet har.

Herr talman! Ännu mer förvånande är att samma frihetsfientliga ståndpunkt förs fram av en framträdande socialdemokrat, nämligen före detta social- och socialförsäkringsminister Annika Strandhäll i motionen Individualiserad föräldraförsäkring. Ledamoten Strandhäll menar att en helt "individualiserad föräldraförsäkring är en av de viktigaste jämställdhetsreformerna för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män".

Det är ett eko från en annan tid - den tid då man trodde att staten ovanifrån kunde ordna det rätta livet åt medborgarna. På den tiden skulle människans frigörelse uppnås genom politikens, statens och den sociala ingenjörskonstens omsorg. Så skulle individen göras fri från sina egna tillkortakommanden på ett sätt som påminner om Jean-Jacques Rousseaus ord i Om samhällsfördraget: den person som motsätter sig den allmänna viljan skulle, som han säger, tvingas att bli fri, det vill säga bli befriad från sin egen viljas ofrånkomliga brister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk familjepolitik

Herr talman! I flera andra av de motioner som vi behandlar i dag förs en försiktigare linje i samma anda fram, där man vill öka den politiska inblandningen utan att helt och hållet utradera all valfrihet för familjerna.

Det handlar om att utöka de reserverade dagarna genom att dela föräldrapenningdagarna i tre lika stora delar, där en tredjedel skulle knytas till vardera föräldern och den resterande tredjedelen skulle vara fri för båda föräldrarna att disponera över. Det är detta som förespråkas i socialdemokraternas och miljöpartisternas respektive kommittémotioner, men också, till min förvåning, i den motion som presenterats av Martin Ådahl, Centerpartiets ekonomisk-politiska talesperson och ledamot i verkställande utskottet. Jag lyfter upp detta eftersom ett sådant förslag inte stämmer överens med partiets officiella ståndpunkt och inte heller med Centerpartiets kommittémotion, där det betonas att partiet inte vill "detaljstyra människors privatliv".

Herr talman! Regeringen är, som det står i budgetpropositionen för 2024, fullt medveten om att "föräldraledighetslängden är mycket ojämställt fördelad" men föreslår inga ändringar gällande fördelningen av de av föräldraförsäkringen ersatta dagarna. Att ytterligare minska familjernas valfrihet för att uppnå en högre nivå av jämställdhet är givetvis ingen självklarhet.

Herr talman! Låt mig nu övergå till Liberalernas sätt att närma sig detta genuina dilemma mellan föräldrarnas frihet och strävan efter ett mer jämställt utnyttjande av föräldraförsäkringen.

Vi är övertygade om att man kan uppnå både mer valfrihet och mer jämställdhet, men då måste vi vara beredda att tänka utanför ramarna för det nuvarande systemet. Alltför länge har debatten om föräldraförsäkringen handlat om förändringar inom ramen för dagens system, trots dess uppenbara tillkortakommanden inte minst vad gäller jämställdhetsaspekten. Enligt vår mening är det just därför viktigt att på längre sikt åstadkomma större förändringar som kan leda till ett både friare och mer jämställt föräldraskap.

Herr talman! Föräldraförsäkringen infördes 1974 och har sedan dess varit oförändrad i sin grundkonstruktion. Det som har förändrats har varit försäkringens längd och ersättningsnivå samt att vissa perioder har öronmärkts för respektive vårdnadshavare. I övrigt har de grundläggande komponenterna varit bestående, trots jämställdhetsbristerna och trots att stora samhällsförändringar har inträffat sedan införandet.

Därför är det dags att tänka nytt vad gäller föräldraförsäkringen. Vi liberaler har redan tidigare i denna kammare berört de idéer som skulle kunna vägleda ett långsiktigt reformarbete på detta område. I vår kommittémotion från riksdagsåret 2021/22 Liberala principer för en modern, flexibel och jämställd föräldraförsäkring lyfter vi fram följande principer som skulle kunna utgöra en lämplig utgångspunkt för en moderniserad föräldraförsäkring:

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk familjepolitik

För det första borde föräldraförsäkringen utgå från barnets behov av trygghet och anknytning under den första viktiga tiden. Föräldraförsäkringen finns för att över huvud taget göra det möjligt för föräldrar att stanna hemma så att barnet får en trygg anknytning till föräldrarna under de allra första åren.

För det andra borde föräldraförsäkringen ge inkomstskydd när föräldrarna är hemma den första tiden och sedan underlätta en trygg återgång till arbetsmarknad och förvärvsarbete.

För det tredje borde föräldraförsäkringen underlätta och stimulera ett jämställt föräldraskap med stor valfrihet för familjerna.

För det fjärde borde föräldraförsäkringen ta hänsyn till familjernas olikheter och till en postindustriell ekonomi, där några är anställda på ett traditionellt sätt medan många andra är egenföretagare, frilansare eller kombinatörer.

Herr talman! Utifrån dessa principiella utgångspunkter har vi skisserat grunderna för en moderniserad föräldraförsäkring där man i stället för att ha en mycket lång föräldraförsäkring med partiellt inkomstskydd borde inrikta sig på en kortare försäkring med mycket bättre inkomstskydd.

Vi vill också öppna möjligheter för helt nya former av flexibilitet och valfrihet. Vi vill även komma till rätta med de mekanismer som skapar en deltidsfälla för kvinnor. Vi vill dessutom stärka drivkraften för jämställt ansvarstagande genom en mer generös vab-ersättning.

Herr talman! I konkreta ordalag vill vi stärka inkomstbortfallsprincipen så att föräldraförsäkringen verkligen blir vad den är tänkt att vara: en försäkring för förlorad inkomst. Därför ska de 90 så kallade lägstadagarna tas bort.

De skattemedel som används till 90 dagar på lägstanivå bör i stället användas till att ge den sjukpenninggrundande inkomsten under en betydligt kortare tid. I klartext betyder detta en kortare föräldraförsäkring men med mycket bättre inkomstskydd. Det stärker familjernas ekonomi under föräldraledigheten samtidigt som föräldrarnas anknytning till arbetsmarknaden stärks.

Vi vill också utgå från att barnfamiljerna är olika och har olika behov och prioriteringar. Medan vissa föräldrar vill vara hemma lång tid med barnen vill andra kunna återgå till förvärvsarbetet lite tidigare. Men dagens föräldraförsäkring ger lika många dagar till alla föräldrar, oavsett om de efterfrågar just det antalet eller ej.

Vi vill i stället öka barnfamiljernas valfrihet genom att inspireras av den norska modellen. I Norge kan föräldrarna välja nivån på ersättningen, vilket i sin tur påverkar antalet föräldradagar. Norska föräldrapar kan välja mellan att få 100 procent av lönen i ersättning i 49 veckor eller 80 procent av lönen i 59 veckor.

Vårt förslag är att en liknande valfrihet ska införas i Sverige. Vårt riktmärke är att ersättningsgraden ska vara 100 procent i det kortare spåret och 70 procent i det längre. Erfarenheterna från Norge tyder på att en kortare men generösare föräldraförsäkring stärker kvinnors anknytning till arbetsmarknaden och därmed förbättrar den ekonomiska jämställdheten.

Herr talman! Den enda valfrihet som finns i dagens föräldraförsäkring är att föräldrarna har möjlighet att fördela ett visst antal dagar mellan sig. Vårt förslag ökar flexibiliteten på ett nytt sätt och stärker därmed familjernas valfrihet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk familjepolitik

Samtidigt vill vi i Liberalerna förkorta den tidsperiod då föräldrapenningen kan utnyttjas. Vårt förslag är att merparten av föräldrapenningdagarna kan användas fram till dess att barnet fyllt två år. Återstoden ska kunna användas till utgången av det år då barnet blivit skolpliktigt, det vill säga sex år, i och med att förskoleklassen nu är obligatorisk. Att vi vill skärpa tidsgränserna beror på att vi vill satsa resurserna under den tid då de behövs mest.

Herr talman! Liberalerna var initiativtagare till att öronmärka en viss tid till vardera vårdnadshavaren och har också medverkat till att stegvis utöka denna öronmärkning. Antalet öronmärkta dagar är i dag 90 dagar per vårdnadshavare.

I vårt förslag ingår inte att öka antalet öronmärkta dagar ytterligare.

Herr talman! Dessa är några av grundsatserna i den liberala vägen mot en reformerad föräldraförsäkring, som på längre sikt kan bidra till ett mer jämställt och friare samhälle. Vi hoppas att detta kan leda till ett givande samtal om behovet av en moderniserad föräldraförsäkring nu när vårt gamla system fyller 50 år.

Sist men inte minst vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Herr ålderspresident! Man kan i alla fall konstatera att det i dag finns nästan 120 000 helårsplatser inom vuxenutbildningen. Det är inte lite egentligen. Det är en stor satsning som kostar mycket pengar, men detta gör den här regeringen för att man måste satsa på att få människor in i arbete, särskilt långtidsarbetslösa och inte minst utrikes födda kvinnor.

Man satsar också mer på sfi, nästan 30 miljoner. Om man summerar det med 80 miljoner till ukrainare blir det 109 miljoner som man satsar på detta.

Det är alldeles riktigt att man måste reformera svenska för invandrare. Inte minst handlar det om att det i dag inte ställs några krav på att prestera något. Vi vet att det är många som börjar, men många lämnar utbildningen under processens gång, och inte ens hälften klarar de resultat som man kunde förvänta sig. Det får inte vara på det viset. Det måste ställas krav, och människorna måste veta att om jag inte satsar på detta och gör allt som är möjligt för att klara svenska för invandrare kommer det att få kännbara följder. Man kan inte få alla förmåner utan att prestera något. Sådana markeringar är viktiga.

Som det är i dag funkar inte svenska för invandrare som det borde. Vi måste ställa mer krav, men vi måste också satsa mer resurser. Båda delarna är jätteviktiga, och den här regeringen kommer att göra båda delarna.

Herr ålderspresident! Det har nämnts, med all rätt, att det finns 400 000 personer som är arbetslösa i Sverige. Ännu viktigare än denna siffra är dock de 138 000 som är långtidsarbetslösa. Där sitter det verkliga problemet. Det andra är ju ganska naturligt - att man byter jobb och sådant - men 138 000 långtidsarbetslösa är ett stort problem. Majoriteten av dessa är personer som är utlandsfödda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetskraftsinvandring

Ledamoten Hirvonen och andra ledamöter har sagt att regeringen inte gör någonting för att underlätta för dessa personer att få ett jobb i morgon. Jag vet inte om de har läst budgeten för 2024. Om de hade gjort det skulle de ha sett att det satsas 1 362 miljoner på förstärkt regionalt yrkesvux. Då hade de också sett att det satsas 385 miljoner på yrkeshögskoleutbildning. Totalt är det 1 747 miljoner. Det är inte lite, det.

Detta innebär en ökning med 16 500 helårsstudieplatser på regionalt komvux och 3 000 platser i yrkeshögskoleutbildningen. Vad gäller regionalt yrkesvux är det en 33-procentig ökning.

Då vill jag fråga ledamoten Hirvonen: Hur kan hon säga att regeringen inte gör något när jag kan hänvisa till dessa siffror?

Herr ålderspresident! Vi behandlar i dag 28 motioner från den allmänna motionstiden rörande arbetskraftsinvandringen. Motionerna innehåller sammanlagt drygt 30 yrkanden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetskraftsinvandring

Det är Liberalernas mening att samtliga dessa yrkanden bör avslås, i enlighet med utskottets förslag. Den huvudsakliga förklaringen till detta är att det pågår ett viktigt arbete inom Regeringskansliet i syfte att på ett genomgripande sätt reformera de regler som för närvarande normerar arbetskraftsinvandringen.

Målsättningen är att skärpa villkoren för den lågkvalificerade arbetskraftsinvandringen och samtidigt främja en invandring av högkvalificerad arbetskraft. Utgångspunkterna för detta arbete är dels att det finns en betydande arbetskraftsreserv i vårt land som, om lämpliga åtgärder vidtas, kan matcha efterfrågan på lågkvalificerad arbetskraft, dels att det vad gäller kvalificerad och inte minst högkvalificerad arbetskraft råder en genuin och svårlöslig arbetskraftsbrist.

Vi i Liberalerna tycker därför att det är lämpligt att vänta på resultatet av detta viktiga reformarbete utan att introducera partiella reformer i den nu gällande ordningen, som trädde i kraft så sent som den 1 november 2023.

Herr ålderspresident! Ändå kan det vara intressant att närmare kommentera några av de motioner som vi diskuterar i dag, inte minst för att de på ett tydligt sätt visar hur pass splittrad oppositionen är i allt som har med migrationen att göra. Det finns partier, exempelvis Centerpartiet och Miljöpartiet, som inte alls vill ha ett lönegolv för arbetskraftsinvandrarna, medan andra, exempelvis Socialdemokraterna, vill ha ett lönegolv som motsvarar medianlönen på den svenska arbetsmarknaden.

Miljöpartiet och Centerpartiet vill inte ha någon som helst arbetsmarknadsprövning utan ett invandringssystem som enligt deras mening borde vara helt efterfrågestyrt - eller, för att säga det med andra ord, helt arbetsgivarstyrt. Å sin sida vill både Vänsterpartiet och Socialdemokraterna övergå till ett myndighetsstyrt system som påminner om de regler som gällde fram till den reform som trädde i kraft 2008.

Somliga oppositionspartier vill avskaffa det så kallade spårbytet medan andra vill ha det kvar - och så vidare. Det handlar inte om detaljer utan om helt olika principer för hur arbetskraftsinvandringen borde regleras. Hur det egentligen skulle bli om det i framtiden bildades en regering med dessa partier som underlag kan inte ens gudarna veta.

Herr ålderspresident! Om vi nu övergår till att betrakta några av oppositionens kommittémotioner var för sig kan en hel del intressanta aspekter uppmärksammas. Jag börjar med Socialdemokraternas kommittémotion och hur den beskriver den nuvarande regeringens insatser i kampen mot arbetslivskriminaliteten och utnyttjandet av invandrad arbetskraft.

I Socialdemokraternas tycke har den nya regeringen slöat ordentligt i detta avseende, och därför påstår man att året 2023 var ett förlorat år gällande arbetet mot de redan nämnda missförhållandena. Är detta en sanningsenlig beskrivning av det som har inträffat eller bara ett kapitel till i den historierevisionism som Socialdemokraterna på sistone har ägnat sig åt inom migrationsområdet? Låt mig anföra ett par siffror för att kunna belysa sanningshalten i Socialdemokraternas påstående, herr ålderspresident.

Under åren 2015-2021 genomfördes i genomsnitt 1 554 arbetsplatsinspektioner per år. Det är facit från de socialdemokratiska regeringsåren. Hur har det då blivit under den nya regeringen? Har den försummat denna den mest direkta åtgärden vi har inom detta område? Inte på minsta sätt - tvärtom: År 2023 genomfördes 3 200 arbetsplatsinspektioner, alltså dubbelt så många som genomsnittet under de socialdemokratiska regeringsåren och långt över vad Socialdemokraterna någonsin presterade i detta avseende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetskraftsinvandring

Vad gäller socialdemokraternas, men också vänsterpartisternas, paradförslag om att återinföra en arbetsmarknadsprövning har vi en lärorik historia att blicka tillbaka på. Det var den socialdemokratiskt kontrollerade fackföreningsrörelsen som i slutet av 1960-talet krävde ett stopp för konkurrerande arbetskraft från utlandet, och man fick stoppet av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Arbetsmarknadsprövningen blev redskapet för att nå detta syfte, och resultatet blev att vår arbetsmarknad i praktiken helt stängdes för utländsk arbetskraft från början av 70-talet och fram till 2007.

Detta var en extrem form av arbetsmarknadsprotektionism som skadade vår tillväxtförmåga i en tid av växande globalisering, där bristen på rätt arbetskraft hämmade vår internationella konkurrenskraft.

Denna nästan hermetiska slutenhet var en produkt av precis den typ av myndighetsbaserad och i grunden fackföreningsstyrd arbetsmarknadsprövning som både socialdemokraterna och vänsterpartisterna verkar vilja återinföra. På den tiden skulle tillståndet sökas i förväg från utlandet till Invandrarverket, som i sin tur konsulterade Arbetsmarknadsverket, som i sin tur remitterade ärendet till berörd facklig organisation. Resultatet var, som kunde förväntas, en arbetskraftsinvandring från tredjeländer som kom så nära noll som det över huvud taget var möjligt. En sådan ordning, eller någon liknande, vore i dag än mer förödande för Sveriges utveckling än vad den var tidigare.

Herr ålderspresident! Låt mig nu betrakta den kommittémotion som är raka motsatsen till socialdemokraternas och vänsterpartisternas myndighetsstyrda ansats, nämligen Miljöpartiets. Detta gäller också i stort sett Centerpartiets kommittémotion.

Miljöpartiets motion betonar inledningsvis vikten av att värna en efterfrågestyrd arbetskraftsinvandring till Sverige där de enskilda arbetsgivarnas bedömning av arbetskraftsbehovet är utgångspunkt. Det handlar om något som somliga säkerligen skulle betrakta som en extremt nyliberal ståndpunkt.

Problemet med denna ansats är framför allt dess principiella ensidighet, det vill säga att den bara lyfter fram en styrande princip - efterfrågan - eller ett intresse, i det här fallet arbetsgivarnas, som vägledande för normeringen av arbetskraftsinvandringen.

Herr ålderspresident! Ingen förnekar att arbetsgivarnas arbetskraftsbehov är viktigt, men det finns andra viktiga aspekter som bör beaktas i sammanhanget, inte minst hur arbetsgivarnas efterfrågan på arbetskraft kan tillfredsställas på ett sätt som gynnar landets samlade utvecklingsbehov. Det är en självklarhet att arbetsgivarna vill få tillgång till den arbetskraft de behöver på det enklaste och snabbaste sättet som står till buds. Detta legitima men snäva perspektiv måste kompletteras med ett mer övergripande och långsiktigt perspektiv, som jag skulle vilja benämna ett utbuds- och integrationsperspektiv, där landets arbetskraftsreserv och behovet av att bryta ett alltmer samhällshotande utanförskap beaktas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetskraftsinvandring

Det är precis en sådan balanserad ansats, där det efterfrågestyrda perspektivet kombineras med ett samhällsstyrt perspektiv, som regeringen arbetar med nu för tiden och som kommer att bli grunden för en ny lagstiftning om arbetskraftsinvandringen.

Denna medelväg är för Liberalerna den rätta vägen att gå angående arbetskraftsinvandringen. Det är en väg mellan å ena sidan Socialdemokraternas och Vänsterpartiets ensidiga arbetsmarknadsprövning och å andra sidan Miljöpartiets och Centerpartiets ensidiga och arbetsgivarstyrda ansats. Det är så arbetsgivarnas intresse kan kombineras med ett mer övergripande samhällsintresse som i längden gynnar alla som bor i vårt land.

(Applåder)

Fru talman! Det finns ett land som utmärker sig i migrationsstatistiken, nämligen Uzbekistan. I januari 2024 utgjorde uzbeker den största gruppen asylsökande. Samtidigt kan det konstateras att över 90 procent av uzbekernas asylansökningar avslås. 2023 var uzbeker den största grupp av illegala invandrare som påträffades vid arbetsplatsinspektioner.

Det handlar med andra ord om illegala arbetskraftsinvandrare som söker asyl som ett sätt att förlänga sin vistelse i Sverige. Därför vill jag fråga migrationsministern vilka åtgärder som har tagits eller som planeras för att sätta stopp för detta missbruk av vårt asylsystem.

Fru talman! Jag är övertygad om att Säkerhetspolisen inte gör godtyckliga och helt konstiga bedömningar om säkerhetsläget. Det är alltså inte jag eller någon annan här i kammaren som ska göra dem. Vi har en myndighet som är specialiserad på att titta på säkerhetsläget och bedöma olika hot från personer, rörelser eller organisationer. Jag vill att det ska fortsätta att vara så.

Ledamoten Aspling nämnde några eventuella exempel som skulle kunna falla inom denna lagstiftning. Det första exemplet låter rimligt. Det är inte jag som ska göra den bedömningen, men det låter rimligt att en person som inte gör en handling som faller inom terrorbrottslagen ändå ska kunna utgöra ett hot mot landet.

Det kan finnas andra exempel. Man kan diskutera väldigt mycket. Man kan till exempel diskutera den Hamaskonferens som hölls i maj 2023 där till och med en riksdagsledamot, ledamoten Jamal El-Haj, deltog och där det fanns personer med mycket starka kopplingar till Hamas - en terrororganisation - som i dag är dömda för finansiering och som är i Holland. Det kan finnas situationer som Säkerhethetspolisen bedömer utgör ett hot mot landets säkerhet, och jag låter Säkerhetspolisen göra den bedömningen - med allt förtroende.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

Fru talman! Tack, ledamoten, för viktiga frågor!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa ändringar i regelverket om säkerhetsärenden enligt utlänningslagen

Det är i denna kammare, i riksdagen, som det finns personer som representerar det svenska folket. Det är demokratin i dess essens, dess väsen. I denna kammare finns en mycket stor majoritet för de förslag som vi debatterar i dag. Jag vet inte hur demokratin kan hotas av ett sådant förhållande, där en så stor majoritet av svenska folkets valda representanter ställer sig bakom något.

Det som däremot kan hota demokratins anda är när små partier på grund av sin förmåga att villkora hur en regering bildas kan ställa krav som går rakt emot vad en majoritet egentligen vill. Så har vi ju haft det i Sverige, och det ska vi undvika.

Jag vill inte ha en situation efter nästa val där små ytterkantspartier kan göra att det stora regeringspartiet - det har nästan alltid handlat om Socialdemokraterna - tvingas göra saker och ting som inte stämmer överens med vad majoriteten vill. Detta är ett hot mot demokratins väsen. Det vore intressant om ledamoten från Vänsterpartiet kunde säga något om detta.

Men i grunden litar jag på att Säkerhetspolisen gör en rimlig bedömning av hotläget. Det är inte vi, jag själv eller någon här i kammaren som ska göra den bedömningen, utan vi har en myndighet som gör det, och jag litar på den.