Martin Melin

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny förverkande-lagstiftning

Fru talman! Den nya förverkandelagstiftningen handlar om att göra det mindre attraktivt att begå brott som ger brottsvinster. Utgångspunkten för reformen av förverkandelagstiftningen är att regelverket ska bli effektivt och möta vår tids utmaningar. Det skriver regeringen klart och tydligt, och det är bra, för det är på tiden att det sker en förändring av 36 § brottsbalken. Den gamla lagen var förlegad och hade inte åldrats väl. Är det någonting vi lagstiftare måste göra är det att hänga med i utvecklingen, inte minst när det gäller brottsligheten och de lagar som finns för att förhindra den.

Brottslighet ska aldrig löna sig. Det är kanske sunt förnuft för många, men det tål att upprepas. Brottslighet ska aldrig löna sig, och ett sätt att sätta stopp för den är effektiv lagstiftning. Det för oss tillbaka till dagens ärende för debatt, nämligen den nya förverkandelagstiftningen. Jag tycker att det är en bra lag. Jag tror också att den på sikt kommer att göra att färre lockas in i kriminalitet när de ser att brott inte lönar sig. Myndigheterna kommer nämligen att ta de pengar du tjänat på din brottsliga verksamhet. Vet du vad? De kommer även att ta din halskedja, din bil, din båt och din klocka.

Om du är kriminell kan du glömma att du får behålla de saker som du inte har betalat för med hederligt intjänade pengar. Om du vill ha något får du jobba för det, precis som vi andra.

Det måste bli slut på att kriminella bär runt på stora sedelbuntar i fickorna och har dyra klockor på handleden och på så sätt visar barnen i området vad man kan få om man säljer hasch, hjälper till med rån eller i värsta fall mördar. Detta måste få ett slut, på riktigt. Det är allvarligt. Man kan säga att lagen på så sätt också är brottsförebyggande. Den skickar en tydlig signal: Du ska inte tro att du kommer att bli rik genom att begå brott.

Som vi hörde tidigare är just rikedom, makt och respekt inte sällan drivkraften för dem som är involverade i organiserad brottslighet. Det gäller alla nivåer, från ledarna som sitter i Dubai eller Marbella till 14-åringen som säljer hasch i Bredäng. De vill ha pengar - de vill ha "para".

Lagen är utformad så att den kommer att slå både högt och lågt. Barnsoldaterna kommer inte att kunna flasha med sina pengar, och personerna i ledarskiktet kommer att få det mycket svårare att investera sina pengar i företag och på så sätt tvätta pengar. Det kommer att bli mycket svårare att använda sina brottsvinster.

Fru talman! Jag skulle vilja prata lite grann om den förverkandeform som i lagen kallas självständigt förverkande. Det handlar om att ifall en person i sin besittning har egendom eller kontanter som kan misstänkas komma från brottslig verksamhet och personen inte kan ge en legitim förklaring till hur han eller hon har kommit över pengarna kommer de att förverkas.

Beviskravet kommer, som vi har hört tidigare, att hamna på "klart mer sannolikt", vilket betyder att om det är klart mer sannolikt att egendomen eller pengarna härrör från brottslig verksamhet ska de förverkas.

Det här handlar, som vi också har hört tidigare, inte om vem som har begått en brottslig handling utan om att fastställa om egendomen eller pengarna kan härledas från en brottslig gärning. Med andra ord: Är du kriminell och har pengar eller egendom som du inte kan förklara varifrån de kommer så kommer vi från och med nu att ta dem ifrån dig.

Fru talman! Jag brukar inte gilla att svara på en fråga genom att själv ställa en fråga. Men nu gör jag det, och jag ska också ge svar.

Jag skulle egentligen vilja ställa samma fråga till ledamoten när det gäller att införa ny effektiv lagstiftning för Tullverket: Varför gjorde Socialdemokraterna inte det 2005, när en viss Johan Pehrson stod i den här talarstolen och viftade med armarna och desperat försökte förklara att Tullen behövde mer medel och bättre verktyg? Varför gjordes inte det redan 2005? Det skulle jag kunna kontra med, och det gör jag också. Ledamoten behöver dock inte svara på det, för ledamoten var inte ansvarig för detta då.

Den förra regeringen gjorde det bra som tog fram en utredning, och utredaren plockade fram ett gediget underlag för den nya tullbefogenhetslag som vi i dag debatterar. Tack för det, den socialdemokratiska regeringen! Det gjorde ni jättebra.

Varför den inte infördes redan 2022 vet inte jag. Jag var inte delaktig i det beslutet. Hade jag fått bestämma hade den införts redan 2005. Jag kan alltså inte svara på det. Den frågan får man nog ställa till berörd minister eller till någon ännu högre upp. Jag hade gärna sett att den hade införts redan 2022.

Fru talman! En av fördelarna med att vara sista talare är att man får lyssna på vad de andra partierna tycker och tänker i frågan, och det är intressant. Det gläder mig att regeringen nu har lagt fram ett förslag till en ny lag som är så pass bra att till och med Socialdemokraterna står och hyllar den.

Fru talman! Den organiserade brottsligheten i Sverige är fortfarande ett stort problem, inte bara för medborgarnas trygghet utan även för samhällets utveckling. Den organiserade brottsligheten blir, som vi vet, alltmer systemhotande. Och vi ser hur kriminella aktörer hittar nya vägar att bedriva sin kriminalitet på.

Med den situationen har tullen i dag en viktig roll i brottsbekämpningen, men för att kunna vara en effektiv och hungrig myndighet, som den är, krävs det också att den har rätt medel och rätt lagstiftning. Det är bra att Tullverket och dess tjänstemän nu får en ny lag där samtliga deras befogenheter samlas och dit delar av den befintliga tullagen flyttas.

En lagstiftning som är komplicerad och otydlig gör det krångligt för de tjänstemän som ska arbeta med den, och inte sällan blir åtgärderna mindre effektiva och i värsta fall även rättsosäkra. En lag ska vara tydlig och enkel att tolka. Nu får alltså tullen en sådan lag, den nya tullbefogenhetslagen. Det är en lag som kommer att göra tullarnas arbete enklare, effektivare och säkrare.

Fru talman! Låt mig nämna några av de nya befogenheter som tullarna kommer att få. En tulltjänsteman kommer att kunna stoppa ett fordon om någon som har begått ett brott som tulltjänstemannen har rätt att ingripa mot befinner sig i det fordonet. Man får också stoppa fordonet om man behöver kontrollera själva fordonet eller vad som finns i fordonet, om det finns stöd i lag att göra så.

Man kommer att få kroppsvisitera för att kunna identifiera någon eller för att skydda sig själv eller tredje part. Det betyder att om tulltjänstemannen ska gripa, omhänderta eller avlägsna någon får tulltjänstemannen kroppsvisitera för att söka efter vapen eller andra farliga föremål. Samma sak är det om den som ska kontrolleras måste medtas eller flyttas till en annan kontrollplats, en av tullens lokaler eller ett fordon. Även då får tulltjänstemannen kroppsvisitera den personen för att söka efter vapen eller andra farliga föremål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny tullbefogenhetslag

Vid en situation där tulltjänstemannen griper, omhändertar eller avlägsnar någon får tulltjänstemannen även kroppsvisitera för att söka efter en identifiering - för att kunna fastställa identiteten.

Vidare ges i den nya tullagen tulltjänstemännen en tydligare rätt att använda våld. Det är något som vissa brukar vända sig emot, för de vet inte riktigt vad våld är.

Detta gäller framför allt om tjänstemannen möts av våld eller om man behöver använda våld för att kunna genomföra en tjänsteåtgärd. Det här kommer att leda till att tullen mycket bättre och säkrare kan genomföra kontroller på så kallade kontrollplatser. Om en person stör eller försvårar för tjänstemannen under kontrollen kan den personen avvisas eller avlägsnas. Det är just själva avvisandet och avlägsnandet som går under begreppet våld.

Det blir nu även lättare för tullen att kontrollera paket och brev och på så sätt söka efter gods och varor som av olika anledningar inte ska komma in i landet. I lagen finns även bestämmelser om att befordringsföretagen är skyldiga att kvarhålla en försändelse i sex timmar så att kontrollen kan utföras. Det är mycket märkligt att detta inte har funnits tidigare.

En annan bra sak som vi hörde någon nämna tidigare är att om det finns ett beslut om tullrevision och den ska verkställas behöver man numera inte meddela detta i förväg. Tullåklagarna får också i större utsträckning inleda och leda förundersökningar om fler brott.

Fru talman! Vi liberaler gillar som bekant ordning och reda och välkomnar alltid ny bra och effektiv lagstiftning. Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag om den nya tullbefogenhetslagen.

(Applåder)

Fru talman! Jag stod här i kammaren för ett par veckor sedan och sa att lösningen på den våldsvåg som vi just nu befinner oss i, och som vi kanske inte riktigt ser slutet på än, är det brottsförebyggande arbetet. Det står jag fast vid. Men den brottslighet som vi ser i dag - de tusentals nätverkskriminella som smugglar och säljer narkotika, som utövar utpressning, som rånar och mördar och som sysslar med välfärdsbrottslighet och bedrägerier - är ett resultat av att samhället inte har lagt tillräckligt mycket resurser på det brottsförebyggande arbetet. Då menar jag inte förra året, utan jag menar 10-20 år tillbaka.

Vi är många som såg den här utvecklingen komma. Vi såg hur unga män började organisera sig alltmer, hur kriminella började ta över områden, stadsdelar, kvarter och torg, hur maffialiknande strukturer byggdes upp, hur våldet blev allt grövre och hur boende och näringsidkare som klagade eller sa ifrån hotades och tystades. Vi såg att parallellsamhällen fick växa fram. Vi var framför allt många inom socialtjänsten och polisen som såg detta komma.

Tyvärr var det inte många i det här huset som såg det komma. Fönstren i riksdagshusen var stängda, dörrarna var låsta och väggarna var tjocka. Varningsropen från utsidan nådde inte ända in. Det är förvånande. Det fanns nämligen rapporter att ta del av.

Det fanns framför allt bra böcker att läsa i ämnet, som Svensk maffia av Lasse Wierup och Matti Larsson, Familjen av Johanna Bäckström Lerneby och Tills alla dör av Diamant Salihu. Det är böcker som är skrivna av duktiga och drivna journalister, som i princip serverade politikerna problematiken på ett silverfat. Men det är uppenbart att ingen i det här huset läste böckerna. Det brottsförebyggande arbetet lyste med sin frånvaro.

Nu har vi en regering som äntligen sätter ned foten och gör något. Då sitter samma politiker i många fall - de som har blundat riktigt hårt - här och menar att det är dålig politik som förs. Då kan man fråga sig vad det är för politik som ska föras i stället. Är det politik som den som varit, som inte anpassats efter hur samhället ändrats och hur brottsligheten utvecklats och ändrats?

Till oppositionen vill jag säga: Lär i stället av den passivitet som under många år genomsyrade svensk politik, framför allt när det kommer till brottsbekämpning och det brottsförebyggande arbetet. Lär om, och gör rätt!

Fru talman! Den brottslighet vi ser pågå i dag kräver att vi har nya lagar, och den kräver nya reformer och ett nytänk inom kriminalpolitiken. Brottsligheten har blivit mer gränsöverskridande och brutalare. Och mycket av kommunikationen mellan kriminella sker i dag digitalt. Då måste lagstiftningen hänga med, så att de brottsbekämpande myndigheterna inte halkar efter.

Men det är en sak att bekämpa den pågående brottsligheten. Det gör polisen med hyfsat stor framgång i dag. Fler än någonsin grips och lagförs för grova brott, och många grova brott förhindras. Uppklaringsprocenten när det kommer till bland annat skjutvapenvåld stiger också. Jag hörde häromdagen att den gått från 15 procent till 85 procent i Uppsala.

Men när det gäller att få stopp på kriminaliteten handlar det om att se till att stoppa eller åtminstone begränsa att unga dras in i kriminalitet. Det är vi alla överens om. Men vi har ett problem. Det är att så länge unga vill vara med i kriminella nätverk, luras in i kriminella nätverk eller hotas in i kriminella nätverk kommer den typen av brottslighet vi ser i dag inte att minska och definitivt inte att försvinna.

Samhället måste kunna förklara för dessa unga varför ett liv i kriminalitet inte är ett alternativ. Just den meningen är viktig: Ett liv i kriminalitet är inte ett alternativ. Vi måste få de här barnen att inte lockas in i kriminalitet eller att inte vilja bli kriminella. Vi måste se till att en intagen på en anstalt ges möjligheter att hitta, skapa eller utbilda sig till andra alternativ än att fortsätta med kriminalitet. Just ordet alternativ är något vi måste jobba mycket mer med.

Hur gör man då det? Det är faktiskt lite vad skrivelsen vi debatterar i dag handlar om. Förhoppningsvis leder de åtgärder som beskrivs i skrivelsen till just alternativen. Regeringens skrivelse Barriärer mot brott - en socialpreventiv strategi mot kriminella nätverk och annan brottslighet tar upp hur regeringen vill att det brottsförebyggande arbetet bedrivs, inte minst ute i kommunerna.

I skrivelsen pekas det på hur viktigt det är att hela samhället är med. Det handlar om socialtjänsten, skolan, idrottsrörelsen, sjukvården och inte minst föräldrarna. Jag hoppas att vi kommer att prata mycket mer om föräldraansvaret här i kammaren framöver.

En sak som nämns i skrivelsen är att det brottsförebyggande arbetet måste vara långsiktigt. Det är viktigt, och det är helt rätt. Det har visat sig att när myndigheter får jobba långsiktigt kommer ofta resultaten. Korta, snabba projekt fungerar sällan lika bra. Det finns inga snabba, enkla lösningar, framför allt inte när det gäller den brottslighet vi ser i dag.

Fru talman! Jag tänker inte tala mycket mer om skrivelsen i detalj. Jag konstaterar bara att den tar upp viktiga saker. Och det är genomförbara åtgärder som lyfts fram. Med andra ord borde det brottsförebyggande arbetet kunna gå från ord till handling de nästkommande åren, i alla fall om den här regeringen och Liberalerna får fortsätta bestämma.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Fru talman! Jag hör vad ledamoten säger, och jag förstår också vad ledamoten menar även om jag inte delar ledamotens oro. Jag är också för att det ska finnas en viss kontroll när myndigheter utför åtgärder.

I det här fallet finns hos Åklagarmyndigheten och Polismyndigheten en intern kontroll som görs. Den behöver man inte lita på, men den finns. Som jag sa har vi också Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, som också kommer att titta på detta.

Därför känner jag mig ändå rätt trygg med att den kontroll som finns kommer att fungera. Jag tror kanske för gott om sådant, jag vet inte, men det är min inställning i alla fall.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Fru talman! Jag är väl medveten om den oro som man kan känna. Jag är dock trygg med att den överskottsinformation som kommer till polisens och åklagarnas kännedom värderas och används korrekt. Jag litar på myndigheterna. När det gäller att ha koll på detta har vi Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, som ju får titta på hur informationen används. Jag är också trygg med att den nämnden fungerar korrekt och bra.

Sedan gäller det hur lång tid detta ska få gälla. Vissa förundersökningar kan dröja år, och då tycker jag att det är dumt att begränsa det. Jag vet inte om förslaget var 18 månader, men jag tycker att det är dumt att begränsa det.

Jag tycker att man på något sätt har tagit till sig av allting, och jag tycker att lagen är bra utformad. Skulle det visa sig - så är det med alla lagar - att det inte fungerar får man göra om och förbättra. Men jag känner mig trygg med hur lagen är skriven i propositionen.

Fru talman! Som son till en historiker och som en gång i tiden själv inskriven på Stockholms universitet för att plugga historia tycker jag att det var intressant att höra ledamoten från Socialdemokraterna prata om de gamla fridslagarna. De är, som bekant, från 1200-talet.

Jag har varit verksam polis i över 30 år - och jag har suttit i polisbil. Jag har många gånger undrat: Vad händer egentligen i riksdagen? Vad händer egentligen i Rosenbad? Hur tänker de? Det har nämligen fattats lagar. Det har funnits hål i lagstiftningen. Vi poliser har undrat: Varför täpps de där hålen aldrig till? Varför görs det ingenting?

Detta har alltså gällt under de senaste 30 åren, så det spelar ingen roll vilken partifärg som har styrt landet.

Nu har vi äntligen en regering som faktiskt förstår detta och som börjar täppa till de här hålen. Den lag som vi debatterar i dag är en lag som gör det. Vi är alla här inne tämligen överens om att denna lag behövs, och det är glädjande. Men det som har framkommit när jag har lyssnat på debatten här är att vi är lite oense när det kommer till detta med integritet. Det handlar om värdet av att effektivt kunna söka efter en efterlyst person och gripa den personen eller att aktivt och snabbt kunna söka efter och hitta en farlig person som har rymt från en anstalt. Vi ställer det mot det intrång i den personliga integriteten som denna lag och dessa åtgärder innebär.

Man ska ha klart för sig att alla tvångsåtgärder som staten, bland annat genom polisen, genomför är någon form av intrång i den personliga integriteten. Men för att vi ska kunna ha ett fungerande rättssamhälle har vi kommit överens om att myndigheter i vissa fall, genom sin personal, får utföra vissa åtgärder som är ett intrång i den personliga integriteten.

Polisen får till exempel gripa en person, belägga en person med handfängsel, låsa in en person i en arrest, ta blodprov, ta urinprov och så vidare. Det har vi, i alla fall vad jag vet, inga problem med här inne. Man litar på att polisen, i det här fallet, sköter sitt jobb och gör intrången i den personliga integriteten korrekt.

Fru talman! En annan sak som har kommit upp i debatten är detta med överskottsinformation. Det är information som polisen kan komma över i samband med att man använder denna lag. Det finns viss kritik mot att polis och åklagare kommer att få använda denna information alltför enkelt.

Jag ser i min värld inte riktigt det problemet. Om polisen under en övervakning, där man är ute efter att leta efter en viss person, får nys om kommande allvarlig brottslighet eller pågående allvarlig brottslighet tycker jag faktiskt att den informationen ska få användas. Det skulle vara märkligt om polisen skulle få kännedom om till exempel ett allvarligt brott, som kidnappning, och inte skulle få använda den informationen för att kunna förhindra kidnappningen - jättemärkligt.

Eller låt oss säga att man under till exempel avlyssning eller avläsning får kännedom om hur narkotika smugglas in i landet, vilka metoder som används och vilka som gör det och att man då inte ska få använda den informationen. Jag tycker att det är väldigt märkligt. Jag förstår att syftet med avlyssningen, avläsningen eller inhämtningen av samtalslistor och så vidare är att hitta en person som ska frihetsberövas. Jag förstår det, och jag vet det. Men om polisen får överskottsinformation som gör att man kan förhindra allvarlig brottslighet tycker jag ändå att man ska få använda den.

Egentligen skulle man kunna förklara detta enklare om man tar det praktiskt. Låt oss säga att en polis får ett larm om ett bråk i en lägenhet. Det är gap och skrik och så vidare. Polisen kommer dit och knackar på dörren. En kvinna öppnar och säger att hennes man är aggressiv inne i lägenheten. Polisen kliver in i lägenheten och får där inne syn på två vapen. Det är två pistoler som ligger på ett bord. Helt plötsligt har vi ett brott, ett grovt brott: olaga vapeninnehav. Det vore jättemärkligt om polisen då inte skulle få ta dessa vapen i beslag och upprätta en anmälan.

Syftet med att komma in i lägenheten var inte att eftersöka vapen. Man kan säga att polisen fick en sorts överskottsinformation som då skulle kunna användas.

Jag är, fru talman, övertygad om att polis och åklagare kommer att kunna hantera även denna lag på ett bra och professionellt sätt. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Ledamoten och jag är helt överens om att det brottsförebyggande arbetet är viktigt och att det är framtiden. Jag vill nästan sticka ut hakan och säga att lösningen för att stoppa våldsvågen som vi sett de senaste åren är det brottsförebyggande arbetet.

Därför måste vi prata mer om socialtjänsten, vad den kan göra och vad den behöver för att kunna göra detta.

EU:s färdplan för att bekämpa narkotika-handel och organi-serad brottslighet

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT EU:s färdplan för att bekämpa narkotika-handel och organi-serad brottslighet

Herr talman! Jag kan göra ledamoten Nordborg glad genom att säga följande.

Nej, jag tog inte upp den frågan. Det var mycket jag inte tog upp, utan jag försökte hålla mig till de repressiva frågorna, som färdplanen tar fram.

Jag är nog en av de största förespråkarna för att det brottsförebyggande arbetet nu, när polisen har fått alla de redskap, lagar och verktyg de behöver för att jobba repressivt, är viktigast och det vi måste prata mest om. Jag sa i ett anförande i förra veckan att vi måste prata lika mycket om socialtjänsten och deras resurser som vi har pratat om polisen och deras resurser de senaste åren.

Socialtjänsten i dag har en enormt viktig uppgift när det kommer till att ta hand om det brottsförebyggande arbetet. Polisen kan inte finnas överallt, men socialtjänsten och deras medarbetare, fältassistenter och så vidare, är där ungdomarna är, de ungdomar som ännu inte har fångats upp av de kriminella nätverken. Det är deras uppgift och roll att se till att så inte heller sker. Det arbetet pågår i dag ute i landet. Jag var i Norrköping i måndags och träffade representanter för socialtjänsten där, och jag fick ta del av det enormt fina arbete de gör där med ett program som innebär ett samarbete mellan polis, socialtjänst och skola. Man jobbar praktiskt med att fånga upp ungdomar så att de inte ska hamna i fel miljö.

Jag kan lugna ledamoten med att jag är en stark företrädare för att vi måste prata mycket mer om det brottsförebyggande arbetet, och det måste läggas mycket mer resurser på det brottsförebyggande arbetet.

Herr talman! Vi har i dag en brottslighet i Sverige som vi inte har sett tidigare. Unga män skjuter ihjäl folk för att få respekt, för att få erkännande och i vissa fall för att få pengar. Unga män struntar i om oskyldiga dör när de väljer att spränga hus och portar eller när de skjuter in i lägenheter. Vi har i dag, i vårt samhälle, unga män som inte drar sig för att mörda.

I många fall är det fråga om unga män som väljer detta, som vill bli kriminella och som ser något glamoröst i att vara gängmedlem. För de kriminella nätverken handlar det om att kontrollera narkotikahandeln, att utpressa och att begå bedrägerier. Man gör detta hänsynslöst och utan konsekvenstänk, utan tanke på de skador som drabbar offren. Och ja, absolut, de unga männen är på sitt sätt också offer.

Den organiserade brottsligheten är i sitt slag systemhotande, eftersom den alltmer tar sig in i myndigheter och organisationer samt i positioner kopplade till välfärden. Vi ser hur kriminella strukturerar sig med en stark och auktoritär topp som sedan utnyttjar yngre förmågor för att styra sin marknad och för att kontrollera sitt territorium.

Det här är, herr talman, en form av kriminalitet som vi tidigare inte har varit med om. När kriminaliteten ändras måste även de brottsbekämpande myndigheternas arbetssätt ändras. Hur ofta hör vi inte poliser sucka och säga att de kriminella alltid ligger steget före, och de gör det på grund av att polisens händer är bakbundna av gammal och förlegad lagstiftning.

Det är här vi politiker kommer in i bilden, vi här i riksdagen, vi som faktiskt sitter på makten att ge de brottsbekämpande myndigheterna de verktyg de behöver och de lagar som behövs för att de ska följa med när kriminaliteten utvecklas och på så sätt bekämpa den. Så har det inte riktigt varit under åren. Man har, oavsett vem som har suttit vid makten, mer tittat på, inte riktigt förstått, varit naiv - ett slitet och klyschigt ord i sammanhanget. Numera har vi en regering som är lite mer på tårna, som lyssnar på vad polis, tull, åklagare och andra myndigheter behöver för att vara effektiva och i fas för att bekämpa den nya brottsligheten.

Men delar av brottsligheten, den som är kopplad till den organiserade brottsligheten i Sverige, är gränsöverskridande. Vi ser hur narkotikan utanför EU kommer in i EU via europeiska hamnar. Så är det även här i Sverige i de svenska hamnarna. Det handlar om över en miljon containrar varje år där bara en bråkdel kontrolleras. Anledningen till att inte fler kontrolleras är brist på resurser i fråga om personal och material.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT EU:s färdplan för att bekämpa narkotika-handel och organi-serad brottslighet

Och nu ska jag i dessa valtider slå ett slag för EU. Det är just i sådana här situationer och sammanhang som EU-samarbetet är som bäst, det vill säga när medlemsländerna samarbetar, när de olika brottsbekämpande myndigheterna i de olika medlemsstaterna pratar med varandra och i samförstånd koordinerar insatser. Utan ett EU hade det inte fungerat lika bra. Att ett litet land som Sverige skulle stå utanför ett sådant samarbete förstår vi alla numera är dåligt.

Brott som sker i Sverige kan ibland kopplas till utövare i andra länder. Vi ser i dag hur de olika kriminella nätverkens ledare sitter utomlands och styr verksamheten, och de utnyttjar de unga män här i Sverige som jag nämnde tidigare. Då måste de brottsbekämpande myndigheterna i Sverige också jobba gränsöverskridande och kunna agera i andra EU-länder. Vi liberaler vill därför stärka det brottsbekämpande arbetet inom EU och göra det mer effektivt och mer operativt. Och det är något vi kommer att driva hårt i EU-parlamentet framöver.

Att tullens arbete med att bekämpa smuggling av narkotika och vapen i hamnarna har varit eftersatt har vi hört förut, och vi har pratat om det förut. Vi vet också att regeringen även i den här frågan satsar på tullen, och det är bra. Det är för övrigt något vi liberaler har velat i många år, och det här har vi också pratat om tidigare.

Men det kostar pengar att förhindra att narkotika smugglas in via hamnar. Inte minst kostar det att ha en effektiv och fungerande kontroll, till exempel med hjälp av mobila skannrar. Tullen uppger själv att man behöver fler skannrar för att kunna göra fler kontroller. När det nu görs stora beslag av tullen i våra svenska hamnar är det uppenbart att de kriminella ser Sveriges hamnar som platser där narkotikan i dag lätt kan föras in. Den bilden måste vi ändra på.

Den färdplan som EU nu tar fram vill att alla hamnar i EU ska rustas upp och förses med bra och effektiv utrustning, vilket till exempel kan vara skannrar. Att EU nu gemensamt vill göra en satsning på att försvåra smuggling av narkotika är bra, och det är bra att Sverige är med på den resan.

Jag tänker inte stå här och upprepa vad som har sagts tidigare och prata om alla de 17 punkter som färdplanen tar upp. Det har andra här i salen gjort bra. Jag kan bara konstatera att vi alla över partigränserna är överens om och positivt inställda till färdplanen. Det är också bra.

Jag kan också konstatera att jag är nöjd med att man från EU tar frågan om organiserad brottslighet på allvar och att man nu vill satsa rejält på att bekämpa den.

Fru talman! Jag är också intresserad av att se vilken effekt det har haft på missbruket, inte bruket utan missbruket, av narkotika när man kriminaliserade även ringa narkotikabrott när en person är påverkad av narkotika. Jag är också nyfiken på det.

Jag kommer ihåg när den lagen kom. Jag kommer ihåg när vi inom polisen fick direktiv att åka ned på Plattan, Sergels torg, i Stockholm. Där skulle vi ta dessa missbrukare, föra dem till polisstationen, genomföra urinprov och påvisa att de hade narkotika i kroppen, och så skulle de få 1 500 kronor i böter. Vi tyckte att det var idiotiskt.

Jag var också med i mitten på 90-talet när rejvkulturen var populär. Då var det många ungdomar som var 18, 19, 20 eller 21 år som var påverkade av ecstasy, som var populärt då. Då var det väldigt bra att ha den här lagen för att kunna påvisa för ungdomen, och framför allt för ungdomens föräldrar, att barnet brukade narkotika. Det är intressant att många av de barnen hörde av sig flera år senare och sa att de var tacksamma att de åkte fast, för det gjorde att de slutade. Där fungerade det.

Men jag förstår också att om du har en person som har missbrukat heroin i 30 år och som står och knäar nere på Plattan är det klart att det inte ger någonting att bevisa att han har narkotika i kroppen. Det ger ingenting. Det är i så fall bättre att se till att han får metadon, att han slipper stå på Plattan och att han får en dräglig tillvaro. Jag är verkligen den förste att skriva under på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Motståndskraft och handlingskraft - en nationell strategi mot organiserad brottslighet

Vi ska nog hitta en bra narkotikapolitik ihop, hoppas jag.

Fru talman! Tack, Rasmus Ling, för frågan!

Jag tar det i två olika etapper. I podden var det precis som Rasmus Lind sa resonemang och en diskussion. Vi pratade om saker och ting. Vi kom in på det här med straff. Vad är ett straff?

En person som i dag ertappas med narkotika i kroppen ute på krogen, en så kallad nöjesknarkare, får kanske sina 15 000-20 000 kronor i böter, och sedan går han vidare i livet.

Det fördes en diskussion om vad ett straff är. Är det kanske jobbigare för den personen att få en fotboja i en månad och inte kunna gå ut och festa under en månad?

Resonemanget handlar om: Vad är ett straff? Ska straff vara kännbart, eller ska straff bara vara ekonomiskt eller inlåsning? Det var nummer ett.

Nummer två handlade om, om man skiljer på missbrukare och brukare, att missbrukare i dag i mycket större utsträckning måste få vård. Det tror jag till och med att jag sa i podden. Jag är till exempel för att metadonprogram används och så vidare i mycket större utsträckning än i dag.

Jag vet att det är svårt att komma in i metadonprojekt. Det borde öka mycket mer. Man får inte glömma bort att i princip alla missbrukare i dag som söker vård får vård och erbjuds vård. Alla partyknarkare på krogen som tas med narkotika i kroppen erbjuds vård.

Det är inte så att jag är emot det eller att samhället med de lagar och regler som finns i dag inte erbjuder vård. Alla erbjuds vård. Dessvärre är det väldigt många som säger nej till vård. Av dem som säger ja till vård är det tyvärr många som kommer tillbaka till missbruk igen. Missbruk är någonting som är ganska svårt att ta sig ur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Motståndskraft och handlingskraft - en nationell strategi mot organiserad brottslighet

När det kommer till min syn på droger har jag jobbat som knarkspanare i Stockholms innerstad under många år och sett vad de gör. Det stärkte bara min syn på att narkotika inte är någonting bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Motståndskraft och handlingskraft - en nationell strategi mot organiserad brottslighet

Fru talman! Vi debatterar nu regeringens skrivelse Motståndskraft och handlingskraft - en nationell strategi mot organiserad brottslighet, en skrivelse om hur regeringen vill att myndigheter och samhället ska jobba för att minska den organiserade brottsligheten. Detta är viktigt och aktuellt och någonting som under många år varit eftersatt.

I en sådan här skrivelse tycker jag att det är viktigt att man inte bara pratar om att man vill göra någonting; det måste också finnas direktiv för hur det ska göras. Där finns, vad jag förstår, en hårfin gräns. Det är ju inte politikerna som ska styra upp hur myndigheter ska bedriva sin verksamhet. Det ska myndigheterna göra själva. Men det är regeringens roll att berätta hur man vill att verksamheten ska fungera och vilka resultat man vill ha. Jag kan ta några exempel gällande polisen: Regeringen vill att brottsligheten ska minska, att antalet uppklarade utredningar, inte minst av mängdbrott, ska öka, att det ska finnas fler poliser och att antalet synliga poliser i yttre tjänst ska öka.

Jag tycker att regeringen både kan och ska ställa höga krav på våra myndigheter, och jag tycker att man kan våga ligga på gränsen och inte bara skriva att man vill något utan också närma sig lite mer hur man vill att det ska ske. Ibland gör den här regeringen det, och det gillar jag. Till exempel skriver regeringen inte bara att polisen måste jobba mer brottsförebyggande, utan man preciserar det: Det måste bli fler närvarande poliser i yttre tjänst i de utsatta områden som har hög kriminalitet och en hög andel nätverkskriminella. Det är ganska klara direktiv. Sedan är det såklart upp till Polismyndigheten att se till att det blir så.

Fru talman! Den organiserade brottsligheten i Sverige är systemhotande. Det har vi hört i över 20 år nu. Men passivitet och naivitet har gjort att den typen av brottslighet kunnat växa sig stor. I dag ser vi hur den organiserade brottsligheten omsätter tiotals miljarder. Vi ser en välfärdsbrottslighet som har fått jobba ostört. Vi ser hur grovt kriminella kan köpa in sig i legala verksamheter och på så sätt tvätta sina pengar. Vi ser hur enkelt kriminella använder eftersatt lagstiftning till att lura staten på pengar.

Vi ser hur allt yngre, till och med barn, dras in i den organiserade brottsligheten, som de senaste tio åren har lett till att Sverige ligger bland de högsta i Europa, till och med i världen, när det kommer till skjutningar och sprängningar. Vi ser hur oskyldiga skjuts och sprängs, hur anhöriga mördas, hur unga män tar över områden och hotar de boende där och hur näringsidkare får slå igen sina butiker för att de inte längre orkar stå emot hoten - allt detta på grund av den organiserade brottsligheten.

Vi ser hur den organiserade brottsligheten tar alltmer mark i samhället och dag för dag flyttar fram positionerna. Det är för mig obegripligt att de politiker som suttit i det här huset de senaste tio åren inte gjort någonting åt detta. Jag har jobbat i det, mot det och med det, och jag har precis som många av mina kollegor under många år viftat med händerna och försökt påkalla politikers uppmärksamhet, men de har inte gjort något. Det är för mig obegripligt varför man inte lyssnar. Och frågan är varför vissa än i dag inte lyssnar. Den organiserade brottsligheten måste stoppas.

Fru talman! Vi ser även hur kriminella tar sig in i viktiga samhällsfunktioner, hur de infiltrerar myndigheter och hur de utnyttjar dem som arbetar där. Vi ser hur de i allt större utsträckning använder sig av så kallade möjliggörare. I dagarna har vi kunnat läsa om hur kriminella fått tillgång till hemlig information från polisen genom att använda möjliggörare inom polisen. Detta är allvarligt. Det är på riktigt systemhotande för rättsväsendet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Motståndskraft och handlingskraft - en nationell strategi mot organiserad brottslighet

Att tjänstgörande eller blivande poliser eller polisanställda har nära privat kontakt med kriminella är oförsvarligt, och det ska bekämpas med alla medel. Det handlar inte bara om att kriminella kan komma undan eller om att deras verksamhet underlättas. Det handlar även om att personer dör, att personer mördas. Det kan till och med handla om att poliser dör på grund av att det varnas för insatser i förväg.

De avslöjanden vi har sett i dagarna visar än en gång hur viktigt det är att antagningen och uttagningen till polisutbildningen sker med stor noggrannhet och av rätt personal. Om det under eller efter utbildningen uppkommer misstankar om att poliser har kontakt med kriminella måste det tas på allvar, oavsett om kontakten sker genom vänskap, relationer eller hot eller genom ekonomiska intressen. Polismyndigheten, det vill säga arbetsgivaren, får inte vara flat eller nonchalant i de situationerna. Minsta misstanke måste tas på allvar. Om misstankarna stämmer måste man agera med bestämdhet - individen måste avskedas från tjänsten.

En polis måste alltid kunna lita på en polis, och allmänheten måste alltid kunna lita på att polisen står på de godas sida. Det finns ingen plats för smutsiga poliser i Polismyndigheten. Jag tror att jag talar för 99,9 procent av alla poliser i den frågan.

Problemet med möjliggörare tas upp i skrivelsen Motståndskraft och handlingskraft. Det gör mig trygg att regeringen tar detta på allvar. Jag tar nu för givet att det på högsta politiska nivå förs samtal med polisledningen om hur man ska komma till rätta med de här smutsiga poliserna.

Fru talman! För att stoppa den organiserade brottslighetens framfart vet alla vi här inne att vi måste stoppa nyrekryteringen av kriminella.

Det måste göras nu, med kraft, och hela samhället måste vara med. Regeringen har påbörjat arbetet genom att bland annat se till att skolan får mer resurser och bättre kan fånga upp de unga som riskerar att hamna snett på grund av utebliven skolgång eller dåliga skolresultat. Kriminalvården får också ett rejält tillskott, och nya arbetssätt inom socialtjänsten prövas.

Just socialtjänsten är någonting som vi måste börja prata mycket mer om. Socialtjänsten har en viktig funktion när det kommer till att förhindra att unga dras in i kriminalitet. Jag hoppas att vi snart kommer att börja föra lika mycket diskussioner om socialtjänsten och dess roll i det brottsförebyggande arbetet som vi de senaste åren har pratat om de repressiva åtgärderna.

När det kommer till de repressiva åtgärderna har regeringen visat att man har handlat rätt. Polisens resultat talar där för sig själva. Men nu är det dags att visa samma vilja och samma resultat när det kommer till det brottsförebyggande arbetet. Där har socialtjänsten en viktig roll.

Fru talman! Tänk dig att få din bil sprängd i bitar när den står parkerad på uppfarten till ditt hus eller att någon skjuter med automateld in genom ytterdörren till hemmet, där du och din familj bor och där dina barn sover. Kulorna viner genom huset, bara någon meter från där du sitter, och försvinner ut genom fönstret på baksidan. Tänk dig att få stenar inkastade genom rutan och att glassplitter faller ned över vardagsrummet, bara centimeter från där dina barn sitter och leker, eller att få hakkors målade på din dörr eller din husfasad nedsprejad med orden "Döda alla poliser".

Tänk dig att få däcken på din bil punkterade, få hotfulla mejl, få ta emot slag och spott när du går och handlar, få handskrivna brev med hot om att du ska knivhuggas till döds eller att få bilder till din telefon från ett okänt nummer på ditt barn när hon leker på förskolan och texten "Vilken fin dotter du har". Tänk att det är din vardag, bara för att du har valt att bli polis.

Jag skulle kunna fortsätta länge och förklara hur det är att jobba som polis mot den organiserade brottsligheten. Det jag nyss nämnde är bara ett axplock av vad poliser i Sverige i dag får vara med om på grund av att de har valt att vara poliser och jobba mot den organiserade brottsligheten. Jag skulle kunna fortsätta prata om hur svenska poliser kartläggs, hur hemadresser och registreringsnummer delas på nätet, hur passbilder cirkulerar på olika forum och i grupper och hur anhöriga åker med på samma gång.

Men jag tror tyvärr inte att det gör någon skillnad för vad vissa personer tycker om polisen och polisernas arbetssituation. Om man brydde sig på riktigt skulle vi inte ens behöva debattera den här lagen. Då skulle man förstå att den skulle göra skillnad.

Att bli polis är i dag förenat med att bli utsatt för hot och våld i jobbet. Det är något som man är förberedd på och som man tränar inför. Det får man lära sig på polisutbildningen. Alla poliser vet att hot och våld ingår i jobbet, men det är inte detsamma som att man accepterar det. Men man vet att det är en del av yrket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt skydd för vissa polisanställda

Vad som dock inte lärs ut på polisutbildningen är hur det känns att få ett dödshot utanför jobbet, hur det känns i magen att veta att det finns någon där ute som vill döda dig eller din familj och som är så pass sjuk i huvudet att han eller hon faktiskt är kapabel att genomföra hotet. Det är ingenting man kan tränas för.

Poliser är inte rädda av sig. Poliser vet att de har majoriteten av befolkningen i ryggen och de flesta svenskars stöd. De vet att de allra flesta har förståelse för yrkets uppdrag och hur svårt det kan vara, att beslut som du som polis fattar, kanske bara under någon sekund, kan vara avgörande för om du lever eller är död i slutet av dagen.

Att vara polis är inte bara att gå på torg och prata med handlarna, att spela pingis med ungdomarna på fritidsgården, att tillrättavisa fortkörare eller att ta snattare i örat. Att vara polis innebär också att brottas med påtända missbrukare i smutsiga kvartar, att springa efter beväpnade rånare i skogen, att stå öga mot öga med psykotiska, anabolstinna tvåmeterspersoner och att behöva stå emot demonstranter som kastar sten och flaskor, sparkar dig i ryggen och försöker slita ned dig på marken för att sedan i någon form av masspsykos hoppa på dig och på ditt huvud för att försöka skada dig, helt utan förståelse för konsekvenserna.

Som polis får du också hantera oberäkneliga personer som har noll förtroende för polisen, noll respekt för polisen och som i vissa fall hatar polisen. Det handlar om unga män med illusioner om att gangsterlivet är något bra, unga män som knaprar Tramadol och poserar med automatvapen på sociala medier, unga män som mördar för småpengar och för att få respekt. Det är unga män som inte förstår att de utnyttjas av individer som sitter tusen mil därifrån, unga män som är utan spärrar eller konsekvenstänk, unga män som vill ha respekt och en position i det kriminella nätverket.

Jag vet hur det känns att bli pistolhotad och knivhotad, få ta emot sparkar och slag och känna sig trängd, så trängd att det till och med krävs att vapen avfyras för att jag eller en annan polis inte ska bli skadad. Men det är inte alltid de situationerna som du som polis ligger och tänker oroligt på innan du ska somna. Det är i stället det okända, det som du inte kan kontrollera eller göra någonting åt: de förtäckta hoten, de anonyma hoten. Du vet inte om dessa hot kommer att genomföras i verkligheten. Det är de hoten som är de otäcka. Det är de hoten som gör att du som polis inte kan sova. Det är de hoten som kan skapa passiva poliser.

Jag vet det här av egen erfarenhet. Mitt namn stod på en lista hemma hos en person som var känd rättshaverist, polishatare och med psykisk ohälsa. Det var inte speciellt roligt.

Att som polis stoppa en bil med kriminella unga individer i, de som är utan konsekvenstänk och har ett stort våldskapital, är alltid förenat med viss fara. När du som polis väljer att trycka på knappen för att få bilen framför att stanna vet du inte vad som kommer att hända. Du vet ofta inte vilka som sitter i bilen. Är de desperata, påtända eller på flykt? Vad finns i bilen? Finns det vapen? Du vet ingenting om personerna i bilen framför dig.

Det enda du vet när du går fram mot bilen är att vad som helst kan hända. Det är du mentalt förberedd på. Det har du nämligen tränat för i olika scenarier. Men så händer det; i bilen finns narkotika och vapen värda miljoner. Och det är du som polis som ska fatta beslut om att det ska tas i beslag, att det ska tas ifrån de här individerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt skydd för vissa polisanställda

Då förändras personerna i bilen. De blir aggressiva, kanske passivt aggressiva. En av dem kanske viskar: "Rör du pengarna är det det sista du gör i livet. Tar du de pengarna är det du som kommer att bli skyldig mig dem." Han säger det som att han menar det. Kanske hintar han något om tidigare polisanställda som råkat illa ut. Kanske känner du som polis till personen sedan tidigare och vet att han brukar anlita yngre förmågor för att undanröja personer och att han inte drar sig för att göra det. Kanske är han en av dem som är markerade som farliga hos polisen. Kanske är han en av de där individerna som många poliser tycker att det är obehagligt att hantera. Kanske är han just den där personen som saknar konsekvenstänk, och kanske är han känd för att ha gett sig på poliser tidigare.

Du ser när han förs bort, vänder sig om och möter din blick, drar med fingret över halsen och pekar på dig. Det är då du ska åka in till polisstationen och avrapportera. Det är då du ska skriva in beslaget, pengarna och narkotikan. Och i fältet för den som har beslutat om åtgärden ska du skriva ditt namn. Du vet att ditt namn i och med det kommer att bli offentligt, och du vet att den gripne kommer att få ta del av ditt namn och få veta vem du är.

Den här situationen är inte ovanlig. Det händer nästan varje dag att svenska poliser beslagtar både gods och pengar och griper folk. I de allra flesta fall händer inget efteråt. De flesta kriminella vet att om de hämnas eller jävlas med poliserna på gatan leder det ofta till att de blir än mer kontrollerade och får sin brottsliga verksamhet störd. Det är de inte intresserade av. Men som polis vet du aldrig när du ger dig på fel person. Och när du gör det vill du inte skylta med ditt namn.

Kritiken mot lagen handlar om att poliser nu kommer att bli anonyma och om att i de fall en person som är föremål för ett ingripande vill anmäla polisen kommer man inte att kunna göra det, eftersom man inte har ett namn på den polis som man vill anmäla utan bara ett nummer. Det där är fel. Jag tror att de som tror det är felunderrättade eller inte är pålästa.

Ingen polis som genomför eller beslutar om en åtgärd kommer att vara anonym. Den enda skillnaden är att det i stället för ett namn kommer att stå ett nummer, som enkelt kan kopplas till en fysisk person, till den polis som har genomfört eller beslutat om en åtgärd. Det kommer även att framgå på ett separat dokument varför namnet har ersatts av ett nummer, och det dokumentet kommer att finnas tillgängligt för den som har behov av att få veta det.

Fru talman! Samhället förändras, och vi lagstiftare måste följa med i utvecklingen. Vi kan inte om fem år ha politiker som står här i kammaren och säger att de har varit naiva och att de inte såg saker och ting komma. Vi kan inte ha det så igen; vi måste lära oss.

Det grova våldet och hoten mot svenska poliser ökar. Vi har därför, tycker jag, en skyldighet att se till att poliser i dag får det skydd de behöver. Just möjligheten att ersätta ett namn med ett nummer är en sådan åtgärd som Polismyndigheten själv har efterfrågat. Jag tycker att det också ska bli så.

Stärkt skydd för vissa polisanställda

Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)

Herr talman! Svensk kriminalvård har under många år varit eftersatt. Jag tillhör vanligtvis inte dem som brukar peka på Socialdemokraternas misslyckande under de åtta år man hade regeringsmakten. Det är lätt att göra det, men samtidigt vet vi inte om en borgerlig regering hade gjort jobbet bättre. Det har ju varit misslyckanden även under tidigare borgerliga regeringar på olika områden, så jag tycker att man ska vara lite försiktig med sin kritik. Men det går ändå inte att blunda för att under de senaste tio åren har de som har styrt politiskt inte förstått den utveckling som så många höjde ett varnande finger för, nämligen den ökade kriminaliteten och med det ett ökat antal gripna, häktade och intagna - och med det ett ökat behov av fler häktesplatser och fler fängelser. Man såg det inte komma, och man agerade inte.

Jag vet att när man tar upp misslyckanden med Socialdemokraterna brukar det kontras med att de har gjort en massa annat. De har höjt straffen, skärpt lagar och tillfört mer medel hit och dit. Men faktum kvarstår: Det finns för få anstalter och för få platser på arrester, på häkten och i fängelser. Och det går inte att blunda för det, hur mycket man än kniper med ögonen.

Herr talman! Jag måste ändå här få passa på att bara som en liten parentes nämna att Liberalernas nuvarande partiledare, Johan Pehrson, redan 2005 viftade med armarna och flaggade för att det måste börja byggas fler fängelser i Sverige. Men ingen lyssnade på Johan Pehrson 2005. Nu är vi dock där vi är, och låt oss inte fastna i vems fel det är utan bara konstatera att det här har skötts dåligt.

Faktum är att Kriminalvården nu står inför utmaningar, som det brukar heta. Man gör det bästa man kan med de resurser man har och med de lokaler som man förfogar över. Man trollar med knäna och trycker in de intagna där det finns plats. Då blir det trångt, och miljön för de intagna och arbetsmiljön för dem som arbetar blir sämre. På lång sikt är det inte bra för någon. I dag handlar det om att det fattas ungefär 35 platser varje vecka, platser som Kriminalvården måste hitta eller skapa på något sätt.

Det finns dock någonting positivt att säga om situationen också. Det är att vi faktiskt nu har en regering som är på tårna, som ser problemet med trångboddheten och som gör någonting åt det. Antalet anstaltsplatser ska öka från 9 000 till närmare 30 000 på tio år. Det ska byggas fler fängelser och fler häkten. Det kommer att ställa stora krav på Kriminalvården. Inte minst ska man lyckas rekrytera mer personal, bra personal, både till anstalterna och även till frivården, som lätt glöms bort i debatten. Det kommer också att kosta mycket pengar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kriminalvårdsfrågor

Herr talman! Förutom att se till att de intagna håller sig bakom murarna har Kriminalvården även ett viktigt uppdrag att minska risken för att de intagna återfaller i kriminalitet när de väl hamnar utanför murarna. Just arbetet med att förhindra återfall är något som olika regeringar har jobbat med under åren. Det har både utretts och givits nya direktiv och utretts igen. Även i dag finns det en utredning gällande detta, och den nuvarande utredningen, Trygghetsberedningen, har jag faktiskt lite gott hopp om. Jag tror att den kommer att kunna presentera både bra och genomförbara åtgärder.

Någonting som är viktigt för att kunna ha en lyckad utslussning för den intagne och en bra anpassning till livet efter avtjänat straff är dels att det finns meningsfulla sysselsättningar inne på anstalten, inte minst studier, dels att det finns möjlighet till arbete för den intagne när den kommer ut. Viktigt är därför att såväl Arbetsförmedlingen som skolan och socialtjänsten finns med och fångar upp den som muckar från ett straff, även under den så kallade inslussningstiden, alltså tiden före frigivning. Jag blir därför glad när jag hör att samarbetet mellan Kriminalvården och Arbetsförmedlingen hela tiden utvecklas och blir bättre. Men även där finns det numera utmaningar, eftersom allt fler intagna måste flyttas och omplaceras på grund av interna konflikter.

Tillbaka till problemen med överbeläggning och trångboddhet. Det är ju intressant att när det går bra för polis och åklagare, när det grips fler, häktas fler och åtalas fler och när straffen blir längre och mängdrabatterna är ett minne blott blir det trångt i polisarresterna och häktena och fullt på anstalterna. Och det här har gått fort. Regeringens krafttag de senaste åren mot kriminaliteten, inte minst den organiserade brottsligheten, har gett effekt tack vare effektiva verktyg. När det till exempel gäller skjutvapenbrotten har uppklaringen i dag ökat från ungefär 15 procent till 75 procent i Stockholm och till 85 procent i Uppsala. Med sådana resultat fylls häktena.

Men regeringen är, som jag sa förut, på tårna. Man skjuter nu till mer pengar till Kriminalvården. I vårändringsbudgeten häromveckan hörde vi att det handlar om 1,4 miljarder mer bara i år. Men det kommer att behövas mycket mer pengar, och inte bara den här mandatperioden utan förmodligen även de kommande två eller kanske till och med tre mandatperioderna. Jag tror inte att våldsvågen är över, och nu när även polisen får tillskott av personal kommer knappast antalet gripna att minska. Även Kriminalvården förutspår en rejäl ökning, inte minst av antalet häktade. Prognoserna visar rätt branta kurvor uppåt de närmaste åren.

Avslutningsvis: Varken polisyrket eller jobb inom kriminalvården kommer i framtiden att vara yrken där man riskerar uppsägning på grund av arbetsbrist, utan tvärtom - tyvärr.

Kriminalvårdsfrågor

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 24 april.)

Herr talman! Jag tänkte ägna några minuter åt att prata om något som vi alla är överens om, nämligen att mäns våld mot kvinnor är förkastligt och vedervärdigt. Hela samhället måste jobba mycket mer mot mäns våld mot kvinnor. Därför är det viktigt att vi här inne som faktiskt kan påverka hur det arbetet kan bedrivas också gör det på ett bra och effektivt sätt.

När jag läser igenom de motioner som väckts i ämnet ser jag att det finns en samsyn över blockgränserna, och det är bra. Det visar att det finns en vilja att göra någonting åt något som inte fungerar riktigt bra. Samhället kan i dag inte skydda de kvinnor som lever i fruktan att bli dödade.

Det mördas i snitt 15 kvinnor varje år i Sverige, och det är flera tusen som lever under dödshot. Hur många som lever under fysiskt och psykiskt hot och våld i relationer vet vi inte. Mörkertalet är stort utöver de anmälningar som görs.

Det skydd som finns i dag för hotade kvinnor, förutom tekniska som skyddstelefoner och praktiska som skyddade boenden, är kontaktförbud. Lagen om kontaktförbud har skärpts under åren, senast för ett par år sedan. Den här regeringen vill nu skärpa lagen ytterligare och få till en än mer effektiv kontaktlagstiftning. Det är en utredning ute på remiss nu som gäller detta, vilket är bra.

Herr talman! En hotad kvinna ska inte löpa risk att möta den som hotar henne på bussen på vägen till jobbet eller i matbutiken eller på gymmet. Att leva under dödshot innebär att du får din frihet och din möjlighet att röra dig fritt begränsad. En hotad kvinna ska så långt som möjligt, trots omständigheterna, alltid kunna känna sig trygg i sin vardag. Vi som lagstiftare har en skyldighet att se till att vi har lagar som fungerar, inte minst när det gäller att skydda hotade kvinnor. Men som det ser ut i dag tycker jag inte att det fungerar.

Låt mig dra i korthet hur kontaktförbud - eller låt oss kalla det besöksförbud, som lagstiftaren vill - fungerar i dag.

Ett besöksförbud innebär i dag att den som har hotat förbjuds att besöka, kontakta eller följa efter den som man hotar, skyddspersonen. Det är ett så kallat normalt besöksförbud.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

I vissa fall kan den som hotar få ett utvidgat besöksförbud. Då får personen som hotar inte befinna sig i närheten av där skyddspersonen bor, arbetar eller brukar vistas. Ett utvidgat besöksförbud kan även kopplas ihop med fotboja.

Men det stannar inte där. Vi har ett tredje alternativ, särskilt utvidgat besöksförbud. Det innebär att man lägger till ett område runt skyddspersonen, ett större område, där personen som hotar inte får vistas. De flesta sådana fall ska också kopplas ihop med fotboja.

I min värld får jag inte riktigt ihop det här att en person som till att börja med har hotat eller varit fysiskt eller psykiskt våldsam mot en annan person, brott av så allvarlig art att han utöver att dömas för våldet har dömts till besöksförbud, sedan ska få flera chanser innan han får fotboja och särskilt utvidgat besöksförbud. Jag förstår inte varför det är så.

Jag är glad över att det i den utredning som regeringen har beställt gällande effektivare kontaktlagstiftning, som nu är ute på remiss, pratas om att man redan från början ska utdöma särskilt utvidgat besöksförbud. Jag hoppas att det så småningom blir så, för det kan inte vara som nu.

Först slår han. Det är inget bra - vi utdömer besöksförbud.

Han struntar i förbudet och åker hem och försöker slå in dörren. Det är inget bra. Nu kanske han får utvidgat besöksförbud och kanske fotboja, men det är inte säkert.

Han struntar även i det och åker en tredje gång hem och bankar på dörren och försöker slå sig in. Nu reagerar vi och sätter på fotboja och ger särskilt utvidgat besöksförbud - efter tre chanser.

Det är för mig obegripligt. Jag har inga problem med att en person som snattat en chokladkaka får en, två eller till och med tre chanser innan det smäller till och händer något allvarligt. Men en man som är våldsam mot en kvinna, så pass våldsam att hon fruktar för sitt liv, hennes tillvaro helt och hållet anpassas efter förövaren och hur han beter sig och hon inte kan styra över sitt liv - varför ska han, förövaren, få chans på chans? Det är hon som är den drabbade. Jag förstår inte detta.

Låt mig lite kort ta ett fall ur verkligheten som jag själv var med om för tre eller om det var fyra år sedan för att visa att den här lagen inte fungerar.

En person ringde 112 och uppgav att han befann sig i en lägenhet med en knivhuggen kvinna. Han var inneboende hos kvinnan och hade råkat öppna när det ringde eller knackade på dörren. Då rusade en man in med en kniv. Mannen sökte upp kvinnan som bodde i lägenheten och började hugga henne.

Jag var första polis på plats. När vi kom upp i lägenheten möttes vi av blod i hela köket. Det var blod på bänken, i diskhon, på väggarna. I sovrummet i anslutning till köket hittade jag kvinnan där hon låg. Hon hade blivit knivhuggen med fem hugg i kroppen. Hon var talbar och meddelade mig att det var hennes före detta pojkvän som hade tagit sig in i lägenheten och försökt döda henne.

Den före detta pojkvännen kunde efter en timme gripas av en annan patrull. Då kom det fram att kvinnan hade anmält den här mannen vid sex tidigare tillfällen för överträdelse av besöksförbud. Han hade inte blivit frihetsberövad någon av gångerna och inte heller dömd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Ingen av oss här kan nog föreställa sig den panik som den här kvinnan måste ha känt när mannen rusar in i lägenheten med kniv och börjar hugga henne, hugg efter hugg, i fullt raseri. Jag tror inte att någon kan sätta sig in i den skräck hon måste ha känt.

Varför fick då den här mannen sex chanser? Varför låstes han inte in direkt? Han kunde åtminstone ha fått förbud att vistas i kommunen och fotboja - en fotboja som direkt börjar pipa och markera var han är någonstans så att polisen kan åka och hämta honom. Jag hoppas att det någon gång i framtiden blir så, herr talman.

Jag är såklart medveten om att vi måste ta hänsyn till både behovs- och proportionalitetsprincipen i de här fallen, absolut. Men jag tycker någonstans att om man har gjort någonting som föranleder ett besöksförbud har man redan klivit över en gräns, och då måste samhället reagera direkt. Därför vill jag se ett särskilt utvidgat besöksförbud med fotboja och eventuellt ett vistelseförbud.

Vi, samhället, måste verkligen reagera direkt. Ha i åtanke det sista jag säger nu: att alla mord på kvinnor som är utförda av ett ex eller en nuvarande pojkvän eller man har föregåtts av hot eller våld. Därför är det viktigt att vi tar hoten på allvar direkt, innan någonting händer. Och, herr talman, en man som ger sig på en kvinna genom våld eller hot om våld ska inte få en andra chans.

(Applåder)

Herr talman! I mitt manus hade jag skrivit att jag önskar att alla ledamöter i Sveriges riksdag kan ta in att Sverige i dag lever med en allvarlig hotbild, men när jag hörde anförandena här blev jag faktiskt positivt överraskad. Från vänster till höger är alla insatta i att hotbilden mot Sverige i dag är allvarlig. Detta gäller utländska terroristorganisationer, våldsbejakande extremister och utländska stater.

Sverige är i dag inte bara ett legitimt mål - som landet varit under lång tid - utan ett prioriterat mål. Om man har jobbat med eller är insatt i terrorbekämpning förstår man vad det betyder att vara ett prioriterat mål. Det innebär att det nu sitter folk och planerar och förbereder attentat i Sverige.

Det här kan vi inte blunda för. Det finns inte utrymme för naivitet av det slag som vi har sett under så många år i detta rum, i detta hus och på andra sidan Strömmen när det gäller den inhemska kriminaliteten. Det vi ser i dag när det gäller skjutningar och sprängningar i Sverige är ett resultat av politisk passivitet och naivitet.

Det måste vi sluta med. När det gäller bekämpning av terrorism måste vi bli mer på tårna och mer framåtlutande. Vi måste från höger till vänster, över partigränserna, vara enade och klarsynta. Vi måste lyssna på dem som har kunskap - på dem som vet varifrån hoten kommer, när de kommer och var hoten finns. Vi måste ta till oss av fakta och kunskap. Vi kan inte ligga steget efter; vi har inte råd med det. Vi måste vara beredda när det händer, för det kommer att hända igen.

Det är en god tanke att alla människor är goda någonstans, men man får för den skull inte blunda för att det faktiskt finns människor där ute som är onda och som inte vill väl. Det finns personer som inte drar sig för att genomföra attentat, döda oskyldiga och ställa till med kaos. Det finns personer som vill sätta skräck i samhället. Nu pratar jag om terrorister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell strategi mot våldsbejakande extre-mism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera

Jag vill upprepa att de finns bland oss i detta samhälle nu, medan jag pratar om det här. Vi har redan sett flera terrorattacker, och vi har även hört om dem här. Några av dem har koppling till våldsbejakande extremism och islamism. Det finns även fall nere i söder där det kom från den högerextrema sidan.

Vi ska nog tacka de underrättelseenheter som finns i det här landet för att vi inte har sett fler attacker. Jag tycker därför att vi måste ställa oss positiva till vad dessa underrättelseenheter begär av oss politiker i form av redskap.

I sin årsrapport säger Säkerhetspolisen att Sverige inte ska vara en plattform för främmande makt eller våldsbejakande extremism. Detta är så självklart att det egentligen inte borde behöva sägas. Arbetet med att förhindra terrorattentat måste vara prioriterat.

I dag ser vi hur stater och grupperingar försöker försvaga det demokratiska samhälle vi lever i. De vill försvaga Sverigebilden. Det gör de genom att påverka så att förtroendet för samhället, staten, myndigheter, institutioner och organisationer försvagas. De sprider lögner och konspirationsteorier, bland annat om att svenska staten kidnappar muslimska barn. Vi har också sett koranbränningar, som det talades om tidigare.

Det här bygger på den negativa Sverigebilden utomlands, men det påverkar också grupperingar här i Sverige. Unga personer tenderar att radikaliseras på grund av dessa aktioner och lögner.

Jag är därför glad över att regeringen nu har tagit fram en ny samlad strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism. Tanken är att man mycket mer långsiktigt ska jobba för att förebygga våldsbejakande extremism och terrorism. Man ska förhindra terroristattentat och andra ideologiskt motiverade brott, skydda människor och samhällets funktioner samt hantera situationer under och efter ett attentat.

Rent praktiskt handlar det om att ge de aktörer som aktivt arbetar med de fyra punkter jag just nämnde i uppdrag att se till att man arbetar på ett än mer effektivt sätt. Det handlar om alltifrån att motverka radikalisering, bland annat inom kriminalvården, inom Sis och i skolmiljö, och att aktivt arbeta med motkampanjer för att möta den desinformation som sprids, inte minst digitalt, till att ha en polis som kan ingripa om det sker terroristattentat eller i bästa fall förhindra terroristattentat.

Vidare ska vi arbeta med att förhindra att brottslighet i Sverige finansierar terrorgrupper utomlands. Brottsbekämpande myndigheter måste bli mer uppmärksamma på att intäkterna från ekonomisk brottslighet och bedrägerier i dag går till att finansiera extremism utomlands.

Herr talman! Regeringen är med den nya strategin väldigt tydlig med att man vill se en mer effektiv bekämpning av terrorism och extremism på alla plan. Jag och Liberalerna har stort förtroende för alla de myndigheter som gemensamt jobbar för att göra vårt samhälle säkrare och för att förhindra terror.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetszoner

Herr talman! Ja, det behövs fler poliser, och det behövs fler så kallade områdespoliser som jobbar lokalt förankrat och blir ett naturligt inslag i gatubilden. Det är det som behövs - alltså poliser som finns på plats innan någonting händer. Men som situationen ser ut i dag behöver dessa poliser också verktyg för att ingripa mot dem som försöker ta över områdena med hjälp av våld, skjutningar och sprängningar. Därför behövs säkerhetszoner, och därför pratar vi om det.

I den bästa av världar skulle säkerhetszoner inte behövas. Där skulle poliser inte behöva visitera och kontrollera folk. Den världen är inte verklig. Jag är ledsen. Det ser inte ut så i dag. Det finns mycket jobb att göra där ute, och jag vet att våra poliser också gör det.

Jag gillar inte att säga detta, framför allt inte till en socialdemokrat som säger att de har gjort att det blivit fler poliser och så vidare. Men det stämmer inte. I Stockholm är man färre poliser i dag än vad man var 2015. Men vi behöver inte gå in på den debatten nu. Det finns också andra regeringar som faktiskt inte kan se sig i spegeln när det kommer till det.

Jag tycker att det är bra att ledamoten säger att vi ska stötta våra poliser, men faktum är att när man skriver en debattartikel som den som kom häromveckan ställer det till problem för poliserna. Det var många poliser som hörde av sig till mig och frågade: "Vad menar de?" Helt plötsligt får boende i de här områdena vatten på sin kvarn när de säger att politikerna säger att man inte kan lita på polisen och att de kommer att börja trakassera och diskriminera de boende nu. Det är inget bra sätt att stötta svensk polis! Peka gärna på när någonting har gått fel, men säg inte att någonting nog kommer att hända. Då blir det fel. Det tycker i alla fall jag.

Herr talman! Jag börjar med att svara på det sista. Nej, jag tycker att det är bra. Poliser ska granskas. Alla ingripanden som poliser gör ska granskas. Det är viktigt. Det är också viktigt att de poliser som gör fel bestraffas och i vissa fall faktiskt avskedas. Det är bra, och det är viktigt. Vi måste ha en poliskår som man kan lita på och ha förtroende för. Det är jätteviktigt. Det ska inte finnas några tvivel om det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetszoner

När det gäller diskriminering och trakasserier är det jätteviktigt att man pratar om det inom polisen, vilket man också gör. Det ska inte förekomma. Och i det fall det förekommer ska det åtgärdas på en gång. För mig är det jätteviktigt.

Ledamoten hänvisar till JO:s utlåtande om ett ärende från 2019. Jag tror att det var nere i Malmö som en person hade stoppats ett flertal gånger. JO hade inga problem med att man hade stoppat och kontrollerat. Men han skriver också i utlåtandet att det inte får förekomma i ett större geografiskt område bara för att det finns en konflikt i området, utan han menar att det måste vara mer kopplat till personen i bilen och till en direkt händelse. Om det har varit en skjutning en timme tidigare, ett signalement har gått ut och det har kommit in ett tips till polisen om att den här personen kan ha gjort det är det okej att stoppa bilen, som i det här fallet.

Men säkerhetszonerna är tänkta att användas i ett bredare syfte, för att poliserna ska kunna jobba mycket mer förebyggande, innan någonting har hänt. Det är problemet. I polislagen 19 § andra stycket är det egentligen mer kopplat till att någonting har hänt de senaste timmarna. Säkerhetszonerna breder ut det mycket mer. Polisen får verktyg för att kunna jobba mer effektivt. Det är egentligen skillnaden mellan de här paragraferna.