Martin Melin

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetszoner

Herr talman! Min kritik gäller att vissa politiker inte litar på svensk polis. Jag har läst en debattartikel, som bland annat ledamoten har ställt sig bakom, om att det finns överhängande farhågor om att svensk polis kommer att börja diskriminera, trakassera och använda sig av rasprofilering om lagen införs. Jag tycker att det var starka ord. De kunde ha uttryckt det som att de hoppas att Polismyndigheten tar till sig vad remissinstanserna skriver, att man pratar om det inom Polismyndigheten och att poliserna pratar om det.

De poliser jag känner som jobbar i de utsatta områdena är bra människor. De är väldigt humana. Vissa av dem kommer från andra kulturer. De har förståelse för problematiken och jobbar faktiskt mer brottsförebyggande än repressivt.

Jag blir bekymrad när jag hör att det finns en sådan negativ bild av polisen. Jag hoppas att polisen kan bevisa att det som stod i till exempel en debattartikel häromdagen inte stämmer, att de farhågorna inte kommer att besannas. Jag hoppas verkligen det.

(Applåder)

Herr talman! Med att överklaga beslutet menas alltså att överklaga att det införs en säkerhetszon i ett visst område. Den möjligheten kommer att finnas. Men vi har hört andra säga här att det förmodligen kommer att ta tid, att domstolen kanske inte kommer att kunna hantera det på dagen och att det kan innebära att säkerhetszonen implementeras och används innan överklagandet har hanterats i domstol.

Jag vet inte riktigt hur man har planerat att det ska ske. Men i min värld kan ett överklagande hanteras på dagen; vi ser ju att folk blir häktade och så vidare. Min förhoppning är alltså att ett överklagande ska kunna göras samma dag som beslutet kommer om att en säkerhetszon ska inrättas. Det är vad jag hoppas och tror ska ske. Jag har inga andra åsikter om det.

Svaret på frågan är alltså att jag tycker att det är bra att det kan överklagas. Jag tycker att alla beslut som myndigheter fattar på ett eller annat sätt ska kunna kontrolleras, utredas och i vissa fall också överklagas.

Herr talman! Nej, regeringen avvisar inte detta. Regeringen tar till sig av deras farhågor - för det är fortfarande farhågor vi pratar om och ingenting konkret. Remissinstanserna kan inte peka konkret på att detta kommer att hända när lagen införs, utan man har farhågor.

Regeringen har tagit till sig detta. Framför allt har man gett klara direktiv till Polismyndigheten - för det är ändå Polismyndigheten som ska utföra åtgärderna, inte regeringen - om att detta är vad som gäller. Det får inte ske någon visitering enbart på grund av etnicitet, kläder och så vidare. Man har varit jättetydlig med det.

Det ledamoten och övriga nu gör är att man misstror polisens förmåga att hantera detta. Det är min kritik mot vissa ledande politiker. Man säger: Nej, vi litar inte på att svensk polis kan hantera detta.

I övrigt tycker jag fortfarande att man glömmer bort de boende. 63 procent av de boende i de områdena är positiva till säkerhetszoner. De är positiva till att poliserna äntligen ska se de problem som finns i deras områden. De är positiva till att poliserna äntligen kommer att finnas på plats innan någonting händer. Det är vad de eftersöker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetszoner

Jag träffar boende som säger: "Ni struntar i oss". Men när polisen finns på plats i de utsatta områdena under en längre period skapas relationer och förtroende byggs. Min erfarenhet, förvisso bara från 33 år som polis, visar att så länge polisen finns närvarande ökar förtroendet för polisen - inte tvärtom, som ledamoten sa lite fint här.

Herr talman! Jag tackar för frågorna och för påståendena.

Låt mig börja med påståendena. Det är väldigt mycket "om", "risk för" och så vidare. Spåkulan är väldigt stor. Vi vet inte hur lagen kommer att falla ut, och jag tycker att vi ska vänta med att döma ut den tills den har använts. Om tre år kommer den att utredas, och har vi tur står vi här om tre år kan då prata om det.

När det gäller remissinstanserna är det tunga remissinstanser som haft många "om" och "ifall". Det är också många tunga remissinstanser som är positiva till lagen, vilket någonstans tycks glömmas bort. Jag tycker att det är viktigt att lyssna på remissinstanser och att ta till sig av vad de säger - sedan kan det finnas olika infallsvinklar, olika agendor och så vidare.

Jag har hört i debatten att det redan finns en lagstiftning. Då pratar vi om 19 § andra stycket polislagen, där det står att polisen kan kontrollera en person utan att det finns skälig misstanke om brott. Problemet är att Justitieombudsmannen har slagit ned på flera av dessa kontroller och menat att de inte har varit underbyggda. Det har inte funnits rätt att göra visitationerna med stöd av den lagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetszoner

Senast i höstas gjorde JO en undersökning där man tittade på drygt 650 sådana kontroller och kom fram till att det var några, rent av flertalet, som inte var okej. Däremot fanns det inget underlag för att det hade skett några trakasserier eller någon diskriminering. JO fann inget underlag för att kritisera polisen för något sådant.

Detta är en av anledningarna till att den nya lagen har kommit till. Här får poliserna klara direktiv: I dessa områden får man visitera folk - tid och plats. Detta saknas i den andra lagen, vilket JO slagit ned på.

Det är svaret på varför vi står bakom lagen. Vi vill att poliserna ska kunna jobba förebyggande och förhindra brott innan någonting händer. Vi tänker också - och detta är viktigt - på dem som bor där. Det pratas ingenting om dem här i dag.

Herr talman! Nu kan tyvärr inte Rasmus Ling stå till svars för detta, men han kommer att få göra det sedan. Jag har aldrig någonsin sagt att en person ska kunna visiteras enbart på grund av utseende eller klädsel. Om Rasmus Ling påstår att jag sa det under presskonferensen vill jag att Rasmus Ling plockar fram exakt det klippet och talar om för mig var jag säger det. Jag har aldrig sagt det - aldrig någonsin!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetszoner

Tvärtom förklarade jag väldigt tydligt i en intervju i P1 en timme efter presskonferensen att enbart klädsel eller utseende inte ska vara skäl för visitation. Samma kväll sa jag detsamma i TV4. Jag förstår inte var Rasmus Ling har fått detta ifrån. Jag kommer faktiskt att kräva att Rasmus Ling plockar fram klippet och talar om för mig var jag säger detta.

Jag har väldigt svårt att ta lögner. Jag kan ta vad som helst men inte när folk påstår att jag gjort saker som jag inte har gjort. Då blir jag faktiskt riktigt förbannad.

Herr talman! Tack för frågan, Rasmus Ling!

Jag tycker att detta är en viktig fråga, även om Rasmus Ling säger att jag inte gör det. Jag tycker att det är väldigt allvarligt när poliser på individnivå diskriminerar, trakasserar eller på annat sätt beter sig olämpligt. Detta är väldigt viktigt.

Nu känner Rasmus Ling inte mig, men jag har under alla mina år hos polisen jobbat mot detta genom facket. Jag tycker att det är väldigt viktigt. Men att klumpa ihop polisen som grupp och säga att alla poliser kommer att börja med trakasserier, diskriminering och rasprofilering tycker jag är fel. På individnivå har jag inga problem med det, men klumpa inte ihop polisen som grupp! Jag tycker att man ska vara försiktig med det, oavsett vilket sammanhang det gäller.

Vad gäller diskrimineringslagen är jag glad att man tittar på detta inom regeringen. Jag visste inte om att det var så här förrän jag blev uppmärksammad på det i utskottet för ett par veckor sedan. Jag tycker att jämställdhetsministern gav ett bra svar, så jag hänvisar till det och hoppas att Rasmus Ling är nöjd med det.

Herr talman! Den här debatten handlar egentligen inte om visitationer - den handlar om någonting annat, och jag kommer att återkomma till det.

Den kommande 22 § polislagen, i folkmun även kallad lagen om säkerhetszoner, är egentligen bara en liten skärpning av den befintliga lagstiftningen, nämligen 19 § andra stycket polislagen. Den nya lagen om säkerhetszonerna tycker jag har fått alldeles för stor uppmärksamhet och alldeles för mycket kritik. Det är en lag som kommer att vara en liten pusselbit i det stora pussel som vi kallar för brottsbekämpande arbete eller varför inte brottsförebyggande arbete. Säkerhetszoner är ett brottsförebyggande verktyg, och det är ett verktyg som Polismyndigheten har efterfrågat, särskilt som den andra lagstiftningen, 19 § andra stycket polislagen, har varit otydlig.

När jag har följt debatten både här och i medier har jag märkt att det finns en stor okunskap om hur lagen om säkerhetszoner är tänkt att användas. Låt mig därför, herr talman, få ta ett exempel på hur den här lagen är avsedd att användas. Det är alltså ett exempel:

Polisen får genom spaning och underrättelse indikationer på att en gruppering kommer att skjuta, spränga eller begå ett attentat i ett visst område. Det kan till exempel handla om att man är ute efter att hämnas en person eller att man vill ta över en drogmarknad. Polisen sätter då in resurser i det aktuella området där den eller de som är måltavlor bor eller vistas. En kväll får polisen plötsligt syn på en bil, och i den bilen färdas flera personer. En av dem känner polisen igen som en person som är kopplad till ett kriminellt nätverk och dömd för ett grovt brott.

Det är förutsättningarna.

Här finns två skolor för vad man vill att polisen ska göra. Vi kan kalla den ena för oppositionens skola. Oppositionen tycker inte att poliserna ska göra någonting. De ska avvakta och vänta tills en skälig misstanke har byggts upp så att de kan göra en husrannsakan i bilen och visitera och kontrollera personerna med stöd av rättegångsbalken. I princip vill oppositionen att poliserna ska vänta tills personerna har vevat ned bilrutan och med automateld skjutit rakt in i en bostad. Då ska poliserna kliva fram och göra visitationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetszoner

I den andra skolan, som vi kan kalla för Tidöpartiernas skola, tycker man att när det finns ett konkret hot och indikationer på att det kommer att ske ett attentat i ett visst område - då beslutar polisen om en säkerhetszon.

Med den nya lagen får poliserna i detta exempel rätt att ingripa innan någonting händer. När polisen har identifierat en person och genom spaning, underrättelse, personliga kontakter och personliga kunskaper har fått skäl att stoppa och kontrollera bilen och söka efter de vapen som finns kan man göra detta och förhoppningsvis förhindra att ett attentat sker. Så här är det tänkt att säkerhetszonerna ska användas. Det är upp till var och en att avgöra om man tycker att det ska vara som oppositionen vill eller som Tidöpartierna vill.

I propositionen om lagen om säkerhetszoner framgår klart och tydligt hur tanken är att lagen ska användas: inom ett begränsat område och en begränsad tid. Poliserna ska jobba med underrättelse, tips och egna erfarenheter. Det är tid och plats som avgör. Poliserna kommer på så sätt att kunna jobba mer offensivt, mer effektivt och mer förebyggande. Förhoppningen är att det ska ge effekten att de som planerar att utföra ett våldsdåd drar sig för att göra det. Med denna lag kommer polisen att kunna agera innan någonting händer.

Det har framförts här, framför allt av oppositionen, vilket jag tycker är bra, att allt detta ska dokumenteras. Det är viktigt att det dokumenteras vem som har gjort visitationen och varför visitationen har gjorts. Tid, plats och anledning ska dokumenteras. Allt detta är viktigt, och det är något som lagen kommer att medföra. Man kan alltså i efterhand kontrollera vem som har gjort vad.

Herr talman! Tillbaka till debatten och vad den egentligen handlar om, nämligen förtroendet för svensk polis eller snarare avsaknaden av förtroende för svensk polis.

Vi har i dag fyra partier i Sveriges riksdag som inte litar på svensk polis. Det är fyra partier som är tydliga med att de är oroliga för att svensk polis kommer att börja trakassera och diskriminera oskyldiga människor och att svensk polis kommer att börja rasprofilera människor. Oppositionen säger inte att svensk polis gör detta i dag, men man säger att man hyser stora farhågor för att det kommer att börja ske om lagen blir verklighet. Oppositionen tror att svensk polis då kommer att börja trakassera, diskriminera och rasprofilera; det har man varit tydlig med i både medierna och debatten.

År 2024 står vi alltså och pratar om rasprofilering, och vi har höga politiska företrädare i Sveriges riksdag som på allvar menar att svensk polis kommer att välja ut vilka de ska visitera utifrån hur en person ser ut eller varifrån en person kommer. Det är en väldigt mörk bild av svensk polis som oppositionen målar upp. Som polis blir jag både upprörd och ledsen över att politiska företrädare i Sveriges riksdag har denna bild. Jag har faktiskt lite svårt att sätta ord på vad jag tycker om detta.

Herr talman! Många poliser jobbar i dag under väldigt svåra förhållanden. De är underbemannade, de är underbetalda och de får stå ut med hot och våld. De blir bespottade och påhoppade, och deras ingripanden filmas. De kartläggs, och de får sina personliga uppgifter utlagda på nätet. I vissa områden finns starka krafter som motarbetar en närvarande polis. Det är krafter som inte vill ha poliser i närheten. Jag undrar varför polisen även ska motarbetas av ledande politiker i Sveriges riksdag. Vad tjänar vi på det? Blir det bättre?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetszoner

Det handlar om poliser som dagligen jobbar i de utsatta områdena. Det här är områden som finns på grund av oss politiker. Vi kan inte skylla dem på polisen, utan det är dålig politik som har lett till att vi har fått de här områdena och att vi har dem än i dag. Poliserna i dessa områden försöker medla, bygga relationer och skapa förtroenden. De försöker bli en del av vardagen för de skötsamma invånarna, majoriteten, som bor där. Dessa människor vill inte leva med hot och våld, skjutningar och sprängningar och kriminella gäng som tar över gator och torg.

Tror ni på allvar att ni hjälper till när ni pekar ut poliserna och säger att man inte kan lita på dem? Tror ni att ni hjälper poliserna i arbetet mot de kriminella nätverken? Tror ni att ni underlättar för dem?

Jag känner flera av de här poliserna. De brinner för att jobba med att skydda dem som bor i de här områdena. De vill att barnen ska kunna leka på lekplatserna utan att riskera att bli skjutna. De vill att de skötsamma och hederliga familjerna inte ska riskera att få sina lägenheter sprängda i bitar. De vill att näringsidkare ska kunna ha öppet utan att riskera att kriminella gäng tar över butiken, utpressar dem eller ser till att ha en öppen drogmarknad precis utanför butiken så att kunderna inte vågar komma dit.

De här poliserna vill väl. De tjänar ingenting på att hålla på och trakassera eller diskriminera de boende eller, för den delen, syssla med rasprofilering. Förklara gärna för mig varför de skulle göra det och vad ni grundar era påståenden på! Berätta det för mig!

Jag tycker att det är tråkigt, herr talman, att vi ens behöver diskutera det här, och jag tycker att det är tragiskt att vissa använder svensk polis som ett slagträ i debatten.

Svensk polis försvarar demokratin. Svensk polis försvarar yttrandefriheten, demonstrationsrätten och det fria ordet. Svensk polis är professionell. Svensk polis tar inte ställning. Svensk polis försvarar envar som vill göra sin röst hörd; det spelar ingen roll vem du är eller var du kommer ifrån. Svensk polis gör inte skillnad på person.

Svensk polis förtjänar bättre. Svensk polis förtjänar att Sveriges riksdag och dess representanter står upp för den.

(Applåder)

Herr talman! Rasmus Ling är i sin fulla rätt att tycka att frågan har hanterats på ett dåligt sätt. Det betyder inte att Rasmus Ling har rätt.

Jag tycker att lagen har tagits fram på ett bra sätt. Den är rättssäker och genomarbetad, och jag är övertygad om att den kommer att fungera - om den behöver aktiveras.

Jag tycker också att det är bättre att ta fram en sådan lag nu innan någonting händer. Vi kan tänka oss en kris, och det kommer in ohanterbara flyktingströmmar. Ska vi då ta fram en lag jättesnabbt och dessutom ta reda på hur transportörernas eventuella viten ska hanteras eller hur de ska utbildas? Nu får de detta serverat, och de kan i god tid planera och utbilda transportörerna samt ta fram riktlinjer och direktiv. Det finns ju ingen kris i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Herr talman! Det var en bra fråga, Rasmus Ling. Det var samma diskussioner 2015 när den förra lagen instiftades. Då diskuterade man också transportörernas ansvar, utbildning och sanktioner. Det var sanktioner även då; jag tror att det var 50 000 kronor.

Faktum är att det löste sig. Jag har försökt att söka information om detta, och jag har inte hittat någon information om det var någon transportör som faktiskt fick ett vitesbeslut för att en migrant som kom in i Sverige saknade id-handling. Jag har inte sett några sådana uppgifter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillfälliga förbud att transportera personer utan giltiga identitets-handlingar till Sverige

Det måste finnas ett vite, men hur det används och vem som bedömer om det har gjorts fel eller inte måste finnas glasklart svart på vitt. Jag kan också se problemet med att en transportör kontrollerar en id-handling och id-handlingen sedan försvinner på vägen till Sverige. Regelverket måste plockas fram - och det hoppas jag att kloka människor kommer att göra.

Herr talman! Lagen om tillfälliga förbud att transportera personer utan giltiga identitetshandlingar till Sverige är en lag som förhoppningsvis aldrig kommer att behöva användas.

Varför är det då så viktigt att vid en liknande kris som den som inträffade 2015 ha möjlighet att kontrollera id-handlingar på dem som reser in till Sverige? Det är en rimlig fråga.

Givetvis handlar det om att upprätthålla den allmänna ordningen och att bemöta faror för rikets säkerhet. Men det handlar också - och det är viktigt - om att förhindra framväxten av ett skuggsamhälle. Vi vill inte ha skuggsamhällen i vårt land där människor utnyttjas, bara för att de står utanför samhället. Ingen myndighet vet att de existerar, ingen myndighet ställer frågor och ingen myndighet säkerställer skydd och hälsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tillfälliga förbud att transportera personer utan giltiga identitets-handlingar till Sverige

Lagen behövs. I den bästa av alla världar hade det inte funnits något behov av lagen, men med erfarenhet av vad som hände 2015 vet vi att om det händer igen måste vi hantera det bättre nästa gång.

Vi var inte förberedda 2015, och vi togs på sängen. Det krävdes då att man tog fram en tillfällig lag, och den antogs 2015. Det var en lag som gav berörda myndigheter rätten att kräva att transportörer skulle kontrollera identiteten på dem som kom till Sverige från en annan stat. Det gällde då, liksom nu, buss, tåg och passagerarfartyg.

Anledningen till att man ville ha kontrollerna, alltså av identiteten på dem som kom till Sverige, var som jag nämnde tidigare att det annars fanns fara för den allmänna ordningen eller fara för den inre säkerheten. Man kunde helt enkelt inte kontrollera asylmottagandet, och det blev överbelastat och svårhanterat. Man ville veta vilka som hade skyddsskäl, vilka som inte hade för avsikt att söka asyl och vilka som inte ens hade rätt att resa in i Sverige.

Jag är medveten om den frustration som till exempel de boende i Öresundsregionen upplevde 2016-2017, när man behövde visa legitimation för att man skulle åka till och från jobbet eller till och från sina lärosäten. Jag är medveten om den frustration som man upplevde då med den extra tid resandet tog på grund av alla kontrollerna. Jag tar för givet att om lagen, mot förmodan, måste sjösättas och användas igen har det tagits fram direktiv, bestämmelser eller förordningar på hur detta ska lösas så att de boende inte drabbas.

En fråga som de som är kritiska till lagen bör ställa sig är följande: Är det inte bättre att staten stiftar lagar som i god tid förklarar vad som gäller när eller ifall det blir en kris?

Varför göra som 2015 och stå oförberedd och snabbt tvingas ta fram åtgärder som ingen kunnat förbereda sig på? För mig är det en viktig princip att statens åtgärder är förutsägbara. Den här lagen gör Sveriges agerande i en krissituation mer förutsägbart för dem som står i främsta ledet och initialt kommer att hantera krisen när eller om den kommer.

Herr talman! Även jag har en fråga till justitieministern. Den gäller att det i dag huvudsakligen är civila aktörer som fångar upp och sätter ljuset på pedofiler på nätet, alltså de män som söker kontakt med unga flickor och pojkar i syfte att få dem till sexuella aktiviteter - inte sällan fysiska. Bland de civila aktörerna känner vi alla till Dumpen.

Jag kan tycka att det borde vara polisens uppgift att göra detta. Jag är medveten om att myndigheterna måste följa de lagar och regler som finns vad gäller bevisprovokation och brottsprovokation. Det måste inte de civila. Men jag tycker ändå att det borde vara polisen som gör det här jobbet.

Hur ser regeringen på det här? Är det någonting som man jobbar med?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preventiva vistelseförbud

Herr talman! Jag kan bara intyga att även jag tycker att det är viktigt att nya lagar är väl genomarbetade och kommer att fungera hela vägen fram till en dom. Jag är dock inte lika orolig som ledamoten, men jag tar till mig vad hon säger. Det tror jag att de andra också gör.

Jag tror också att när lagen börjar användas ser vi om det finns brister, och i så fall får man väl hämta hem den och göra om den. Det finns ju andra lagar som stiftats som man har fått hämta hem, förbättra, förändra och lägga till saker i. Det har gjorts förut. Det finns inget som hindrar att det görs igen, men som lagen ser ut i dag är jag inte orolig.

Herr talman! Jag tackar Malin Björk för frågeställningen och för engagemanget hon visar.

Det är viktigt när vi stiftar lagar i den här kammaren att de är hållbara och fungerar. Ledamoten känner ju som åklagare till att saker måste hålla även i en rättegång, där de nagelfars och där varje ordval är viktigt. Jag förstår alltså intresset för hur det här ska hanteras.

Jag var nere i Göteborg för ett par veckor sedan och pratade med polisen. Då frågade jag lite om hur det här skulle användas. Deras farhågor var inte att de måste hemlighålla information de skulle behöva ge till åklagaren för att den ska kunna fatta beslut. Inte sällan kommer det att handla om folk som är dömda eller finns i belastningsregistret eller misstankeregistret som till exempel nätverkskriminella.

Det kommer att finnas underlag. Man kommer inte att begära vistelseförbud för en person som polisen vet håller på med kriminell verksamhet men som inte är dömd. Det är inga sådana personer man kommer att begära vistelseförbud för. Det sa de poliserna till mig. Det kommer att finnas bra underlag som åklagaren naturligtvis kommer att få skriftligt och kan basera beslut på. Så har jag fått det berättat för mig, och jag tror också att det är så det kommer att användas.

Om det blir problem får man väl se över arbetsmetoden. Jag är mån om att det här sköts rättssäkert och att saker ska hålla även för prövning i domstol.

Herr talman! Vi debatterar i dag förslaget om en lag om preventiva vistelseförbud. Jag tycker att ordet preventiva är det som vi ska ta fasta på. En synonym till ordet preventiv är förebyggande. Är det någonting som vi liberaler gillar är det att kunna förhindra olyckor, orättvisor och annat som gör att folk drabbas, bland annat att bli utsatta för brott.

Numera är det många av oss som vill se mer av det förebyggande arbetet och att myndigheter arbetar mer förebyggande, mer proaktivt och mer preventivt. Vi i regeringen vill, som jag sagt förut, flytta fokus från gärningsmannen till brottsoffret. Vi vill skapa bättre förutsättningar för att färre ska råka ut för brott. Vi vill jobba mer proaktivt.

Alla vet att polisen går på knäna och att utredningar blir liggande i högar. I höstas tog vi del av Riksrevisionens rapport om det dåliga utredningsresultatet när det gäller vardagsbrottsligheten. Domstolarna har fler ärenden än det finns domare som kan döma, kön är lång till rättegångarna och på våra anstalter är det fullt.

Det är med andra ord viktigt att vi nu med full kraft och på alla sätt lägger krut på det förebyggande arbetet. Vi måste börja jobba alltmer med att ta fram reformer och lagar som ger de brottsbekämpande myndigheterna verktyg för att kunna jobba preventivt.

Herr talman! De preventiva vistelseförbuden är ett sådant verktyg. Och det är ett efterlängtat sådant, inte minst om man frågar poliserna på gatan. Nu får de stöd i lagen för att förbjuda en individ att befinna sig på en viss plats, för att på så sätt förhindra att brott begås på platsen eller att brott främjas - kom ihåg det: att brott främjas - på platsen.

Det man särskilt haft i åtanke när lagförslaget tagits fram är den enorma problematik vi i dag har med gängbrottslighet och de kriminella nätverk som inte sällan rekryterar in unga i gängen. Sådant ska inte få ske. Våra barn ska vara fredade, inte minst i skolan och på fritidsgården. Där hör gängmedlemmar inte hemma. De ska inte vara där.

Finns det risker med preventiva lagar som den här? Det finns det såklart om lagen missbrukas, om personer som arbetar med myndighetsutövning inte förstår hur lagen ska användas eller struntar i den individ som utsätts för lagen och om man struntar i proportionaliteten. Den risken finns såklart. Men jag är inte orolig över det. Lagen är rättssäker, eftersom beslutet om preventiva vistelseförbud först ska prövas av en åklagare som sedan beslutar. Därefter kan det överklagas till en domstol.

Jag hörde ledamoten Malin Björk tala förut. Jag känner Malin Björk som en duktig och duglig åklagare. Jag känner inte riktigt igen att åklagarna kommer att få svårt att fatta beslut eftersom det kommer att fattas underlag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preventiva vistelseförbud

Jag jobbade ett tag som knarkspanare. Vi var ofta ute och behövde göra husrannsakan. Anledningen till att vi ville komma in i vissa lägenheter var att vi fått tips. Då ringde vi en åklagare och berättade att vi fått in tips från trovärdiga informatörer. På det underlaget fattades beslut om husrannsakan. Jag hoppas att man ska komma fram till en arbetsmetod som innebär att åklagarna kan lita på poliserna, på att de underlag som åklagarna får in är rättssäkra, precis som när poliserna i dag begär till exempel beslut om husrannsakan från en åklagare.

Jag blev lite förvånad när jag hörde att åklagare i remissrundan har uttryckt en farhåga om att de inte kommer att kunna fatta beslut för att de inte kommer att ha rätt beslutsunderlag. Jag hoppas att man hittar en arbetsmetod som fungerar. Jag är faktiskt inte orolig över det.

Vad gäller annan oro som vissa ledamöter har presenterat över att man inte riktigt litar på de rättskipande myndigheterna, till exempel polisen, får man inte glömma bort att svensk polis i dag har våldsmonopol - och inte bara det. De har även befogenhet att visitera, avvisa, avlägsna och gripa folk, stoppa bilar och kontrollera id. Missbrukas det? Ja, det har absolut hänt. Men det är väldigt ovanligt, skulle jag vilja säga.

Jag har sagt det här förut, och jag må vara färgad av min bakgrund som polis, men vi har faktiskt en av världens bästa poliskårer. Korruption, brott och missbruk av myndighetsbefogenheter är extremt ovanligt. Vi kan lita på svensk polis. Tala gärna om för mig om något land har en bättre poliskår som man kan lita mer på! Jag är öppen för diskussion.

Det har framförts kritik om att den här lagen saknar geografisk begränsning. Men vi måste lita på myndigheterna och att de tar till vara både behovs- och proportionalitetsprincipen. Vistelseförbudet ska gälla en mindre, avgränsad plats, och det tycker jag inte går att misstolka.

Jag är övertygad om att rättssäkerheten tas till vara när det kommer till den här lagen. Den är ett bra verktyg för polisen för att se till att barn, ungdomar, vuxna och pensionärer kan få en tryggare vardag. Jag tänker då främst på de unga som riskerar att dras in i eller drabbas av kriminalitet. Vi i samhället och vi politiker måste göra allt vi kan för att förhindra det. Det är vår förbannade skyldighet. Jag tror att vi alla här inne i kammaren är överens om detta och yrkar därför bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Fredrik Kärrholm (M).

Herr talman! Jag tror att det är mina ord som står på den hemsidan. Jag ska se till att den uppdateras och att adekvat information läggs ut där - jag lovar!

Däremot vill jag gärna förklara för Rasmus Ling hur det fungerar, återigen, ute i verkligheten. Om polisen misstänker att det finns vapen - man har skälig misstanke - kan man få ett beslut om husrannsakan och söka efter det vapnet. Det är inga problem. Grejen är att de personer som bär vapen ser till att andra bär dessa vapen, folk som inte finns på polisens radar. Det kan vara unga, till och med barn. Om polisen då ska hitta vapnen måste man leta där de finns, det vill säga på de här personerna.

Poliserna i dessa områden, de som jobbar mot de kriminella gängen, har järnkoll på vilka barn som håller på att rekryteras till och dras in i kriminell verksamhet. De kommer inte att åka till första bästa förskola eller högstadium och börja visitera ungar hur som helst. Det kommer inte att ske. Till att börja med ska det handla om en begränsad plats där det är mycket oro och stök. Det kan vara ett utomhuscentrum eller något annat. De som befinner sig där vet: Här kan polisen kontrollera mig. Det kommer förmodligen att medföra att det inte är några som bär vapen där.

Jag var i New York 1995 när man införde visitationszoner där. Man halverade den dödliga brottsligheten på fyra år. Kriminella vittnade om att de inte vågade bära vapen längre, eftersom polisen var på dem och tog dem ifrån dem. Med andra ord: Jag har sett att visitationszoner fungerar. Jag har även pratat med dansk polis, som vittnar om hur effektivt det är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Varför ska svensk polis inte ha effektiva lagar? Det tycker jag är jättekonstigt. Hur kan man motarbeta det? Det är obegripligt.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Rasmus Ling, för frågorna!

Vi tar det från början. Det var ett landsmötesbeslut 2019 eller 2020, alltså inte det förra landsmötet utan det förrförra landsmötet. Då togs visitationszoner upp. Det fanns en majoritet för att fatta beslut för visitationszoner.

Jag klev upp i talarstolen och talade negativt om det. Jag sa nej till det förslaget så som förslaget såg ut då. Förslaget om visitationszoner, hur de ska användas och hur de ska fungera, har omarbetats de senaste åren.

Förslaget om visitationszoner och hur de ska användas som det ser ut nu står jag till hundra procent bakom. Det är bland annat att det gäller en begränsad tid och en begränsad plats. Så såg inte förslaget ut när det diskuterades för tre fyra år sedan.

Därför har jag ändrat åsikt, och Liberalerna har ändrat åsikt. Vi ser det nu som en effektiv brottsbekämpande och brottsförebyggande åtgärd och reform. Vi står bakom detta till hundra procent.

Rasmus Ling undrade över hur vi under beredningen skulle minska hur skadligt det skulle vara och så vidare. Visitationszoner är inte skadligt. Vad det handlar om är i så fall precis det som jag talade om.

Det gäller misstron. Man tror att det kommer att missbrukas. Jag blir nästan provocerad när jag hör representanter i Sveriges riksdag som tror att poliser springer runt och visiterar folk bara för att det är kul.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Svensk polis riskerar livet ute i det som kallas för verkligheten. Ute i denna verklighet bär människor med ett enormt våldskapital vapen som de skjuter folk i bakhuvudet med och som de skjuter poliser med. De vapnen ska bort, och då krävs den här reformen.

Herr talman! För att komma åt gängkriminaliteten krävs betydligt tidigare sociala åtgärder mot de barn som är i riskzonen, pratar många om. Det är intressant att vi står här i Sveriges riksdag och pratar om barn som begår grova våldsbrott mot andra barn och hur vi ska förhindra det. Sverige är ett av världens starkaste välfärdssamhällen. Hur hamnade vi i den här situationen, med barn som skjuter barn med automatvapen? Det är någonting som vi måste titta mycket mer på, tycker jag.

För att öka träffsäkerheten i det brottsförebyggande arbetet måste vi lyfta blicken och se bortom de socioekonomiska orsakerna, som alltför ensidigt använts för att förklara det här grova våldet. Den stora majoriteten av barn som växer upp i utsatta områden begår inte brott och kommer heller aldrig att begå brott.

Vi måste förstå mycket bättre vad det är som får barn att välja gängen framför skolan, vad som får vissa barn att bli lätta offer för cyniska gängkriminella och vad som får barn att ta Tramadol och besinningslöst skjuta automateld in i en lägenhet. Vad är det som får barn att söka sig till kriminalitet? Vi vet att barn som lever i familjer där de vuxna har egna problem, som kriminalitet eller missbruk, har förhöjd risk att utveckla psykosociala problem, som i sin tur ökar risken för att hamna i kriminalitet. Vi vet att allt börjar i hemmet. Våld föder våld.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Jag har själv som polis klivit in i bostäder där små barn med mycket förskräckta ögon har gömt sig bakom soffor, under sängar och i garderober. De är rädda när pappa är full och hotfull. De är rädda när mamma skriker och när de hör dunsar och slag. Ta in hur det påverkar ett barn att växa upp i en familj där pappa är våldsam mot alla! Ta in att det finns familjer som kräver att sonen ska kontrollera sina systrar och familjer där sönerna uppmanas att ta till våld redan på förskolan! Inse hur normer och värderingar som föräldrar förmedlar påverkar barnen!

Samhället har mycket kvar att göra som kan förebygga och förhindra att barn hamnar i kriminalitet. Vi politiker måste ha en tydlig ryggrad när motståndet kommer. Det kommer motstånd när vi vågar utmana och ifrågasätta normer, värderingar och föräldrarätt. Vi måste tydligt ta ställning för det enskilda utsatta barnet. Vuxnas obehag och rädsla inför att ifrågasätta andra vuxna får aldrig väga tyngre än barns rätt till stöd och skydd.

Jag har hört många barn och unga uttrycka att de önskat att vuxenvärlden hade reagerat och sett hur illa det var, att deras tidiga gärningar hade uppmärksammats mycket tidigare, att någon hade vågat fråga hur de hade det där hemma, att någon hade visat att den ville veta och att någon hade agerat. Någon borde ha bjudit motstånd mot dem som utsatte barnet, som svek barnet, och i andra fall stöttat den förälder som ville men saknade förmåga.

Men vi kan börja nu. Vi kan börja se barnet, ta ställning för barnet och göra tidiga och tydliga insatser utifrån det enskilda barnets behov och verklighet. Där tror jag att vi har mycket att vinna i det brottsförebyggande arbetet.

Herr talman! Vi liberaler vet om det här och strider för det. Vi står längst fram när det kommer till barnrättsfrågorna. Alla som har hört min partikollega Juno Blom stå här i kammaren och prata vet att hon brinner för barnen. Att alltid se till barnens bästa är Liberalernas politik.

Tidiga sociala insatser är nyckeln till att stoppa nyrekryteringen. Det är de flesta kriminologer i dag överens om, och jag tror även att de flesta i justitieutskottet är överens om detta. Det vi inte är överens om är hur och av vilka dessa åtgärder ska genomföras och hur de ska finansieras. Men det är en helt annan debatt.

Herr talman! Jag tänkte också prata lite om polisen och dess roll i det brottsförebyggande arbetet, inte minst mot det våld som vi dagligen matas med i medier - skjutningar och sprängningar av gängen och de kriminella nätverken. Det kommer alltid att finnas de som faller igenom de sociala skyddsnäten, och då måste polisen finnas där för att kunna upptäcka och i bästa fall förhindra att brott begås och att unga människor dör.

Den gängstruktur som vi ser i dag kommer inte att försvinna på några veckor. Det kommer förmodligen att ta år, kanske 10 eller till och med 15 år, innan den är så sargad och skadad av effektivt polisarbete och framgångsrikt förebyggande arbete att den inte kan fungera som i dag. Det gäller att nyrekryteringen bromsas så pass att gängen inte kan fyllas på av nya unga män.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Jag är därför glad att vi nu för en gångs skull har en regering som tar detta på allvar. Vi har ett justitiedepartement och en justitieminister som ser lösningar och inte hindren. De vågar ta fram nya reformer, vågar utmana och drar sig inte för att säga: Vi tror på detta.

I över 30 år har jag i polisbilar och vid fikabord precis som många andra poliser skakat på huvudet, svurit, klagat och inte förstått de beslut som har fattats. Jag har kanske mer förundrats över de beslut som inte har fattats om lagar och förordningar och hur polisen ska arbeta, trots att vi har påtalat hur mycket skillnad det skulle göra ifall det blev skillnad. Nu har vi en regering som lyssnar och som gör skillnad.

Om polisen ska jobba förebyggande krävs det förebyggande reformer. Hur ska det förebyggande arbetet annars gå till? Vi kan absolut ställa ett par poliser i ett gathörn. Det kommer definitivt inte att säljas några droger i det gathörnet, förmodligen inte heller begås några stölder, och inga kommer att slå varandra på käften. Så mycket är klart.

En närvarande uniformerad polis brukar ha en rätt lugnande effekt på brottsligheten, när polisen är på plats. Fler poliser i oroliga områden är också brottsförebyggande. Men det förebyggande arbetet blir ännu bättre om poliserna också får bättre verktyg och effektivare lagar.

Att kunna avlyssna en person innan personen har begått ett brott är förebyggande arbete. Det blir inte mer förebyggande än så. Ingrip innan brottet begås! Förhindra mord, dråp, allmänfarlig ödeläggelse och andra grova brott! Stoppa dem innan det sker!

Det kan handla om att få visitera personer som man misstänker bär vapen i syfte att hitta vapnet och plocka det från individen innan någon blir skjuten med det. Det är förebyggande arbete. Dessutom höjer regeringen nu straffen för den som bär vapen. Straffet för grovt vapenbrott höjs från två år till fyra år. Jag tror att det kommer att göra skillnad.

Polisen får nu möjlighet att se till att gängkriminella som försöker att rekrytera unga personer till sin verksamhet inte längre kan göra detta. De plockas bort från områden där det finns många unga på skolor och idrottsplatser. Där ska de inte vara.

Vi har redan sett hur effektiv kameraövervakningen är. Polisen vittnar i sin rapport som kom häromdagen om att de ser hur droghandeln minskar och i vissa fall också försvinner där de har satt upp kameror i preventivt syfte.

Detta är fyra exempel på reformer av brottsförebyggande åtgärder som regeringen har tagit fram och möjligheter som polisen nu har fått eller kommer att få.

Herr talman! Det finns de som är emot detta och som misstror dem som har till uppgift att utföra avlyssningarna, visitationerna och begränsningarna av friheten i det brottsförebyggande arbetet. Jag har väldigt svårt att förstå varför man misstror dem. Jag talar naturligtvis om poliser.

Jag tycker att det någonstans är tragiskt. Jag har sagt det förr i den här talarstolen: Människor bör besöka en polisstation, träffa och tala med lite poliser. Då tror jag att de kommer att få en helt annan bild av svensk polis.

Det finns de tror att polisen kommer att visitera vem som helst och när som helst. De tror att polisen kommer att avlyssna vem som helst och när som helst. Någon kritiker skrev: Det kommer inte att dröja länge innan polisen kommer att avlyssna sina partner och ex-partner. Nästa steg blir att de börjar avlyssna besvärliga politiker och journalister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Om man tror det har man inte en aning om hur det går till och vilka regler som finns. Då lever man i en värld som hör hemma på en stor vit duk framför ett gäng biobesökare. Människor kan lita på svensk polis och åklagare.

(Applåder)

Fru talman! Ärendet för dagen är utgiftsområde 3 Skatt, tull och exekution, det vill säga budgetanslagen till Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten och hur pengarna ska fördelas mellan dessa myndigheter.

Vi har i kväll hört många kloka saker, och jag tänker inte upprepa vad som tidigare har sagts utan i stället lägga några minuter på att tala om tullen, en verksamhet som när det kommer till brottsbekämpning får alldeles för lite utrymme i det offentliga rummet.

Brottsbekämpning kan bedrivas på många olika sätt, och det är viktigt att hela rättskedjan fungerar och håller ihop. Tullen är en del i denna kedja. Om våra gränser inte bevakas och kontrolleras kan vapen och droger fritt komma in i landet. Tullens stora bidrag till att bekämpa den organiserade brottsligheten är bland annat att beslagta narkotika. Bara i år har man vid 26 olika tillslag beslagtagit över 100 kilo narkotiska preparat.

Tullen bidrar även effektivt, inte sällan ihop med Skatteverket, till att försvåra för den organiserade brottsligheten att begå brott genom företag, till exempel momsbedrägerier. En stor del av de kriminella nätverkens ekonomi kommer genom brottslighet begången via företag.

Jag har under hösten besökt tullare i Göteborg och Stockholm, och så mycket kan jag säga att Sveriges tullare kan sträcka på sig och vara stolta över att de är tullare. Sällan har jag träffat på så många hängivna och hungriga tjänstemän som inom tullen. Detta gäller på alla positioner, från dem som spanar och dem som utreder de grova brotten till gränsskyddet och dem som kontrollerar den legala införseln. Det har varit en fröjd att få se och uppleva detta.

Men precis som om vi hade diskuterat sjukvården, polisen, skolan eller socialtjänsten saknas det resurser. När det kommer till tullen har det tyvärr inte gjorts några större satsningar de senaste 20 åren. Ingen företrädare för något parti kan alltså slå sig för bröstet eller skylla ifrån sig. Vi bär alla den skulden. I dag står vi här med lågkonjunktur, hög inflation, höga räntor, svag krona och en befolkning som har det tufft, så även om jag skulle vilja kan vi inte ge tullen mer pengar. Jag är ändå glad över att anslagen till tullen ökar och inte minskar i dessa tuffa tider.

Genom att lyssna till ledamöterna i skatteutskottet har jag förstått att det finns en samsyn om att tullen har en viktig uppgift i brottsbekämpningen och att det behöver satsas mer på den. Det är ju ett bra första steg, men låt oss inte stanna där.

Att låta Kronofogden vara en alltmer aktiv part i bekämpandet av de kriminella nätverken vet vi ger resultat. Vill man dra paralleller kan man nämna att Al Capone till slut hamnade bakom lås och bom för skattebrott. De flesta som arbetar med brottsbekämpning vet att om man tar pengar och statusprylar som bilar, smycken och klockor från de kriminella gör det rätt ont i dem. Då träffar man rätt. Kan man dessutom beslagta kontanter försvårar man för gängen att investera i narkotika eller köpa in sig i företag. Här har Kronofogden en stor och viktig funktion, och jag tror att Kronofogdens del i det brottsbekämpande arbetet kommer få en allt större betydelse framöver. Jag hoppas att vi framtiden, när ekonomin blir bättre, kan ge dem mer resurser. Jag tror att det kommer att betala tillbaka sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skatt, tull och exekution

I skatteutskottet verkar det också finnas en någorlunda stor samsyn i frågan om tullens beväpning. Denna fråga brukar aktualiseras någon gång om året för att sedan rinna ut i sanden; det händer ingenting. Men nu har regeringen gjort slag i saken och gett Tullmyndigheten i uppdrag att till den 15 januari presentera sin syn på saken, och myndigheten utreder nu sin utrustning. Det är i slutändan Tullmyndigheten som avgör frågan om det ska bli en beväpning eller inte, men undersökningar bland tullpersonal visar att majoriteten vill se en beväpning.

Fru talman! Jag ser det som en självklarhet att tulltjänstemän ska vara beväpnade så att de kan göra ett bra jobb och att arbetsmiljön kan tryggas. I dag är det endast de tulltjänstemän som arbetar direkt eller indirekt mot den grova organiserade brottsligheten som får bära vapen. Det gäller såväl civil som uniformerad personal. Jag anser att tulltjänstemän som jobbar i uniform med gränsskydd också ska vara beväpnade. Jag säger inte bör vara beväpnade, utan jag säger ska vara beväpnade. För tulltjänstemän som arbetar med den legala införseln bör bärandet av vapen avgöras av plats, funktion och arbetsuppgift. Finns inte behovet ska det inte heller vara tvingande. Det är ett liknande upplägg som polisen har.

Det är viktigt att ha i åtanke att beväpningen finns där för att man ska kunna försvara sig. Tullpersonal får med dagens lagstiftning endast använda tjänstevapnet i nödvärn, till skillnad från polisen som även får skjuta i laga befogenhet. I dag arbetar obeväpnade tullare med att stoppa och kontrollera fordon i vilka det kan färdas tungt kriminella individer med vapen. Med tanke på straffskärpningen för grovt olaga vapeninnehav där minimistraffet kommer att öka från två till fyra år är det inte otänkbart att en individ inte drar sig för att använda vapen mot en tulltjänsteman.

Jag är medveten om att en full beväpning av tullens personal kräver pengar. Det krävs vapen, vapenskåp, skyddsvästar, möjlighet till övningsskjutning och utbildningsdagar. Men en trygg arbetsmiljö måste få kosta pengar. Vill vi verkligen vänta tills det värsta händer? Jag vill inte det, utan jag vill se att tullen får adekvat utrustning så att den kan genomföra sitt uppdrag på bästa och säkraste sätt.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag understryka att jag är glad över att regeringen ser nyttan hos dessa tre myndigheter, inte minst i det brottsbekämpande arbetet, och att man inte skär ned på anslagen utan ökar dem.

(Applåder)

Fru talman! Jag är ny i skatteutskottet, men jag kan med glädje konstatera att det finns väldigt mycket kunskap i utskottet i alla falanger och på alla håll och kanter, vilket vi inte minst har hört från talarstolen i dag.

Jag ska prata lite om skatter. Den skatt som gemene man pratar mest om är skatten på inkomst, på lön. Det finns en hel del teorier och forskning om vilken den ultimata skattesatsen är.

Någonstans tror jag att alla är överens om att hög skatt gör att viljan att arbeta blir mindre än om det är låg skatt. Om skatten är 100 procent kommer förmodligen ingen att arbeta. Om skatten däremot är 0 procent får vi ett ganska konstigt samhälle utan en fungerande välfärd. Därför måste vi hitta en nivå på skatten som gör att så många som möjligt vill jobba och där vi samtidigt har en fungerande välfärd. Det här tror jag att vi alla är överens om, men vi vill nå dit på olika sätt.

Det är vanligt folk som går till jobbet som skapar välståndet. Min partiledare brukar kalla dem för samhällsbyggarna. Jag tänkte säga samhällsbärarna, men det är ju vad vi poliser brukar kalla oss. Det är de som utbildar sig. Det är de som är flitiga på jobbet och tar det där extra passet eller visar lite extra omtanke om den där personen de har framför sig.

Men om folk ska vilja göra det där lilla extra behöver också skattesystemet vara mer anpassat för det. Systemet ska gynna att människor går till jobbet, inte att de stannar kvar hemma. När allt nu blir dyrare är det därför rimligt att staten också vågar prioritera och att staten ser till att de som har det svårt får det bättre. Till exempel gör man nu så att en polis nästa år i snitt får nästan 600 kronor i sänkt skatt varje månad.

Med det sagt - när jag träffar vanligt folk säger de ofta att de inte har några problem med att betala skatt men att de vill veta vad skatten används till. De vill få någonting för skatten. De vill ha en fungerande sjukvård, en fungerande skola och en fungerande polis. De har ofta inga problem med att hjälpa folk som är sjuka eller som har blivit av med sina jobb. Många tycker även att det är okej att vi i Sverige hjälper fattiga länder på vår planet så att folk inte svälter eller skjuts ihjäl. Många är även nöjda med att vi har ett försvar och tycker att försvaret ska finansieras med skatt.

Därför tycker jag att fokus för oss politiker borde vara mer på vad man får för pengarna. Vad får skattebetalarna för sin skatt?

Fru talman! Är det någonting jag har lärt mig under det år jag har varit i riksdagen är det att alla vill ha mer. Oavsett hur budgeten ser ut finns det alltid de som vill ha mer. Miljörörelsen är missnöjd, transportnäringen vill ha mer, facken är missnöjda, polisen knorrar, företrädare för bilisterna är missnöjda, bankerna klagar och småföretagarna rasar. Alla vill ha mer.

Men om någon vill ha mer måste någon annan få mindre. Och där gör de olika branscherna eller organisationerna det lätt för sig. De kan ju säga att de vill ha mer, men de behöver inte säga vilka som i stället ska få mindre - till skillnad mot regeringen. Regeringen måste alltid redovisa hur pengarna används. En budget måste alltid gå ihop. Ett plus ett kan aldrig bli tre.

Vissa politiker tycker att den enkla vägen att se till att alla får det de vill ha, så att alla blir nöjda, är att höja skatten. Man vill se till att det finns mer pengar i statens plånbok att ta av genom att höja skatten eller låna.

Jag har aldrig förstått det självklara med idén med att ju mer du tjänar, desto högre skatt ska du ha. Tjänar du mer kommer du redan där att betala mer i skatt. Låt mig ta ett exempel. En person som tjänar 10 000 kronor och betalar 30 procent i skatt kommer att se till att det hamnar 3 000 kronor i den offentliga skattkistan. En person som tjänar 20 000 och betalar 30 procent i skatt kommer att se till att det hamnar 6 000 i skattkistan. Så varför ska då han som tjänar 20 000 betala ännu mer i skatt? Han betalar ju redan mer skatt; han bidrar redan mer till samhället.

Jag är inte utbildad ekonom, utan jag går mycket på sunt förnuft och efter hur jag uppfattar det verkliga livet. Och jag tycker att det är märkligt att man ska straffa den som tjänar mer och som redan betalar mer skatt.

Om vi tänker på den där kurvan igen, där viljan att arbeta sjunker ju högre skatten är, ser vi att högre skatt inte är någon lösning. De som tjänar mer kommer ju bara att jobba mindre, och då blir det mindre pengar i inbetald skatt.

Varför ska en person som har studerat i många år, lagt ned mycket tid och kanske till och med svett och tårar, tagit studielån och som sedan blir attraktiv på arbetsmarknaden och får ett välbetalt jobb betala mer i skatt? Hur ska det motivera någon att sträva efter att få ett bättre betalt jobb om studier inte lönar sig ekonomiskt?

Är det så att strävan efter att få någonting bättre är någonting dåligt, någonting fult? Är det så att vi vill ha ett samhälle där folk inte ska sträva efter att få det bättre - ett intressantare arbete, en större utmaning, en ny position och högre lön?

Varför ska det kosta mer att ha dessa tankar och den strävan? Det är i min värld inte liberalism. Strävan att uppnå något, att vilja något, är i min värld inte någonting fult, utan tvärtom. Och det ska alltid löna sig att studera.

(Applåder)