Oscar Sjöstedt

Herr talman! Poängen är att alla inte har råd att köpa en elbil. Jag har inget emot att fordonsflottan och transportsektorn går mot elektrifiering. Jag har kanske inte samma bevekelsegrund som exempelvis Martin Ådahl, utan för mig handlar det om att många av dem som exporterar olja med undantag av Norge är skurkländer. Det finns också ett internationellt säkerhetsmässigt tänk kring att göra oss mindre beroende av omvärlden. El kan vi bygga själva, och om vi får fortsätta att bestämma kommer vi att bygga en massa kärnkraft.

Poängen är att alla i dag och just nu inte har råd att köpa en elbil eller en ellastbil; tekniken för det är för den delen heller inte fullt utvecklad. Man skissar på ett slags lösning på ett lite överdrivet problem, och lösningen är väldigt fiktiv.

Jag har inte suttit i de samtal som Martin Ådahl refererar till. Jag kan däremot skriva under på vad Tobias Andersson har sagt om att vindkraft inte gör samma systemnytta som kärnkraft.

Herr talman! Straffavgifter från EU har det skrämts med lite fram och tillbaka. Senast man gjorde det visade det sig inte stämma.

Jag tycker att frågan är felaktigt ställd. Är vi nöjda med att ha missat ett mål? Det blir det lite konstigt att vara. Men är jag nöjd med varför det ser ut som det gör, det vill säga det som gör Martin Ådahl väldigt upprörd? Ja, det är jag.

Är jag nöjd med att det inte ser ut som det gjorde innan vi hade en eskalerande reduktionsplikt? Vi hade högst dieselpriser i hela världen. Är jag nöjd med att vi inte har det på det sättet utan nu ligger lite under genomsnittet i vår del av världen – lågt i Norden och under genomsnittet i EU – som ju är bakgrunden till Martin Ådahls fråga? Ja, det är jag. Jag är supernöjd med det, och det finns ganska många människor ute i stugorna i det här landet som också är väldigt nöjda med det.

Vill Martin Ådahl gå tillbaka till den gamla reduktionsplikten och politiken rörande drivmedelsskatter?

(Applåder)

Herr talman! Till att börja med vill jag säga att vi har stärkt akassan vid två tillfällen under mandatperioden.

Låt mig också säga något om matjättarna. Så höga marginaler har de faktiskt inte. Det är inte riktigt så det funkar. Visst finns det Icahandlare som tjänar multum, men marginalerna i procent är inte extremt höga. Jag ville bara ha det sagt så att man inte lever i tron att de har marginaler på 25–30 procent och att de fortfarande skulle tjäna en massa pengar även om de sänkte matpriserna. Så är det inte riktigt.

Vänsterpartiet har ju haft som förslag att förbjuda vissa handlare. Hur ökar det konkurrensen i matnäringen?

Det finns tydligen någon expert som har uttalat sig – alltså, seriöst! Jag struntar faktiskt i det. När vi går fram med förslag om sänkta elskatter i budgetförhandlingarna och lyckas en bra bit med det struntar jag i om någon expert säger att det inte är bra. Jag tänker på den som betalar sin elräkning. Vanliga människor som kanske bor i villa, småhus eller radhus är vad jag bryr mig om. Jag struntar i experterna i det fallet.

(Applåder)

Herr talman! De riktade inkomstskattesänkningarna har haft fokus på låg- och medelinkomsttagare. Det tredje jobbskatteavdraget, som vi går fram med i den här budgetpropositionen, börjar gälla redan vid inkomster så låga som 16 000 kronor i månaden och trappas av helt och hållet vid inkomster på 39 900 kronor i månaden. Ja, det är jag stolt över, och jag tycker att det är klok politik.

Jag har också varit inne på att de samlade effekterna av sänkt drivmedelsskatt, matmoms, elskatt, förskoleavgift och inkomstskatt har stärkt en vanlig tvåbarnsfamilj där båda föräldrarna jobbar med så mycket som 5 050 kronor netto på en månad. Det är jag oerhört stolt över. Jag vet inte om det finns någon regering eller något regeringsunderlag – Sverigedemokraterna är ju med här – som har åstadkommit lika mycket

Herr talman! Jag tillstår att det inte var ett helt rakt svar. Frågan är komplex. Men jag tänker inte två timmar efter att finansministern lade fram en budgetproposition på riksdagens bord säga att den inte gäller och att vi tycker något helt annorlunda, när jag ju har varit delaktig i förhandlingarna om den. Vi har en budgetsamverkan, och nu tar vi ansvar för den här budgeten.

Jag håller i och för sig med om kritiken att det inte var ett helt tydligt svar. Jag var tidigare inne på att Sverigedemokraternas ingång har varit att offentliganställda inom till exempel barnomsorgen, där det förekommer miljarder med bacillusker, kanske borde ha ett särregelverk. Det kan gälla vissa anställda inom vården också. Den frågan tänker jag inte begrava, men den finns inte med i den här budgeten. Den kommer att vara budgetpåverkande, så den måste in i budgeten.

Herr talman! Jag vet inte om Mikael Damberg har ställt den frågan till mig tidigare, men jag tror inte det. Jag tycker att det är en bra fråga. Det är en konkret fråga. Den är relevant på alla sätt och vis.

Jag tycker inte att det här är helt enkelt. Det finns absolut argument för att gå den väg som Mikael Damberg är inne på. Det ska jag vara villig att tillstå. Men det finns kanske en annan sida av myntet. Det finns en hel del empiri kring att göra detta. Empirin säger att sjuktalen ökar väldigt kraftigt.

Med det vill jag inte säga att jag inte tycker att det är värt att fördjupa sig i den här frågan lite mer. Det är, som Sverigedemokraterna tidigare har pekat på, just denna typ av anställda – inom barnomsorgen och liknande där ganska mycket bacillusker flyger runt – som har behov av att kunna vara hemma.

Herr talman! Sänkta inkomstskatter, sänkta drivmedelspriser, sänkta elskatter och halverad matmoms stärker givetvis hushållens disponibla inkomst och köpkraft – inte bara lite grann på marginalen utan substantiellt.

Slår vi ihop de åtgärder vi vidtar i samband med den här budgetpropositionen med de åtgärder vi genomfört tidigare under mandatperioden ser vi, herr talman, att den disponibla inkomsten för en vanlig familj med två arbetande föräldrar och två barn har ökat med så mycket som 5 050 kronor i månaden netto. Vill man grotta ned sig i de här siffrorna hänvisar jag till sidan 7 och tabell 1.2 i budgetpropositionens finansplan.

Det handlar alltså om drygt 5 000 kronor i månaden netto för en helt vanlig barnfamilj. Frågan man bör och kanske till och med måste ställa sig blir vad motsvarande siffra hade varit om det andra gänget styrde. Svaret är givetvis noll. Vi hade inte haft några sänkningar av inkomstskatten. Sänkt elskatt – inte en chans. Sänkt matmoms – knappast. Sänkta drivmedelsskatter – snarare tvärtom.

Nog spelar det roll hur man röstar! Tipset från mig, herr talman, är att rösta på det sätt som gör det mest behagligt för den egna plånboken.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö, Nima Gholam Ali Pour och Erik Hellsborn (alla SD).

Herr talman! Sedan elskatten infördes någon gång under tidigt 50-tal har den i princip uteslutande höjts, höjts och sedan höjts lite mer – fram till nu. Sverigedemokraterna och Tidöpartierna kommer nu för första gången på precis hur länge som helst att sänka elskatten.

Ett ganska vanligt villahushåll betalar i storleksordningen 10 000 kronor netto per år i elskatt. Nu låter vi det här villahushållet betala mindre än så och behålla mer av sina pengar själva. Jag skulle för egen del utan problem kunna komma på ungefär tusen saker som är roligare att lägga sina pengar på än att betala elskatten.

Jag tycker inte att man ska se det här som ett enskilt förslag utan tvärtom som en del i en ganska tydlig röd tråd i Tidöpartiernas budgetpolitik.

Så här, herr talman: Man ska inte ha någon övertro på politikens förmåga. Det händer saker utanför den här kammaren som vi har marginell eller till och med obefintlig rådighet över. Men den röda tråden i Tidöpartiernas budgetpolitik handlar om att det ska bli lite lättare att få vardagen att gå ihop.

Vi har gjort det avsevärt billigare att köra bil, med 500 eller kanske så mycket som 600 kronor per enskilt tanktillfälle. Då har man 500–600 kronor kvar i plånboken som man kan göra någonting roligare för. På ett år blir det ganska många tusenlappar för en genomsnittlig bilist. Då har vardagen, och livet i stort, blivit lite enklare.

Det har blivit enklare att vara husbilsägare, herr talman. Vi har tagit bort den konstiga malusbeskattningen på husbilar, som faktiskt kunde uppgå till ganska många kronor per år. Nu går vi vidare och tar bort skatten på husvagnar också. Vi har gjort det billigare att flyga genom att ta bort en rakt igenom meningslös skatt på flygresor. Vill man åka på semester någonstans ska man göra det!

Plastpåsarna är billigare. Vi har tagit bort plastpåseskatten, så nu slipper man hålla på med de värdelösa pappkassarna. Nu kan man bära hem sina matvaror i plastpåsar, som inte går sönder det första de gör. Man behöver inte heller köpa soppåsar av just plast, för nu har man redan sådana. Faktum är att vardagen blev lite, lite enklare även av denna i sammanhanget mycket lilla reform.

På tal om mat – den ska också bli billigare eftersom matmomsen kommer att sänkas, och inte bara sänkas utan till och med halveras. En vanlig varukorg med mjölk, smör, ägg, kött, frukt och grönt kommer att bli billigare. Förmodligen gynnar det här typ alla, för alla handlar mat någon gång. Men troligen gynnar det barnfamiljerna något mer, och det tycker jag är fullt rimligt. Hur som helst: Alla kommer att behöva lägga en lite mindre andel av sin privatekonomi på just mat och livsmedel. Det är pengar som man i stället kan lägga på någonting annat.

Dessutom är det så, herr talman, att alla de här sakerna – billigare bränsle, billigare el och billigare mat och livsmedel – sammantaget leder till lägre inflation. Kom ihåg att när Socialdemokraterna huserade på Finansdepartementet var inflationen uppe i över 10 procent! Det var det vi fick ärva. Nu är den i princip nere på Riksbankens målnivå. Det har i sin tur inneburit att Riksbanken har kunnat sänka räntan från 4 procent när den var som högst till 2 procent i dag – alltså en halvering.

Om jag inte är fel ute ska det komma ett nytt räntebesked redan i morgon. Det har jag av naturliga skäl ingen som helst insyn i, vill jag poängtera, men i bästa fall får vi ytterligare räntesänkningar redan i morgon.

Men i alla fall: Allt annat lika innebär detta att även kostnaderna för hushållens bolån har halverats. Har de inte gjort det tycker jag att man ska byta bank.

Lägg ovanpå det lättnaderna i amorteringskravet, som vi också är överens om inom Tidöpartierna. Då kommer det att vara ganska stora effekter i nedåtgående riktning vad gäller hushållens boendekostnader. Det gör definitivt att vardagen blir enklare att få ihop.

Dessutom, herr talman, har vi genomfört stora, breda skattesänkningar för varenda löntagare och pensionär – en gång, två gånger och nu tre gånger. Alla som arbetar eller har arbetat får behålla en betydligt större andel av sin egen inkomst själva. I stället för att betala skatt kan man göra någonting roligare för sina egna intjänade pengar. En helt vanlig löntagare får med det tredje jobbskatteavdraget behålla drygt 400 kronor mer varje enskild månad, och då alltså dubbelt så mycket för ett hushåll med två arbetande vuxna.

På tal om elskatten, förresten: Den kommer att sänkas. Det kommer att bli lite mindre obehagligt att betala sin elräkning. Men elskatten är ju bara en del av elräkningen. Ska vi ha låga elpriser som är mindre volatila och mer stabila – oavsett om det blåser, var det blåser och om det blåser för mycket eller för lite – behöver vi ny kraftproduktion i form av kärnkraft.

Vi skulle kunna sänka elskatten ännu mer. Det hade funkat. Men blåser det inte blir det dyrt ändå, eftersom tidigare regeringar har skapat ett energisystem som är alltför beroende av oplanerbar, opålitlig, svängig och volatil kraftproduktion.

Vi i Tidöpartierna är på helt rätt spår vad gäller utbyggnaden av kärnkraften. Jag hoppas djupt och innerligt att svenska folket inte tycker att det vore en bra idé att rösta på det andra gänget så att de kommer till makten och river upp allt det som vi har gjort när det gäller att få ny kärnkraft på plats.

Vi vet vad som hände med elpriserna förra mandatperioden, särskilt i de södra delarna av landet, när de fyra partierna fattade beslut om att stänga ned fullt fungerande kärnkraft. Det blev inte särskilt kul, eller hur, vare sig för hushållen eller för företagen. Det blev ganska tråkigt. Låt oss alltså sluta vara beroende av om det blåser eller inte blåser.

Dessutom, herr talman: Inte blir det bättre av att de där vindsnurrorna är så förbaskat fula att titta på. De förfular vår i övrigt vackra och underbara svenska natur.

Herr talman! Vardagen ska bli lite enklare för vanligt folk. Det är den röda tråden här, om du frågar mig.

Allt är inte heller budget och skatter. Jag kan nämna några exempel till.

Det ska bli enklare att bygga sitt boende, sitt drömboende i bästa fall, lite mer kustnära, lite mer sjönära. Strandskyddet, som det sett ut, har varit hopplöst.

Mikrobryggerier kan nu sälja sina alkoholhaltiga varor direkt till kund utan att behöva ta omvägen via Systembolaget. Vi har dessutom sänkt skatten för dem.

Skogsbonden kommer att få större rådighet över sin egen mark.

Det finns fler exempel än så, herr talman, men den röda tråden handlar om att vardagen ska bli lite enklare för vanligt folk.

Herr talman! Sverigedemokraterna står bakom budgetpropositionen. Tidöpartierna levererar. Jag vill tacka finansministern för ett bra samarbete. Nu tar vi från finansutskottets sida befälet över den fortsatta processen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö, Dennis Dioukarev, Nima Gholam Ali Pour och Erik Hellsborn (alla SD).

Herr talman! Jag skulle ha mardrömmar – ja, nu kommer det tack och lov aldrig att ske, men om det skulle ske – om Janine Alm Ericson och Miljöpartiet skulle springa runt och göra klimatinvesteringar med lånade pengar. Jag skulle ligga sömnlös. Jag tänker att vi väl då skulle köpa Northvolt med lånade pengar, antar jag. Vi ser ju hur det här går. Vi ser ju hur bubblan spricker, inte sant?

Man kan säga: ”Jo, vi står bakom det finanspolitiska ramverket, men vi vill ha underskott i stället för balansmål. Vi vill ha ett annat skuldankare.” Men balansmålet och skuldankaret är ju ramverket, herr talman. Man kan inte bryta ut saker och säga: ”Vi står bakom det här, men vi ska ta bort allt som är essensen i det – men vi står ändå bakom det och ersätter det med någonting annat.”

Om man medvetet och aktivt driver en politik för underskott, om man vill öka statsskulden och om man vill låna pengar för allt det man behöver göra står man inte bakom det finanspolitiska ramverket. Jag är helt säker på, herr talman, att det i slutändan kommer att leda till högre inflation.

Notan ska alltid betalas. Så är det. Man ska inte tro att lösningen på lång sikt kan vara att låna sig till saker och ting. Notan ska alltid betalas. Det märkte vi inte minst med den ekonomiska politik som vi förde under pandemin, herr talman, när vi var tvungna att hjälpa hushåll, företag, föreningsliv och allt vad det var. Vi drev staten med ganska stora underskott. Notan kom ju, inte sant? Notan kom i form av högre inflation. Jag står nog alltså knappast ensam på den sidan.

Ja, herregud – en stor del av den proposition vi pratar om nu är en konjunkturåtgärd. Rotavdraget är kanske det mest tydliga i just den här budgeten. Det handlar om att hjälpa en sektor – en näring – som har det väldigt svårt.

Jag hinner inte säga något mer.

Herr talman! Riksbanken har ett inflationsmål, punkt slut. Det är inflationen de tittar på. Nu sänker de räntan eftersom de bedömer att inflationen är under kontroll.

Låt mig säga detta. Låt oss titta på Miljöpartiets budgetpolitik. I den vill man finansiera väldigt mycket saker – mer än andra partier, ska jag säga. Eller till att börja med ska jag säga att man inte står bakom det finanspolitiska ramverk vi har. Det ville man ställa sig utanför. Man ville inte ha ett balansmål, utan man ville ha ett underskottsmål. Man ville aktivt driva staten med underskott. Man ville också låna pengar till en himla massa saker man tycker är vettiga att göra.

Låt mig säga det. Driver man saker med underskott och lånar väldigt mycket pengar – mer än andra partier i den här kammaren – ökar inflationen. Så enkelt är det. Trycker man ut en massa pengar för att finansiera saker blir de pengarna mindre värda. Då ökar inflationen. Det här är ett av de mest grundläggande nationalekonomiska samband som över huvud taget finns.

Om Miljöpartiet på något mirakulöst sätt hade fått igenom sin budgetpolitik hade vi haft högre inflation. Det är jag helt säker på – 100 procent säker. Då hade Riksbanken inte kunnat sänka räntan på det sätt de har gjort. Så är det. Det är inget påhitt – det är så. Lånar man pengar och driver saker och ting med underskott får man inflation. Notan ska alltid betalas. Det finns inte någon gratislunch.

Låt mig också invända mot påståendet att vi inte har gjort någonting för de grupper som har tuffare ekonomiska marginaler. Vi har höjt garantipensionen, sjukpenningen, sjukersättningen och akassan.

Herr talman! Poängen var inte att angripa Martin Ådahl för överdriven politisk korrekthet eller woke eller vad det kan vara. Jag har noterat det här vid flera tillfällen. Det är ju inte det första replikskiftet jag och Martin Ådahl har, utan det har ju blivit några stycken genom åren – vilket jag för all del uppskattar. Poängen är: Ibland är det så att jag kommer med fakta, och sedan lägger Martin Ådahl in värderingar i dessa fakta. Det är detta som är lite irriterande.

Om vi har en rapport som konstaterar att flyktinginvandringen till Sverige har varit ekonomiskt kostsam sedan åtminstone år 1983 är det väl intressant information? Då är det väl bra att vi vet om detta? Att sedan ta steget till att man har en annan syn på människor eller att det är nedvärderande på något sätt – det har liksom inte med saken att göra. Om det är på det sättet och om Konjunkturinstitutet har rätt i sin rapport behöver vi ju veta om det. Vi behöver kunna förhålla oss till det.

Det är det jag menar är lite irriterande: att man alltid ska börja prata om någonting annat. Vi har ju ett seriöst problem – eller vi har haft det. Nu reder vi ut det, såklart. Nu har vi lagt om hela migrationspolitiken, så nu upphör ju det här att vara ett problem. Men vi har haft ett problem under 40 års tid i alla fall med den här politiken, och det är det som stör mig lite grann.

Man kan säga fina saker och så där, men man kan ju inte leva i någon fantasivärld. Finns det problem så har vi problem, och då behöver vi kunna förhålla oss till dem.

Jag kom förresten på något i och med att Martin Ådahl i det första replikskiftet började att prata om arbetsgivaravgifter. Jag hann inte med där. Låt mig säga några ord om det. Jag har ingenting emot att man sänker arbetsgivaravgifterna.

Jag tror egentligen att man ska sänka skatten på arbete. Man kan rikta den skattesänkningen mot arbetsgivaren eller mot arbetstagaren. I grund och botten får det samma effekt – i grund och botten blir det mer attraktivt att arbeta. Man kan inte göra allt, för man har inte alla pengar i hela världen. Vi har valt att sänka skatten för löntagarna, inte för arbetsgivarna.

Herr talman! Det kan inte vara på det här sättet. Jag vet inte vad det är som stör Martin Ådahl här egentligen, om det är någon sorts överdriven politisk korrekthet eller om det är det känslomässiga som tar över. Men det kan inte vara på det sättet när vi står här som vuxna människor att jag som riksdagsledamot inte kan prata om en rapport som kom ganska nyligen från Konjunkturinstitutet. Jag tyckte att det var en intressant rapport, och därför väljer jag att prata om den. Sedan får man tolka det som man vill. Jag vet inte om jag ens använde ordet belastning, utan jag refererar till vad den rapporten säger. Den finns ju tillgänglig; det är bara att ta fram den.

Vad rapporten konstaterar är att flyktinginvandringen till Sverige har varit ekonomiskt kostsam sedan 1983 – detta därför att man började titta på siffrorna just 1983. Jag bara konstaterar att den rapporten säger så. Jag tycker att det var intressant.

Martin Ådahl vill gå in i något mode av allmän känslosamhet eller politisk korrekthet. Så kan det inte vara. Vi är vuxna människor; vi måste kunna prata om saker och ting på ett öppet och fritt sätt. Att resultatet i den här rapporten inte gick Martin Ådahls väg är en helt annan sak. Det struntar väl jag i. Det är inte mitt problem.

När det gäller begreppet tvångsblandning tog jag upp det eftersom jag är så mycket emot det. Det är inte så att jag är för det, om Martin Ådahl missade det. Jag ogillar skarpt att det finns partier i den här kammaren som håller sig med sådana idéer. Jag tycker att människor ska få bo var de vill. Det var det som var hela min poäng. Det är inte så att jag är för tvångsblandning, herr talman. Jag är väldigt mycket emot det.

Herr talman! Som jag konstaterade i mitt anförande kunde Riksbanken nu gå fram med ytterligare en sänkning av sin styrränta. De sänkte den 25 punkter till, från 2,25 procent till 2 procent.

Vad var anledningen till att de kunde göra det? Riksbanken är självständig, ska sägas. Det är vår myndighet. Riksbanken lyder inte under regeringen och tar inga instruktioner från regeringen, utan det är vår myndighet. Den lyder under riksdagen. Anledningen till att de kunde fatta det här beslutet självständigt är att vi har kommit till rätta med inflationen, det vill säga att saker har slutat bli dyrare på det sätt som var när vi tog över. Då var inflationen tvåsiffrig – om jag minns rätt tangerade den 10,3 procent, och styrräntan höjdes i omgångar upp till 4 procent. Nu, för bara en halvtimme sedan, kunde Riksbanken meddela att den sänks till 2 procent. Det är alltså en halvering.

Anledningen till att de kunde fatta det beslutet självständigt är just att vi har kommit till rätta med inflationen. Om vi inte hade kommit till rätta med inflationen och allt hade fortsatt bli dyrare på det sätt som var när vi tog över hade de inte kunnat fatta ett sådant beslut. Då hade styrräntan fortsatt varit 4 procent eller kanske ännu mer – vad vet jag.

Att skrämmas med inflationsspöket när vi har ägnat halva mandatperioden åt att bekämpa och närmast tagit livet av inflationen – inte riktigt, för lite inflation kan vara bra, men vi har ägnat halva mandatperioden åt att bekämpa den – tror jag inte är en framgångsrik väg. Det är det inte heller att påstå att det inte har hänt någonting för vanliga löntagare och pensionärer. Vi har sänkt skatten för vanliga löntagare och för pensionärer, inte en gång utan två gånger. Kanske hinner det bli en tredje gång också. Det kan jag inte stå här och spekulera kring, eller det tänker jag inte göra. Och vi har höjt garantipensionen. Den skrevs upp 9,3 procent när inflationen var så hög.

Herr talman! Jag är inte kristen, så jag vet inte hur jag ska tolka det där med Jesuskomplex. Jag förstod inte mycket alls av det där inlägget.

Sverigedemokraterna har inte haft någon påverkan, tyckte jag mig höra. Jag skulle vilja säga att de här fyra partierna tillsammans, med Sverigedemokraterna som det största partiet, nog har varit det mest reformivriga gäng som har utgjort regeringsunderlag åtminstone så länge som jag har varit politiskt engagerad – och politiskt medveten, möjligen.

Herregud, se på alla reformer och hela paradigmskiftet inom rättsväsendet! Nu har vi för ett tag sedan ingått ett avtal med Estland om att hyra fängelseplatser eftersom det är så många bovar och banditer som kommer att behöva skaka galler som ett resultat av vår politik. Jag har förstått det som att just den frågan kräver kvalificerad majoritet i den här kammaren, så det kan vara relevant att lyssna på vad oppositionen har att säga om hur de avser att agera i just den frågan.

Men herregud, billigare bränsle har vi inte fått av en slump utan för att vi har genomfört en massa åtgärder. Lägre elpriser, som vi hörde Edward Riedl tala om tidigare, har vi inte heller fått av en slump utan för att vi har genomfört en massa åtgärder. Vi har sänkt skatten för vanliga löntagare och för pensionärer. Vi har höjt garantipensionen. Vi har sänkt skatten för människor som sparar. Enligt den senaste siffran jag såg är det, tror jag, nästan 4 miljoner svenskar som nu har ett investeringssparkonto, herr talman, och har fått lägre skatt därför att vi vill uppmana dem att spara.

Jag hinner inte under ett replikskifte berätta om allt vi har gjort under snart tre års tid. Sverigedemokraterna har, som jag bedömer det – och jag tror att de flesta håller med om den bedömningen – haft stort inflytande i den här samarbetskonstellationen, vilket är helt riktigt eftersom vi är ett stort parti. Hade vi inte haft det hade vi inte suttit kvar. Detta är inget hot på något sätt; vi vill ha inflytande, och det har vi också fått.

Herr talman! Det som har hänt är inte att politiker, framför allt inte Tidöpartierna, har fattat beslut om att läkemedel borde bli dyrare. Det är inte så det är. Det som har hänt är att läkemedel har blivit dyrare. Det handlar alltså inte om ett politiskt beslut om att göra läkemedel dyrare, utan de har blivit dyrare ändå, precis som ganska mycket annat. Läkemedel påverkas också av inflationen.

Det som också är sant är att det offentliga, i detta fall staten, tar en större andel av kostnaden för de här läkemedlen, som Mikael Damberg står och pratar om, än vad som var fallet tidigare. Staten står alltså för en större andel av den totala kostnaden visavi den enskilde brukaren. Jag tror att man gör sig själv lite grann en otjänst om man inte förstår hela händelseförloppet.

Jag tycker alltså inte att det är bra att läkemedel har blivit dyrare. Men varken jag, någon annan i den här kammaren eller regeringen har fattat beslut om att läkemedel ska bli dyrare.

Dessutom tycker jag, herr talman, att det är rimligt att sträva mot en princip om hälften kvar när det gäller inkomstskatten. Jag tycker att man ska få behålla åtminstone hälften av en löneökning; 50 procent borde gå till löntagaren och max 50 procent till staten eller det offentliga. Nu har vi sänkt detta – det var 55 procent, vilket uppenbarligen är mer än hälften. Hälften vore ju 50 procent, och 55 procent är mer än hälften. Nu har vi sänkt till 52 procent, vilket fortfarande är ganska mycket. Jag tycker att det är en rimlig princip: hälften kvar. Staten eller det offentliga ska inte ta mer än hälften av en löneökning. Jag tycker också att det är en moralisk princip.

Herr talman! Vad är det jag ljuger om? Har ni inte haft någon kongress, Mikael Damberg? Jag var i och för sig inte där, men jag följer nyheterna. Har ni inte kommit med förslag om att man ska tvångsblanda befolkningen? Vad är det som är lögn? Förklara gärna den politiken i stället! Förklara vad det innebär för svenska folket när Socialdemokraterna vill tvångsblanda dem. Det är rimligare, tycker jag.

Fattiga äldre har relativt sett, om än inte i absoluta kronor och ören, herr talman, haft en starkare ekonomisk utveckling än en genomsnittlig löntagare. Många av de system som kommer på plats när man är gammal och har en inkomstpension som inte är tillräcklig – garantipensionen är kanske det mest påtagliga, men det finns andra saker också – är nämligen indexerade med inflationen. Så är det inte med den vanliga lönen. De som har tagit smällen för den inflation som vi nu äntligen har passerat är de vanliga löntagarna. De har inte haft 9–10 procent i löneutveckling. Det har däremot garantipensionärerna haft.

Så överdriv inte, Mikael Damberg! Och framför allt: Förklara gärna för mig och för resten av svenska folket vad det innebär att de ska tvångsblandas.

Herr talman! Nästa år är det val, och om vi ska tro på SCB:s senaste opinionsmätning är andelen osäkra väljare rekordstor. Det är bra, tycker jag. Det finns ingen mening med att bestämma sig redan i dag för vad man ska rösta på när man har betydligt mer än ett år kvar på sig att fundera.

Jag vill ändå vända mig till just den grupp som inte har bestämt sig. Kom ihåg hur det såg ut innan Tidöpartierna tog över och innan vi avsatte den tidigare S-ledda regeringen! Inflationen var skyhög, och så gott som allting blev dyrare. Vi måste backa mer än 30 år i tiden, till innan förra valet, för att hitta likadana skräcksiffror. De gäller inte längre.

Inflationen är tillbaka på hanterbara och kontrollerbara nivåer ganska nära målnivån, som är 2 procent. Vill vi tillbaka till höginflationsmiljön? Riksbankens styrränta var hela 4 procent för bara några år sedan. Nu kan vi konstatera att den är 2 procent. För ungefär fem minuter sedan gick Riksbanken ut med att de sänker den med 25 punkter till 2 procent. Det är alltså en halvering, allt annat lika.

Alla som har bolån har fått se sina bolånekostnader minska med hälften. Det kan röra sig om åtskilliga tusenlappar varje månad. Om ens bank inte har sänkt räntan i samma omfattning som Riksbanken skulle jag rekommendera att man tar ett snack med sin bank, alternativt – kanske ännu hellre – tar ett snack med någon annan bank. Var kraftigt illojal mot din bank! Det är mitt råd.

Vi inför dessutom lättnader när det kommer till amorteringskravet. Vill vi tillbaka till en situation med höga räntor och dyra bolån? Det var vrångdyrt att tanka bilen, herr talman. När Socialdemokraterna hade makten kostade en liter diesel 28 kronor. Nu pendlar den omkring 15–16 kronor. Det är inte riktigt en halvering men inte långt därifrån.

Att det ska vara vrångdyrt att tanka bilen verkar vara det enda man faktiskt är överens om inom oppositionen. I övrigt spretar det åt alla möjliga håll och kanter, men att det ska vara dyrt att tanka bilen verkar man vara hyfsat överens om. Vill vi tillbaka till en situation med skyhöga bränslepriser, när det dessutom var snudd på omöjligt för många att betala elräkningen? Det fullkomligt obegripliga – och, skulle det visa sig, vilket Sverigedemokraterna sa på förhand, även ödesdigra – beslutet att stänga fullt fungerande kärnkraft fick konsekvenser i folks plånböcker.

Elpriserna är fortfarande höga, för det tar längre tid att bygga upp än det gör att rasera. Men de har sjunkit, och framför allt är de mindre volatila. Volatilitet är någonting bra om man exempelvis åker bergochdalbana på Gröna Lund. Men jag misstänker att de flesta uppskattar låg volatilitet när de ska betala sin elräkning.

Vill vi tillbaka till situationen med hög inflation, höga räntor, höga elpriser och vrångdyrt när man tankar bilen? Jag vill inte tillbaka till den tiden. Men röstar man på något av de partier som orsakade den situationen kommer vi såklart att landa där igen. Vill man inte det bör man heller inte rösta för det. Här har den enskilde väljaren, givetvis mig självinkluderad, ett ansvar. Man kan inte rösta för höga bränslepriser och sedan spendera de kommande fyra åren med att beklaga sig över hur dyrt det är att tanka bilen.

Herr talman! Det är kämpigt även i dag. Det är inte lätt. Vi har löst en hel del problem. Vi kommer att lösa ytterligare problem under de 15 månader som är kvar till nästa val. Förhoppningsvis fortsätter vi att lösa problem i ytterligare fyra år efter det.

Jag nämnde inflationen. Den har vi löst. Vi ärvde extremt låg tillväxt. Nu har vi högre tillväxt. Vi har dubbelt så hög tillväxt som euroländerna i år och enligt prognoserna, om vi ska tro på dem, även nästa år. Vi har avsevärt högre tillväxt än i USA. Vi har en signifikant starkare svensk krona, inte minst tack vare den ekonomiska politik som vi har fört. En stark krona gör att allt det vi importerar kommer att bli billigare, även maten.

I det här läget har Socialdemokraterna haft kongress och beslutat om en massa saker som de vill genomföra. Mycket av det som de har beslutat är formlös materia, och det är så de vill ha det. Man ska hålla beslut och formuleringar så vaga som möjligt så att ingen egentligen vet vad man tycker. Men av det vi kan säga om de beslut som det går att räkna på och kvantifiera är att de sammantaget skulle leda till att Sveriges bnp minskar med så mycket som 9 procent. Detta förutsätter förstås att Socialdemokraterna på något sätt lyckas få igenom de beslut som de fattade på sin kongress.

En bnp-minskning med 9 procent, 600 000 färre arbetade timmar och 11 000 färre sysselsatta – allt det vore i det närmaste katastrofalt. Den vänstersväng i den ekonomiska politiken som Socialdemokraterna vill genomföra vore i det närmaste katastrofal.

Vi har stora investeringar framför oss, som redan är påbörjade men också ligger framför oss, inte minst i en upprustning av Försvarsmakten. Det här kan bara finansieras med högre tillväxt, givetvis inte med lägre tillväxt.

Man har också fattat beslut om att avveckla alla privata initiativ inom välfärdssektorn, det vill säga alla föräldrar som har små barn i en förskola eller något större barn i vanlig skola. Det gäller också om ens gamla mamma bor på ett äldreboende som drivs privat. Ni som har det på det sättet måste börja bygga en plan B. Era små eller något större barn eller era gamla mammor kommer inte att få vara kvar där de är i dag om de är på en privat driven skola eller på ett privat äldreboende. Allt detta kommer att stängas ned och i praktiken förbjudas om Socialdemokraterna får bestämma. Min uppmaning är att man hellre bör rösta för sin egen familj än på Socialdemokraterna alternativt göra en plan B. Gör den redan nu!

Herr talman! Tidigare i juni släppte Konjunkturinstitutet en rapport om de samhällsekonomiska effekterna av migrationen till Sverige. För mig, för mina partikollegor och för väldigt många svenskar var det inga överraskningar. Rapporten tar avstamp i 1983, herr talman. Den förda migrationspolitiken har sedan åtminstone 1983 varit en ekonomisk belastning. Det gäller i synnerhet den så kallade flyktinginvandringen.

Samtliga övriga partier i kammaren, i princip hela den svenska journalistkåren, fackförbund och den ena självutnämnda experten och förståsigpåaren efter den andra har under den här tiden försökt göra motsatsen gällande. Det blir en förtjänst för samhället lite längre fram, sa den dåvarande S-ledaren och statsministern Stefan Löfven. Flyktingar kan ge Sverige superekonomi, sa den dåvarande LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson.

Man har helt enkelt haft fel, åtminstone sedan 1983 och förmodligen längre tillbaka än så ändå. I över 40 år har man haft fel, och vi har haft rätt. Jag har givetvis respekt för att vi alla är olika och tycker olika, men för mig är det svårt att förstå varför man väljer att ha förtroende för någon som aktivt haft fel i över 40 års tid. För mig är det mycket enklare att ha förtroende för den som har rätt.

Det finns ändå en del ljusglimtar i rapporten. Det finns framskrivna prognoser som gör gällande att invandringen till Sverige kan, nota bene kan, bli ekonomiskt positiv. Denna ganska positiva prognos slår in givet att dels flyktinginvandringen hålls till ett minimum, dels den invandring som vi har till Sverige i framtiden består av mer eller mindre högkvalificerad arbetskraftsinvandring.

Det är enligt precis detta vi agerar nu. Flyktinginvandringen går mot noll, medan arbetskraftsinvandringen begränsas till de mer eller mindre högkvalificerade jobben. Ska den här optimistiska prognosen i rapporten bli på riktigt behöver Sverigedemokraterna vara ett så pass stort parti att vi har inflytande över avgörande delar av Sveriges nuvarande och framtida migrationspolitik. Annars vet vi vad som händer. Då faller vi tillbaka i det som uppenbarligen inte funkar och i det vi redan har provat i över 40 års tid. Om regeringschefen heter Stefan Löfven eller Fredrik Reinfeldt spelar då mindre roll.

Herr talman! Rapporten är självklart intressant, men den behandlar bara transfereringar till och från det offentliga och den enskilda individen, huvudsakligen uppenbarligen från det offentliga i form av olika bidrag till, i det här fallet, den enskilde migranten.

Det finns givetvis en plethora av aspekter att förhålla sig till när det kommer till migrationspolitiken och dess effekter: islamism, Hamaskramare, terrorromantiker, klanvälde, klanstrukturer, sharialag, Muslimska brödraskapet, organiserat tiggeri, alternativa rättsstrukturer och rättskipning, utanförskapsområden, förnedringsrån och våldtäkter liksom ett allmänt förakt för det Sverige som jag och många med mig älskar. Det är sådant vi brottas med nu eftersom vi har haft politiker som i stället för att försöka ha rätt har sagt saker som ”öppna era hjärtan” och ”mitt Europa bygger inga murar”.

Vad är Socialdemokraternas svar på den politik som de själva har fört i över 40 års tid och som har lett oss hit? Jo, tvångsblandning. Människor, enskilda individer eller småbarnsfamiljer ska inte få bo där de egentligen vill bo. De ska bo där det socialdemokratiska högkvarteret anser att de borde bo.

Den grundläggande friheten att få bo där man vill, där man känner att man trivs och hör hemma och där man inte minst känner sig trygg ska rivas upp för att Socialdemokraterna ska få genomföra sin sociala ingenjörskonst på det svenska folket. Jag vill inte bo i era tvångsblandade områden. Jag är svensk. Jag vill bo i ett svenskt område. Jag tänker inte integreras i Socialdemokraternas mångkultur. Jag föreställer mig att jag inte är helt ensam med att tycka, tänka och känna så. Jag skulle tro att även de flesta invandrare vill bo i ett svenskt område. De vill inte heller bo i Socialdemokraternas utanförskapsområden.

Vi i Sverigedemokraterna kommer att göra allt vi kan för att Socialdemokraternas förslag om tvångsblandning av befolkningen inte ska bli verklighet.

Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets förslag och passa på att önska alla en mycket trevlig sommar.

(Applåder)

Herr talman! Som jag sa i mitt andra anförande finns det ganska tydliga tecken på att den här livsmedelssituationen är just tillfällig. Vi har redan nu sett hur råvarupriserna börjat falla globalt. Det sipprar ju ned till oss och till butikerna så småningom. Jag vill återigen säga – och jag vill vara ödmjuk: Om detta visar sig vara fel och det blir en förlängd och förvärrad situation så finns det krut i maskineriet. Matmomsen kan vara ett exempel på det.

Jag vill gå tillbaka till grunderna i detta. Jag har en hel lista här – en harang av åtgärder som Miljöpartiet har röstat igenom i Europaparlamentet med kostnadspålagor för bönderna på kontinenten och i Sverige. Återigen: Om man röstar för dyrare mat får man dyrare mat. Lägger man en massa bördor på producenterna ökar producentpriserna. Tro mig eller inte, men producentpriserna korrelerar starkt med konsumentpriserna.

(Applåder)

Herr talman! Jag tycker att det är tydligt att vi har gjort ganska mycket för att hjälpa och stärka hushållen ekonomiskt. Vi har inte bara vid ett tillfälle utan vid två tillfällen sänkt inkomstskatten för hushållen. Detta började gälla i början av året. Vi har tillika sänkt skatten för pensionärer med motsvarande per krona på individnivå – inte lika många kronor, för pensionärerna är inte riktigt lika många. Vi har skruvat upp garantipensionen för de fattiga äldre, och vi har skruvat upp sjukersättningen och sjukpenningen.

Framför allt har vi gjort det väldigt mycket billigare att tanka bilen. Det hörde vi i ett tidigare replikskifte här. Jag tror att det är 500 kronor per tank – eller nästan 600 kronor, men det beror väl på hur stor tank man har. Det är ganska tydligt att vi har gjort ganska många saker just för att stärka hushållen. Det blir lite märkligt på något sätt. Det är lite svårt att ta det här helt seriöst, faktiskt.

Herr talman! Sverige är väl för guds skull med i EU. Det som händer på EU-nivå påverkar våra bönder också.

Det är bara att titta på hela utsläppshandelssystemet, Emissions Trading System eller ETS, och direktiv om utsläppshandeln som Centerpartiet har röstat igenom och Sverigedemokraterna har röstat emot. En revision av ETS för luftfarten, den gemensamma jordbrukspolitiken, genmodifierad majs, naturrestaureringsförordningen, förpackningar och förpackningsavfall, CBAM, LULUCF och ett antal andra åtgärder har Centerpartiet och Martin Ådahls kollegor – eller kollega kanske det bara är – i Europaparlamentet röstat igenom. Det är pålagor på europeiska, inklusive svenska, bönder som Sverigedemokraterna i Europaparlamentet har röstat emot. Det här kan vem som helst kolla upp.

Det här är åtgärder som driver upp priserna för producenterna, det vill säga för bönderna, och de kommer obönhörligen att driva upp priserna också för konsumenterna. Producentpriser och konsumentpriser korrelerar nämligen med varandra – hör och häpna!

(Applåder)