Ludvig Aspling

Herr talman! Det finns ingen seriös bedömare som inte drar slutsatsen att den största påverkan på volymerna som har skett under de senaste åren är dels EU:s externa arbete, dels pandemin, dels Turkietavtalet. Det är fullständigt uppenbart.

De små justeringarna av det svenska regelverket är en fjäder som den förra regeringen nu försöker göra en höna av. De har som mest haft marginell påverkan. Det är fullständigt uppenbart. Jag vet det, Ola Möller vet det och alla som följer det här med något mått av noggrannhet vet att så är fallet.

Det som jag tänkte fråga härnäst har lite grann att göra med det som hände tidigare. Det gäller framför allt hur Socialdemokraterna ser på ansvarstagande och lite grann på sin egen roll.

Det finns migrationspolitiska regler som är mer eller mindre ogenomtänkta. Vi kan prata om att införskaffa helt nya grunder för uppehållstillstånd, till exempel gymnasiestudier eller femsexan som den ser ut i dag. Det är det som brukar kallas den humanitära skyddsgrunden. I dag kan man i princip vänta sig till ett uppehållstillstånd. Skälet för att få ett uppehållstillstånd är alltså att man en gång har kommit till Sverige. Det är helt oförenligt med principen om en reglerad invandring.

Min fråga är: Finns det någon regel som Socialdemokraterna inte skulle vara beredda att införa i utbyte mot att kunna ta eller behålla makten?

Herr talman! Ola Möller påstår att paradigmskiftet är någonting som Socialdemokraterna bjöd på under den förra mandatperioden. Låt oss därför snabbt syna detta.

Efter att Socialdemokraterna stått helt handlingsförlamade medan hundratusentals personer som inte behövde komma till Sverige tilläts promenera in i landet 2015 genomförde man ett år senare den så kallade tillfälliga lagen, vilket innebar ett par mindre begränsningar av rätten till anhöriginvandring, permanenta uppehållstillstånd och den humanitära säkerhetsventilen.

Efter detta genomfördes en reform 2017 som skapade möjlighet till uppehållstillstånd på grund av gymnasiestudier, även om personen inte hade några skyddsskäl eller andra skäl att vara i Sverige.

På detta följde 2018 en reform som möjliggjorde för personer som inte hade skyddsskäl, som inte kunde göra sin identitet sannolik och som dessutom var vuxna att stanna på grund av gymnasiestudier fast de inte hade några andra skäl till att vara här.

På detta följde en reform 2019 som utökade rätten till anhöriginvandring och tog bort delar av försörjningskravet. Det gjorde att fler personer fick permanent uppehållstillstånd snabbare.

Till sist kom Migrationskommitténs betänkande, som utökade rätten till anhöriginvandring igen. Det gäller personer som har för avsikt att bilda en relation, den så kallade Tinderlagen. Det gäller stadgade undantag från försörjningskrav för kvotflyktingar och utökad rätt att stanna för personer som inte har några skyddsskäl men som helt enkelt inte vill åka hem därför att de tycker att det är bekvämt att stanna i Sverige.

På vilket sätt kan man kalla detta ett paradigmskifte? Skälen till att vi har färre asylsökande i dag är ju helt och hållet dels Turkietavtalet, dels Europeiska unionens externa arbete, dels pandemin. När den här mandatperioden började var vi i stort sett tillbaka på ruta ett, med ett regelverk som i delar var mer generöst än det var 2015.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret.

Jag undrar dock om statsrådet håller med mig i bedömningen att detta beteende bör få konsekvenser för personer som lever i Sverige med uppehållstillstånd. Det är ingen rättighet att bo i Sverige. Det är också helt upp till oss att besluta när det förtroende som detta innebär är förbrukat, vilket jag tycker att det bör vara i vissa fall - till exempel i dem som vi nu diskuterar. Håller statsrådet med mig om att man inom utlänningsrätten bör se till att detta får konsekvenser för personer som beter sig på det här sättet och som lever här med uppehållstillstånd?

Herr talman! Sedan en tid tillbaka pågår en desinformationskampanj mot svensk socialtjänst. Det handlar om att vissa utlänningar vägrar att acceptera förvaltningsbeslut i vårdnadsärenden och i stället sprider rykten om att det skulle handla om kidnappning av barn, vilket naturligtvis är fullständigt befängt.

På vissa håll är personalen extremt hårt ansatt. Det finns gott om rapporter som vittnar om att människor undviker att fatta vissa beslut av rädsla för sin egen säkerhet.

Vi tycker inte att sådana här personer ska få vara kvar i Sverige, om de inte är medborgare. Vi ser detta som ett typexempel på vad som skulle kunna utgöra bristande vandel och borde vara grund för utvisning.

Det är vad vi tycker. Men jag vill gärna veta vad socialtjänstministern avser att göra för att markera att beteende av denna typ inte är acceptabelt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statsministerns frågestund

Herr talman! Samtidigt som det iranska folket reser sig mot den teokratiska diktaturen där tillåter Sverige i dag i praktiken samma diktatur att sprida sin statsideologi här i Sverige, bland annat i min hemkommun Järfälla. Trots att vi har en lag som säger att personer som utgör ett hot mot rikets säkerhet får nekas uppehållstillstånd tillåts personer som har väldokumenterade och uppenbara kopplingar till regimen i Iran att arbeta som till exempel imamer, vilket ger dem möjlighet att bedriva underrättelseverksamhet, påverka vissa minoritetsgrupper och övervaka till exempel demokratikämpar.

Min fråga är ganska enkel. Kommer den nya regeringen att göra någonting åt detta?

Fru talman! Ja, det finns ju en hel del länder som är väldigt sugna på att få finansiering av allt möjligt från Europeiska unionen, och det är just därför jag ställer den här frågan. Av alla saker som Europeiska unionen potentiellt skulle kunna finansiera är nämligen det här en av de mer logiska. Om man tittar på unionens syfte, vilket jag vet att vi är ungefär överens om, borde väl det här ändå ligga ganska nära toppen på den prioriteringslista som unionen har. Det är en gemensam angelägenhet att värna den yttre gränsen.

Jag hoppas därför att finansministern kommer att i alla fall fundera på detta.

Fru talman! I regeringens EU-deklaration står det så här: "Utan en hållfast yttre gräns så hotas den inre rörligheten." Jag håller naturligtvis med, men detta sätter också fingret på en viktig fråga. Just nu bygger Polen ett antal gränsbarriärer mot den ryska enklaven Kaliningrad, och ett antal andra EU-länder håller på med liknande projekt. EU-länder med yttre gräns måste dock finansiera detta helt själva. De får ingen hjälp från unionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Om EU ska finansiera någonting över huvud taget tycker vi att det är en självklarhet att den här typen av åtgärder borde ligga i toppen på prioriteringslistan. Jag vill därför fråga Elisabeth Svantesson: Eftersom den europeiska migrationspolitiska linjen nu tydligen är att vi ska gömma oss bakom Polens, Greklands och andra länders gränsskydd, är det då inte rimligt att unionen är med och betalar för dessa?

Herr talman! Den så kallade västra Balkan-rutten har under året åter blivit en motorväg för irreguljär migration. Hittills har över 100 000 personer tillåtits promenera in i EU för att söka asyl, trots att de allra flesta är ekonomiska migranter som saknar asylskäl och trots att de har passerat ett stort antal säkra länder på vägen.

En del av problemet är att kandidatlandet Serbien på ett ganska frikostigt sätt delar ut visum till personer som vill resa dit för att sedan ta sig in i EU. När andra länder i vårt närområde har gjort liknande saker har många i den här kammaren använt ganska starka ord för att beskriva situationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Tobias Billström kommer att träffa sina kollegor i rådet nu i november. Jag vill fråga honom vad Sverige då kommer att lyfta som den viktigaste åtgärden för att stärka vår resiliens i det här avseendet.