Jimmie Åkesson

Herr talman! Antingen hörde Magdalena Andersson ett svar eller så gjorde hon det inte. Uppenbarligen gjorde hon det inte. Mitt svar var att det blir väldigt svårt att få igenom sina förslag här om man inte är beredd att förhandla med framför allt stora partier i den här kammaren. Säger man att man konsekvent inte tänker göra det – man tänker inte samarbeta, och man tänker inte ens prata eller förhandla – får man inte igenom sina förslag. Jag tänker inte stå här och förhandla med Magdalena Andersson; det säger sig självt.

Det stämmer att vi har mycket att städa upp. Så är det, och det visste vi när vi sökte folkets mandat för att göra just detta: städa upp efter Magdalena Andersson. Vi städar upp efter tvåsiffrig inflation, misslyckade mål om Europas lägsta arbetslöshet, drivmedelspriser på uppåt 30 kronor, kärnkraft som lades ned och en historiskt omfattande asylinvandring med allt vad det innebär i form av kriminalitet, utanförskap och allmän splittring i det svenska samhället.

Jag är stolt över det vi gör. Jag är inte nöjd, men jag är väldigt stolt över att vi städar efter Socialdemokraterna.

(Applåder)

Herr talman! Jag konstaterar att Magdalena Andersson alldeles nyss stod här och sa att hon inte tänker förhandla med mig för att göra Sverige bättre. Då blir det svårt för henne att få mitt stöd för förslagen. Det är inte så konstigt, för så fungerar det här.

Extra miljarder till vården, sänkta bränslepriser, sänkt elskatt, sänkt matmoms, sänkt skatt på jobb, sänkt skatt för pensionärer, sänkt skatt på sjuk- och aktivitetsersättning, sänkt förskoleavgift, höjt bostadsbidrag med mera, med mera – detta är sådant som vi redan har hunnit åstadkomma under dessa tre år av mandatperioden. Det återstår ett år, och vi tänker åstadkomma ännu mer.

Herr talman! Vad har Magdalena Andersson åstadkommit mer än dessa floskler och detta allmänna gnäll på regeringen?

Herr talman! Mitt svar är: absolut ingenting.

(Applåder)

Herr talman! Många med mig såg säkert Magdalena Andersson i Agenda häromdagen. Jag konstaterar att det låter ungefär som det har gjort under de här tre åren. Det är ingen egen politik. Det är inga egna idéer. Det är inga svar på frågan om vem hon ska regera med och hur det ska gå till.

Det är konstant undflyende från allt ansvar. Det är bara floskler och gnäll på mig och på statsministern, och hon skjuter ansvaret på någon annan. Det gäller de problem i Sverige som Socialdemokraterna och Magdalena Andersson i högsta grad har ansvar för.

Herr talman! Det är värt att påminna om att senast Magdalena Andersson lade fram en budget här i kammaren hade hon misslyckats så kapitalt med sitt lagbygge att hon fick förhandla med en kommunistisk vilde och med radikala grupperingar i Kurdistan.

Jag hävdar att ganska lite talar för att det blir bättre den här gången. När Miljöpartiet och Vänsterpartiet har fått igenom sina straffbeskattningar på arbete, sina miljarder på verkningslösa klimatinsatser och sina chockhöjningar av biståndet och när Centerpartiet har dragit igång massinvandringen igen kommer det inte att finnas några som helst pengar kvar till låginkomsttagare och sjuka. Det vet vi därför att vi har sett det förr.

Herr talman! Den rödgröna röran har inte blivit bättre bara för att den har fått stå och jäsa i några år.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö, Chris Dahlqvist, Yasmine Eriksson, Mikael Eskilandersson, Nima Gholam Ali Pour, Jörgen Grubb, Göran Hargestam, Erik Hellsborn, Thomas Morell, Daniel Persson, Robert Stenkvist, Martin Westmont, Eric Westroth och Leonid Yurkovskiy (alla SD).

Herr talman! Jag tycker inte att det är det minsta jobbigt. Jag står bakom den politik som vi för tillsammans med regeringen just för att städa upp efter de åtta år då Magdalena Andersson hade ansvar för statens finanser.

Jag kan konstatera att Magdalena Andersson och Socialdemokraterna i debatten ger våra fyra partier rätt på punkt efter punkt. Socialdemokraterna undviker systematiskt konflikt i fråga efter fråga, också när det gäller sådant som man på sin tid, då man hade chansen, antingen inte ville eller inte förmådde genomföra. Man har gått med på nästan allt av vikt i Tidöavtalet, men man har inte fått någonting tillbaka. Detta är ett faktum.

Herr talman! Jag konstaterar att Magdalena Andersson har gjort Sveriges största parti till en dörrmatta som inte har fått någonting tillbaka. Gratulerar!

(Applåder)

Herr talman! Magdalena Andersson sa i sitt första anförande att vi befinner oss i ett sämre utgångsläge än vi hade behövt göra. Jag håller naturligtvis med om det. Under de år som Magdalena Andersson hade ansvar för statens budget förde hon Sverige till randen av en systemkollaps. Canceroperationer fick ställas in, och sjukförsäkringen och assistansersättningen försämrades. Det hon prioriterade – vid sidan av massinvandring, skyhögt bistånd och menlösa klimatinsatser, som rabatterade elcyklar – var att slopa värnskatten för dem som tjänar allra mest.

Min fråga, herr talman, tror jag att det är fler än jag som ställer sig. Är det inte ganska magstarkt att med det bagaget stå och peka finger åt dem som nu försöker städa upp efter detta totala kaos?

(Applåder)

Herr talman! Låt mig kort kommentera den hotfulla situation som minister Carl-Oskar Bohlin råkade ut för häromdagen. Det gläder mig att många i det svenska etablissemanget och i den här kammaren, från alla tänkbara partier, sluter upp när sådant här direkt osvenskt beteende visar sig.

Samtidigt skaver det. Varför har man sett mellan fingrarna med det här beteendet fram till nu om man tycker att det är förkastligt? Är det bara när det drabbar makthavare – personer som man känner och kan identifiera sig med – som detta beteende är ett problem?

Det här har varit vardag för många svenskar i decennier. Det har vi vetat, åtminstone de flesta av oss. Väldigt många, inte minst i den här kammaren, har dock blundat för detta och kallat den som protesterat mot det för olika fula ord, som rasist, främlingsfientlig och så vidare. Offren för denna smaklösa charad går inte ens att överblicka, och för det vilar ett mycket tungt ansvar på många i den här kammaren.

Herr talman! Om ett år är det val. Inför det förra valet var invandring och kriminalitet väldigt viktiga frågor för väljarna. Om ett år är det upp till samma väljare att ge tummen upp eller tummen ned till att Sverige nu har den lägsta asylrelaterade invandringen på 40–50 år, att fler farliga människor sitter inlåsta och dessutom gör det under längre tid, att de provocerande låga straffen för grova brottslingar försvinner och att brottsoffren nu står i fokus.

Om detta är bra eller dåligt får svenska folket avgöra om ett år, men en sak är säker: Denna tuffare politik ger resultat. Till exempel har vi sett siffror från polisen om att antalet stölder har minskat med 30 000, vilket är en direkt följd av arbetet med att slänga ut utländska stöldligor. Vi ser också hur gängkriminaliteten sakta men säkert tvingas på defensiven.

Vi har vänt utvecklingen i många avseenden, men väldigt mycket återstår naturligtvis att göra. Tumskruvarna måste dras åt, och det måste ske i ett ännu högre tempo än hittills. Vi måste fortsätta offensiven mot brottsligheten.

Vi måste också minimera antalet människor som kommer till Sverige och hamnar i redan belastade områden med bidragsberoende, arbetslöshet och kriminalitet som följd. Det där hänger ihop, och det vet vi i den här kammaren, herr talman.

Tillsammans lättar vi fyra partier bördan för alla som arbetar. Människor som sliter ska känna att politiken ser och hör dem och att vi värdesätter och uppskattar varje strävan att skapa ett bättre liv. Det krävs en offensiv mot den segdragna lågkonjunktur vi befinner oss i, och det är precis det som sker eftersom vi tillsammans med regeringen har presenterat en lång rad reformer och viktiga saker i budgeten för nästa år. Det handlar om halverad matmoms, sänkt elskatt, högkostnadsskydd mot höga elpriser, sänkt skatt på arbete och pension, sänkt skatt på sjuk- och aktivitetsersättning och sänkt avgift för förskola och fritis. Dessutom har drivmedelspriserna sjunkit drastiskt under de senaste tre åren till följd av den politik vi fyra partier gemensamt har drivit. Vi gör det mer lönsamt för dem som jobbar. Men samtidigt gör vi också förstärkningar för dem som av olika skäl inte har samma förutsättningar att jobba.

Herr talman! Socialdemokraterna säger sig nu vilja göra mycket av det vi redan har gjort eller gör men som de själva aldrig gjorde under de åtta år de hade chansen. Vad är skillnaden nu mot då? Det är ingen skillnad. Allt handlar om den politiska verkligheten. Vi har visat att vi kan leverera och göra det vi lovade väljarna, och det tänker vi fortsätta att göra det här året och gärna ytterligare fyra år efter valet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mats Arkhem, Sara-Lena Bjälkö, Chris Dahlqvist, Staffan Eklöf, Yasmine Eriksson, Mikael Eskilandersson, Josef Fransson, Ann-Christine Frohm, Nima Gholam Ali Pour, Jörgen Grubb, Göran Hargestam, Erik Hellsborn, Patrik Jönsson, Angelica Lundberg, Thomas Morell, Eric Palmqvist, Daniel Persson, Michael Rubbestad, Jessica Stegrud, Robert Stenkvist, Victoria Tiblom, Pia Trollehjelm, Martin Westmont, Eric Westroth, Markus Wiechel och Leonid Yurkovskiy (alla SD).

Herr talman! Det här med euron – ska vi prata lite om det?

(JOHAN PEHRSON (L): Ja, äntligen!)

Nej, vi struntar i det i dag, känner jag. Vi kan ta det vid ett annat tillfälle.

Det här är lite tråkigt, tycker jag. Johan Pehrson har varit en ikon i det här huset och dessutom i andra hus häromkring under väldigt lång tid. Han har en väldigt lång karriär, får man säga, i demokratins tjänst bakom sig.

Inte minst de senaste åren har vi haft anledning att prata mycket med varandra och ta ansvar för landet. Vi har inte alltid varit helt överens om allting, men vi har lyckats komma överens om väldigt mycket, och det tycker jag är väldigt bra.

Johan Pehrson har varit glad och kunnig. Han har tillfört positiv energi på ett sätt som man kanske inte normalt sett förknippar med politik och politiskt ledarskap. Det är verkligen ingen tråkig politiker, tvärtom. Det tycker jag är väldigt bra. Jag har satt väldigt stort värde på det och på våra samtal.

Jag har tagit med mig en liten bok, som jag tror att Johan Pehrson redan har läst, apropå detta med att ha hållit på länge med politik och så. Det är boken Omgiven av idioter. Detta kan man säkert tolka på olika sätt. Vad jag menar med det får Johan Pehrson fundera över nu när han har tid att göra det.

Stort tack, Johan! Vi ses säkert framöver på något sätt.

(Applåder)

Herr talman! Det är rätt fantastiskt att Centerpartiet beskyller regeringen och Sverigedemokraterna för att lägga ned ett sjukhus som Centerpartiet aktivt har beslutat att lägga ned. Det är inte så lite förmätet, måste jag säga.

Sedan talar Rickard Nordin om ekonomi. Alla seriösa bedömare menar att detta blir dyrare. För regionen blir det på det hela taget mycket dyrare att lägga ned det här sjukhuset och centralisera, för man behöver investera väldigt mycket för att det ska gå ihop.

Jag förstår att det kan finnas olika regionala behov. Jag förstår att det i dag i första hand handlar om ett regionalt beslut, som Centerpartiet står bakom och har varit drivande för. Men att då stå här i talarstolen och säga att hela landet ska leva och att vi är beredda att göra allt vi kan för att alla ska ha det lika bra oavsett var i landet man bor är hyckleri på absolut högsta nivå. Jag tycker, herr talman, att Centerpartiet bör sluta hyckla och stå för det de faktiskt gör, på riktigt.

(Applåder)

Herr talman! Jag har så många gånger hört försöket till försvar när det gäller kärnkraften. Men det är inte en lögn. Om Daniel Helldén påstår att det är en lögn att Miljöpartiet såg till att kärnkraften lades ned är det i sig en lögn. Det är väl helt uppenbart. Samtidigt säger Daniel Helldén själv att han gärna hade lagt ned kärnkraften om han hade kunnat. Då spelar det väl ändå ingen roll eftersom det fortfarande är Miljöpartiets politik som har gjort att vi nu är beroende av helt andra energikällor än dem som vi har byggt landets välstånd på en gång i tiden.

Herr talman! Sedan var det frågan om reduktionsplikten, och där skulle det vara intressant att få ett svar. Nu ska jag inte ställa ens en retorisk fråga till Daniel Helldén eftersom han inte får svara, men jag kan konstatera att om vi inte hade fått ett maktskifte efter valet, och Miljöpartiet hade fortsatt att ha ett inflytande över bränslepolitiken i vårt land, hade dieseln inte kostat 15, 16 eller 17 kronor i dag, utan då hade dieseln kostat 35, 40 eller till och med 50 kronor. Det hade inte svenska folket uppskattat – det är jag alldeles övertygad om – utan det hade varit väldigt dåligt för vårt land.

(Applåder)

Herr talman! Det är inte i första hand, eller ens alls, på grund av den politik som vi tillsammans med regeringen för som fenomenet har uppstått – i något slags vakuum. Det här beror i stället på den politik som Miljöpartiet tillsammans med Socialdemokraterna har drivit under nästan åtta år, det vill säga en politik där man i något slags bisarrt märkligt resonemang om klimatpolitik och fossiloberoende har gjort oss mer beroende av att elda med fossila bränslen än vad vi hade behövt vara – därför att man har lagt ned fullt fungerande planerbar energiproduktion och elproduktion.

Det blir lite förmätet av Daniel Helldén att stå här och beskylla mig för att finansiera Putins anfallskrig mot Ukraina. Där är vi överens: Sverige stöttar Ukraina med allt vi kan, och det ska vi fortsätta att göra. Sverige har riktat sanktioner mot sanktioner mot Putin, och där är vi också överens.

(Applåder)

Herr talman! Jag ska svara seriöst alldeles strax, men jag vill bara notera att Centerpartiets tillförordnade partiledare här i kammaren säger följande: Det relevanta är vad man vill, inte vem man vill det med. Kom ihåg det när vi går till val om ett år! Detta är alltså Centerpartiets hållning.

(Applåder)

Sverigedemokraterna har en lång rad idéer om hur vi kan öka livsmedelsproduktionen och självförsörjningen i Sverige. Vi har gemensamt suttit i kommittéer som har hanterat frågorna med många gemensamma förslag.

Vi har nyligen börjat titta på förslag om differentierad matmoms. Man skulle kunna ha ett självförsörjningsperspektiv, det vill säga att sänka momsen på framför allt varor som kan produceras i Sverige. Centerpartiet har velat att vi ska använda all jordbruksmark i Sverige till att producera biodrivmedel. Det tror jag är ett dåligt sätt att öka självförsörjningen av livsmedel.

(Applåder)

Herr talman! Är det här en förhandling? Min bild är ändå att Centerpartiet har sagt nej till att ens prata med Sverigedemokraterna om politiska frågor och förhandla med Sverigedemokraterna. Nu verkar det som att man ändå ställer krav på saker vi ska genomföra. Jag tycker att det är jättemärkligt.

(Applåder)

Vill Centerpartiet förhandla med Sverigedemokraterna är ni hjärtligt välkomna att göra det, Rickard Nordin. Jag har inga som helst problem med det, men jag tänker inte stå här och förhandla. Det finns betydligt bättre sammanhang att göra det i, herr talman.

Herr talman! Sverigedemokraternas skattepolitik är ändå rätt tydlig. Jag tror att det i första hand är rimligt att sänka skatten för vanliga människor med vanliga inkomster. Nu ingår ju Sverigedemokraterna i ett samarbete med tre andra partier där man måste ge och ta. Det är det ena. Men vi står naturligtvis bakom den budget som vi gemensamt har förhandlat fram.

Det andra är att man i komplicerade ekonomiska tider med skenande inflation, lågkonjunktur och en hel del annan oro i världen måste våga föra en politik som är tillväxtorienterad. Det är det som den här regeringen med Sverigedemokraternas stöd gör för att långsiktigt bygga Sverige starkt.

Långsiktigt bygger man inte Sverige starkt med en fantasibudget som ger allt till alla och där ingen någonsin ska drabbas av någonting över huvud taget. I vårt Sverige blir det en annan riktning långsiktigt, och det är detta vi fokuserar på.

(Applåder)

Herr talman! I den bästa av världar kan man ge allt till alla – ingenting kostar någonting, och allt är bara frid och fröjd. Så ser dock inte verkligheten ut.

När det gäller mediciner ser verkligheten ut på det sättet att mediciner blir mer avancerade. De blir också allt dyrare. Kostnaderna skenar. Då kan man såklart i opposition, framför allt om man har en vänsterpartistisk utgångspunkt, strunta i detta och fortsätta ge allt till alla, använda lånade pengar och så vidare. Eller så tar man ansvar för att i grunden skydda ett system som ger en väldigt hög subventionsgrad till dem som behöver mediciner.

Det är ju detta det handlar om i grunden: att kunna slå vakt om det solidariska system vi har och inte låta kostnaderna skena på det sätt som vänstersidan har gjort. Då kommer nämligen systemet att braka ihop fullständigt. Detta är ett sätt att långsiktigt skydda systemet och dem som är beroende av mediciner, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Apropå sandlåda.

Man måste vara beredd att ta ansvar. Magdalena Andersson hade åtta år på sig att ta ansvar. Hon lämnade efter sig ett kaos som vi fyra partier nu behöver städa upp i. Det är det som sker.

Att vi inte lägger fram en budget som Socialdemokraterna tycker är den bästa är väl rimligen ett gott betyg på den budget vi lägger fram.

Det var inte Socialdemokraterna som vann valet. Det var inte vänstersidan i Sverige som vann valet. Det var inte de som tror att det i första hand är bidrag, subventioner och annat som bygger vårt land starkt som vann valet. Det var en ny riktning för Sverige som vann valet. Den riktningen slår vi nu in på. Den kommer att skapa tillväxt och konkurrenskraft för vårt land.

Jag fortsätter gärna den linjen, alldeles oavsett vad Magdalena Andersson tycker. Jag tror inte att hon någonsin kommer att bli nöjd med den ekonomiska politik som vi driver.

(Applåder)

I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).

Herr talman! Det här är ingen ny debatt. Vi har helt enkelt – jag tycker också att det blir klart i den här debatten – väldigt olika syn på den ekonomiska politiken. Socialdemokraterna och vänstersidan i svensk politik menar att bidrag, subventioner och annat är det som långsiktigt kommer att bygga vårt land starkt, samtidigt som vi har en regeringssida som menar att tillväxt och arbete är det som långsiktigt kommer att bygga vårt land starkt. Det är just därför den budget vi lägger fram ser ut som den gör.

Att i opposition lova allt till alla kan man alltid göra. Det leder dock inte till att vårt land långsiktigt stärker vare sig konkurrenskraft eller tillväxt, tvärtom. Vi behöver en tillväxtorienterad politik som bygger på att människor arbetar och bidrar till det gemensamma i den mån de kan. Det är också den politiken vi driver tillsammans med regeringen, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Nu var det min tur! Jag har varit med i ett femtiotal sådana här debatter och borde ha lärt mig att trycka på knappen för replik i tid. Den här gången misslyckades jag med det, och det har faktiskt hänt en gång tidigare. Jag skäms lite och ber om ursäkt.

Magdalena Andersson sa att hon och Socialdemokraterna vill väldigt mycket. En sak som jag upplevde att hon inte riktigt talade om men som hon faktiskt vill är det här med att tvångsblanda den svenska befolkningen.

Efter att ha fört en politik som har skapat social oro, kulturella etniska motsättningar och allmänt kaos i Sverige har man nu kläckt den briljanta idén att fortsatt ägna sig åt social ingenjörskonst på steroider, som någon uttryckte det.

För mig är detta ett fullständigt obegripligt resonemang. Människor byter inte värderingar och beteende för att de byter mark under fötterna. Jag trodde att vi hade lärt oss det vid det här laget.

På ett djupare plan, herr talman, tycker jag att det här blottlägger en ganska obehaglig människosyn hos det socialdemokratiska partiet. Signalen som skickas till människor som har valt att flytta till Sverige är att de ska ses som paket som man kan skicka runt lite hur som helst beroende på var den socialdemokratiska sociala ingenjören tycker att de gör bäst nytta. Jag tycker att det är cynism på väldigt hög nivå.

Sverige har fri utbildning på hög nivå. Vi har en välfärd som håller hög standard. Vi är ett land som öppnar upp för att förverkliga livsdrömmar.

Svenska folket har aldrig någonsin bett om att tvångsintegreras i detta totalt misslyckade multikultiprojekt, som till stor del alla de gamla partierna bär ett ansvar för. Jag kommer aldrig någonsin att bidra till att svenska folket ska tvångsintegreras i detta kaos, tvärtom. Kaoset ska bekämpas. Sverige ska åter bli tryggt och sammanhållet, herr talman.

(Applåder)

I detta anförande instämde Pontus Andersson Garpvall, Staffan Eklöf, Rashid Farivar, Erik Hellsborn, Robert Stenkvist, Jimmy Ståhl, Eric Westroth och Leonid Yurkovskiy (alla SD).

Herr talman! Sverige behöver en ny riktning. Och det var precis det Sverige fick när väljarna hade sagt sitt i det senaste valet. Det är också den riktning som vi i Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen nu följer, och vi följer den väldigt lojalt. Vi tror på den riktningen. Vi tror att det vi nu gör kommer att göra att vårt land växer och blir tryggare och mer sammanhållet.

Bränslepriserna har närmast halverats. Fler farliga människor sitter bakom lås och bom, och de sitter där under en längre tid. Den asylrelaterade invandringen har minskat till de lägsta nivåerna sedan man började mäta för så där 40 år sedan. Folk som begår de mest vidriga brott utvisas. Och bidragskranen vrids åt för dem som vägrar att bidra och att anpassa sig.

Herr talman! Listan över bra saker som kommer att just öka tryggheten, stärka sammanhållningen och göra livet enklare för människor som bor i Sverige kan göras väldigt lång. Det gäller inte minst bränslepriserna.

För inte länge sedan vimlade det av rödgröna politiker som gjorde allt de kunde för att höja priset vid pump. I den här kammaren röstades det hösten 2023 om en rejäl sänkning av reduktionsplikten. Vår sida vann med väldigt liten marginal. Om de rödgröna hade vunnit en sådan omröstning hade det i stället blivit en kraftig ökning, 45 procents reduktionsplikt för dieseln 2025. Det hade inneburit uppemot 10 kronor mer per liter diesel i stället för de dryga 10 kronor mindre som man har fått med den här sidan av politiken.

Sverigedemokraterna var som bekant emot reduktionsplikten redan när den infördes. För oss var det en självklarhet redan då att stå upp för en politik som snabbt och konkret gav en direkt positiv påverkan för stora grupper i vårt land, för vanliga löntagare med vanliga inkomster och vanliga liv, för företagare, inte minst vanliga knegarföretagare, för barnfamiljer, för pensionärer, för kvinnor och män och för äldre och yngre.

Alla som är beroende av att använda sin bil i vardagen, inte minst på landsbygden, förtjänar politiker som ser dem och deras behov och som underlättar och förenklar, inte politiker som gör sitt yttersta för att ytterligare försvåra och fördyra. Det är, herr talman, den nya riktning som Sverige nu har slagit in på. Den riktningen tänker jag och sannolikt också regeringen fortsätta att driva Sverige i.

(Applåder)

Det sista Sverige behöver, herr talman, är en återgång till den riktning som vi såg före maktskiftet: verklighetsfrånvända partier som med politisk arrogans och systematiska felsteg rev upp djupa sår och skadade det här landet så mycket som de gjorde på så många områden och så många plan. Det sista Sverige behöver är en återgång till den socialdemokratiska otrygghetspolitiken, saft-och-bulle-politiken, pyttipannapolitiken, som inte ledde till vare sig ett starkare samhälle eller ett starkare och tryggare Sverige.

Vad partierna på vänstersidan har att komma med den här gången är fortfarande väldigt oklart. Det finns ingen röd tråd. Det finns ingen gemensam viljeinriktning, även om Magdalena Andersson är väldigt tydlig med att hon vill ha en ny riktning för Sverige. Vi vet inte vilken den riktningen är. Vi vet ingenting. Vi vet inget mer än en massa löften och förslag som pekar i väldigt olika riktningar. Det enda vi vet med säkerhet är att deras meriter är urusla och att partierna på vänstersidan har väldigt olika uppfattningar i för Sverige helt avgörande frågor.

Därför, herr talman, fortsätter vi i Sverigedemokraterna och regeringen att driva Sverige i den riktning som vi i det senaste valet fick förtroende att driva Sverige i. Jag är alldeles övertygad om att det kommer att löna sig också på valdagen om lite drygt ett år.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf, Mikael Eskilandersson, Rashid Farivar, Ann-Christine Frohm, Erik Hellsborn, Patrik Jönsson, Ulf Lindholm, Daniel Persson, Robert Stenkvist, Jimmy Ståhl, Victoria Tiblom, Martin Westmont och Eric Westroth (alla SD).