Martin Ådahl

Herr talman! Nu är problemet att regeringens politik har ökat utsläppen. Man har ersatt reduktionsplikten med ingenting. Man har tagit bort klimatbonusen för elbilar och ersatt den med ingenting. Det innebär att andelen bensin- och dieselbilar ökar bland de nya bilarna. Utsläppen rusar, och Sverige har ingenting att ersätta det med. Vi får hela tiden höra att det kommer senare.

Jag fick inte svar på någon av mina frågor, så jag upprepar dem.

För det första: Hur mycket har betalats ut hittills? Andra länder har fått ut sina pengar. Hur mycket av de 21 miljarderna - de 170 miljonerna i veckan - är på väg ut till Sverige?

För det andra: Hur mycket är det? Finansministern måste kunna ha någon uppfattning. Är det hundratals miljoner, miljarder eller tiotals miljarder? Svenska folket förtjänar att få höra någon uppfattning om hur mycket pengar Sverige förlorar.

Herr talman! Jag har frågor till finansministern gällande den historiska återhämtningsfond som EU upprättat, som är till för att minska klimatutsläppen. Totalt är det 750 miljarder euro i unionen, och det är 35,5 miljarder kronor som ska tillkomma till Sverige, enligt Ekonomistyrningsverkets senaste beräkning. Men eftersom regeringens politik har inneburit att utsläppen nästa år kommer att öka med nästan 5,3 miljoner ton - 17 gånger flygets utsläpp - hävdar flera remissinstanser, bland annat Naturvårdsverket, att det finns risk för att delar, kanske rent av stora delar, av detta inte kommer att kunna betalas ut.

Jag vill fråga finansministern: Hur mycket har betalats ut hittills? Enligt planen skulle 21 miljarder betalas ut före årsskiftet. Har de betalats ut?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Jag vill också fråga: Hur mycket av de 35,5 miljarderna kommer Sverige att förlora? Det är ju 170 miljoner kronor i veckan som vi ska få tillbaka av EU-pengar för att klara våra klimatinsatser. Hur mycket av dessa pengar kommer vi att förlora? Är det hundratals miljoner, miljarder eller tiotals miljarder?

Fru talman! Ja, men det här är alltså en kostnadskris i kommunerna och i skolan som har uppstått på grund av inflationschocken. Man kan välja att möta den och undvika att skolan försvagas drastiskt så att inte lärare och kuratorer sägs upp i tusental just nu när det är problem med ungdomsgenerationen på många olika plan - eller välja att inte göra det, alltså förhandla bort det. Jag förstår inte hur ni har kunnat förhandla bort dessa skolbarns och ungdomars framtid och en skola som förmår möta problemen till förmån för allt det andra.

Jag vill också passa på att fråga, eftersom ledamoten tog upp det i sitt anförande, om ni nu när det är massarbetslöshet bland ungdomar ångrar att ni chockhöjde skatten på att anställa unga. Ni i Liberalerna hade ju lovat att sänka arbetsgivaravgifterna - inte höja dem.

Fru talman! Det var ett fint anförande ledamoten höll, men det hörde tydligen till någon annan budget än den som just har lagts fram i Sveriges riksdag. Massuppsägningarna av lärare och kuratorer kommer nämligen att fortsätta i Sverige.

När jag möter dem som jobbar med gängkriminaliteten i Skärholmen är det första de säger att uppsägningarna i skolan måste stoppas och att man måste satsa fullt ut på skolan. Sveriges Lärares ordförande säger att man inte på långt när får de pengar som behövs och att det är jättetråkigt eftersom det kommer att drabba så många.

Hur kan ni försvara att ni har lagt 670 miljoner på billigare plastpåsar och 970 miljoner på billigare snus när det enda ni från Liberalernas sida klarar av i skolkrisen är att lägga 500 miljoner kronor på att rädda kvar lärare, kuratorer och annan personal på Sveriges skolor?

Fru talman! Först har jag bara en liten sakupplysning till Oscar Sjöstedt och Sverigedemokraterna: Om man tankar sin bil med fossilt bränsle bidrar man till någonting som kallas växthuseffekten och som får stora konsekvenser för hela världssamfundet.

Därefter tänkte jag i mitt inlägg påminna finansministern och regeringen om ett ord som många har glömt efter valet: landsbygden.

En liten uppdatering: Många lärare sägs nu upp i många små kommuner. Många små vårdcentraler riskerar att få stänga på grund av vårdkrisen. Självförsörjningen av livsmedel i Sverige fortsätter att minska. Många skogsägare får just nu avverkningsförbud på sin skog, i praktiken en konfiskation utan ersättning, på grund av en artinventering som ni inte lyckats stoppa och den urspårning som har varit. Ingenting av det finns med i budgeten.

Allvarligast är det ändå när det gäller infrastrukturen i vårt land. Årtionden av eftersatt underhåll och otillräckliga investeringar har kommit i kapp Sverige. Både industrin och passagerarna protesterar när växlarna fallerar och när spåren krackelerar. Vi har billig bensin, men vägarna går inte att köra på. Det är hundratusentals potthål - enligt en uppskattning 1 miljon potthål - på våra mindre vägar. 150 miljarder uppskattas behoven av investeringar i påbörjade projekt som inte fullbordats uppgå till, enligt de senaste beräkningarna.

Hur ska Sverige kunna fungera om inte infrastrukturen gör det? Vi vill direkt se till att de här växlarna och de omedelbara problemen med potthål börjar åtgärdas. Vi har sagt att när statsskulden minskar måste vi ta oss an underhållsskulden i hela vårt land, så att vi får järnvägar och vägar värdiga ett modernt land. Det ska vara ett lyft för hela vårt avlånga land.

Fru talman! Jag tolkar svaret som att Elisabeth Svantesson ser till att SD:s tassar är borta från de stora gröna industriprojekten så att man nu inte förstör allt detta.

Det står också i artikeln att det är en Timbrorapport som Oscar Sjöstedt i princip citerar. Det hade varit kul om han hade citerat alla Timbrorapporter om att man inte ska höja skatten på ungas arbete. Men just den här rapporten är man väldigt mån om att citera. Den angriper rakt av de stora industriprojekten i olika delar av landet, och inte minst i norra Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

När Sverige håller på att vinna det globala racet om batterifabriker och fossilfritt stål kan jag inte förstå att SD ska störta in och lägga ett stort, fint krokben där så att Kanada, USA, Tyskland och alla andra får dominera den här industrin. Jag kan inte förstå det.

Jag kan inte tolka svaret som annat än att finansministern kommer att hålla er borta. Annars kommer ni inte att ha några röster kvar i norra Sverige i nästa val.

Fru talman! Det händer varenda gång som vi har debatt här i kammaren om den ekonomiska politiken att Oscar Sjöstedt tror att ingen tittar på det här programmet i norra Sverige. Han ska gå till frontalattack mot alla satsningar som görs där uppe i grön industri.

Förra gången var det om H2 Green Steel och det fossilfria stålet. I dag handlar det om Northvolt Etts fabrik i Skellefteå. Nu har Oscar Sjöstedt läst en artikel i Dagens Industri. Nu vet han hur allting förhåller sig.

Det har satsats hundratals miljarder i Northvolt. Det är Volvo som bygger en stor batterifabrik och sätter hela sin framtid på Northvolt i Göteborg. De vet inte vad de sysslar med, för jag har läst en artikel. Allt det här är bara trams där uppe i Norrland.

Ska jag tolka inlägget som att finansminister Elisabeth Svantesson trots allt håller SD:s tassar borta från våra stora gröna industrisatsningar i norra Sverige och i övriga landet?

Fru talman! Svaret var sanningsenligt, Elisabeth Svantesson, men nu var ju inte frågan om ni gör saker för skolan utan om ni gör tillräckligt för att i detta utsatta läge undvika de massuppsägningar av tusentals lärare som det rapporteras om från hela landet. Uppenbarligen är ni inte beredda att lägga de miljarder som man beskriver behövs i detta utsatta läge, och ni har heller inte prioriterat detta i budgeten.

Då får jag väl passa på att fråga om finansministern inte också ångrar borttagandet av den sänkta arbetsgivaravgiften för unga nu när vi har en ungdomsarbetslöshet som faktiskt inte kan kallas för något annat än massarbetslöshet, också detta i ett väldigt utsatt läge.

Det går dock bra att svara på den första frågan också. Känner man inte att det var fel att inte satsa mer på skolan i detta utsatta läge, där många lärare, kuratorer och annan personal sägs upp?

Fru talman! Jag vill bara säga mycket kort att jag uppskattar det finansministern sa om Ukraina i sitt anförande, men jag tycker att vi borde kunna enas om att ge ett betydligt större stöd till Ukraina än vad vi gör i dag. Även om det som har gjorts är bra skulle det kunna vara mångfalt större, som i våra grannländer, och vi skulle kunna enas om det.

Min fråga till finansministern handlar dock om något annat. Hon säger att hon lever i sanningen, så då får vi pröva det nu. Är det inte så, med den situation vi har i Sverige nu, med många ungdomar på glid och med problem på många ställen i skolan, att ni önskar att ni hade satsat mycket så att vi inte hade fått de massuppsägningar av lärare och kuratorer i skolan som pågår just nu, enligt kommunerna? Enligt deras egen undersökning kommer 61 procent av kommunerna, trots de resurser som regeringen skjuter till, som är små, att säga upp lärare och kuratorer i detta utsatta läge.

Fru talman! Vi som debatterar statens budget är vana vid att befinna oss i de stora siffrornas värld. Det handlar om miljarder, hundratals miljoner, USA, Kina och världsekonomin. Jag kommer att avsluta mitt anförande med den kanske största ödesfrågan av alla, nämligen klimatet - där regeringen riskerar att spoliera en historisk möjlighet för svenska folket och för vårt näringsliv att bli en del av framtidens gröna ekonomi.

I dag i Sverige är det i det allra minsta, i det lilla, som allt börjar; i en gångtunnel i Skärholmen, där en pappa som stod upp för vad som är rätt mördades inför sin tolvårige son av kallblodiga mördare, som enligt uppgift var minderåriga. Alla våra tankar går till en familj i sorg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

När jag stod i gångtunneln dagen efter under en stund då inga kameror var där, då det var tyst och stilla, fylldes jag, som så många andra, av förtvivlan. Vi kan inte fortsätta att använda detta som slagträ i våra debatter, samtidigt som vi inte lyckas göra någonting i grunden för att vända detta. Vi riskerar att förlora en generation av unga när polisen inte mäktar med att vara närvarande och skydda så som de vill, när skolan stryps på resurser, just som den behövs mer än någonsin, när ungdomsarbetslösheten ökar och när segregationen växer.

Vi säger att vi måste göra allt. Regeringen säger att den måste göra allt. Men då måste vi verkligen göra allt. Och det gör vi inte i dag.

Politiken är halv och haltande. Ja, vi behöver hårdare straff, inte minst för innehav och hantering av de illegala vapnen som hamnar i barns händer. Domstolar och kriminalvård måste stärkas, och vi behöver framför allt fler poliser. Då måste många fler av dem vara på plats i vardagen och patrullera på gatan. Det ska inte vara som det är nu, där en av tio av de nyanställda poliserna kommer ut i yttre tjänst bland allmänheten.

Det måste bli många fler platser på avhopparprogrammen för dem som vill lämna det kriminella livet. Pengarna är tyvärr slut. Det måste finnas många fler fältassistenter, som tillsammans med poliserna kan äga gatan.

Det är lätt att prata om saft-och-bulle-politik, som Jimmie Åkesson gör, när vi pratar om pengar till civilsamhället, fältassistenter, socionomer och kuratorer. Men det är inte fråga om saft och bullar att som nattvandrande mamma klockan 23.40 en lördag möta en påtänd tonåring i en mörk gränd. Det är inte fråga om saft och bullar att som socialsekreterare ta samtalet med en ensamstående mamma som har upptäckt en revolver gömd under sonens säng. Det är inte saft och bullar, utan det är mod, svett och tårar. Den som nedvärderar övriga samhällets insatser undergräver polisens arbete.

Särskilt halvt och haltande kommer politiken att bli om vi inte klarar av att förstärka skolan. Det är ändå ett helt otroligt läge där vi ser så många ungdomar på glid. Just i det läget ska tusentals behöriga lärare, kuratorer och annan skolpersonal sägas upp därför att inflationen har skapat en tillfällig kostnadskris. Just när så många ungas framtid står på spel försvagas skolan i stället för att förstärkas. Efter att ha öst miljarder på billigare bensin, 670 miljoner på billigare plastpåsar och 970 miljoner på billigare snus lägger Tidöregeringen i denna budget 500 miljoner på att rädda skolan undan massuppsägningar - trots att kommuner, ekonomer och lärarfack har larmat om att det behövs miljarder, inte miljoner.

Detta drabbar så många små skolor på den svenska landsbygden. Ni vet den där landsbygden som det inte pratas så mycket om längre från regeringens sida. Jag kommer till det i mitt nästa anförande. Men även när jag pratade med dem som jobbar mot gängvåld i Skärholmen var det första alla sa, i kör, att vi måste satsa på skolan. Det går inte att säga upp folk just nu. Skolan måste stå stark och lysa som ett tempel mitt i byn, lyfta upp dessa områden och ge hoppet tillbaka. Det är lika halvt och haltande att inte satsa på ungas jobb. Vad ska ungdomar säga när så få av dem får jobb, när så många inte ser sina föräldrar gå till jobbet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Hur kan den här regeringen, i det här läget, höja skatten på 15-17-åringars sommarjobb och extrajobb med 5 000 kronor i månaden? Hur kan man stå passiv med ett av Europas högsta arbetslöshetstal?

Många tror att alla länder har haft hög inflation och hög arbetslöshet, men nästan alla andra västländer har haft hög inflation men fallande arbetslöshet. Enligt regeringen kommer arbetslösheten att stiga med 40 000 nya arbetslösa framöver. Så skakar man på huvudet och säger: Ojojoj, det var värst.

Men man gör ingenting! Hur kan regeringens enda svar vara att höja taken i a-kassan och ge mer bidrag? Vart tog integrationen vägen, som Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna pratade så vitt och brett om före valet?

Vi kommer att tycka olika, men låt oss enas om en sak, nämligen att vi borde kraftsamla runt ungas arbetslöshet, brist på jobb och framtid. Om vi prioriterar jobben måste vi se på företagen, inte minst småföretagen. Det kan vara Icabutiken där unga får jobb, och det skapar normalitet i en förort som så akut behöver det. Det kan vara fråga om en butik som behöver skyddas mot gängen och även få lägre kostnader.

Det är inte Elisabeth Svantesson eller Tidöpartierna som skapar nya jobb i Sverige, på landsbygden eller i utsatta områden. Det är gubevars inte heller Socialdemokraterna som skapar jobb i Sverige. Det är de små och växande företagen. Fyra av fem jobb de senaste årtiondena har skapats av dem, och för inte så länge sedan hade det ena efter det andra partiet stått här och sjungit företagens lov och lovat att minska deras börda och pålagor.

Men i dag har vi en blå regering som för en gammaldags socialdemokratisk, röd politik.

I stället för att sänka skatten på att anställa har man höjt skatten på att anställa unga för småföretag med över 9 miljarder - inklusive 2 miljarder som faller på kommunerna - för att sedan i den här budgeten generöst lämna tillbaka 155 miljoner till kommunala sommarjobb.

I stället för att sänka kostnaderna för småföretagen har man återinfört sjuklöneansvaret - en ny miljardbörda. Man prioriterar att höja a-kassan med samma pengar.

Se där vad Elisabeth Svantessons arbetslinje betydde: högre skatter och höjd a-kassa. Ronald Reagan sa: Det är inte jag som har lämnat Demokratiska partiet; det är Demokratiska partiet som har lämnat mig. Ni är på väg att lämna borgerligheten, forna alliansvänner. Kvar står Centerpartiet som småföretagens sista och enda vän i riksdagen.

Tillväxtpolitiken, företagspolitiken och arbetslinjen är inte det enda ni förhandlat bort i Tidöavtalet. Det står nu klart att utsläppen under resten av mandatperioden stiger med 15 procent per år. Klimatpolitik har gått från att vara Sveriges stolthet och gröna varumärke i världen, som sålt våra produkter och initiativ, till att vara ett kolsvart hål.

Tidöpartierna har avskaffat reduktionsplikten och ersatt den med - ingenting. Fler hade kunnat köpa elbilar i stället om Tidöpartierna inte samtidigt hade avskaffat klimatbonusen för elbilar och ersatt den med - ingenting. Någon hade kanske till och med köpt en gasbil om inte skattebefrielsen för biogas hade tagits bort och ersatts med - ingenting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

I stället för att göra det billigare för fler att köpa begagnade eller nya elbilar, elhybrider, gasbilar eller etanolbilar och göra sig fria från det fossila och i stället för att använda resurser till folkliga rabatter för att slippa fossilt knuffar ni människor ekonomiskt tillbaka till att köpa nya bensin och dieselbilar. Andelen elbilar i nyförsäljning har minskat dramatiskt från mer än var tredje till bara drygt var femte. Full back och gasen i botten - var slutar det annat än i diket?

Den här regeringen har sedan den tillträdde lagt lika mycket på billig bensin och diesel till folk som pendlar i storstad som på polisen, skolan och landsbygden sammantaget.

Vi står 2024 upp till näsan i diktaturstaternas olja därför att ni har sålt ut allt det konkreta i klimatpolitiken till ett parti som inte ens tror på klimatfrågan. Ni har sålt ut en generation av drömmar och bytt ut konkret arbete mot en massa tomt Pourmokhtariprat om mål som SD redan sett till att ni med er politik aldrig kommer att nå.

Det pratas om strukturreformer, men de genomförs inte. Det pratas om arbetslinjen, men den motarbetas i praktiken med högre skatt. Det pratas om klimatet, men det händer ingenting konkret annat än att utsläppen rusar. Om landsbygden pratas det inte ens längre; den har man glömt bort nu.

Den ekonomiska politiken är halv och haltande därför att det saknas en vision för vår framtid, för vår trygghet, för landsbygden, för klimatet och för jobben.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Fru talman! Denna debatt om finansiella marknader och finansiella tjänster är en knepig debatt, dels för att den spänner mellan högt och lågt, dels för att den i båda fallen rör frågor som man närmast kan likna vid en brandförsäkring för landet och för individen. Det är risker som inträffar sällan men som när de väl inträffar är förödande, både för det finansiella systemet och för den enskilda personen.

Jag ska börja med en kort reflektion över de finansiella marknaderna och det år som har gått. Vi har varnat för riskerna för att både den stora upplåningen i kommersiella fastigheter som måste rullas över och den stora rörligheten på finansmarknaden som avslöjades i samband med Silicon Valley Banks sammanbrott för cirka ett år sedan kunde utgöra systemhot för det finansiella systemet.

Gudskelov har ingendera av dessa två risker fullt ut slagit igenom under året, även om det har funnits stora frågetecken. Men det är ett misstag att tro att bara för att branden inte bröt ut denna gång ska vi inte bygga brandförsäkring i det här fallet, det vill säga en ordentlig makrotillsyn, hårdare och mer rigorös när det gäller båda två, och att Finansinspektionen och alla myndigheter som är inblandade i detta fortsätter att hålla sitt arbete igång.

Samtidigt, om man nu tittar på de mer konsumentnära frågorna, har vi också lyft fram fler aspekter. De främsta som har nämnts här i talarstolen flera gånger är bedrägerier mot enskilda individer, inte minst mot äldre - bedrägerier där även finansiella institutioner är inblandade för att de måste ha översyn över de transaktioner som sker.

Det är en verksamhet som i dag sammantaget utgör en avsevärt större finansieringskälla för gängkriminaliteten i Sverige än vad narkotika och narkotikahandel gör. Ändå uppmärksammas det för sällan, trots att det systematiskt är något som bedrivs med ganska hög sofistikation, och ibland med lägre, både från utlandet och inom Sverige av högt uppsatta inom de kriminella gängen men även bland deras hejdukar. Även där krävs det, så som har förts fram i debatten tidigare, en hårdare bevakning och en uppmärksamhet framöver.

Jag vill säga något om en annan sak som på ett mindre dramatiskt sätt också berör många individer i Sverige, nämligen kontanthanteringen och tillgången till de finansiella systemen. Centerpartiet har drivit denna fråga länge och ihärdigt. Ett resultat av detta är att det nu återigen blir en förstärkning av kontanttillgången i hela landet med depåer i olika delar av landet - inte tillräckligt, så som vi hade önskat, men i alla fall på en sådan nivå att alla har en daglig möjlighet att ha tillgång till kontanter som betalningsmedel. Eventuellt behöver detta även förstärkas framöver, eftersom vi ser att kontanterna blir svårare och svårare för individer i olika delar av landet att dels få ut, dels betala med.

Här kan jag nämna att vi också måste rusta oss för den digitala framtiden. Nästan alla betalningar som förut var kontanta betalningar sker i dag via Swishsystemet. Detta är i dag en helt privat angelägenhet. Liksom kontanterna riskerar att minska i användning riskerar den offentliga tillgängligheten för alla individer att begränsas av det faktum att nästan all infrastruktur på området i dag har kommit att ligga i privata händer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Det blir verkligen nödvändigt att dels följa utvecklingen av betalningssystemet Swish, dels följa den viktiga fortsatta utvecklingen av e-kronan, som har diskuterats länge - vilken roll den ska spela och vilken roll den ska ha för tillgängligheten. Detta blir extra relevant efter de erfarenheter vi har haft, tyvärr, av Putins fruktansvärda aggressionskrig i Ukraina.

Ukrainas resiliens, alltså deras förmåga att hantera betalningssystem, har överraskat alla, inklusive i viss mån de ukrainska myndigheterna själva. Den funktionalitet de har kunnat upprätthålla under kriget har i hög grad berott på att det är digitala system och inte kontanter som de har haft och som har fungerat.

Det gör det viktigt att ha fungerande digitala alternativ till kontanter och även till betalningar mellan individer som är öppna och för alla, vare sig man är mycket digitalt bevandrad eller inte och vare sig om man lätt har tillgång till dessa tjänster i dag eller inte.

Slutligen ska jag ta upp en fråga som aktualiserats i samband med den höga belåningsgraden i det svenska finansiella systemet när det gäller bolån, nämligen de olika amorteringskraven. Centerpartiet har varit positivt till att hjälpa hushåll att begränsa upplåningen och riskerna mot bolånemarknaden och, som vi nu sett, de stora riskerna med en plötslig ränteuppgång.

Men samtidigt har vi varnat för att det andra amorteringskravet, som uttryckligen riktar sig mot personer med låga inkomster och låg betalningsförmåga, dels inte fyller samma funktion som det första, dels dessutom stänger ute många nya individer som vi vill ska kunna komma in på bolånemarknaden. Även om man är ung och även om man flyttar till nya platser och nya delar av landet har man behov av att ha tillgång till den här marknaden, men det stänger automatiskt ute dessa.

Därför har vi vädjat om att man ska ta bort åtminstone det förstärkta, andra amorteringskravet, som många menar inte har haft den effekt man hade tänkt sig - ingen effekt alls, har jag till och med hört nämnas i debatten av olika auktoriteter - och som väldigt kraftigt, i synnerhet i det här läget, begränsar tillgången till bolånemarknaden och bostadsmarknaden för individer som vi vill ska bidra till kompetensförsörjning och komma in på arbetsmarknaden på olika ställen i landet. Där yrkar vi bifall till reservation 6 i betänkandet.

Avslutningsvis ska jag säga något som tidigare talare har nämnt här. Det är oerhört viktigt att den ränteskillnadsersättningskommitté som nu jobbar med att se till att det blir lättare att byta bank i vårt oerhört koncentrerade banksystem agerar skyndsamt, vilket vi har krävt länge.

Nu vet vi inte riktigt när man kommer att komma till skott - om det är i slutet av året, om det är tidigare eller om det är betydligt senare. Men i läget vi har just nu, när bankerna har oerhört stora marginaler och konkurrensen är låg, är det bråttom. Det är viktigt att vi får större konkurrensbeteende och större tillgång till marknaderna för våra privatkunder.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 21 mars.)

Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor

Herr talman! "För varje artillerigranat vi skjuter så skjuter ryssarna 22." Detta säger en ukrainsk artillerist vid fronten i Kupjansk i Charkivregionen - den front som ukrainarna på ett hjältemodigt sätt återerövrade i början av kriget. Tidningen The Independent intervjuade på plats.

Ska vi stödja Ukraina mot ett Ryssland som är mångfalt större? Ryssland har ställt om hela sin ekonomi, och Putin skickar med en axelryckning utan att fundera iväg tiotusentals unga pojkar för att strida om någon kilometers lervälling. Han hedrar inte sina egna medborgare eller deras behov i sin mordiska vilja att utöka territoriet. Precis som nämndes tidigare har han mördat sin mest modiga och envisa oppositionsledare i ett fångläger - Aleksej Navalnyj. Heder åt hans minne.

Om vi ska göra allt detta krävs det mer. Vi kan beundra ukrainarnas hjältemod, som överträffar mer än vad någon av oss kunde förvänta sig eller ens hoppas på, men vi kan inte förlita oss på dem i stället för att göra vår del. Här duger inte halvmesyrer, utan vi måste utnyttja vår kraft, vår ekonomis styrka, till att ge ett rejält stöd till Ukraina, som försvarar allas vår frihet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Extra ändringsbudget för 2024 - Försvars-materiel och ekono-miskt stöd till Ukraina

Men vi i Sverige gör inte detta i dag, och det gör tyvärr inte Europa. Det paket vi debatterar i dag stöder Centerpartiet fullt ut. Jag vill rikta ett stort tack till alla som i enighet ställer sig bakom det. Vi yrkar bifall till utskottets förslag till beslut om den extra ändringsbudgeten.

Jag vill också rikta ett stort tack till alla som har arbetat för att ta fram dessa vapen, fordon, stridsbåtar och inte minst den ammunition som ska till fronten. Men vi måste säga som det är, klart och tydligt, till regeringen, nämligen att det här inte räcker på långa vägar.

Med detta paket når Sveriges samlade stöd upp till en halv procent av bnp. Våra nordiska grannländer ligger nu över en hel procent av sina länders bnp i stöd till Ukraina, och våra baltiska grannländer lägger över 2 procent av bnp i stöd till Ukraina. Estland är ledande i Europa, och landet lägger över 3 procent av bnp på stöd till Ukraina. Dessa länder ger många gånger mer av det lilla de har, medan vi i Sverige, trots allt vi har gjort, ger en mindre andel av de stora resurser vi besitter. Trots att vårt land har en historiskt låg statsskuld, och trots att vi gång på gång i talarstolen lovprisar Ukraina - och tack för det - borde Sverige, likt Estland, vara ledande i detta historiska ögonblick och inte befinna sig någonstans i mellanskiktet i Europa. Sverige borde vara ett land som manar på Europa när republikanerna i USA nu blockerar stöd till Ukraina.

Därför har Centerpartiet föreslagit upprättandet av en särskild fond för stöd till Ukraina på minst en hel procent av vår svenska bnp, minst 65 miljarder kronor. Det är mycket, men det är nödvändigt. Kriget händer nu, och Ukraina måste besegra Ryssland nu.

Vi måste tänka långsiktigt, så att det inte blir dessa upprepade extra ändringsbudgetar. Det här är den 15:e i raden. Vi måste alltså besluta om och om igen om varje persedel och varje skott vi skickar. Detta skulle ge försvarsindustrin den långsiktighet den behöver för att skala upp och bidra till ammunitionsleveranserna till Ukraina.

Försvarsmakten behöver överblick och trygghet i ett läge där Centerpartiet inför Försvarsberedningen klart och tydligt har sagt att Sverige måste rusta upp till de nivåer som situationen kräver.

Nu krävs 3 procent av bnp för att Sverige ska kunna möta utmaningarna och komma i kapp. Sverige måste höja takten, och vi måste ta ledningen. Det kan inte bara vara Estland som gör det i Europa. Sverige måste göra det i stället för att släpa efter.

I det här läget, måste jag upprepa, är det dags att leverera det Ukraina mest av allt ber oss om. Det handlar om det plan som är lättast att serva, att landa och att flyga i ett sådant krig som det i Ukraina. Det är fråga om vårt stridsflygplan Jas 39 Gripen.

Vi i Centerpartiet vill utbilda piloter, och det sades från Försvarsmakten och dem som var inblandade att det var nödvändigt att snarast leverera Jas 39 Gripen. Det sa vi för ett år sedan. Regeringen sa att vi skulle vänta tills piloterna hade utbildats. Nu har piloterna utbildats, men fortfarande finns ingen Jas 39 Gripen. Vänta, sa regeringen, tills vi är med i Nato. Nu är vi med i Nato, men fortfarande ingen Jas 39 Gripen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Extra ändringsbudget för 2024 - Försvars-materiel och ekono-miskt stöd till Ukraina

Ukraina behöver Jas 39 Gripen. Ukraina ber oss om Jas 39 Gripen. Ryssland fruktar Jas 39 Gripen. Skicka Jas 39 Gripen nu, eller så får vi hoppas på en mycket snart kommande extra ändringsbudget - den 16:e i så fall!

Jag vill slutligen lägga till några ord som inte riktigt har med dagens ämne att göra. Vi måste förbättra situationen för de ukrainska flyktingarna i Sverige. Vi måste göra det, och vi måste göra det snart. Vi kan inte låta dem leva ytterligare åtta, nio eller kanske tio månader på 71 kronor om dagen eller 150 kronor för en barnfamilj. Det kan vara en förälder med två barn till någon som strider vid fronten. Det är inte värdigt ett land som Sverige. Det här har inte riktigt med dagens ämne att göra, men det ingår i våra insatser.

Vi måste agera nu, och vi måste skala upp. Tack för det den föregående och nuvarande regeringen har gjort, men nu behövs det mer!

Fru talman! Då lyssnade du inte riktigt på frågan som ställdes.

Organisationerna säger att den akuta nöden är här och nu. Folk har inte mat för dagen. Det här kommer att ta tid; det vet du också. Det har du också sagt i medierna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Självklart ska vi öka stödet också till dem som är i Ukraina. Det har vi centerpartister också drivit på för. Men nu är frågan rakt av till dig som statsråd inför människorna som just nu lider akut nöd: Vill du hjälpa till under den tid vi väntar på att det ska bli högre ersättning via folkbokföringen och ge dem högre ersättning via riksdagen så fort som möjligt, här och nu?

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag påminner om att samtliga talar via talmannen. Det innebär att vi inte duar eller talar direkt till varandra.)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Min fråga är till statsrådet Maria Malmer Stenergard.

Fru talman! 71 kronor om dagen för en vuxen och 37-50 kronor för ett barn. Det är vad ukrainska flyktingar lever på i dag i Sverige sedan snart två år. Det blir 150 kronor om dagen för en mamma med två barn. Många har inte råd med mat för dagen. Jag har träffat dem som står i soppköerna och håller sitt barn i ena handen, som inte har råd med kläder och skor. Röda Korset vittnar om exploatering och självmordsförsök.

Det är inte värdigt vårt land att de ukrainare som kämpar vid fronten gnags av oro för makor, barn och föräldrar i Sverige. Därför är det bra att regeringen till slut har inlett folkbokföringen av våra ukrainska flyktingar. Men det är en process som borde ha inletts för länge sedan och som tar alldeles för lång tid.

De organisationer som jobbar med de ukrainska flyktingarna och gör ett otroligt jobb varje dag är här i riksdagen i dag. Över 60 organisationer från hela landet ställer via mig denna fråga till dig, statsrådet: Kan du göra allt, precis allt, för att akut höja dagersättningen nu till sådana nivåer som råder i Danmark och i våra grannländer?

Herr talman! Nu är ju problemet att man lägger mycket mer på alla de här andra sakerna - inte på försvaret, polisen och allt det utan på de här andra sakerna som rimligtvis inte är en prioritet i en kris - än på skolan, framför allt på små skolor på den svenska landsbygden.

När statsrådet nu tar upp frågan om arbetslinjen, som han med rätta talade sig varm för i sitt anförande, vill jag passa på att fråga varför det är bra "borgerlig" politik - jag vet inte om man kan kalla Tidöregeringen borgerlig - att höja kommunernas och regionernas skattebörda med 2 miljarder kronor för att de anställer unga. Det är dessutom sannolikt mycket mer; det här är en gammal beräkning. Man fortsätter dessutom att höja på dem som ska sommarjobba, det som kommunerna jobbar så hårt med att de ska få göra. På vilket sätt stärker det arbetslinjen? Och varför har ni inte kompenserat kommunerna för den här ganska kraftiga skattehöjningen, som nästan helt kommit bort i debatten, som ni gjort sedan ni tillträdde?

Ni talar om att det är viktigt att stärka resurserna till kommunerna och regionerna. Sedan höjer ni skatten på arbete mer än ni sänker den. Ni höjer ganska kraftigt med många miljarder. Ni höjer skatten på arbete mer, och dessutom lägger ni betydligt mer på att höja a-kassan än på att sänka skatten på arbete. På vilket sätt är det arbetslinjen för en borgerlig regering?

Ministern får också gärna svara de här föräldrarna som faktiskt märker att resurserna försvinner från skolan. Det är inte hemmasnickrat på något annat sätt än att det är deras vardag för deras barn i deras skola, som inte får de resurserna. De ser att eleverna i deras barns klass inte får de resurser de behöver när de är utsatta och behöver hjälp.

Herr talman! Jag vill passa på att önska en god jul och ett gott nytt år till finansutskottet, till ministerns eminenta kansli och även till talmanspresidiet så att det inte glöms bort.

Jag kan som tidigare talare säga att en del klokt har sagts här av ministern. Men en sak tycker jag inte var lika klok. Det var påståendet att massuppsägningar är, som ministern själv uttryckte det, någon hemmasnickrad fantasi.

Är det hemmasnickrat med de hundratals tjänster som sägs upp i Göteborg och Malmö? Jag kan citera Sara Wettergren från Liberalerna, som visserligen inte sitter i regeringen men säger att man gör allt man kan för att prioritera skolan men att läget är oerhört tufft: "Vi hoppas på ökade statliga bidrag." Det sa hon efter att ni hade lagt fram er budget, Erik Slottner.

De sparar 200 miljoner i skolan. Alla de föräldrar som ser att det sägs upp tjänster, är det en hemmasnickrad fantasi för dem? Då måste statsrådet svara dem varför man väljer att prioritera så mycket annat som man kanske skulle vilja ha i en kris men som inte är prioriterat i en kris - snus, plastpåsar, bensin i storstäderna och många andra satsningar - framför det som är deras barns och våra barns framtid och den styrka som skolan behöver ha i den svåra kris som skolan faktiskt står i nu.

Herr talman! Mitt inlägg i denna debatt om de allmänna bidragen till kommunerna skulle kunna summeras med ett enda ord: prioritera. Det handlar om att prioritera skolan framför billigt snus, hur gärna man än skulle vilja ha det, och om att prioritera vården framför billiga plastpåsar, hur gärna man än skulle vilja ha sådana. Prioritera nu välfärden framför alla kortsiktiga, populistiska löften som man halvt om halvt försöker uppfylla efter valet fastän det inte går!

Det finns få områden där det syns så tydligt att Tidöprojektet saknar riktning och mening som den här välfärdskrisen. Före valet lovade Tidöpartierna att prioritera detta, men alla misslyckade försök att infria olika löften har stått i vägen.

Herr talman! Kommunerna och regionerna står inför den kanske värsta ekonomiska krisen sedan den stora krisen i början av 1990-talet. Tillsammans väntas regionerna och kommunerna gå 31 miljarder back 2024. Hälften av kommunerna väntas ha underskott. Nästan alla regioner väntas ha underskott. Dessutom är det inte jämnt fördelat. Många mindre kommuner och många landsbygdskommuner har drabbats särskilt hårt av inflationskrisen.

Men Tidöregeringen prioriterar annat. Inte ens hälften av kommunernas och regionernas underskott täcks. Det här drabbar nu, som har nämnts i den här debatten, patienter, utsatta elever och äldre som är beroende av en hemtjänst som nu måste dras ned till en miniminivå.

Inte minst drabbar välfärdskrisen skolan. Det har också nämnts i den här debatten. Den är ju redan i kris, med resultat som rasar i den senaste Pisaundersökningen. Kriminaliteten hotar ungdomar på alltför många skolor. Nu om någonsin är det ett läge då skolan måste stå stark, herr talman, då vi borde storsatsa på skolan och rekrytera många fler behöriga lärare. Inga fler ungdomar ska rekryteras in i gängen. Nu om någonsin borde vi öka det stöd som riktar sig till elever med svåra utmaningar och stärka elevhälsan.

I stället går nu en uppsägningsvåg över hela landet. Det är skolnedläggning på skolnedläggning. Jag tror att många föräldrar känner oro i dag för ett besked om att just den där lärartjänsten eller den där extra resursen som de är beroende av nu ska försvinna. Senaste given är att man ska kapa 500 tjänster i grundskolan i Göteborg och ta bort 122 barnskötare i förskolan i Eskilstuna.

Det är en sak att prata om att kampen mot utanförskap och kriminalitet börjar redan i förskolan. Det är en annan sak att bedriva kampen. Totalt sägs nu tusentals lärare och pedagoger upp. Klasserna växer. Allt fler klassers elevantal stiger till den så kallade maxgränsen på 32 elever, men det finns också allt fler exempel på att det överstiger 40 elever. Kommunerna varnar för att de inte har de resurser som polisen ber dem om för att bekämpa gängkriminaliteten. Det saknas hundratals miljoner kronor som Tidöregeringen lägger på annat.

I normalfallet hade man som Tidöregeringen nu försöker kunnat peka lite på kommunerna och säga: Varför har ni inte avsatt resurser och prioriterat skolan? Men det här är inte en kris som drabbat kommunerna på grund av att de misskött sig och överspenderat. Krisen beror i stället på att den plötsligt spikrakt stigande inflationen grävt ett jättestort hål. Pensionsutbetalningarna har de senaste åren ökat med nästan 30 miljarder kronor för kommunerna, vilket i princip motsvarar det plötsliga underskott man fått. Det är ett skolboksexempel på en situation där det är staten som måste prioritera välfärden.

Självfallet kan inte alla få allt när inflationen är hög. Självklart måste man hushålla med resurserna. Men just därför måste man prioritera välfärden och skolan. Jag inledde med att nämna snuset. Bara den satsningen från regeringen kostar 800 lärare - apropå att prioritera. Man har bestämt sig för att sänka bensinpriset inte bara för personer på landsbygden utan även i städerna. Det motsvarar tusentals lärare som landsbygdskommuner ute i landet behöver. Inte ens hälften av underskotten täcks.

Dessutom - och det kommer Centerpartiet att vara det enda parti som säger i den här debatten, herr talman - har man höjt regionernas och kommunernas skattebörda med över 2 miljarder kronor genom att höja skatten på att anställa unga. Det är gudskelov så att många kommuner och regioner anställer väldigt många unga. Men de blir nu straffade av Tidöregeringens chockskattehöjning på unga. I den här budgeten vill dessutom Tidöregeringen gå ett steg längre och chockhöja skatten på att anställa 15-18-åringar. Även de anställs faktiskt i vissa fall av kommuner och regioner för olika saker, men framför allt av småföretag. Kommunerna och regionerna vill att de här ungdomarna när de har sommarlov ska bort från gatan och in i produktiv och bra verksamhet. Det stora problemet är att man chockskattehöjer för just detta.

Jag ska inte bara ägna mig åt att kritisera regeringen. Centerpartiet vill gå en annan väg. Vi vill prioritera välfärden och inte minst skolan. Vi lägger 5 miljarder - en mycket stark prioritering i vår budget - på ett särskilt sektorsbidrag till skolan för att kunna stoppa nedskärningarna och stärka skolan i den här svåra tiden. Klasserna ska bli mindre och inte rekordstora. Kvaliteten ska höjas och inte sänkas. Man ska hylla bildningen, inte snåla på den för att ha råd med SD:s lilla shoppinglista.

Totalt satsar Centerpartiet 21 miljarder på kommunerna och regionerna i generella statsbidrag och sektorsbidrag. Centerpartiet stoppar också skattehöjningarna på kommunernas och regionernas unga anställda. Det ska belönas, inte straffas, att anställa unga. För övrigt: Ska vi kunna få kakan att växa och inte skatta bort det som driver tillväxten måste vi satsa på arbetslinjen, på incitament att arbeta och på utbildning. Det är slutsatsen av den stora hearing som Centerpartiet organiserade förra veckan här i riksdagen med bland annat parterna och prognosmakarna. Utbildning, utbildning, utbildning, kommer jag att säga här i dag.

Dessutom har kommunerna och regionerna - det här är en liten parentes - särskilt vädjat till oss politiker i riksdagen om att sluta hålla på med våra små kortsiktiga presskonferenser där vi gör olika riktade satsningar om 1 miljon här och 1 miljon där som sedan ska fördelas på 290 kommuner. Det låter så bra när ministern presenterar dem, men sedan är de nästan omöjliga att hantera för kommunerna.

Enligt den senaste rapporten från Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, fanns före pandemin 180 riktade bidrag i Sverige. Det har nu med all sannolikhet stigit till över 200 riktade bidrag. Enligt Statskontoret är en tredjedel av alla bidrag till kommunerna riktade, med en massa krav som skickats med av oss i riksdagen och framför allt av regeringen.

Vart och ett av dessa riktade bidrag har bra syften. Men det sammantagna resultatet är en situation som små kommuner inte kan hantera. Vart fjärde statsbidrag är på 30 miljoner eller mindre. Som liten kommun får man bokstavligen några tusenlappar. Det kostar ofta för små kommuner mer att hantera själva bidraget och alla de krav som följer med än vad pengarna ger. Därför vill Centerpartiet göra en exceptionell satsning på att samla ihop de riktade bidragen till generella bidrag på 11 miljarder. Vi får därmed en mycket mer samlad bild än vad regeringen har.

Herr talman! Det finns, även för kommunerna, ett alternativ i svensk politik. Det är ett alternativ där man prioriterar bildning, incitament att arbeta och välfärd och där man minskar skatten på att arbeta, även för kommunerna och regionerna, och inte höjer den som Tidöpartierna gör.

Snart kommer den här budgeten att antas. Snart kommer bilan att falla för regionerna. Snart kommer de att veta att de inte får mer pengar. Snart kommer de att veta att alla de löften som ställdes före valet inte kommer att uppfyllas. Snart kommer det oerhört tuffa året 2024. Men snart kommer också en bättre tid, då Tidöprojektet faller och det blir rätt prioriteringar i svensk politik igen.

Herr talman! Den uppmärksamma lyssnaren märkte att det inte kom något svar på någon av de två frågorna.

Är det som ledamoten Oscar Sjöstedt från Sverigedemokraterna sa om att vi inte ska göra några statliga investeringar och att det inte finns någon el till dessa projekt - alltså att den vindkraft som behövs för dessa projekt inte ska byggas - bara struntprat som finansministern här kan dementera rakt av? Kan finansministern säga att det där bara var SD-struntprat? Eller är det i själva verket SD som bestämmer, som vanligt?

Nu drabbar detta Norrland. De stora investeringarna, allt hopp och alla pengar får gå någon annanstans. Investerarna lyssnar, Elisabeth Svantesson. Norrland lyssnar på det du säger härnäst. De hör om det är lite flummigt - om du inte är så tydlig med vad du säger och meddelar att ni ska prata om det. Andra länder är tydliga och klara och tror på sina industrier och på de miljardinvesteringar som folk är beredda att göra i deras länder.

Svara så noga du kan, finansministern: Var det struntprat allt det som sades, eller var det sant? Vem är det som bestämmer? Jag hoppas vid gud att finansministern har förmågan att säga att det var struntprat.

Jag fick inte heller något som helst svar på hur mycket pengar vi kommer att få plikta.

Vi vill ersätta reduktionsplikten med Tanka svenskt och få ett svenskt biobränsle upphandlat så billigt som möjligt enligt den utredning som finns. Vi ska få ned kostnaderna och sänka skatten på biobränslet så att vi får ordentligt lägre priser för folk på landsbygden, så där är det ingen diskussion.

Men eftersom ni nu låter utsläppen rusa är frågan: Hur mycket av de 38 miljarderna, dubbelt så mycket som vår klimatbudget, kommer Sverige att få plikta i EU?

Herr talman! Jag skulle vilja passa på att säga lite snabbt att jag verkligen instämmer vad gäller de insatser som behöver göras för Ukraina. Det enda jag önskar är att de skulle vara ännu större och att vi kunde skicka det Ukraina önskar mest av allt, nämligen Jas 39 Gripen.

Jag instämmer också verkligen i omdömet om tillväxtkrisen och behovet av beslutsamhet. Jag önskar bara att denna beslutsamhet hade varit lite kraftfullare när det gäller att sänka skatten på arbete i stället för att höja den. Det är ju många hushåll som tvärtom kommer att få kraftiga skattehöjningar med Elisabeth Svantessons politik.

Jag önskar även att det hade funnits mer styrka från Finansdepartementet när det gäller att prioritera skolan i förhandlingarna med SD.

Jag hade tänkt fråga om det som vi i Sverige får plikta för att vi missar klimatmålen och har en rusande ökning av utsläppen med nästan 20 procent. Jag talar om EU:s återhämtningsfond.

En högt ansvarig person hos kommissionen har sagt att vi på grund av er klimatpolitik inte kommer att få de 38 miljarder som vi, likt alla andra EU-länder, skulle få för att vi följer våra åtaganden och mål i EU. Sverige kommer alltså att få plikta miljarder för att ni har spelat bort klimatbollen, tagit bort en massa saker och inte ersatt dem med någonting.

Hur mycket av dessa 38 miljarder kommer att försvinna? Jag har förstått att det inte är hela summan. Är det hälften? Är det några miljarder? Hur mycket får vi böta för detta? Jag vill ha ett rakt svar på det.

Jag måste också ställa en annan fråga. Medvetet och uttryckligen har den person som sitter bakom finansministern, Oscar Sjöstedt från Sverigedemokraterna, återigen riktat en massiv attack mot satsningarna på H2 Green Steel och Hybrit, alltså de stora industrisatsningar uppe i norra Sverige som så många investerare har satsat på och som så många personer är beroende av. Är det Oscar Sjöstedt som bestämmer, eller är det finansministern som bestämmer? Jag vill faktiskt ha ett rakt svar på den frågan.

Herr talman! Jag kan då bara beklaga att medan Centerpartiet tydligen har vaknat i frågan verkar Liberalerna ha somnat vid ratten i skolpolitiken och utbildningspolitiken och sedan åkt rakt ned i diket.

Det är det som alla föräldrar nu kan se med egna ögon i de skolor som är utsatta för detta. Just när skolan ska stå som allra starkast - och det tror jag att vi är ense om att den ska - har ni prioriterat ned den i förhandlingarna. Det var andra saker som var viktiga.

Men det är värre än så; ni har till och med blivit överkörda. Det verkar som att både ni och finansministern har blivit överkörda av Sverigedemokraternas prioriteringar när det gäller skolan, lärarna och det som är viktigt på riktigt, i synnerhet i det svåra läge vi har just nu.

Något som är ganska bortglömt är många landsbygdsskolor. Vi tänker mycket på de utsatta områdena och vågen av gängkriminalitet vi har. Men det är också väldigt många mindre skolor som drabbas av detta.

Nu gjorde jag det lite svårt för ledamoten Cecilia Rönn, för jag ställde två frågor samtidigt. Det är inte så lätt alla gånger, så jag upprepar frågan.

Ledamoten har nämligen själv sagt att man bör sänka arbetsgivaravgifterna. Din företrädare sa före valet att det var den högsta prioriteten. Det anses vara viktigt för att sänka inflationen att sänka arbetsgivaravgifterna. Det anses vara viktigt att företag får möjlighet att anställa för att bekämpa arbetslösheten och få upp tillväxten.

Varför höjer ni då arbetsgivaravgifterna? Och allra mest anmärkningsvärt - varför höjer ni arbetsgivaravgifterna för att anställa 15-18-åringar? Det är just den grupp som vi vill ha bort från gatorna - i de fall det är så - och framför allt få in i sommarjobb och nya möjligheter som vi vet minskar risken för arbetslöshet.