Hanna Gunnarsson

Fru talman! Ärade ledamöter! Hej till er som lyssnar och tittar hemma!

Riksdagen debatterar i dag frågan om FLF Finland, alltså Forward Land Forces eller det som vi på svenska kallar Natos framskjutna närvaro i norra Finland.

FLF:erna innebär att Natoländerna tillsammans placerar soldater i länder som gränsar till Ryssland i en gemensam insats. Sverige deltar i Natos FLF i Lettland varje vår, och Sverige kommer nu att ta ansvaret för Natos FLF i Finland.

Partierna är överens i ärendet, så detta kanske inte blir så mycket av en debatt.

FLF:en i Finland kommer att vara annorlunda än den i Lettland som vi deltar i. Till Lettland skickar Sverige 600 soldater varje vår, och när vi nu i juni flyttar ut från Camp Valdemar utanför Riga flyttar Danmark in med lika många soldater.

När det gäller FLF Finland kommer Sveriges soldater i stället att vara kvar på hemmaplan i Boden. Ett mindre antal svenska officerare kommer att vara på plats i Rovaniemi. Vid övningar eller vid andra behov kan de svenska soldaterna i Boden snabbt transportera sig över gränsen till Finland. Sverige kommer att ha huvudansvaret för att hålla ihop planeringen av FLF Finland, som sedan fylls med officerare och soldater från ett antal andra Natoländer.

Fru talman! Vänsterpartiet röstade nej till Sveriges medlemskap i Nato och är fortfarande kritiskt till stora delar av Natos arbete, framför allt det som rör kärnvapen och USA:s dominans i Nato. Vänsterpartiet vill hellre se ett starkt nordiskt-baltiskt samarbete än ett medlemskap i Nato. Vi ser att USA fortfarande har mycket stor dominans i Natoarbetet, trots Trumps olika obegripliga krumbukter. USA styr stora delar av arbetet i Nato, vilket vi är kritiska till.

Nu är dock Sverige medlem i Nato och behöver göra det bästa av den situationen, och det bästa är att just samarbeta mycket nära med våra grannländer i Norden och våra baltiska grannländer på andra sidan Östersjön. Vi delar både Östersjön och Arktis; detta är våra länders direkta närområde. Det är också det geografiska område och den terräng som vi är bäst på, och det är här vi tillsammans ska säkra freden för alla som bor här. Det gör vi såklart bäst genom nära samarbete på väldigt många områden, genom att vara en stark gemensam nordisk röst i världen för demokrati, fred och utveckling samt genom att bygga robusta samhällen som står emot olika former av kriser. Det är detta vi vill göra i stället för att vara med i Nato.

Fru talman! Finland är vår närmaste partner i säkerhets- och försvarspolitiken och har så varit under mycket lång tid. Våra länder är mycket lika, vi har liknande uppbyggnad av våra totalförsvar med värnplikt och starkt civilt försvar och vi gör samma analyser av läget i vår närhet. Vänsterpartiet röstade för lagen om militärt operativt stöd mellan Sverige och Finland 2020, och det är logiskt att det är just Sverige som leder FLF:en i Finland.

Fru talman! Tidigare i våras besökte försvarsutskottet övningen Cold Response i just Rovaniemi, där FLF:en kommer att ha sin bas. Vi fick då en mycket bra genomgång av hur FLF:en kommer att arbeta och de möjligheter och utmaningar som finns. Jag vill återigen tacka alla involverade från de svenska och finska försvarsmakterna, som arrangerade detta mycket lyckade och givande besök.

Jag vill också passa på att tipsa alla som ska åka till eller jobba i Rovaniemi om att det går alldeles utmärkt att åka tåg dit, både på den svenska och på den finska sidan.

Avslutningsvis: För en vecka sedan firade vi den svenska veterandagen med ceremonier runt om i Sverige. Jag vill, precis som vi alltid gör när vi diskuterar Sveriges internationella militära insatser, rikta ett stort tack både till de soldater som är utsända i dag och till de veteraner som deltagit i tidigare insatser samt till de anhöriga, familjer och vänner som drar de stora lassen hemma. Tack för era insatser!

Jag yrkar för Vänsterpartiets räkning bifall till propositionen och utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Fru talman! Ärade utskottskollegor! Hej till alla er som lyssnar och tittar – hemma eller där ni annars är!

I dag debatterar vi en stor mängd motioner som hanteras i försvarsutskottet och som handlar om Försvarsmaktens personal, om rekrytering och om hur vi ska ge personalen så bra villkor och möjligheter som möjligt att arbeta inom Försvarsmakten.

Det här är kanske en av våra viktigaste årliga debatter.

Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna nummer 1 och 11, så har jag gjort det.

Vi lever i ett mycket allvarligt säkerhetsläge. Det tror jag att alla nu är medvetna om. Det är krig i Europa. Ryssland har invaderat Ukraina. Det allvarliga omvärldsläget sätter såklart vårt eget totalförsvar på prov och kräver att vi gör satsningar på att göra samhället mer robust.

De som ska göra detta är personalen – både den militära personalen och personalen i hela det civila försvaret.

Försvarsmaktens verksamhet innebär – precis som räddningstjänsten, polisen och andra liknande verksamheter – stora risker och höga krav, och den är igång dygnet runt.

De senaste åren har vi sett flera stora kriser. En av de lärdomar som vi tar med oss är betydelsen av välutbildad personal, goda arbetsvillkor, rätt verktyg och materiel och att det finns ett stort engagemang hos vanliga människor om en kris uppstår.

Personal som är engagerad i Försvarsmakten, hemvärnet, frivilliga försvarsorganisationer, kommunernas frivilliga resursgrupper, Röda Korset och många andra organisationer gör enorma insatser i kristider. Arbetsuppgifterna är till synes oändliga och många gånger väldigt svåra och behöver utföras på obekväma tider, på platser långt bort och ibland med alldeles för lite resurser.

Att arbeta med det militära försvarets skarpa arbetsuppgifter är inte ett lätt jobb. Vi är oerhört tacksamma mot alla som väljer att arbeta där och inom andra utsatta yrken. De svåraste arbetsuppgifterna är nog de som görs utomlands. Jag vill framföra ett särskilt stort tack till alla som har åkt iväg på stora, akuta insatser som jordbävningar och evakueringar och alla som är utomlands på andra insatser. Stort tack för era insatser!

Fru talman! En viktig förutsättning för Försvarsmaktens personalförsörjning är värnplikten. Alla ungdomar som fyller 18 år mönstrar och prövas för att göra värnplikt. Vänsterpartiet tycker att detta är mycket bra. Värnplikten garanterar en folkförankring av försvarets verksamhet och att så många människor som möjligt med olika bakgrund och erfarenheter deltar i försvaret av Sverige och därmed får med sig viktiga kunskaper om hur vårt land kan göras säkrare och tryggare för alla.

För att de värnpliktiga ska få bästa möjliga utbildning och för att deras tillvaro i övrigt ska vara så bra som möjligt är det viktigt att det finns ett fungerande pliktråd. Pliktrådet är ett medinflytandeorgan som väljs av de värnpliktiga och har till uppgift att tillvarata de värnpliktigas intressen och ganska ofta föra dialog om förändringar bland annat med oss politiker. Pliktrådet föreslår också olika typer av förbättringar och granskar det arbete som görs liksom de värnpliktigas förutsättningar. Det är en väldigt viktig insats för folkförankringen av värnplikten och totalförsvaret och ett sätt för samhället att garantera att den utbildning som vi har bestämt ska vara tvingande för dem som pliktas in blir så bra som möjlig.

En stor fråga för de värnpliktiga de senaste åren har varit höjning och indexering av de värnpliktigas dagersättning. Regeringen har gjort en höjning, och det ska man ge dem kredd för, men inte till den nivå som den personalutredning som gjordes förra året föreslog och inte heller enligt de nivåer som Pliktrådet har velat se.

Det är väldigt viktigt, inte bara i tider av inflation och höjda priser för mat och hyror, att ersättningarna hänger med. Att vi ser till att den ersättning man får faktiskt är rimlig är också en signal om hur viktig värnpliktsutbildningen är. Jag yrkar därför bifall till reservation 1.

Nästa vecka hålls årets värnpliktskongress. Jag vill passa på att tacka det pliktråd som har arbetat under året och som har varit väldigt aktiva, duktiga och vettiga i sitt arbete. Vi välkomnar det pliktråd som kommer att väljas nästa vecka och ser fram emot att träffa er!

En annan viktig grupp inom Försvarsmaktens personal är reservofficerarna. För några år sedan gjorde en enig riksdag ett tillkännagivande om att regeringen ska se till att det finns rätt till tjänstledighet för reservofficerare att tjänstgöra inom Försvarsmakten. Det skulle göra det enklare för dem att delta i verksamheten samtidigt som de har ett civilt yrke. Jag förväntar mig fortfarande att regeringen snarast återkommer i denna fråga.

Fru talman! Vänsterpartiet är ett feministiskt parti, och i en feministisk försvars- och säkerhetspolitik är frågan om folkförankring och ett deltagande för alla väldigt viktig. Sedan värnplikten återstartades är den också könsneutral. Kvinnors deltagande i försvars- och säkerhetsarbetet hemma och internationellt är avgörande för att hela samhället ska kunna stå emot kriser, akuta händelser och i värsta fall krig.

Det finns väldigt mycket kvar att göra när det gäller jämställdheten, men jag vill också säga att Försvarsmakten har ett väldigt aktivt arbete med att förbättra jämställdheten inom organisationen. I den utåtriktade kommunikationen framhävs kvinnor. Det görs framsteg när det gäller utrustning, och jämställdhetsfrågorna tas på stort allvar. Det är viktigt att Försvarsmakten fortsätter att förstärka detta arbete och sprider det till de allierade som vi nu har som Natomedlemmar.

Att överlag göra Försvarsmakten och försvarsverksamheten mer synlig och begriplig för allmänheten är också ett sätt att öka förståelsen för vad en modern försvarsmakt egentligen är. Därmed ökar motivationen att delta, och med det ökar också jämställdheten i organisationen. På så sätt blir hela totalförsvaret mer jämställt och mer mångfaldigt. Försvarsmakten måste dock lösa frågan om vettiga underkläder för kvinnor.

Fru talman! Behovet av att rekrytera och behålla personal inom Försvarsmakten är fortfarande centralt och väldigt viktigt. Det viktigaste för att få anställda att stanna kvar på sina arbetsplatser är såklart lön, arbetsvillkor och arbetsmiljö. Det är viktigt att se till att man har resurserna till sitt förfogande för att kunna göra ett bra jobb.

Löner är såklart en fråga för arbetsmarknadens parter, men det är viktigt att fortsätta att se över lönerna i Försvarsmakten. Många yrkesgrupper, framför allt på den civila sidan, har en annan arbetsmarknad utanför den statliga sfären som faktiskt erbjuder högre löner.

När det gäller att ha rätt verktyg och materiel för att göra ett bra jobb finns det en del att arbeta med inom Försvarsmakten. Det saknas fortfarande personlig utrustning, även om det blir bättre. Det handlar om helt vanliga saker som behövs för att göra arbetsdagen och arbetsvillkoren bra inom Försvarsmakten. Alla måste ha det materiel och de saker som de behöver. Det är i slutändan en fråga om säkerhet i ett mycket utsatt och farligt yrke. Det är positivt att åtgärder har vidtagits för att inventera, lagerhålla och beställa mer personlig utrustning.

Jag vill sätta lite extra fokus på den så kallade tolvårsgränsen för soldater, som vi har pratat om många gånger här i kammaren. En soldat som inte vidareutbildar sig till officer har enligt lag en begränsad anställningstid i ett antal år. Sedan får man inte arbeta kvar. Som ni förstår stämmer det här inte alls med hur resten av svensk arbetsmarknad ser ut. Alla anställningar på svensk arbetsmarknad ska i regel vara tills vidare om det inte finns särskilda skäl. Det är galet att vi har den här typen av tidsgräns för anställning vid uppbyggnaden av Försvarsmakten när vi behöver mer personal och också behöver få personalen att stanna. Soldater som har en utbildning och erfarenhet av sitt yrke ska inte behöva sluta, utan man ska kunna stanna kvar.

Det här behöver lösas. Om inte lagen kan avskaffas i sin helhet behöver vi se över den så att individuella prövningar kan göras. Jag ser fram emot att vi får det här ärendet till riksdagens kammare. Av den anledningen yrkar jag bifall till reservation 11 under punkt 4.

Fru talman! Det tredje benet i personalförsörjningen för totalförsvaret är hemvärnet och de frivilliga försvarsorganisationerna. Där organiseras stora grupper av människor på olika sätt för att bidra till totalförsvaret och krisberedskapen i fredstid. Det är av största vikt att de frivilliga försvarsorganisationerna ges resurser och möjligheter att genomföra sina utbildningar och övningar och att stabila avtal skrivs även med civila myndigheter och kommuner. Alla behövs i totalförsvaret, oavsett bakgrund, yrke och kunskaper.

Slutligen, fru talman, vill jag ta upp det vi brukar prata om i Vänsterpartiet när det gäller det här betänkandet som handlar om personalfrågor: att ta bort systemet med att Försvarsmakten förser hovet med adjutanter.

Adjutanter är högt utbildade officerare med mycket erfarenhet som lånas ut för att hjälpa kungen och kronprinsessan med allehanda sysslor under dagarna, en månad om året på ett rullande schema. Det här är alltså officerare som vi hade kunnat använda i återuppbyggnaden och uppbyggnaden av det svenska försvaret men som i stället får hjälpa kungen och kronprinsessan. Dessa adjutanter anser vi ska ersättas med civil personal.

Fru talman! Hej till alla er som lyssnar och tittar och såklart även till mina ärade kollegor i salen!

I dag debatterar vi en rapport från Riksrevisionen som handlar om Kustbevakningen och dess möjligheter att ta hand om stora miljöolyckor till havs, till exempel oljeutsläpp. Kustbevakningen har en oerhört viktig roll som myndighet för att hålla våra hav säkra. De senaste åren har vi sett hur de har arbetat hårt när det gäller den ryska skuggflottan för att hantera olika kabelbrott på havsbotten.

Kustbevakningen är alltid snabbt på plats, och personalen är alltid redo att hantera olika typer av hot mot Sverige, oavsett om det är hot mot gränserna eller hot mot miljön. Det innebär att personalen är ute under lång tid på sjön. De har en osäker och farlig arbetsmiljö och vet inte vad som händer härnäst.

Kustbevakningen är också en av våra viktigaste miljömyndigheter. Det är kanske inte så många som vet det. Fartygen är specialutrustade, och personalen är specialutbildad för att kunna hantera oljeutsläpp. Man har stora tankar där olja kan tas upp, och man har speciella borstar och annan utrustning för att få upp oljan från vattenytan.

Oljeutsläpp får såklart förödande konsekvenser för alla våra kuster, framför allt för djur och natur men såklart också för människors möjlighet att besöka kustområdena, och det gäller både boende och turister. Det tog över två år innan det sista vistelseförbudet togs bort efter det stora oljeutsläppet utanför Sölvesborg hösten 2023. Bara för kommunen uppgick kostnaderna för sanering till över 60 miljoner kronor.

Med tanke på de oerhört stora konsekvenserna av oljeutsläpp är det väldigt bra att Riksrevisionen har gjort en granskning, inte bara av Kustbevakningen utan även av Sjöfartsverket och Transportstyrelsen.

I det säkerhetspolitiska läge som vi befinner oss i är det väldigt viktigt att se totalförsvaret som en helhet. Försvaret av Sverige handlar inte bara om att försvara våra gränser utan också om att hålla samhället igång under stora kriser och i värsta fall krig.

Till detta ska läggas det faktum att krig leder till mycket stora miljöskador. Det ser vi med all önskvärd tydlighet i Ukraina i dag. Att skydda miljön och naturen är en viktig uppgift, inte bara för naturen och djuren i sig utan också för vår möjlighet att ha rent dricksvatten och säker odlingsmark även i framtiden. Därför kan miljöskyddet aldrig läggas vid sidan av utan måste vara en del av det stora totalförsvaret.

De senaste åren har vi sett flera stora kriser i samhället. Vi har därför intensifierat arbetet med att bygga upp totalförsvaret igen när det gäller både personal och resurser. Vid alla dessa tillfällen pratar vi väldigt mycket om hur viktigt det är att det finns ett samarbete mellan olika delar av samhället. Vid stora kriser och olyckor är det viktigt att alla resurser kan användas gemensamt, över myndighetsgränser och mellan myndigheter, för att lösa krisen.

Fru talman! Det finns ett mycket stort engagemang hos alla invånare i Sverige för att hjälpa till under kriser. Många strömmar till och anmäler sig när något väldigt allvarligt händer. Det är därför viktigt att de frivilliga resurserna kanaliseras och samlas till de stora organisationerna, som Röda Korset och de frivilliga försvarsorganisationerna.

Den senaste tiden har intresset och medlemskapet ökat hos de frivilliga försvarsorganisationerna, och det har skrivits fler och fler avtal med civila myndigheter. Sjövärnskåren hjälpte till exempel till med transporter under det stora oljeutsläppet i Sölvesborg.

För att samarbetet mellan myndigheter och de frivilliga försvarsorganisationerna ska funka krävs avtal, övningar och ett utökat samarbete så att det går smidigt att aktivera medlemmarna vid kriser. Det krävs också utökade resurser till de frivilliga organisationerna för övningar och utbildningar.

I granskningen konstaterar Riksrevisionen flera brister. Det finns inte tillräckligt med personal, och det är stor konkurrens mellan olika parter om den personal som utbildas. Det här gör att fartygen hos Kustbevakningen inte kan vara ute till havs så mycket som de och vi skulle vilja och att tidsgränserna för att nå olycksplatser därför inte kan hållas.

En brist som Riksrevisionen pekar på känns extra jobbig, nämligen svårigheten att hitta en nödhamn för fartyg som till exempel har varit med under olyckor eller stora oljeutsläpp. Det känns extra oroväckande. Fartyg måste såklart kunna tas in till hamn.

Fackförbundet Tull-Kust har länge påpekat den otillräckliga finansieringen av Kustbevakningen och behovet av mer personal. Kustbevakningen har tagit ett stort eget ansvar för personalförsörjningen med olika typer av utbildningar, men det behövs fortfarande mycket mer personal för att alla fartyg ska kunna bemannas och gå ut när det behövs.

Kustbevakningen tilldelas långt under den budget som de äskar i sitt budgetunderlag. Beredskap kan inte effektiviseras fram. Den måste bemannas och finansieras, skriver Tull-Kust i en debattartikel i samband med att riksrevisionsrapporten släpptes i höstas.

Regeringen har under de senaste åren gjort stora satsningar på det civila försvaret och kopplingen mellan det civila och det militära försvaret. Det ska man ge dem kredd för. Men som vi ser i Riksrevisionens rapport är det inte tillräckligt för att möta de stora kriser som kan uppstå i såväl normalläge som fredstid. Men det gäller framför allt i det ansträngda säkerhetsläge vi har nu när vi ser de stora riskerna ute på Östersjön. Det behövs därför fortsatta förbättringar och förstärkningar av både krisberedskapen och det civila försvaret.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 april.)

Fru talman och ärade ledamöter! Hej till alla er som lyssnar och tittar hemifrån!

Jag vikarierar här i debatten om offentlig upphandling i dag och ska därför fatta mig väldigt kort. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2.

Regelverket för offentlig upphandling fungerar inte så bra i dag, menar vi i Vänsterpartiet. Vi har lagt fram flera förslag som behandlas i olika betänkanden.

Det krävs tyvärr förändringar på EU-nivå för att åstadkomma ett bättre regelverk för offentlig upphandling i Sverige. Vi kan inte fatta besluten helt själva i Sveriges riksdag, men vi skulle kunna agera via EU.

Enligt EU:s upphandlingsdirektiv kan krav på kollektivavtal i samband med upphandling inte ställas, utan enbart krav på kollektivavtalsenliga villkor när det gäller sådant som lön, arbetstid och semester. Direktivet förhindrar även möjligheten att införa en begränsning av antalet underleverantörsled. Det riskerar att leda till lönedumpning och bidra till otrygga jobb med dåliga villkor på svensk arbetsmarknad.

Vänsterpartiet vill förändra EU:s upphandlingsregler så att det blir möjligt att förbättra upphandlingslagstiftningen i Sverige och därigenom ställa krav på kollektivavtal vid all offentlig upphandling, utan undantag.

I dag finns stora problem med hur offentlig upphandling tillämpas. Alltför ofta är lägsta pris vägledande, vilket leder till att oseriösa företag vinner upphandlingar genom att hålla priserna nere på bekostnad av en god arbetsmiljö och rimliga arbetsvillkor. De krav som ställs följs alltför sällan upp.

På senare år har till och med kriminella gäng etablerat sig i välfärden efter att ha vunnit upphandlingar, vilket är helt orimligt. Utvecklingen är systemhotande och måste stoppas. Om de upphandlande myndigheterna inför varje upphandling i stället hade hämtat in synpunkter från relevanta fackförbund hade många oseriösa företag kunnat sållas bort i upphandlingsprocessen. Därmed skulle arbetslivskriminalitet inom offentlig upphandling kunna motverkas.

Vänsterpartiet vill att lagen om offentlig upphandling ska skärpas i syfte att garantera upphandlingar i linje med internationellt erkända mänskliga rättigheter och ILO:s grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet.

Alltför många svenska importörer prioriterar låga produktionskostnader före miljöhänsyn och villkor för de anställda, vilket leder till mycket svåra förhållanden, till och med tvångsarbete, för arbetare i de länder där många varor produceras. Detta är speciellt allvarligt i Kina, ett land där många produkter som säljs i Sverige produceras.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 mars.)

Fru talman och ärade ledamöter! Hej, alla som lyssnar och tittar hemifrån! Jag är som försvarspolitiker här i dag och gör ett inspel i finansutskottets debatt om ämnet statlig förvaltning och statistikfrågor.

Det kan tyckas konstigt – varför ta in försvarspolitiken i finansdebatten när det inte handlar om budget? Det kan man fråga sig. Ja, det är lite konstigt. Jag kommer nämligen att prata om en av försvarssektorns viktigaste myndigheter: Fortifikationsverket. Det är den myndighet som ansvarar för all byggnation, all fastighetsförvaltning och all övningsmark för Försvarsmakten. Det är ingen liten uppgift, som ni förstår. Den är helt avgörande för att den utökning och den tillväxt som alla partier är eniga om behöver ske inom hela totalförsvaret faktiskt kan ske. Utan garage, kontor, tvätthallar, hangarer, kajer, landningsbanor och övningsmark finns det inget militärt försvar.

Vad har då Fortifikationsverket att göra här i denna finansdebatt? Varför står inte jag här med mina försvarspolitiska kollegor och diskuterar den här viktiga frågan? Jo, därför att Fortifikationsverket är en finansmyndighet. Verket betraktas inte som tillhörande försvarsområdet utan ligger under Finansdepartementet och därmed också finansutskottet – kanske ganska långt ned på finansens långa prioriteringslista. Det här måste åtgärdas.

Fru talman! Vi försvarspolitiker får nu väldigt många viktiga budskap och önskemål från totalförsvarssektorn om vad som behövs framöver och vad som behöver prioriteras för att den tillväxt som vi har bestämt ska ske ska kunna ske. Detta kommer bland annat till oss som nu sitter i Försvarsberedningen.

Väldigt högt upp på de listorna står infrastruktur. Det måste byggas mer för att alla anställda ska få plats och för att allt materiel ska kunna komma under tak. Det behövs kajer och landningsbanor för att fartyg och flyg ska kunna användas ännu mer. Allt detta är Fortifikationsverkets ansvar.

Man kan såklart skratta lite åt det här med departementsgränser. Men det spelar roll, för det resulterar i olika budgetar, olika ansvariga ministrar, olika prioriteringar och massvis med olika typer av samordningsmöten.

Fru talman! Vi måste därför i ljuset av det väldigt allvarliga säkerhetspolitiska läget i världen och de väldigt stora behov vi ser i det svenska militära försvaret se över Fortifikationsverkets organisatoriska tillhörighet och styrning. En sådan utredning behöver till exempel se över om Fortifikationsverket hellre ska placeras på Försvarsdepartementet och om avkastningskraven på de inbetalda hyrorna verkligen är det bästa sättet att stärka försvarets förmåga och nå de krav vi har satt upp på mer och bättre verksamhet.

Fru talman! Jag ska inte gräva ned mig i Fortifikationsverkets historia, men myndigheten har sina rötter i trettioåriga kriget och bildades 1635. Det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess, och vårt lands gränser har förändrats flera gånger – men nu är det återigen krig i Europa.

Kriget i Ukraina har lett till en unik enighet mellan riksdagens partier om att stärka och utöka det svenska totalförsvaret. Det är en enorm förändring, och vi har fått tänka om rörande en hel del av de strukturer vi har. Vi har gått från en del – kanske lite slarvigt uttryckt – 90talskonstruktioner som kommer från en annan tid till att bygga krigsorganisation och anställa fler än någon inom dessa myndigheter någonsin hade tänkt sig.

Ett tecken på förändringen var när Kustbevakningen och dåvarande MSB flyttades till Försvarsdepartementet och när MSB vid årsskiftet bytte namn. Nästa myndighet att se över måste vara Fortifikationsverket, menar jag. Vi behöver flytta Fortifikationsverket till Försvarsdepartementet i likhet med de myndigheter som verket dagligen samverkar med. På det sättet får vi en helhet och en effektivitet i återuppbyggandet av det militära försvaret. Det är oerhört viktigt just nu.

Utöver detta måste vinstkravet på Fortifikationsverket avskaffas. Verkets roll är att utveckla och förvalta Sveriges försvarsfastigheter och övningsområden, men trots det styrs myndigheten som jag sa fortfarande som en finansmyndighet med uppgift att generera vinst till staten. I stället borde man lägga kraft och pengar som man har fått i försvarsbudgeten på att stärka Sveriges militära och civila försvarsförmåga.

Pengar flyttas nu i praktiken från försvarsbudgeten tillbaka till finansbudgeten, i stället för att hela den budget som Försvarsmakten får i anslag tillåts gå till försvarsförmågan. För 2025 innebar vinstkravet att hyreskostnaderna för Försvarsmakten ökade med 225 miljoner kronor. Det är pengar som i stället hade kunnat gå till stärkt försvarsförmåga, högre löner, mer materiel och fler övningar.

Fru talman! Att vi har en ändamålsenlig och modern struktur i den statliga fastighetsförvaltningen är såklart avgörande för att kärnverksamheten ska fungera. Det har vi hört även tidigare i debatten. Jag fokuserar i det här anförandet på Fortifikationsverket, som jag skrivit en motion om, men liknande resonemang gäller såklart för Akademiska Hus, för universitet och högskolor och för Specialfastigheter, som har hand om ganska många domstolsbyggnader, polisstationer och fängelser.

Fastigheter måste vara till för kärnverksamhetens behov. När det gäller samhällsviktig verksamhet ska de ägas offentligt, och de ska inte tyngas ned av vinstkrav. Det är oerhört viktigt att regeringen snarast tar tag i de här frågorna.

Jag yrkar bifall till reservation 6.

Fru talman! Ärade ledamöter! Hej till alla er som lyssnar eller tittar hemma!

Jag vikarierar i dag i utbildningsutskottets debatt om högskola och forskning. Det känns lite fint, eftersom högskola och forskning ligger mig varmt om hjärtat – jag bor ju i Lund, som är Sveriges bästa universitetsstad. Jag vet inte om man får säga så i en debatt med utbildningsutskottet eller om jag nu har brutit mot någon diplomatisk regel.

Jag ska inte lägga ut texten särskilt mycket här. I Ubu12 Högskolan vill Vänsterpartiet yrka bifall till reservation 9. Den handlar om den riktade satsningen Kulturskoleklivet, som är en nationell utbildningssatsning för att utbilda och fortbilda kulturskolepedagoger för att de ska kunna arbeta i musik- och kulturskolorna.

Utbildade lärare som får kontinuerlig fortbildning är avgörande för bra undervisning för barn och unga. Vi menar att Kulturskoleklivet bör ses över så att fler pedagoger kan utbildas och så att Kulturskoleklivet kan utvecklas till fler lärosäten.

I UbU13 Forskning vill Vänsterpartiet yrka bifall till reservation 4. Den handlar om forskning inom polisområdet, närmare bestämt om yrkets metoder och arbetssätt. Genom att bedriva forskning inom polisyrket kan yrket utvecklas. Det är positivt att Polismyndigheten, polisutbildningen och lärosätena har närmat sig varandra de senaste åren genom att bland annat inrätta det akademiska huvudområdet polisiärt arbete. Vi menar att polisvetenskap bör vara ett eget forskningsområde så att det finns möjlighet för poliser att forska och bidra till sitt eget yrkes utveckling. Därför behövs ett institut för polisvetenskaplig forskning.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 mars.)

Fru talman! Hej till alla er som lyssnar och tittar hemma!

Denna sena kväll debatterar vi i försvarsutskottet motioner på området samhällets krisberedskap. Det är en årligt återkommande debatt, och varje år känns den väldigt aktuell. Vi har haft två år av pandemi, och vi har haft fyra år av krig i Europa efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Vi lever i en pågående klimatkris, och vi vet att vårt samhälle blir utsatt för cyberattacker varje dag. Detta sätter vårt försvar och vår krisberedskap på prov och kräver att vi fortsätter göra satsningar för att göra samhället ännu mer robust.

Fru talman! Jag tror att många av oss för några år sedan hade lite svårt att föreställa sig vad en kris som påverkar hela samhället – eller ett krig i Europa – faktiskt skulle innebära. Jag tror också att tanken att ha en krislåda hemma kändes ganska abstrakt för många, liksom uppmaningen att kunna klara sig ganska länge. Men nu har vi ett helt annat perspektiv på hur sårbart samhället är, och vi vet att vi behöver bygga samhället mycket starkare för att kunna hantera kriser.

Vi lever nämligen i ett sårbart samhälle. Våra digitala system utsätts för attacker. Infrastrukturen vittrar sönder, vilket leder till ständiga avbrott i trafiken. Sjukvårdsköerna är långa. Sårbarheten i samhället ökar dessutom på grund av de privatiseringar av och nedskärningar i stora och viktiga delar av vår välfärd som vi tyvärr ser hela tiden.

Privatiseringar gör att samhällsviktig verksamhet blir mycket svårare att styra under en kris. Vinstjakten gör att resurser som skulle ha gått till att bygga ett robust samhälle i stället hamnar i privata fickor. Därför är det viktigt att återta samhällsviktiga verksamheter i offentlig regi, för ett robustare samhälle och därmed en starkare krisberedskap.

Till sårbarheterna räknas självklart de naturkatastrofer som är en effekt av den klimatkris vi lever i. Det handlar om bränder, torka och översvämningar. Vi ser det både här hemma och runt om i världen, och naturkatastroferna påminner oss om den kraft som finns i flödande vatten och härjande eld och den enorma förödelse som detta innebär. I Östersjön finns dessutom ett ständigt överhängande hot om oljeutsläpp, ett hot som den ryska skuggflottan – vars fartyg ofta är i mycket dåligt skick – självklart bidrar till.

Den gångna vintern har vi sett mycket stora mängder snö och väldigt allvarligt väder i stora delar av landet. Dessa väderhändelser och naturkatastrofer riskerar samhällets funktionalitet. De ger omfattande skador på egendom, orsakar miljöförstöring och drabbar i värsta fall även människors hälsa och liv. Samhället måste därför klimatanpassas i mycket högre grad än i dag.

Efter varje kris behöver vi bygga samhället starkare för att kunna möta nästa kris. Vi måste lära oss av det som händer och inte glömma bort det, och det gäller både oss som privatpersoner och samhället. Vi måste hela tiden stärka motståndskraften. I stället ser vi hur man fortsätter med nedskärningar och att inte göra det underhåll av infrastruktur som behövs. Det är ett recept för sämre krisberedskap, inte bättre.

Det är också viktigt att krisberedskapen når ut till alla i vårt samhälle. Det är otroligt viktigt att alla kan ta del av information om kriser, förberedelser inför kriser och hur man ska hantera allvarliga saker. Informationen måste vara tillgänglig för alla på ett sätt som gör att de kan ta del av den. Det gäller att personer med funktionsnedsättning kan ta del av hemsidor, informationsmaterial, presskonferenser och andra insatser på gator och torg på det sätt som passar dem. Det här måste myndigheterna säkerställa, och regeringen måste ge sådana uppdrag.

Kommuner och regioner har ett jättestort ansvar att planera för att verksamheter som sjukvård, äldreomsorg och förskola kan fortsätta vara igång även i tider av kris. Detta kräver ekonomiska resurser, förberedelser, samarbete och kunskapshöjning. Men om personalen går på knäna redan när läget i samhället är relativt lugnt – om personalen redan är utarbetad eller underbemannad – kommer vi inte att kunna växla upp på det sätt som man behöver göra vid en kris.

Vi behöver ha en fullt finansierad sjukvård och äldreomsorg framöver, där personalen har högre löner, bättre arbetsvillkor och tid för vidareutbildning. Fler måste vilja utbilda sig till vårdyrken och orka stanna kvar på jobbet hela vägen till pensionen. Fler måste känna stolthet över att gå till jobbet varje dag. Det behövs marginaler för att kunna hantera en kris, och är det någonting som behövs om samhället hamnar i kris är det vård och omsorg.

Fru talman! Arbetet med att återinföra civilplikten i Sverige går framåt, vilket regeringen ska ha beröm för. Myndigheterna planerar nu även för att grundutbildning ska införas i civilplikten, och det tycker vi i Vänsterpartiet är väldigt bra. Det är också mycket viktigt att människor fortsätter organiseras i frivilliga försvarsorganisationer och att det finns en frivillig resursgrupp i varje kommun. Det ger stora resurser som kan aktiveras vid kriser.

Alla har ett gemensamt ansvar för att vårt samhälle ska vara starkt och motståndskraftigt, och från Vänsterpartiets sida vill vi såklart påminna om att jämlika samhällen där människor planerar, finansierar och genomför saker tillsammans är starka samhällen. Under kris ser man att hjälpsamheten och solidariteten ökar – människor har en grundläggande vilja att hjälpas åt när saker händer.

Fru talman! När man läser det här betänkandet ser man hur många olika saker som berörs av krisberedskapen. Det är allt från klimatanpassning till brandsäkerhet och fyrverkerier. Vänsterpartiet har självklart flera olika förslag på området.

Ett förslag handlar om räddningstjänstens huvudmannaskap. Vi vill se en utredning om att flytta huvudmannaskapet från kommunal till statlig nivå. De flesta räddningstjänster är i dag hopkopplade i olika former av förbund, vilket gör att räddningstjänsten i praktiken inte längre är kommunal.

Vi vill även att regeringen utreder hur konceptet civil insatsperson, alltså en person som snabbt kan komma på plats vid exempelvis olyckor, kan användas mer.

En annan av våra motioner från tidigare år handlar om bostadspolitiken. Vi kräver bättre brandsäkerhet i flerfamiljshus. Varje år dör 90 personer på grund av bostadsbränder i Sverige. Särskilt utsatta är de som är äldre, de som är sjuka och de som har en funktionsnedsättning. Bränder i bostäder kan lätt förebyggas genom att alla lägenheter har fungerande brandvarnare som testas regelbundet. Det är en väldigt enkel åtgärd som räddar liv.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till två reservationer i betänkandet: nummer 2 och nummer 9.

Reservation nummer 2 handlar om fyrverkerier. De kan vara till glädje i rätt sammanhang, men de har också en baksida för människor, djur och miljö. De orsakar skador och bränder och skräpar ned i både städerna och naturen. Och varje år skadas ett hundratal personer så allvarligt av fyrverkerier att de behöver uppsöka sjukvården. Det finns också risk för att krutet i fyrverkerierna kan användas i kriminell verksamhet.

Vänsterpartiet vill inte se ett totalförbud, men vi vill att bara utbildade pyrotekniker ska få hantera fyrverkerier och att försäljning till allmänheten inte ska tillåtas. Det skulle minska risker och obehag men ändå möjliggöra att fyrverkerier kan användas vid nyår och ett fåtal andra speciella tillfällen. Det är dags att Sverige tar ett steg för att minska användningen av fyrverkerier och smällare.

Reservation nummer 9 handlar, som jag nämnde tidigare i anförandet, om behovet av att nå ut med information om krisberedskap på så många olika sätt som möjligt, så att hela befolkningen kan ta del av informationen på det sätt man kan och behöver.

Herr talman, ärade ledamöter! Hej till alla er som lyssnar och tittar hemma, och såklart till statsrådet!

I dag debatterar försvarsutskottet civilt försvar med särskilt fokus på en rapport från Riksrevisionen om styrningen av det civila försvaret. Jag kommer att yrka bifall till reservation nummer 9, herr talman.

Herr talman! Samtidigt som vi står här och debatterar civilt försvar pågår kriget i Ukraina. I förrgår passerades dagen för fyra år av krig. Rysslands krig och attacker mot Ukraina har lärt oss att civil infrastruktur numera är ett mål i sig i krig.

Attacker mot bostäder, infrastruktur, el- och värmeförsörjning men också kyrkor, kulturlokaler och skolor är inte något som sker av misstag. Civil infrastruktur har blivit ett mål i sig i kriget, helt emot alla internationella konventioner.

Vi ser också katastrofen i kriget i Gaza. Under israelisk ockupation har bostäder systematiskt rivits av israeliska militären. Infrastruktur är sönderbombad, och sjukhus och skolor är förstörda.

På Västbanken sätts det i system att förstöra odlingar av olivträd. Det är gamla värdefulla träd med stor betydelse som både livsmedel och inkomst. Att förstöra åkermark, döda boskapsdjur och förhindra dricksvattenförsörjning är ett effektivt sätt att utsätta den civila befolkningen för en mycket stor press, tvinga den på flykt och orsaka svält. Allt detta slår direkt mot den civila befolkningen, i strid mot internationella konventioner.

Sjukvård, skolor, infrastruktur, energi, åkermark, kultur och religiösa samfund – allt detta är en del av det civila försvaret. Det civila försvaret är hela samhället, all samhällsviktig verksamhet.

Allt detta gör att det civila försvaret är väldigt stort och väldigt komplext. Det styrs på många olika nivåer och måste fungera både här och nu i vardagen och i olika former av kriser eller i värsta fall krig.

Vi såg under pandemin hur svårt det var att hålla igång samhället med framför allt personal. Det handlar också om alla de olika anpassningar som måste göras i tider av kris.

Alla kriser ser olika ut och slår mot olika delar av samhället. Ett krig innebär såklart också militära attacker och alla de skador som det ger.

Herr talman! Vi behöver ett robustare och starkare samhälle. Det är inget snack om den saken. De satsningar på civilt försvar som vi har sett de senaste åren är helt nödvändiga.

Komplexiteten i det civila försvaret kräver inte bara satsningar på materiel, lagerhållning och utbildningar. Det kräver också ett system för ledning, planering och sammanhållning av hela det civila försvaret.

En gång i tiden var Sveriges civila försvar väldigt starkt rustat och välplanerat. Sedan beslutade vi tyvärr att lägga ned allting. Det var beslut som vi i efterhand måste konstatera var väldigt dåliga.

Nu bygger vi upp det igen. Ständiga uppföljningar och utvärderingar måste göras, som i denna rapport från Riksrevisionen.

Herr talman! Vi lever i ett mycket sårbart samhälle. Vi har en pågående klimatkris. Vi vet att vi blir utsatta för cyberattacker varje dag. Infrastrukturen lider av en stor underhållsskuld. Det är ständiga avbrott i trafiken, vilket många av oss känner till. Sjukvårdsköerna är långa. Antalet vårdplatser är alldeles för få.

Sårbarheten ökar dessutom, på grund av privatiseringar och nedskärningar i stora, viktiga delar av vår välfärd. Privatiseringarna gör samhällsviktiga verksamheter svårare att styra vid en kris. Vinstjakten leder till att resurser hamnar i privata fickor i stället för att gå till det de var ämnade för. Vi behöver återta samhällsviktiga verksamheter i offentlig regi även för det civila försvarets skull.

Ständiga nedskärningar eller effektiviseringar, som man ibland kallar dem, gör att välfärden, som är grundplattan även för vårt civila försvar, helt enkelt är för dålig. Personalen går på knäna här och nu, i vardagen, och är utarbetade och underbemannade. Utifrån den situationen blir det väldigt svårt att växla upp på det sätt som behövs om en kris inträffar.

Vi behöver ha en fullt finansierad sjukvård och äldreomsorg framöver. Personalen behöver ha högre löner, bättre arbetsvillkor och tid för vidareutbildning så att fler vill arbeta i de samhällsviktiga yrkena, som det civila försvaret faktiskt bygger på. Man ska kunna jobba hela vägen fram till pensionen och känna stolthet och glädje varje dag när man går till jobbet. Det behövs marginaler för att kunna hantera en kris.

Herr talman! Naturkatastroferna vi ser runt omkring oss påminner oss om de enorma krafter som finns i flödande vatten och härjande eld och om den enorma förödelse som dessa naturkatastrofer innebär. I Östersjön finns ett ständigt överhängande hot om oljeutsläpp, vilket förekomsten av den ryska skuggflottan med dåliga fartyg såklart ökar på. Sådana stora naturkatastrofer riskerar människors liv och kan orsaka miljöförstöring och omfattande skador på egendom.

Vänsterpartiet menar att det är dags att se över styrningen även för räddningstjänsten. I dag är den kommunal. Med all respekt för alla kommuners arbete menar vi att det är dags att utreda ett förstatligande av räddningstjänsten. Vi har en statlig försvarsmakt och en statlig polis, men räddningstjänsten styrs av 290 olika kommuner.

Eftersom räddningstjänst är väldigt komplicerat för en liten kommun har kommunerna gått ihop i olika förbund för att styra räddningstjänsten. Det är minst sagt rörigt och svårt att överblicka. Det gör att räddningstjänsten i dag, trots det som lagen säger, är mer regional än kommunal.

Därför yrkar jag bifall till reservation nummer 9. Det behövs ett större statligt ansvar för räddningstjänsten.

Jag vill avsluta med att be statsrådet om ursäkt. Vi har möte om försvarsberedning klockan 13, och vi är nog flera som tyvärr kommer att lämna kammaren innan statsrådet hinner tala.

Herr talman! Hej alla som lyssnar eller tittar hemma! I dag debatterar vi en ny cybersäkerhetslag. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3.

Herr talman! Vi lever i en väldigt sårbar värld. Inte nog med att Ryssland har invaderat Ukraina och att Israels ockupation av Palestina fortsätter – på båda platserna med ett stort antal dödade civila och stor materiell förstörelse – utan vi har även en rusande klimatkris som leder till att människor behöver fly efter klimatrelaterade kriser. Vi ser en polarisering i världen som gör att grupper ställs mot varandra. Vi ser ett mycket stort antal cyberattacker som drabbar samhällets funktionalitet i grunden.

För några månader sedan besökte jag och en delegation riksdagsledamöter Taiwan. Där berättade de om hur de utsätts för miljoner cyberattacker varje dag. Det är ett reellt hot mot väldigt många av samhällets viktiga funktioner, men det innebär också en mycket stor risk för desinformation genom falska nyheter och propaganda som tar sig in i samhället, till exempel genom organiserade trollfabriker. I Sverige är det inte fullt lika många attacker, men vi blir ändå utsatta för ett mycket stort antal cyberattacker varje dag.

Cybersäkerhet måste därför vara en kärna i vårt totalförsvar. Vårt samhälle är i dag digitaliserat i väldigt hög grad. Det är mycket som slutar fungera om de digitala systemen går ned. I många fall kan en cyberattack få förödande konsekvenser, inte bara för människor i form av en mer komplicerad vardag utan också för samhällsviktiga verksamheters sätt att fungera och i slutändan, i värsta fall, för liv och hälsa. Cybersäkerhet är därför en av pusselbitarna i att kunna ha ett robust och säkert samhälle för alla våra invånare.

Herr talman! Cybersäkerheten är ett delat ansvar. Den är ett ansvar för den enskilde, som måste ha koll på sin egen digitala närvaro, sina lösenord och sina inloggningar och veta hur man ska bete sig på ett korrekt sätt i den digitala världen. Den är ett ansvar för näringslivet, där varje företag måste säkra sin egen verksamhet och sina digitala system. En stor del av vårt totalförsvar och civila försvar ligger just hos privata företag. Men den är framför allt ett gemensamt statligt och offentligt ansvar.

Vänsterpartiet menar att staten och det offentliga samhället har ett speciellt ansvar att ge stöd och hjälp till andra verksamheter för att hela samhället ska vara tryggt och säkert. Det finns stora behov av koordinering, råd, stöd, informationsutbyte och övningar även på det här området, så att inte alla verksamheter, kommuner eller företag själva ska behöva utveckla sina egna lösningar.

Skydd av it och information måste betraktas som en kärnverksamhet av alla, både offentliga och privata verksamheter, och tilldelas de resurser som krävs för en kärnverksamhet. Detta gäller framför allt de statliga myndigheterna och andra offentliga organisationer. Den offentliga cybersäkerheten måste föregå med gott exempel, vilket den tyvärr inte alltid har gjort. Ytterst är det regeringens ansvar att se till att det finns nödvändiga förutsättningar för myndigheterna att göra detta. Det är av största vikt att cybersäkerhet inte läggs ut på entreprenad utan verkligen betraktas som en del av kärnverksamheten.

Det är mycket bra att regeringen nyligen meddelade att cyber kommer att bli en del av civilplikten. Det betyder att vi kan stärka upp den direkta och akuta cybersäkerheten vid höjd beredskap genom att kalla in personer som har den typen av kunskaper. Det är ett stort statligt ansvar att ta på området. Men arbetet måste såklart göras långt innan vi hamnar i höjd beredskap.

Herr talman! De senaste årens stora privatiseringar och utförsäljningar av offentlig verksamhet har gjort att det offentliga samhället inte längre har full rådighet över den samhällsviktiga verksamheten. Detta är ett stort problem. Vi ser bland annat hur kinesiska företag med starka kopplingar till den kinesiska staten investerar strategiskt i, och tar över, samhällsviktig infrastruktur i andra länder.

Vänsterpartiet menar att denna utveckling måste brytas och att stora förändringar måste göras. Vi menar att det ligger i medborgarnas intresse att verksamheter och infrastruktur som är viktiga för samhällets utveckling ägs av medborgarna gemensamt, genom staten, regionerna eller kommunerna. Det gäller till exempel utbyggnaden av 5G-infrastrukturen.

Herr talman! Hej till alla er som lyssnar eller tittar hemma!

Partierna i riksdagen är i stort överens om försvarsbudgeten. Att vi kan garantera att det finns resurser är vår investering i det växande totalförsvaret. Som vänsterpartist vill jag tillägga att det är otroligt viktigt att mycket pengar och resurser i den växande försvarsbudgeten läggs på att höja lönerna och förbättra arbetsvillkoren för all personal och för värnpliktiga inom Försvarsmakten, inklusive de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet.

Herr talman! Jag tänker tillåta mig att gå lite utanför just den här budgetposten och prata om totalförsvaret i dess helhet.

Det civila försvaret är ju en viktig del av totalförsvaret, där precis alla delar av samhället ingår. Det finns ingenting som inte är en del av totalförsvaret. Hur ska vi kunna få ett stabilt och robust civilt försvar, som ska kunna säkra hela det civila samhället vid stora kriser och i värsta fall krig, när vi vet att väldigt många delar som är mycket viktiga för det civila försvaret redan i dag – i vardagen här och nu – har budgetar som gör att verksamheten inte kan fungera så bra som den behöver göra? Det som vi inte har i vardagen kommer vi heller inte att ha om det blir kris eller, i värsta fall, krig.

Sjukvården, energiförsörjningen och transportinfrastrukturen är några av de absolut viktigaste delarna av det civila försvaret. Man kan fråga sig om dessa delar i dag fungerar så bra som de skulle behöva göra för att funka i kris eller, i värsta fall, krig. Svaret på den frågan blir tyvärr nej, herr talman.

Vi ser i dag en sjukvård som har mycket stora brister. Både vårdplatserna och de anställda är för få, och arbetsvillkoren gör att personalen går på knäna redan i normalläget i vardagen.

Vi har en mycket bristande energiförsörjning. Utbyggnaden av fossilfri och förnybar energi – alltså den typ av energi som vi kan producera själva utan att behöva importera någonting – går för långsamt.

Vi ser framför allt hur infrastrukturen – särskilt järnvägen, som är viktig för totalförsvaret – inte fungerar så bra som vi skulle vilja. Det gäller framför allt Malmbanan, som är en av Sveriges absolut viktigaste järnvägar för totalförsvaret. Den har i dag inte ens dubbelspår på hela sträckan. Ett avbrott där får, oavsett anledning, väldigt stora konsekvenser ekonomiskt för hela Sverige och för tillgängligheten i den nordligaste delen av landet.

Allt detta är totalförsvar. För att vi ska kunna få ett hållbart, starkt och robust totalförsvar är det därför viktigt att vi ser lite utanför den bit av budgeten som vi har pratat om i dag.

Det blir lite svårt med en statsbudget när vi vet att totalförsvaret är allting men faktiskt bara hanterar denna lilla bit här. Vänsterpartiet kommer att fortsätta påpeka vikten av och arbeta för mer resurser till investeringar och till den totalförsvarsviktiga välfärden. Ett starkt totalförsvar kräver ett fungerande samhälle i alla dess delar – här och nu, i kris och i värsta fall krig och i vardagen. Det kräver resurser här och nu.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)

Herr talman! Det kan såklart vara svårt för en riksdagsledamot att berätta vad regeringen har tänkt.

Tack för de fina orden! Jag hoppas att alla noterade att Vänsterpartiet har sunda åsikter i de här frågorna.

För att fortsätta i sakfrågan tycker jag ändå att i den väldigt stora höjning vi gör av försvarsbudgeten och som vi har gjort de senaste åren – tillsammans, visserligen – behöver vi lägga en större del av pengarna på ersättningar, arbetsvillkor och löner. Jag tror att vi verkligen måste göra det tillsammans.

Nu är lönerna såklart arbetsmarknadens parters fråga. Ersättningen till de värnpliktiga, däremot, är en politisk fråga. Jag vet att pliktrörelsen har drivit att summan ska indexeras så att det blir en kontinuerlig höjning som faktiskt kan följa de prishöjningar som sker ute i samhället, så som många andra ersättningar gör. Det är det jag skulle vilja skicka med regeringens representant här: Det vore bra om ersättningen kunde indexeras så att vi får en kontinuerlig höjning och så att det inte blir de här hoppen vart tionde år, för det tror jag inte att någon gynnas av.

Herr talman! Jag lyssnade såklart med stort intresse på vad ledamoten från Moderaterna hade att säga i anförandet om budgeten. Vi har haft ett väldigt gott samarbete mellan partierna för att komma fram till en försvarsbudget som ökar på ett sätt som gör att vi kan bygga upp totalförsvaret, inklusive det civila försvaret, som ledamoten också pratade om. Det finns mycket kvar att göra när det gäller framför allt det civila försvaret.

Jag vill ändå ställa en fråga om det som ledamoten tog upp vad gäller höjningen av de värnpliktigas ersättningar. Det görs en höjning från dagens 146 kronor till 200, vilket är relativt lite pengar i sammanhanget. Värnplikten är ju inte ett jobb där man får lön, utan man får en ekonomisk ersättning.

För en liten tid sedan kom ett mycket efterlängtat betänkande från en utredning om personalfrågor, där en höjning till 288 kronor per dag till de värnpliktiga föreslogs. Regeringen stannade på 200. Pliktrådet vill ha 300 kronor per dag. Det blev en väldigt stor besvikelse i pliktrörelsen när regeringen landade på 200 i stället för utredningens 288, även om det såklart är en höjning. Anledningen till att man behöver den här höjningen – från pliktrörelsen vill man ha en större höjning – är att väldigt många värnpliktiga i dag faktiskt har utgifter på ett sätt som man kanske inte hade förr i tiden. Man har flyttat hemifrån redan innan man gör värnplikten, och man har en hyra att betala och en del sådana grejer.

Jag undrar om ledamoten kan svara på varför regeringen valde att inte gå utredningen till mötes och höja till den summa som utredningen faktiskt föreslog, 288 kronor.

Herr talman! Ärade kollegor och ledamöter! Hej till alla er som lyssnar och tittar hemma!

I dag debatterar riksdagen ett ärende som vi numera har som en årlig debatt, nämligen vad Sverige ska göra inom Nato det kommande året. Det är andra året vi har den här debatten.

Det är väldigt bra, tycker vi i Vänsterpartiet, att det är just riksdagen som har denna debatt och fattar dessa beslut. Vi menar att alla beslut om att sända svensk trupp utomlands alltid ska fattas av riksdagen, aldrig av regeringen.

Förslaget från regeringen är att Sverige ska fortsätta att delta med fartyg för Natos marina bevakning och flygplan för det som kallas Nato Air Policing samt att vi deltar i Natos insats i Lettland. Vänsterpartiet står bakom detta, med förbehållet att Sverige inte deltar i verksamhet som involverar kärnvapen. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till den enda reservationen i betänkandet.

Vänsterpartiet är emot att svenska förband ska delta i övningsverksamhet som kan inkludera moment med kärnvapen. Vänsterpartiets ståndpunkt är att Sverige aldrig ska vara med och vare sig planera, förbereda eller öva på att använda kärnvapen på något sätt.

I oktober i år deltog Sverige tyvärr för första gången i Natos årliga kärnvapenövning Steadfast Noon. Det är frivilligt för Natos medlemsländer att delta i kärnvapenövningar, så Sverige hade kunnat välja att avstå – men det gjorde vi alltså inte. Det är ett tydligt ställningstagande och val från den borgerliga regeringen som vi motsätter oss.

Sverige hade från början, när vi gick med i Nato, kunnat vara tydliga med att vi inte kommer att tillåta kärnvapen på svenskt territorium. Våra grannländer Danmark och Norge gjorde sådana uttalanden både när de gick med i Nato och när de skrev sina respektive DCA-avtal med USA. Vänsterpartiet beklagar att regeringen inte gjorde några sådana markeringar när vi hade möjligheten, varken vid Natomedlemskapet eller när vi skrev DCA-avtalet.

Vi menar att den kärnvapenkapprustning vi nu ser i världen ökar osäkerheten och inte på något sätt ger oss vare sig mer fred eller mer trygghet. Kärnvapen är nämligen inte vilka vapen som helst. De är massförstörelsevapen och vapen som de två gånger vi har sett dem användas har dödat hundratusentals och för lång tid förstört både miljö och många människors liv. Japan kommer aldrig att glömma Hiroshima och Nagasaki, och det bör inte heller vi göra.

Förra året fick den japanska överlevarorganisationen Nihon Hidankyo Nobels fredspris i Oslo för sitt arbete med att motverka kärnvapen och deras användning samt fortsätta att föra fram de vittnesmål som finns. De är väldigt tydliga i sin kritik mot att många länder nu faktiskt upprustar med kärnvapen.

Vänsterpartiet anser att kärnvapen bör förbjudas och att Sverige ska skriva under FN:s kärnvapenförbud.

Herr talman! Vänsterpartiet var emot att Sverige gick med i Nato. Natomedlemskapet är nu dock verklighet, och mycket av det svenska försvarets verksamhet kommer att ha en koppling till Nato.

Det måste även i fortsättningen vara Sveriges egen försvarsförmåga som står i centrum för den svenska försvarsplaneringen. Samtidigt ska vi nu vara en aktiv samarbetspartner med våra nordiska och baltiska grannländer. Vi ska ta ett gemensamt ansvar för försvaret av Östersjön, Västerhavet, Nordsjön och Arktis, alltså vårt direkta närområde. Det är detta, inte operationer i länder långt bort, som vi menar ska vara den svenska prioriteringen i vårt Natomedlemskap, och detta har vi också en politisk enighet om. Vi ska göra det som vi är bäst på, och det är att verka med våra grannländer i vårt direkta närområde.

Men det är samtidigt viktigt att Sverige inte bara ser till Natos arbete utan att vi också framöver deltar i lämpliga FN-insatser för att globalt bidra till fred och säkerhet. Sverige deltar just nu inte i någon större FN-insats, även om vi har observatörer på många olika viktiga uppdrag runt om i världen. Vänsterpartiet anser att Sverige bör delta i en av de större FN-insatserna för fred och säkerhet i världen och visa den starka roll som Sverige har haft internationellt under många decennier.

Herr talman! Förra våren deltog Sverige för första gången i Natos insats i Lettland, med soldater från P 7 hemma i Skåne. De baltiska länderna gränsar direkt till Ryssland, och de har bett om permanent militär närvaro av andra länder. Det är något Vänsterpartiet anser att Sverige ska kunna bidra med när vi blir tillfrågade. Sverige delar insatsen i Lettland med Danmark, och det är ett samarbete som känns naturligt både militärt och politiskt. Sverige är också ramverksnation för Natos framskjutna närvaro, FLF, i Finland. Detta visar återigen att det är med våra närmaste grannländer vi i första hand ska samarbeta.

På plats i campen utanför Riga finns också Svenska Soldathemsförbundet med ett soldathem. Soldathemmet är en plats där soldaterna ska kunna vila, återhämta sig och ha en meningsfull fritid. Det är en mycket viktig plats för livet när man är ute på en insats; livet ska inte bara bli jobb.

Jag vill ta tillfället i akt och tacka alla svenska soldater som har deltagit, deltar nu och ska delta i insatser utomlands. Vi vet att det innebär stora uppoffringar för den enskilde och familj, anhöriga och vänner hemma, och det är lång tid av träning och förberedelser för dem som åker ut. Stort tack för era insatser.

Internationella insatser, även om de är i vårt direkta närområde, tar dock mycket resurser i anspråk. Det är viktigt att Försvarsmakten fortsätter att arbeta för att förbättra villkoren för de soldater och officerare som deltar i insatser utomlands, även de som är med i olika uppdrag i olika typer av staber. Vi vet att de kommer att bli fler och fler. Det är också viktigt att det arbete vi har sagt ska göras hemma faktiskt kan utföras enligt plan, trots att man tar mycket i anspråk för att vara på andra platser. Framför allt är det viktigt att utbildningen av värnpliktiga kan fortsätta med hög kvalitet och tillräckligt många befäl. I det här sammanhanget vill jag också säga att Vänsterpartiet anser att internationella militära insatser ska bemannas av anställd personal, inte värnpliktiga.

Jag yrkar bifall till vår reservation.

Fru talman och ärade kollegor! Hej till alla som sitter hemma och tittar och lyssnar!

I dag debatterar vi ett intressant men också lite krångligt ärende. Det handlar i korthet om huruvida riksdagen ska lämna ifrån sig makt till regeringen att fatta beslut om vissa militära insatser inom Nato.

Vi i Vänsterpartiet säger helt nej till detta ärende och kommer att rösta nej till hela propositionen. Jag vill därför redan nu yrka bifall till reservation nummer 1, fru talman.

Enligt dagens lagstiftning är det alltid riksdagen, Sveriges högsta beslutande organ, som fattar beslut om att Sverige ska skicka väpnad militär trupp utomlands. Denna ordning finns av flera anledningar. Sådana beslut ska inte fattas lättvindigt, och beslutet ska kunna debatteras öppet innan det fattas.

Att skicka svenska soldater på uppdrag utomlands innebär alltid risker, ibland ganska stora risker. Svenska soldater har genom historien varit på många svåra uppdrag ute i världen, i områden där det har varit krig. Det är därför rimligt att det är Sveriges folkvalda riksdagsledamöter som fattar de här stora och riskfyllda besluten.

Huvudregeln är densamma även efter den här lagstiftningsändringen: Det ska vara riksdagen som fattar besluten när det gäller planerade eller långsiktiga insatser. Vi tycker såklart att det är bra att den huvudregeln ligger fast.

Regeringen har dock under lång tid sedan Sverige gick med i Nato pratat om att man vill ge sig själv möjligheten att fatta beslut på egen hand just om att skicka soldater på Natouppdrag utomlands, utan att behöva gå via riksdagen. Argumentet har varit att det finns insatser inom Nato som det behöver fattas beslut om mycket snabbt och under stor sekretess. Regeringen anser att riksdagen inte kan göra det.

Regeringen sätter en gräns för både tid och antal soldater när det gäller insatser som man ska fatta egna beslut om: 60–90 dagar och 500–1 000 soldater, lite beroende på situation. Och regeringen ska själv bestämma om en insats är så pass akut att regeringen ska kunna fatta beslut utan riksdagens medgivande från början. Vänsterpartiet anser att detta är varken korta insatser, 60–90 dagar, eller små insatser, när man skickar 500–1 000 soldater.

Vi har några argument till att vi säger nej till detta lagförslag. För det första innebär detta en förskjutning av makt från riksdag till regering, fru talman. Det är inte lämpligt rent principiellt att göra en sådan maktförskjutning. Vänsterpartiet menar som sagt att det vid varje fall ska vara riksdagen som fattar beslut om att skicka soldater utomlands i fredstid. Ett riksdagsbeslut ger den största möjliga demokratiska och folkliga förankringen av ett sådant beslut.

Att det är just riksdagen som fattar dessa beslut sänder också en kraftfull signal. Det är en signal såväl till personerna som vi skickar ut på insatser som till länderna som tar emot våra soldater och faktiskt till den som vi vill signalera mot, vår fiende. Signalen är att det är riksdagen som har fattat beslutet och att vi har gjort det på mesta möjliga demokratiska sätt. Därför är detta en principiell fråga, att makten stannar helt och hållet hos riksdagen.

För det andra, fru talman, menar vi att den föreslagna ändringen minskar både insyn i och förankring av de här viktiga försvars- och säkerhetspolitiska besluten. Det missgynnar den politiska oppositionen mest. Och politisk opposition kan vi alla vara vid olika tillfällen. Det finns en mycket stor poäng i att det är riksdagens alla partier som tillsammans fattar den här typen av stora beslut efter gemensamma diskussioner, inte bara de partier som sitter i regeringen.

Vi arbetar efter en princip om att ha en gemensam politisk vilja och breda politiska överenskommelser när det gäller försvars- och säkerhetspolitik i det läge som vi befinner oss i. Därför är det viktigt att så många partier som möjligt kan vara med och ta ett gemensamt ansvar för de här stora besluten, även om alla partier såklart kanske inte alltid säger ja till alla internationella insatser.

För det tredje, fru talman, menar Vänsterpartiet att riksdagen kan fatta beslut snabbt. Vi har visat det vid tidigare tillfällen, framför allt vi som var med under pandemin. Vi har även sett det när vi har fattat säkerhetspolitiska beslut.

Det finns i dag möjligheter att korta berednings- och beslutsprocesserna i riksdagen. Det har vi gjort flera gånger. Vänsterpartiet har bett riksdagens utredningstjänst titta på de beslut som har fattats om internationella insatser under åren 1990–2024. Det snabbaste beslutet riksdagen har kunnat fatta från proposition till beslut har tagit två dagar.

Riksdagens ledamöter är alltid i tjänst, och vi måste vara villiga att se över våra egna arbetsformer för att kunna fatta den här typen av beslut på ett snabbt och bra sätt. Vi som arbetar med försvars- och utrikespolitik, och såklart många andra ledamöter i riksdagen, förstår allvaret och behovet av att kunna fatta beslut snabbt och att vara tillgängliga. Vi är medvetna om det allvar som präglar det område vi arbetar inom. Vi vet också att vi kan ha en nära dialog mellan regering och riksdag när det krävs, såväl i utskotten som i Utrikesnämnden.

Vi förutsätter också att regeringen har en mycket hög beredskap att mycket snabbt skriva propositioner till riksdagen som vi kan fatta beslut om.

Fru talman! Jag vill lägga in ytterligare en idé som vi i Vänsterpartiet har. Den är lite utanför ärendet, men jag säger det ändå. Vi menar att det vore bra om riksdagen kunde ha ett permanent sammansatt försvars- och utrikesutskott. I dag tillsätter vi sådana utskott vid varje enskilt ärende, som vi har gjort inför det här. Men ett permanent sammansatt utskott skulle kunna göra att vi ännu snabbare kan hantera till exempel den här typen av Natofrågor och därmed inte fastna i utskottens vanliga dagordningsstyrda arbete.

Fru talman! Även om det här ärendet är av mer administrativ karaktär vill jag avsluta med att rikta ett stort tack till alla svenska soldater som just nu är utomlands på internationella insatser och de som har varit det eller kommer att vara det framöver. Vi vet att det innebär stora risker och stora uppoffringar för er själva och era familjer. Vi är ytterst tacksamma för att ni tar på er dessa uppdrag.

(Applåder)

Herr talman och ärade ledamöter! Och hej till alla er som sitter och tittar och lyssnar hemma!

I dag debatterar vi regeringens försvarsindustristrategi – den första i sitt slag. Jag ska erkänna, herr talman, att försvarsindustrin inte har stått jättehögt upp på Vänsterpartiets dagordning tidigare. Närings- och företagspolitik är något som jag kan väldigt lite om.

Men de senaste åren, sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, har såklart försvarsindustrin hamnat väldigt mycket i centrum. Rysslands anfallskrig mot Ukraina är folkrättsvidrigt, en humanitär katastrof för den ukrainska befolkningen och en attack mot freden i Europa.

Det är tack vare industrin, företagen, forskningen och utvecklingen som vi inom svensk försvarsindustri har kunnat bidra så mycket till Ukrainas kamp mot den ryska invasionen. För det vill jag rikta ett stort tack till alla inblandade, både inom industrin och hos de myndigheter som arbetar med den strategiska planeringen och möjliggör att materielen kommer fram.

Möjligheten att producera egen försvarsmateriel och försörjning av råmaterial till produktionen är en viktig grund för vår egen försvarsförmåga och hela vårt totalförsvar. Vi ska inte vara beroende av företag i andra länder.

Svensk försvarsindustri består av både små och stora företag, företag med lång historia och helt nya innovativa företag. Det är viktigt att vi ser till alla dessa olika förutsättningar för olika typer av verksamheter.

Jag vill också passa på att tacka alla de företag som jag har fått göra studiebesök på de senaste åren och för alla de diskussioner vi har fört. Det är otroligt uppskattat av oss politiker att få komma på besök och få ställa frågor, dumma eller inte, och att få lära oss hur allting fungerar. Jag har lärt mig otroligt mycket på de studiebesök jag har gjort inom den svenska försvarsindustrin.

Herr talman! Låt mig gå över till ärendet.

Vänsterpartiet tycker att det är bra att regeringen har tagit fram en försvarsindustristrategi och att innehållet till stora delar också är bra. Framför allt fokuset på långsiktiga beställningar, kontrakt och planering ger försvarsindustrin större möjligheter att säkra råvaror, bygga ut och anställa personal. Det gör också att vi förhoppningsvis kan få bättre pris och kan säkra det vi behöver till den svenska försvarsmakten så att vi vet att vi har materiel när vi behöver den.

Vänsterpartiet anser dock att ett robust och motståndskraftigt samhälle kräver en offentlig kontroll över den samhällsviktiga verksamheten. Till det måste man räkna försvarsindustrin.

Svensk försvarsindustri är i dag privat. Många av företagen har en lång historia, och de har startats som små företag på mindre orter och sedan vuxit till det de är i dag. Med tanke på försvarsindustrins mycket stora betydelse för Sveriges försvar och säkerhet, och just nu även Ukrainas försvar och säkerhet, och det nära samarbete som industrin har med staten, anser vi i Vänsterpartiet att det behövs ett större statligt ägande och inflytande – och det bör utredas. Ett sådant ägande och inflytande kan se ut på många olika sätt. Jag kan lugna alla; det handlar inte om ett förstatligande. Men det handlar om att säkra produktion i Sverige av det Försvarsmakten behöver.

Herr talman! Det är några saker som vi trots allt saknar i strategin och som vi tycker borde ha varit med. Eftersom det är första gången strategin tas fram ser vi detta som ett inspel till kommande uppdateringar. En sådan sak är personal- och kompetensförsörjningen. Personal är såklart grunden för att kunna producera, och dessutom behöver försvarsindustrin personal med stora kunskaper. Det är på många sätt ett hantverk att jobba inom delar av försvarsindustrin. Det behövs bra utbildning, även för vuxna som vill skola om sig till ett nytt yrke, och det krävs nära kontakter mellan utbildningarna och näringslivet.

Att kunna rekrytera är avgörande för hela totalförsvaret och den stora tillväxt vi nu ser. I det sammanhanget vill jag också påpeka att de nödvändiga säkerhetsprövningarna behöver vara lite snabbare och lite smidigare.

Vi saknar även en diskussion om fungerande samhällsservice på mindre orter och i hela landet. Det handlar om infrastruktur, energiförsörjning, bostäder och välfärd. Många av de viktiga företagen inom försvarsindustrin finns på mindre orter, ofta små bruksorter, som är präglade av industri och produktion. På en del orter kan försvarsföretaget till och med vara ortens dominerande industri och ha varit det under lång tid.

Sverige har under decennier fört en centraliserad politik som inte har tagit hänsyn till hela landets behov. I dag kämpar många kommuner och regioner med begränsade medel för att kunna erbjuda sina invånare goda levnadsvillkor. Det påverkar såklart möjligheten att rekrytera personal.

Även bristerna i infrastrukturen påverkar industrin. För att leveranser ska kunna tas emot och skickas iväg behöver man kunna lita på att transporterna, framför allt på järnvägen, fungerar. En stor del av försvarsmaterielen är tung och skrymmande. I sådana fall är järnvägen det bästa sättet att transportera. Vi vet och ser att järnvägen lider av dåligt underhåll och en mycket stor underhållsskuld, vilket resulterar i både fel och avbrott. Det påverkar såklart näringslivet och industrin och deras leveranser.

Slutligen vill jag lägga till att vi saknar lite skrivningar om miljö och klimat. Om vi ska ha ett land och en värld som är trygga och säkra krävs det att vi tar krafttag mot klimatförändring och miljöförstöring. Vi vet att många konflikter runt om i världen beror på att klimatförändringen leder till konkurrens om resurser och vill därför höja ett varningens finger. Vi behöver förenkla och snabba på miljöprocesser. Miljökraven finns av en anledning: för att skydda vårt dricksvatten, vår rena luft och den biologiska mångfalden. Allt det behövs för vår överlevnad.

Till detta vill jag trycka på behovet av folkförankring och dialog mellan industrin, Försvarsmakten och de kringboende. Dialog är avgörande för att minska de negativa effekter som övning och testning ändå får för dem som bor runt omkring.

Herr talman! Sverige ska vara ett land med höga ambitioner i det internationella arbetet för en hållbar, fredlig och demokratisk utveckling. Sverige måste därför på riktigt stoppa vapenexporten till diktaturer, stater som för angreppskrig och regimer som begår brott mot de mänskliga rättigheterna.

Det ligger också ett stort ansvar hos de enskilda företagen att själva göra en första bedömning av vilka kunder de ska ha och om de är acceptabla utifrån ett demokratiskt och folkrättsligt perspektiv. Det är därför värdefullt att regeringen i strategin har med ett resonemang om god affärsetik och nolltolerans mot korruption.

Vänsterpartiet menar också att Sverige behöver kunna kontrollera importen av försvarsmateriel och behöver en lagstiftning om just import. I dag pågår omfattande import av krigsmateriel från Israel samtidigt som det pågår ett krig och ett folkmord i Gaza. Försvarsmakten har också slutit ett miljardavtal med israelisk vapenindustri. Senast nu i höst har det gjorts ett inköp av en sjömålsrobot.

Vänsterpartiet menar att Sverige omedelbart måste upphöra med att köpa vapen från Israel. Det gäller all vapenhandel med Israel. Vänsterpartiet menar därför att det behövs en lagstiftning om vapenimport, precis som vi har om vapenexport.

Herr talman! Jag vill med anledning av detta yrka bifall till två reservationer: reservation 3, om statligt ägande, och reservation 12, om vapenimport.

Fru talman och ärade ledamöter! Hej till alla er som lyssnar och tittar, hemma eller på läktaren!

När man pratar om försvarspolitik är det viktigt att börja med att höja blicken. Samtidigt som vi står här och debatterar pågår kriget i Ukraina och kriget i Gaza. Det är två krig som här och nu gör att människor dödas och samhällen slås i spillror. Vi behöver alla tillsammans arbeta för en fredligare och säkrare värld, både här hemma och i Ukraina och Gaza. Invasioner och ockupationer måste upphöra för att alla människor ska kunna leva i fred och frihet och demokrati.

Fru talman! Vi debatterar i dag ett betänkande med rubriken Militära frågor, som innehåller en mängd olika motioner om totalförsvaret. Vi lever i en tid där det är uppenbart att vi behöver bygga upp hela vårt totalförsvar. Totalförsvaret är som alla vet brett och stort. Vårt samhälle och vår värld hänger verkligen ihop. Det militära försvaret skyddar våra gränser, medan det civila försvaret skyddar vårt samhälle. Samhället måste fungera här och nu för att under en stor kris och i värsta fall ett krig kunna skala upp och fortsätta arbeta under betydligt svårare förutsättningar och omständigheter.

Fru talman! Men om personalen i sjukvården går på knäna redan nu kommer det att vara svårt att kunna utöka sjukvården i ett läge där man behöver göra det. Om infrastrukturen ideligen kraschar här och nu kommer den inte att kunna klara ett krig.

Vi är som människor beroende av ett robust samhälle för vår överlevnad. Det innebär hållbara system där vi har mat, vatten och frisk luft att andas. Men vi behöver också ha bin och insekter som ser till att vi kan odla vår mat. Vi lever i en klimatkris. Det blir mer och mer uppenbart hur även det hänger ihop med totalförsvaret – hur varje litet bi faktiskt är en del av hela vårt totalförsvar. Utan bin blir det ingen odling, ingen försörjningstrygghet och inget robust samhälle vid krig och kris.

Fru talman! Man skulle kunna kalla betänkandet för Klimat och miljö i totalförsvaret i stället för Militära frågor, för det är just klimat och miljö som många av motionerna handlar om.

Vid tidigare debatter har jag pratat mycket om Vättern, en stor dricksvattentäkt som måste säkras trots ökade militära övningar både runt omkring och i, på och över sjön.

Jag har också pratat mycket om utsläppen av PFAS från våra flygplatser och övningsfält, där det har varit både militära övningar och civila räddningstjänstövningar. Utsläppen av PFAS är otroligt allvarliga och något som många människor har drabbats av runt om i vårt land, framför allt i Blekinge. Både Försvarsmakten och det civila samhället måste se till att sanera och rena områdena och betala ut ersättning. Den som orsakar ett utsläpp måste också vara den som ansvarar för rening och uppstädning, framför allt när det handlar om förorening av dricksvatten.

En annan viktig fråga som berör betänkandet är kontakten mellan våra regementen och flottiljer och det omgivande samhället. När övningsverksamheten ökar och Försvarsmakten byggs ut finns risk att det uppstår konflikter om användning av mark, om buller och om avspärrningar. Det uppstår också svårigheter när det gäller bostadsbyggande, som vi vet behövs i många delar av vårt land.

Detta är ett problem som Försvarsmakten har ett stort ansvar för att hantera och mildra. Det gäller även MSB på de orter där de har övningsfält. Boende, näringsliv, jordbruk och friluftsliv ska kunna fortsätta att finnas, leva och fungera även i närheten av övningsfälten. Jag, som bor precis vid Revingehed, ser själv hur verksamheten ökar och att det påverkar de boende runt omkring. Dialog är verkligen viktigt.

Samverkan och samexistens är viktigt för hela totalförsvaret eftersom totalförsvaret är allting. En sak som vi brukar prata mycket om i totalförsvaret är energiförsörjningen – en av de absolut viktigaste delarna. För att våra samhällen ska fungera i kris och i värsta fall krig behövs energi och el; det är grundläggande för att mycket annat ska fungera.

Jag vill lägga lite extra fokus på detta. Vi behöver bygga ut den fossilfria och förnybara energin, inte bara för klimatets skull – vi lever som sagt i en klimatkris – utan också för totalförsvaret och vår egen försörjning av energi här hemma, även i kris och krig. Vind- och solkraft är energislag som måste byggas ut, och de måste byggas ut nu. Framför allt behöver vi bygga ut vindkraften runt våra långa kuster, samtidigt som Försvarsmakten ska kunna öva och bedriva verksamhet.

Det här är inte en lätt ekvation, fru talman, men vi måste kunna bygga ut totalförsvaret och bygga ut energiförsörjningen samtidigt. Det är verkligen inte lätt; det är det ingen som påstår. Men det är inte lätt att hålla på med totalförsvaret. Vi ägnar oss inte åt den här delen av politiken eller samhället för att vi vill hålla på med lätta saker.

I december kom en utredning om en ny möjlighet att fatta beslut om utbyggnaden av havsbaserad vindkraft. Om dessa förslag genomförs kanske det blir lite lättare att bygga ut den havsbaserade vindkraften. Men det viktigaste är att det finns en vilja och ett samarbete. Alla parter måste vilja bygga ut den fossilfria och förnybara energin och sätta sig ned och lösa problemen tillsammans.

Jag hoppas att vi kan få ett bra politiskt samarbete om detta, och jag har just hört från både socialdemokrater och moderater här i talarstolen att det finns ett genuint intresse av frågorna.

Fru talman! Med anledning av detta yrkar jag bifall till reservation 1.

Vi måste se helheterna. De militära och civila myndigheterna måste bli bättre på att samarbeta, hantera stora kriser och tillsammans bygga upp totalförsvaret. Det finns resurser och kunskaper i Försvarsmakten som i högre grad bör komma det civila samhället till nytta. Samtidigt behöver det civila samhället stärkas för att kunna säkra befolkningens överlevnad och samhällets funktionalitet och för att kunna stödja Försvarsmakten i händelse av krig.

I slutändan handlar samexistens om folkförankring. Om befolkningen inte förstår varför avspärrningar görs eller varför olika beslut om mark och vattenanvändning fattas finns en stor risk att förankringen av totalförsvaret hos befolkningen brister. Därmed riskerar också försvarsviljan att drabbas.

Det här är ganska stora ord. Men vi måste se till att dialogen och samarbetet blir bättre så att vi kan arbeta bort problem. Så kan vi även arbeta bort en del gnäll, om man får använda det ordet, för att tillsammans kunna stärka totalförsvaret.

Herr talman! Hej, alla som lyssnar och tittar hemma, direkt eller i efterhand! I dag debatterar försvarsutskottet motioner på området samhällets krisberedskap. Det är en årligt återkommande debatt, och de senaste åren har det varje gång känts som att den här debatten bara blir mer och mer aktuell. Vi har haft två år av pandemi och hittills tre år av krig i Europa efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

Vi lever i en pågående klimatkris, och vi vet att vårt samhälle blir utsatt för cyberattacker varje dag. Detta ställer vårt eget försvar och vår egen krisberedskap på prov och kräver att vi gör satsningar för att göra vårt samhälle ännu mer robust.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Herr talman! Samtidigt som vi står här och debatterar pågår kriget i Ukraina och kriget i Gaza för fullt. Det är två krig som här och nu gör att människor dödas och att samhällen slås i spillror. Vi behöver alla arbeta för en fredligare och säkrare värld, både här hemma och i Ukraina och Gaza. Invasioner och ockupationer måste upphöra. Människor måste få makten att bestämma över sina egna liv och det land som de lever i genom demokratiska val och genom att bygga samhällen som både är säkra och trygga och jämlika, med bra välfärd för alla.

Herr talman! För några år sedan hade nog många av oss lite svårt att föreställa sig vad en stor kris som påverkar hela samhället, eller för den delen ett krig mitt i Europa, egentligen innebär. Uppmaningen att ha en krislåda hemma kändes kanske lite abstrakt för många människor. Men nu, efter att vi tillsammans för några år sedan genomled en pandemi och när det är krig i Europa, har vårt perspektiv på hur sårbara våra samhällen är och betydelsen av att bygga samhällena starkare förändrats.

Vi lever i ett sårbart samhälle. Våra digitala system, som vi är helt beroende av, utsätts för attacker. Infrastrukturen vittrar sönder nästan framför våra ögon. Det leder till ständiga avbrott i trafiken. Sjukvårdsköerna är långa.

Sårbarheten ökar dessutom på grund av privatiseringar och nedskärningar i stora, viktiga delar av vår välfärd. Privatiseringen gör att samhällsviktiga verksamheter blir svårare att styra, framför allt under en stor kris där man behöver hjälpas åt så mycket som möjligt. Vinstjakten i välfärden gör att resurserna hamnar i privata fickor i stället för att användas för det de är ämnade till.

Vi behöver därför återta samhällsviktiga verksamheter i offentlig regi. Det handlar också om krisberedskap.

Till detta kommer naturkatastrofer, som en effekt av klimatkrisen. Det är bränder, torka och översvämningar. Vi ser det både här hemma och runt om i världen. Naturkatastroferna påminner oss om de enorma krafter som finns i flödande vatten och härjande eld och den enorma förödelse och det hot mot människors liv och hälsa som de innebär.

I Östersjön finns ett ständigt överhängande hot om oljeutsläpp, vilket förekomsten av den ryska skuggflottan visar på, där fartygen ofta är i väldigt dåligt skick. De stora naturkatastroferna riskerar människoliv, miljöförstöring och omfattande skador på egendom.

Efter varje kris måste vi bygga samhället starkare, så att vi kan möta nästa kris på ett bättre sätt, för kriserna kommer igen. Vi behöver lära oss och inte glömma bort det eller lägga det bakom oss alltför snabbt.

Samhällets motståndskraft måste hela tiden stärkas. Men i stället ser vi hur man fortsätter med nedskärningar i välfärden – nu senast enorma nedskärningar i sjukvården hemma i Skåne. Detta är ett recept för sämre krisberedskap, inte bättre.

Kommunerna och regionerna har stort grundläggande ansvar för att planera hur verksamheter som sjukvård, äldreomsorg och förskola ska kunna fortsätta vara igång och kunna utöka sin verksamhet i tider av stora kriser eller i värsta fall krig. Detta kräver ekonomiska resurser, förberedelser, samarbete och kunskapshöjningar. Men när personalen redan när det är relativt lugnt i samhället går på knäna och är underbemannade eller utarbetade kommer vi inte att kunna växla upp. Vi kommer inte att kunna använda vår krisberedskap på rätt sätt om en kris inträffar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Vi måste därför ha en fullt finansierad sjukvård och äldreomsorg framöver. Vi måste ha ett samhälle där personalen har högre löner, bättre arbetsvillkor och tid för vidareutbildning. Fler måste vilja utbilda sig inom vårdyrken och orka stanna kvar på jobbet hela vägen till pensionen och känna stolthet och glädje när de går till och från jobbet varje dag. Det är krisberedskap. Det behövs marginaler i verksamheterna för att kunna hantera stora kriser, för vi vet att de kommer.

Herr talman! Arbetet med att återinföra civilplikten i Sverige går framåt, och det ska regeringen ha beröm för. Myndigheterna planerar nu även för grundutbildning inom civilplikten, där unga får gå en kortare utbildning inom ett samhällsviktigt område för att sedan kunna krigsplaceras och vara en del av det civila försvaret och krisberedskapen. Detta tycker vi i Vänsterpartiet är väldigt bra.

Det är också viktigt att fortsätta arbetet med att organisera människor i frivilliga försvarsorganisationer och andra stora organisationer för att de ska kunna utbildas och ta civila uppdrag. Det gör att de sedan lätt kan aktiveras vid stora kriser. Varje kommun bör ha en frivillig resursgrupp.

Vi har alla ett gemensamt ansvar för att samhället ska vara starkt och motståndskraftigt. För Vänsterpartiet är det självklart att jämlika samhällen där vi planerar, finansierar och genomför saker tillsammans också är starka och motståndskraftiga samhällen. Under kriser ser vi hur hjälpsamheten och solidariteten ökar i samhället och mellan människor. Vi har alla en grundläggande vilja och strävan att hjälpas åt när svåra saker händer.

Herr talman! När man läser det här betänkandet ser man att det är väldigt många olika frågor som krisberedskapen berör. Vi har hört det i den här debatten också. Det är allt från klimatanpassning till brandsäkerhet och fyrverkerier. Från Vänsterpartiets sida har vi nu och tidigare år motionerat med olika förslag på det här området. En av våra motioner handlar om räddningstjänstens huvudmannaskap, där vi vill se en utredning om att förändra från kommunalt ansvar till regionalt eller statligt. Räddningstjänsterna är i dag ofta hopkopplade i olika typer av förbund som gör att räddningstjänsten i praktiken inte längre är kommunal utan regional. Vi vill även att regeringen utreder hur en civil insatsperson, en person som snabbt kan komma på plats vid till exempel olyckor och har rätt utbildning för det, kan användas mer.

Ett annat förslag som vi har handlar om att säkerställa att informationen om krisberedskap blir mer tillgänglig på olika sätt för personer med funktionsnedsättningar. Det är otroligt viktigt att alla kan ta del av den information som de behöver.

En annan motion gäller bostadspolitiken och handlar om brandsäkerheten i flerfamiljshus. Varje år dör 90 personer i Sverige i bostadsbränder. Särskilt utsatta är äldre, sjuka och personer med funktionsnedsättning. Bränder i bostäder kan förebyggas genom att alla lägenheter till exempel har fungerande brandvarnare som testas regelbundet. Det är en enkel åtgärd som räddar liv.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 23. Den handlar om fyrverkerier. Fyrverkerier kan vara till stor glädje för många människor i rätt sammanhang, men de har också en negativ baksida för människor, djur och miljö. De orsakar skador och bränder och skräpar ned i både städer och natur. Varje år skadas ett hundratal personer allvarligt och behöver uppsöka sjukvård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Vänsterpartiet vill inte ha ett totalförbud mot fyrverkerier, men vi menar att fyrverkerier endast ska hanteras av utbildade pyrotekniker och att försäljning till allmänheten inte bör tillåtas. Vi tror att detta skulle minska obehag och risker men ändå möjliggöra fyrverkerier vid nyår och andra speciella tillfällen. Jag yrkar alltså bifall till reservation 23.

Fru talman! Min fråga går till ministern för civilt försvar.

I totalförsvaret är det väldigt många olika delar vi ska hålla ihop nu. Det är personalprioriteringar, ekonomi, kunskaper och övningar i alla samhällets olika områden, alla utskottsområden och alla departement. Till detta ska också regioner och kommuner hållas ihop i detta.

För att inte locka in ministern på fel spår tänker jag inte ge några konkreta lokala exempel, men jag vill fråga ministern hur vi ska arbeta för att få med oss hela samhället i totalförsvarssatsningarna. Vi behöver få med oss sjukvården, skolorna och infrastrukturen. Vi ser nu problem med att civila myndigheter, kommuner och regioner inte riktigt förstår sina ansvar. Hur får vi med oss allihop?

Herr talman och ärade ledamöter! Hej också till alla er som lyssnar och tittar hemma!

Det har i dagarna gått tre år sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och det fruktansvärda kriget inleddes. Den dagen förändrade allt för Ukraina som land och för den ukrainska befolkningen – men också för resten av världen.

Kriget i Ukraina har gjort om svensk försvarspolitik i grunden och har fått många av oss att omvärdera mycket, både som politiker och som människor. Sedan den fullskaliga invasionen har vi genom många timmars diskussioner i Försvarsberedningen och mellan regering och opposition nått en enighet i svensk försvarspolitik som nog ingen trodde var möjlig. Jag är tacksam över den nära kontakt regeringen har med oss i oppositionen och att vi får aktuell information och kan föra bra samtal om läget i världen. Senast i går träffade vi både försvarsministern och utrikesministern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Extra ändringsbudget för 2025 – Stöd till Ukraina

Rysslands invasion, ockupation och krig är helt oacceptabla och strider mot folkrätten. Detta måste givetvis fortsätta att fördömas med de starkaste ord samtidigt som vi stöder Ukraina på många olika sätt. Invasionen är oprovocerad, olaglig och oförsvarlig. Angreppet är en kränkning av Ukrainas territoriella integritet och suveränitet och innebär ett stort mänskligt lidande för det ukrainska folket. Stödet till Ukraina och de ekonomiska sanktionerna måste fortsätta och utökas. Detta inkluderar att bekämpa den ryska skuggflottan i Östersjön, som även medför stor risk för miljökatastrofer. Världens länder måste sluta köpa den ryska olja och gas som transporteras på undermåliga fartyg. Oljan och gasen bidrar inte bara till klimatförändringarna utan finansierar även i praktiken kriget. Ryssland ska inte heller tillåtas att delta i internationella tävlingar eller arrangemang. Det går inte att tävla, fira och festa med en imperialistisk invasions- och ockupantstat.

Herr talman! Utvecklingen efter det amerikanska valet i höstas går snabbt. Ett nytt styre i Washington har sänt olika signaler om det amerikanska stödet till Ukraina och relationen till Ryssland. Det är mycket allvarligt och oroväckande. Trumps uttalanden visar att han är villig att låta Ryssland vinna kriget och få behålla den mark man har invaderat. I samma andetag säger han sig också vilja ta över Grönland och Kanada.

Alla demokratiska länder måste samlas i stödet till Ukraina och i motståndet mot den ryska invasionen. Målet måste vara att vi tillsammans förhindrar att Ryssland vinner kriget och inte på något sätt belönas för den invasion och ockupation som man är ansvarig för.

Det verkar som att Ryssland och USA vill dela upp Ukraina mellan sig. Återigen ser vi stormakterna sitta med linjaler på en karta och dela upp mark, naturresurser och makt mellan sig. Det är på alla sätt helt oacceptabelt. Inga förhandlingar får ske över huvudet på Ukraina och utan att Ukraina sitter med vid bordet. Det är givetvis Ukrainas villkor och Ukrainas beslut som ska ligga till grund för eventuella förhandlingar och uppgörelser. Det är Ukraina som bestämmer vägen framåt för sitt eget land. Ukraina behöver fred, men denna fred måste vara rättvis och hållbar. Ukraina ska inte tvingas lämna över vare sig makt eller mark till ockupanten Ryssland. Det är endast ukrainarna själva som ska bestämma. Att USA skulle ge Ryssland en seger i Ukraina vore förödande, inte bara för Ukraina och dess befolkning utan för resten av Rysslands grannländer och för hela Europa. Vi vet att Putin inte stannar vid Ukraina. Hans imperialism kommer att fortsätta.

Herr talman! Det har varit uppenbart i flera år att Putins regim i Ryssland är ett konkret och fysiskt hot mot grannländerna, men vi vet också sedan länge att Putin är ett hot mot alla de invånare i Ryssland som motsätter sig styret eller som inte passar in i det samhälle som Putin vill bygga. För ryska människorättsaktivister, hbtqi-personer, feminister, urfolksföreträdare, miljörörelser och den politiska oppositionen innebär regimen i Moskva ett dagligt hot om våld och repressalier – och även mord.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Extra ändringsbudget för 2025 – Stöd till Ukraina

Vårt stöd till Ukraina är humanitärt, ekonomiskt och diplomatiskt samt militärt. Det militära stödet med vapen, ammunition, fordon och utbildning krävs för att Rysslands krig inte ska lyckas och för att Ukraina inte ska tvingas lämna ifrån sig mark eller makt. Att försvara sina gränser och sin befolkning är grundläggande för att Ukraina i framtiden ska kunna bygga en stark demokrati och välfärd för sin befolkning.

Herr talman! Sveriges stöd till Ukraina måste alltså vara brett och långsiktigt. Tusentals av de miljoner människor som har tvingats fly från Ukraina har kommit till Sverige. De kämpar för att klara sig i ett nytt land med all den osäkerhet det innebär när familj och vänner är kvar i krigets Ukraina. De ukrainska flyktingarnas ekonomiska situation i Sverige är också mycket allvarlig. De och många andra flyktingar i Sverige har mycket liten ekonomisk ersättning att leva på varje dag. Vänsterpartiet har flera gånger krävt att regeringen måste höja ersättningen för att göra vardagen mer dräglig för flyktingarna.

När kriget är slut måste Sverige vara en aktiv part i återuppbyggnaden av Ukraina, utifrån den inriktning som den ukrainska befolkningen vill se. Detsamma gäller vårt stöd till Moldavien och Georgien – två länder som också har drabbats av rysk imperialism och ockupation. I det här förslaget finns även stöd till Moldavien med.

I Belarus styr fortfarande diktaturen. Det finns en kämpande opposition som drabbas av attacker och döms till långa fängelsestraff. De senaste åren har våra kontakter med företrädare för dessa länder varit intensiva för att stödja deras kamp mot den ryska ockupationen, påverkan och desinformation.

Herr talman! Världen är tyvärr inte så fredlig som vi önskar. Runt om i världen pågår krig och konflikter, människor flyr för sina liv, diktatorer härjar och människor lever i förtryck. Krig är det värsta som finns, och det leder alltid till många dödsoffer, sönderslagna familjer, stor förödelse med sönderbombade städer och infrastruktur, minor i mark och vatten som sedan måste röjas, många flyktingar och generationer av barn som växer upp med konsekvenserna, sorgen och minnena. Det är otroligt viktigt att Sverige är en stark röst i världen för fred, frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och jämlikhet.

Kriget i Ukraina har alltså pågått i nästan tre år. Vänsterpartiet står bakom det humanitära, ekonomiska och militära stöd som Sverige skickar till Ukraina och fördömer den ryska invasionen och ockupationen. Vi yrkar därmed bifall till utskottets förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Totalförsvaret 2025-2030

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag håller inte riktigt med. Jag köper definitionen av det civila försvaret och dimensioneringen i krig nu. Men vi måste vara ärliga med att det, om vi skulle hamna i krig, inte räcker att vi har en jättefin planering som vi plockar fram, att vi har övat på att förflytta oss till de alternativa ledningsplatserna och att alla är krigsplacerade. Det räcker inte.

Har vi inte en sjukvård som fungerar här och nu kommer sjukvården inte att fungera i krig. Det finns inte fler människor, i alla fall inte som är legitimerade, att plocka fram. Många av dem som redan är i verksamheten kommer då också att göra annat och bli förflyttade till andra platser. Därför hör detta ihop.

Det handlar om att inte lägga det civila försvaret utanför den verklighet som vi befinner oss i här och nu. Har vi inte en räddningstjänst som funkar och är fullt bemannad i dag finns det inte en möjlighet att den är fullt bemannad med övad och utbildad personal då. Man kan såklart med lagstiftning plocka in annan personal, men övad och utbildad personal finns inte att plocka in.

Det är jättebra med satsningarna på det civila försvaret och de 15 miljarder som regeringen har lagt till. Det är jättebra att regeringen har en ministerpost för det civila försvaret, och det är väldigt bra att det fokuset sätts. Men vi måste vara ärliga med att bottenplattan, basplattan, inte finns i dag. Den är inte tillräckligt bra för att kunna klara de påfrestningar som vi nu står och pratar om - påfrestningar som vi förhoppningsvis aldrig kommer att se i det här landet men som vi ändå planerar för.

Vi har inte den verksamheten. Vi har inte den stabilitet i vardagen i dag som behövs för att kunna klara de påfrestningar som finns i krig. Det måste också regeringen se.