Johan Britz

Herr talman! Johanna Haraldsson nämnde Karolinska institutet. Inom Karolinska institutet finns forskning och utbildning och annan kompetens inom området företagshälsovård. Det var därför som regeringen i samband med att Myndigheten för arbetsmiljökunskap avvecklades gav Karolinska institutet i uppdrag att följa och främja företagshälsovården när det gäller kompetensförsörjning.

För att underlätta för arbetsgivare att ta sitt rehabiliteringsansvar och ta till vara företagshälsovårdens expertresurser har bidraget för arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd utvecklats. De anslagna medlen har ökat med 20 miljoner kronor, från 114 till 134 miljoner kronor. Beloppet som kan betalas ut till en arbetsgivare har fördubblats från 10 000 kronor till 20 000 kronor per arbetstagare och år.

Försäkringskassan och Arbetsmiljöverket har vidare haft i uppdrag av regeringen att utveckla sin samverkan och tillsyn av arbetsgivares arbetsmiljö- och rehabiliteringsansvar. Uppdraget har återrapporterats, och i återrapporteringen har myndigheterna bland annat uppdaterat sina rutiner för hur tips lämnas och följs upp och arbetat med kommunikationsinsatser riktade till arbetsgivare.

De frågor som Johanna Haraldsson lyfter upp är mycket viktiga och relevanta. Bedömningen är att regeringen kommer att behöva återkomma under hösten med ytterligare insatser.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tackar återigen Johanna Haraldsson för den här viktiga diskussionen.

Regeringen tar frågan om kompetensförsörjning inom hälso- och sjukvården på stort allvar. Den 1 juni 2023 beslutade regeringen att tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté för att ta fram beslutsunderlag som möjliggör ett stegvis och långsiktigt införande av ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården. Enligt slutbetänkandet, som redovisades den 2 juni 2025, bedömer kommittén att staten bör ta ett utökat ansvar för ett antal områden, varav kompetensförsörjning är ett område, i syfte att skapa bättre förutsättningar för att möta vårdbehovet. Dessa förslag bereds just nu i Regeringskansliet.

Låt mig ändå ta upp två exempel på initiativ från regeringen för att stärka den statliga styrningen, med bäring på kompetensförsörjning.

Den 1 januari 2026 aviserade regeringen en fortsatt satsning på kompetensförsörjning med utgångspunkt i Nationella vårdkompetensrådets nationella plan för kompetensförsörjningen i hälso- och sjukvården. Inom ramen för detta har Socialstyrelsen fått i uppdrag att betala ut cirka 1 miljard kronor till kommuner och regioner i syfte att stärka kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården. De insatser som genomförs ska bland annat utgå från den nationella planen för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning.

Därtill kan kommuner och regioner ta del av två statsbidragsförordningar vid genomförande av insatser som avser kompetensförsörjning och arbetsmiljö i specialiserad vård respektive primärvård. Genom en övergång från överenskommelser till förordningsstyrda statsbidrag tydliggörs också en långsiktighet i den statliga styrningen på områden med bäring på kompetensförsörjningen.

Herr talman! Jag tackar återigen Johanna Haraldsson för den här viktiga diskussionen.

Regeringen tar frågan om kompetensförsörjning inom hälso- och sjukvården på stort allvar. Den 1 juni 2023 beslutade regeringen att tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté för att ta fram beslutsunderlag som möjliggör ett stegvis och långsiktigt införande av ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården. Enligt slutbetänkandet, som redovisades den 2 juni 2025, bedömer kommittén att staten bör ta ett utökat ansvar för ett antal områden, varav kompetensförsörjning är ett område, i syfte att skapa bättre förutsättningar för att möta vårdbehovet. Dessa förslag bereds just nu i Regeringskansliet.

Låt mig ändå ta upp två exempel på initiativ från regeringen för att stärka den statliga styrningen, med bäring på kompetensförsörjning.

Den 1 januari 2026 aviserade regeringen en fortsatt satsning på kompetensförsörjning med utgångspunkt i Nationella vårdkompetensrådets nationella plan för kompetensförsörjningen i hälso- och sjukvården. Inom ramen för detta har Socialstyrelsen fått i uppdrag att betala ut cirka 1 miljard kronor till kommuner och regioner i syfte att stärka kompetensförsörjningen inom hälso- och sjukvården. De insatser som genomförs ska bland annat utgå från den nationella planen för att förbättra hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning.

Därtill kan kommuner och regioner ta del av två statsbidragsförordningar vid genomförande av insatser som avser kompetensförsörjning och arbetsmiljö i specialiserad vård respektive primärvård. Genom en övergång från överenskommelser till förordningsstyrda statsbidrag tydliggörs också en långsiktighet i den statliga styrningen på områden med bäring på kompetensförsörjningen.

Herr talman! Jag är väldigt tacksam över att Johanna Haraldsson tar upp den viktiga frågan om kompetensförsörjning i företagshälsovården. Låt oss börja med att slå fast att vi är överens om vikten av att vi har en väl fungerande företagshälsovård. För detta krävs förstås också utbildade företagsläkare.

Företagshälsovården är ju ett viktigt stöd för att motverka bland annat ohälsa och sjukfrånvaro i arbetslivet. Men grunden för en långsiktigt god arbetsmiljö skapas på arbetsplatsen genom ett systematiskt förebyggande arbetsmiljöarbete i en välfungerande samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Företagshälsovården är en viktig expertresurs, som vid behov kan anlitas av arbetsgivaren för att förebygga och undanröja hälsorisker på arbetsplatser. Den har kompetens att identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa.

En annan uppgift för företagshälsovården är att förebygga sjukfrånvaro och rehabilitera sjukskrivna tillbaka till arbetsplatsen. Dessutom utför läkare inom företagshälsovården medicinska kontroller, och de utfärdar tjänstbarhetsintyg.

Jag stannar där.

Herr talman! Jag är väldigt tacksam över att Johanna Haraldsson tar upp den viktiga frågan om kompetensförsörjning i företagshälsovården. Låt oss börja med att slå fast att vi är överens om vikten av att vi har en väl fungerande företagshälsovård. För detta krävs förstås också utbildade företagsläkare.

Företagshälsovården är ju ett viktigt stöd för att motverka bland annat ohälsa och sjukfrånvaro i arbetslivet. Men grunden för en långsiktigt god arbetsmiljö skapas på arbetsplatsen genom ett systematiskt förebyggande arbetsmiljöarbete i en välfungerande samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Företagshälsovården är en viktig expertresurs, som vid behov kan anlitas av arbetsgivaren för att förebygga och undanröja hälsorisker på arbetsplatser. Den har kompetens att identifiera och beskriva sambanden mellan arbetsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa.

En annan uppgift för företagshälsovården är att förebygga sjukfrånvaro och rehabilitera sjukskrivna tillbaka till arbetsplatsen. Dessutom utför läkare inom företagshälsovården medicinska kontroller, och de utfärdar tjänstbarhetsintyg.

Herr talman! Johanna Haraldsson har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa en långsiktigt hållbar kompetensförsörjning av företagsläkare i Sverige, om regeringen avser att utse en myndighet med tydligt ansvar för finansiering och organisering av utbildningen i arbetsmedicin, inklusive ST-utbildningen för företagsläkare, när regeringen avser att fatta beslut om huvudmannaskapet för utbildningen för företagsläkare, och vilken bedömning regeringen gör av vilka konsekvenser ett uteblivet beslut får för den framtida tillgången på företagshälsovård och möjligheten att upprätthålla skyddsnivån för arbetstagare i Sverige.

Jag vill inleda med att tacka ledamoten för frågorna.

En förutsättning för företagshälsovårdens arbete är en robust kompetensförsörjning av läkare med specialistutbildning inom arbetsmedicin. I dagsläget finns, som Johanna Haraldsson nämner, inte någon särskild huvudman med ett utpekat ansvar att sörja för möjligheten att verkställa alla steg fram till specialistkompetensbevis inom arbetsmedicin. Enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) ska det i regionerna finnas möjlighet till anställning för läkares specialisttjänstgöring inklusive bastjänstgöring i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet av läkare med specialistkompetens i klinisk verksamhet.

Regeringen har tagit flera initiativ för att stärka det hälsofrämjande och förebyggande arbete som företagshälsovården utför. Bland annat har Karolinska institutet tagit över uppgiften att följa och främja kompetensförsörjningen inom företagshälsovården från och med den 1 januari 2026 (A2025/00104).

För att underlätta för arbetsgivare att ta sitt rehabiliteringsansvar och ta till vara företagshälsovårdens expertresurser har även bidraget för arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd utvecklats. Försäkringskassan och Arbetsmiljöverket har dessutom fått i uppdrag av regeringen att utveckla sin samverkan och tillsyn av arbetsgivares arbetsmiljö- och rehabiliteringsansvar (S2024/02157 respektive A2024/01446). Regeringen avser att under maj månad lämna en skrivelse till riksdagen med en ny arbetsmiljöstrategi.

Herr talman! Johanna Haraldsson har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa en långsiktigt hållbar kompetensförsörjning av företagsläkare i Sverige, om regeringen avser att utse en myndighet med tydligt ansvar för finansiering och organisering av utbildningen i arbetsmedicin, inklusive ST-utbildningen för företagsläkare, när regeringen avser att fatta beslut om huvudmannaskapet för utbildningen för företagsläkare, och vilken bedömning regeringen gör av vilka konsekvenser ett uteblivet beslut får för den framtida tillgången på företagshälsovård och möjligheten att upprätthålla skyddsnivån för arbetstagare i Sverige.

Jag vill inleda med att tacka ledamoten för frågorna.

En förutsättning för företagshälsovårdens arbete är en robust kompetensförsörjning av läkare med specialistutbildning inom arbetsmedicin. I dagsläget finns, som Johanna Haraldsson nämner, inte någon särskild huvudman med ett utpekat ansvar att sörja för möjligheten att verkställa alla steg fram till specialistkompetensbevis inom arbetsmedicin. Enligt hälso och sjukvårdslagen (2017:30) ska det i regionerna finnas möjlighet till anställning för läkares specialisttjänstgöring inklusive bastjänstgöring i en omfattning som motsvarar det planerade framtida behovet av läkare med specialistkompetens i klinisk verksamhet.

Regeringen har tagit flera initiativ för att stärka det hälsofrämjande och förebyggande arbete som företagshälsovården utför. Bland annat har Karolinska institutet tagit över uppgiften att följa och främja kompetensförsörjningen inom företagshälsovården från och med den 1 januari 2026 (A2025/00104).

För att underlätta för arbetsgivare att ta sitt rehabiliteringsansvar och ta till vara företagshälsovårdens expertresurser har även bidraget för arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd utvecklats. Försäkringskassan och Arbetsmiljöverket har dessutom fått i uppdrag av regeringen att utveckla sin samverkan och tillsyn av arbetsgivares arbetsmiljö- och rehabiliteringsansvar (S2024/02157 respektive A2024/01446). Regeringen avser att under maj månad lämna en skrivelse till riksdagen med en ny arbetsmiljöstrategi.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för den här diskussionen.

Samtidigt måste jag peka på det arv som vi hade att ta tag i när vi tog över ansvaret för Sverige efter valet 2022. Det var en situation där vi hade haft ett enormt inflöde av invandrare till Sverige, asylrelaterad invandring, som innebar att de svenska systemen och arbetsmarknadspolitiken, socialpolitiken och rättspolitiken befann sig under enorm stress och press.

Det här har vi successivt tagit itu med. Bit för bit har vi lagt om kriminalpolitiken och migrationspolitiken.

Vi har också till viss del lagt om arbetsmarknadspolitiken. Vi satsar på utbildningar som leder till jobb. Vi begränsar, eller minskar, det privatiseringsexperiment som Socialdemokraterna och Centerpartiet genomförde i form av Rusta och matcha.

Vi tror att vi kommer att behöva göra mer under nästa mandatperiod, eller vi är övertygade om det. Vi kommer att behöva göra mer för att rusta de människor som finns här. Men tro inte att det inte också handlar om att vi måste säkerställa drivkrafterna!

Jag skulle vilja uppmana Socialdemokraterna att ta en till titt på den bidragsreform som den här regeringen har presenterat. Jag tror genuint att det kommer att vara en viktig pusselbit för att lösa den enorma integrationsutmaning vi står inför.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Som jag var inne på i tidigare diskussioner under denna kväll tror jag att vi håller med varandra om en hel del. Det första vi håller med varandra om är att arbetslöshet är jättedåligt. Det är skadligt för den enskilde, det är en förlust för samhället och det är farligt för de barn som inte får se sina föräldrar gå till ett arbete på morgonen.

Sedan är vi överens om vikten av utbildning – olika typer av utbildning för olika typer av roller på arbetsmarknaden men också utifrån de behov man har. Det kan vara arbetsmarknadsutbildningar, det kan vara yrkesvux, det kan vara yrkeshögskola och det kan vara studieförberedande kurser på folkhögskolan, mycket inriktade på språk. Jag har själv besökt sådana, och det är jättefina verksamheter. Man slås också av den enorma utmaning vi pratar om. Det finns människor som har varit i Sverige i kanske 10–15 år men som knappt klarar av att berätta om sina familjeförhållanden på svenska.

Jag tror att drivkrafter är viktigt. Det är en komponent i detta. Här verkar det som att vi inte håller med varandra. Här uppfattar jag att interpellanten och Socialdemokraterna driver en politik som skulle innebära längre arbetslöshetsperioder och att färre barn får se sina föräldrar gå till jobbet på morgonen. Jag tycker att det vore väldigt olyckligt och dessutom farligt.

Sedan måste vi också förstå magnituden i den här utmaningen. Att individer som har varit i Sverige under lång tid i princip inte pratar någon svenska är en jätteutmaning för den enskilde individen. Om vi sedan multiplicerar detta med 100 000 eller 200 000 förstår vi vad vi har att ta tag i.

Under nästa mandatperiod tror jag att vi kommer att få se ett stort behov av fortsatta satsningar, men i den riktning som den här regeringen har lagt fram: utbildningar som leder till jobb, kortare eller längre, kombinationsutbildningar, yrkeskunskaper och språk. Vi kommer att behöva se fortsatta möjligheter för människor att konsumera så att vi får igång hjulen i svensk ekonomi så att jobben blir fler, och vi kommer att behöva fortsätta att driva en stram asylinvandring så att vi har resurser att hjälpa dem som är här.

Herr talman! Till att börja med kan vi konstatera att det inte är alltigenom negativt att en del av de pengar som Arbetsförmedlingen har fått i anslag inte går åt eftersom det innebär att det är färre personer som går på aktivitetsstöd inom jobb- och utvecklingsgarantin och att det är färre personer som har etableringsersättning, till exempel. Det är positivt.

Sedan finns det en del i det som Arbetsförmedlingen lämnar tillbaka som är mindre positivt – så är det. Det är otillfredsställande att antalet deltagare i olika typer av insatser och subventionerade anställningar inte är tillräckligt högt. De pengar som har anslagits till Arbetsförmedlingen för olika typer av insatser hade kunnat användas i större utsträckning.

Vi har en problematik som bygger på att vi håller på att skruva om Arbetsförmedlingens arbete för att lämna eller åtminstone minska Rusta och matcha, som var lätt att få upp volymer i. Nu ska man jobba med insatser som riktar sig till de personer som ofta står allra längst från arbetsmarknaden och där Arbetsförmedlingen själv behöver göra en större insats.

Det är ett av skälen till att vi har ökat Arbetsförmedlingens förvaltningsanslag – för att de ska ha resurser så att de kan anvisa fler personer till olika typer av insatser och utbildningar. Det är ett arbete som pågår. Utifrån regeringens perspektiv finns det såklart ingenting som blir bättre av att Arbetsförmedlingen inte använder de resurser till framför allt utbildningar och annat som vi har anslagit och som riksdagen har fattat beslut om.

Vi ser nu att vissa insatser ökar inflödet av personer. Exempelvis ökar arbetsmarknadsutbildningar och arbetspraktik. Detta bedömer jag är en konsekvens av att vi till viss del skruvar om Arbetsförmedlingens uppdrag. År 2025 var det till exempel fler personer som påbörjade ett lönebidrag än under 2024.

Jag stannar där så länge.

Herr talman! Lawen Redar har frågat mig vad orsakerna är till att Arbetsförmedlingen under 2025 lämnade tillbaka 4,3 miljarder kronor till statskassan samtidigt som över en halv miljon människor står utanför arbetsmarknaden. Vidare har hon frågat om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av den här situationen.

Jag vill börja med att tacka interpellanten för att hon tar upp denna viktiga fråga.

Bra att ha med sig kan vara att drygt hälften av anslagssparandet avser utgifter som Arbetsförmedlingen inte direkt kan påverka. Det gäller till exempel aktivitetsstöd inom jobb- och utvecklingsgarantin, etableringsersättning, nystartsjobb och etableringsjobb.

I likhet med tidigare år förklarar det inte hela anslagssparandet. Regeringen konstaterar i budgetpropositionen för 2026 att det under 2024 fanns anslagsmedel för att ge fler arbetslösa stöd och insatser, till exempel i form av arbetsmarknadsutbildning, regionalt yrkesvux och arbetsplatsförlagda insatser, såsom arbetspraktik och subventionerade anställningar (prop. 2025/26:1). Dessa stöd och insatser hade kunnat användas i större utsträckning. Detta förhållande gäller även för 2025.

I årets budget ges Arbetsförmedlingen ett tillskott på förvaltningsanslaget för att stärka matchning och kontroll.

Regeringen fortsätter arbetet med att effektivisera arbetsmarknadspolitiken med stöd och insatser anpassade till de arbetslösas olika förutsättningar och behov.

Herr talman! Vi stärker den svenska integrationen genom att bryta arbetslösheten och utanförskapet och säkerställa att detta inte går i arv. Här har regeringen en politik som ligger fast. Vi gör mer än vad något oppositionsparti hittills har föreslagit. Det är lätt att säga nej till en del av de åtgärder vi genomför, men man kan nog inte klaga på regeringens reformtempo och intentioner.

När jag efterfrågar åtgärder från Lawen Redar kommer ett förslag om en språkutredning. Vi är ju på väg att införa språkkrav för medborgarskap, språkkrav i äldreomsorgen med mera. Vi har också lagt om sfi.

Apropå samhällsekonomi och offentliga finanser kom det förra veckan nya data som visar att den akassereform regeringen genomförde, och som Socialdemokraterna också sa nej till, innebär att den strukturella arbetslösheten kommer att minska med 0,4 procentenheter. Det är inte dåligt. Det handlar om den arbetslöshet som är allra svårast att komma åt och som riskerar att försätta människor i långvarig passivitet.

Jag uppskattar debatten, för det här är en oerhört viktig fråga. Integrationen av de människor vi har tagit emot i vårt land måste accelerera för att vi ska bryta utanförskapet och passiviteten så att detta inte blir ett fortsatt mycket stort socialt problem.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det finns inte en åtgärd som löser den enorma utmaning vi står inför. Hälften av dem som är arbetslösa i vårt land är utrikes födda. Många av dem har bristfälliga språkkunskaper och är i total avsaknad av den typ av kvalifikationer – yrkeskunskaper eller annat – som efterfrågas på den svenska arbetsmarknaden.

Vi lever också med en osäker omvärld. För ett och ett halvt år sedan såg vi att det ljusnade vid horisonten. Sedan tillträdde Donald Trump i Vita huset och föreslog att vi skulle lägga tullar på en massa handel, vilket skapade stor osäkerhet hos både företag och konsumenter.

Det är därför vi satsar på att bryta lågkonjunkturen. Det är därför vi satsar på att se till att människor får mer pengar i plånboken. Det är därför vi satsar på att göra det billigare att anställa unga. Det är därför vi satsar på att det ska bli billigare att köpa mat. Det är därför vi säkerställer att drivmedelspriserna är rimliga. Det är därför vi gör alla dessa insatser.

Jag noterar att Lawen Redar inte håller med om allt. Jag noterar också att Socialdemokraterna säger nej till en del av de förslag som den här regeringen lägger fram. Jag skulle vilja höra Lawen Redar och Socialdemokraterna berätta om något förslag de har som den här regeringen inte har lagt fram och som skulle få god effekt på integrationen i vårt land.

Herr talman! Arbetslöshet, utanförskap och långvarig passivisering är livsfarligt. Att påstå att något parti i den här riksdagen vill ha en hög arbetslöshet är, skulle jag säga, på gränsen till att gå för långt.

Arbetslöshet, utanförskap och långvarig passivitet leder till fysisk sjukdom. Risken för hjärt-kärlsjukdomar ökar. Risken för psykisk ohälsa ökar. Risken för suicid ökar. Risken för att man börjar riskbruka alkohol ökar. Kom inte och påstå att jag eller den här regeringen tar lätt på de sociala konsekvenserna av arbetslöshet!

Dessutom har vi en situation i Sverige där vi är på väg att få se att utanförskapet, den långvariga arbetslösheten och passiviteten går i arv från en generation till nästa. Det är vår uppgift att bryta detta. Gör vi inte det kommer ännu fler människor att drabbas av de sociala konsekvenser som arbetslöshet innebär.

Regeringen har en plan för att ta tag i detta. Den består av tre punkter.

Den första är utbildningar som leder till jobb. Jag tror att det råder hyfsat bred konsensus mellan mig och interpellanten om ungefär vilken riktning vi pratar om. Vi pratar om språkutbildningar och yrkesutbildningar. Vi pratar om att rusta människor för att de ska kunna ta de jobb som finns och bidra både till landet och till sig själva, sitt eget välmående, sin familj och sina barn.

Den andra punkten är att vi gör det lönsammare att arbeta. Det ska alltid löna sig mer att gå till ett jobb än att stanna hemma. Här är jag och ledamoten mycket mindre överens. Den här regeringen står för en arbetslinje, medan interpellanten och hennes parti – som jag uppfattar det – står för mer av en bidragslinje.

Den tredje punkten handlar om att vi säkerställer att Sverige fortsätter att ha en stram asylinvandring under överskådlig tid i syfte att ha resurser för att hjälpa dem som är här. Den skuld som vi bär på, och som min generations politiker nu behöver hantera, kommer inte att vara gratis att ta tag i, men det måste göras.

Herr talman! Lawen Redar har frågat hur finansministern bedömer att regeringens integrationspolitik påverkar Sveriges offentliga finanser, tillväxt och långsiktiga bärkraft samt om finansministern avser att vidta några åtgärder utifrån sin uppfattning. Interpellationen har överlämnats till mig, och jag vill börja med att tacka så mycket för interpellationen.

Integrationsproblemen i Sverige är fortsatt betydande. Arbetslösheten bland utrikes födda är nästan tre gånger så hög som hos inrikes födda, och utbildningsnivån och språkkunskaperna hos dessa personer är lägre. Detta har skapat ett omfattande utanförskap som regeringen jobbar för att bryta.

Regeringen lägger därför om inriktningen för integrationspolitiken. Regeringen bedömer att det krävs en större tydlighet från det offentliga om de krav som ställs på den enskilde vad gäller självförsörjning, att lära sig svenska språket, att skaffa sig kunskaper om grundläggande lagar och regler och att efterfölja de normer och värderingar som finns i det svenska samhället. Utgångspunkten är att varje person som kommer till Sverige själv ansvarar för att bli en del av det svenska samhället genom egen ansträngning. I utbyte ska samhället också erbjuda möjligheter att integrera sig.

Alla som kan ska stå till arbetsmarknadens förfogande och anstränga sig för att bli självförsörjande. Som ett led i detta behöver det bli mer lönsamt att gå från bidrag till arbete och egen försörjning. För att bygga ett Sverige som håller ihop måste den som riskerar ett långvarigt bidragsberoende och liv i utanförskap mötas av samhällets stöd men också av tydliga krav på att göra det som är nödvändigt för att komma i arbete och bli en del av samhällsgemenskapen.

En viktig del av regeringens arbete inom detta område är en bidragsreform i flera delar. Den handlar om ett bidragstak för mottagare av försörjningsstöd, ett aktivitetskrav för försörjningsstödsmottagare och en kvalificering till välfärden. Regeringen reformerar även ersättningen till deltagare i etableringsprogrammet. Detta bedöms stärka incitamenten inte minst för kvinnor som har barn att delta i etableringsinsatser och börja arbeta.

Regeringen presenterade i höstas en expansiv budget med satsningar på 80 miljarder kronor, utöver nya försvarsutgifter och stöd till Ukraina, som ska göra det mer lönsamt att arbeta, utbilda sig och starta och driva företag. Återhämtningen i svensk ekonomi fortsätter.

Herr talman! Vår inställning är att vår politik förbättrar förutsättningarna att nå det långsiktiga klimatmålet. Där är Katarina Luhr och jag kanske inte helt överens.

Regeringen har förändrat styrmedlen. Det är framför allt ett styrmedel vi pratar om här, och det är reduktionsplikten, som blev orimligt hög. Jag noterar att det nog inte finns något parti i riksdagen som i dag föreslår att vi ska gå tillbaka till den reduktionspliktsbana som rådde när vi tog över 2022, i en höginflationsekonomi där hushållen pressades från alla håll.

Vi säger alltså nej till orimlig reduktionsplikt, men vi säger ja till kärnkraft och till elektrifieringen. Vi förstår att den som inte har en energipolitik inte heller har någon klimatpolitik. Det är där klimatpolitiken börjar, och det är där klimatpolitiken slutar. Fossilfri el är det enda som funkar på lång sikt om man på allvar vill ta tag i klimatfrågan. Vi säger alltså ja till kärnkraft och ja till förenklade tillståndsprocesser, så att saker och ting kan gå fortare och så att vi kan öka takten i omställningen.

Vi säger också ja till att samarbeta mer i EU och säkerställa att EU är ett föredöme i resten av världen när det gäller klimatomställningen. Men att vara ett föredöme bygger på att andra länder följer efter. Jag är betydligt mer oroad över klimatpolitiken i Kina och USA än över klimatpolitiken i Sverige, och det borde även ledamoten vara.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Återigen tack för den här diskussionen!

Jag tycker att det är bra att vi reder ut det här: Är elbilsförsäljningen i Sverige låg eller hög? Det är en rimlig fråga att ställa sig. Jag skulle säga att den är hög om den är näst högst i EU. Sedan kan man jämföra med Danmark, som ligger högst, och så med Norge, som spelar i egen liga. Men elbilsförsäljningen i Sverige är hög. Det är bra. Elektrifiering och omställning till el i stället för fossila bränslen är det vi behöver för klimatet, för konkurrenskraften och för vårt energioberoende.

Vi tog bort den förra elbilspremien för att den var dyr och ineffektiv. Den typen av klimatpolitik ska vi inte ha i vårt land. Vi ska ha träffsäker och effektiv klimatpolitik, och därför har vi lanserat en ny elbilspremie som riktas till hushåll med lägre inkomster och dem som bor i områden med dålig kollektivtrafikförsörjning. Det är hushåll som verkligen behöver stöd för att kunna ställa om till fossilfri bilkörning.

Bara någon vecka efter start, som var för knappt en månad sedan, hade Naturvårdsverket tagit emot flera tusen ansökningar om den nya, träffsäkra och effektiva elbilspremien. I vårändringsbudgeten ökar vi satsningen med ytterligare 100 miljoner kronor för att fler hushåll ska kunna få tillgång till den här premien.

Därtill föreslår vi i vårändringsbudgeten även en ny ersättning till statliga myndigheter som ger dem möjlighet att gå före och minska användningen av fossila drivmedel. Både elbilspremien och det här förslaget kommer att bidra till att minska utsläppen från transportsektorn.

Herr talman! Regeringen är fast besluten att vi ska nå det långsiktiga klimatmålet, och vi för en politik för att det ska kunna ske. För att lyckas med det är det helt avgörande att fortsätta elektrifieringen av industrin och av transportsektorn.

Industrin och näringslivet spelar en central roll både för omställningen och för Sveriges konkurrenskraft, och för att de kunna fortsätta att vara ledande måste vi ge dem rätt förutsättningar. Det handlar inte bara om utbyggnad av fossilfri elproduktion – som kärnkraft, som Miljöpartiet motsätter sig – utan också om snabbare tillståndsprocesser, vilket regeringen aktivt har arbetat för. Det handlar om att den fossilfria elen måste komma till konkurrenskraftiga priser.

Det är därför vi med stolthet kan konstatera att den historiska omläggningen av svensk energipolitik är nödvändig och en förutsättning för att vi ska klara av omställningen. Vi tar ansvar för energipolitiken, och vi ser till att industri, näringsliv och hushåll får tillgång till el när och där de behöver den. Det är därför vi hävdar att förutsättningarna att nå det långsiktiga klimatmålet förbättras med vår politik.

Herr talman! Katarina Luhr har frågat mig vad jag menar med uttalandet att rådets bild av att politiken försämrat möjligheterna att nå klimatmålen inte delas av regeringen. Hon undrar också var regeringens underlag och beräkningar av att regeringens politik förbättrat möjligheten att nå Sveriges klimatmål redovisas. Slutligen har Katarina Luhr frågat mig på vilket underlag jag baserar mitt ställningstagande att Klimatpolitiska rådets rapport från 2026 är felaktig och vilka delar av rapporten jag syftar på.

Jag vill börja med att tacka Katarina Luhr för interpellationen. Sedan vill jag understryka att Klimatpolitiska rådet är en viktig del i det klimatpolitiska ramverket. Rådet noterar i sin rapport en rad av de insatser som regeringen gjort men bedömer att politiken varit otillräcklig. Regeringen delar rapportens bild att klimatmålen inte nås med befintlig politik, vilket också framgår tydligt i regeringens klimatredovisning. Vi instämmer i att det behövs ytterligare åtgärder men menar att vi har lagt en grund för att klimatmålen ska kunna nås.

Den tidigare regeringens scenarier för att nå klimatmålen baserades på en hög reduktionspliktsbana. De nivåer och den ökningstakt som den förra regeringen hade satt ledde, tillsammans med omfattande inflation, till att Sverige fick drivmedelspriser som var oacceptabla för företags konkurrenskraft och för människors möjlighet att klara sin vardag. Den tidigare politiken var med andra ord ohållbar, och regeringen genomförde därför en förändring med effekten att utsläppen tillfälligt ökade under 2024. När inflationen föll tillbaka kunde reduktionsplikten justeras upp något igen, och tillsammans med våra andra elektrifieringsåtgärder beräknas utsläppen i transportsektorn under 2025 åter ha börjat minska.

Regeringen har under mandatperioden genomfört åtskilliga åtgärder för att snabba på omställningen av transporterna och tillsatt en utredning med uppdrag att ta fram förslag på styrmedel som ser till att vi når ESR-målet till 2030 samtidigt som acceptansen för klimatpolitiken värnas.

Regeringens insatser för en ambitiös klimatpolitik inom EU, en omlagd energipolitik och arbetet med att göra tillståndsprocesser mer effektiva är ytterligare exempel på hur vi skapar de förutsättningar som krävs för att kunna ställa om och samtidigt stärka konkurrenskraften och den sociala acceptansen.

Vi genomför åtgärder i enlighet med den klimatpolitiska handlingsplanen för att nå hela vägen till nettonoll. Regeringens politik minskar Sveriges utsläpp och tar oss närmare det långsiktiga klimatmålet. Klimatpolitiska rådets rapport bekräftar också att gapet till det långsiktiga nettonollmålet har minskat, och bidrar dessutom med konstruktiva förslag för vägen framåt.

Herr talman! Jag minns också en tid – fast det gör jag inte riktigt, för jag var knappt född då – när Socialdemokraterna var de som byggde ut kärnkraften i vårt land och som förstod vikten av att vi har stabil elförsörjning för vår industris skull och för våra hushålls skull.

Jag tycker att det vore lite klädsamt om Socialdemokraterna gav till känna vad de egentligen anser om den kärnkrafts- och energipolitik som den här regeringen bedriver och förklarade varför de konsekvent röstar nej till alla förslag som läggs fram för att möjliggöra mer kärnkraft i vårt land när vi behöver detta för vårt energioberoende, för vår konkurrenskraft och för klimatet.

Klimatomställningen kan bara lyckas i en ekonomi som växer. Industrin är central för Sveriges ekonomi och central för vår konkurrenskraft, och den behöver få förutsättningar att fortsätta bidra till vårt lands välfärd. Det svenska näringslivet är motorn i klimatomställningen, och det ska ges förutsättningar att vara ledande. Den här regeringen arbetar för att säkerställa att det svenska näringslivet kan genomföra omställningen på ett sätt som stärker Sveriges långsiktiga konkurrenskraft och bidrar till att vi når vårt långsiktiga mål om nettonollutsläpp 2045.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.