Mona Olin

Herr talman! I dag debatterar vi SoU15 Stöd till personer med funktiosnedsättning. Det är ett område med många viktiga frågor som är avgörande för det dagliga livet för många människor i vårt land. Vissa frågor är mer avgörande än andra, men alla påverkar vardagen på ett eller annat sätt för alla som lever med någon form av funktionsnedsättning.

Jag börjar med att yrka bifall till vår reservation 9.

Avsikten med LSS är att alla människor ska ha möjlighet att leva sitt liv som vem som helst, oavsett funktionsnedsättning. Familjer med barn som har funktionsnedsättning ska känna trygghet i sin vardag. Unga ska ha möjlighet att bli självständiga vuxna och leva ett fritt liv. Vuxna ska kunna umgås med sin familj på samma villkor som andra.

För nio månader sedan riktade riksdagen här i kammaren flera tillkännagivanden till regeringen. Det var glädjande att Sverigedemokraterna och övriga oppositionspartier enades i dessa viktiga frågor. Det handlade om schablonbeloppet, om att årligen redovisa hur det räknats fram och om att göra en översyn av modellen för uppräkning av assistansersättningen. Det riktades också tillkännagivanden om att regeringen bör se över förutsättningarna för en avgiftsfri ledsagning för personer med synnedsättning och om att reglera insatsen i en särskild lag.

Herr talman! När det gäller indexering av schablonbeloppet är nog alla som sitter här i kammaren just nu väl medvetna om problemen som skapas för både anordnare och mottagare av assistans så länge som det nuvarande systemet utan indexering fortsätter. Det innebär att assistansbolagen inte får någon som helst möjlighet att planera långsiktigt. Det är svårt för dem att utlova någon form av löneförhöjning, att rekrytera ny personal och att erbjuda personalen kompetensutveckling. Det är därmed svårt att behålla befintlig personal och dessutom svårt att kvalitetsutveckla verksamheten.

För personalen innebär det problem när långsiktigheten saknas. Vad händer nästa år? Jobbar jag kvar? Hur ska jag kunna bilda familj, köpa hus och bygga min framtid med dessa premisser? Brukarnas vardag och framtid är helt beroende av assistansen och att den är tillräcklig för att de ska kunna leva ett självständigt liv med vardag, framtidsplaner och drömmar.

Det här gör det helt enkelt omöjligt för alla inblandade parter att planera framåt och att bygga sin framtid. Det gäller både företag, anställda och brukare.

Detta är den enskilt viktigaste frågan för hela branschen, och jag är därför mycket glad att regeringen och Sverigedemokraterna i budgeten för 2025 aviserar att man avser att undersöka om en indexering av schablonbeloppet kan införas i syfte att öka förutsägbarheten för assistansmottagare och assistansanordnare. Utskottet ser fram emot att regeringen snarast återkommer i frågan.

En indexreglerad assistansersättning skapar långsiktiga förutsättningar för dem som tar emot assistans, för dem som bedriver assistans och för dem som arbetar inom branschen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Herr talman! Nu vill jag tala lite om ledsagning. En välfungerande ledsagarservice är helt avgörande för att synskadade ska kunna leva ett aktivt och självständigt liv – ett liv som många av oss tar för givet. Det handlar om sådana självklara saker som att kunna ta sig till jobbet, handla mat och umgås med vänner. Att vara ofrivilligt isolerad i sitt hem påverkar människors välmående negativt, oavsett om man har en synnedsättning eller inte.

Tyvärr är detta precis vad som sker nu. Rätten till ledsagning har gradvis försämrats på grund av förändrade tolkningar av lagen. Återigen ser vi hur en lag som en gång var tydlig i sin avsikt nu tillämpas på ett sätt som avviker från den ursprungliga tanken. Människor som i många år har haft rätt till ledsagning får plötsligt sina insatser indragna, trots att deras behov är oförändrade. Det enda som har ändrats är hur lagen tolkas.

Allt färre synskadade beviljas ledsagning enligt LSS och hänvisas i stället till insatser via socialtjänstlagen. Detta innebär ofta färre timmar och fler begränsningar kring vad ledsagningen får användas till. Dessutom är det vanligt att kommuner tar ut höga avgifter, ibland flera hundra kronor per timme, medan ledsagning enligt LSS är avgiftsfri.

Som jag sa tidigare riktades i juni 2024 ett tillkännagivande till regeringen om att den bör se över förutsättningarna för en avgiftsfri ledsagning för personer med synnedsättning och för att reglera insatsen i en särskild lag. Vi hade kunnat ställa oss bakom ett tillkännagivande även i den här diskussionen, men att lägga ett tillkännagivande på ett tillkännagivande är kanske inte lika konstruktivt som att diskutera med de andra Tidöpartierna och driva frågan i mål.

Riksdagen lämnade alltså ett tillkännagivande för nio månader sedan. Tyvärr har det inte hänt så mycket, men vi ser fram emot de slutsatser och förslag som läggs fram när den pågående beredningen på Socialdepartementet är klar. Jag och många med mig hoppas att detta kommer väldigt snart.

Herr talman! Den 1 januari 2023 infördes ett schablonavdrag, det så kallade föräldraavdraget, vid bedömning av barns behov av personlig assistans enligt LSS. Syftet var att fler barn skulle få assistans, men ökningen har uteblivit. Det som gäller nu är att avdraget halveras för att fler ska beviljas stöd. Problemet kvarstår dock, eftersom avdrag fortfarande görs på ett sätt som inte var avsett. Försäkringskassan tillämpar nämligen dubbla avdrag: Först dras timmar som anses vara utanför funktionsnedsättningen, och sedan görs schablonavdraget. Detta i sin tur leder till att barn kan få mindre assistans än före lagändringen.

Herr talman! Förhöjd assistansersättning är en annan fråga som behöver adresseras. Detta är något som assistansberättigade kan ansöka om när schablonersättningen inte räcker. Det inträffar i regel när en stor del av arbetstiden för assistansen ligger på obekväm arbetstid.

Fram till sommaren 2023 godkändes i princip alla ansökningar om mer än 50 procent av assistanstiden var förlagd på obekväm arbetstid. Sedan hösten 2023 har det blivit allt svårare att få ansökningarna godkända, och under hösten 2024 tog det så gott som fullständigt stopp. Handläggningstiden var tidigare en till två månader. Efter hösten 2024 är den hela sex till åtta månader, vilket är fullständigt orimligt. Det måste presenteras en förklaring till vad som ligger bakom, och en lösning måste tas fram.

Herr talman! Personlig assistans är en grundläggande mänsklig rättighet och en avgörande förutsättning för personer med omfattande funktionsnedsättningar. Den möjliggör delaktighet, självbestämmande och jämlika villkor. Trots detta har utvecklingen under lång tid varit negativ. Sverigedemokraterna vill därför stärka assistansen med ett långsiktigt perspektiv och menar att alla hjälpmoment för grundläggande behov bör ge rätt till personlig assistans. Det är dags att se hela människans behov i stället för att dela upp det i mindre bitar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stöd till personer med funktionsnedsättning

Sverigedemokraterna värnar tanken bakom LSS, att personer med funktionsnedsättning och omfattande behov av stöd och service ska kunna vara inkluderade i samhällsgemenskapen och leva ett självständigt liv. Lagens ursprungliga intentioner måste värnas och upprätthållas.

Fru talman! Vi debatterar i dag socialtjänstens arbete. Sverigedemokraterna står bakom alla sina reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 13.

Socialtjänstens arbete är en viktig och stor del av det svenska välfärdssystemet. Socialtjänsten hjälper till att skapa trygghet i samhället. Genom att stötta personer och familjer som har det tufft ser socialtjänsten till att fler får möjlighet att klara sig på egen hand.

Socialtjänsten tar hand om många viktiga områden, bland annat hjälp till barn och unga, stöd till personer med funktionsnedsättning, äldreomsorg, missbruksvård och ekonomiskt bistånd. Den fungerar som ett skyddsnät för dem som behöver det mest och ser till att alla får den hjälp de behöver för att kunna leva ett tryggt liv.

Barn som växer upp under svåra förhållanden behöver extra stöd för att få en trygg och hälsosam uppväxt. Socialtjänsten har en viktig roll i att se till att dessa barn får den omsorg och det skydd de behöver. Samhället måste ge vissa föräldrar och familjer stöd och resurser för att hjälpa sina barn att få just den trygga uppväxt alla har rätt till. Det kan handla om alltifrån öppna insatser och stöd i hemmet till familjehemsplaceringar eller extra hjälp i skolan. Genom att ge föräldrar rätt stöd och vägledning kan socialtjänsten bidra till en trygg och kärleksfull uppväxtmiljö för barn. Detta minskar risken för att barn får till exempel beteendeproblem eller dras in i kriminalitet. Tidiga insatser kan förebygga och lindra många problem innan de växer sig större.

Fru talman! Offentliganställda, inklusive socialarbetare, utsätts ofta för hot och våld. För att öka tryggheten krävs säkra arbetsplatser, stöd efter svåra händelser och tydliga rutiner för hantering av hot.

Sverigedemokraterna vill stärka socialförvaltningen bland annat genom en nationell specialistutbildning för socialsekreterare som arbetar med barn och unga. Specialistsocionomer skulle höja kompetensen och skapa tydligare karriärvägar. Vi föreslår även att socialtjänstassistenter införs för att avlasta socialsekreterare, förbättra arbetsmiljön och möjliggöra mer kvalitativt socialt arbete.

Fru talman! Sverige har haft stor invandring från länder där hedersrelaterat våld och förtryck förekommer, samtidigt som integrationen brustit. Socialtjänsten har därför en viktig roll i att skydda barn och unga från hedersvåld.

Orosanmälningar grundar sig på socialtjänstlagen och kan gälla alltifrån våld och övergrepp till försummelse och familjekonflikter. Den breda definitionen gör det lättare att upptäcka missförhållanden men kan också leda till att allvarliga fall inte hanteras skarpt nog.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialtjänstens arbete

Till exempel uppmanar Socialstyrelsen i broschyren Att möta barn som kan vara utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck vårdpersonal att överväga orosanmälan vid misstanke om hedersförtryck snarare än att alltid anmäla. Detta gäller även vid fall av könsstympning och oskuldskontroller, situationer där en orosanmälan i allra högsta grad borde vara självklar.

Socialtjänsten har ett stort ansvar att ge stöd och hjälp, men det är lika viktigt att individen själv tar ansvar för sin situation. För att insatserna ska ge resultat krävs engagemang från dem som får stöd, bland annat genom att de följer uppsatta planer, deltar i program för till exempel rehabiliterande insatser och aktivt arbetar för att förbättra sin livssituation.

Utredningen Aktivitetskrav inom försörjningsstödet - för arbete, egenförsörjning och nationell likformighet är ute på remiss, och remissvaren ska ha inkommit till Socialdepartementet senast den 11 mars i år. Utredningen lyfter fram flera förslag som vi sverigedemokrater förordat i vår politik sedan länge. Vi ser fram emot regeringens fortsatta arbete med dessa frågor.

Den nya socialtjänstlagen, i propositionen En förebyggande socialtjänstlag - för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter, innebär mycket bra förändringar av socialtjänstens arbete. Sverigedemokraterna är glada över att tidiga, förebyggande insatser ska prioriteras och att socialtjänstens arbete ska vara kunskapsbaserat och bedrivas i överensstämmelse med beprövad erfarenhet.

För att socialtjänsten ska fungera optimalt krävs samverkan mellan skola, hälso- och sjukvård, polis och frivilligorganisationer. Den nya lagen inte bara möjliggör detta utan förespråkar ett starkare samarbete mellan olika myndigheter. Detta samarbete kommer att skapa en bättre helhetsbild av individens situation och ge effektivare insatser.

Genom att jobba förebyggande kan socialtjänsten också hjälpa till att minska brott, psykisk ohälsa och långvarigt beroende av bidrag, vilket är bra inte bara för den enskilda individen utan för hela samhället.

Fru talman! Socialtjänstens arbete är en grundpelare i ett välfungerande och medmänskligt samhälle. Genom att ge stöd och skydd till de mest utsatta bidrar socialtjänsten till ökad trygghet och sammanhållning.

Det är positivt att flera beslut redan har fattats för att förbättra insatserna för dem som behöver samhällets stöd. Genom att satsa resurser, stärka samarbetet mellan olika aktörer, prioritera förebyggande arbete och skapa en god arbetsmiljö för socialarbetare kan vi utveckla en socialtjänst som är tillgänglig, hållbar och effektiv på lång sikt.

Fru talman! Vi debatterar nu Riksrevisionens rapport om Sis särskilda ungdomshem. Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Sverigedemokraterna välkomnar Riksrevisionens granskning. Vi anser att den är ett viktigt bidrag i det pågående arbete som bedrivs i syfte att reformera den statliga barn- och ungdomsvården.

Sis ansvarar för tvångsvård av ungdomar med psykosociala problem och missbruk, men sedan 1990-talet tar de även emot unga som är dömda för grova brott. Detta skapar en bred variation bland de placerade, vilket ställer stora krav på rätt personal och kompetens.

Att Riksrevisionens granskning visar att tvångsvården på Sis särskilda ungdomshem ofta brister i effektiv vård och behandling är ingen överraskning. Detta problem har återkommande belysts i rapporter och granskningar under många år. Förbättringar krävs både inom och utanför Sis. Tvångsomhändertagande är en av samhällets mest ingripande åtgärder, och utan rätt vård och återanpassning ökar risken för återfall i kriminalitet och missbruk, vilket i sin tur leder till stora samhälls- och individkostnader.

Sis har ett brett uppdrag och ska möta barn och unga med varierade behov. Vi ser också att barn och unga med ett allt tyngre vårdbehov och gruppen unga med allvarliga psykosociala och psykiska tillstånd oftare placeras inom Sis verksamhet i dag. Det vittnas om att flera av dessa ungdomar egentligen borde ha placerats inom barn- och ungdomspsykiatrin men att kommunerna i sitt arbete inte får in ungdomarna på bup och då i andra hand väljer att placera dem på Sis. En av rekommendationerna som ges är att det behöver tydliggöras vilka målgrupper som ska placeras på Sis.

I utredningen En översyn av regleringen om frihetsberövande påföljder för unga konstateras det att brottsligheten har förändrats sedan sluten ungdomsvård infördes. Färre ungdomar begår brott, men de som gör det är mer brottsbelastade och begår allvarligare brott. Användningen av skjutvapen och explosiva varor har ökat liksom dödligt våld kopplat till kriminella nätverk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om Sis särskilda ungdomshem

Om straffen på grund av detta blir längre blir stöd vid övergången från institution till frihet ännu viktigare för att minska risken för återfall i brott. Det är viktigt att en frihetsberövande påföljd för unga inkluderar stöd i denna övergång. Samhället bör också ha möjlighet att kontrollera att den frigivne följer uppsatta villkor och att kunna ingripa tidigt vid negativ utveckling.

Om kriminalvården tar över ansvaret för dömda ungdomar kan Sis fokusera mer på vård. Vissa av de platser som i dag används för sluten ungdomsvård skulle i stället kunna nyttjas för vårdande insatser. En sådan förändring skulle skapa ett tydligare system där Sis ansvarar för tvångsvård medan en annan myndighet hanterar straffverkställighet för ungdomar som är dömda för allvarliga brott.

Den 25 april ska Utredningen om en reform av den statliga barn- och ungdomsvården för en trygg och kvalitativ vård presentera sitt betänkande. Utredarens uppdrag är att analysera om den statliga barn- och ungdomsvårdens organisation är ändamålsenlig och effektiv samt föreslå hur verksamheten kan organiseras på ett bättre sätt.

Vidare ska förslag lämnas på åtgärder för att stärka barnrätts- och rättssäkerhetsperspektivet, inklusive insatser för att förhindra våld, och säkerställa att tvångsåtgärder endast vidtas med lagstöd. Utredaren ska också undersöka behovet av en mer effektiv utslussning och eftervård efter placering inom den statliga barn- och ungdomsvården samt ta fram nödvändiga författningsförslag.

Den statliga barn- och ungdomsvården står inför flera svårigheter. Men genom att följa många av de förslag som dessa två utredningar har lagt fram och förhoppningsvis kommer att lägga fram ser vi en framtid där vi genom ett tydligare arbetssätt säkerställer att de olika problembilder som finns hos barn och unga bemöts och behandlas på rätt sätt, på rätt plats och av rätt personal. Då kommer det att finnas möjligheter och förutsättningar att erbjuda barn och unga en trygg och kvalitativ vård.

Herr talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande SoU5 Avskildhet i anslutning till dygnsvilan - för ökad trygghet och säkerhet på särskilda ungdomshem.

Vi har under lång tid följt diskussionen om användandet av avskiljningar inom Statens institutionsstyrelses verksamhet. Det är en fråga som går rakt in i kärnan av hur vi som samhälle tar ansvar för våra mest utsatta barn och unga. För Sverigedemokraterna är det självklart att vi måste hålla en ständig dialog om hur vi kan skapa trygga, rättssäkra och utvecklande miljöer för dessa unga samtidigt som vi garanterar en säker och trygg arbetsmiljö för personalen.

Avskiljning är ett kraftfullt verktyg. Det är ett verktyg som kan vara nödvändigt i akuta situationer där ordningen eller säkerheten på institutionen hotas eller där den unge riskerar att skada sig själv eller andra. Men vi är också fullt medvetna om att detta är en metod som kan vara mycket påfrestande för den enskilda individen, särskilt för barn och unga i redan utsatta situationer.

Vi måste vara realistiska. För att vi ska kunna fasa ut avskiljningar måste alternativa och välfungerande metoder redan finnas på plats. Det är inte bara en fråga om resurser utan också om gedigen utbildning och en kulturförändring inom myndigheten. Personalens säkerhet och arbetsmiljö måste fortsatt prioriteras, och det är centralt att den har de verktyg som krävs för hanteringen av ungdomar som kan utgöra en fara för sig själva eller andra.

Herr talman! Vi anser att regeringens förslag i propositionen är väl avvägt. Att ge Sis möjlighet att på särskilda ungdomshem hålla barn och unga i avskildhet i anslutning till dygnsvilan är en pragmatisk lösning för att öka säkerheten och tryggheten för alla inblandade. Det handlar inte om att normalisera avskiljningar utan om att skapa en strukturerad och rättssäker ram för när och hur detta kan ske.

Avskildhet i samband med dygnsvila ska endast användas om det är absolut nödvändigt, till exempel för att upprätthålla ordning och säkerhet eller för att förhindra att den unge avviker från hemmet. Vi ställer oss därför bakom regeringens förslag och socialutskottets rekommendation att riksdagen ska anta detta.

Herr talman! Det är också viktigt att påminna om att de unga som vistas på särskilda ungdomshem befinner sig i en mycket sårbar situation. Många av dem har en historik av trauman, destruktiva beteenden och bristande stöd från samhället. Det är vårt ansvar att säkerställa att de får en chans till rehabilitering och utveckling i en trygg och stödjande miljö.

Trygghet måste dock även gälla personalen. Att arbeta på ett särskilt ungdomshem är krävande, och utan rätt verktyg riskerar vi att försätta personalen i omöjliga situationer. Förslaget om avskildhet i anslutning till dygnsvilan är därför ett viktigt steg för att skapa bättre förutsättningar för både ungdomar och personal.

Sverigedemokraterna vill betona vikten av att myndigheten tar sitt ansvar och agerar proaktivt för att minska behovet av avskiljning. Till dess att de nya metoderna är på plats ser vi det dock som nödvändigt att personalen har tillgång till redskap som både skyddar den unge från sig själv och andra och ger en trygg arbetsmiljö.

Vi stöder därför regeringens proposition och ser fram emot en fortsatt dialog om hur Sis-verksamheten kan utvecklas till att bli både tryggare och mer effektiv såväl för de unga som är i stort behov av stöd som för den personal som dagligen arbetar med några av samhällets mest utsatta individer.

Avslutningsvis vill jag betona att vårt långsiktiga mål är tydligt: Avskiljningar ska fasas ut. Men detta måste ske under ordnade former där både personalens och de ungas säkerhet säkerställs. Vi har ett ansvar att ge Sis det stöd och de resurser som krävs för att detta mål ska kunna förverkligas.

Med det sagt yrkar vi bifall till förslaget i propositionen.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Regeringen har nu ett stort ansvar att agera på tillkännagivandet för att säkerställa att ledsagarservice blir en insats för alla som har behov av den. Det är avgörande för att kunna skapa ett samhälle som verkligen inkluderar alla.

När kan vi förvänta oss konkreta åtgärder för att reglera ledsagarservice i en särskild lag? Och vilka steg kommer regeringen att ta för att säkerställa att kommunerna följer en tydligare och mer rättssäker praxis i väntan på denna lag?

Herr talman! Min fråga går till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall.

När Nicolina Pernheim tog brons i judo vid Paralympics i Paris satt socialtjänstministern på läktaren och hejade. Men eftersom Nicolinas ledsagning sedan dess har dragits in kan det ha varit hennes sista internationella tävling.

I somras lämnade riksdagen ett tillkännagivande om att reglera ledsagarinsatsen i en särskild lag för att stärka rättssäkerheten. Utan insatser riskerar fler att förlora möjligheten till ett aktivt liv, i strid med LSS-lagens intentioner. Regeringen måste säkerställa att ledsagarservice blir tillgänglig för alla som behöver den.

Med tanke på den dramatiska minskningen av beviljad ledsagarservice för personer inom personkrets 3 är min fråga till ministern: Hur planerar regeringen att säkerställa att rättigheten till ledsagning stärks och att inte fler framtidsdrömmar släcks på grund av indragen ledsagning?

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Anna Tenje. En utredare har fått i uppdrag att i ett så kallat snabbspår se över om kommunerna bör få utökade möjligheter att göra bakgrundskontroller av anställda och personer som erbjuds anställning eller uppdrag i kommunerna.

Vid upprepade tillfällen har äldre blivit offer för våld, övergrepp och stölder av just de personer som har haft tillträde till deras hem för att ge dem stöd och hjälp i hemmet eller på ett särskilt boende. Alla ska kunna känna sig trygga i sitt eget hem, inte minst de som är extra sårbara.

Nu gäller denna utredning bara vid anställning i kommuner, men de som har hemtjänst drabbas oavsett om det är kommunal eller privat verksamhet som ansvarar för vården och omsorgen. Min fråga är således om ministern ser att det finns ett behov av samma regelverk vid anställning av vård- och omsorgspersonal i privat regi.

Fru talman! Min fråga går till skolminister Lotta Edholm.

Skolterminen pågår för fullt, men i skolor runt om i landet står skolbänkar tomma. Vissa av dessa saknade barn befinner sig inte ens i Sverige utan i krigets Libanon, där terrorgruppen Hizbollah härjar, eller i andra krigsdrabbade länder. Utrikesdepartementet har sedan lång tid markerat mot resor till Libanon, avrått svenska medborgare från att resa dit och uppmanat dem som befinner sig där att resa därifrån.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Att ta med sina barn till en krigszon måste betraktas som i allra högsta grad olämpligt. Detta borde självklart bli föremål för en orosanmälan och en utredning hos socialtjänsten. Att barnen dessutom trots skolplikt berövas sin skolgång i Sverige gör det förstås bara värre.

Anser statsrådet att skolorna ska orosanmäla med anledning av att föräldrar medvetet reser med sina barn till krigsdrabbade områden?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Min fråga går till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall.

En lagändring som trädde i kraft i våras ger utvidgade möjligheter att använda tvångsåtgärder på Sis-hem. Det innebär bland annat restriktioner gällande användning av kommunikationsmedel såsom telefon och internet. Anställda på Sis-hem har uttryckt att lagändringen bidrar till att skapa en säkrare arbetsmiljö för såväl personal som ungdomar. Det ger också bättre möjlighet att kontrollera ungdomarnas kommunikation med olämpliga personer. Genom att begränsa kontakterna kan insatserna på ungdomshemmen bli mer effektiva och bidra till långsiktig rehabilitering.

Ser ministern möjliga regeländringar inom även andra nivåer av Sis-hem och HVB-hem för att hjälpa och skydda också de ungdomar som inte hamnar på Sis-hemmen med den högsta skyddsklassningen?

Fru talman! Sverigedemokraterna står bakom alla sina reservationer, men jag yrkar bifall endast till reservation 14.

Vi ska tala om en av de viktigaste pelarna i vårt välfärdssystem, socialtjänsten. Socialtjänstens uppgift är att erbjuda stöd och hjälp till människor i utsatta situationer, att förebygga sociala problem och att skydda de mest sårbara i samhället.

Socialtjänsten vilar på principen om allas rätt till ett värdigt liv. Den erbjuder hjälp och stöd till dem som befinner sig i sociala, ekonomiska och personliga svårigheter. Socialtjänstens verksamhet omfattar ett brett spektrum av insatser, från ekonomiskt bistånd och boendestöd till behandling för missbruk och skyddade boenden för våldsutsatta. Denna bredd gör socialtjänsten till en central aktör i samhällets skyddsnät. En av de mest fundamentala aspekterna av socialtjänsten är dess ansvar för barn och ungdomar.

Fru talman! Att barn får växa upp i en trygg familj är avgörande för deras utveckling och välmående. En stabil och kärleksfull miljö stärker barnets självkänsla. Familjens trygghet ger barnet en säker grund att stå på.

Barn som växer upp i utsatta miljöer behöver särskilt stöd för att kunna utvecklas på ett tryggt och hälsosamt sätt. Socialtjänsten arbetar för att säkerställa att dessa barn får den omsorg och det skydd de behöver. Jag har sagt det tidigare, och jag säger det igen: Samhället behöver erbjuda stöd och resurser för föräldraskap och familjeliv. Detta stöd kan innebära allt från öppna insatser för familjen till familjehemsplaceringar eller särskilda stödinsatser i skolan.

Vi i Sverigedemokraterna vill att det förebyggande arbetet - som inkluderar familjestöd, föräldrastödsprogram och samarbete med skolor för att identifiera och hjälpa barn i riskzonen - ska uppmuntras och utvecklas.

Genom att erbjuda utbildning och stöd kan socialtjänsten hjälpa föräldrar att skapa en stabil och kärleksfull hemmiljö. Detta minskar risken för att barn utvecklar beteendeproblem eller hamnar i kriminalitet. Genom tidiga insatser kan många problem mildras eller helt undvikas.

Jag vill också slå ett slag för digitala verktyg för förebyggande insatser. Sverigedemokraterna menar att det är viktigt att etablera ett nationellt stöd för att underlätta för kommunerna att erbjuda digitala verktyg för att öka tillgängligheten till socialtjänsten och förstärka det förebyggande arbetet. Genom att göra detta kan fler få stöd i att hantera livskriser på ett mer effektivt sätt, vilket inte bara gynnar föräldrarna utan även barnen och samhället som helhet.

Samtidigt som socialtjänsten har en omfattande skyldighet att hjälpa och stödja är det viktigt att betona individens eget ansvar. För att socialtjänstens insatser ska vara effektiva krävs det att de som får stöd också tar ansvar för sin egen situation. Det kan innebära att följa uppgjorda planer, delta aktivt i erbjudna program och göra sitt bästa för att förbättra sin egen livssituation.

Sverigedemokraterna ser fram emot utredningen om aktivitetsplikt, som ska ge förslag på ett tydligt och anpassat aktivitetskrav som ska riktas till vuxna som tar emot försörjningsstöd och som har arbetsförmåga.

För att socialtjänsten ska fungera optimalt krävs samverkan mellan skola, hälso- och sjukvård, polis och frivilligorganisationer. Detta samarbete skapar en helhetsbild av individens situation och ger effektivare insatser. Exempel på sådan samverkan finns i flera kommuner och bör spridas tydligare.

Digitalisering kan också effektivisera socialtjänstens arbete genom att förenkla administrationen och underlätta informationsdelning och samordning mellan olika myndigheter.

Fru talman! Offentliganställda, inklusive socialarbetare, är tyvärr ofta utsatta för hot och våld i sitt arbete. För att minska denna utsatthet krävs flera åtgärder. Att säkerställa att de har trygga arbetsplatser, att erbjuda stöd och samtal efter svåra situationer och att säkerställa att det finns tydliga rutiner och riktlinjer för hur hot- och våldssituationer ska hanteras är bara några delar i det arbetet.

För att socialtjänsten ska vara långsiktigt hållbar krävs investeringar i resurser och i kompetens.

Sverigedemokraterna anser att flera åtgärder behöver vidtas inom socialförvaltningen. Vi föreslår att regeringen ska arbeta för att öka kontinuiteten inom socialförvaltningen för att man ska behålla viktig erfarenhet. Dessutom bör en nationell specialistutbildning för socialsekreterare som arbetar med barn och unga övervägas. Detta skulle främja rättssäkra utredningar och bedömningar. Sverigedemokraterna menar att införandet av specialistsocionomer med inriktning på barn och unga skulle höja kompetensen och skapa karriärvägar med större ansvar och bättre lönebild.

Vi ser också ett behov av att avlasta socialsekreterarna genom att införa socialtjänstassistenter, som kan ta över vissa arbetsuppgifter. Detta skulle ge socialtjänsten bättre förutsättningar att utföra högkvalitativt arbete och bidra till att medarbetarna stannar kvar i yrket.

Fru talman! Socialtjänstens arbete är grundläggande för ett fungerande och humant samhälle. Genom att erbjuda stöd och skydd till de mest utsatta bidrar socialtjänsten till att skapa trygghet. Samtidigt står den inför stora utmaningar som måste hanteras med kraft och beslutsamhet.

Med detta sagt är det glädjande att många beslut redan tagits för att nå bättre framgång i insatser för dem som behöver samhällets stöd. En ny socialtjänstlag, som man kom överens om i Tidö, arbetas fram just nu. Socialtjänsten ska reformeras. Tidiga förebyggande insatser ska prioriteras, och socialtjänsten ska bland annat vara kunskapsbaserad och bedrivas i överensstämmelse med beprövad erfarenhet.

Genom att investera i resurser, förbättra samverkan, satsa på förebyggande insatser och säkerställa en god arbetsmiljö för socialarbetare kan vi bygga en socialtjänst som är lätt att nå, är långsiktigt hållbar och är effektiv.

Fru talman! Som jag ser det handlar det här om två olika saker.

Det ena är det första underlag som en läkare ska ta fram när någon vill byta juridiskt kön. Där anser jag att läkares händer många gånger blir bakbundna av att de inte ska göra bakgrundskoll eller undersöka hur länge det har pågått eller hur man lever och så vidare. Det tycker jag är ett problem.

Det andra är att många unga med könsdysfori söker sig till vården. Det är inte sällan så att de redan vid första eller andra besöket får hormoner utskrivna. Det tycker jag är ett problem. Det visar sig ju sedan att unga som inte har blivit behandlade med hormoner utan fått annan vård när de kommer upp i vuxen ålder vill behålla sitt ursprungliga kön.

Jag tycker att det är viktigt att låta barn vara barn och bli vuxna i sin takt. Behöver de hjälp sedan ska de absolut få all vård de kan få för att fungera och vara lyckliga.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 juni.)

Fru talman! Tack för frågan, ledamoten Ulrika Westerlund!

Jag fick frågan om det är politiken som i lagar ska sätta åldersgränser för behandling. Det borde det inte vara, men det är ju det som händer hela tiden, bland annat när vi sätter en gräns på 74 år för bröstcancer. Den borde inte vara där.

Samtidigt har vi beslutat om att man ska få ändra sitt juridiska kön, vilket ofta leder till fortsatt behandling baserad på en enklare bedömning från läkare som inte ens har rätt att bedöma eller ifrågasätta vad patienterna egentligen lider av. Om en patient säger att den vill byta kön kan läkaren inte säga nej om man inte hittar väldigt tydliga tecken på att det inte skulle vara så.

Vi menar att många som söker hjälp lider av flera olika diagnoser. Man ska vara noga med att utreda samtliga diagnoser. Är det en depression på grund av könsdysfori, eller är det könsdysfori på grund av depression, adhd eller alla de olika diagnoser man kan ha? Vi menar att det är otroligt viktigt att få syn på alla diagnoser och behandla dem innan man går vidare med hormonbehandlingar och andra irreversibla behandlingar.

Fru talman! Vi debatterar nu socialutskottets betänkande nummer 16 Prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Vi i Sverigedemokraterna står bakom samtliga av våra reservationer men yrkar här bifall endast till reservation nummer 10.

Sedan 1997 är den etiska plattformen för prioritering en del av hälso- och sjukvårdslagen. Den styr hur resurser fördelas inom offentlig sjukvård. Plattformen tar upp tre etiska principer för prioriteringar i vård och omsorg och fungerar som ett stöd i prioriteringssituationer. Riktlinjerna är baserade på tre grundläggande principer: människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen samt kostnadseffektivitetsprincipen. Riksdagen ställde sig då bakom dessa riktlinjer.

Sjukvård handlar om de insatser som görs för att vårda dem som är sjuka och om att utveckla vården. Vården ska vara jämlik, jämställd och tillgänglig och erbjudas utifrån behov på lika villkor.

Fru talman! Vad gäller prioriteringar anser vi att prioriteringen inom hälso- och sjukvården i första hand måste vara att komma till rätta med de brister som finns vad gäller tillgänglighet och kompetensförsörjning samt att korta vårdköerna och förbättra villkoren för personalen, både för att behålla dem vi har och för att kunna rekrytera fler.

Jag tänker beröra olika delar i betänkandet, en del lite mer än andra. Först och främst ser vi att det finns behov av att regeringen ser över hur kontinuerlig uppföljning av vård och behandling av astma- och KOL-patienter kan ske. Dessa sjukdomar påverkar många människor i Sverige och kräver en systematisk och regelbunden uppföljning för att säkerställa att patienterna får den bästa möjliga vården.

Vidare vill vi lyfta fram vikten av att utöka och förbättra de nationella screeningprogrammen. Vi anser att regeringen bör överväga att det ska bli obligatoriskt att även kalla kvinnor över 74 år till mammografi. Det är en åtgärd som skulle kunna rädda många liv genom tidig upptäckt av bröstcancer. Dessutom bör vi verka för ökade kunskaper om riskfaktorer och riskmodeller för att identifiera kvinnor med hög risk för bröstcancer.

Fru talman! Vi menar också att det är viktigt att regeringen introducerar fler nationella screeningprogram för att tidigt upptäcka andra allvarliga sjukdomar.

Sverigedemokraterna har tillsammans med övriga regeringspartier inom ramen för Tidöavtalet kommit överens om en rad prioriteringar och reformer. Låt mig nämna några av dem.

Den första är en uppdaterad nationell cancerstrategi. Cancer är i dag den andra vanligaste dödsorsaken i Sverige efter hjärt- och kärlsjukdom. Den väntas bli den absolut vanligaste inom en snar framtid. För att motverka denna utveckling samt säkerställa att personer som drabbas ges möjlighet att leva ett liv med hög kvalitet behöver vi stärka cancervården och barncancervården.

Cancer är en sjukdom som berör oss alla. Majoriteten av alla svenskar har drabbats, kommer att drabbas eller har någon nära som drabbats. Cancervården och barncancervården är av hög prioritet för Tidöpartierna. Ett viktigt steg i denna ambitionshöjning är att uppdatera den nationella cancerstrategin. Väntetiderna inom cancervården ska kortas, och samverkan och uppföljning av rehabiliteringen ska stärkas.

Dagens nationella cancerstrategi har varit vägledande för den svenska cancervårdens utformning i knappa 14 år. Åtgärder inom ramen för strategin har lett till stora framsteg inom cancervården. Koncentration av högspecialiserad vård, framtagande av nationella vårdprogram och införande av standardiserade vårdförlopp är bara några exempel.

Fru talman! För att säkerställa att den svenska cancervården och barncancervården har förutsättningar att möta även framtidens utmaningar ska strategin alltså nu uppdateras. Det görs genom Tidöavtalet med vidare breda satsningar på bland annat jämställd vård, kvinnors hälsa och förlossningsvård.

Ett annat viktigt insatsområde i överenskommelsen handlar om att vården för flickor och kvinnor som utsatts för sexuellt våld och könsstympning ska vara tillgänglig, jämlik och kunskapsbaserad.

Det finns mycket viktigt i detta betänkande, men avslutningsvis ska jag beröra vår reservation som jag inledningsvis yrkade bifall till och som gäller den könsbekräftande vården.

Efter en lång debatt i kammaren nyligen klubbades en ny lagstiftning gällande könstillhörighet igenom. Den väntas träda i kraft den 1 juli 2025. Det skedde efter att M och L lade fram ett förslag om ett utskottsinitiativ i socialutskottet.

Vi var tydliga med att vi inte stod bakom dessa ändringar och att vi fortsatt kommer att verka för att den ökande andel som upplever att de inte kan identifiera sig med sitt kön faktiskt får den vård de behöver. De ska inte genomgå irreversibla behandlingar utan en ordentlig utredning med krav på psykisk stabilitet, och inga behandlingar ska göras före 25 års ålder. Att oåterkalleliga ingrepp, såsom kirurgi och hormonbehandling, i dag används som primära behandlingsmetoder är mycket oroväckande, inte minst när det inte föreligger fullgod evidens för vare sig risker eller biverkningar.

Herr talman! Vi debatterar nu socialutskottets betänkande 14 Hälso- och sjukvårdens organisation. Jag står givetvis bakom alla våra reservationer men yrkar bifall till reservation 21.

En av de mest avgörande frågorna för vårt samhälle är den svenska hälso- och sjukvården. Sverigedemokraterna är fast beslutna att arbeta för en vård som är till för alla oavsett var i landet man bor. För oss är hälso- och sjukvårdsfrågorna bland de högst prioriterade.

Svensk sjukvård håller hög kvalitet på många plan, vilket man också kan se i internationella jämförelser. Men den står även inför flera utmaningar, till exempel långa vårdköer, bristande tillgänglighet och stora regionala skillnader. Antalet vårdplatser har minskat, och överbeläggningar är ett problem. Detta är dock inget nytt utan har varit ett växande problem i decennier. Sverigedemokraterna arbetar för att säkerställa att vård av hög kvalitet finns i hela landet, och vi vill förbättra tillgängligheten och minska väntetiderna.

Kompetensförsörjning inom vården är viktigt. Det behöver säkerställas att det finns tillräckligt med fast personal med rätt kompetens i hela vårdkedjan och inom alla verksamhetsavdelningar i hela landet.

Sverigedemokraterna anser att den nuvarande organisationen av hälso- och sjukvården behöver en omfattande översyn för att säkerställa att resurserna används effektivt där de bäst behövs. Vi strävar efter en sjukvård som håller hög kvalitet och är tillgänglig och jämlik för alla invånare.

Patienter som har tillgång till en välfungerande primärvård rapporterar i högre grad nöjdhet med vården. Snabb och lättillgänglig hjälp uppskattas liksom att ha en långsiktig vårdrelation med sin läkare.

Primärvården kan även spela en viktig roll i att identifiera och behandla psykisk ohälsa. Genom att erbjuda tidig intervention, rådgivning och behandling för psykiska problem kan primärvården bidra till att förbättra den psykiska hälsan i befolkningen.

Herr talman! Vi ser ett stort behov av en omfattande satsning på psykisk hälsa och ett ökat fokus på tidiga och förebyggande åtgärder. Vi menar att det behövs ökad kompetens och mer resurser i primärvården och att psykiatrisk vård behöver integreras bättre i övrig hälso- och sjukvård för att säkerställa en helhetssyn på patienternas behov.

Inom ramen för Tidöavtalet finns en rad åtgärder för att förbättra vården och förkorta väntetiderna, inte minst när det gäller barn och unga med psykisk ohälsa.

Herr talman! Sverigedemokraterna och övriga regeringspartier har inom ramen för Tidöavtalet enats om en rad avgörande reformer för att komma till rätta med de många allvarliga brister vi har i vårt land, och här ingår även hälso- och sjukvårdsfrågor. Tidöavtalet innehåller ett ambitiöst avsnitt om den svenska hälso- och sjukvården där flera av Sverigedemokraternas sedan länge presenterade åtgärder och förslag ingår. En nationell vårdförmedling ska tillgängliggöra hela landets vårdkapacitet, något som vi tidigare har kallat ett vårdgarantikansli. Vi har drivit denna fråga under många år och hävdar att Sverige behöver en nationell funktion som samordnar den lediga vårdkapaciteten i landet. Förslaget har utvecklats och ingår nu som en del av Tidöavtalet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 juni.)

Fru talman! I dag debatterar vi socialutskottets betänkande nummer 19 om socialtjänstens ansvar för våldsutsatta. Sverigedemokraterna yrkar bifall till reservation nummer 11 men står bakom alla sina reservationer.

Ingen ska behöva bli utsatt för våld i någon form. Våld drabbar kvinnor, män, barn, unga och gamla, och det förekommer inte bara på offentliga platser utan även i hemmet och i nära relationer. Såväl fysiskt som psykiskt, sexuellt och ekonomiskt våld förekommer. Våld i hemmet, som ska vara allas allra tryggaste plats, och i nära relationer är ett allvarligt problem.

Hedersrelaterat våld och förtryck har ökat i Sverige som en följd av tidigare regeringars politik och omfattande invandring från kulturellt avlägsna länder. Det har blivit ett allt större samhällsproblem, där våld och kontroll används för att upprätthålla familjens eller släktens heder. Ofta är flera familjemedlemmar inblandade som förövare. Situationen är komplex. Ibland kan en person vara både förövare och offer, till exempel när en son tvingas kontrollera sin syster enligt familjens hederskoder trots att han själv inte tycker att systern gör något fel. Detta problem har uppmärksammats, och åtgärder har införts för att hjälpa de utsatta, men fler och mer omfattande insatser krävs för att effektivt motverka hedersrelaterat våld och förtryck.

Det finns även andra grupper som behöver uppmärksammas. En av dem är de barn och unga som utsätts för sexuella övergrepp - det som ingen pratar om och som barnen i sin tur inte förstår är ett brott som begås mot dem. Dessa barn behöver omedelbar och långsiktig hjälp för att hantera de psykiska och fysiska skador som övergreppen orsakat.

Socialtjänsten erbjuder olika former av stöd, men utbildningsinsatser måste sättas in på alla nivåer. Det gäller skolan, i klassrummen och elevhälsan, inom socialtjänsten, sjukvården på BVC och polisen. I genomsnitt två elever per skolklass är drabbade, och om en anmälan mot förmodan görs är det inte ovanligt att den som blivit utsatt hamnar på ett HVB-hem för sitt eget skydds skull. Tyvärr saknar många HVB-hem kompetens att erbjuda det stöd som en drabbad behöver.

En jämförelse mellan stödet som erbjuds barn som utsatts för sexuella övergrepp och de åtgärder som riktas mot gärningsmännen visar på betydande skillnader. Offren får i bästa fall stöd för att hantera trauman och återanpassa sig till ett normalt liv. Det inkluderar terapi, ibland skyddat boende och psykosocialt stöd. Gärningsmännen å andra sidan genomgår ofta behandlingsprogram inom kriminalvården med målet att minska risken för återfall. Deras behandling kan innefatta terapi och andra rehabiliteringsprogram. Trots insatserna är det ofta så att offren upplever en långvarig och djupgående påverkan av övergreppen medan gärningsmännen efter avtjänat straff kan återgå till samhället med relativt små konsekvenser. Det skapar obalans i rättssystemets stöd- och vårdresurser.

Sverigedemokraterna är tydliga: Alla former av våld och förtryck ska motverkas och bekämpas med kraft. Vi måste ha nolltolerans mot våld och arbeta för att säkerställa att rättssystemet fungerar effektivt och rättvist för att skydda offren och förhindra ytterligare övergrepp. Det är dock i det förebyggande arbetet som vi ser stora möjligheter att minska uppkomsten av våld i nära relationer och på våra gator.

Att barn får växa upp i trygghet är väldigt viktigt. Familjen är väldigt viktig. Det är där grunden läggs till ett barns utveckling och välmående. Det ger barnet en stabil miljö där barnet kan känna sig älskat och säkert och främjar också barnets självkänsla och förmåga att bygga sunda relationer i framtiden.

Föräldrar eller vårdnadshavare har ansvaret för barnens uppväxtvillkor. Det är inte alltid lätt, och tidiga och förebyggande insatser för familjer är avgörande. Samhället behöver erbjuda stöd och resurser för föräldraskap och familjeliv. Detta kan inte nog understrykas.

Det är positivt att en ny socialtjänstlag, som överenskommet i Tidöavtalet, arbetas fram. Den ska reformeras, och det brottsförebyggande arbetet ska prioriteras. Arbetet att ta människor ur kriminalitet ska tydliggöras och lagfästas. Fler öppna stödformer inrättas, exempelvis vid familjecentraler som finns i dag och byggs ut. Kommunernas brottsförebyggande arbete ska också regleras i lag.

Sverigedemokraterna anser att arbetet med att förhindra våld i nära relationer måste stärkas. Det finns stora brister, och samhället behöver ökad förståelse och kunskap om våld i nära relationer och hedersrelaterat våld, vilket måste säkerställas inom fler yrkesgrupper.

Det krävs samarbete över sektorer som rättsväsendet, hälso- och sjukvården, skolan och frivilligorganisationer. Samhället måste säkerställa att offren får den hjälp de behöver för att lämna våldsamma situationer och bygga upp sina liv igen.

Vi föreslår också att kommuners utvärderingar av våld i nära relationer även ska innefatta äldreomsorgen. Jämställdhetsmyndigheten har fått i uppdrag att bland annat kartlägga kunskapen om våldsutsatta äldre över 65 år, vilket är ett annat mycket viktigt område som sällan tas upp.

Slutligen vill jag betona vikten av att stoppa våld i nära relationer. Vi måste arbeta för en nollvision när det gäller våld i nära relationer.

Fru talman! Vi ska nu diskutera ett utvidgat utreseförbud för barn. Risken för att personer som är bosatta i Sverige ska utsättas för hedersrelaterat förtryck utomlands är särskilt stor för barn och unga. Vissa barn kan skickas till ett annat land på så kallade uppfostringsresor, och andra sänds utomlands för att könsstympas, bli bortgifta eller i extrema fall mördas.

En rapport från Socialstyrelsen, publicerad i juni 2023, visar att antalet kvinnor och flickor i Sverige som riskerade att bli utsatta för könsstympning år 2021 låg på mellan 13 000 och 23 000. Det exakta antalet personer som riskerar att föras ut ur landet mot sin vilja på grund av hedersrelaterat förtryck är svårt att fastställa.

Den 1 juli 2020 infördes nya regler om utreseförbud och tillfälligt utreseförbud i LVU. Reglerna om utreseförbud har till syfte att motverka hedersrelaterat våld och förtryck samt att förhindra att barn och unga förs utomlands för äktenskap eller könsstympning.

Om det finns en påtaglig risk för att någon som är under 18 år förs utomlands eller lämnar Sverige i syfte att ingå äktenskap eller en äktenskapsliknande förbindelse eller könsstympas ska han eller hon förbjudas att lämna Sverige.

Utreseförbud beslutas av förvaltningsrätten efter ansökan av socialnämnden. I brådskande situationer kan socialnämnden besluta om tillfälligt utreseförbud.

Eftersom svenska myndigheter har mycket begränsade möjligheter att agera i andra länder om ett barn har förts utomlands eller har lämnat Sverige i syfte att ingå barnäktenskap eller könsstympas är Sverigedemokraterna positiva till det nya lagförslaget som innebär en utvidgning av det nu gällande utreseförbudet i LVU.

Lagförslaget innebär att utreseförbud kan beslutas om det finns en påtaglig risk för att ett barn förs utomlands eller lämnar Sverige och om det finns omständigheter som kan leda till att barnets hälsa eller utveckling skadas under utlandsvistelsen på grund av faktorer som motiverar vård enligt LVU. Det kan omfatta fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, bristande omsorg eller andra förhållanden i boendemiljön. Det kan även handla om den unges missbruk av beroendeframkallande medel, kriminell aktivitet eller andra beteenden som är destruktiva för dennes sociala utveckling.

Den föreslagna utvidgningen motsvarar kriterierna för att besluta om vård enligt LVU med den skillnaden att det är riskerna i boendemiljön under en utlandsvistelse som ska bedömas i stället för riskerna i hemmet när det gäller brister i omsorgen. När det gäller den unges eget beteende är det riskerna under utlandsvistelsen som ska bedömas.

Förslaget innebär också att sekretess ska gälla för uppgifter om en individs personliga förhållanden hos Polismyndigheten i verksamhet som syftar till att verkställa utreseförbud. Dessutom utvidgas straffansvaret för egenmäktighet med barn till att omfatta handlingar där ett barn under 15 år förs bort eller undanhålls på ett sätt som förhindrar insatser enligt LVU. Lagförslaget syftar till att bland annat skydda barn mot skadliga utlandsvistelser och hindra att barn förs utomlands i strid med ett utreseförbud.

Det är hög tid att dessa redan utsatta barn och ungdomar får ett utökat skydd, och det är bra att lagförslaget kommit fram och ska träda i kraft redan den 1 juni i år. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! Vi debatterar i dag SoU25 Begränsningar och kontroll i fråga om elektroniska kommunikationstjänster och besök på särskilda ungdomshem.

I dag blir ungdomar med socialt nedbrytande beteende inlåsta med grovt kriminella. Statens institutionsstyrelse Sis är den statliga myndighet som ansvarar för individuellt anpassad tvångsvård. Där behandlas ungdomar med allvarliga psykosociala problem och unga vuxna med missbruksproblem.

I slutet av 1990-talet utökades uppdraget för verksamheten till att även ta emot ungdomar som dömts till sluten ungdomsvård för grova brott. Det är således en stor variation av ungdomar som vistas på Sis-hemmen vad gäller både ålder och orsak, vilket gör att rätt personal och kompetens inom verksamheten och avdelningarna är grundläggande för att uppnå en väl fungerande verksamhet.

För Sverigedemokraterna är det självklart att ungdomar med allvarliga psykosociala problem inte bör låsas in med grovt kriminella. De grovt kriminella ungdomarna bör snarare hanteras av Kriminalvården, vars förutsättningar att hantera sådana ungdomar borde vara avsevärt bättre. På så sätt kan Sis också lägga ett större fokus på vård och behandling, vilket i sin tur innebär att fler platser frigörs i den redan överbelastade verksamheten.

Tidöpartiernas arbete med frågan har landat i ett nytt lagförslag som vi debatterar här i dag. De nya lagändringarna innebär att Sis ska indela sina särskilda ungdomshem i olika säkerhetsnivåer.

Ungdomar som enligt 3 § i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga vårdas på ett särskilt ungdomshem med förhöjd säkerhetsnivå eller som avtjänar sluten ungdomsvård enligt lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård kommer endast att få använda elektroniska kommunikationstjänster för att ha kontakt med en annan person. Denna kommunikation kommer endast att tillåtas med utrustning som antingen tillhandahålls eller godkänts av Sis och bara i den utsträckning som det anses lämpligt.

Sis kommer också att få ökade befogenheter inom särskilda ungdomshem för att besluta om ytterligare begränsningar och kontroll av användningen av elektroniska kommunikationstjänster. Dessutom ska Sis ha möjlighet att för dessa hem fatta beslut om begränsningar och kontroll av besök. För att få besöka en ungdom kan det krävas att besökaren går igenom kroppsvisitation, om säkerhetsskäl motiverar detta. Vid behov kommer Sis även att undersöka om den som barnet eller den unge vill ha kontakt med eller får besök av är dömd eller misstänkt för brott.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Begränsningar och kontroll i fråga om elektroniska kommu-nikationstjänster och besök på särskilda ungdomshem

Elisabet Åbjörnsson Hollmark är generaldirektör för Sis, och hon välkomnar det nya lagförslaget som bland annat ger Sis utökade möjligheter att kontrollera besök och att begränsa elektroniska kommunikationstjänster. Hon menar att detta kommer att göra stor skillnad i säkerhetsarbetet på Sis-hemmen.

Det har tillsatts en utredning i syfte att se över och reformera den statliga barn- och ungdomsvårdens uppdrag och organisation. Den ska redovisas den 25 april nästa år. Det blir, kan man anta, ett stort förändringsarbete som kommer att ta lång tid. Därför är jag glad över att det kommer en lag som gör att säkerheten på Sis-hemmen kan förbättras redan nu, tills utredningen är klar.

Fru talman! Vi debatterar i dag SoU22. Mycket har sagts i debatten om utskottsinitiativet Förbättrade möjligheter att ändra kön. Denna fråga sträcker sig över så många områden att det fortfarande finns en del att säga. Enligt oss sverigedemokrater finns det också mycket kvar att ta ställning till och utreda innan lag ska stiftas.

Jag sa även i en tidigare replik att det inte bara är en utan flera lagar det handlar om. Två av dem är lagen om vissa kirurgiska ingrepp i könsorganen och lagen om fastställande av kön i vissa fall.

Det som har diskuterats mest här i dag är den juridiska könsdefinitionen, men jag tänkte säga några ord om de kirurgiska ingreppen i könsorganen. Tillämpningsområdet är att denna lag gäller för sådana kirurgiska ingrepp i en persons könsorgan som utförs inom hälso- och sjukvården för att kroppen ska stämma överens med könsidentiteten.

Förslaget säger att kirurgiskt ingrepp får göras på den som har fyllt 18 år om personen är folkbokförd i Sverige, sedan en lång tid upplever att kroppen inte stämmer överens med könsidentiteten och måste antas komma att leva i denna könsidentitet under överskådlig tid. Det finns ett tillägg att på en person som är under 23 år får dock könskörtlarna avlägsnas endast om det finns synnerliga skäl.

Vi har en steriliseringslag i Sverige, och enligt den ska man ansöka hos Socialstyrelsen för att få göra en sterilisering.

Enligt förslaget ska det inte längre krävas tillstånd för kirurgiska ingrepp i en persons könsorgan och könskörtlar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Först ändras alltså juridiskt kön, med förenklat underlag, och sedan tillåts könskirurgi utan någon ansökan eller tillstånd från Rättsliga rådet. Denna underlivskirurgi ska i stället föregås av de bedömningar som görs av hälso- och sjukvården utan att något formellt beslut fattas av Socialstyrelsen.

Den tidigare tillståndsprövningen har säkerställt en enhetlig tillämpning av lagstiftningen och medfört en kvalitetskontroll av de utredningar som läggs till grund för bedömningen av om underlivskirurgi ska genomföras. Det är alltså säkerhetsaspekten som lyfts fram. Ett beslut om underlivskirurgi är ju av stor betydelse för den enskilde, och det är irreversibelt.

Enligt nuvarande könstillhörighetslag är en av förutsättningarna för att få genomgå underlivskirurgi att personen sedan en lång tid "upplever att han eller hon tillhör det andra könet". Underlivskirurgi enligt könstillhörighetslagen är således endast möjlig för personer vars könsidentitet är antingen man eller kvinna.

Den nya lagen föreslås däremot vara tillämplig när en person sedan en lång tid upplever att kroppen inte stämmer överens med könsidentiteten. Lagens tillämpningsområde är således inte begränsat till dem vars könsidentitet är antingen man eller kvinna, utan de ingrepp som regleras i den nya lagen ska syfta till att göra så att kroppen stämmer överens med könsidentiteten. God vård av vuxna med könsdysfori, det vill säga könsbekräftande vård inklusive underlivskirurgi, ska ges till alla med könsdysfori även om könsidentiteten är varken kvinna eller man.

Tanken att kirurgi ska genomföras på en frisk kropp för att skapa en icke-binär kropp är främmande. Man frågar sig vilken vetenskap och beprövad erfarenhet detta lutar sig mot. Men den frågan avhänds till hälso och sjukvården utan några formella beslut av Socialstyrelsen, som säger att vård ska göra gott och inte skada.

Jag yrkar bifall till reservationen.

(Applåder)

I detta anförande instämde Leonid Yurkovskiy (SD).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Fru talman! Jag tackar Martina Johansson för svaret.

Samtliga kvinnoorganisationer begärde en jämställdhetsutredning förra gången frågan var remitterad. Nuvarande avsnitt är i princip identiskt med den ursprungliga texten. Det som fick kritik gällde det övervägande skyddet vid kroppsvisitation och kroppsbesiktning.

Man skriver i den nya diskrimineringslagen att diskrimineringsgrunden kön omfattar även den som avser att ändra eller har ändrat det kön som framgår av folkbokföringen eller har genomfört kirurgiska ingrepp.

Låt mig påminna ledamoten Martina Johansson om att även om män, kvinnor och icke-binära använder samma toaletter sker det i alla fall inte samtidigt. I ett omklädningsrum vistas man med människor, dessutom i en ganska utsatt position.

I lagförslaget talas om den som avser att ändra kön. Hur länge handlar detta "avser" om? När det är två personer kvar i omklädningsrummet, en 13-årig flicka, alltså ett barn, och en kvinna med penis, vem är det som diskrimineras då?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Martina Johanssons för hennes anförande.

Jag har en del frågor att ställa om lagförslaget. Det är många i dag som anser att det handlar om en lag som vi tar ställning till, men det är ganska många lagar som ska förändras i och med detta lagförslag. En lag ska tas bort, och den ska ersättas av två nya lagar. Det gäller även steriliseringslagen, patientdatalagen, diskrimineringslagen, offentlighets- och sekretesslagen, fängelselagen och häkteslagen. Det är många lagar som berörs i det förslag som läggs fram i dag. Precis som min kollega Mikael Eskilandersson lyfte fram berörs även många andra lagar, men de är inte med i dagens förslag.

Ledamoten Martina Johansson lyfte upp att det förmodligen är få som kommer att utnyttja rätten till att få tillträde till det nya omklädningsrummet. Jag vet inte ens vilket som är fel eller rätt omklädningsrum. Men den som har bytt kön, oavsett om det är kirurgiskt eller juridiskt, kan anmäla nekat tillträde till det motsatta könets omklädningsrum som diskriminering. Problem får lösas från fall till fall.

Ledamoten Martina Johansson säger att det är en så ytterst liten grupp kvinnor som påverkas av detta och att den är försumbar. Men den lilla gruppen som ska byta kön och som ska få tillträde till omklädningsrum, hur ser ledamoten Martina Johansson på den saken?