Dennis Dioukarev

Herr talman! Björn Wiechel kan upprepa sin fråga hur många gånger han vill, men han kommer att få samma svar från mig. Med all respekt för mina kollegor i justitieutskottet och i det fall dessa frågor har behandlats där vågar jag inte ge ett exakt svar på den fråga Björn Wiechel ställer.

Formellt sett är Sverigedemokraterna ett parti som är för att höja straffen för diverse brottslighet, och här ingår även penningtvätt och ekonomisk brottslighet. Principiellt ser jag inget problem med att höja straffen även för det, men jag vågar inte ge ett definitivt svar här och nu och ta gift på det svaret.

Herr talman! Sverigedemokraterna är ett parti som gärna höjer straff. Det har vi visat inte minst på det kriminalpolitiska området.

Jag misstänker att denna fråga angränsar till justitieutskottet eftersom ekobrottslighet ofta ligger under både finansutskottet och justitieutskottet. Jag ska ärligt medge att jag inte vet vad mina kollegor i justitieutskottet har sagt i denna fråga om den har hanterats där. Jag kan dock ge ett generellt svar: Sverigedemokraterna är oftast för att höja straff, och det gäller även för ekonomisk brottslighet.

Herr talman! Det finns ett antal olika utredningar, och det finns ett antal experter som har forskat på detta på universitetsnivå. Vi utgår från fakta i all vår politik, och här talar de fakta vi har på bordet tydligt emot ett euromedlemskap. Jag kommer inte ihåg namnet på den professor som nyligen diskuterade detta, men man har kunnat peka på att ett euromedlemskap inte skulle ha medfört några betydande fördelar för Sverige de senaste åren, snarare tvärtom.

Svaret på varför vi inte vill se en utredning är helt enkelt att det skulle innebära ett slöseri med svenska skattemedel.

Herr talman! För Sverigedemokraternas del är det definitivt inte aktuellt med en utredning om ett euromedlemskap.

I sådana här diskussioner är ofta ett bärande argument för Liberalerna och andra euroförespråkare att kronan har försvagats och att det är ett starkt skäl för ett euromedlemskap. Jag noterar dock att kronan på senare tid har stärkts, och det betyder i så fall med samma logik att stödet för ett euromedlemskap har försvagats.

Kronan hjälper oss dessutom i ekonomiska kriser eftersom kronan då generellt försvagas, vilket är bra för exporterande bolag och svensk ekonomi.

Ytterligare ett argument mot euromedlemskapet är teorin om optimala valutazoner. Den bärande tesen är att om Sverige inte kan bedriva en självständig penningpolitik kommer det att försvåra för svensk ekonomi, till exempel om ECB sätter en ränta som är betydligt högre än vad som är nödvändigt för Sverige – eller tvärtom.

Herr talman! I dag debatterar vi finansiell stabilitet och finansmarknadsfrågor. Det är ämnen som kanske framstår som något abstrakta och svårdefinierade. Det är väl inte så att gemene man till vardags går och tänker på hur en betalningstransaktion går till eller vad bankernas kontracykliska kapitalbuffert är. Det är någonting som bara finns där i bakgrunden och som ska fungera.

Kortfattat kan man säga att det finansiella systemets huvuduppgifter är att förmedla betalningar, omvandla sparande till finansiering och hantera olika slags risker. Det handlar om alltifrån traditionell försäkringsverksamhet till så kallade derivat, som används för att hantera ränte- och valutarisker.

Vi behöver stabilitet i det finansiella systemet för att det ekonomiska hjulet ska snurra och för att ekonomin ska få förutsättningar att växa. Med oberoende centralbanker upprätthålls prisstabilitet. Med ordning och reda i ekonomin står Sverige starkt för att hantera de kriser landet möter. Med reglering och hårda kapitalkrav på bankerna rustar vi oss starka mot finansiell oro.

Här har såväl Riksbanken som Finansinspektionen viktiga uppgifter för att förebygga finansiella kriser. Även regeringen och riksdagen har dock en viktig funktion i och med att de ansvarar för reglering av de finansiella företagen. Denna reglering sätter upp skyddsvallar och mekanismer som förhindrar att risker byggs upp i det finansiella systemet men sätter samtidigt inte upp onödiga hinder för privatpersoner och företag.

Som vanligt handlar politik om att göra dessa avvägningar på ett balanserat och eftertänksamt sätt. Sverigedemokraternas politik på området utvecklas år för år. Vi har hela tiden öronen mot rälsen och lyssnar på såväl expertis som konsumenter för att snappa upp aktuella frågor där det finns behov av förändring. Utifrån denna faktabaserade approach, tillsammans med grundläggande sverigedemokratiska värderingar om att tillgängliggöra sparande och investeringar för fler, utformar vi vår politik på området.

I praktiken har dessa värderingar tagit sig uttryck genom att vi genomfört många förbättringar och samtidigt skyddat konsumenter och privatpersoner – eller småsparare, om man så vill – mot aktiva försämringar. För ett par år sedan möjliggjorde vi flytträtt när det gäller pensionsförsäkringskapital. Pensionssparare var tidigare inlåsta i lösningar som de kanske inte var nöjda med. Vi har länge drivit på för en reformering av ränteskillnadsersättningen för att stärka svenskarnas makt gentemot bankerna och göra det enklare och billigare att byta bank om man är missnöjd med den ränta man får på sitt bolån. Tidigare i år kom också en ny modell för beräkning av ränteskillnadsersättning.

Tidöpartierna har sänkt skatten på sparande. Detta behandlas inte explicit här i dag, men det är ändå en angränsande fråga som förtjänar att lyftas upp. När det gäller investeringssparkonton var Sverigedemokraterna först ut med att motionera om att modernisera ISK-lagen så att även ISK-innehavare kan delta i så kallade särskilda börsnoteringar med mixade emissioner. Detta har nu genomförts.

I sammanhanget bör det nämnas att den svenska ISK-modellen över huvud taget är en framgångshistoria som gjort att svenskarna kanske har det bästa systemet i världen för sparande i termer av enkelhet och transparens. Det är en modell som nu eventuellt är på väg att exporteras ut i Europa i och med EU:s arbete med att försöka få fler européer att investera sina sparmedel, som i dag i ganska stor utsträckning ligger sparade i madrassen.

Sverigedemokraterna har fått igenom bättre villkor för personaloptioner. I klartext betyder detta att innovativa bolag, vilket det många gånger handlar om, ges bättre förutsättningar att attrahera och behålla nyckelkompetens i bolagets tidiga skede. Detta är något som länge har efterfrågats av branschen.

Det har införts ett räntetak för att stoppa oseriösa konsumentkreditbolags jakt på människor i en ekonomiskt utsatt situation. Detta skärptes dessutom ytterligare alldeles nyligen. Det här föreslog Sverigedemokraterna redan 2016 i just detta betänkande.

Vi fick en utredning om statligt gynnat bosparande på plats. Vi fick även en utredning om kontanter på plats, för att det ska vara enkelt att sätta in, ta ut och betala med sedlar och mynt för sådant som är livsnödvändigt, exempelvis mat och medicin. Detta har Sverigedemokraterna drivit på för under lång tid. När vi äntligen fick ett regeringsskifte och ett samarbete som tog dessa frågor på allvar tillsattes en utredning om kontanterna. Den är just nu ute på remiss.

Herr talman! Att äga sitt eget hem är en dröm för många. För att det ska vara möjligt är det viktigt att onödiga hinder inte sätts upp. Hinder och restriktioner i gällande regelverk drabbar i dag framför allt unga vuxna men också nyutexaminerade, ensamstående och personer som inte har föräldrar som kan hjälpa till med en kontantinsats. Därför föreslår Sverigedemokraterna att det andra amorteringskravet tas bort. Det skulle ge unga vuxna bättre möjlighet att ta sig in på bostadsmarknaden och dessutom ge dem bättre möjlighet att flytta dit där jobben oftast finns. Vi utgår från att den utredning som lämnats över till finansmarknadsministern, om bland annat det andra amorteringskravet, resulterar i en proposition på riksdagens bord.

Herr talman! Sverigedemokraternas politik på området följer en tydlig röd tråd. Det ska vara enkelt och billigt att spara. Det ska vara enkelt och billigt att byta bank. Unga vuxna ska ges en chans att äga sitt eget hem. Mer makt åt småsparare och konsumenter!

Jag yrkar bifall till reservation 4.

(Applåder)

Herr talman! Det som ligger till grund för den här oviljan från oss sverigedemokrater är att vi värnar medborgarnas integritetskänsliga uppgifter. Det är inte självklart för Sverigedemokraterna att servera politiker och myndigheter integritetskänslig information på ett silverfat bara för att detta efterfrågas. Som Björn Wiechel själv säger måste det alltid göras en politisk bedömning, och här gör Sverigedemokraterna bedömningen att riskerna överväger de eventuella fördelarna med ett förmögenhetsregister, just på grund av att det handlar om integritetskänslig information.

Återigen: Det här handlar inte om att Socialdemokraterna ställer sig på myndigheternas och expertisens sida, utan det handlar om att hitta nya sätt att beskatta befolkningen på. Ett sådant här register skulle alltså innehålla information om vilka bilar och övriga tillgångar man har och vilken inkomst alla människor har. Det är ett sätt att på sikt kunna införa en förmögenhetsskatt.

Björn Wiechel och andra nämnde också amorteringskravet och att vi inte vet hur det har påverkat hushållen. Jag vill hävda att vi vet det, i alla fall med avseende på pandemin, då ganska många experter trodde att vi skulle få en nedgång med ungefär 30 procent i svenska bostadspriser. Det fick vi inte. Relativt sett står sig svenska hushåll som har bostadslån bättre än vad många kanske trodde, i alla fall till en början.

Herr talman! Ett statligt förmögenhetsregister, som Socialdemokraterna kallar det, skulle vara detaljerat ända ned på individnivå även om det skulle vara avidentifierat. Då är frågan varför man vill ha ett sådant register ända ned på individnivå. Det finns ju uppgifter i dag på aggregerad nivå, till exempel när det gäller hushållens skulder i relation till disponibel inkomst.

Det här handlar därför inte om att Socialdemokraterna ställer sig på myndigheternas sida, utan det handlar som vanligt om att man har en annan agenda.

Ytterst handlar det om att man vill hitta nya sätt att beskatta befolkningen på. Det är därför man vill veta exakt vilken inkomst alla har, exakt vilken bil man kör och exakt vilka övriga tillgångar som hushållen sitter på.

För att man ska kunna införa exempelvis en förmögenhetsskatt måste man införa ett sådant här statligt register över alla medborgare i Sverige. Tycker man att det låter som en dålig utveckling är Sverigedemokraterna en garant för att det aldrig kommer att ske.

Fru talman! Precis innan den högsta inflationen sedan 80-talet slog till hade Sverige och den övriga västvärlden lidit av det omvända: låga inflationstal, risk för deflation och korresponderande lågräntemiljö. Sedan slog pandemin till, och Riksbanken liksom den övriga världens centralbanker genomförde stora inköp av obligationer i syfte att ge stöd åt den ekonomiska återhämtningen.

När inflationen väl vände uppåt gjorde den det med besked, och styrräntan likaså. Det inverterade sambandet mellan räntor och obligationer gjorde att värdet på innehaven i Riksbankens portfölj föll kraftigt. Det här gjorde att den nya riksbankslagen, som riksdagen beslutade om i november 2022, fick bekänna färg rätt omgående. Det gäller inte minst den återkapitaliseringsregel som aktualiserades med anledning av att Riksbankens eget kapital sjönk. Det är därför vi står här i dag.

Riksbankskommittén, som jag själv satt i, lade grunden för den nya lagen och valde att utforma redovisningsreglerna asymmetriskt avseende vinster och förluster. I praktiken betyder det att orealiserade förluster förs till Riksbankens resultat vid årets slut, medan orealiserade vinster inte gör det. Det gör att behovet av återkapitalisering kan framstå som större än vad det egentligen är.

I nuvarande återkapitaliseringsregel - ett väldigt långt ord - finns också en automatik, en skyldighet att inkomma med en framställan om återställning om det egna kapitalet understiger en tredjedel av målnivån. Detta i sig lämnar inget utrymme för flexibilitet inför varje given situation. Därför föreslås det i den proposition vi har att besluta om i dag dels en symmetri i beaktande av orealiserade vinster och förluster, dels en möjlighet snarare än en skyldighet att begära återkapitalisering.

Detta kommer att ge en mer rättvisande bild av balansräkningen och göra det enklare att bedöma om Riksbanken är i behov av ett tillskott, och i så fall hur stort, samtidigt som Riksbankens finansiella oberoende säkerställs. Det förtydligas också, som sagt, att Riksbanken har en möjlighet och inte en skyldighet att begära en återställning eftersom det skulle kunna finnas skäl för Riksbanken att inte begära återställning, exempelvis om finansieringsbehovet minskar eller om värdet på sedlar och mynt ökar.

Fru talman! På tal om sedlar och mynt, eller cash, para, dinero och deg om man så vill, har kontantmängden i Sverige halverats på ett decennium, dels på grund av förändrande betalningsvanor hos befolkningen, dels på grund av att bankerna på ett medvetet sätt har avvecklat kontanttjänster. Det har i sin tur minskat Riksbankens möjligheter att finansiera sin verksamhet på det sätt som de allra flesta centralbanker i världen fortfarande gör, nämligen genom seigniorage.

I och med beslutet här i dag kommer riksdagen därför att ge Riksbanken en möjlighet att införa ett så kallat kassakrav, ett krav på inlåning från bankerna hos Riksbanken, om Riksbankens eget kapital understiger målnivån. Det kommer att stärka möjligheterna till självfinansiering.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksbankens finansiering

Jag vill också passa på att önska talmannen, talmanspresidiet, mina kollegor i finansutskottet och finansutskottets kansli en riktigt god jul och ett gott nytt år.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mattias Eriksson Falk och Charlotte Quensel (båda SD).

Fru talman! När jag kom in i riksdagen 2014 och började arbeta med riksbanksfrågorna befann sig Sverige och världen i en situation där deflation var en reell risk som diskuterades i den penningpolitiska debatten i många västeuropeiska länder. Detta kanske är svårt att föreställa sig givet de senaste årens höga inflation, men där och då ledde faktiskt den låga inflationstakten till en rad sänkningar av reporäntan trots att vi befann oss i en högkonjunktur. Det är en ovanlig penningpolitisk kombination som knappast är ett typexempel man lär sig om i skolböckerna.

I februari 2015 sänkte Riksbanken för första gången i Sveriges historia räntan till minus 0,1. I praktiken betydde detta att bankerna var tvungna att betala för att ha pengar på ett konto hos Riksbanken. Det här gjorde man för att stimulera efterfrågan och därmed inflationen. Implikationen av detta ställde jag en fråga till Riksbanken om när det väl begav sig. Jag undrade om det betydde att även privatpersoner i sin tur skulle få betala för sitt sparande, det vill säga om affärsbankerna skulle införa minusränta på privatpersoners sparkonton. Så blev det naturligtvis aldrig, men hur som helst illustrerar detta tankeexperiment vilket experiment detta var i bemärkelsen att det aldrig hade testats förut. Det här var Riksbanken inte ensam om - även ECB, Schweiz, Danmark, Japan med flera sänkte räntan under noll.

Med denna lågräntemiljö i bagaget gick vi in i pandemin, som innebar stora störningar i logistikkedjor, vilket gav utbudsstörande effekter. Regeringar och centralbanker världen över reagerade genom att stimulera ekonomin genom en kraftigt expansiv penning- och finanspolitik.

Spolar vi sedan fram bandet till februari 2022 invaderar Ryssland Ukraina. Europa, som ditintills varit tungt beroende av billig rysk gas, får en energikris med kraftigt stigande energipriser som följd.

Detta sammantaget sätter scenen för det som händer härnäst. Före, under och efter pandemin köper världens centralbanker, Riksbanken inkluderad, på sig en stor mängd statspapper, företagsobligationer, säkerställda obligationer med mera. För att pressa ned räntor siktar man med dessa i början av 2022 på sin balansräkning. När inflationen väl sticker från 2-3 procent till 10 procent inom loppet av tolv månader svarar Riksbanken enligt konstens alla regler genom att anta räntehöjningar som tar räntan från 0 procent till 4 procent på ett och ett halvt år för att försvara inflationsmålet. När räntan går upp och obligationerna ned resulterar det i stora orealiserade förluster i Riksbankens portfölj och ett negativt eget kapital i bokslutet för 2022.

Ungefär samtidigt som de penningpolitiska förutsättningarna svänger från minusräntor till kraftigt åtstramande politik införs det en ny riksbankslag i Sverige. Det här är den första revidering som skett av riksbankslagen sedan 1999, då det infördes bestämmelser om fast penningvärde och Riksbankens oberoende; i övrigt var det en lag som inte var anpassad efter den värld som vi i dag lever i. Syftet med den nya riksbankslagen var att modernisera lagen utifrån dagens ekonomiska klimat samt stärka Riksbankens finansiella oberoende genom en lagstadgad ordning och struktur för Riksbankens eget kapital.

Det förändrade penningpolitiska landskapet ihop med en ny riksbankslag inklusive den nya återkapitaliseringsregeln, som jag hade tänkt beskriva mer i detalj, vilket jag skippar på grund av den sena timmen, gör sammantaget att vi i dag står här och har denna debatt. Enligt årsredovisningen för 2023 är Riksbankens eget kapital mindre än en tredjedel av målnivån efter en stor redovisad förlust 2022. Därför inkom Riksbanken med en framställning till riksdagen som utskottet nu delvis bifaller. Det uppdrar åt regeringen eller den myndighet man bestämmer att överföra 25 miljarder kronor till Riksbanken.

Fru talman! Det här är dock inte en debatt i bemärkelsen att partierna företräder olika positioner, utan vi har en bred blocköverskridande enighet i en för svenskt vidkommande viktig fråga. Riksbanken ska återkapitaliseras med 25 miljarder. Det är vi alla överens om, och det är en styrka för Sverige och viktigt för Riksbankens finansiella oberoende.

Fru talman! Utöver framställningen riktar finansutskottet även två tillkännagivanden till regeringen. Jag kommer inte att gå in på dessa i detalj. Det första handlar om ett förtydligande av redovisningsprinciperna som kommer att stärka Riksbankens finansiella oberoende ytterligare. Det andra handlar om Riksbankens intjäningsförmågor; vi riktar ett tillkännagivande till regeringen om att återkomma till riksdagen om hur självfinansieringen ska stärkas.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! I dag debatterar vi finansutskottets betänkande FiU25 Statlig förvaltning och statistikfrågor. Som namnet antyder handlar betänkandet bland annat om den statliga myndighetsstrukturen, digitalisering och it i den statliga förvaltningen, åtgärder mot korruption, otillbörlig påverkan i statliga myndigheter med mera. I grund och botten handlar betänkandet om att ge statliga myndigheter verktyg och förutsättningar för att kunna genomföra de beslut som riksdagen och regeringen har fattat - en viktig demokratisk uppgift.

Den svenska myndighetstraditionen vilar på självklara värden som saklighet, opartiskhet och de förvaltningsrättsliga principerna om samhällsnyttiga, ändamålsenliga myndigheter. För att uppnå ändamålsenlighet i förvaltningen och för att hushålla med statens resurser är det viktigt att rätt myndighet gör rätt saker. För att säkerställa detta behöver det tas ett helhetsgrepp kring myndighetsfrågan och genomföras en myndighetsinventering.

Vad vi menar med detta är att det behöver klargöras vilka myndigheter som eventuellt inte är samhällsnyttiga eller om deras egentliga uppdrag har överskuggats av ovidkommande hänsyn. Den generella utgångspunkten bör vara att myndigheter, förutom att tjäna allmänheten, är till för att verkställa politiska beslut, informera och utreda specifika angelägenheter inom myndigheternas verksamhetsområden. Politik däremot ska bedrivas i de parlamentariska församlingarna och i den allmänna debatten.

Myndigheter som är politiserade eller överflödiga eller vars uppdrag överlappar andra effektivare myndigheters uppdrag bör avvecklas eller reformeras i syfte att de ska fokusera på sina kärnuppdrag.

Till exempel bör Sieps, Svenska institutet för Europapolitiska studier, få ett förändrat uppdrag. Myndigheten skulle kunna reformeras så att Sieps blir mer av ett granskningsorgan riktat mot EU:s politiska utveckling och förvaltning och mot de konsekvenser som förändringar på dessa områden får för Sverige. I stället för att vara något som i dag närmast kan liknas vid en av allmänheten finansierad reklambyrå för EU, skulle myndighetens verksamhet kunna omfatta att upprätta ett EU-bokslut med fokus på hur mycket självbestämmande som flyttats från Sverige till Bryssel. Sieps skulle kunna inta en allmän roll som implementeringsråd som har till uppgift att granska och bedöma de samhällsekonomiska konsekvenserna av implementering av EU-lagstiftning.

Herr talman! Myndigheterna och deras budgetanslag är inte självskrivna. Med respekt för skattebetalarnas pengar måste myndigheter, liksom skatter, lagar och politiska reformer, granskas, utvärderas och vid behov reformeras eller avvecklas.

Jag noterar regeringens påbörjade arbete med frågan, bland annat att en särskild utredare har fått i uppdrag att göra en översyn av små myndigheter. Det är en bra start. Det är bra att politiken nu har påbörjat denna process och att den går i samma riktning som Sverigedemokraterna har motionerat om. Men fram till dess att vi sett resultatet av detta arbete avser vi att fortsätta driva frågan i Sveriges riksdag.

Sammanfattningsvis skulle Sverigedemokraternas förslag stärka den parlamentariska demokratin, sammanhållningen och rättssäkerheten i Sverige.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

Herr talman! Riksdagen fattar beslut om statens budget i två steg. Det första beslutet sätter ramarna för alla 27 utgiftsområden, och det andra beslutet fördelar pengarna på de olika anslagen inom utgiftsområdet. Sverigedemokraterna har tillsammans med regeringspartierna förhandlat fram den budget som riksdagen kommer att anta.

Det blir en budget som har stöd av en majoritet i Sveriges riksdag, vilket borgar för stabilitet och politisk handlingskraft. Det är en unik styrka i svensk politik, sett i en nutida politisk kontext, eftersom regeringsunderlaget - SD-M-KD-L - är det första på 13 år som har en majoritet bakom sig i Sveriges riksdag.

Vi har fått svenska folkets mandat att städa upp efter det arv som åtta år av rödgrönt styre har lämnat efter sig. Det kommer inte ske över en natt, men sakta men säkert tar vi steg i rätt riktning för att göra Sverige bra igen.

Dagens debatt handlar om utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning. Målen för detta utgiftsområde är att det finansiella systemet ska vara stabilt, präglas av ett högt förtroende och ha förmåga att säkerställa viktiga samhällsfunktioner.

De finansiella företagen ska tillgodose hushållens och företagens behov av finansiella tjänster och medverka till en hållbar utveckling, och de finansiella marknaderna ska vara väl fungerande med konkurrens och ha ett starkt skydd för konsumenter. Avslutningsvis ska statens finansförvaltning bedrivas effektivt.

Inom detta utgiftsområde finns viktiga myndigheter såsom Finansinspektionen, Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån med flera.

Samhällsekonomi och finansförvaltning

Herr talman! Finansiell stabilitet är en förutsättning för ett fungerande ekonomiskt kretslopp, för att kreditgivningen till hushåll och företag ska fungera, för att kapitalförsörjningen ska fungera och också för att de betalningstjänster som vi använder till vardags ska fungera. Förutsägbarhet, pålitlighet och stabilitet - de satsningar som Tidöpartierna gör på detta utgiftsområde handlar om att uppnå just dessa mål.

Regeringen föreslår vidare att målet för det finansiella systemet ska utvidgas till att även innefatta en målsättning om att ha förmåga att säkerställa viktiga samhällsfunktioner. Givet den säkerhetspolitiska omvärldsutvecklingen ställs det numera högre krav på kritiska aktörer inom det finansiella systemet att kunna hantera exempelvis cyberhot.

I dagens digitaliserade värld är vi beroende av att betalningsväsendet är motståndskraftigt även i oroliga tider. Ett exempel på hur sårbart samhället är för just cyberattacker är attackerna på en av våra största livsmedelskedjor sommaren 2021, då nästan 800 av deras butiker tvingades hålla stängt under en hel vecka.

Detta skedde i fredstid, men man kan föreställa sig ett scenario där statliga aktörer koordinerar it-attacker under en pågående samhällskris av något slag, mot livsmedelsindustrin, mot drivmedelsstationer och mot svenska apotek. Hur skulle en sådan situation se ut?

Det digitaliserade samhället har effektiviserat samhällsekonomin och gjort det lättare och smidigare för oss att hantera ärenden av privatekonomisk natur, men det har också gjort oss mer sårbara för störningar i betalningssystemet. Sverigedemokraterna vill därför ha redundans i betalningssystemet genom ökade krav på att kunna ta emot exempelvis kontanter. Det skulle utgöra en viktig kugge i vår krisberedskap.

Med tanke på den kontext vi i dag debatterar i föreslår regeringen alltså att målet för det finansiella systemet även ska innefatta att ha förmåga att säkerställa viktiga samhällsfunktioner. Detta menar jag är rätt och riktigt och ett viktigt första steg mot att stärka vårt civila försvar.

Avslutningsvis tar Tidöpartierna också krafttag mot välfärdsbrottsligheten. Vi måste se till att svenska folkets skattepengar går till det som de är avsedda för - till skola, vård, omsorg, rättsväsen, försvar och så vidare. Det är därför helt oacceptabelt att uppemot 20 miljarder kronor årligen betalas ut felaktigt från välfärdssystemen. För att minska de felaktiga utbetalningarna kommer därför en utbetalningsmyndighet att inrättas den 1 januari 2024.

Myndighetens uppdrag ska inriktas på avancerade angrepp mot välfärdssystemet som enskilda myndigheter var för sig har svårt att upptäcka. För detta ändamål anvisas 161 miljoner kronor för nästkommande år.

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! I maj 2020 medgav riksdagens alla partier utom Sverigedemokraterna att Riksbanken för Sveriges del fick avskriva Somalias skuld till IMF och att Sverige för detta ändamål skulle bidra med 21 miljoner kronor. Sverigedemokraterna var det enda parti som motsatte sig att vi skulle "baila" ut Somalia. Men efter debatt i kammaren fick den rödgröna regeringen sin vilja igenom, och 21 miljoner kronor skickades till Somalia trots risken - som Sverigedemokraterna varnade för - att det i slutändan skulle bli svenska skattebetalare som fick ta notan.

Nu har vi facit framför oss. Det är precis detta som händer. Riksdagen "bailade" ut Somalia, tackade för kaffet och skickar nu notan till skattebetalarna.

Frågan som måste ställas är: Varför var det ingen som lyssnade?

För Socialdemokraternas del handlade det om, vilket också sades i debatten, att 21 miljoner kronor ansågs vara en liten summa i sammanhanget. Det kan man naturligtvis ha olika synpunkter på, men man ska komma ihåg att Sverige och världen vid denna tidpunkt, våren 2020, genomgick den dödligaste pandemin i modern tid. Det var stora brister i de svenska krisförberedelserna. Det var brist på all möjlig sjukhusutrustning. 21 miljoner kronor hade räckt till 266 000 andningsskydd av modellen FFP2. Är 21 miljoner kronor mycket eller lite? Är 266 000 andningsskydd till svensk sjukvård mycket eller lite? Det får var och en själv avgöra.

Utöver detta förminskande av pengapåsen motiverades beslutet från rödgrönt håll med att det var pengar som skulle gå till goda ändamål. Det skulle gå till korruptionsbekämpning, hette det. Enligt Transparency Internationals korruptionsindex var Somalia år 2020 världens mest korrupta land. Och år 2023 är det fortfarande världens mest korrupta land.

Jag tror inte att jag behöver uttala det uppenbara här, hur detta låter. Man skickar alltså iväg pengar till världens mest korrupta land för att bekämpa korruption. Naivt och dumt är det mest diplomatiska jag kan komma på i det här läget.

Till saken hör att dessa pengar inte under några som helst omständigheter skulle tas från statsbudgeten, enligt förespråkarna. Det är alltså hela anledningen till att vi står här i dag igen, för det måste tas från statsbudgeten. ECB säger att det annars strider mot förbudet om monetär finansiering. På ren svenska betyder det att notan måste skickas till de svenska skattebetalarna. Det är de som ska betala för kalaset.

Detta är märkligt, för vi alla i riksdagen är överens om att vi inte "bailar" ut banker längre. Men länder, hela stater, kan vi "baila" ut. Varsågod!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ersättning för Riks-bankens deltagande i Internationella valuta-fondens (IMF) finan-sieringslösning avse-ende skuldavskrivning beträffande Somalia

Jag antar, fru talman, att jag inte kommer att få några klargörande svar kring detta i dag, men jag hoppas att man åtminstone kan redovisa vad pengarna har gått till. Jag ställer frågan rakt ut: Vad har pengarna gått till?

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)

Herr talman! I grund och botten kan man konstatera att om Vänsterpartiets åsikter, särskilda yttranden och politik på det här området skulle få genomslag skulle det skicka svenskt centralbanksoberoende tillbaka till 1999. Då var Vänsterpartiet förvisso också emot en oberoende centralbank. Det löper alltså bokstavligt talat som en röd tråd genom Vänsterpartiets politik hur man ser på oberoende penningpolitik. Att man vill politisera denna institution är väldigt tydligt i det Ali Esbati säger, i Vänsterpartiets särskilda yttrande och framför allt i de ställningstaganden Vänsterpartiet gjorde i Riksbankskommittén. Jag är glad över att det inte blev på det viset.

Vad gäller det duala målet är Sverigedemokraterna inte EU:s största fan. Det kan vi konstatera, men det är icke desto mindre ett konstaterande att ett dualt mål skulle bryta mot unionsrätten. Det är således inte genomförbar politik.

Jag funderar på ett större sammanhang, när man lägger ihop ett plus ett. Av Vänsterpartiets vårbudgetmotion framgår att det finns ofinansierade åtgärder på 21,2 miljarder kronor. Man lånar alltså upp pengar i en höginflationsmiljö, och alla vet vad det leder till, nämligen till ännu högre inflation. Givet den bakgrunden förstår man varför Vänsterpartiet vill avskaffa inflationsmålet i dess nuvarande form. Om man inte har ett mål kan man inte heller misslyckas.

Herr talman! Jag hade inte tänkt ta några repliker alls i dag, men det har blivit två eftersom man reagerar på vissa saker som Ali Esbati tar upp i sitt anförande.

Det ena jag tänker på är att man i det särskilda yttrandet ser att Vänsterpartiets ambition är att politisera penningpolitiken eftersom man önskar att de penningpolitiska målen ska styras av Sveriges riksdag. Det var någonting som Sverigedemokraterna och flera andra partier motsatte sig med emfas i Riksbankskommittén. Glädjande nog fick vi igenom vårt förslag att det inte är riksdagen som ska styra Riksbankens penningpolitik eller mål.

Det andra jag reagerade på är att man vill ha ett dualt mål för penningpolitiken. I dag är inflationsmålet det överordnade målet för penningpolitiken, men Riksbanken får ta realekonomisk hänsyn givet att de långsiktiga inflationsförväntningarna bland befolkning och marknadsaktörer är intakt, vilket de ju är. Riksbanken får alltså redan i dagsläget ta realekonomisk hänsyn.

Min fråga till Ali Esbati när det gäller det duala målet är vad unionsrätten säger om det.

Herr talman! Året 2022 går till historieböckerna som ett utmanande år i alla tänkbara avseenden - i form av mänskligt lidande och, i denna kontext, i en ekonomisk mening.

För första gången på flera decennier var hög inflation en realitet som vi alla ställdes inför - ett fenomen som Sverige och majoriteten av de industrialiserade länderna inte upplevt på tre decennier och en verklighet som de allra flesta kanske inte trodde skulle komma tillbaka över huvud taget.

Vi har haft lyxen att leva med en förutsägbart låg och stabil inflation så till den grad att det snarare har varit risken för deflation som har diskuterats ända sedan jag blev riksdagsledamot 2014. Men i dag är inflation ett fenomen som alla svenskar känner av. Vi har dyrare livsmedel, dyrare drivmedel och högre elräkningar. Därför är Riksbankens mål om låg och stabil inflation och därmed finansutskottets granskning av Riksbankens måluppfyllnad särskilt viktig i den nya, förhoppningsvis temporära, inflationsmiljö som vi i dag lever i.

Så hur hamnade vi här? Låt mig sätta en kort problemformulering.

År 2020 stängde världen ned på grund av pandemin, med stora fall i bnp som följd. Lockdowns och hemarbete gav utbudsstörande effekter, det vill säga störningar i globala leveranskedjor - i produktion och distribution - som ledde till varubrist och fördubblade fraktpriser. Detta skedde samtidigt som finans- och penningpolitiken bjöd på kraftiga stimulanser av efterfrågan. Man skapade mycket pengar, och man skapade billiga pengar. Detta i kombination med ett uppdämt konsumtionsbehov som fullständigt exploderade när restriktionerna släpptes, och därefter en europeisk energikris, satte upp perfekta förutsättningar enligt skolboken för hög inflation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Uppföljning och utvärdering av penningpolitiken 2022

Det är i ljuset av denna dramatiska händelseutveckling som finansutskottet utvärderar penningpolitiken 2022.

Utvärderingen i sig är inte ny. Utskottet har gjort den årligen sedan 1999 då vi fick en självständig riksbank. Vad som är helt nytt för i år är dock den externa rapport om penningpolitiken 2022 som utskottet har beställt av Centrum för penningpolitik och finansiell stabilitet, Cemof, vid Stockholms universitet. Rapporten är den första i sitt slag och utgör tillsammans med utskottets öppna utfrågning av direktionen ett fördjupat underlag i årets utvärdering.

I och med den nya riksbankslagen ställs också högre krav på den demokratiska granskningen av Riksbanken, och därför har finansutskottet fått en tydligare roll i granskningen. En arbetsgrupp rörande riksbanksfrågor har formerats under finansutskottet, en grupp där undertecknad fått privilegiet att leda arbetet i egenskap av ordförande.

Herr talman! Rapportens huvudsakliga slutsats är att Riksbanken i stort har uppfyllt prisstabilitetsmålet under 2022. Som tittare kanske man hajar till och frågar sig hur det kommer sig när vi har haft en tvåsiffrig inflation. Hur kan Riksbanken ha gjort sitt jobb trots dessa siffror? Svaret på den frågan är att det är på grund av att de långsiktiga inflationsförväntningarna är i linje med 2-procentsmålet.

Med de långsiktiga inflationsförväntningarna menar jag - och detta är pudelns kärna - att om inflationsförväntningarna bland allmänheten, marknaden och arbetsmarknadens parter skulle springa iväg, dvs att man kom till ett läge där man började acceptera hög inflation som det nya normala, skulle vi få helt andra problem i samhällsekonomin med prislönespiraler och annat som vi absolut inte vill se igen. Med parternas kollektivavtal för industrin som landade på 7,4 procent över två år, eller 3,6 procent per år, och marknadens långsiktiga inflationsförväntningar som fortsätter att sjunka och ligger på 2,1 procent för maj månad är dock slutsatsen att trovärdigheten för inflationsmålet som ett nominellt ankare för ekonomin alltjämt är intakt.

Men så finns det såklart synpunkter i rapporten när det gäller olika policybeslut och Riksbankens kommunikation, synpunkter som förtjänar att lyftas upp för offentlig genomlysning och diskussion.

Låt mig börja med räntebanan. Redan vid årsskiftet 2021/22 uppmättes svensk inflation enligt Riksbankens målvariabel KPIF till drygt 4 procent, det vill säga dubbelt så hög som inflationsmålet på 2 procent. Bank of England hade vid det laget börjat höja sin ränta, i USA hade inflationen börjat stiga mycket snabbt och svensk inflation låg som sagt en bit över inflationsmålet. Sett i denna kontext saknas det inte argument för att räntan borde ha höjts redan vid februarimötet 2022 och inte vid aprilmötet. Det framstår också som rimligt att man kunde ha dragit av plåstret direkt genom en dubbelhöjning för att komma i kapp inflationen.

Samtidigt konstateras det i rapporten att även om penningpolitiken skulle ha agerat perfekt hade effekten på inflationen sannolikt blivit marginell eftersom det är svårt för en centralbank att styra prisförändringar som till stor del orsakats av krig och andra utbudsstörningar.

Det ligger såklart i sakens natur att det är lätt att så här i efterhand kritisera Riksbanken, som ju måste fatta dessa svåra beslut i realtid. Men att totalt avfärda att varningssignalerna saknades helt och att ingen påtalade riskerna under och efter pandemin är felaktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Uppföljning och utvärdering av penningpolitiken 2022

Låt mig även säga något om tillgångsköpen. Rapporten lyfter det faktum att Riksbanken höjde styrräntan med 25 punkter vid aprilmötet 2022 men sedermera fortsatte med QE, kvantitativa lättnader. Att å ena sidan höja räntan och signalera en åtstramning av penningpolitiken men å andra sidan fortsätta med expansiva åtgärder i form av tillgångsköp framstår som motsägelsefullt, och detta fick sedermera konsekvenser för Riksbankens resultat.

Den större principiella frågan i sammanhanget är vilken effekt tillgångsköpen får på marknadens funktionssätt. Vad händer om marknadsaktörerna börjar räkna med att Riksbanken alltid ska träda in som köpare i sämre tider, eller som under 2022 när det inte längre fanns någon risk över huvud taget för finansiell kollaps? Slutsatsen är att metoden och verktyget som sådana är legitima och viktiga för en centralbank men att tillämpningen kan diskuteras.

Låt mig avslutningsvis även säga ett par ord om växelkursen. Deprecieringen av kronan är någonting som alla svenskar känner av genom att semesterresorna har blivit dyrare men framför allt genom att livsmedelspriserna har gått upp kraftigt till följd av höjda importpriser. Sedan har vi naturligtvis elräkningarna, som har en inrikespolitisk förklaringsfaktor. Detta går dock utanför ramarna för dagens ärende, så jag lämnar det därhän.

Jag fortsätter med att konstatera att Riksbanken inte har något fastställt mål för växelkursen, men klart är att en svag krona försvårar inflationsbekämpningen.

I teorin borde den svenska kronan i dagsläget vara undervärderad gentemot valutorna i andra centralbanker som ligger längre fram i sin räntehöjningscykel och därmed behöva stärkas på sikt, givet att Riksbanken har någon eller några höjningar kvar. Men verkligheten har trumfat teorin, och kronan är i dag nere på nivåer som vi senast såg vid finanskrisen 2008.

Rapportförfattarna konstaterar att växelkurser är notoriskt svåra att förutsäga och påverkas av så många variabler att de i praktiken kan antas vara slumpmässiga över tid. Vi har dock sett att försvagningen tilltagit i samband med turbulensen i svensk kommersiell fastighetssektor, och därmed stärks också den tes som existerar om att det finns en inbyggd fastighetsriskpremie i värderingen av kronan, det vill säga att marknaden helt enkelt väljer bort risk, alltså kronan, till förmån för större, stabilare valutor som euro eller US-dollar.

De slutsatser som rapporten pekar på är alltså för det första att Riksbanken har begränsad möjlighet att påverka växelkursen, för det andra att i den mån man kan påverka den bör man mycket tydligare gå ut och kommunicera - eller verbalt intervenera, om jag kan uttrycka det så - hur man ser på kronan och vad målet för växelkursen egentligen är.

Med de orden rundar jag av mitt anförande och yrkar bifall till utskottets förslag. Jag passar också på att önska talmannen, utskottets ledamöter och utskottskansliet en glad midsommar och en skön ledighet.

(Applåder)

I detta anförande instämde David Perez (SD).

Herr talman! Ja, det ska vi göra. Jag är inte orolig över huvud taget när det gäller att vi ska kunna hålla ihop vårt regeringsunderlag. Om man kollar på oppositionens sida ser man i stället fyra splittrade budgetalternativ. Det spretar åt alla möjliga håll och kanter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Uppföljning och utvärdering av penningpolitiken 2022

När det gäller regeringens och Sverigedemokraternas budget har såväl Riksbanken som Finanspolitiska rådet konstaterat att vårt budgetalternativ är väl avvägt och att vi inte motarbetar Riksbankens penningpolitik över huvud taget.

Indexeringen med höjd skiktgräns för statlig skatt har inte heller någon påverkan på inflationen på det sätt som Ingela Nylund Watz försöker göra gällande.

Jag skulle återigen vilja få ett svar. Hur tror Ingela Nylund Watz att inflationen skulle påverkas om oppositionens budgetar, där man går fram med stora ofinansierade stimulansåtgärder, hade blivit verklighet?

Herr talman! Det här är alltså en debatt om penningpolitiken 2022. Trots det verkar Ingela Nylund Watz och Socialdemokraterna vara kvar i gårdagens budgetdebatt och fortsätter att upprepa mantrat där man försöker vilseleda svenska folket när det gäller vad regeringen och Sverigedemokraterna egentligen gör.

Man pratar om sänkt skatt för höginkomsttagare när detta egentligen handlar om sänkt skatt för bland andra poliser och barnmorskor. Med Ingela Nylund Watz logik vill man i stället höja skatten med en tusenlapp i månaden från Socialdemokraternas håll för de här grupperna.

Vad detta egentligen handlar om är en indexering med KPI. Det är någonting som görs varje år, och det är någonting som regeringar av olika färg har gjort. Det är en indexering som görs på flera andra områden - garantipensionen, studiestödet, sjukersättningen med mera. Så varför fortsätter man att försöka vilseleda befolkningen genom att fördumma debatten och prata om annat än vad den egentligen handlar om?

Eftersom det här handlar om penningpolitiken måste jag passa på att fråga Ingela Nylund Watz och Socialdemokraterna hur de tänker sig att deras regeringsunderlag ska få ihop en budget när de samarbetar med två partier som har ofinansierade åtgärder på 21 miljarder kronor respektive 17 miljarder kronor. Vilken effekt tror Ingela Nylund Watz att det skulle få på inflationen?

Fru talman! Vi kan konstatera att Sverigedemokraterna är det enda parti i denna kammare som har absolut noll ansvar för hur Sverige ser ut i dag. Sverigedemokraterna har varit ett samarbetsparti till regeringen i knappt ett år. Dagens samhälle är, vare sig man gillar det eller inte, ett resultat av rödgrön politik under flera decennier.

Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010. År 2022 blev vi ett samarbetsparti till regeringen. Den kritik ledamoten riktar mot de strukturer vi ser i samhället i dag kan han ta med sina vänner i det förra regeringsunderlaget. Fråga dem varför det ser ut som det gör!

På tal om stöd till kommunerna: Regeringen och Sverigedemokraterna sköt till 12 miljarder kronor till kommuner och regioner i höstas. Det är pengar som kommer att gå till barnomsorgen, till äldreomsorgen och till sjukvården. Vi gör alltså även det.

Men jag fick inget svar på frågan: Vilken effekt kommer Vänsterpartiets expansiva budget, där man går med underskott och lånar pengar för att stimulera efterfrågan i ekonomin, att ha på ekonomin i Sverige? Vilken effekt kommer den att ha på inflationen i Sverige? Jag ser framför mig ett scenario där vi får en inflation i nivå med Sovjet och Venezuela. Det är väl en typ av drömsamhällen för Vänsterpartiet, så det kanske är den politik man vill fortsätta föra. Och vilken effekt kommer Vänsterpartiets skattehöjning på bränsle att få på inflationen? Kan jag få ett svar på det, tack!

Fru talman! Det är inte sant att ni står på hushållens sida. Ni står inte på någons sida, med tanke på att ni lägger fram en expansiv budget som kommer att gå med underskott nästa år. Allt annat lika kommer det att leda till en högre inflation, enligt all vetenskaplig ekonomisk teori. Det är inte en åsikt; det är fakta. En högre inflation skulle försämra allting i vårt samhälle. Man skulle inte kunna förhandla om löner. Barnfamiljer och vanliga människor skulle få ökade priser på livsmedel och energi.

Låt mig också påminna om vilka förutsättningar de rödgröna partierna har satt upp för det svenska folket. Politiker kan inte styra allt i fråga om inflationen, även om Vänsterpartiet verkar tro det, men låt mig påminna om att det var Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet som lade ned kärnkraften förra mandatperioden.

Vi ser nu effekterna av det. "Dubbla elpriser i morgon efter dagens strömavbrott", lyder en rubrik i dag. Det är effekten av er politik.

Bränslepriserna i Sverige var högst i världen redan innan Putins invasion av Ukraina. Vänsterpartiet föreslår i sin budget en skattehöjning på bränsle. Vilken effekt skulle det ha på inflationen?

Fru talman! Vi behöver stabilitet i det finansiella systemet av flera skäl. Det behövs för att kreditgivningen till hushåll och företag ska fungera, för att kapitalförsörjningen ska fungera, men också för att de finansiella tjänster som vi använder till vardags ska fungera. Förutsägbarhet, pålitlighet och stabilitet behövs i det finansiella systemet för att samhällsekonomin ska snurra och växa.

Har vi inte finansiell stabilitet har vi någon form av krispolitik i stället. Den senaste tiden har världen kastats mellan dessa två. Vi har nu för första gången på flera decennier hög inflation i världen.

När jag blev riksdagsledamot 2014 och ända fram till förra året var det risken för deflation som centralbanker runt om i världen bekämpade med en procyklisk penningpolitik. Sedan kom coronakrisen, och världen stängde ned. Vi fick utbudsstörningar i leveranskedjor, ett uppdämt konsumtionsbehov och extremt låga räntor som skapade billiga pengar och inflation i bostadspriser och finansiella tillgångar.

Men det finns inga gratisluncher, som man brukar säga, och nu är notan här och väntar på betalning. På toppen av allt har vi återigen krig i Europa i och med Putins invasion av Ukraina i februari 2022. Förutom det mänskliga lidande för Ukraina som det har orsakat har vi också fått en prischock på livsmedel och framför allt på energi.

En perfekt storm av utbudsstörningar, massiva efterfrågestimulanser och krig har försatt världen, Europa och Sverige i en mycket svårnavigerad makroekonomisk terräng. Centralbankerna fortsätter att höja räntan för att uppnå sitt mål om en inflation på 2 procent. Räntehöjningarna har gjort det dyrare att finansiera bostadsköp och omförhandla lån. Hushåll har fått se sitt konsumtionsutrymme minska i takt med att boendekostnaderna har ökat och matpriserna stigit kraftigt.

Olönsamma företag har fått det svårare att överleva, och lönsamma men högt belånade företag har sett sina finansieringskostnader skjuta i höjden. Centralbankernas snabba räntehöjningar har gjort vissa bankers obligationsinnehav i princip värdelösa, vilket utlöste det största fallet i marknadsräntorna sedan 1987. Amerikanska och europeiska myndigheter såg en bankkris i vitögat och gör vad de kan för att undvika spridningseffekter till realekonomin.

Det är ett svårnavigerat landskap för centralbanker och regeringar världen över. Räntan måste höjas för att bekämpa inflationen, men det får inte riskera att skapa finansiell instabilitet. Lågkonjunkturen - om eller när den kommer - kan inte bekämpas med efterfrågestimulanser för att inte försvåra Riksbankens uppdrag.

Det är ett svårnavigerat landskap. Men vad det säger mig är att detta betänkande i Sveriges riksdag här i dag är viktigare än på länge. Sverigedemokraterna har en välutvecklad politik på området genom vår kommittémotion Förstärkta rättigheter för sparande och investeringar.

Det är en motion som innehåller förslag om ett avskaffat andra amorteringskrav och en slopad ränteskillnadsersättning för att öka rörligheten på bostadsmarknaden och den frivilliga amorteringstakten.

Det finns förslag om en moderniserad ISK-lag för en förbättrad kapitalförsörjning. Det är ett förslag som det dessutom finns en majoritet för i skatteutskottet.

Det finns förslag om förbättrad transparens på obligationsmarknaden för finansiell stabilitet och ett förslag om en nationell kontantstrategi för Sverige. En nationell kontantstrategi behövs särskilt i tider som dessa, med krig och bankoro. Vi behöver helt enkelt redundans i betalningssystemet. Kontanterna är viktiga ur ett beredskapsperspektiv.

MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, rekommenderar alla svenskar att ha minst 2 000 kronor i kontanter hemma, inte bara för krigstider utan också för kristider.

Krigföring kan som bekant ske lågintensivt utan direkta militära angrepp, genom exempelvis cyberattacker. Vad händer om en cyberattack slår ut svensk betalningsinfrastruktur? Hur ska vi kunna köpa bröd, mjölk och smör om kontanterna försvunnit i ett sådant scenario?

Vi måste alltså säkerställa att vi kan betala för livsnödvändig konsumtion med sedlar och mynt. Därför föreslår Sverigedemokraterna en kontantplikt, det vill säga ett krav på verksamheter inom det som vi definierat som livsnödvändig konsumtion att acceptera kontanter som betalning.

Det handlar om livsmedel, drivmedel och medicin. Därför för Sverigedemokraterna samtal med regeringen om kontantfrågan, med fokus på hur vi ska stoppa kontantavvecklingen i Sverige. Vi vill att regeringen skyndsamt tillsätter en utredning som uteslutande fokuserar på kontanterna och ger dem den uppmärksamhet som de förtjänar i en egen utredning.

Avslutningsvis, fru talman, står vi bakom alla våra förslag, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till reservation 1.

(Applåder)