Martina Johansson

Herr talman! Vi behöver hela tiden förbättra för barn och unga, och vi måste börja här och nu. Sis har fått i uppdrag att ge barn och unga som är placerade hos dem en oberoende vuxen som de kan vända sig till när de inte har fått rätt bemötande eller rätt behandling. Organisationer som Barnrättsbyrån är en sådan oberoende vuxen i dag, och det finns ett samarbete. Men problemet är att regeringen inte har säkerställt att det också finns oberoende ekonomiska resurser. Oberoende barnombud för alla samhällsplacerade barn och unga kommer att komma, men nu pratar jag om dem som har det svårast här och nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Min fråga till Camilla Waltersson Grönvall är: Varför ger regeringen inte pengar till de oberoende organisationerna i budgeten så att arbetet inom Sis med dem som har det svårast kan pågå här och nu?

Fru talman! Jag instämmer i det som föregående talare har sagt om att det är bra att lagstiftningen nu kommer på plats. Det är en lag som kommer att göra att färre flickor och pojkar riskerar att föras utomlands. Det är en lag som utvidgar möjligheten för socialtjänsten att ansöka om utreseförbud. Det är väldigt bra att den kommer på plats före sommaren 2024.

Det ska göra att färre barn förs utomlands på grund av att föräldrarna vill skicka dem utomlands på omvändelseterapi, på uppfostringsresa, för äktenskap eller äktenskapsliknande förhållanden eller för könsstympning. Oavsett skäl är det väldigt bra för det enskilda barnet. Det är ett bra skydd för samtliga barn som bor i Sverige.

Samtidigt är det viktigt att man i detta arbete i det dagliga arbetet i våra kommunala verksamheter fortsätter att arbeta och samverka med föräldrar. Det handlar om att jobba med föräldrautbildning och att tillsammans med andra samverkansorganisationer stärka och förtydliga föräldrarollen. Det gäller att tidigt ge stöd till barn och unga och deras föräldrar i kontakterna med BVC och förskola. Barn har rätt att leva sitt liv i trygghet på det sätt som de vill leva.

Jag vill lägga till i den här debatten att det är viktigt att vi i Sverige framöver går vidare med att se över att kriminalisera omvändelseterapi i Sverige. Det gäller att sända ytterligare en signal, och det är viktigt att människor känner till att det inte är okej att utsätta sina barn för detta.

Det är en viktig lag som är på plats. Det är bra att det blir före sommaren 2024. Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Vi är överens om att många regeringar har svikit de här barnen, och vi hade kunnat göra mer även under den förra mandatperioden. Det var precis det jag sa.

Oavsett hur många ord och hur mycket engagemang och kraft vi har i den här kammaren måste vi också veta att åtgärderna gör skillnad för det enskilda barnet. Jag har under en period efterlyst information om hur vi vet att det som görs är kunskapsbaserat.

Varför får inte Socialstyrelsen i uppdrag att säkerställa att det finns kunskap och att det forskas där det inte finns kunskap? Varför säkerställer vi inte att det finns bättre verktyg och metoder och att rätt verktyg och metoder används både i det kommunala arbetet och inom den statliga barn- och ungdomsvården? Vi måste mäta att de fungerar.

Kvalitetsregister finns inom hälso- och sjukvården, men inte inom den sociala barn- och ungdomsvården. Vi behöver veta att vi faktiskt gör skillnad.

Vi har ett gemensamt engagemang för de här frågorna, jag, ministern och många fler i den här kammaren. Men vi vill veta att det som görs fungerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Begränsningar och kontroll i fråga om elektroniska kommu-nikationstjänster och besök på särskilda ungdomshem

Det ska bli spännande att läsa hela rapporten från Riksrevisionen. Det har jag inte hunnit göra än. De pekar också på att in- och utskrivningarna behöver justeras. Det behövs en professionell rutin. Ministern hade kunnat ge Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram den redan när hon tillträdde. Det behövs ingen stor, statlig utredning för att ge en myndighet i uppdrag att ta reda på hur den faktiska kvaliteten mäts.

På tal om utredningar har man gått från förslag till beslut på tre månader när det gällde att inskränka rättigheter och införa visitationszoner. Men vi kan inte agera lika snabbt när vi ska bygga rättigheter.

Återigen: Hur mäter vi att den här lagstiftningen landar rätt tillsammans med övriga insatser?

Fru talman! Tack, Camilla Waltersson Grönvall, för anförandet! Ministern har haft ansvaret för den här verksamheten i snart två år. Vi vet alla att vi hade kunnat göra många olika saker på vägen fram. Vi hade kunnat uppmärksamma problemen inom den statliga ungdomsvården mycket tidigare. Det kan vi alltså vara överens om. Men min fråga är hur ministern arbetar för att säkerställa att lagstiftningen vi nu pratar om blir implementerad på rätt sätt utifrån att det inte har hänt så mycket i den dagliga vården hittills.

Hur följer ministern detta, och hur mäter ministern att det blir skillnad? Hur mäter man effekten av tidigare åtgärder som satts in för att säkerställa kvaliteten i vården och omsorgen? Hur säkerställer man att barnen själva också kommer till tals i de utvärderingar som görs? Jag vet att det är en viktig fråga för ministern, men på vilket sätt säkerställer man att de som vårdas får vara med och beskriva vad som händer? När vi tillför medel för ökad kompetensförstärkning, hur följer ministern att medarbetarna faktiskt får utbildning? Enligt Riksrevisionens rapport har de ju inte fått det.

Ministern återkommer ofta till utredningar som tillsatts, som vi alla är överens om behövs, för att se över ansvaret. Men vad gör ministern för att varje dag följa arbetet som sker i verksamheten för att barnen och ungdomarna ska få den rätta vården?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Begränsningar och kontroll i fråga om elektroniska kommu-nikationstjänster och besök på särskilda ungdomshem

I rapporten står det att om barn och unga inte får den vård och behandling som är avsikten ökar sannolikheten att de återfaller i kriminalitet, missbruk eller annat socialt nedbrytande beteende. Det måste vi säkerställa att vi mäter och inte enbart tillsätta en utredning.

Fru talman! Den lagstiftning vi pratar om i dag, om att kunna begränsa bland annat elektronisk kommunikation, är en lagstiftning som vi från Centerpartiet ser som en nödvändighet - kanske inte med glädje, men det är ändå nödvändigt att göra denna förändring. Skälet är att saker och ting tyvärr ser annorlunda ut i dag än när vi skrev lagen. Vi behöver en förändrad lag för att kunna begränsa tillgången till kommunikation och därmed säkerställa att barn och unga får vård och att personalen kan göra sitt jobb. Genom att vi samtidigt säkerhetsklassar våra olika institutioner ökar vi möjligheten att införa begränsningarna på rätt nivå.

Jag vill dock ändå höja ett varningens finger, fru talman. Denna lagstiftning innebär nämligen också risker. Vi behöver säkerställa att inte fel barn begränsas på ett felaktigt sätt.

Varför ser jag då dessa risker som jag vill varna för? Delvis beror det på att den generella samhällsdebatten handlar om kriminella ungdomar, samtidigt som vi vet att inte alla som befinner sig på våra institutioner är kriminella ungdomar. Det handlar också om de rapporter som har kommit under många år och som visar att institutionerna inte klarar av sitt uppdrag. Det har handlat om avskiljningar som har varit felaktiga. De har varit för långa och skett på fel sätt. Flickor har utsatts för sexuella trakasserier. Som redan nämnts från talarstolen ett par gånger i dag har vi också dagens rapport från Riksrevisionen.

Det är dessa brister, som finns hos både medarbetare och vissa delar av ledningen, som gör att vården och omsorgen inte är så bra som vi alla vill att den ska vara. Därför behöver vi också se att risken finns att denna lagstiftning inte blir implementerad på precis det sätt som är vår intention.

Jag vill också påminna om att vi samtidigt som vi gör dessa saker även måste kunna fokusera på att motverka att fler barn och unga far illa i samhället, oavsett om det gäller att föräldrarna brister i sin omsorg eller om det gäller de enskilda barnens eller ungdomarnas eget beteende. Vi måste säkerställa att vi får mer och bättre enhetliga och kunskapsbaserade insatser på BVC och i förskolan. Varje gång ett barn placeras i samhällets vård är det ett misslyckande av oss vuxna runt omkring, som borde ha gett barnet eller den unga personen andra förutsättningar.

Jag ska inte säga annat än att vi från Centerpartiet står bakom lagstiftningen. Men eftersom Sis brister hade vi velat se lite andra tillägg till den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Begränsningar och kontroll i fråga om elektroniska kommu-nikationstjänster och besök på särskilda ungdomshem

Vi ställer oss till exempel bakom att kroppsvisitationer aldrig ska kunna utföras av bara en medarbetare, just för att säkerställa att de sker på ett korrekt sätt.

Vi skulle också vilja att man redan nu såg över möjligheten att flytta över ansvaret för barn och unga som är dömda enligt LSU till Kriminalvården. Jag pratar inte om ungdomsfängelser utan om att Kriminalvården, kanske tillsammans med Ivo, får ansvaret att säkerställa att dessa ungdomar får rätt vård och rätt utslussning till ett liv utanför institutionerna, detta för att Sis ska kunna fokusera på övriga barn och unga som behöver andra typer av insatser. Detta borde vi kunna göra redan nu, utan att vänta på en utredning, för barn och unga drabbas i dag.

Detta är brister vi ser, och det är därför jag är orolig att man inte klarar av proportionalitetsprincipen i dessa beslut. Det är också skälet till de yrkanden Centerpartiet har, fru talman.

Vi behöver följa implementeringen noga så att den sker kunskapsbaserat. Vi vill också att riksdagen årligen får en redovisning av vad lagen har inneburit: Vilka insatser har gjorts? Vad har de gett för effekt för de barn och unga som finns på hemmen, både de som ska ha begränsningar och de som inte ska ha det? Jag hade velat att regeringen och regeringspartierna hade sett att detta faktiskt behövs för att trygga barnens och de ungas rätt och även för att trygga Centerpartiet och riksdagen i övrigt med att rätt implementering sker.

Det är som sagt en viktig lagstiftning, men jag vill ändå upprepa detta med ett varningens finger.

Jag hade önskat att regeringen hade tagit ledarskapet för att se uppföljning på individnivå. Det finns andra exempel inom hälso- och sjukvården där vi är duktiga på att följa upp vad vården ger i den enskilda patientens liv. Mig veterligen finns dock ingen motsvarighet inom den sociala barn- och ungdomsvården. Jag hade önskat att regeringen redan hade ordnat en sådan. Men gör det gärna nu, för att skapa denna trygghet och säkerställa att den lagstiftning vi är överens om blir implementerad på ett korrekt sätt som skapar den trygghet vi vill ha och inte avskärmar barn på ett felaktigt sätt!

Med det yrkar jag bifall till reservation nummer 12.

(Applåder)

Fru talman! Exakt - propositionen innehåller både generella och individuella begränsningar. Man ska bygga upp olika säkerhetsklasser, och precis som ledamoten säger finns det redan i dag uppdrag till institutionen att göra individuella prövningar och säkerställa att omprövningar görs vid behov.

Rapporterna som har kommit de senaste åren visar dock att man inte klarar av detta. Vi kan ta avskiljningar som exempel. Det finns rapporter sedan tidigare om att avskiljning har skett på felaktiga grunder och under för lång tid. Barn och unga har varit avskurna från all kontakt, även med vuxna, under alldeles för lång tid.

Även om lagstiftningen finns där i dag klarar man alltså inte att leva upp till uppdraget. Därför tycker jag, när vi nu begränsar rättigheter, att det är synd att inte Moderaterna och regeringen öppnar för att på riktigt följa upp så att inte något barn drabbas av en felaktig begränsning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Begränsningar och kontroll i fråga om elektroniska kommu-nikationstjänster och besök på särskilda ungdomshem

Återigen: Vad är det som gör att ledamoten är trygg i att nuvarande organisation redan från i vår kan klara av det här utan att regeringen tar särskilda tillsynskrav med sig in i arbetet? Man klarar ju inte av det i andra fall.

Fru talman! Tack, Johan Hultberg, för anförandet! Som vi kommer att höra sedan står Centerpartiet bakom denna lagstiftning. Det finns dock en del orosmoment, och utifrån dem har vi några reservationer.

Ledamoten tog själv upp de rapporter som visar på stora brister inom Statens institutionsstyrelse. Det är det som gör att Centerpartiet med oro går med på att begränsa rättigheter för barn och unga. I debatten låter det ofta som att alla ungdomar som befinner sig på Sis-hem är kriminella eller sitter där på grund av att man har utnyttjats sexuellt. Men det är inte riktigt sanningen. Det finns också andra barn och ungdomar som befinner sig på våra institutioner, och de behöver få en trygg och säker individuell vård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Begränsningar och kontroll i fråga om elektroniska kommu-nikationstjänster och besök på särskilda ungdomshem

Centerpartiets reservationer handlar om att säkerställa att man med vissa tidsintervall ska följa upp individuella beslut när det gäller begränsningar. Det finns reservationer om att säkerställa att implementeringen av lagstiftningen görs med rätt kunskapsstöd så att det är rätt barn och ungdomar som får sin kommunikation begränsad och inte alla ungdomar.

Min fråga till ledamoten är varför inte Moderaterna och regeringen kan ställa sig bakom att säkerställa att det blir rätt ungdomar som får sin kommunikation begränsad och inte alla.

Herr talman! Jag står och tittar ut över salen och konstaterar att debatten om ett motionsbetänkande om familjerätt inte är lika välbesökt som gårdagens stora debatt. Jag vill dock påstå att de här debatterna är minst lika spännande som den debatt vi hade i går.

Den här typen av frågor påverkar nämligen barns och vuxnas liv på riktigt. Den lagstiftning vi hanterar i civilutskottet, om familjerättsfrågorna, är otroligt viktig. Den kan vara skillnaden för om jag kan skaffa ett nytt boende eller inte efter en separation, och den kan vara skillnaden för om ett barn får fortsätta växa upp i trygghet eller inte. Frågor som vi behandlar på det här området, herr talman, är till exempel: Vem blir förälder? Vem får fortsätta att vara förälder? Vem ärver när någon dör? Vem äger vid en skilsmässa? Och hur ser barnprocessen ut vid en tvist?

Men trots att detta är på riktigt verkar det vara svårt att gå från debatt och ord till löften och, till sist, till handling.

Under en och en halv mandatperiod, det vill säga under sex år, har jag haft förmånen att få arbeta med familjerättsfrågor. En av de första frågor jag ramlade in på var just bodelning. Jag träffade vuxna personer som hade tvistat i tio år utan att kunna göra färdigt sin skilsmässa ekonomiskt eftersom de inte kunde komma överens. Den ena parten förhalade och ville inte samverka.

Under dessa sex år har det i alla fall hänt lite grann i den här kammaren. Vi kan diskutera vilken regering som har gjort det ena eller det andra. Det har i alla fall gått sex år, och det har kommit ett löfte om en utredning. Det är ganska skönt att efter sex år få en bekräftelse på att någon har lyssnat på det som jag och andra har jobbat för.

Moderaterna och jag jobbade tillsammans under förra mandatperioden för att få till detta. Nu väntar jag på att Moderaterna ska gå från debatt, ord och löfte till handling. Jag återkommer än en gång till samma sak: Det måste gå att säga åtminstone vilket kvartal under 2024 man ska börja titta på frågan.

Sex månader har gått sedan löftet att det ska bli en utredning. Det tog tre månader att gå från förslag till beslut om visitationszoner. Tänk om regeringen hade samma tempo när det gäller familjerättsfrågor som man har när det gäller polisens olika arbetsredskap. Jag menar inte att det inte är viktigt att göra saker och ting för polisen, men jag skulle önska att man kunde ha samma tempo när det gäller barns och vuxnas rättigheter i familjerätten.

Jag får vända mig till Moderaterna i den här frågan. Det är faktiskt så här: Varje dag väntar kvinnor och män på att få ta sig vidare i sin bodelning. Det finns barn som varje dag väntar på att få komma till två nya och bra boenden efter att föräldrarna har valt att gå isär. När kommer regeringen att prioritera barnen?

Tvister mellan föräldrar kan röra sig om att två fullt fungerande föräldrar av någon anledning inte klarar av att samarbeta om sina barn. Det krävs otroligt mycket arbete för att få ordning på detta och för att få ett bättre fokus tidigt.

Herr talman! Det jag menar är att vi redan i familjerättens utredningar måste ge medarbetarna bättre verktyg för att riskbedöma. Vi måste också ge föräldrarna verktyg när det gäller hur de ska jobba för att kunna samarbeta vidare och motverka att tvisterna infekteras så mycket att de hamnar i domstol. Centerpartiet har föreslagit att det ska finnas en obligatorisk medling innan man ens får gå till domstol. Vi måste motverka det vi kan.

Det händer inte så mycket. Jag har inte sett att regeringen har gett utökade uppdrag till eller ställt hårdare krav på MFoF att jobba med denna typ av frågor. Vi har tidigare i dag hört att de barn som drabbas av detta kan vara de ungdomar som i framtiden gör helt andra saker på stan. Varför jobbar vi då inte med det här?

Herr talman! Om vi inte lyckas stoppa dessa tvister från att hamna i domstol gäller det att vi skyddar barnen i processerna. Vi måste låta barnets perspektiv styra helt och hållet. Någon måste stå på barnets sida. Det krävs kompetens. Det krävs att man vet vad man gör när man samtalar med barn för att ta upp detta och höra vad som faktiskt händer. Finns det fysiskt våld? Finns det psykiskt våld? Finns det någon försummelse? Finns det missbruk? Barn ska inte behöva växa upp och leva i det här.

Jag har varit inne på det förut: Det finns ju en majoritet i denna kammare för att utreda frågan om juridiskt ombud för barn. Ni får tycka att jag är tjatig, men varje dag drabbas barn eftersom ingen ställer sig på barnets sida i en galet infekterad vårdnadstvist.

Varför kan inte liberaler, kristdemokrater och sverigedemokrater, som vill detta, ansluta sig till den reservation som begär detta av regeringen? Jag har hört ledamöter säga att man jobbar med frågan på ett annat sätt. Jag har också hört argument om att man gör det på olika sätt beroende på om man är i majoritet eller i opposition, men för mig är arbetet i denna kammare det som är det viktiga när det gäller att driva frågorna framåt. De motioner vi väcker har ju som syfte att tala om för regeringen vad vi vill att regeringen ska göra. Om jag hade sett att regeringen hade kommit med förslag om att lägga en utredning om barns rätt till ett juridiskt ombud vid en vårdnadstvist på bordet hade jag förmodligen inte varit lika tjatig i den här frågan.

Jag är lite rädd att det handlar om tomma ord, för detta är inte en fråga som är prioriterad av regeringen eller i Tidösamarbetet. Därför är jag rädd att det inte kommer att hända någonting i frågan om juridiskt ombud för barn i vårdnadstvister under den här mandatperioden.

(Applåder)

Herr talman! Ja, det är klart att det är just därför vi ska göra en utredning - för att det alltid finns för- och nackdelar, oavsett vilket förslag vi vill genomföra. Det är därför vi gör utredningar, oavsett om det handlar om den här frågan eller om någonting annat. Det är därför vi måste utreda detta. Ja, jag vet att Gunnar Strömmer också har sagt att det finns för- och nackdelar och att det är viktigt att titta på frågan. Jamen, gör det då!

Tryggare hem för barn är en bra utredning, men där finns det inget förslag om juridiskt ombud för barn. Om frågan ska in i den proposition som regeringen aviserar ska komma i september kommer man alltså att lägga in ett förslag om juridiskt ombud för barn utan att det finns något utredningsunderlag. Jag har därför svårt att förstå varför vi ska vänta på propositionen, för jag vet inte varifrån regeringen kommer att hämta det eventuella förslaget - om det inte pågår någon utredning på Regeringskansliet som vi inte känner till.

Som sagt: Varje dag som går utan att någon tar barnets fulla perspektiv och ställer sig helt och hållet på barnets sida i en vårdnadstvist som är komplex och ordentligt infekterad - för det är vad den är när man kommer till domstol, och det kan handla om såväl fysiskt och psykiskt våld som försummelse och så vidare - kommer vi att ha barn som drabbas av att behöva fortsätta umgås med en våldsam förälder eller en förälder som utsätter barnet för psykiska hot och försummelse. Vi kommer också att ha barn som förlorar kontakten med en vuxen som de borde ha kontakt med.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Jag kommer också att utgå från den interpellationsdebatt som ägde rum i kammaren den 1 mars och där vi diskuterade just juridiskt ombud för barn. Citat ett från ledamoten Martin Westmont: "Barn blir många gånger ett redskap i en konflikt och en strid mellan en mamma och en pappa, som präglas av mycket hat och problem." Citat två: "Vi är här för att ta ansvar."

Citat tre föregås av en fråga till mig och Socialdemokraterna, som deltog i samma debatt, nämligen om vi var beredda att samarbeta med Sverigedemokraterna i enskilda frågor där vi har en samsyn. "Det gäller inte minst denna viktiga fråga om att barn bör få ett eget ombud vid den här sortens tvister."

Precis som Liberalerna, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Miljöpartiet har Sverigedemokraterna sagt till Rädda Barnen att man vill utreda ett juridiskt ombud för barn. För mig är det alltså ganska tydligt att Sverigedemokraterna vill utreda just ett juridiskt ombud för barn, men ändå stöder man inte den reservation som finns i betänkandet.

Sedan kan jag förekomma ledamoten och säga att barn inte ska vara i domstol. Det är inte där tvisten ska vara, utan vi behöver göra saker i förväg. Men min fråga till ledamoten är om han tycker att vi ska ha ett juridiskt ombud för barn i de fall där tvisten går så långt som till domstol.

Herr talman! Man kan se olika lösningar på frågan, och man kan göra en jämförelse. För ett år sedan kom vi överens om ett tillkännagivande om snabbare bodelningsprocesser. Det hade kunnat vara snyggt att göra samma sak här. Eller är det så att Kristdemokraterna denna gång inte kan ställa sig bakom detta därför att Moderaterna inte vill utreda ett juridiskt ombud för barn? De är de enda som i Rädda Barnens enkät har svarat att de inte vill utreda ett juridiskt ombud för barn. Handlar det om att Kristdemokraterna väljer att kliva tillbaka i frågan till förmån för Moderaterna i regeringen eller om att man har ändrat uppfattning och inte tycker att ett juridiskt ombud för barn behövs?

Herr talman! Jag tackar Larry Söder för hans anförande. Han nämner i anförandet att någon måste stå på barnens sida i vårdnadstvister och att vi skulle kunna vara ganska överens om att barn ska ha ett eget ombud i vårdnadstvister.

I en motion under förra mandatperioden kan man läsa att Kristdemokraterna föreslår att barn ska ha rätt till ett eget juridiskt ombud, och i en enkät i början av året svarade Kristdemokraterna att de tycker att vi borde utreda ett juridiskt ombud för barn.

I detta motionsbetänkande behandlas motioner, och det finns även en reservation, där det sägs att frågan om ett juridiskt ombud för barn ska utredas. Men Kristdemokraterna avstyrker denna motion. Min fråga till Kristdemokraterna är: Varför avstyrker ni en motion som ni egentligen står bakom?

Fru talman! Jag håller med. Den förra regeringen hade kunnat göra mer saker. Den hade dock inte lika hög svansföring som den här regeringen och Moderaterna om att man är det parti som ska stå på barnens sida.

Det är vad jag blir lite frustrerad över. Det är mycket prat men inte så mycket handling när det gäller att leverera på det man har lovat att man ska leverera.

Att kunna bestämma ett datum för när man tänker sig att tillsätta en utredning borde inte vara så svårt. Man kan faktiskt svara: Ja, jag kommer med en utredning, och jag tillsätter den i september eller i juni. Men jag är rädd att det blir december innan utredningen tillsätts.

Varje dag som det inte pågår ett arbete drabbas män och kvinnor av att inte bli färdiga med sin juridiska och ekonomiska skilsmässa. Barn drabbas av att de inte kan starta två nya bra boenden.

Är det våld med i de familjerna är det precis det som ledamoten säger att ministern arbetar för att förhindra som händer. Barn ska inte drabbas av våld. Men de gör ju det när en bodelningsprocess inte blir klar.

Det är lika viktigt att gå fram tidigt och snabbt och att tillsätta en utredning samtidigt som man jobbar med betänkandet Tryggare hem för barn. Vi är överens om att det är en bra utredning som vi behöver gå vidare med. Men man måste kunna göra två saker samtidigt.

De som har hört mig förut vet att jag brukar lyfta fram en annan fråga som ministern har prioriterat. På tre månader har ministern gått från utredningsförslag till beslut när det gäller visitationszoner där vi begränsar rättigheter.

Men när vi ska ge föräldrar rättigheter att bli färdiga med sin bodelningsprocess kan inte Moderaterna komma med ett datum och med vilken månad man tänker tillsätta utredningen för att komma vidare i frågan.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Ellen Juntti för anförandet.

Ledamoten pratar väldigt gott om minister Gunnar Strömmer och säger att han prioriterar frågor som gäller barns rättigheter och familjerätten högt. Hon säger också att man jobbar så fort det bara går för att få fram förslag. Även jag har noterat att Gunnar Strömmer visar intresse för frågor som gäller familjerätt.

Under förra mandatperioden jobbade jag delvis tillsammans med Moderaterna för att få ett större fokus på bodelningsprocesser. Jag lyckades inte få S-regeringen att ta frågan vidare, men Gunnar Strömmer har lovat en utredning för att komma vidare med bodelningsprocesserna. I utskottet kom vi också överens om ett gemensamt tillkännagivande om att bodelningsprocesserna behöver snabbas upp och om att det ska göras en utredning.

Det som har hänt sedan dess är att Gunnar Strömmer i november lovade att tillsätta denna utredning om snabbare bodelningsprocesser. Han sa att det skulle ske under 2024. Nu har halva april gått, och jag har upprepade gånger ställt frågor om när utredningen ska tillsättas. Jag har frågat vilket datum Gunnar Strömmer tänker tillsätta utredningen, men jag får inget svar utöver att det ska ske under 2024.

Då blir min fråga till ledamoten: Om nu Moderaterna och regeringen prioriterar barns rättigheter och familjerättsfrågorna så högt, varför kan inte ett datum presenteras för när en utredning ska tillsättas som skulle skapa bättre möjligheter för kvinnor, män och framför allt för barn?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Fru talman! Att stå på de svaga personernas sida, att det är viktiga frågor och att det handlar om ett perspektiv för barn och unga - man kan ju vända och vrida på argumenten åt bägge håll, och det är just därför jag tycker att den här förändringen är viktig. Jag ställer mig på de svagas, minoritetens, sida. Jag ställer mig på barns och ungas sida, de som nu, tidigare än med dagens lagstiftning, får föra sin egen talan tillsammans med sina vårdnadshavare.

Den här förändringen i lagstiftningen ger precis det som ledamoten efterfrågar: ett större fokus på vård och behandling och högspecialiserad vård, eftersom vi ger dem möjlighet att fokusera på detta i stället för att ägna sig åt administration. Utifrån hur lagförslaget ser ut vill jag därför påstå att ledamotens argument säger emot sig självt.

Jag tror inte att det spelar någon roll hur länge vi utreder frågan eller hur vi ändrar förslaget. Kristdemokraterna kommer ändå aldrig att ställa sig bakom det. Kristdemokraterna säger att man inte vill sänka åldern till 16 år för detta, men man är överens med övriga partier i Tidöavtalet om att se över om man kan sänka straffrättsåldern. I det fallet är helt plötsligt 16-åringar tillräckligt gamla för att ta de fulla konsekvenserna av ett beslut, mer eller mindre medvetet. Men det gäller inte i frågan om att bekräfta sin egen könsidentitet.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Dan Hovskär, för anförandet! Kristdemokraterna är inte kända för att stå upp för hbtqi-personers rättigheter. Tidigare har Kristdemokraterna motarbetat förslag när det gäller samkönade äktenskap och samkönade personers möjligheter att adoptera - detta även i en gemensam regering med Centerpartiet. Jag tycker att det visar på en historia av att ert parti inte står upp för hbtqi-personers rättigheter.

Av ledamotens anförande förstår jag att Kristdemokraterna inte kommer att rösta för detta förslag, oavsett argument, för Kristdemokraterna vill inte ge dessa personer denna möjlighet.

I anförandet pratar ledamoten om hormonbehandling från 16 år, men det är ingenting som regleras i den här lagstiftningen. Det vi säger ska kunna ske från 16 år är byte av juridiskt kön - detta ska då göras tillsammans med vårdnadshavarna. Det handlar inte om att enväldigt själv bestämma vilken behandling det ska vara. Precis som i fråga om all annan vård och behandling tas det gemensamma beslut mellan läkare, psykologer, psykiatriker och patienten.

Frågan är: Finns det något argument när det gäller detta förslag som skulle kunna få Kristdemokraterna att ändra sig och ställa sig på hbtqi-personernas sida och ge dem ökade rättigheter?

(Applåder)

Fru talman! Jag har lite svårt att finna ord till svar på ledamotens inlägg. Det som framförs visar mer en syn på att alla människor som inte är som en själv kommer att utnyttja alla andra i sin väg. Det är en väldigt hård syn på andra människor. Om en person på ett felaktigt sätt tar sig in i ett omklädningsrum och utsätter en annan person för hot är det ett brott, och då kan vi ringa polisen.

När det gäller en jämställdhetsutredning ser inte Jämställdhetsmyndigheten att detta påverkar dess arbete med jämställdheten. Det är alltså inget skäl till att ytterligare försena denna lagstiftning.

Jag kan inte låta bli att lyfta upp frågor som Sverigedemokraterna annars driver. I mitt anförande tog jag upp visitationszonerna, där man på tre månader lyckades gå från förslag till beslut i riksdagen. Om vi går igenom alla detaljer kan det förslaget verkligen ifrågasättas. Kommer alla poliser att agera helt korrekt och aldrig visitera någon på grund av en fördom? Om inte borde också det förslaget lagts i en utredningsmalpåse i över tio år.

(Applåder)

Fru talman! Det är många lagar som berörs i olika skeden när vi fattar beslut i kammaren. Ibland är det mindre och ibland är det större förändringar. Det är samma sak i det här förslaget, det vill säga att det görs större eller mindre förändringar i de olika lagarna som fattas i ett och samma klubbslag, även om huvudpoängen i dag handlar om att en lag som hanterar två saker i en lag ska delas upp i två lagar.

Jag minns från förra mandatperioden när vi fattade beslut om att höja riktåldern för pensionsåldern. Det var otroligt många lagar som fanns med i det beslutet fast vi diskuterade bara en liten del av helheten. För mig är detta en viktig förändring ur ett lagperspektiv för hbtqi-personers rättigheter och alla människors lika rätt och värde.

Sedan var det frågan om omklädningsrum och könsuppdelade utrymmen. Det finns egentligen ingen lagstiftning i dag om hur detta ska hanteras, utan detta har byggts upp enligt tradition. Till exempel är fler och fler toaletter i dag inte uppdelade mellan män och kvinnor, utan man får gå på samma toalett. Det är ingenting som är styrt i lag på det sättet.

Det som har framkommit från andra länder när det gäller att få tillträde till könsuppdelade utrymmen är att man inte har vunnit överklaganden som har rört diskriminering. Det har varit fullt tillräckligt att man har blivit hänvisad till ett särskilt utrymme.

Fru talman! Anmälda hatbrott mot transpersoner har ökat med 50 procent. I Europa införs hbtqi-fria zoner. RFSL Ungdom har tvingats avstå att delta i Almedalen på grund av att de inte kan garantera sina deltagares säkerhet. Homofobiska kommentarer flödar i sociala medier. Läger för barn som är transsexuella ställs in av säkerhetsskäl. Unga transpersoner söker inte utbildning, för att undvika att få fel personnummer i betyget. Unga transpersoner söker inte arbete, för att undvika att visa att siffran i personnumret inte stämmer överens med könsuttrycket man har.

Varför ökar hatet? Varför ökar rädslan hos hbtqi-personer? Ett skäl tror jag är att alltför många i Sverige och i världen är rädda för det som är annorlunda. Man förstår inte att en persons val eller sätt att vara skapar rädsla hos den personen. På sociala medier vågar man kasta ur sig olika kommentarer, och i politiska sammanhang leder det till att motverka olika gruppers, till exempel hbtqi-personers, rättigheter.

Men varför ska man bli så rädd på grund av att en person inte känner sig tillhöra det kön hen är född i? Det påverkar ju inte någon annan om en person, på grund av att personen har en annan könsidentitet, byter personnummer.

Fru talman! För mig och Centerpartiet är det en mänsklig rättighet att få vara den man är. Ingen ska särbehandlas på grund av kön, könsuttryck, etnicitet, religion, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning. Men det finns partier som inte sätter alla människors lika värde lika högt.

Jag är positiv till att processen för att fastställa det juridiska könet särskiljs från den kirurgiska processen. Det är ett stort och viktigt steg i rätten till självidentifikation. Jag ställer mig alltså bakom lagförslaget som ligger på bordet i dag.

Jag vill dock i sammanhanget tydliggöra att Centerpartiet egentligen vill något mer än det lagförslag som finns i dag. Av det skälet har vi lämnat ett särskilt yttrande. Centerpartiet anser nämligen att Sverige skulle ha gått samma väg som övriga nordiska länder: att det juridiska könsbytet ska bygga helt på självbestämmande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Som centerpartister tror vi på individen och individens möjligheter att fatta beslut i sitt eget liv. Vi vill att ansökningsförfarandet tas bort och i stället ersätts av en anmälan till Skatteverket. Efter en fastställd tid ska den anmälande kunna ändra på egen begäran.

Men det förslag som ligger på bordet i dag är som sagt en kompromiss som sex partier står bakom, och det är ett förslag som förbättrar för den här gruppen människor i dag. Vi kan fortsätta arbeta för annat längre fram.

Fru talman! Det påstås att det här förslaget inte har utretts tillräckligt mycket, att det borde ha gått ut på remiss efter att ansvaret landade på socialutskottets bord, efter att Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna inte klarade av att stå upp för hbtqi-personers rättigheter.

Det är en fråga som har utretts på längden och på tvären under många år. Det är ett förslag som har remitterats och ändrats på vägen. Vissa har ansett att tidigare förslag har gått för långt; det är omhändertaget i detta förslag. Det har nästan blivit urvattnat, och den största förändringen är att man inte behöver vänta tills man är 18 år för att kunna byta juridiskt kön. Man ska med sina föräldrars godkännande kunna göra det vid 16 år.

Jag vill göra en jämförelse med hur regeringen hanterar annan lagstiftning. Riksdagen har nyligen röstat igenom en lagförändring som påverkar våra rättigheter enligt grundlagen. Att införa visitationszoner gick på tre månader från förslag till beslut. Den lagen handlar om att ta bort skyddet mot kroppsvisitation, att ta bort en rättighet.

Här har vi en lag som har utretts i över tio år och som handlar om att lägga till rättigheter. Ändå menar Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna att det inte är tillräckligt utrett. Ska jag tolka det som att lagen om visitationszoner är otillräckligt utredd? Eller handlar det egentligen om något annat, om att man politiskt inte vill genomföra denna förändring?

Fru talman! Detta lagförslag innebär en viktig förändring för en liten grupp människor, men lagen är inte mindre viktig för det. Att som minoritet i samhället få rätt att leva det liv man vill är en av orsakerna till att jag blev medlem i Centerpartiet som 15-åring. Det är också ett av de största skälen till att jag i dag står i denna kammare och fortsätter att arbeta för de frågorna.

Transpersoner lever ständigt med hot och hat, eftersom de inte passar in i normen för hur vi ser på män och kvinnor. Att öppet visa upp sin legitimation i samband med att man ska hämta ett paket eller ska ut och resa gör att man riskerar att utsättas för direkta hot. Det gör att de här personerna inte kan leva det liv som de vill leva. Det är något som jag och Centerpartiet tycker är en mänsklig rättighet.

Att särskilja och göra det enklare att byta juridiskt kön innebär en förbättring, framför allt för individerna men också för den högspecialiserade vården. Den kommer nu att kunna lägga mer tid på vård och behandling för dem som behöver det i stället för att lägga tid på administration och intyg.

Fru talman! Jag litar på att vården kan ge rätt behandling till dem som behöver den. Jag brukar inte som lagstiftare ha synpunkter på vilken behandling som ska ges vid olika diagnoser, utan det är upp till professionen. Därför vill jag att den högspecialiserade vården ska få ägna sig åt just vård och behandling, inte administration.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Fru talman! Så här i slutet av mitt anförande vill jag bemöta några av de argument och fördomar som har lyfts upp i debatten här i kammaren och utanför kammaren.

Det handlar bland annat om att lagförändringen skulle öka antalet ansökningar radikalt. Om vi tittar på våra nordiska grannländer kan vi se att antalet ansökningar ökade initialt i samband med förändringarna. Det är klart att det fanns personer som väntade på en lagförändring och som då kunde gå vidare i sin ansökan. Därefter har antalet ansökningar minskat och dalat ut. I Norge handlar det om cirka 1 500 personer och i Danmark cirka 2 000 personer.

Det sägs att byta juridiskt kön kommer att användas för att män ska kunna gå in i omklädningsrum för kvinnor. Jag tror inte det är en superstor risk. Det kan ske redan i dag eftersom det är möjligt att byta juridiskt kön utan att operera kroppen. Men det är inte så att du automatisk får tillgång till könsuppdelade utrymmen. Det funkar inte så i dag och inte heller i andra länder.

Men om jag byter personnummer för att komma in i ett annat omklädningsrum får jag leva med personnumret även när jag ska hämta ut paket på posten, när jag ska söka jobb eller att det står något annat i mina betyg. Det tror jag inte den personen kommer att se som något positivt, utan den personen skulle direkt drabbas av det hot och hat som transpersoner drabbas av i dag.

Fru talman! Kommer vi att få biologiskt födda män i kvinnofängelser? Den möjligheten finns redan i dag av samma skäl, nämligen att det är möjligt att göra denna förändring i dag. Men Kriminalvården säger att man är van att placera personer på olika sätt, och den här lagförändringen gör det lättare för Kriminalvården att placera på annat sätt än baserat på kön.

Den könsuppdelade statistiken och jämställdhetsarbetet kommer att påverkas negativt ur ett kvinnoperspektiv. Det är också något vi kan få höra. Men enligt SCB anser man inte att detta kommer att påverka statistiken eftersom vi pratar om en liten grupp. Jämställdhetsmyndigheten anser inte heller att detta kommer att påverka deras arbete för jämställdhet.

Sedan var det frågan om att byta personnummer i kriminellt syfte. Talare före mig har pratat om att personnummer kommer att vara sökbara, och så vidare. Även här vill jag påminna om att om jag byter personnummer i kriminellt syfte följer personnumret med när jag ska hämta paket på posten. Jag tror att mycket överväger att inte använda personnumret på det sättet. Men det är viktigt att regeringen följer upp att lagstiftningen används i rätt syfte, precis som all annan lagstiftning.

Fru talman! Jag uppfattar att de flesta argumenten mot lagen visar mer på fördomar, okunskap och misstankar om att vården inte kan ge rätt vård och behandling. Framför allt handlar det om att inte ge hbtqi-personer ökade rättigheter.

Jag och Centerpartiet anser att det lagförslag som vi tillsammans med fem andra partier lägger fram i utskottets förslag till beslut och i tillkännagivandena är en bra väg i rätt riktning. Det är att ta steg framåt. Vi behöver ta steg framåt för att ge dessa personer en möjlighet att leva det liv de vill leva, ge utrymme för förbättrad vård och behandling samt stärka hbtqi-personers rättigheter. Vi måste motverka det som sker i dag att hbtqi-personer får försvara sina rättigheter i stället för att driva dem framåt. Det är en mänsklig rättighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag till beslut, och jag yrkar avslag på förslaget om återförvisning.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ulrika Heie, Emelie Nyman och Anders W Jonsson (alla C).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Förbättrade möjlig-heter att ändra kön

Fru talman! Jag har nog inte riktigt samma definition som ledamoten av vad det innebär att stå upp för alla människors lika rätt och värde. Men jag lämnar det, så får var och en fundera över om vi har samma definition av alla människors lika rätt och värde.

Personer som mår dåligt och lider av psykisk ohälsa behöver vård och behandling, och de ska såklart få den bästa vård och omsorg de kan få. Just därför tycker jag att det är viktigt att skilja på dessa två processer. Det handlar om möjligheten till juridiskt könsbyte respektive kirurgisk eller annan medicinsk behandling. Vi vill göra detta till två processer så att den högspecialiserade vården kan fokusera på vård, omsorg, behandling och utredning av dessa barn och unga för att säkerställa vad orsaken till den psykiska ohälsan är - en könsdysforidiagnos eller något annat. Men som det är nu får dessa barn och ungdomar, som vi hörde tidigare, vänta i många år på att få komma till vården och få den hjälp de behöver.

Vi förbättrar alltså vården och omsorgen genom att göra på det här sättet. Det är det som är viktigt för mig - att skilja på de två processerna.

(Applåder)

I detta anförande instämde Emelie Nyman (C).