Sara Gille

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, interpellanten, för en väldigt intressant interpellation! Jag tog faktiskt upp detta under en frågestund för några veckor sedan. Jag tycker att det är väldigt intressant.

I Sverige är det lagligt att sälja sex, men det är inte lagligt att köpa sex. Faktum är att 1982 fastslogs det att prostitution är att betrakta som en näringsverksamhet. Det innebär att den som säljer sex ska betala skatt. Att bedriva näringsverksamhet, fru talman, är detsamma som att driva ett företag, med andra ord.

Först 17 år senare infördes sexköpslagen i Sverige. I och med det kriminaliserades köp av sexuella tjänster. Därmed blev det olagligt att köpa sexuella tjänster. Men det är fortfarande lagligt att sälja sexuella tjänster, och när det gäller dessa tjänster kräver Skatteverket skatt. Det är absurt att försäljningen av sexuella tjänster måste beskattas då pengarna är från en illegal handling, alltså själva köpet.

Fokus ska vara på att hjälpa dem som är utsatta och inte på att kräva dem på pengar.

Fru talman! Detta är ett samhällsproblem som måste motverkas med all kraft, och samhället ska vara bättre på att erbjuda skydd och stöd till dessa utsatta grupper. Även prostituerade som befinner sig i en utsatt position har rätt till samhällets stöd och skydd. Vi behöver stärka hjälpen och stödet till personer som säljer sex mot ersättning. Att man i stället kräver dem på skatt är orimligt.

Hallickar tvingar in kvinnor till prostitution, och sedan kräver Skatteverket kvinnorna på pengar som kommer från en handling som är illegal, som sagt. Det hela blir som en form av penningtvätt, som staten faktiskt medverkar till, då Skatteverket kräver in pengar från prostituerade och pengarna sedan används i någon annan verksamhet.

Jag skulle därför vilja ställa frågan till statsrådet: Kommer vi att kunna se en ändring i skattelagstiftningen så att prostitution fortsättningsvis inte ska ses som en näringsverksamhet?

(Applåder)

Herr talman! I Stockholms tunnelbana har texten Ger ditt jobb skador i underlivet? Missa inte dra av momsen! uppmärksammats nyligen. Detta relaterar till Skatteverkets roll i att beskatta inkomster från prostitution, en verksamhet där det är lagligt att sälja men olagligt att köpa i Sverige.

Denna lagstiftning speglar vår samhällssyn, där just köpet av sexuella tjänster ses som en form av mäns våld mot kvinnor. Dock uppstår en komplexitet när försäljningen av dessa tjänster, trots att köpet är olagligt, ska beskattas. Detta kan potentiellt leda till en normalisering och bagatellisering av prostitution.

Med detta i åtanke önskar jag ställa följande fråga: Anser arbetsmarknadsministern att prostitution bör betraktas som ett arbete likt alla andra, som ska redovisas och beskattas, eller bör det fortsatt ses som en del av problematiken kring mäns våld mot kvinnor?

Herr talman! Den 21 januari, nu på söndag, är det 22 år sedan Fadime brutalt mördades av sin egen pappa. I år skulle hon ha blivit 49 år, men hennes liv tog slut redan vid 26 års ålder.

Tyvärr har vi inte lärt oss läxan om det hedersrelaterade våldet som drabbar många. Mörkertalet är stort. Ofta lägger man ned förundersökningar eftersom brott inte har kunnat styrkas, ofta står ord mot ord och hotbilden gör att det är svårt att hitta vittnen. Det är en grym och avskyvärd kultur som inte hör hemma i Sverige och inte någon annanstans heller.

Min fråga går till statsrådet Paulina Brandberg: Vilka konkreta åtgärder är ministern och regeringen beredda att vidta för att det som hände Fadime och många fler inte ska få fortsätta att hända?

Herr talman! Jag hoppas att min röst kommer att hålla under detta anförande, för jag har blivit ganska krasslig.

Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till utskottets förslag till ansvarsfördelning inom området. Jag kommer att beröra ämnena hedersrelaterat våld och förtryck samt mäns våld mot kvinnor.

Även om det är vanligare att det är en kille som utövar våld mot sin flickvän kan det självklart se ut på andra sätt. Våld kan nämligen förekomma i alla slags relationer. Det får vi inte glömma bort.

Vi kan läsa att det är prioriterat att bekämpa könsrelaterat våld och hedersrelaterat våld och förtryck utifrån det jämställdhetspolitiska målet. Att det är konstaterat innebär inte att vi har rott det i land än. När det gäller det här tillkommer det väldigt mycket utmaningar.

Hur bekämpar vi detta då det mesta sker i det dolda? Hur hittar vi dem som utsätts, och hur hjälper vi dem på bästa sätt? Hur hittar vi de faktiska förövarna? En del tar ju faktiskt på sig skulden för att skydda familjen.

Både mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck är ett stort problem här i landet, och det är områden som behöver synliggöras mer.

Både kvinnor och män ska ha rätt att bestämma över sitt eget liv och sin egen kropp. Men då måste de också ha möjligheten att göra det, vilket många tyvärr inte har i dag. I stället kan man tvingas på en religion. Man kan ha krav på sig kring vilka kläder man får bära och så vidare. Rätten att bestämma över sitt liv och sin kropp fallerar. Alla ska ha samma förutsättningar att fatta självständiga beslut, men alla har inte det så som det ser ut i dagens Sverige.

Herr talman! Även om vi ser att hedersvåldet och förtrycket har eskalerat i och med tidigare regeringars oansvariga migrationspolitik är det ett problem som vi också ser hos dem som invandrade redan på 80-talet. Min egen släkt kom hit på 80-talet. För dem är det självklart med omskärelse och kusinäktenskap. Och generationer efter dem utövar samma uppfostran som de själva fick.

Vi ser tydligt att vi inte enbart behöver få dem som flyttat in i landet det senaste året att förstå. Vi behöver även få dem som har bott här längre tid att göra det. Detta är ett väldigt svårt och komplext område att få bukt med, men det är något som vi inte får strunta i.

Sedan kan vi inte bortse från att det finns ett tydligt samband mellan invandring från vissa länder och hedersförtryck - det kan vi inte förneka. Hederskulturen anammas i en del av världen som nu har bosatt sig alltmer här i Sverige.

Vi behöver bli bättre på att förhindra våld i nära relationer men också på att hjälpa dem som redan lever ett liv tillsammans med en våldsam partner. Vi behöver även bli bättre på att hjälpa och stötta dem som faktiskt lyckas ta sig ur ett destruktivt förhållande.

Jag har faktiskt levt tillsammans med en man som var väldigt aggressiv, och jag vet hur svårt det är att ta sig ur ett sådant förhållande. Den som inte har upplevt ett destruktivt och förtryckande förhållande kan helt enkelt inte fullt ut förstå vad det innebär.

För många är det svårt att förstå varför man inte lämnar eller hur man kan tryckas ned så pass mycket att man knappt har en egen identitet kvar. Men faktum är att för de flesta händer detta samtidigt som allt normaliseras mer och mer.

Herr talman! Tyvärr är jag inte den enda som har upplevt det här. Faktum är att var femte ung person i Sverige har varit utsatt för brott i en relation, detta enligt en undersökning som gjorts av Brottsförebyggande rådet.

Jag vet också att även om man lyckas ta sig ur det destruktiva förhållandet innebär det inte att man är fri. Tiden efteråt kan bli väldigt svår. Man kan uppleva skuldkänslor för att man lämnat samtidigt som man kan känna en lättnad. Livet efter ett uppbrott ter sig alltså inte som en dans på rosor för alla. Har man lämnat en aggressiv man innebär det inte att man är fri. I mitt fall hade jag en man som faktiskt sökte upp mig efteråt och som fortsatte vara aggressiv och hotfull.

Vi behöver bli bättre på att finnas för dem som är utsatta samtidigt som vi behöver ha hårdare straff för dem som utför brotten. Men vi behöver också bli bättre på att hjälpa den som har varit utsatt men som har lyckats ta sig ur det destruktiva och våldsamma förhållandet. Vi får inte glömma tiden efter förhållandet.

Oftast är det oerhört svårt att ens prata om vad man har utsatts för, mycket på grund av hotbilden men också på grund av den skam man kan känna. Att då ta steget och anmäla förövaren är inte alltid det självklaraste, speciellt inte om det finns en fortsatt hotbild mot en.

Många kvinnor som lyckas ta sig ur ett destruktivt förhållande vill bara överleva, vilket är fullt förståeligt. Det har jag själv upplevt. Att anmäla och reta upp sin förövare ytterligare är inte det lättaste. Att man riskerar att träffa förövaren i rättssalen kan också bidra till att man inte vill anmäla.

En eventuell skilsmässa efter uppbrottet kan också vara väldigt svår och krånglig, speciellt om personen överklagar. Då kan det dra ut på tiden ytterligare. Jag har själv fått erfara att mitt ex gjorde detta. Det är absurt att man ska ha möjlighet att överklaga om någon vill skilja sig från en. Ingen ska tvingas in i ett förhållande. Men man ska heller inte tvingas att vara kvar i ett förhållande, tycker jag.

Herr talman! Tyvärr kan vi se att våld i nära relationer har blivit vanligare, speciellt mot kvinnor. Mäns våld mot kvinnor är ett stort och allvarligt samhällsproblem som påverkar kvinnors liv och hälsa.

Detta är ett väldigt komplext område. Även om det på många sätt är svårt att upptäcka och stoppa det våld och förtryck som pågår runt om i landet får vi inte blunda för det. Vi behöver ha strängare straff mot förövarna men också bättre hjälp till dem som utsätts.

Vi behöver också bli bättre på kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck, något som faktiskt inte hör hemma i vårt västerländska Sverige.

Vi har sedan tidigare ett permanent anslag på över 500 miljoner kronor som syftar till att genomföra långsiktiga åtgärder för att förebygga och bekämpa könsrelaterat våld, hedersrelaterat våld och förtryck, våld i nära relationer, prostitution och människohandel.

Regeringen har tillsammans med Sverigedemokraterna tillsatt ytterligare medel i form av ett treårigt tillskott till arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck samt könsrelaterat våld. Tillskottet uppgår till 50 miljoner kronor per år under 2024-2026 och kompletterar de medel som redan finns inom området. I och med detta har jag självfallet en stor förhoppning om att vi ska nå längre i kampen mot hedersvåldet och förtrycket än vad vi hittills har gjort.

Bara under 2024 satsar regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna över 600 miljoner kronor i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck, könsrelaterat våld, våld i nära relationer, prostitution och människohandel.

Herr talman! I kampen mot könsrelaterat våld, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck, har regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna tillsatt flera utredningar och insatser, även om det fortfarande finns mycket arbete kvar.

Ett flertal myndigheter har satts i arbete med olika utredningar, såsom Jämställdhetsmyndigheten, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, Skolverket med flera.

I och med att vi nu har en högre satsning inom dessa områden ser jag fram emot att se resultaten. Dock tror jag fortsatt att detta är ett väldigt komplext och svårt område eftersom mycket sker i det dolda. Jag hoppas ändå att alla oavsett partifärg kan känna att vi är eniga om att det här inte hör hemma i Sverige.

Med detta sagt vill jag återigen yrka bifall till utskottets förslag till anslagsfördelning inom området.

Integration och jämställdhet

(Applåder)

I detta anförande instämde Michael Rubbestad (SD).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 december.)

Fru talman! Det är väldigt bra att vi nu har en regering som verkar förstå allvaret i det här, och jag hoppas verkligen att vi kommer att få se all satsning ge resultat. Vi behöver bli bättre på att förhindra våld i nära relationer men också på att hjälpa dem som redan lever ett liv tillsammans med en våldsam partner. Vi behöver också bli bättre på att hjälpa och stötta dem som lyckas ta sig ifrån ett destruktivt förhållande.

Som jag nämnde tidigare levde jag själv i ett destruktivt förhållande som började i tonåren men som sträckte sig in i vuxenlivet. Att sakta brytas ned mer och mer samtidigt som omvärlden inget ser är fruktansvärt. Man är oerhört utlämnad.

Något som jag uppmärksammat av egna erfarenheter är att det, förutom att det är svårt att lämna en våldsam relation, oftast också är en orolig tid efteråt. Att man lyckats lämna förhållandet betyder nämligen inte alltid att man är fri. Man lever ofta med en rädsla att förövaren ska komma efter en, vilket gör det svårare att anmäla. Där behöver samhället också bli bättre på att hjälpa till, inte bara genom att förebygga och rädda utan också genom att hjälpa personen att överleva och bli stark.

Vi behöver mer kunskap i skolorna så att de kan se vad som sker, men också så att kvinnorna kan känna att det finns någon som de kan prata med och få stöd hos, något som kan resultera i att de faktiskt kanske bryter sig loss.

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet för en bra debatt men också passa på att ställa en sista fråga: Hur ska statsrådet hjälpa dem som faktiskt lyckas bryta sig loss men som lever med en rädsla att förövaren ska få tag i dem?

Fru talman! Jag har själv varit i ett destruktivt förhållande som startade då jag var i tonåren. Det sträckte sig långt in i vuxenlivet, och jag vet exakt hur det är att inte kunna lämna en relation. Jag vet också hur man vill lämna men inte kan.

Har man aldrig levt ett liv i ett destruktivt och förtryckande förhållande har man inte heller någon aning om hur det är och vad det innebär. Oftast är det bra till en början, men allteftersom förändras det och blir sämre. I mitt fall blev det knytnävsslag. Med tiden blir det också lätt så att det hela normaliseras, som statsrådet säger.

Tyvärr är jag inte den enda som har upplevt det här. Faktum är att var femte ung person i Sverige har varit utsatt för brott i sin relation - detta enligt en undersökning som har gjorts av Brottsförebyggande rådet. Nästan en av fyra unga tjejer har varit utsatt för våld i en relation. Men mörkertalet är stort eftersom en stor andel våldsutsatta aldrig anmäler de övergrepp som de utsätts för i den nära relationen.

Få unga vänder sig till vuxenvärlden för att få hjälp. För att de ska våga söka hjälp, och för att brott ska upptäckas och beivras, måste stödet till dem förbättras. En ung person som upplever våld av något slag i en relation har kanske inte ett skyddsnät i sitt hem, vilket gör att personen kanske inte vill eller har möjlighet att be om hjälp och stöd från någon vuxen. Det kan vara på grund av skam eller av rädsla - något som gör att det är svårt att berätta för sina föräldrar eller någon annan vuxen.

Fru talman! Det är ofta avgörande för unga med vuxnas reaktioner och stöd. För att våld ska kunna förebyggas och upptäckas är det viktigt med rätt kunskap om hur våldet kan se ut. Ungdomsmottagningarna och elevhälsovården måste ha bättre kunskaper, men det måste också finnas ett större engagemang bland föräldrarna. Vi som är vuxna måste uppmärksamma våra ungars liv mer. Våld i nära relationer sker ofta på platser som föräldrarna och andra vuxna har tillgång till, vilket gör att de ofta har möjlighet att se och ingripa. Det här är ett stort problem som eskalerar alltmer, och vi måste sätta hårt emot för att få stopp på det.

Fru talman! Jag skulle vilja fråga statsrådet hur hon och regeringen ämnar hjälpa föräldrar och andra vuxna att bättre se och uppmärksamma unga som utsätts för våld i nära relationer.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på min interpellation!

Jag har lämnat in den här interpellationen för att jag tycker att det är ett oerhört viktigt ämne och område att belysa där vi behöver göra mer för att bekämpa våldet och stötta dem som är utsatta.

Det är bra att vi är eniga i att våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem och att det måste bekämpas. Tyvärr ser vi att våld i nära relationer har blivit vanligare, och då speciellt mot kvinnor. Att inte kunna känna sig trygg med den som står en närmast är fruktansvärt, och det är inget som någon ska behöva uppleva.

Enligt forskning har det visat sig att unga kvinnor är utsatta för våld i nära relationer i större grad än vuxna kvinnor. Det är även betydligt vanligare för tjejer än för killar att utsättas för upprepat våld från en partner. Även om det är vanligare att en kille utövar våld mot sin flickvän kan det självklart se ut på andra sätt. Våld kan förekomma i alla slags relationer.

Killars våld mot tjejer och våld i ungas relationer är ett stort och allvarligt samhällsproblem som påverkar ungas liv och hälsa. Den som lever i en våldsam relation och är ung kan vara extra utsatt då personen lever under andra villkor än vad en vuxen gör. Det kan också vara svårt att veta var gränsen går för vad som är acceptabelt i en relation om man upplever sin allra första relation.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! En vuxen som är våldsutsatt kan uppleva sitt jobb som en fristad medan en utsatt tonåring kanske går i skolan där förövaren är eller får uppleva att förövaren söker sig till skolans område, där det enligt studier också sker våld. Det gör att det blir ännu svårare för dem att fokusera på skolan och nå sina mål, vilket är viktigt för dem för att de ska klara studierna och framtida arbete.

Att tvingas möta förövaren varje dag kan påverka ungas möjlighet att avsluta en våldsam relation. Psykiskt våld är den vanligaste typen av våld i en nära relation, både bland flickor och bland pojkar. Det innefattar även övervakning kring sociala medier, där dagens unga är extra utsatta i dag. Det är till exempel inte ovanligt att en kontroll sker digitalt, vilket påverkar ungas möjligheter att skydda och gömma sig. Tyvärr är det många unga som allt oftare rapporterar att de har blivit utsatta för någon form av psykiskt våld online.

Fru talman! Jag skulle gärna vilja att statsrådet utvecklade lite grann hur hon och regeringen tänker göra för att hjälpa de unga flickor som utsätts för psykiskt våld via sociala medier.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Som statsrådet förstått brinner jag väldigt mycket för de hedersutsatta men även för dem som utsätts för andra former av förtryck och våld.

Det gläder mig att vi verkar vara eniga i väldigt mycket. Som jag sa i ett tidigare anförande ser jag väldigt mycket fram emot vad utredningarna kommer fram till.

Hedersvåldet och förtrycket har eskalerat i och med tidigare regeringars oansvariga migrationspolitik. Men det är också ett problem som vi ser hos dem som har invandrat på 80-talet.

Min egen släkt kom hit på 80-talet. Generation efter generation utövar samma uppfostran som de själva fick. För dem är omskärelse, kusinäktenskap och så vidare något som är självklart.

Att få bukt med det är väldigt svårt. Vi behöver alltså inte enbart få dem som har flyttat in i landet de senaste åren att förstå utan även dem som har bott här en ännu längre tid än så.

Fru talman! Det finns tydligt samband mellan invandring från vissa länder och hedersförtryck. Det kan vi inte förneka. Hederskulturen anammas av människor i en del av världen som nu har bosatt sig alltmer här i landet. Det är en kulturkrock som vi behöver få ordning på. Vi kan inte låta det fortgå.

Gängkriminaliteten ökar till följd av detta. Det behövs både hårdare tag mot förövare och också bättre hjälp för dem som faktiskt utsätts. Det gäller självklart även pojkarna och inte bara flickorna.

Jag tror absolut att nuvarande regering tillsammans med Sverigedemokraterna har en större vilja och en större ambition att satsa och göra saker på detta område än vad tidigare regeringar haft. Men vi behöver arbeta fortare. Vi får inte glömma bort dem som är offer i hederns namn, och det gäller även pojkarna.

Med det sagt vill jag tacka statsrådet för debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag håller med om många saker som statsrådet nämner. Bland annat vet vi nu att nuvarande regering tillsammans med Sverigedemokraterna arbetar flitigt kring hedersrelaterat våld och förtryck och att vi har en del utredningar på gång. Jag ser självklart fram emot att få ta del av dessa utredningar då de är klara. Visst är det bra med utredningar, men jag skulle ändå vilja att vi agerade snabbare.

Det här är ett väldigt komplext område. Problemen är på många sätt svåra att upptäcka och stoppa, vilket jag tror att vi alla är införstådda med. Men vi måste agera, och vi får inte svika dem som drabbas. Ju längre tiden går, desto fler råkar illa ut.

Vad gäller skolvärlden tror jag att vi har mycket att jobba på. Där kan vi nå barnen, och förhoppningsvis kan vi också ge dem modet att berätta vad de utsätts för. Vi kan också ge dem kunskap om vårt västerländska sätt att leva. Det handlar om att alla oavsett kön har rätt att välja sin egen religion, rätt att slippa religion om man vill, rätt att välja vem man vill gifta sig med och så vidare.

För den som lever i en hederskontext är det inte det lättaste att berätta om det för någon, och det är inte heller det lättaste att bryta sig ifrån den. Att kunna stå emot familjen, klansamhället och allt det som är hela ens identitet är något som är oerhört svårt och otänkbart för många.

Fru talman! Att kunna välja vem man vill dela sitt liv med är något som borde vara en självklarhet, men tyvärr är det inte så för alla, inte heller för pojkarna. Oftast tänker man mest att flickor och kvinnor är de som drabbas, men det är såklart så att även pojkar drabbas av detta. Trots att vi har en lag om barnäktenskap vill många gifta bort barn innan de blivit 18, vilket förstås även gäller pojkar.

Pojkar riskerar även att föras utomlands på uppfostringsresor. Man vet i dag inte hur många som förs bort på uppfostringsresor, men man vet att det sker. Där de hamnar riskerar de att utsättas för våld och andra övergrepp. De kan föras utomlands för att uppfostras till följd av att föräldrarna misslyckats med uppfostran. Ibland handlar det om att pojkarna anses för västerländska. Det kan också ske då barnen hamnat i den kriminella världen och föräldrarna inte vill att det svenska rättssystemet ska gälla för deras barn.

De som kommer tillbaka är oftast i betydligt sämre skick, med psykisk ohälsa och missbruk, och de är ofta traumatiserade. Ingen verkar veta hur många det rör sig om, men det kan handla om hundratals. När man inte skyddar och hjälper barnen sviker man deras behov och rättigheter. Få kommuner har rutiner. Vi behöver ha en kartläggning - nationellt, regionalt och kommunalt. Det är skolornas ansvar att slå larm och anmäla om de misstänker att ett barn riskerar att föras bort. Då är det viktigt att det finns metoder och kunskaper om hur man ska agera.

Fru talman! Med allt det här sagt vill jag passa på att fråga statsrådet om hon och regeringen ämnar införa nationell statistik vad gäller bortförandet av barn. Jag vill också gärna veta exakt vad ministern och regeringen planerar att göra för att förhindra att människor skickas iväg på uppfostringsresor.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min interpellation. Jag blir glad när jag får ta del av statsrådets svar. Vi sverigedemokrater har arbetat intensivt med att försöka bekämpa hedersförtrycket och våldets framfart i landet.

Vi vet att denna regering tillsammans med Sverigedemokraterna satsar mer pengar än tidigare regeringar har gjort i kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck, vilket är gott.

I dagens Sverige är vi tyvärr väl bekanta med hedersrelaterat våld och förtryck. Och ofta förknippar man hedersrelaterat våld och förtryck med kvinnor och unga flickor. Men det finns också en grupp som faktiskt glöms bort, och det är pojkarna. Faktum är att även pojkar och unga män kan utsättas för hot, kontroll och begränsningar som har sin bakgrund i hedersrelaterade normer. Mäns och familjers heder beror på kvinnors och flickors sexuella beteende, och det hör också samman med förekomsten av barnäktenskap, tvångsäktenskap samt könsstympning av flickor och kvinnor.

Valet av en partner är till exempel många gånger en angelägenhet för familjen eller ett större kollektiv. Kontrollen sker för att förhindra skam, en skam som inte bara drabbar familjen utan hela släkten och hela klansamhället.

Fru talman! Pojkar eller unga män i en familj kan förmås eller tvingas att bevaka och kontrollera sina systrar eller andra kvinnliga släktingar samt även utsätta dem för våld. Det handlar om att upprätthålla familjens kontroll över individen för att skydda familjens heder.

Jag har full förståelse för att det är väldigt svårt att få fram vem som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck och även hur man ska hjälpa dem på bästa sätt. Det är svårt att få reda på vem eller vilka som utför hedersvåldet och förtrycket. Det kan vara flera förövare, och det kan dessutom vara så att en del är både förövare och offer samt att det finns de som måste ta på sig någon annans handlingar för att skydda familjen. Det gör detta ännu mer komplext.

En del kan vara både förövare och offer i och med att de tvingas hålla koll på och kanske till och med misshandla sina syskon. Om pojkar och unga män inte gör det och i stället beskyddar eller stöder flickor eller kvinnor som bryter mot normen och familjens värderingar riskerar de också att utsättas för våld. Pojkarna kan då hamna i ett dilemma där de ska uppfylla kraven från familjen samtidigt som de förstår systerns eller kusinens önskan om att få ett visst livsutrymme.

Att gå emot familjens normer och värderingar innebär så stora risker att de kanske måste lämna familjen och i vissa fall helt och hållet bryta kontakten med dem. Likt flickor har även pojkar krav på sig att inte leva ett västerländskt liv utan i stället leva under hedersnormer. Detta innebär att de kanske inte kan välja sin partner och vem de ska gifta sig med, att de inte har rätten att välja religion - eller rätten att avstå en religion - och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Utöver detta förtryck finns också det psykiska förtrycket, som ofta glöms bort. Psykisk ohälsa är mycket utbrett bland hedersförtryckets offer, och med det sagt skulle jag vilja fråga på vilket sätt statsrådet och regeringen planerar att agera för att hjälpa just pojkar som drabbas av hedersförtrycket och lider av psykisk ohälsa.

Fru talman! Värderingsstyrd slöja, till exempel hijab, cementerar de patriarkala könsrollerna och hedersnormerna. Det är fruktansvärt att man tillåter ett plagg som sexualiserar flickor ända ned i förskoleåldern.

I barnkonventionens artikel 14 står det att barnen har rätt att utöva vilken religion de vill eller inte alls. Ändå ser vi att föräldrar i Sverige tvingar sina barn att bära slöja enbart för att föräldrarnas religion kräver det.

Lika anmärkningsvärt är det att man från politiskt håll i Sverige 2023 blundar för något som inte hör hemma i ett modernt västerländskt samhälle. Den 18 november röstade statsrådet Paulina Brandbergs eget parti under partiets landsmöte nej till ett slöjförbud för barn i förskolan och lågstadiet.

Därför vill jag fråga statsrådet om regeringen är villig att se över lagen och ändra den till barnens fördel i stället för att låta föräldrarnas religion göra barnen till sexobjekt.

Herr talman! Ofta förknippar man ordet hedersvåld med begrepp som könsstympning, arrangerade äktenskap med mera. Men det finns även gängrelaterat våld i den kriminella världen som ofta är hedersrelaterat. Detta är ett problem som eskalerar bland ungdomar, och det är en bidragande del till att vi ser allt fler flickor som rekryteras till gängen.

Detta är ett område som sällan nämns och berörs när man diskuterar hedersproblematiken. För att få bukt med dessa problem behöver vi vara medvetna om hur begreppet heder och lojalitet fungerar inom gängstrukturen samt hur dessa faktorer kan påverka individens val och handlingar. Vi måste också säkerställa att personer som vill lämna en sådan hederskontext får det skydd och stöd de behöver.

Min fråga går därför till statsrådet Paulina Brandberg. Avser regeringen att verka för att identifiera fler områden där det hedersrelaterade våldet är orsaken till konflikter mellan unga och en del av rekryteringen till kriminella gäng?

Fru talman! Min fråga går till integrationsminister Johan Pehrson.

Hedersvåld och förtryck är kränkningar av de mänskliga rättigheterna som Sverige aktivt ska bekämpa. Trots det förekommer våld och förtryck - även mord - i den så kallade hederns namn i Sverige.

Förra sommaren körde två bröder ihjäl sin mamma och hennes nya partner på Hisingen i Göteborg. Fallet gick vidare hovrätten, som nu dömer den ena brodern för bland annat mord och försök till mord. Hovrätten ansåg det även bevisat att brotten skett med hedersmotiv.

Vi vet att regeringen med stöd av Sverigedemokraterna satsar mycket mer pengar på bekämpningen av hedersrelaterat våld och förtryck än vad den tidigare regeringen gjort. Vi är eniga om att det behöver göras mer för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck och se till att det faktiskt upphör i Sverige.

Åratal av misslyckad integrationspolitik har lett till att vi i dag har ett land där hedersmord, förtryck och våld är vardag. Hur ska regeringen arbeta framåt med integrationen för att få stopp på mord och våld kopplat till hedersförtryck?